Ska vi leka? : En studie om yngre barns leksignaler

SKA

VI

LEKA?

EN STUDIE OM YNGRE BARNS LEKSIGNALER

RONJA HANISCH

EMMA GUSTAVSSON

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Handledare: Karin Engdahl

Pedagogik Examinator: Tuula Vuorinen

Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Termin: VT20

Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

kultur och kommunikation Kurskod: PEA098 15 hp

Termin: VT20 År: 2020

____________________________________________________________ Ronja Hanisch och Emma Gustavsson

Ska vi leka?

En studie om yngre barns leksignaler

Do you want to play? A study on young children´s play signals

Årtal: 2020 Antal sidor: 37

Studiens syfte var att utveckla fördjupande kunskaper om yngre barns lek och

leksignaler. Studien utgick från frågeställningarna ”Hur uppfattar förskollärare att de yngre barnen gör för att entra andra barns lek?” samt ” I vilken omfattning uppfattar vårdnadshavare att yngre barn behöver stöd i sin lek?” För att få fram kunskap om yngre barns leksignaler genomfördes intervjuer med sex förskollärare och 30 vårdnadshavare som fick svara på en enkät. Vi valde att använda oss av kvalitativa och kvantitativa metoder med både semistrukturerade intervjuer och enkäter för att besvara studiens frågeställning om yngre barns lek. Teoretiska utgångspunkterna i studien är

sociokulturella perspektivet och kamratkulturer. Resultatet visar att yngre barns leksignaler är ett verktyg i hur vi tolkar barnens behov och uppmuntrar barn till lek. Slutsatsen visar på att både vårdnadshavare och förskollärare ser att det är av vikt att vara närvarande och ge barn stöttning och vägledning i deras vardagslek.

1. Inledning 1

1.1 Syfte och forskningsfrågor 2

2. Bakgrund 2

2.1 Begreppsdefinition 2

2.1.1 Sökord och källor 2

2.2 Teoretiska perspektiv 3 2.2.1 Sociokulturella perspektivet 3 2.2.1.1 Proximala utvecklingszonen 4 2.2.1.2. Scaffolding 4 2.2.2 Kamratkultur 4 2.2.3 Två perspektiv 5

2.3 Tidigare forskning, litteratur och styrdokument 5

2.3.1 i mötet med andra 5

2.3.2 Yngre barns kommunikation 6

2.3.3. Omgivningens betydelse för leken 7

3. Metod 8 3.1 Ansats 8 3.1.1 Datainsamlingsmetoder 9 3.2 Urval 9 4. Genomförande 10 4.1 Enkäter 10 4.2 Intervjuer 11 4.3 Analysprocess 11 4.4 Etik 12

4.4.2 Etik vid enkätundersökning 12

4.4.3 Etik vid intervjuer 13

5. Resultat 13

5.1 Förskollärares syn på yngre barns lek i förskolan. 13 5.2 Vårdnadshavares syn på yngre barns leksignaler. 15 5.3 Samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare 16 Tabell 1 – Synliggör förskolan vad barn behöver för stöttning i sin lek? 16

6. Analys 18

6.1 Vuxnas uppfattning om barns sätt att entra lek. 18 6.2 Vuxnas syn på yngre barns sätt att leka tillsammans. 19

7. Diskussion 20

7.1 Resultatdiskussion 20

7.2 Implikationer för pedagogisk praktik 22

7.3 Metoddiskussion 23 7.4 Fortsatta studier 24 7.5 Slutsats 24 Referenslista Bilaga 1 – Missivbrev Bilaga 2 – Intervjufrågor Bilaga 3 - Enkätfrågor

1. Inledning

Barns sätt att leka eller att entra lek kan vara svår för vuxna att förstå. När det i studien talas om att entra lek avser det att kliva in i eller gå med i andras lek (Engdahl, 2011). När det kommer till barns tillvägagångssätt för att entra en lek är vår uppfattning att vuxna ibland kan uppleva det som att barn till exempel tar leksaker från andra barn eller utesluter andra barn i leken. Frågan är varför gör barnet så? Något vi har funderat över är ifall barnet gör det enbart för att den vill ha leksaken eller för att den vill vara med och leka? Skolverket (2006) lyfter fram att det är av betydelse hur förskollärare ser på sitt uppdrag när det exempelvis gäller hur de lär ut och lyfter sin egen förståelse för barns olikheter i lekprocessen för att tolka barns leksignaler. Leken är alltid utgångspunkten i lärandet när det rör förskolan (Skolverket, 2018). Frågan är vad gör vuxna när barn inte leker och hur vet vuxna att de inte gör det?

Skolverket (2018) menar att barn behöver få känna gemenskap och skapa trygga relationer i deras vardag. För att bygga trygga relationer behöver barnen känna att det finns vuxna i närheten som kan ge barnen den stöttning de behöver. Skolverket menar att vuxna behöver finnas där för barnen för att hjälpa dem i sitt relationsskapande gentemot andra barn. Skolverket skriver vidare att förskolans personal ska sträva efter att få barnet att tro på sin egen kompetens och stötta barnets integritet, vilket gör det viktigt att låta barnen skapa sina egna relationer med andra barn och samtidigt ha ett öppet klimat där barnen känner sig trygga och vet att de vuxna finns där om de behöver dem.

Wetso (2006) lyfter fram att förskollärare behöver arbeta med sitt förhållningssätt när det kommer till hur de uppmuntrar barnen i deras interaktioner och att stötta barnen i att våga skapa egna relationer. Frågor som Wetso betonar att förskollärare behöver ställa sig själv är exempelvis “Hur gör jag för att stötta barnen på bästa sätt?” “Ger jag barnen utrymme att interagera själva eller är jag där och försöker hjälpa till”. I själva verket kanske förskolläraren bromsar barnen i deras möjliga utvecklingsprocess genom att gå in i barnens lek för att stötta barnen när de egentligen inte behöver det. Wetso

argumenterar för att förskollärare behöver lära sig att hitta balans i sitt stöttningsarbete, exempelvis när ska man som vuxen backa undan för att ge barnet utrymme att försöka själv och när ska man gå in för att ge stöttning till barnet (Wetso, 2006). I denna studie vill vi därför undersöka hur förskollärare arbetar för att synliggöra vad barnen behöver för stöttning i sin lek med andra barn, för att kunna stötta barnen på bästa sätt. Vi vill också undersöka hur vårdnadshavare uppfattar att deras barn behöver stöttning i sin lek.

1.1

Syfte och forskningsfrågor

Syftet med föreliggande studie är att utveckla fördjupande kunskaper om yngre barns lek och leksignaler.

Frågeställning 1: Hur uppfattar förskollärare att de yngre barnen gör för att entra andra barns lek?

Frågeställning 2: I vilken omfattning uppfattar vårdnadshavare att yngre barn behöver stöd i sin lek?

2. Bakgrund

I kommande kapitel beskrivs begreppsdefinitioner, sökord, källor, teoretiska perspektiv, relevant litteratur och forskning om yngre barns leksignaler.

2.1 Begreppsdefinition

I studien ligger fokus på de yngre barnen. När vi benämner de yngre barnen i studien så syftar vi på barn i åldern 1–3 år. De yngre barnen som förekommer i studien går i

förskolan.

Begreppet lek är svårtolkat eftersom lek kan vara i princip allt. I vår studie har vi valt att definiera begreppet lek utifrån Tellgrens (2004) syn på lek. Tellgrens (2004) lyfter fram att lek är de aktiviteter barnen väljer att göra under dagen och de barnen själva

benämner som lek.

Begreppet barnperspektiv är mångtydigt. Ett barnperspektiv i den här studien innefattar barns tankar och idéer, som tolkas av vuxna vilket resulterar i att barnens tankar och idéer påverkas av den vuxnas syn på barn och barnets barndom (Hallden, 2003).

Exempelvis kan den vuxna se ett barn som tar en leksak från ett annat barn och då tolka det som att barnet tar leksaken ifrån det andra barnet för att den själv vill leka med leksaken medan i själva verket tar barnet leksaken som ett försök att få entra det andra barnets lek.

Begreppet entra är ett ord som förekommer i studien. Begreppet är ett ord som innebär att kliva in i någonting och är en förkortning av att göra entre men betyder också inträde på spanska (Lexikon 24, u.å). I studien syftas det exempelvis till att ett barn kliver in (entrar) ett annat barns lek.

