Det lilla barnet i skuggan av det stora missbruket : En hermeneutisk studie om hur vuxna barn har upplevt sin uppväxt med minst en förälder med alkohol- och/eller narkotikamissbruk

Akademin för hälsa, vård och välfärd Sociologi med socialpsykologisk inriktning

Det lilla barnet i skuggan av det stora missbruket

med alkohol- och/eller narkotikamissbruk

Sofia Landin

Kim Malmgren

Kandidatuppsats, 15 hp VT 2020 SOA135

Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Mohammadrafi Mahmoodian Examinator: Eduardo Medina

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till er som ställde upp som intervjupersoner, utan era berättelser hade denna studie inte varit möjlig att genomföra. Ni är starka och modiga som delat med er av upplevelser och känslor från barndomen. Vi vill också tacka vår handledare Mohammadrafi som inte bara kommit med professionella tips och råd utan även bjudit på mycket skratt och stöttning. Även ett stort tack till våra fina familjer och vänner som stöttat oss genom hela det beteendevetenskapliga programmet.

TACK även till oss själva och varandra för ett grymt samarbete, vi är bäst! Och sist men inte minst vill vi tacka alla energidrycksbolag som gjort att vi orkat hålla energin och humöret uppe.

Sammanfattning

Vi har genomfört en studie där syftet varit att undersöka hur vuxna barn har upplevt sin uppväxt med minst en förälder med alkohol- och/eller narkotikamissbruk. Detta är ett viktigt ämne då det är många barn som lever i dessa familjeförhållanden. Studien är en kvalitativ studie med hermeneutik som metodansats och det teoretiska ramverket består av Scheffs teori om sociala band vilket inkluderar emotionerna stolthet, skuld och skam samt Beckers stämplingsteori. Genom intervjuer med tio stycken vuxna barn till missbrukare har vi kunnat få en djupare förståelse om deras barndom och hur den påverkat dem. Det finns flera gemensamma nämnare i intervjupersonernas berättelser som exempelvis stort ansvar hos barnet, olika våldshandlingar och känslor av ilska, oro, stress och besvikelse. Detta har lett till ett ständigt känslomässigt ansvar i form av kontrollbehov och att känna oro för sin förälder. Detta visar att barnen under sin uppväxt varit medberoende på ett eller annat vis. Karaktärsdrag som att ha svårt att säga nej, ett ständigt ansvarstagande och att vilja vara andra till lags har även följt med intervjupersonerna upp i vuxen ålder. I kontrast till den tidigare forskningen har vår studie indikerat på att det känslomässiga ansvaret var det mest framträdande medan det praktiska ansvaret varit sekundärt.

Innehållsförteckning

1. Inledning 5

1.1 Bakgrund 5

1.2 Syfte och frågeställning 7

1.3 Begreppsanvändning i studien 7 1.4 Disposition 8 2. Tidigare forskning 8 2.1 Uppväxtmiljö 8 2.2 Föräldra(o)förmågan 10 2.3 Socialt stöd och vård 11 2.4 Risk-och stressfaktorer 13

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning 14

2.6 Vårt bidrag till fältet 15

3. Teoretiskt ramverk 15

3.1 Teorin om sociala band: emotionerna stolthet, skuld och skam 15

3.2 Stämplingsteorin 17

3.3 Sammanfattning 18

4. Metod 19

4.1 Kvalitativ metod 19

4.2 Motivering av metodval 19

4.3 Den hermeneutiska metoden 20

4.4 Förförståelsen 21

4.5 Analysprocessen och den hermeneutiska spiralen 22

4.6 Urval 23

4.7 Datainsamlingsmetod och genomförande 24

4.8 Etiska överväganden 24 4.9 Presentation av intervjupersonerna 25 5. Resultat 26 5.1 Inledande tolkning 26 5.2 Fördjupad tolkning 27 5.2.1 Missbrukets uttryck 27 5.2.2 Förhållningssätt 31 5.2.3 Hanteringen av missbruket 32 5.2.4 Stödet 35

5.2.5 Påverkan i vuxen ålder 36

5.3 Huvudtolkning 38

6. Diskussion 43

6.1 Resultat i relation till syfte och frågeställning 43

6.2 Resultat i relation till tidigare forskning 44

6.3 Resultat i relation till det teoretiska ramverket 45 6.3.1 Sociala band: emotionerna skuld, skam och stolthet 45

6.3.2 Stämplingsteorin 47

6.4 Diskussion om metodansats 48

6.5 Reflektioner 48

Referenslista 50

1. Inledning

Det är många barn i Sverige som växer upp med minst en förälder med alkohol- och/eller narkotikamissbruk. Enligt en rapport skriven år 2019 av CAN (Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning), som är ett nationellt kompetenscentrum som utför undersökning alkohol-och forskning kring alkohol och narkotika, visar det sig att 20 procent av barnen i Sverige, ca 430 000 barn, har haft en förälder med alkoholproblem. Enligt CAN har 15 procent av barnen har påverkats negativt av denna uppväxt och 10 procent har påverkats mycket negativt. Vad som även framkommer i denna rapport är att det är viktigt att framställa bra metoder för att hjälpa dessa barn då detta kan vara viktiga insatser för barnens uppväxt samt framtida liv (CAN, 2019, s.21). Många barn påverkas alltså negativt av att ha en förälder med missbruk vilket kan innebära att barnen blir lidande på olika vis. Det är vanligt att barn bland annat upplever negativa personlighetsförändringar hos sin missbrukande förälder, exempelvis aggressionsproblem, vilket även kan leda till bråk. Detta kan skapa en otrygghet hos barnet, framförallt i hemmet, då situationen lätt blir oförutsägbar när det förekommer missbruk i en familj. Det är vanligt att det även förekommer lögner för att inte omgivningen ska ha insyn i familjens situation vilket gör att många barn ljuger för att skydda sin familj och den missbrukande föräldern. Många föräldrar har kanske inte som avsikt att utsätta sina barn för lidande, men det handlar om att missbruket styr personen och dess tillvaro (Barnens rätt i samhället). Det finns ofta risk att barnets behov kan hamna i skymundan för den vuxnas problematik. Det är inte ovanligt att någon utredare eller behandlare inom missbruks- och beroendevården är de enda personerna som är medvetna om barnets situation (Socialstyrelsen, 2012).

Med vår studie vill vi på djupet undersöka hur vuxna barn upplevt sin uppväxt med minst en förälder med alkohol- och/eller narkotikamissbruk samt hur de påverkats av den. Dessa vuxna barn kommer att berätta om sina upplevelser från det de minns upp tills att de var cirka 18 år. Vi anser att en sådan studie behövs för att öka kunskapen och förståelsen kring ämnet i samhället. Som statistiken ovan visar är det ett stort antal barn som lever med en missbrukande förälder och många påverkas negativt av uppväxten. Många barn hamnar dessutom i skuggan av sin missbrukande förälder av myndigheter och samhället i stort, därför ser vi det som extra viktigt att lyfta just barnets upplevelser från barndomen. Det är viktigt för att öppenheten kring ämnet ska öka så att okunskap kan minska samt för att fler barn tidigt ska ha möjlighet att få rätt hjälp för att inte i lika stor utsträckning påverkas negativt av dessa upplevelser.

En annan anledning till att vi valt att studera hur vuxna barn till missbrukare upplevt sin barndom är för att vi vill få kunskap och förståelse om hur dessa personer upplevt sin uppväxt och vad som eventuellt har hjälpt dem. Detta för att vi i vårt arbetsliv ska kunna hjälpa barn i samma situation som dessa individer varit i samt sprida denna kunskap till andra. Missbruk är även ett växande problem i samhället som drabbar många, vilket vi kommer gå närmare in på i bakgrunden. Det faktum att det drabbar så många och är ett stort problem, gör att det känns som ett mycket viktigt ämne att studera.