2.1.1SÖKORD OCH KÄLLOR

Utifrån den valda studien så sökte vi efter komparativ litteratur till vårt arbete där vi sammanställde den valda litteraturen under huvudrubriken tidigare forskning, litteratur

bibliotek där vi lånade både böcker och avhandlingar. Vi sökte även efter mer relevant forskning på Diva, Eric och Primo. De svenska sökorden vi huvudsakligen utgick ifrån var yngre barn, lek, stöttningsarbete, kommunikation, sociokulturella teorin,

kamratkultur, exkludering och inkludering. För att uppnå ett större sökresultat valde vi att även använda oss av de engelska orden younger children, play, support work,

communication, sociocultural theory, peer culture, exclusion och inclusion. Vi

avgränsade oss till avhandlingar som är kritiskt granskade och forskningsartiklar. Valet av artiklar föll på de som vi ansåg passade in på studiens syfte. Utifrån de artiklarna vi fann så valde vi bort artiklar som exempelvis riktade sig till barn äldre än tre år.

2.2 Teoretiska perspektiv

I följande kapitel kommer vi redogöra för de teoretiska perspektiv som har betydelse för vår studie om yngre barns leksignaler. Vi har valt att använda oss av både det

sociokulturella perspektivet men också kamratkulturer. Bakgrunden för det lyfter Wetso (2006) fram på ett sätt som hon menar på är att alla människor är olika och att det alltid finns en strävan att passa in i samhället och att fungera socialt. Vilket tydliggör Corsaros (2018) teori om kamratkulturen där barn strävar efter att hitta samhörighet, tillhörighet och tillslut vänskap. Vi ser även sambandet med det sociokulturella perspektivet där barn vill samspela med varandra (Säljö, 2000).

2.2.1 S

Tellgren (2004) beskriver det sociokulturella perspektivet på ett sätt där det språkliga sätts i en central roll när det kommer till interaktionsförmågan hos individerna, det vill säga hur de samspelar med varandra och känner gemenskap sinsemellan. Hjorth (1996) lyfter fram ur ett sociokulturellt perspektiv hur omgivningen och samhället har en central plats där individer samlas och utbyter olika sorters information och kunskap. Jönsson (2010) beskriver att en grundläggande tanken inom den sociokulturella teorin är att hur människan lär sig är beroende av vilka omständigheter man lever under och det sociala sammanhanget man finner sig i. Säljö (2000) menar att det kompetenta barnet är i sitt aktörskap meningsskapande och vill i symbios med andra barn skapa en social anknytning. Den sociala utvecklingen är viktig för barns relationsskapande i sig, där barn övar på att känna tillhörighet, samhörighet och förhoppningsvis vänskap (Säljö, 2000). Säljö (2000) menar att eftersom barnets omgivning består av språk, och det lilla barnet besitter redan många olika sätt att kommunicera på så uppmuntrar det till att skapa sociala sammanhang. Engdahl (2011) menar att utifrån ett sociokulturellt

perspektiv så betraktas de yngsta barnen, ”toddlare”, redan som sociala varelser där de bidrar till sin omgivning med sin sociala kompetens. Barnens lärande sker i olika samtal, i olika vardagssituationer, i diskussioner och aktiviteter.

2.2.1.1 PROXIMALA UTVECKLINGSZONEN

Den proximala utvecklingszonen kan förklaras som skillnaden mellan vad ett barn klarar av utan hjälp och vad den klarar av med hjälp (Hjorth, 1996). Det finns ett samband med den proximala utvecklingszonen och det sociokulturella perspektivet då barn är

utforskande, härmande och känner på ord samt testar olika utmaningar tillsammans med andra barn. Så ledes kan barn som befinner i den proximala utvecklingszonen lära sig med och av den vuxne. Det vill säga att barn lär sig av att iaktta och härma det som den själv ännu inte lärt sig (Säljö, 2000).

2.2.1.2.SCAFFOLDING

Scaffolding är en typ av undervisningsmetod där den som besitter kunskap stöttar och guidar den som ska lära sig. Utgångspunkten är att det måste ske en dialog mellan lärare och barn och barn emellan, med det menas att barn och lärare behöver kommunicera om undervisningens innehåll för att ett lärande ska ske (Säljö, 2000).

2.2.2 K

Det bärande antagandet i Corsaros (2018) teori om kamratkulturer är att barn vill skapa sociala band till andra barn för att känna samhörighet och tillhörighet.

Till barns önskan om att få tillhöra en grupp och att få samspela med andra barn. Corsaro (2018) definierar kamratkulturer som de aktiviteter, normer och rutiner som barnen skapar tillsammans i grupp. Barnen sätter sina egna regler kring vad som krävs för att få vara med i leken och vem som får eller inte får vara med. Inom kamratkulturen förekommer det att vissa barn har mer makt än andra att bestämma över leken (Corsaro, 2018).

Corsaro (2018) lyfter fram att omgivningen har stor inverkan på individen och kan bidra på både gott och ont då barnen tar till sig av sådant som barnet upplever i sin omgivning och omvandlar det till sin egen tolkning. Kamratkulturer skiljer sig åt för barnen

beroende på barngruppens utformning, precis som vuxna anpassar sitt beteende utifrån de människor de har i sin närhet.

Tellgren (2004) visar, relaterat till Corsaros studier, att barn använder ett mer sofistikerat språk för att få tillträde till andra barns lekar. Tellgren menar att barn

använder språket för att lättare ta sig in i lek och få vänner. Tellgren lyfter också fram att barn som redan är inne i leken och vill skydda sitt interaktionsutrymme använder ibland olika uteslutningsmetoder för att skydda sin lek från andra barn. När barnen vill skydda sina pågående lekar och vänner så kan man säga att de markerar sitt revir genom att göra det omöjligt för andra barn att delta i leken (Tellgren, 2004).

Barns benägenhet att skydda sitt interaktionsutrymme är direkt relaterad till skörheten i barnens kamratrelationer. Barnens interaktionsutrymme kan också relateras till de många riskerna för avbrott som förekommer under dagen. I de flesta förskole- och

hemmamiljöer är det tydligt att barnen gärna vill ha kontroll över sina delade aktiviteter. Barns ingång till lek eller samspel med andra barn innefattar överväganden som att ta hänsyn till, till exempel tid, rum och olika strategier som ska följas, att lämna leken sker istället ofta obemärkt i de yngre åldrarna (Tellgren, 2004).

2.2.3 TVÅ PERSPEKTIV

Sociokulturell teori har, som nämnts tidigare, fokus på interaktionen mellan individer och deras sätt att kommunicera på (Säljö, 2000). Utifrån det sociokulturella perspektivet i vår studie ser vi likheter med Corsaros teori om kamratkulturer där leken påverkas av den interaktion som sker mellan olika individer (Corsaro, 2018). Teorierna har

kombinerats i den här studien då de tillsammans ger ett underlag för att förstå barns agerande i leken. I den sociokulturella teorin framkommer det att barn i den sociala utvecklingen behöver känna tillhörighet, samhörighet och vänskap (Säljö, 2000). På så sätt kan det kopplas samman med Corsaros (2018) syn på kamratkulturer.

2.3 T

,

I följande kapitel kommer den forskning, litteratur och de styrdokument som har relevans för den här studien om yngre barns leksignaler att lyftas fram.

2.3.1

När individer möts så skapar de olika sorters intryck av vem den andra individen kan vara. Vanligaste sättet är att läsa av individen snabbt och det ger en så kallad haloeffekt (vilket innefattar att den som läser av individen målar upp en egen bild om hur individen är). När det kommer till de yngsta barnen menar Nilsson och Waldemarson (2016) att det är lätt för vuxna att ha förutfattade meningar om hur den lilla individen fungerar och vad den kan. Palla (2011) benämner att det är viktigt att vara inlyssnande för barnets kompetens och kunnande framförallt när det kommer till de yngsta barnen. Palla menar om vuxna bedömer barnet för snabbt så kan det vara svårt att skapa ett band med det lilla barnet. Wetso (2006) lyfter fram att det är förskollärarens ansvar att skapa

relationer till barnen och att de i interaktion skapar något ihop. Wetso menar att det är viktigt att det finns en ömsesidig relation mellan vuxna och barn för att öka stimulans och välmening för barnet.

Nilsson och Waldemarson (2016) problematiserar uttrycket ”var dig själv”. ”Var dig själv” är ett uttryck som förekommer i förskolan men vad innebär det för barnet. Det är beroende på vad omgivningen har för förväntningar på barnet och de förväntningar som

barnet själv bär på. Det kan uppstå problem för barnet när det ska avgöra vad som är viktigast där och då med tanke på det krav som ställs. När förväntningarna är höga är det svårt som barn att vara sig själv. Om barn ska ”vara sig själv” så behöver vuxna ha förståelse att barn agerar olika i lek med andra barn.

Halldén (2003) lyfter fram vikten av att ha en förståelse, och en vilja att förstå, vad barnet vill förmedla, det gäller att vara närvarande och uppmärksam för barns olika sätt att entra lek. Halldénmenar att alla människor kommer med olika sorters bakgrunder och hemförhållanden, vilket betyder att individerna kommer har olika sätt att se på hur man leker och beter sig socialt.

Nilsson (2005) lyfter fram olikheter, utifrån ett didaktiskt synsätt, där hon menar att alla är olika, har olika behov och därför behövs olika tillvägagångssätt. Till exempel “varför gör barnet så i den här leken?”. Engdahl (2011) beskriver att barn lär sig på många olika sätt och det är upp till läraren att förstå barnens handlingar samt möta barnen och agera utifrån deras initiativ.

Palla (2011) lyfter fram vikten av att ge barn möjligheter till stimulans som är utifrån barnets individuella behov. Personal behöver vara närvarande och observant för barnets behov för att ge barnet vägledning i hens utvecklingsprocess. Palla menar att personalen behöver ha förkunskaper för hur de ska möta barnet och kunna utmana barnet i dess progressioner (Palla, 2011).

2.3.2 Y

Sättet att kommunicera för de yngsta barnen är olika beroende på var barnen befinner sig i sin utvecklingskurva. Wetso (2006) benämner att de yngsta barnen mest använder sina sinnen när det kommer till att kommunicera. Exempelvis när ett barn tar en annan kompis leksak så kan det vara ett sätt för barnet att interagera med kompisen. Tanken behöver inte vara att ta leksaken för att barnet vill ha den, utan mer - åh, vad leker du? det ser kul ut jag vill jag med. Wetsolyfter fram att objektet kan vara det som är av intresse vid vissa tillfällen. Till exempel när ett barn kör med en bil på mattan och det andra barnet får ett intryck av att det ser roligt ut och vill leka tillsammans med det andra barnet, då kan barnet ta bilen för att få entra leken. I en liknande situation kan det vara ett barn som leker med en annan bil på mattan och barnet upplever att den behöver det andra barnets bil för att kunna fortsätta sin lek, tar då bilen från det andra barnet bara för att den vill. Om förskolläraren har utvecklat sin förmåga att vara närvarande och lyhörd för barnet så kan denne i den här situationen läsa av barnets behov och hjälpa barnet att leka så den skapar sociala band.

Engdahl (2011) lyfter fram att de yngsta barnens initiativ till att leka med andra barn blev synlig i den icke verbala kommunikationen som försiggår mellan barnen. Där

framkommer det hur toddlare använder sig mer av ansiktsuttryck, rörelser och gester för att bli förstådd av de andra barnen. Engdahlförtydligade i sina observationer av de yngsta barnen att hon kunde urskilja att toddlare har förmågan att ta andra barns perspektiv och förhandla under lekens gång med varandra, men också att vänta på sin tur i leken.

Nilsson och Waldemarson (2016) menar att när det kommer till de yngsta barnen så spelar kommunikationen en stor roll. Eftersom de yngsta barnen kan ha svårt med det verbala språket, ett exempel kan vara när det verbala språket inte finns så använder barnen sig av andra sätt att kommunicera på. Nilsson och Waldemarson menar att olika uttryck kan ha flera betydelser, ett leende kan till exempel betyda “åh vad jag är glad att se dig” eller “ja du får vara med” eller “åh vad snäll du är tack”. Ett leende kan också ange olika attityder såsom glädje, vara nedlåtande eller ett aggressivt uttryck. För att innefattas som ett genuint uttryck behöver hela ansiktet lysas upp i ett leende där det innefattar ögon och munnen. Vad barn signalerar med sitt kroppsspråk är något som Nilsson och Waldemarsson (2016) lyfter fram som en viktig aspekt i hur vuxna tolkar barnens lek.

2.3.3.

O

Wetso (2006) skriver att oavsett var individen befinner sig så har miljön och själva leken stor betydelse för hur leken tar form. Engeström (2001) menar att i en lek sker olika samhandlingar mellan miljön och individen som ger insikt i hur den ska förstå sin omvärld. Hjorth (1996) gjorde en studie på 90-talet där han beskrev hur barn blir frustrerade av de vuxnas ingripande i lek. Barnen ansåg att de vuxna inte alltid var närvarande och därför inte förstod sig på leken. I Hjortsstudie framkom det att barnen upplevde att de vuxna avbröt deras lek för exempelvis måltider utan att barnen fick möjligheten att uppnå lekens realiserade mål. Barnen i studien kunde framföra ett missnöje gällande vuxnas stöttning, då de ansåg att vuxna gav fel sorts stöttning när de behöver stöd för att kunna fullfölja sin lekaktivitet. Barnen upplevde också att när vuxna ingrep så var det inte till barnens belåtenhet. Hjorth menade att vuxna som hade

bråttom plockade bort barn som var viktiga för leken och tvingade in andra barn med leksvårigheter vilket kunde skapa missnöje bland barnen. Hjorth förklarade i sin studie att barn med leksvårigheter hade svårt att bli accepterade i de gemensamma lekarna då det är viktigt med kompetens för att förstå lekens gång. Lärprocessen lyfter Engeström (2001) fram som en förutsättning för att kunna läsa av olika individers behov av stöttning och stimulans. Wetso (2006) lyfter att det är barnets egen vilja att utvecklas som kommer fram när barnet själv får tro på sin egen förmåga.

Wetso (2006) menar att barn kan behöva stöttning och vägledning för att hitta ett socialt samspel. Wetsobeskriver att de vuxna är förebilder i leken och när de vuxna entrar leken så gör de det med inlevelse och passion för att ge barnet en positiv syn på lekprocessen och att vilja leka själv.

Vad särskiljer en lek mellan ett yngre barn gentemot ett äldre barn? Egentligen

ingenting, det som särskiljer barnen gentemot varandra är utvecklingsfasen då det äldre barnet troligtvis är bättre på att verbalt uttrycka sig (Johannesen, Sandvik, Claesdotter, & Emilsson, 2009). När det kommer till yngre barn nämner Johannesen et al att det är svårt att få barnen att känna sig delaktiga och utöva ett inflytande. De menar att om vuxna är närvarande och ger barnen en trygg grund kan det ge barnen mod att våga uttrycka sig, vilket gör att vuxna lättare kan förstå barnens behov.

Tellgren (2004) visar hur barn använder sig av olika strategier för att få entra andra barns lek. Tellgren menar att för ett barn är interaktionsutrymmet heligt och de värnar om sin lek eller utrymmet kring den. Barnet är den som är ledare i sin egen lek och har makten att bestämma vilka som får eller inte får vara med. När det kommer till de yngsta barnen kan det vara en leksak eller en kompis, det kan i vissa fallet gälla själva leken i sig (Tellgren, 2004).

Corsaro (2018) uppmärksammade under sin studie att barn som lekte ensamma men bredvid varandra började efter en stund leka tillsammans. Det framkommer också hur de yngre barnen accepterar varandra som vänner först när de leker tillsammans. Barn som försöker entra andra barns lek oinbjudna ses som ett hot och räknas därför inte som vänner av de barnen.

3. Metod

I följande kapitel redovisas val av metod, urval, genomförande, forskningsetiska principer och studiens tillförlitlighet.

3.1 Ansats

Vi valde att använda oss av en kombination av kvalitativ och kvantitativ ansats. Vi valde att använda oss av semi-strukturerade intervjuer och en enkät. Vi valde att genomföra både intervju och enkätundersökning för att vi ville få en inblick i hur vuxna ser på yngre barns lek, då valde vi att ha med både vårdnadshavares och förskollärares perspektiv. Fördelen var att vi kunde dra paralleller emellan de olika ansatserna där vi kunde se vissa likheter samt olikheter och då hitta argument att styrka vår studies syfte.

3.1.1

D

Vi valde att göra en enkät som gavs ut till vårdnadshavarna och på så sätt använda oss av en kvantitativ ansats då vi ville få fram hur stor del av vårdnadshavarna som svarade likadant. Det gjorde vi för att kunna jämföra med svaren från vårdnadshavarna. En del av frågorna var kvalitativa då vi inkluderade öppna frågor i enkäterna för att deltagarnas svar skulle bli mer personliga och specifika efter deras egna uppfattning. (Bryman, 2018).

Vi använde oss även av en kvalitativ ansats då vi intervjuade förskollärare med hjälp av förutbestämda frågor som också gav oss möjligheten att ställa följdfrågor.

Vi ville undersöka likheter och skillnader i vårdnadshavarnas intervjusvar samtidigt som vi ville få svar från förskollärarna om deras egna tankar som inte var styrda av våra frågor. Genom att använda oss av både vårdnadshavare och förskollärare i studien kunde vi se paralleller mellan vårdnadshavarnas och förskollärarnas svar när det kom till att se om de delade en bild av yngre barns lek och leksignaler. Eftersom frågorna skiljde sig något i intervjun och enkäten kunde svaren skiljas sig åt men jämförelser kunde fortfarande göras mellan dem.