1.1 Bakgrund

Ordet missbrukare är idag ett relativt negativt laddat ord. Många människor är rädda för “missbrukare” och egenskaper som är kopplade till ordet kan exempelvis vara känslokall och manipulativ. Media framställer ofta drogmissbruk som ett karaktärsdrag och skiljs ofta från oss

andra, alltså som en avvikare (Johansson & Wirbing, 2005). När man pratar om alkohol och droger är det viktigt att poängtera att det finns olika sätt att använda dessa substanser; missbruk, beroende och riskbruk. I samhället finns ett accepterat bruk när det handlar om legala substanser som alkohol och ordinerade läkemedel. Det kan vara svårt för en individ att förstå när bruket börjar övergå till missbruk på grund av att den typiska bilden av en missbrukare är svår att identifiera sig med. Även för en person som faktiskt har ett missbruk är det kränkande och nedsättande att bli kallad eller sedd som en missbrukare. Det är en vanlig försvarsmekanism att skjuta över problembilden till en grupp som man inte kan identifiera sig med på så sätt att individen då kan dölja för andra och sig själv att alkohol och/eller- narkotikakonsumtionen är ett problem (Johansson & Wirbing, 2005, s.22-23). Viktigt att betona är att missbruk eller skadligt bruk och beroende är olika tillstånd. Det är svårt att veta exakt var gränsen går, men missbrukare riskerar ofta att bli beroende. Beroende handlar om kroppslig tillvänjning och är därför en allvarligare diagnos än missbruk. Ett missbruk kan variera i både intensitet och frekvens. Beroendet däremot är något bestående som inte är mer intensivt i vissa perioder än andra. Trots detta är ett missbruk eller skadligt bruk också mycket allvarligt då många exempelvis blir våldsamma, aggressiva eller hamnar i andra svårigheter på grund av narkotika eller alkohol. Det sista begreppet är riskbruk vilket handlar om de individer som är i riskzonen för att utveckla skador, missbruk eller beroende på grund av sin drog- och/eller alkoholkonsumtion (Johansson & Wirbing, 2005, s.24-26). Användningen av narkotika i Sverige under 2000-talet har jämfört med tidigare varit mer omfattande. Narkotikaanvändningen har dessutom fortsatt att öka de senaste fem åren i Sverige, främst för att det blivit mer lättillgängligt (CAN, 2019, s.4). Missbruket av beroendeframkallande läkemedel på recept är också ett vanligt förekommande fenomen i samhället som kan utvecklas och leda till stora folkhälsoproblem (Vetenskapshälsa, 2016). Alkoholanvändningen har dock minskat. Mellan 2004 och 2018 har den totala alkoholkonsumtionen minskat med cirka 17 procent i Sverige (CAN, 2019, s.6).

Barnet far ofta illa på grund av förälderns missbruk. Relationen och dess anknytning mellan ett barn och en förälder har stor påverkan på barnets utveckling. Att föräldern visar bekräftelse är en viktig del för att barnet ska kunna utvecklas under olika åldrar och stadier i barnets liv (Bengtsson, 2004, s.29). Här utvecklas även den ontologiska tryggheten. Denna trygghet utvecklas inte medvetet utan människan utvecklar denna trygghet under barndomen och denna har individen med sig hela tiden. Den handlar om att vi känner trygghet samt tillit för den världen vi lever vilket kopplas ihop med samhällets vanor och seder. Ångest och obehag är två saker som kan hota den ontologiska tryggheten, om individen till exempel genomgår en personlig kris kan det sätta en stor press på individen och därmed den ontologiska tryggheten (Giddens, 1999, s.48-49). Samspelet mellan förälder och barn samt den ontologiska tryggheten kan påverkas mycket om det förekommer missbruk hos föräldern. Missbruket kan även störa i hur eller om föräldern växer i sin föräldraroll. Detta påverkar både om en eller båda föräldrar har något slags alkohol eller drogmissbruk samt missbrukets utsträckning och mängd. Missbruket hos en partner kan även påverka den nyktra föräldern i att vara en ”bra” och ”tillräcklig” förälder, detta på grund av att missbruket kan förhindra tilltron till sig själv men också till sin partner och omgivningen. Många gånger kan ett missbruk i familjen vara en familjehemlighet som inte omgivningen är medveten om. Genom att familjen ofta håller missbruket hemligt blir det svårare för familjen att få stöd och hjälp. Det är även många missbrukande föräldrar som själva vuxit upp med föräldrar med missbruk vilket gör att de saknar goda förebilder och kan påverkas av svårigheter från barndomen (Bengtsson, 2004, s.39). Det är vanligt att föräldrar med missbruk har svårt att söka hjälp eller stöd på grund av rädslan att bli ifrågasatt som förälder. Det finns en rädsla att endast betraktas som missbrukare eller att den nyktra föräldern blir stämplad att stanna kvar hos den missbrukande föräldern.

Detta kan göra att föräldern eller föräldrarna blir mycket ensamma och så kallat ”glömda föräldrar” (Bengtsson, 2004, s.40).

Det är många barn som inte pratar om att de har en förälder med missbruk både för att det är en familjehemlighet och för att det är en lång process för barnet att förstå att missbruket påverkar deras liv. Detta på grund av det familjespel som råder kring missbruket som handlar om tystnad och lojalitet vilket gör att barnet tidigt lär sig att förneka sina känslor. Barn i en familj där det förekommer missbruk kan känna att det inte kan lita på vad de själva känner då de har svårare att sätta ord på sina känslor eftersom de inte uppmuntras till det hemma (Bengtsson, 2004, s.51). Det är många barn som helt eller delvis tar på sig ansvaret för sin förälders missbruk och i vissa fall lägger föräldern skuld på barnet på grund av sitt missbruk. Barnet kan även tro att de själva kan förhindra missbruket hos föräldern på olika sätt, exempelvis genom att vårda och ta hand om hemmet, småsyskon och den missbrukande föräldern, men också den nyktra föräldern (Bengtsson, 2004, s.55). Barnet är ofta ovetande om att det är en omöjlig uppgift för dem att hjälpa föräldern att sluta missbruka och därmed känner barnet ofta skuld, hjälplöshet och maktlöshet över sitt misslyckande. Det är vanligt att barnet tränger undan sina egna känslor, vilket kan leda till ett livsmönster som kan påverka barnet i vuxen ålder i att personen har svårare att förstå och läsa av sina känslor samt signaler. Det kan även påverkas på så vis att vuxna barn till missbrukare kan få problem i att förstå och respektera sig själva (Bengtsson, 2004, s.56). Det är därför viktigt för det vuxna barnet att förstå sambandet mellan barndomen och situationen i vuxen ålder och därmed bli medveten om sina upplevelser och känslor från uppväxten (Bengtsson, 2004, s.64).

1.2 Syfte och frågeställning

Studiens övergripande syfte är att undersöka fenomenet vuxna barn till missbrukare och missbrukets påverkan under uppväxten fram till idag. Med uppväxten menar vi från det personerna minns och framåt. Inledning och bakgrund har presenterat en övergripande bild av vad vi vill undersöka. Vi har valt att använda begreppet missbruk då ett barn inte kan vara medveten om ifall föräldern är beroende eller inte, därför anser vi att missbruk är ett mer relevant begrepp. Detta på grund av att ett missbruk är mer synligt utåt för omgivningen och närstående. Vi anser att syftet med studien är viktigt och relevant och vi vill genom vår studie nå en djupare förståelse och generera kunskap kring området. Vår frågeställning blir därför: -Hur har vuxna barn upplevt sin uppväxt med minst en förälder med alkohol- och/eller narkotikamissbruk?

1.3 Begreppsanvändning i studien

Vi kommer att redogöra för några återkommande begrepp som är viktiga för oss att klargöra redan i detta stadium i studien. Missbruk definieras som en okontrollerad eller överdriven användning av, i detta fall, alkohol och/eller narkotika och som påverkar personens liv och handlingar. Beroende är i stället att personen inte längre kan kontrollera användandet av droger och det i detta tillstånd påverkar och förändrar hjärnan. Vuxna barn är en individ som i mycket tidig ålder behövt ta ett större ansvar än vad ett barn bör göra. Det handlar ofta om barn i missbrukande eller dysfunktionella familjer. Dysfunktionell familj är något som återkommer i studien och definieras som en familj som inte har fungerande grundläggande funktioner, exempelvis rutiner och känslohantering.

1.4 Disposition

Hittills har vi presenterat en inledning och bakgrund som beskrivit och redogjort för fenomenet. Vi har även framfört studiens syfte och frågeställning samt en begreppsanvändning i studien. Nedan kommer vi att presentera tidigare forskning utifrån åtta stycken relevanta vetenskapliga artiklar samt två stycken rapporter. Under rubriken teoretiskt ramverk presenteras våra valda teorier för studien. Därefter kommer vi att redogöra för vår metod där vi förklarar studiens tillvägagångssätt. Vidare kommer vi att behandla studiens resultat och slutligen en diskussion.