3.2 Urval

Vi använde oss av ett bekvämlighetsurval då enkäten lades ut på våra privata facebook sidor där den som ville kunde delta om man uppfyllde kravet om att vara

vårdnadshavare till barn i ålder 1-3 år som går på förskolan. Förskollärarna som deltog i studien valdes ut med hjälp av ett ändamålsenligt urval. Vi valde därför ut att intervjua förskollärare med erfarenhet av att arbeta med barn i åldern 1-3år på förskola.

Urvalet bestod av sex förskollärare och 30 vårdnadshavare i vår studie (Bryman, 2018). De förskollärare som valdes ut till vår studie är verksamma i förskolan där samtliga arbetar med barn i åldern 1-3. Förskollärarna i urvalsgruppen valdes då vi inte har någon tidigare erfarenhet av hur deras arbetssätt ser ut och vi ville få en neutral relation under intervjuerna. Då vi saknade erfarenhet av förskollärarnas arbetssätt sen tidigare ansåg vi att vi lättare skulle kunna undvika att styra förskollärarnas svar i någon riktning baserat på vår egen uppfattning av deras sätt att arbeta. Gruppen av förskollärare hade varierad arbetsliftserfarenhet, fyra av förskollärarna hade mer än 20 års erfarenhet av arbete i förskolan medan de resterande två hade mindre än 10 års erfarenhet.

Förskollärarna var alla kvinnor.

Enkäten skickades ut via Facebook där vårdnadshavare själva kunde välja om de ville delta eller inte. Vår förhoppning var att få ett så brett urval som möjligt av

vårdnadshavare. Enkäten riktade sig till 30 vårdnadshavare med barn i ålder 1–3 år som går i förskola. Av de som svarade på enkäten var 29 av 30 vårdnadshavare mellan 26-50

år och endast en mellan 18-25 år. Det var 26 kvinnor och 4 män som valde att svara på enkäten. Vårdnadshavarna var bosatta i olika delar av Sverige.

4. Genomförande

I följande kapitel redovisar vi hur intervjuerna och enkätundersökningen genomfördes.

4.1

E

Innan de färdiga enkäterna skickades ut till vårdnadshavarna genomförde vi en pilotstudie för att synliggöra eventuella brister. Pilotgruppen bestod av släktingar och vänner som har egna barn i förskolan, vilket bidrog till att de kunde sätta in frågorna i ett sammanhang. Bryman (2018) lyfter fram att när en så kallad pilotstudie genomförs är det för att testa sig fram och finna eventuella fel eller utöka sin frågeställning så den inriktar sig mer mot den studie man vill framföra eller få svar på. Efter genomförandet av pilotstudien gjorde vi små justeringar för att få mer data som berörde vår studie, det vill säga data berörande yngre barns leksignaler. Utgångspunkten var att ha lätta och välformulerade frågor med tydliga svar för att samtliga svarspersoner skulle kunna svara på enkäten utan svårigheter (Hagevi och Viscovi, 2016)

Valet att endast inkludera 30 vårdnadshavare i enkätundersökningen var för att det var det minsta antalet enkätsvar som behövdes för att kunna genomföra

enkätundersökningen. Bryman (2018) menar för att kunna få fram en viss procentuellt syn på frågeställningen behövs en viss storlek på populationen.

Efter att enkäten ändrats om skickades den ut till vårdnadshavarna med ett sista datum för svar. Då sista svarsdag för enkäten gått ut, sammanställdes de svar som kommit in i olika diagram för att på ett tydligt sätt kunna urskilja resultatet av undersökningen. En länk till enkäten skickades ut via våra egna Facebook sidor, där vi badalla

vårdnadshavare som har barn i 1-3 års åldern att titta på länken. Vem som helst kunde därefter dela vidare länken på sina sidor.

Frågorna som användes hade fasta svarsalternativ men det fanns också några öppna frågor i enkäten. Enkäten bestod av 14 frågor med fasta svarsalternativ, exempelvis ålder och antal barn.Enkäterna hade fem öppna frågor där vårdnadshavarna fick svara fritt på frågorna. Ett exempel på en öppen frågeställning från enkäten var “Vad brukar ditt barn vilja leka på förskolan?” där vi fick många olika svar. Genom att använda oss av en öppen fråga minskade vi risken att missa något svarsalternativ som kunde vara av intresse för studien (Hagevi och Viscovi, 2016)

4.2

I

Inför intervjuerna genomförde vi en pilotstudie för att även här synliggöra eventuella brister. Intervjuerna pågick under cirka fyrtio minuter. Pilotstudien gjordes enbart för att få en uppfattning om vilka frågor som var lämpliga utifrån studiens syfte. Det vill säga om det fanns frågor som inte gav några relevanta svar baserat på våra

frågeställningar eller exempelvis om frågorna upplevdes som svårtolkade av testpersonerna (Bryman, 2018).

Innan intervjuerna skulle genomföras testades ljudetför att kontrollera att både parter hördes tydligt. Intervjufrågorna fanns nedskrivna på papper och ställdes i samma ordning genom samtliga intervjuer med utrymme att ställa eventuella följdfrågor. Intervjuerna varade mellan 30-45 minuter. Två av intervjuerna genomfördes via e-post, så kallade webintervjuer (Bryman, 2018), där informanterna fick svara på samma frågor som vid de inspelade intervjuerna. Genom att svaren på webintervjuerna var så pass välformulerade och utförligt skrivna kunde svaren användas utan vidare

transkribering. Vi valde därför att räkna in dem tillsammans med de andra intervjuerna istället för att se dem som öppna enkätfrågor. Ytterligare en anledning till att vi valde att räkna in dem med de andra intervjuerna var att de svarade på samma frågor (Bryman, 2018).

4.3

A

Analysprocessen beskrivs i termer av hur vi gick tillväga för att få fram våra rubriker i resultatdelen men även hur vi valde att sortera upp datan som användes.

Analysprocessen inleddes med att vi delade upp transkriberingen av intervjuerna så att vi transkriberade två intervjuer var genom att lyssna på det inspelade materialet ett flertal gånger. Efter transkriberingen lyssnade vi igenom varandras intervjuer för att säkerställa att all information kommit med i transkripten. Vi läste även igenom och sammanställde de intervjuer där svaren skickats till oss via mejl. Svaren som samlades in med stöd av enkäterna sammanställdes i diagram för att få en tydligare bild av vårdnadshavarnas svar. Då vi använde oss av både en kvalitativ ansats och kvantitativ ansats gick vi igenom varje intervjufråga och deltagarnas svar som vi sedan jämförde med vårdnadshavarnas enkätsvar. När detta gjorts sorterades datan upp i tre kategorier med ändamålsenliga rubriker. Rubrikerna eller kategorierna kom fram då vi upplevde att det var tre centrala områden synliggjordes efter intervjuerna och enkäterna som stämde in med studiens syfte.

4.4

E

I följande avsnitt kommer vi redogöra för de etiska aspekterna i studien. En redogörelse för Vetenskapsrådets etiska principer kommer även att skrivas fram.

4.4.1 Vetenskapsrådets etiska principer

De etiska principer som beaktas i studien är Vetenskapsrådets fyra huvudkrav som är till för att skydda de individer som väljer att delta i studien. De etiska principerna består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017).

Vetenskapsrådets (2017) informationskrav innebär att berörda uppgiftslämnare

informeras om syftet med studien. Det ska framgå vad det är för ämne som berörs samt villkoren för deltagandet. Personerna ska också informeras om att det är frivilligt att

delta.

Samtyckeskravet innefattarett samtycke som ges av den berörda uppgiftslämnaren, i det här fallet genom en signatur med datum. Samtyckeskravet innebär vidare att det ska framgå att personen eller personerna när som helst kan välja att inte längre delta och det ska inte ge personen eller personerna negativa följder (Vetenskapsrådet, 2017).

Vetenskapsrådets (2017) konfidentialitetskrav innebär att alla uppgifter om deltagarna ska presenteras på ett sätt så det är omöjligt för utomstående att identifiera vilka som har deltagit.

Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som har samlats in om personer i ett

studiesyfte inte får delas med andra eller utlånas i kommersiella bruk. All information som ges av uppgiftslämnaren ska enbart användas utifrån det angivna ändamålet samt enligt det samtycke som personen eller personerna givit när de deltog i undersökningen.

4.4.2 E

När vårdnadshavarna ombads att svara på enkäterna blev de informerade att det var helt valfritt att delta. Vårdnadshavarna kunde själva välja vilka frågor de ville besvara.

Vårdnadshavarna behövde heller inte uppge sitt namnför att undvika

spårningsmöjlighetermen också för att det inte var relevant för studien. Däremot framgick det i undersökningen vad vårdnadshavarna hade för relationsstatus och bostadsort.