2. Tidigare forskning

I detta kapitel redogör vi för tidigare forskning som vi bedömer relevant för vårt valda fenomen. Vi har valt ut två rapporter och åtta vetenskapligt granskade artiklar som belyser de delar vi har som syfte att undersöka. Forskningen som framställs i detta kapitel behandlar framför allt områden angående familjer med missbruksproblematik men även medberoende, återhämtning från missbruk, familjehemligheten runt missbruket samt det sociala stödet. Vi har skapat teman utifrån dessa artiklar vilka är: Uppväxtmiljö, föräldra(o)förmågan, socialt stöd och vård samt risk-och stressfaktorer. Genom att ha sökt på Mälardalens högskolas databaser som DiVA, EBSCOhost, Google Scholar, Sage Journals och Sociological Abstracts med olika nyckelord har vi fått fram relevant data. De nyckelord vi använt oss av är bland annat ”missbruk”, ”föräldrar med missbruk”, ”barn till missbrukare”, ”drug and/or alcohol addiction”, ”medberoende” och ”risk factors”.

2.1 Uppväxtmiljö

Agneberg (2018) har undersökt vad som hänt sedan några år in på 2000-talet gällande alkohol-och narkotikakonsumtionen i Sverige samt dess beroende alkohol-och missbruk. Författaren har undersökt olika delar av beroendeområdet, exempelvis behandling, forskning, konsumtion, mediebevakning samt debatter. Han har gjort detta genom att först och främst fördjupat sig i relevant litteratur men också träffat och intervjuat ett sextiotal personer. Intervjupersonerna är bland annat forskare, behandlare och personer som själva kämpar mot missbruk och beroende. Agneberg (2018, s.63-64) anser att han är en av de första i Sverige som använt sig av begreppet ”kidnappad hjärna”, detta efter att ha intervjuat och inspirerats av beroendeforskare i USA. Forskning visar att det inte enbart är arvet som påverkar en individs öde. Det finns ingen enskild gen eller grupp av gener som avgör. Även om det går att identifiera alla inblandade gener så bestäms cirka 40 procent av risken av miljön. Det kan till exempel handla om hur alkoholkulturen ser ut i samhället, personens umgänge och vilket socialt stöd individen har (Agneberg, 2018, s.99). Ett resultat av Agnebergs (2018, s.100) intervjuer samt inläst litteratur, visar bland annat att mer än hälften av de pojkar med en biologisk pappa som var alkoholist inte blev alkoholister själva. Istället visade det sig att det alltid handlar om ett samspel mellan arv och miljö och att uppväxtmiljön för barnet spelar stor roll. Ett barn som ärvt anlag för typ 2-alkoholism behöver inte bli alkoholist själv, men det är extra viktigt med en bra omgivning. En annan studie kring fenomenet missbruk i familjen har gjorts av Folkhälsomyndigheten och utarbetats av Jenni Niska och Elisabet Olofsson (2016). Experter och sakkunniga personer inom ämnet missbruk i familjer på Folkhälsomyndigheten har under perioden 2011-2015 utvecklat kunskapen om stöd till barn i familjer där det förekommer missbruk, psykisk ohälsa eller våld. Studien har gått till på så sätt att experterna på Folkhälsomyndigheten har fördelat medel till 18 lokala och regionala utvecklingsprojekt som utvecklat sätt att arbeta förebyggande för barn och familjer. De som ansvarat för projekten är kommuner, landsting, regionförbund, universitet och

en stiftelse. Folkhälsomyndighetens experter inom ämnet har sedan skrivit en rapport med syfte att lyfta resultaten och erfarenheterna från dessa. Sammanställningen i Folkhälsomyndighetens rapport är baserad på projektrapporter från enskilda projekt som redovisats till Folkhälsomyndigheten. Alla projekt har haft olika upplägg där några genomfört effektmätningar av särskilda metoder (Niska & Olofsson, 2016, s.7). Resultatet från forskningsprojekten visar att barn som växer upp med missbruk i familjen påverkas på fler sätt än enbart en ökad risk för att själva hamna i beroende eller missbruk. Barn som växer upp i familjer med missbruk, psykisk ohälsa eller våld har en större risk att utveckla psykisk och fysisk ohälsa än andra barn. Det har även framkommit att det är vanligt förekommande att skolarbetet påverkas negativt på grund av dessa problem i familjen. Det varierar dock hur mycket barnet som enskild individ påverkas då det beror på vilka skyddsfaktorer som finns för barnet. Dessa skyddsfaktorer kan till exempel vara att barnet får stöd i skolan, att barnet har goda vänner, att det finns andra vuxna än föräldrarna kring barnet och att föräldrarna får det stöd de behöver (Niska & Olofsson, 2016, s.11). Det framkom att det är viktigt att föräldrar med problem får hjälp med sitt missbruk, men även att få ett särskilt stöd med att vara föräldrar. Genom projekten har det klargjorts att cirka 17 procent av barnen i Sverige växer upp i en familj där föräldrarna har allvarliga svårigheter såsom missbruk. Det är vanligt förekommande i dessa familjer att barn och föräldrar inte vill att familjens problem ska avslöjas samtidigt som resultatet också visar att många familjer hade önskat att missbruket upptäckts tidigare för att få stöd. Intervjupersoner som deltagit i projektet berättar att det är viktigt att föräldern med missbruk får hjälp omgående när hen berättar om missbruket då det ofta är då en förändring är som mest möjlig. Det är vanligt att föräldrarnas berättelser ses som viktigare vilket tyvärr kan leda till att många barn inte får det skydd och stöd som de har rätt till (Niska & Olofsson, 2016, s, 25-26).

En annan studie som lyfter problematiken i att många barn och föräldrar inte får det stöd och hjälp de skulle behöva är av Näsman och Alexandersson (2017). De har genomfört intervjuer med barn samt deras föräldrar med missbruk. Studiens syfte var att få en större kunskap om hur barnens och föräldrarnas perspektiv står i förhållande till varandra. Detta för att se hur barnet påverkas och för att fördjupa sig i missbrukets uttryck. De har genomfört en kvalitativ forskning med hjälp av öppna intervjuer. Författarna kom fram till att anledningen till att många barn och föräldrar inte får den hjälp de skulle behöva är på grund av att missbruket ofta är en hemlighet som hålls inom familjen. Dessa barn riskerar också i högre grad än andra att få ett eget missbruk, för tidig död och psykiska problem. Utifrån det blir det tydligt att barn och familjer skulle behöva mer stöd och hjälp än de i nuläget får. Näsman och Alexandersson (2017, s.450) redogör för att relaterat till missbrukande föräldrar är våld, hotfulla situationer och kränkningar något som ofta sker. Flera av barnen i familjerna har förklarat att de tidigt i åldern förstod att något var fel men att de konkret hade svårt att förstå vad som hände. Barnen förklarar också att de under barndomen känt att föräldrarna inte är sig själva, blir slöa eller okontaktbara vid berusningen. Även föräldrarna har förklarat att de under berusningen är så inne i alkoholen eller drogerna att de blir frånvarande mentalt. Förutom att vara mentalt frånvarande har de även varit fysiskt frånvarande på så sätt att de lämnar barnen till någon annan vuxen eller går hemifrån allt från några dagar till en längre period. De beskriver det som en strategi för att barnen inte ska vara närvarande (Näsman & Alexandersson, 2017, s.451-452). Det är flera föräldrar som berättar allmänt om att de utsatt eller skadat sina barn när det gäller barnets psykiska hälsa. Barnen själva förklarar i studien att de har svårt att lita på andra, vill hålla distans, ha kontroll och klara sig själva. De berättar också att de upplever att de har riskbeteenden, det vill säga beteenden som är ohälsosamma för individen, vilket är något som föräldrarna inte nämner att de ser hos sina barn. Flera av dessa föräldrar förklarar det med något annat vilket till exempel kan vara barnets personlighet eller en diagnos (Näsman & Alexandersson, 2017, s.454).

2.2 Föräldra(o)förmågan

Socialstyrelsen med projektledare Annika Öquist och medförfattare Merike Hansson har år 2009 skrivit en rapport om barn och unga i familjer med missbruk. Rapporten bygger på relevant litteratur om familjer med missbruksproblematik samt en rapport om sju stödverksamheter inom missbruksvården. Rapporten redogörs för att frambringa kunskap om hur det är för barn och unga att växa upp i familjer med missbruk. De framhäver att barn behöver trygga och stabila vuxna som kan möta barnet och dess behov men också visa att de ser barnet samt visar kärlek. En orsak till bristande föräldraförmåga är många gånger missbruks- eller beroendeproblematik (Öquist & Hansson, 2009, s.9).

Resultat visar på att missbruket påverkar föräldraförmågan att inte kunna se till sina barns behov och kunna uppfylla dessa. Föräldrar med något slags missbruk kan bli mindre lyhörda och känslomässigt tillgängliga för sina barn och därmed brista i tillsyn samt att sköta omsorgen. Studiens resultat visar även att barn tar på sig ett större ansvar än vad barn ska göra under en längre tid, vilket benämns som destruktiv parentiering. (Öquist & Hansson, 2009, s.16). Det har visat sig antingen leda till psykiska problem hos barnet eller en ökad förmåga att klara av problem samt svåra situationer. Vilket ansvar och vilken belastning barnet får i familjen har mycket att göra om ena föräldern inte har ett missbruk och hur hög grad av involvering som finns hos den föräldern. Samvaron är också en viktig faktor, både mellan föräldrarna men också mellan föräldrarna och barnen. En till central faktor är också hur hårt den missbrukande föräldern jobbar på sitt missbruk samt om föräldern ser missbruket som ett problem (Öquist & Hansson, 2009, s.17).

Under intervjuerna som Näsman och Alexandersson (2017) genomförde har det även där framkommit att det ofta händer att barn med minst en missbrukande förälder tar ett föräldraansvar vilket enligt författarna kallas för föräldrafiering. Detta föräldraansvar kan bland annat gå ut på att ansvara över syskon, göra hushållssysslor eller att ta hand om föräldern när hen är berusad. Denna föräldrafiering kan även pågå indirekt genom att barnet i väldigt ung ålder blir självständigt. Flera av barnen i intervjuerna har åsidosatt sina egna liv och behov för att istället ta ansvar för föräldern då de känner att de måste ha kontroll på sin förälders handlingar.

Det är många familjer med missbruk som håller det hemligt, vilket gör att hela familjen ordnar och organiserar sina liv kring missbruket som en familjehemlighet. Trots att det kan finnas en nykter förälder i familjen kan det ändå göra att barnets behov inte tillgodoses då den nyktra föräldern kan vara så pass medberoende och involverad i missbruket att hen inte kan ge barnet den stöd och hjälp som barnet behöver. Rapporten av Näsman och Alexandersson (2017, s.450) visar att missbruk är väldigt tabubelagt och därför vill föräldrarna hålla missbruket inom familjen. Detta har också att göra med att de många gånger är rädda att barnen ska bli omhändertagna av Socialtjänsten. I socialstyrelsens rapport av Öquist och Hansson (2009, s.31) framkommer det att missbruk ofta för med sig skuld och skam, både hos den missbrukande föräldern och den eventuellt nyktra föräldern samt hos barnen, vilket gör att det många gånger känns jobbigt att tala om missbruket.

Då föräldraförmågan är en viktig faktor i en familj finns det mycket forskning kring detta. Elisabeth Olofsson och Merike Hansson har i en studie redogjort för vikten av en stabil föräldraförmåga. Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och SKL arbetade 2011 till 2015 med en nationell satsning för att öka kunskapen och stärka stödet till barn och familjer med

missbruk, psykisk ohälsa och våld. Folkhälsomyndigheten har fördelat medel till 18 lokala och regionala utvecklingsprojekt. Varje enskilt projekt har skrivit en slutrapport, och Olofsson och Hansson har redogjort för flera av dem i en artikel för att få en helhetssyn samt en fördjupad förståelse för hur barnen påverkas när deras föräldrar inte mår bra. Olofsson och Hansson (2017, s.405) förklarar att det är många barn som växer upp i familjer med problem som missbruk, psykisk ohälsa och våld. Författarna beskriver att det är svårt att veta exakt hur många barn som berörs av dessa problem eftersom många inte söker vård eller stöd. Det man vet är att barn och unga som växer upp i familjer med missbruk eller psykisk ohälsa har en mycket högre risk för psykisk och fysisk ohälsa jämfört med andra barn. Många av dessa barn vårdas dessutom själva så småningom för missbruk.

Olofsson och Hansson (2017, s.404) redovisar i resultatet att de allra yngsta barnen är särskilt utsatta och sårbara i en familj där det förekommer missbruk då de är helt beroende av sina föräldrar för att må bra och för att utvecklas. På grund av detta kan tidig upptäckt av problemen inom familjen få enorm betydelse för barnets hälsa och fortsatta utveckling. Resultatet visar att missbruk och beroende till stor del är ett dolt problem i många familjer och något som hålls hemligt. Olofsson och Hansson (2017, s.400) redogör även för att i de fall då familjerna tar hjälp finns det risk att barnen inte uppmärksammas och får det stöd de behöver. Ett exempel de redovisar är att många familjer inte ens tillfrågas om det finns minderåriga barn som berörs av den rådande situationen. Olofsson och Hansson (2017, s.401) drar slutsatsen att stöd i både föräldraskap och förståelse för barnens behov är viktiga för att negativa konsekvenser inte ska uppstå i lika hög utsträckning. För att stärka skyddsfaktorer behövs insatser med inriktning på grundproblemet hos föräldrarna

2.3 Socialt stöd och vård

David Best, Melinda Beckwith, Catherine Haslam, Alexander Haslam, Jolanda Jetten, Emily Mawson och Dan I. Lubman (2016) har gjort en studie om att övervinna alkohol samt narkotikamissbruk, och den återhämtning som sker tillsammans med den sociala och psykologiska dynamiken. Detta i samband med förändringen som sker i den sociala identiteten. Författarna har genomfört en fallstudie på Anonyma Alkoholister för att undersöka hur det sociala nätverket påverkar återhämtningen. Fallstudien syftar till att ge en djupgående förståelse om, i detta fall, anonyma alkoholister. Detta har gjorts genom att studera dessa grupper på plats under olika möten. Best, m.fl. (2016, s.113) har kommit fram till att det inte finns någon fastställd definition av återhämtning från något beroende. Återhämtningen från ett substansmissbruk kan istället definieras som ett frivilligt upprätthållande av en livsstil, denna livsstil kännetecknas av nykterhet, personlig hälsa och att vara en god medborgare. Återhämtningen handlar också om att skapa kontroll över missbruket genom att få ett högre välbefinnande och att bli en medlem i samhället gällande olika rättigheter, roller och ansvar. En viktig del i återhämtningen förklarar Best, m.fl. (2016, s.112) är den individuella identitetsförändringen, det vill säga en process som sker inom den sociala identiteten. Anonyma Alkoholister, även kallat AA, är ett program där människor med liknande bakgrund möts och syftar till att ge en grund för den “nya” sociala identiteten som sedan har som mål att ersätta den beroendeidentitet som personen upprättat.

Best, m.fl. (2016, s.112) har kommit fram till att en betydande faktor i återhämtningsprocessen är det sociala nätverket. Forskning visar att personer med sociala nätverk där det inte förekommer missbruk, har större chans till en lyckad återhämtningsprocess. Ifall det sociala nätverket normaliserar missbruk kan det komma att påverka personens beteende i återhämtningen. Best, m.fl. (2016, s.112-113) redogör för att det sociala nätverket har stor

påverkan över individens mest framträdande identitet. Individens identitet förändras genom det sociala nätverket, från att ha identifierat sig i ett medlemskap i en grupp med normer och värderingar där det är accepterat med missbruk till att omdefinieras till att inte acceptera missbruk och därmed uppmuntra till återhämtning. Författarna har kommit fram till att AA-möten skapar ett medlemskap som uppmuntrar till just återhämtning. Känslan av jaget hos individen delas med de andra i gruppen vilket skapar samhörighet och en känsla av att tillhöra gruppen. Detta skapar i många fall en internalisering, det vill säga att personen förkroppsligar dessa normer och värderingar och gör dem till sina egna.