Vårdnadshavarna som valde att delta vid enkätundersökningen fick först information om enkätens innehåll innan de svarade på frågorna. Vårdnadshavarna fick också information om vad deras svar kommer att användas till. Eftersom det var frivilligt för

4.4.3 E

Innan intervjun genomfördes blev informanterna informerade om Vetenskapsrådets (2017) etiska principer. Genom att informera informanterna om de etiska principerna gav vi dem en förståelse för att intervjun var på deras villkor och att de själva fick möjlighet att bestämma över sitt deltagande.

När informanterna blev tillfrågade om att delta vid intervjuerna så blev de också informerade om vilket ämne intervjuerna skulle handla om och därmed syftet med studien. Informanterna blev också informerade om att de när som helst under intervjuerna hade möjlighet att avbryta om de inte längre önskade att delta.

Vid samtliga intervjutillfällen fick varje informant läsa igenom och skriva under ett missivbrev. I missivbrevet blev informanterna informerade om att intervjuerna skulle behandlas konfidentiellt. Intervjuerna som spelas in och transkriberas skulle också förvaras inlåsta och endast tillgängliga för oss. Informanterna blev informerade om att när arbetet blivit godkänt och publicerat på DiVA kommer samtliga intervjuer och transkriptioner att förstöras och om informanterna så önskar kan de få en kopia av det färdiga arbetet. På så sätt uppfyller vår studie de krav som hör samman med

nyttjandekravet som innebär att de uppgifter som samlats in endast kommer användas till vår studie (Vetenskapsrådet, 2017).

5. Resultat

I följande kapitel redovisas resultatet från intervjuerna med förskollärarna samt resultatet från enkäten till vårdnadshavarna.

5.1

F

.

Samtliga förskollärare upplever att de allra yngsta barnen leker själva men parallellt med andra barn. Förskollärarna upplevde också att barnen härmar varandra genom att leka med samma leksaker eller att de leker samma lek som de andra barnen gör.

Resultatet visar att det är vanligt att de allra yngsta barnen saknar det verbala språket därför kunde förskollärarna se att barnen ofta leker med hjälp av sina sinnen. Barnen kan till exempel le mot varandra för att visa att de vill leka eller att de har kul ihop. Det framkommer också att de yngre barnen använder sig av ljud i samspelet med varandra. Exempelvis när de leker med bilar så gör de små ljud för att visa att de åker med bilarna.

Det är det som också är så spännande med de yngsta barnen, de kan sitta till exempel två barn vid garaget och leka med varsin bil och så ser man hur de börjar turas om. Sen låter de när de leker och det är det som är att leka, att man börjar låta som bilar för man kanske inte har språket men man kan fortfarande låta på olika sätt. Då kan de turas om att i garaget eller nerför backen och då är det en lek som har kommit igång även om man saknar det verbala språket.

Förskollärarnas syn på hur de yngsta barnen gör för att entra andra barns lek är att det är väldigt individuellt. Barnens sätt att entra lek kan variera eftersom de flesta av barnen saknar det verbala språket och kommunicerar då på annat sätt för att få delta i leken. Informanterna kan se att det finns barn som bara stormar in i leken, medan andra är avvaktande och väntar på att bli inbjudna i leken. Här anser informanterna att det är viktigt att vara observant och närvarande vid barnens lek för att kunna stötta barnen på det sätt barnet behöver. De ser att de kan behöva bromsa de barn som försöker att rusa in i leken men också vägleda de barn som inte vet eller vågar entra andras barns lek. Samtliga informanter delar en grundsyn att det är viktigt att finnas i närheten och vara lyhörd för barnens olikheter. De ansåg vidare att inget barn tar en leksak eller avbryter en lek av ondo utan att det finns en förklaring som kan vara relaterad till att barnet inte har lärt sig läsa av leksignaler.

Resultatet visar att vägledning är av betydelse när det kommer till de yngsta barnens lek. Det framkommer i intervjuerna att det är av betydelse att samtliga vuxna har ett

förhållningssätt som är varierande utifrån individen de möter så de kan ge rätt sorts vägledning. Samtidigt som det är viktigt att vara med och stötta barnen lyfter

informanterna fram vikten av att låta barnen få leka själva och pröva sig fram.

Förskollärarna tydliggör att det gäller att hitta en balans i hur du ska stötta barnet och på vilket sätt.

Att man är med att visa när kanske allra yngsta leker hur de kan gå vidare i sin lek. Genom att exempelvis säga saker som “Titta här” “Nu händer det här” och “Oj, vad tror du händer om man gör så här?”. Då kan jag som vuxen kanske hjälpa de allra yngsta barnen att vidareutveckla sin lek när den är själv också. Att man utmanar barnet litegrann.

Resultatet visar att arbetslaget behöver få reflektionstid tillsammans det för att kunna lyfta fram reflektioner och observationer som gjorts under veckan, då sker det en förbättring och personalen får en större inblick i hur de kan förbättra deras stöttnings arbete genom att reflektera. Det finns en tanke att det är i de gemensamma

reflektionerna de utvecklar nya tankesätt och arbetssätt för att kunna möta och

stimulera barnens utveckling. De gemensamma reflektionerna bidrar till att personalen blir mer samspelt men även synliggör de vilka barn som behöver mer stöttning och på vilket sätt. Det kollegiala lärandet blir på så sätt viktigt för det dagliga arbetet. Överlag delar informanterna ett liknande tankesätt när det kommer till att se på sitt arbetssätt

stöttningsarbetet ska vara utifrån barnets behov. En av informanterna lyfter fram barnens känslor när det kommer till hur de ska kunna ge barnen rätt sorts stöttning. Informanten tydliggör om barnen kan samtala om sina känslor så underlättar det att se vad för stöttning barnet behöver.

Resultatet visar att leksignaler är något som syns tidigt hos barn. Informanterna menar att det gäller att ta vara på situationer som till exempel blöjbyten för att på ett lättsamt och roligt sätt leka tillsammans med barnen. Ett exempel som ges är att leka tittut med ett barn som ligger på skötbordet, det är ett sätt att bygga en trygghet och tillit mellan barnet och förskolläraren. När barnet får uppleva trygghet menar förskolläraren att det blir lättare för barnet att knyta sociala relationer med andra barn.

5.2 Vårdnadshavares syn på yngre barns leksignaler.

Av de 30 vårdnadshavare som deltog i undersökningen upplevde samtliga av dem att deras barn leker hemma. Resultatet i undersökningen visar att barnen leker allt från att lägga pussel till att leka kurragömma.

Resultatet i enkätundersökningen visar även att det finns en variation i barns

lekförhållande. Då barn leker allt ifrån egen lek, till vuxenstyrd lek eller att barnen leker bredvid andra barn. Det framkom i enkätundersökningen att majoriteten av de 30 vårdnadshavarna anser att deras barn helst leker i grupp.

Däremot när det gäller vilken roll barnet antar vid lek var det mest vanliga svaret att barnet är inkluderande i lek. Ingen av de 30 vårdnadshavarna svarade att deras barn är exkluderande. Det framkom i undersökningen att vårdnadshavarna i de flesta fall upplever att deras barn har lättare att leka med äldre barn än jämnåriga.

Resultatet visar vidare att av de 30 vårdnadshavare som deltog i undersökningen upplever de flesta att deras barn har svårt att leka med jämnåriga. Vårdnadshavarna ansåg att det kunde bero på att barnen antingen tar saker ifrån varandra eller är

egocentriska. En av deltagarna förtydligar: “Hon verkar bli frustrerad på barn i samma ålder eller yngre. “Jag upplever att hon tycker att det är enklare med äldre barn, att leken flyter på bättre”

Flera av de 30 vårdnadshavarna som deltog i undersökningen ansåg att deras barn inte behöver stöttning i sin lek, men om en vuxen finns i närheten så kan vårdnadshavare se att deras barn förlitar sig på stöttning av den vuxne.

När det gäller frågan hur yngre barn entrar andra barns lek var det två entringssätt som var mer vanliga enligt vårdnadshavarna. Ett sätt som vårdnadshavarna upplevde att

deras barn använde för att entra leken var att avvaktar och väntar på att bli inbjudna i de andra barns lek. Det andra sättet var att deras barnen bara går med i de andra barnens lek.

5.3

S

När det gäller samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare visar resultatet att både vårdnadshavare och förskollärare vikten av samverkan mellan hem och förskola. Vårdnadshavare såg att det som kunde förbättras var hur barnen får stöd och hur barnens behov tillgodoses när det kommer till barnens kamratkultur.

T

1

–

S

?

Förskollärarna tyckte däremot att de var bra på den dagliga kommunikationen när det gäller vad barnen har gjort under dagen, men att dem kan bli bättre på att dela med sig av barnets agerande, leksignaler, i leken.