En annan artikel som lyfter vikten av det sociala stödet hos familjer där det förekommer missbruk är skriven av Andersson, Bangura, Trulsson och Rasmusson (2006). Denna artikel är en litteraturöversikt som lyfter fram olika studier om missbrukande kvinnors relation till sina barn, fäder till socialt utsatta barn, en långtidsuppföljning av barn i samhällsvård, samt den sociala barnavården. Detta syftar till att skapa en helhetssyn på sårbara familjer. Syftet med studien är att lägga fokus på missbrukande föräldrar, utsatta barn samt socialt arbete kring detta. Författarna förklarar att samhället mer och mer präglas av förändringar i familjemönster, en högre grad av individualisering samt en ny syn på barnet i samhället. Därmed finns det ett behov av att uppmärksamma de sårbara familjerna och barnen i dessa. Socialtjänstens barnavård har som uppgift att stötta och hjälpa föräldrar i sitt föräldraskap samt se till så barnen mår bra och inte far illa. De har även som uppgift att placera barnen i familjehem om föräldraförmågan brister trots hjälp och stöd. Om föräldern har ett missbruksproblem ska de i första hand få hjälp och stöttning till nykterhet. Ett problem i detta menar Andersson, m.fl. (2006, s.45) är att ofta i missbruksvården under behandling, glöms det bort att den missbrukande personen även är en förälder. Det är därför viktigt att uppmärksamma personen som en förälder, både för förälderns och barnets skull. Detta på grund av att kunna bearbeta och utreda relationen mellan förälder och barn. Författarna påpekar att Socialtjänsten i allmänhet har fått väldigt mycket kritik vad gäller socialt utsatta livssituationer. Barnet får inte lika mycket utrymme som föräldern att vara delaktig, trots att det förväntas motsatsen utifrån lagstiftning. Detta har gjort att Socialstyrelsen lagt fram ett nytt dokumentationssystem som kallas BBIC (Barns Behov i Centrum). Andersson, m.fl. (2006, s.46) förklarar att när BBIC följs så kommer barnets behov inte försummas och därmed kan inte föräldrar dömas ut på för svaga grunder. Genom att följa BBIC får de även med alla viktiga faktorer, även familjens nätverk som är en betydande del. BBIC är en av utgångspunkterna författarna använt i undersökningen.

Andersson, m.fl. (2006, s.53) kommer fram till att den sociala barnavården och missbruksvården behöver hitta vägar för att kunna mötas och samarbeta på ett bättre sätt. Resultatet visar att återhämtningsförmågan hos missbrukande föräldrar är en central faktor för hur barn bearbetar och klarar av uppväxten i familjen. De familjer som lider av tunga missbruksproblem behöver olika behandlingsinsatser. Andersson, m.fl. (2006, s.54) kommer dock fram till att det som gynnar barn allra mest är att ha fortsatt kontakt med sina föräldrar trots missbruk då för det underlättar barnets identitetsskapande.

En annan studie som behandlar vikten av stöd och vård till familjer där det förekommer missbruk är skriven av Neil McKeganey, Marina Barnard och James McIntosh (2002) som också genomförde en studie om hur föräldrars drogmissbruk påverkar deras barn samt behovet av stödinsatser. Studien gjordes i Storbritannien och är en kvalitativ studie, baserad på intervjuer med 30 föräldrar som var under återhämtning från ett heroinmissbruk. I studien redovisar McKeganey, m.fl. (2002 s.235-237) om hur föräldrarna berättade att de ansåg sig ha, på grund av deras missbruk, försummat barnens uppväxt. Detta på grund av att barnen fått uppleva föräldrarnas missbruk men också den narkotikahandel som förekom. I och med

narkotikahandeln menade föräldrarna att de riskerat att barnen kunnat utsättas för våld och övergrepp på grund av den kriminalitet som råder kring narkotikan. Föräldrarna berättade även att barnen riskerade att utsättas för hot och mobbning av andra barn då föräldrarnas missbruk i vissa fall kom ut bland allmänheten. Det framkom även att missbruket många gånger luckrade upp familjerna, exempelvis genom att antingen barnen blev i fråntagna föräldrarna eller att föräldrarna hamnade i fängelse eller på behandlingshem. Resultatet visar också på barnen har riskerat allvarlig försummelse och många gånger har föräldrarnas missbruk skapat en oförmåga att vårda och ta hand om barnen i hemmet. McKeganey, m.fl. (2002, s.240-241) förklarar att ifall alla barn med missbrukande föräldrar skulle placeras skulle det skapa kaos och det skulle inte finnas familjer för alla dessa barn. Det som framkommit är att kunskap om barns omständigheter i familjer med missbruk är otillräckliga. Det behövs främst bättre information om antalet barn som har missbrukande föräldrar. Det behövs även en utveckling av tillhandahållandet av tjänster till familjer där det förekommer missbruk, en högre grad av information om dessa tjänster samt säkra organisationer som är lätt tillgängliga för barnen.

2.4 Risk-och stressfaktorer

Vederhus, Kristensen och Timko (2019) har gjort en undersökning där de kommit fram till att vara familjemedlem till en missbrukare skapar en stor stressfaktor. Syftet var att validera “Composite Codependency Scale” (CCS), vilket är en skala som fångar psykiska egenskaper hos, i detta fall, familjemedlemmar och med det framställa personens livskvalitet i relation till familjens funktion. Metoden de använt är kvalitativ och familjemedlemmar till patienter som var i behandling för substansanvändning. De använde sig även av ett allmänt populationsurval som rekryterades online genom sociala medier.

I denna studie visar det sig att de personer som har en familjemedlem med missbruk ofta har sämre hälsostatus och välbefinnande på grund av stressfaktorerna. Detta har mycket att göra med att familjemedlemmar till missbrukare ofta vill försöka förändra och ta hand om personen med missbruk. Genom att ständigt vilja hjälpa och förändra kan det komma att påverka välbefinnandet hos den anhöriga. Att ständigt vilja hjälpa och förändra leder många gånger till ett tillstånd som kallas medberoende. Medberoende har olika centrala följder såsom extern fokusering, emotionell undertryckning, interpersonell kontroll och självuppoffring. Extern fokusering betyder att personen fokuserar sin uppmärksamhet på andras förväntningar. Emotionell undertryckning, att det är vanligt att trycka undan sina egna känslor eller ha en begränsad medvetenhet om sina känslor. Interpersonell kontroll är att personen tror sig vara bättre på att ta hand om andras problem än sina egna och självuppoffring handlar om att personen fokuserar på andras behov medan hen ser bort från sina egna. Vederhus, m.fl. (2019, s.2162) kom fram till att medberoende kan skada självkänslan och ge en sämre livskvalitet. Det visade sig att familjemedlemmar till missbrukare hade mycket högre CCS-poängsiffror än vad den allmänna populationen hade. Detta resultat visade på att familjemedlemmar till missbrukare överlag hade lägre självkänsla, var mer stressade, hade sämre livskvalitet och en högre familjedysfunktion. När det gäller de olika medberoendeegenskaperna så hade familjemedlemmarna även högre poängsiffror här än vad populationsurvalet hade. Vederhus, m.fl. (2019, s.2167) fick fram att skillnaden visade sig som mest i att familjemedlemmarna hade högre poäng på “emotionell undertryckning” och “interpersonell kontroll”, det vill säga att familjemedlemmarna hade högre tendens att vara upptagen med att kontrollera personer och situationer i samband med att trycka undan sina egna behov och känslor.

En annan studie som gjorts gällande risk och stressfaktorer hos familjemedlemmar till missbrukare är Hall och Websters studie (2017). Undersökningen har som syfte att undersöka

riskfaktorer hos vuxna barn till alkoholister. Författarna har utgått ifrån tidigare forskningar och artiklar, inklusive sina egna, angående vuxna barn till alkoholister. I detta har Hall och Webster (2017, s.496) fokuserat på de familjära faktorerna och potentiella anpassningssvårigheter samt det dysfunktionella familjesystemet och den ökade sårbarheten hos barnen till missbrukaren. I många familjer där det förekommer alkoholism är det också vanligt att det finns olika “regler” som samtliga i familjen följer. Exempelvis att hålla missbruket hemligt och därmed inte tala om det öppet. Barn till en alkoholist hamnar ofta i samma beteendemönster som sin förälder, inte för att de uppmanas till det utan för att barnet agerar som föräldern gör inte som de säger. Hall och Webster (2017, s.496-497) förklarar att det har att göra med att det är som ett slags inlärningsverktyg. Barn till alkoholister har en tendens att ständigt vilja bevisa sitt värde både genom ständiga prestationer och handlingar för andra människor, då barnets upplevda värde och känsla av jag ofta är bundet till att göra något för andra. Barn till missbrukare lever vanligen med prestationsångest som gör att barnets höga prestationer blir en slags försvarsmekanism som många gånger handlar om en flykt från stress och kaos som råder i hemmet. På grund av att barnet lär sig agera på dessa sätt samt att inte prata eller känna, kan de också svårt att lita på andra människor vilket även kan handla om att inte ens lita på sig själv. Hall och Webster (2017, s.495) kommer fram till att barn till missbrukare tvingas växa upp snabbare än andra barn. Hall och Webster (2017, s.503) har också kommit fram till att barn som har en förälder med alkoholism hanterar många olika stressfaktorer på samma gång, vilket gör att förmågan hos skyddsfaktorerna inte fungerar lika bra. I många alkoholiserade hem förekommer det heller inte bara missbruk som barnet måste hantera utan även olika former av fysiska, emotionella- och/eller sexuella övergrepp och försummelser. Detta skapar en större sårbarhet för livsstressorer. Barn till alkoholiserade föräldrar kan även känna en otillräcklighet i det att dem anklagar sig själva för situationen i familjen och får därmed en negativ självbild. Hall och Webster (2017, 495) kommer fram till att det har att göra med att barnet ofta måste trycka undan sina egna behov och känslor för att tänka på familjen i första hand. Hall och Webster (2017, s.504) skriver att mycket forskning visar att vuxna barn till missbrukare har en högre tendens att drabbas av stress och personlighetsstörningar än de barn som inte växt upp med en missbrukande förälder. Detta beror på att vuxna barn till missbrukare under större delen av sitt liv har behövt hantera tre eller flera riskfaktorer. Att hantera tre eller flera riskfaktorer samtidigt skapar en stor negativ påverkan som gör att personen löper större risk för problem, exempelvis missbruk.

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Utifrån den tidigare forskning vi läst har det framkommit att barn många gånger hamnar i skymundan, både i det att omgivningen inte uppmärksammar barnet och familjens situation samt att barnet inte beaktas i samma utsträckning som föräldern. Detta visar sig vara kopplat till att majoriteten av familjer där missbruk förekommer ofta är tysta om problemen vilket gör att det blir svårupptäckt. Anledningen till att familjer håller detta hemligt är först och främst känslan av skuld och skam hos familjemedlemmarna men även att det kan handla om en rädsla för vad det kan få för konsekvenser om missbruket avslöjas. Det är därför viktigt att omgivningen agerar omgående när det finns misstanke om missbruksproblematik i familjen.

Den tidigare forskningen visar att uppväxtmiljön spelar stor roll för barnet. Om barnet växer upp i en familj med missbruk är risken större att barnet utvecklar fler risk- och stressfaktorer än barn som växer upp i en familj där missbruk inte förekommer. Risk- och stressfaktorerna kan ge negativa följder som exempelvis personlighetsstörningar eller eget missbruk. Om den missbrukande föräldern har förståelse och tar ansvar för sitt missbruk är det mindre risk att

barnet påverkas i lika stor utsträckning främst gällande att drabbas av medberoende. Många gånger brister föräldraförmågan på grund av missbruk vilket kan skapa en otrygghet för barnet och den bristande föräldraförmågan fortsätter ofta påverka barnet negativt under hela hens liv. För att barnet inte ska drabbas i lika stor utsträckning av den bristande tryggheten och föräldra(o)förmågan har barnavården och missbruksvården ett ansvar i detta att upptäcka problemet och sedan samarbeta för att barnet och föräldern ska upprätthålla en relation samt att sätta barnets behov i centrum.

2.6 Vårt bidrag till fältet

Efter att ha läst den tidigare forskningen kan vi konstatera att barnets perspektiv behöver synliggöras och få mer uppmärksamhet. Detta ser vi genom den tidigare forskningen då vi uppfattat att även om det finns forskning kring detta så har det genom den forskningen framgått att barnets perspektiv behöver få mer utrymme. Vi vill genom vårt empiriska material få förståelse och fördjupad kunskap om hur barnet har påverkats av att ha minst en missbrukande förälder. Genom den tidigare forskningen har det framkommit att barnets problem i familjen behöver uppmärksammas tidigt för att konsekvenserna inte ska bli lika stora. För att problem ens ska vara möjliga att upptäcka behövs kunskap både bland allmänheten och yrkeskunniga då det är svårt att upptäcka något man inte har kunskap om. Vad vi konstaterat så finns det kunskap kring detta men vi har, efter att ha analyserat den tidigare forskningen, insett att mer kunskap ändå är nödvändig eftersom många barn fortfarande far illa. Det är även viktigt att öka medvetenheten kring hur stor negativ påverkan ett missbruk i en familj faktiskt kan innebära, vilket vi genom våra intervjuer vill lyfta.

3. Teoretiskt ramverk

I följande avsnitt kommer vi att presentera det teoretiska ramverket vi valt för studien, vilket är; teorin om sociala band: emotionerna stolthet, skuld och skam samt stämplingsteorin. Våra valda teorier har som syfte att hjälpa oss att i huvudtolkningen få en djupare förståelse för intervjupersonernas berättelser.

3.1 Teorin om sociala band: emotionerna stolthet, skuld och skam

Thomas Scheff är en av de mest kända socialpsykologerna i världen och är professor i sociologi. Han är framförallt känd för att ha utvecklat och arbetat med teorin om den socio-emotionella världen som i stora drag handlar om det sociala livet med fokus på att individen är socialt beroende. Det är en grundläggande drivkraft hos människan att känna en emotionell sammankoppling till andra individer då detta får individen att utvecklas. Sociala band är därför ett av Scheffs viktiga begrepp där även stolthet, skam och skuld är viktiga emotioner som signalerar tillståndet i detta. Vi kommer även referera till Suzanne Retzinger som är relevant teoretiker för vår studie. Hon har skrivit en bok tillsammans med Scheff men har även skrivit böcker som blivit viktiga för Scheffs teoribildning. Teorin om skam och skuld har Scheff lagt grunden för genom en utveckling av Coleys skambegrepp och Retzinger har vidare utvecklat teorin.

Sociala band är ett av Thomas Scheffs viktigaste begrepp. De sociala banden kan utvecklas, upprätthållas och förstöras. Det är genom socialt samspel som de sociala banden prövas eller bildas. I det moderna samhället är människor mindre medvetna om sitt behov av sociala band. Istället tenderar individer att hålla känslor som berör tillståndet av de sociala banden inom sig och till och med förneka dem. Något som också kännetecknar det moderna samhället är

självständighet och individualism på så sätt att människor förväntas vara relativt oberoende av andra. Det gör att individen ser självet som den betydelsefullaste delen och därmed inte det sociala bandet. Det faktum att människor i det moderna samhället är självständiga kan få konsekvenser i form av försvagade sociala band, minskad känsla av tillhörighet samt att sociala relationer blir hotade. Människor har ett behov av trygghet och stabilitet, men detta behov tillfredsställs inte när trygga och hållbara relationer inte är vanligt förekommande (Scheff, 1990, s.12-15).

Förutom behovet av trygghet och stabilitet har individer enligt Scheff även ett behov av att bli värderade på ett positivt sätt av andra. Det är viktigt för en individ att bli bekräftad, uppskattad och sedd. När sociala relationer blir hotade riskerar också individen att bli hotad i form av att självet inte ingår i en gemenskap. Utan sociala relationer och gemenskap kan individen inte heller bli uppskattad och på så vis kan inte behovet av att bli värderad positivt uppfyllas. Detta kan få stora negativa konsekvenser i form av att individen drar sig tillbaka eller i form av psykisk ohälsa. Det som är mest skadligt är om individen inte får utlopp för sina känslor av skam eller skuld (Scheff, 1990, s.71-72).

Inom den psykoanalytiska teorin förklarar Scheff (1990, s.79) att skuld främst är bundet till vuxna personers känslor av självkontroll, medan skam handlar mer om regression. Scheff har använt känslorna skam och stolthet som en utgångspunkt för den grundläggande sociala känslan hos individen med detta i relation till jaget som ställs inför de andra (Scheff, 1990, s.79). Skam och stolthet är något Scheff menar är människans grundkänsla som signalerar tillståndet på det sociala bandet. Stolthet visar att det finns trygga sociala band och att individen kan känna stolthet genom att hålla huvudet högt och stå för sina värderingar. Scheff menar dock att stolthet är en känsla som verkar obekväm för individen att uppvisa och stolthet kan i sig leda till skam. Skam är en mer negativt laddad känsla och handlar om hotade och brutna band. Skam spelar en central roll när det gäller individens stämningsläge på det vis att genom att känna skam kan vi också känna oss otillräckliga (Scheff, 1990, s.15). Det anses även skamligt att uttrycka skam, och därmed omvandlar individen denna känsla till andra känslor som ilska, rädsla eller hat. Dessa känslor är även sekundära till skam, om vi till exempel blir arga leder det ofta till att vi skäms för att vi blivit arga och då uppkommer skamkänslan (Scheff & Retzinger, 2001, s.7-9). Scheff påvisar att det finns forskning där det framkommer att skam kan vara biologiskt bundet men även att djur kan uppleva känslan av skam. Skam hos individer menar Scheff inte är lika kopplat till det biologiska utan det är ett mycket socialt och kulturellt fenomen kopplat till samhället. Det framkommer att det finns två olika former av skam gällande det sociala; självövervakning och kontextbaserad. Självövervakningen finns ständigt inom människan, i det att vi övervakar oss själva. Den så kallat kontextbaserade skamkänslan har att göra med att skam i sig är en källa till skam. Vilken form av skam som tar vid har att göra med i vilken situation individen befinner sig i samt vad som verkar vara normativt i den kultur som individen är medlem av (Scheff, 1990, s.85-86).