Jag kan berätta för vårdnadshavarna om vad som har hänt i lekutvecklingen som till exempel att nu har hen börjat söka upp kompisar och börjat leka tillsammans och inte bara bredvid. Sen pratar vi mycket om vad som har hänt under dagen. Den dagliga kontakten är jätteviktig att ha varje dag.

Förskollärarna lyfte fram vikten av att kommunikationen med vårdnadshavarna fungerar för att tillsammans kunna hitta lösningar för att kunnage adekvat stöd. Förskollärarna nämner även hur betydelsefullt det är att lyfta fram barnens

utvecklingsprocesser när det kommer till att utmana i leken. Det är betydelsefullt att den vuxna tolkar och läser av barnens leksignaler även när det kommer till olika typer av framsteg eller tillbakasteg. Det vill säga vad utstrålar barnets leksignaler att barnet

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

Ja Nej Ja, men skulle kunna vara

bättre

Vet ej

Synliggör förskolan vad barn behöver för stöttning i sin lek?

utan stödhjul exempelvis, för att barnet ska fortsätta våga cykla utan stödhjul. Det samma gäller det att läsa av signalerna om barnet exempelvis skulle ramla med cykeln, behöver barnet stöttning för att våga sig upp på cykeln igen eller utstrålar barnet att den klarar sig själv. För att vara en närvarande pedagog och se vad för stöttning barnet behöver då. Till exempel kan en del barn fortfarande behöva en vuxen som är med och stöttar i leken för att den vuxne kan då fungera som ett ankare i leken med andra barn. Det innebär att den vuxna i det här fallet hjälper barnet att komma in i barngruppens kamratkultur. Genom att ha en dialog med vårdnadshavare om de positiva upplevelser som hänt under en dag så byggs det upp en god relation mellan vårdnadshavare och förskollärare. Finns det en god relation mellan parterna så underlättar det för

förskollärare att våga berätta för vårdnadshavarna om de svårigheter eller problem som

uppstått berättar informanterna.

I det dagliga mötet så samtalar vi alltid om barnens lek. Genom att berätta vad vi har gjort under dagen och om det har hänt något speciellt till exempel om ett barn har lärt sig att cykla eller liknande så berättar vi det för vårdnadshavarna. Eller till exempel så hade vi ett barn som visade sig vara jätteduktig på att pärla och då berättade vi det för

vårdnadshavarna som blev jätteförvånade för de trodde inte att sitt barn kunde sitta och göra det för att deras barn tyckte mer om att spela fotboll. Det är viktigt att lyfta sådana här positiva saker för om man gör det att man så småningom även kan lyfta negativa saker som sker.

Förskollärarna menar på att det behövs ett samarbete mellan hemmet och förskolan för att ge barnen de bästa förutsättningarna för att utvecklas. Informanterna lyfter fram att ett sätt att nå fram till vårdnadshavare är att använda dokumentation och tydliga bilder på deras barn för att visa barnens lekutveckling.

Förskollärarna lyfter fram att vårdnadshavare är olika intresserade av vad som sker på förskolan. Det gäller för förskollärare att känna av situationen för att veta vad som är relevant att berätta. Förskollärarna berättar hur de genom att bygga goda relationer med vårdnadshavarna lär sig hur de använder olika sätt för att involvera vårdnadshavarna i vad deras barn gör på förskolan. En förskollärare berättar också hur de involverar föräldrarna genom att återberätta situationerna med ord, dokumentation och bilder: ”Vi försöker att involvera vårdnadshavarna i hur spännande och utmanande det är med yngre barn och deras leksignaler”.

Förskollärarna beskriver hur de i den dagliga kontakten lyfter fram viktiga aspekter för det enskilda barnet för att barnet ska få känna sig stolt inför sina anhöriga och växa i sig själv. När det kommer till negativa saker eller saker som oroar förskollärarna strävar de efter att kunna lyfta problematik på ett positivt sätt för att både barn och

6. A

I kommande kapitel kommer resultatet av frågeställningarna analyseras och kopplas till den sociokulturella teorin och barns kamratkultur.

6.1

V

.

Resultatet visar att yngre barn har olikastrategier för att entra andra barns lek. Yngre barn kan välja att bara kliva rakt in i andra barns lek eller avvakta och vänta på att bli inbjudna. Det är därför betydelsefullt, som Palla (2011) nämner, att vara inlyssnande framförallt till de yngre barnen och deras olikheter för att förstå deras sätt att agera. När de yngre barnen har byggt upp en trygg relation till de vuxna i sin närhet blir det lättare för den vuxne att läsa av och tolka barns sätt att entra leken. Som Säljö (2000) lyfter fram så strävar barnen efter att skapa vänskapsrelationer och på så sätt passa in. Wetso (2006) menar att du som vuxen behöver fokusera på hur barnen gör när de försöker entra andra barns lek. Wetso menar att den vuxne behöver finnas i närheten och läsa av och ge rätt verktyg till barnen antingen för att komma in eller skydda pågående lek. En annan tänkbar anledning till barns olika sätt att entra andra barns lek är barnets egen personlighet (Wetso, 2006).

Barnets relation till språket är varierande när det gäller kommunikationen med andra, för de yngre barnen kan det verbala språket saknas och då använder sig barnet av andra sätt att kommunicera (Säljö, 2000). Resultatet från intervjuerna visade på att barn ler mot varandra för att visa att “nu leker vi” eller “nu har vi roligt tillsammans”. När barn använder sina sinnen är det för att ta kontakt eller för att kommunicera på olika sätt, ibland använder barnen sina sinnen för att interagera med andra individer (Wetso, 2006).

Barn som rusar in i leken eller tar en leksak för att visa att den vill vara med anser Wetso (2006) oftast blir missförstådda. Barn kan bli tagna för att vara elaka i de situationer när de rusar in i andra barns lek. Wetso nämner vikten av att kunna läsa av vad barnet signalerar, eftersom det kan vara en strategi från barnet för att få tillträde till lek. Nilsson och Waldemarsson (2016) lyfter fram kunskap om barns signaler och

kommunikation som betydelsefull. Under intervjuerna fram kom det att förskollärarna ansåg att det att det ofta saknas inom professionen, vilket kan resultera i att barns intentioner misstolkas och leder till tillsägningar istället för stöttning i vissa situationer.

6.2

V

.

Resultatet visar att vårdnadshavare och förskollärare ser att det vanligaste sättet för de yngre barnen att leka på är ensamma eller bredvid varandra. Detta omvandlas till härmlekar när barnen blir äldre, det synliggörs när barn började leka samma lek eller med samma leksaker som andra barn även när de inte lekte tillsammans. Slutligen utvecklas härmlekarna till att barnen leker tillsammans. Engdahl (2011) menar att de yngsta barnens initiativ till härmlekar synliggör den proximala utvecklingszonen, då barnen leker bredvid varandra och det ena barnet studerar hur den andra gör. Det betyder att ett barn som ännu inte utvecklat vissa kunskaper lär sig av ett annat barn som redan utvecklat dessa (Säljö, 2000).

När det gäller barns agerande i leken så beskrevs samtliga barn som inkluderande av deras vårdnadshavare samtidigt som förskollärare ser att barn intar olika roller i olika sammanhang. Corsaro (2018) lyfter fram sekundära anpassningar på ett sätt där han förtydligar att den vuxna bjuder in till lek och barnet omvandlar leken till sin fördel för att sedan kunna välja vilka som får vara med. Barnen gör det på ett sätt där det utåt ser ut som att barnet följer den vuxnes regler för leken men egentligen inte gör det. Vid rollekar kan exempelvis ett barn som exkluderats istället få en roll som hund eller bäbis där de inte får så stor roll i den egentliga leken. Barnet kan då lämnas på dagis eller hunden får stanna hemma när de andra åker iväg (Corsaro, 2018).

En av förskollärarnas uppgifter är att läsa av och tolka barns sätt att agera och med det i åtanke kan det vara en anledning till att förskolläraren ser dessa situationer och inte vårdnadshavarna. En annan möjlig förklaring till att vårdnadshavarna har en annan uppfattning än förskolläraren kan vara som Corsaro (2018) lyfter fram att barn agerar olika beroende på den grupp de befinner sig i. Vårdnadshavarna ser barnen mer i sociala sammanhang utanför förskolan tillsammans med en annan grupp individer och det kan också vara en förklaring till att barn uppfattas olika av vårdnadshavare och förskollärare.