Retzinger (1991, s.40) förklarar att skam och skuld vanligen uppstår samtidigt och brukar vara svåra att sära på. Dock har skam betydelse för gruppidentiteten, där individen ställer hela självet i relation till andra. När individen upplever skam känner hen sig okontrollerbar och vill många gånger dölja sig själv och sitt beteende. Skuld däremot har att göra med den individuella emotionen som skapas genom att individen utgår från andras tankar parallellt med värderingar om sig själv. Skuld känner ofta individen i en specifik situation och handlar om att känna skuld efter att utfört eller inte utfört en handling. Skam har istället att göra med att både individen och den andre är en del av det hela och därmed kan inte bandet mellan dessa försummas. Skuld är

en nästan mer accepterad känsla i det moderna samhället, detta på grund av att det så gott som är en norm att individen ibland ska känna skuld för vissa saker (Retzinger, 1991, s.41). Retzinger (1991, s.26) redogör för att människan har olika biologiska impulser som inom sociologin benämns som jaget, men människan har även den sociala symboliska erfarenheten som benämns som mig. Det kan skapas en överkonformitet ifall kontakten mellan dessa uttrycker sig utöver det ”vanliga”. Detta gör att individen hela tiden bryr sig om vad andra tycker om hen, vilket gör att individen trycker undan känslor och behov som andra kanske inte ser som acceptabelt. Retzinger (1991, s.27) förklarar att skam ofta uppstår till följd av om en person framställs negativ i jämförelse mot någon annan. Det gör att individen ändrar sig själv för att passa in och vara likvärdig de andra. Detta gör att våra åsikter, känslor och behov endast är formade av andra och därmed inte våra egna utan att vi är medvetna om detta. Genom detta kan individen få en svag självkänsla då hen inte vet vad hen själv vill eller vem hen själv är, vilket kan leda till att personen är i ständigt behov av att vara till lags för andra människor (Retzinger, 1991, s.27-28).

När en person inte bearbetar en uppkommen skamkänsla så skapar det ilska hos individen och detta på grund av att hen upplever eller känner att den andre inte värdesätter hen som individ. Ilska är en mekanism som många gånger uppkommer för att skydda sitt yttre (Retzinger, 1991, s.48). Både Retzinger och Scheff (2001, s.6-7) menar att genom att uppvisa ilska kan personen i sig dölja sin skamkänsla och därmed skydda sitt yttre med att inte visa den skamkänsla som uppstått, vilket skapar en slags spiral. Detta på grund av att det är mer accepterat att uppvisa ilska än skam. Det finns också olika typer av skam, den erkända och den icke-erkända. Erkänd skam är mer lik den ”normala” typen av skam, medan icke-erkänd skam är mer patologisk. Erkänd skam skapar inte negativa konsekvenser på samma sätt som icke-erkänd skam. Detta på grund av att erkänd skam är lättare att bearbeta men även att de också i det flesta fall faktiskt bearbetas. Dock vill inte individen erkänna skam på grund av att det först och främst, som ovan nämnt, är den mest undertryckta emotionen men också för att det är skamfullt att känna skam och därmed är den vanligaste typen av skam icke-erkänd skam. Den icke-erkända skammen är en aspekt av skam som är dolt och väldigt svårupptäckt och kan misstas med känslan av skuld. Det märks inte kroppsligt hos individen utan detta tillstånd kan upptäckas i tankeprocesser samt hur individen förhåller sig till andra människor (Scheff, 1990, s.15-16, Scheff & Retzinger, 2001, s.8-10).

3.2 Stämplingsteorin

I alla sociala grupper finns det regler att följa. Dessa sociala regler leder till att vissa beteenden och handlingar betraktas som ”riktiga” medan andra ses som ”felaktiga”. En person som bryter mot en social regel i en grupp riskerar att betraktas som opålitlig och annorlunda, det vill säga en utanförstående. Sociala regler kan se ut på olika sätt. De kan vara formella lagar och då övervakas av polisiär makt. Men det finns också informella regler och överenskommelser som upprätthålls genom informella sanktioner människor emellan. På så sätt bedöms alltid ett avvikande beteende av, och i förhållande till, andra människor (Becker, 2006, s.17-18).

Viktigt att betona är enligt Becker att avvikelse inte är en egenskap utan snarare något som bestäms av andras sanktioner. Den avvikande handlingen kan dock ses som både mindre och mer acceptabel vilket kan variera starkt. Samma beteende kan exempelvis vid ett tillfälle få en väldigt stark reaktion medan beteendet en annan gång inte betraktas som lika avvikande. Det kan påverkas av debatter eller hur människor i allmänhet pratar om en viss grupp eller ett visst beteende. I en tid där samhället exempelvis är emot en viss grupp eller vissa aktiviteter är det

farligare att ägna sig åt sådana aktiviteter än annars och risken att bli stämplad som avvikare är högre. Något annat som påverkas huruvida en handling blir betraktad som avvikande eller inte beror på vem som begår handlingen och vem som blir lidande av den (Becker, 2006, s.24-25). Men varför blir vissa avvikare och andra inte? Becker förklarar att det är sannolikt att de flesta människor upplever impulser till avvikelse. Därför blir det aktuellt att fråga sig varför konventionella personer inte följer sina impulser. En anledning kan vara att personer som motstår impulser gör det eftersom det skulle få negativa konsekvenser och inte gå i enlighet med hur personen tidigare levt sitt liv. En person kan till exempel få en impuls att vilja testa narkotika, men låta bli då det finns mycket som skulle stå på spel om hen lät den impulsen styra. Personens jobb, familj och rykte skulle kunna gå förlorat om avvikande handlingar prioriteras högre. En sådan person kan alltså lyckas hejda sig genom att tänka på alla konsekvenser som det skulle ge. En person som däremot inte har ett rykte att bevara eller att jobb att sköta följer istället ofta impulserna då det inte är lönt att låta bli att följa den avvikande impulsen (Becker, 2006, s.36-37).

Det som kan hända när en individ utpekas som avvikare av omgivningen är att individen börjar acceptera denna bild av sig själv och en förändring av självbilden sker. Individen börjar ofta handla utefter vad som förväntas av omgivningen utifrån stämplingen vilket kan ses som en självuppfyllande profetia (Becker, 2006, s.41). Det är svårt att vända en avvikelsecykel. En person som tillexempel har ett drogberoende försöker ofta bota sig själv. Men även om de uppvisar ett icke-beroende och bryter dåliga vanor riskerar de fortfarande att ses som avvikare av omgivningen, därav begreppet ”en gång knarkare, alltid knarkare”. En person som blivit stämplad som avvikare saknar även ofta tillhörighet till samhället vilket kan leda till att personen fortsätter bryta mot normer och regler, dessutom i en allt större utsträckning. Det faktum att stämplade individer saknar tillhörighet gör att de ofta skapar subkulturer och grupper med andra avvikare för att känna en samhörighet någonstans. Dessa avvikargrupper har ofta en självförsvarande motivering som handlar om att individerna fortsätter handla på detta avvikande sätt då det inom gruppen anses acceptabelt (Becker, 2006, s. 44-45).

3.3 Sammanfattning

Scheff menar att de sociala banden kan utvecklas, upprätthållas och förstöras genom det sociala samspelet. Människor alltid ett behov av trygghet och stabilitet och därmed ett behov av starka sociala band. Det är även enligt Scheff viktigt för en individ att bli bekräftad, uppskattad och sedd. Individen behöver också få utlopp för känslor som skam och skuld. Ifall individen inte får utlopp för skam brukar individen istället uppvisa ilska för att skydda sitt yttre och för att det är mer accepterat att visa skam än ilska. Skam är en negativt laddad känsla som ofta handlar om hotade och brutna sociala band medan skuld mer är bundet till individens känslor av självkontroll. Stolthet är också ett viktigt begrepp enligt Scheff vilket visar på att det finns trygga sociala band. Skuld, skam och stolthet är känslor som kan verka obekväma för individen att uppvisa. Scheff och Retzinger förklarar att det finns olika typer av skam, den erkända och den icke-erkända. Den erkända skammen är mer lik den ”normala” och skapar inte negativa konsekvenser på samma sätt som icke-erkänd skam. Icke-erkänd skam har mer att göra med det patologiska och gör att individen inte bearbetar skamkänslan på grund av skammen att känna skam.