De äldre barnen har ofta ett mer välutvecklat språk och kan på så sätt kommunicera lättare än de yngre barnen. Resultatet av enkäten visade att vårdnadshavare hade en delad uppfattning om deras barns kompisrelationer då hälften ansåg att deras barn har lättare att leka med äldre barn. Egentligen är det inte större skillnad mellan yngre och äldre barns lek, utan det är mer en fråga om vart de ligger i sin utveckling. De äldre barnen har oftast ett mer välutvecklat språk och kan på så sätt kommunicera lättare än de yngre barnen (Johannesen et al, 2009).Här synliggörs det hur scaffolding

förekommer bland barnen då de yngre barnen får stöttning av de äldre samtidigt som de utmanas att göra saker som de ännu inte lärt sig. Den proximala utvecklingszonen kommer naturligt i leken mellan äldre och yngre barn, då de äldre barnen ofta visar de yngre barnen hur de ska göra (Säljö, 2000).

Någonting att hai åtanke utifrån svaren från vårdnadshavare är att resultatet som framkommer ofta belyser barnens positiva egenskaper medan de negativa hamnar i skymundan. Även om enkäterna inte går att spåra till enskilda individer så var det inga vårdnadshavare som uppgav sina barn som exkluderande. Halldén (2003) lyfter fram hur individer fungerar i olika sammanhang kan skilja sig åt beroende på individens bakgrund och hemförhållande vilket även Jönsson (2010) beskriver. Kan det vara som det nämns i analysen att barns beteende skiljer sig åt beroende på miljön? Förskolan är en plats med många barn som ska dela på alla leksaker och uppmärksamheten från de vuxna medan hemmamiljön kan vara en plats där det finns mer utrymme för varje enskild individ att komma fram.

Corsaro (2018) beskriver hur barnen sätter sina egna regler och normer i olika

sammanhang, i det här fallet i lek, och med olika individer. Leken är ett sätt för barnen att skapa ett socialt samband där de interagerar med varandra och skapar relationer. Barnen kan i de här fallen vilja skydda sina kamrater eller själva leken och på så sätt bli exkluderande i sitt bemötande mot andra barn (Corsaro, 2018).

7. D

I följande kapitel kommer resultatet gällande vårdnadshavares och förskollärares syn på yngre barns leksignaler att diskuteras utifrån tidigare forskning och litteratur.

7.1

R

Precis som Corsaro (2018) lyfter fram så är leken ett sätt för barnen att skapa relationer och det är en viktig del i deras sociala utveckling. I dagens förskolor är det stora

barngrupper med få vuxna, hur ska förskolläraren hinna se alla enskilda individer och kunna vara närvarande och stötta barnen på det sätt de behöver? Samtidigt som det är betydelsefullt att barnen får utrymme att lära sig av och med varandra är frågan hur mycket barnen ska lämnas utan vuxennärvaro. Innebär vuxennärvaro att den vuxne ska sitta med i samma rum eller räcker det att den vuxne är inom räckviddför att kunna höra barnen, så att denne kan ingripa om det skulle behövas? Om en vuxen inte är närvarande i rummet finns det en risk att de barn som inte tar så stor plats kan bli exkluderade utan att det inte uppfattas av den vuxna. Men är det meningen att den vuxna alltid ska vara där och se till så att alla får vara med eller är det en möjlighet för dessa barn att lära sig att ta plats? Blir den vuxnas närvarande en falsk trygghet för dessa barn, att de själva inte behöver försöka utan att den vuxna alltid finns där och hjälper till? Ett drömscenario hade varit om det hade funnits tillräckligt med vuxna för att

öka mängden vuxna ges barnen en trygghet att det finns vuxna om jag behöver dem men samtidigt ges de mindre eget utrymme. Oavsett så är det en utmaning för förskolläraren att hitta en bra balans i sin stöttning och att uppmärksamma vad varje barn behöver. Tellgren (2004) lyfter fram hur barn använder olika strategier för att entra andras lek, vilket även lyftes i studien som någonting som varierar och att det därför är

betydelsefullt att vara lyhörd och närvarande i barns lek. Nilsson (2005) betonar också vikten av att lyfta fram olikheter hos barnen för att kunna möta dem på ett sätt som passar varje enskild individ.

När det kommer till yngre barn gäller det att vara närvarande och nära till hands för att hjälpa dem i de situationer som uppstår. Genom att vara lyhörd och uppmärksam på de signaler barnen sänder ut blir det lättare att bemöta barnen. Det gäller att alltid utgå från barnens behov och de förutsättningar som finns, viktigt att ha med sig är att alla barn har olika behov. I läroplanen för förskolan (2018) lyfts det fram hur viktigt det är att utgå från varje enskilt barns behov och att alla barn har rätt till den stöttning de behöver. Därför ser vi att det viktigt att förskollärarna och vårdnadshavare tillsammans hittar vägar att underlätta för de barnen som exempelvis har svårt att leka med andra barn.

Studien har resulterat i en större förståelse för vikten av att skapa goda relationer. Wetso (2006) lyfter fram om det inte finns en god relation till barnen blir det svårt för personal att möta de barn och se deras behov och signaler när det kommer till deras utveckling. Wetso menar om barnen har en stabil grund och känner sig trygg i sin omgivning kan det underlätta för barnet att hitta vägar att utvecklas. En annan viktig aspekt är

tidsbegreppet. När det kommer till den tid barnet har under ett dygn så är det svårt att veta hur mycket tid det barnet behöver vid de olika momenten barnen är med vid under en dag. Med andra ord, det tar tid att lära sig, att finna sig själv och det i sin egna takt. Det är den vuxnes ansvar att låta det ta tid när barn utvecklas, det är betydelsefullt när det kommer till de yngsta barnen. Tidsbegreppet är inte tydligt formulerat i vår studie men utifrån vårt sätt att förstå resultatet så kan vuxna vara snabba att avbryta eller inte ha tålamod att låta saker ta tid. Vi vill därför peka på tidsaspekten och vikten av att låta saker ta tid för då låter vi barnen vara vetgiriga och uppfinningsrika. Det gör att barnen utvecklas i sin egen takt. Wetso (2006) betonar att om det inte finns någon relation mellan personal och barn så blir det svårt för personalen att möta barns behov. Palla (2011) lyfter fram om personal finns där och kan utläsa vad individen behöver för att kunna skapa sociala band kan vi lära oss av varandra och finna en harmoni i vardagen. I studien framgår det att interaktionsutrymmet är viktigt för barnen, det kan också

7.2

I

Vårdnadshavare och förskollärare kan ibland ha olika syn på barnens agerande, vilket gör att det kan bli svårt att möta de yngre barnen. Barn kan känna sig missförstådda och uppleva att de inte får vara delaktiga och ha inflytande. Barns perspektiv blir oftast till barnperspektiv då vuxna använder sitt kunnande om hur barn fungerar. Det kan exempelvis bidra till att barns sätt att agera tolkas på olika sätt av olika vuxna. Vi ser därför att det är viktigt att som vuxen vara lyhörd för att kunna möta det enskilda barnet och hjälpa det att få sin röst hörd även när de kommer till de yngre barnen som saknar det verbala språket.

Vi anser att det är betydelsefullt att den vuxne har kunskap om barns leksignaler. Ett exempel är om ett barn tar en leksak från ett annat barn så kan det uppfattas som att barnet vill förstöra för det andra barnet (Wetso, 2006). Här gäller det som vuxen att tolka signalerna och situationen för att utläsa om så är fallet eller om barnet exempelvis försöker hitta ett sätt att träda in i det här barnets lek. Eftersom de yngre barnen

kommunicerar mer med kroppsspråk än med ord är det viktigt att se till hur barnet ifråga ser på saken. De yngsta barnen är ofta självcentrerade och kan därför ha svårt att förstå och ta hänsyn till sina kompisar och det är något som ligger naturligt för de yngsta barnen då man är uppvuxen med att vara i fokus och att få all uppmärksamhet (Engdahl, 2011). Frågan är därför hur tolkas barnen/barnet i deras agerande gentemot varandra av den vuxna. Det framkommer också i studien att den vuxnas syn på barns behov i sig är avgörande för hur vuxna ska kunna möta och ge rätt stöttning till det lilla barnet i dennes lek. Utifrån begreppet leksignaler så kan det tolkas på följande sätt, att det barnet signalerar att den har behov utav så ska behovet tillgodoses av de vuxna. Det kan vara allt från att barnet behöver närhet av en vuxen under och efter lek, barnet kan även behöva att den vuxne är med och startar upp leken för att kunna leka och så vidare. Det kan ibland vara svårt för den vuxne att se och tolka de yngsta barnens leksignaler. Förskolan i dag har många barn på få vuxna på varje avdelning, det är också ett

underskott på förskollärare (Skolinspektionen, 2018). Det kan finnas en förskollärare tillsammans med två andra outbildade personer på en barngrupp med 15–18 barn. Det är svårt att som förskollärare räcka till i alla situationer och ge barnen den

uppmärksamheten de behöver. Det yttersta ansvaret på avdelningen ligger på

förskolläraren men det är fortfarande viktigt att övrig personal på avdelningen stödjer barnen i deras kamratrelationer. Förskolläraren behöver vara en ledare på avdelningen och arbeta in en fungerande struktur och rutin för det dagliga arbetet,

för att både personal och barn ska kunna använda tiden på bästa sätt. Genom att dela upp barngruppen i mindre grupper får barnen en möjlighet att komma till uttryck på olika sätt. Vi menar att grupperna ska delas upp på ett sätt så det gynnar alla barn, både

att låta de andra tala. Vi ser att förskollärare behöver vara närvarande under barns lek det för att fånga upp och ge stöttning under leken, närvarande förskollärare kan

uppmuntra barn till samspel och interaktion med andra barn. De behöver också erbjuda en omväxlande miljö det för att stötta barn till att vilja utforska nya lekmöjligheter.