Enligt Becker finns det alltid olika sociala regler att följa vilket leder till att vissa beteenden ses som felaktiga medan andra accepteras. En person som inte handlar enligt de sociala reglerna riskerar att betraktas som avvikare och annorlunda vilket alltid bestäms av, och i förhållande

till, andra människors sanktioner. Faktorer som påverkar huruvida en individ eller grupp blir betraktad som avvikare är exempelvis hur det pratas om ett visst ämne i samhället samt vem som begår handlingen och vem som blir lidande. När en individ sedan blir utpekad som avvikare av omgivningen är det vanligt att hen börjar acceptera den bilden av sig själv och en förändring av självbilden sker. Becker förklarar att individen då börjar handla därefter, vilket kan ses som en självuppfyllande profetia. Det är svårt att vända en avvikelsecykel och individen saknar ofta tillhörighet till samhället vilket gör att hen fortsätter bryta mot normer och regler.

Vi kan se att dessa till viss del kan kopplas till varandra. Att bli stämplad som avvikare kan leda till skuld och skam. Detta på grund av att individen känner en skam i att bli sedd som annorlunda. När individen sedan börjar handla efter en självuppfyllande profetia blir det svårt för individen att ta sig ur det. Detta tänker vi kan ha att göra med att individen tillhör olika subkulturer och grupper, vilket gör det svårt för individen att bryta sig ur det avvikande beteendet då hen kan känna skuld i att avvika från den samhörigheten hen har med den gruppen. Vi kan även koppla teorierna till varandra på så sätt att Scheff menar att individen är i behov av att känna trygghet och stabilitet, vilket gör att en avvikande individ får behovet tillgodosett när hen blir med i en subkultur. En individ kan även känna skam ifall hen inte blir bekräftad av andra människor. Att vara en avvikare enligt Becker är inte något positivt laddat fenomen och därmed blir inte individen positivt värderad av andra förutom i sin subkultur eller grupp.

4. Metod

I det här kapitlet redogör vi för vår valda metodansats som är hermeneutik. Vi har kopplat den kvalitativa metoden till hermeneutiska grundantaganden samt presenterat hur vi gått tillväga. Genom en hermeneutisk studie har vi kunnat besvara vår frågeställning och därmed uppnått syftet med vår studie. Tolkning och förståelse är de främsta verktyg vi använt oss av för att nå ett helhetsperspektiv gällande vuxna barn till missbrukare och hur de har upplevt sin barndom.

4.1 Kvalitativ metod

Vi har valt att använda oss av hermeneutisk metodansats vilket är en kvalitativ metod. Symon och Cassell (2012, s.205) redogör för kvalitativa forskningsmetoder som syftar till subjektiviteten och att forskaren ska skapa en större förståelse för exempelvis intervjupersonernas upplevelser kring det utvalda fenomenet. De menar också att med en kvalitativ studie kan forskaren skapa en tolkning om den sociala verklighet och fenomenets betydelse för individen. Genom en kvalitativ studie med hermeneutik som metodval anser vi att det har varit möjligt att komma åt intervjupersonernas upplevelser och känslor kring att vara barn till en missbrukare. Detta är framför allt på grund av att det inte anses finnas någon objektiv sanning inom hermeneutiken utan sanningen är subjektiv och behöver tolkas.

4.2 Motivering av metodval

Vi har valt att använda oss av hermeneutik som forskningsmetod, detta har främst att göra med att vi ville få kunskap om intervjupersonernas upplevelser och känslor. Detta på grund av det Ödman (2016, s.14) skriver om att hermeneutiken har en grund i att världen kan upplevas och förstås på flera olika sätt. Dock menar Ödman (2016, s.15) att människan inte kan gå utanför sig själv när ett fenomen studeras vilket handlar om att människan är en historisk varelse som tolkar utifrån sin egen position och föreställningar. En hermeneutisk metodansats ger oss också möjlighet att öppna upp för ny förståelse. Ödman (2016, s.105) redogör för begreppet horisontsammansmältning vilket handlar om att det sker en sammansmältning av två horisonter

i en förståelseprocess som öppnar upp för den främmande horisonten. När vi i vår studie exempelvis tar del av intervjupersonens livsvärld använder vi oss av vår tidigare förståelsehorisont, det vi redan vet, för att tolka intervjupersonens livsvärld. Målet är att horisonterna ska smälta samman för att bilda ny förståelse om fenomenet. Detta är en styrka för vår studie då det öppnar upp för nya synsätt och att inte bara bekräfta det vi redan vet. Då en av oss är dotter till en missbrukare har hon med sig sin förförståelse om fenomenet, medan den andra av oss inte har någon förälder med missbruk har hon haft en annorlunda förförståelse kring detta. Detta anser vi varit positivt i studien just i det Ödman (2016, s.102) skriver om att förförståelsen ger riktning för studien samt att utan förförståelse skulle vi inte sett ett problem i detta fenomen och därmed inte göra denna studie. Genom tolkning och vidgande av förförståelsen skapas ny mening, kunskap och förståelse. Med en hermeneutisk studie har vi båda kunnat få en djupare förståelse för detta då hermeneutiken syftar till att individen inte har en objektiv förståelse utan en subjektiv.

4.3 Den hermeneutiska metoden

I detta avsnitt presenterar vi hermeneutikens viktigaste grundantaganden. Inom hermeneutiken skriver Ödman (2016, s.14) att det handlar om att dialogen ska utföras på lika villkor och därmed inte vara påtvingad. Genom att en dialog mellan forskaren och informanten är ömsesidig kan det öka den intersubjektiva förståelsen och därmed en förändring som skapas tillsammans genom forskare och informant. Inom hermeneutiken är förståelsen det mest grundläggande. Ödman (2016, s.15) beskriver att tolkningen skapar den ömsesidiga förståelsen, det vill säga ett slags samförstånd. Genom att tolka har forskaren lättare för att nå fram till det den studerar för att sedan begripa och därmed lägga till detta i förståelsen. Förståelse och att begripa är inte samma sak på grund av att begripa har med det kognitiva att göra medan förståelse handlar om förnyelse och omskapande av fenomenet som studeras. Förståelse berör också människan som en viljande, kännande och etisk varelse. Förståelsen handlar alltså om den mänskliga existensen. För att få en omfattande bild av ett fenomen behöver forskaren begripa enskilda pusselbitar (Ödman, 2016, s.25).

Existentiell hermeneutik har mestadels utvecklats av Heidegger. Han definierar hermeneutik som en med vår existens sammanlänkad förmåga att förstå och tolka. Förståelsen bildar vårt vara-i-världen på så sätt att den är oskiljaktig från människans existens. Förståelsen är även grunden för vårt tolkande som sedan arbetas vidare till en helhet som kan beskrivas som vår värld. För Heidegger handlar tolkningen om det vi har förstått och dessa är i ständigt samspel genom exempelvis språket. Vi uttrycker ofta våra tolkningar i språk och samtidigt så förstår vi genom de tankekategorier som finns i språket. Språket blir alltså ett sätt att förstå själva tolkningen. Viktigt för hermeneutiken är även att vi alltid har en förförståelse av det vi tolkar eftersom människan alltid befinner sig i något (Ödman, 2016, s.25-26). Tolkning och förståelse överskrider varandra men samspelar också. Genom hermeneutiska studier finns det alltid olika uppfattningar om ett fenomen i form av individers skilda upplevelser och erfarenheter. Detta visar sig genom människans existens och dess livssituation. I hermeneutiken finns det ingen sanning och därmed finns det bara möjligheter att göra nya och mer relevanta tolkningar vilket i sig leder till en större förståelse (Ödman, 2016, s.24-25).

Genom att det förekommer en dialog mellan forskaren och informanten bildas ny kunskap, men för att ny kunskap ska kunna bildas i dialogen krävs det en öppenhet. Dialogen är en väldigt viktig del av förståelseakten och för att nå en gemensam förståelse (Ödman, 2016, s.38). Forskaren kommer ha med sig sin förförståelse men samtidigt göra sin egen tolkning av