7.3

M

Studienresulterade i en icke generell bild av förskollärares och vårdnadshavares syn på yngre barns leksignaler. Urvalet för studien var begränsad till en mindre svarsgrupp. Kombinationen av en kvalitativa och kvantitativa ansats gav oss en inblick i hur

förskollärare och vårdnadshavare ser på yngre barns leksignaler. Något som kom fram i efterhand var att det var lättare att få tydligare svar från förskollärarna via de intervjuer som gjordes än av enkäterna till vårdnadshavarna. Med det sagt har vi i efterhand önskat att vi hade intervjuat vårdnadshavare också istället för att genomföra en

enkätundersökning. Bryman (2018) lyfter fram att i en kvalitativ ansats får forskare en mer detaljerad bild av vad respondenten tycker eftersom bilden blir mer personligt. Valet att använda oss av enkäter till vårdnadshavare berodde på att vi ville nå ut till många vårdnadshavare på ett lättillgängligt sätt.

De intervjuer som genomfördes bestod av fyra semikonstruerade intervjuer och två webbintervjuer. Informanterna fick utrymme att tänka och reflektera över sina egna svar under tiden intervjuerna genomfördes. Intervjuerna följde informanternas svar och i de fall informanterna svävade iväg lät vi dem göra det för att störa dem så lite som möjligt. Då två av informanterna inte hade möjlighet att sitta ner med oss för en intervju så fick de möjlighet att svara på intervjufrågorna via e-post. Bryman (2018) lyfter fram

möjligheten för informanterna att i lugn och ro kunna tänka igenom sina svar, vilket kan leda till mer utförliga svar som i slutändan inte behöver transkriberas, när man väljer att använda sig av webbintervjuer. En nackdel med att genomföra webbintervjuer är att det inte blir lika tydligt hur informanten känner om ämnet (Bryman, 2018).

Vår uppfattning av vår insamlade data är att vi fick ut tydligare svar från förskollärarna än av vårdnadshavarna. Vi hade däremot olika typer av frågor i vår enkät, vissa frågor som hade förbestämda svarsalternativ medan andra frågor krävde mer utvecklade svar. Eftersom 30 vårdnadshavare svarade på enkäten var det en lämplig metod för att få fram en procentuell fördelning av vårdnadshavare åsikter inom olika områden (Bryman, 2018).

Vi valde att i enkätundersökningar ha med svaret “Vet ej” som ett alternativ. Bryman (2018) lyfter fram “Vet inte” alternativet som både positivt och negativt. De gånger det kan vara bra att använda sig av ett “vet inte” svar är när det berör personliga åsikter. Vi valde att ge vårdnadshavarna den möjligheten då vi anser att när det kommer till ens

egna barn så är det ett känsligt ämne. I vissa frågor har vi vårdnadshavare som valt att inte svara på frågan. Detta kan bero på att frågan har blivit misstolkad eller att

vårdnadshavaren valt att inte vilja dela med sig av vissa svar som exempelvis kön på sitt/sina barn (Bryman, 2018).

7.4

F

En fortsättning på studien kan vara att följa olika grupper med 1 åringar fram tills de fyller 3 år för att se vad som sker i deras utveckling gällande leksignaler under den perioden. Det skulle också vara intressant att studera barns leksignaler utifrån ett genusperspektiv.

7.5

S

Slutsatsen är att vårdnadshavare och förskollärare behöver hitta en balans i när och hur barnen behöver stöttning i sin lek samt låta barnen få ha sitt interaktionsutrymme och inte tvinga in barn i andra barns lek. Yngre barns lek och leksignaler är ett ämne som kräver den vuxnas lyhördhet samt vilja att sätta sig in och förstå barns sätt att agera. För att kunna tolka barns leksignaler är det viktigt att fokusera på att bygga en god relation till varje enskilt barn för att förstå hur varje individ fungerar. Genom en god relation kan förskollärare lättare förstå och tolka barns olika sätt att agera.

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber. Corsaro, W. (2018). The Sociology of Childhood. Los Angeles: Sage.

Engdahl, I. (2011). Toddlers as social acotrs in the Swedish preschool. Stockholm: Stockholms Universitet.

Engeström, Y. (2001). Expansive learning at work. Toward an activity theoretical

reconceptualization. Journal of education and work.

Hagevi, M. & Viscovi, D. (2016). Enkäter - Att formulera frågor och svar. Lund: Studentlitteratur.

Hallden, G. (2003). Barnperspektiv som ideologiskt och/eller metodologiskt begrepp. Linköping: Pedagogisk Forskning i Sverige.

Hallin, A. & Helin, J. (2018). Intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Hjorth, M.-L. (1996). Barns tankar om lek - En undersökning av hur barn uppfattar

leken i förskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Johannesen, N., Sandvik, N., Claesdotter, A. & Emilsson, I. (2009). Små barns

delaktighet och inflytande - några perspektiv. Stockholm: Liber.

Jönsson, L. (2010). Elevers bild av skolan. Malmö: Malmö Högskola.

Lexikon24. (U.Å). Svenska och Spanska. I Lexikon24 översatt till eller från spanska. Hämtad (10/6-2020) från https://lexikon24.nu/svenska-spanska-lexikon.html. Nilsson, B. & Waldemarson, A. (2016). Kommunikation - Samspel mellan människor.

Lund: Studentlitteratur.

Nilsson, S. (2005). Den potentiella människan - En undersökning av teorier om

självförverkligande. Uppsala: Uppsala Universitet.

Palla, L. (2011). Med blicken på barnet. Malmö: Malmö Högskola.

Skolinspektionen (2018) Förskolans kvalitet och måluppfyllelse [Elektronisk resurs]. (2018). Skolinspektionen

Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan. Stockholm: Fritzes.

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

Tellgren, B. (2004). Förskolan som mötesplats - Barns strategier för tillträden och

uteslutningar i lek och samtal. Örebro: Universitetsbiblioteket.

Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet

Wetso, G.-M. (2006). Lekprocessen - Specialpedagogisk intervention i (för)skolan. Stockholm: HLS Förlag

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation

Förfrågan om att delta i en studie om yngre barns leksignaler.

Syftet med studien är att utveckla en djupare förståelse kring yngre barns leksignaler.

Studien är ett självständigt arbete och är en del av utbildningen till förskollärare vid Mälardalens högskola i Eskilstuna. Studien kommer att genomföras med intervjuer under 20/4–15/5 - 2020 Intervjun kommer att beröra din uppfattning/erfarenhet av yngre barns leksignaler. Intervjun beräknas ta ca 30 minuter, det är viktigt att intervjun sker i ostörd miljö, på en tid och plats som Du bestämmer. Intervjun kommer att spelas in och skrivas ut i text.

Den information som Du lämnar kommer att behandlas säkert och förvaras inlåst så att ingen

obehörig kommer att få ta del av den. Redovisningen av resultatet kommer att ske så att ingen individ kan identifieras. Resultatet kommer att presenteras i form av en muntlig presentation till andra studerande samt lärare på högskolan samt i form av en inlämningsuppgift. När inlämningsuppgiften är färdig och godkänt kommer det att finnas i en databas vid Mälardalens högskola. Inspelningarna och den utskrivna texten kommer att förstöras när examensarbetet är godkänt. Du kommer ha möjlighet att ta del av examensarbetet genom att få en kopia av arbetet om så önskas.

Deltagandet är helt frivilligt och Du kan när som helst avbryta din medverkan utan närmare

motivering. Vi frågar härmed om Du vill delta i denna studie. Ansvariga för studien är Ronja Hanisch och Emma Gustavsson. Har Du frågor om studien är Du välkommen att höra av dig till någon av oss.

Ronja Hanisch Emma Gustavsson

Student Student

Mail: rwm17001@student.mdh.se Mail: egn17004@student.mdh.se

076-xxxxxxx 070-xxxxxxx Handledare: Karin Engdahl Karin.e.engdahl@gmail.com Kursansvarig: Karin Bergman Mail: Karin.bergman@mdh.se

Här med godkänner jag att mina svar används i denna studie: Underskrift:………..

Namnförtydligande:………. Ort och Datum:………