”KANSKE, EVENTUELLT, FÅR
JAG VARA FÖRÄLDER TILL MITT
EGET BARN”
EN STUDIE OM SAMKÖNADE PARS
UPPLEVELSER AV NÄRSTÅENDEADOPTION
MALIN HENRIKSON
CAMILLA SARELID
Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
“MAYBE, EVENTUALLY, I’LL
ALLOWED TO BE A PARENT TO
MY OWN CHILD”
A STUDY ABOUT SAME-SEX COUPLES
EXPERIENCE OF SECOND-PARENT
ADOPTION
MALIN HENRIKSON
CAMILLA SARELID
Henrikson, M & Sarelid, C“Maybe, eventually, I’ll allowed to be a parent to my own child” - a study about same-sex couples experience of second-parent adoption.
alm niver ity aculty o health and society, Department of social work, 2014.
The purpose of this essay is to examine how same-sex couples experience the second-parent adoption process. To assist us, we have used our questions: how does the couples describe their experiences of the adoption process? Which are the couples stories about the experience of contact with the involved
professionals? What are the opportunities and barriers for same-sex couples to start a family? How does the couples describe their experience of reactions from the community and society, and how do they think the future will look like for same-sex couples? This study has been achieved through a qualitative approach. The empirical data are based on seven semi-structured interviews with same-sex couples or pair members that want to or have had a second-parent adoption. The theory we have used for analyzing the results is phenomenology with focus on queer theory, heteronormativity, and power. We have come to the conclusion that the couples experiences of the second-parent adoption process is that it is a long time-consuming and emotionally consuming process. They question why they have to go through with an adoption process. The couples think of it only as a legal security to their child. They have experienced varying treatment in the contact with professionals. The course of action has been different for all our seven couples: home insemination in Sweden, insemination at clinic in Denmark, and surrogacy in India. One clear result is that it is more difficult for gay men to start a family than for lesbians. The couples has mostly received positive
responses and a lot of support from the environment. Despice that they are
worried about the negative view of homosexuality that is increasing widespread in the world.
Keywords: homosexuality, insemination, professionals, reactions from the environment, same-sex couples, second-parent adoption, surrogacy.
TACK!
Vi vill tacka alla våra informanter som har velat dela med sig av sina erfarenheter. Ett stort tack att ni släppte in oss i era hem och tog er tid att svara på alla våra frågor och funderingar. Ett stort tack även till vår handledare Lars G Eriksson för att du alltid tagit dig tid och för alla goda råd på vägen. Även ett stort tack till Ingalill Koinberg Henrikson som läst och diskuterat uppsatsen med oss. Sist men inte minst ett tack till våra respektive och familjer som stöttat oss.
Malin Henrikson Camilla Sarelid Malmö Högskola Juni 2014
Innehåll
1. Inledning & Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Definitioner ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Historik kring adoptionslagstiftning ... 3
2.2 Årtal för homosexuellas rättigheter ... 4
2.3 Sveriges adoptionshistoria ... 5 2.4 Närståendeadoption ... 6 2.5 Riktlinjer för de professionella ... 7 2.6 Surrogatmödraskap ... 8 3. Teorier ... 9 3.1 Fenomenologi ... 9 3.1.1 Queerteorin ... 11 3.1.2 Heteronormativitet ... 12
3.1.3 Makt hos de professionella ... 13
4. Tidigare forskning ... 15
4.1 Same-Sex Couple ’ Experience with Homonegativity ... 15
4.2 The “Other other” and Second Parent Adoption ... 16
4.3 The Desire for Parenthood: Gay Men Choosing to Become Parents Through Surrogacy ... 18
4.4 En analys av argument mot likställande av homo- och heterosexuellt föräldraskap ... 19 5. Metod ... 20 5.1 Kvalitativ ansats ... 20 5.2 Förförståelse ... 21 5.3 Avgränsningar ... 22 5.4 Urvalsprocessen ... 22 5.4.1. Bortfall ... 23 5.5 Intervjuerna ... 23 5.6 Datamaterialet ... 23 5.7 Forskningsetik ... 24 5.7 Arbetsfördelning ... 25
6. Resultat och analys ... 25
6.1 Valmöjligheter ... 25
6.2 Val av donator ... 28
6.4 Kränkning ... 33
6 S v bb … ... 36
6.6 Framtiden ... 38
6.7 Vad kan bli bättre? ... 40
7. Slutdiskussion ... 42
7.1 Hur redogör paren för sina upplevelser kring närståendeadoptionen? ... 42
7.2 Hur ser parens berättelser ut kring upplevelsen av kontakten med inblandade professionella? ... 43
7.3 Vad finns det för möjligheter och hinder för samkönade par att bilda familj? ... 43
7.4 Hur redogör paren för hur de upplevt reaktioner från omgivningen och samhället och hur tror de att framtiden kommer att se ut för samkönade par? .. 44
7.5 Metod diskussion ... 45 7.6 Framtida forskning ... 46 8. Referenser ... 47 8.1 Internetkällor ... 49 Bilaga ... 50 Intervjuguide: ... 50
1. INLEDNING & PROBLEMFORMULERING
I världen idag pågår en debatt huruvida homosexualitet accepteras eller inte samt om samkönade par har rätt till att få adoptera barn eller via assisterad befruktning skaffa barn. Meningarna är splittrade och ansvaret oklart. Homosexualitet är olagligt i Uganda och i 37 andra afrikanska länder. Ugandas president, Yoweri Museveni, skrev under anti-gay lagen i Uganda den 24 februari 2014. Från början skulle lagen innebära dödsstraff för homosexuella handlingar men det reviderades efter hård kritik från omvärlden. Idag innebär lagen 14 års fängelsestraff och de som gör sig skyldiga till "förargelseväckande homosexuellt beteende" riskerar livstids fängelse (aftonbladet, 2014). Museveni hade tänkt ta hjälp av amerikansk forskning för att utreda om homosexualitet är medfött eller inte. Eftersom han inte kunde hitta någon forskning som bevisar att homosexualitet är medfött så gick han med på att skriva under lagförslaget. USA:s president Obama vädjade tillMuseveni att inte godkänna lagen eftersom det skulle kunna påverka relationen till Washington, detta svarade han med utomstående kan inte diktera villkor för oss, det här är vårt land. Jag råder vänner i väst att inte göra en affär av detta, för om de gör det, desto mer kommer de att förlora (svtnyheter, 2014).
Ryssland införde en anti-homolag år 2013 som innebar att homosexuella och andra männi kor inte år prida någon “propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”. Detta inne attar att det är ett rbud mot att prida in ormation, arrangera evenemang eller skriva i bloggar. Jelena Kostjuschenko menar att människor inte kommer kunna slåss för sina rättigheter. Lagförslaget är populärt och har stöd av den ryska befolkningen. Homosexualitet ses som en sjukdom här och homosexuella anses perversa och abnorma. Man tycker att de ska vara tysta och inte kräva några rättigheter. Gruppen är väldigt utsatta och många
homosexuella har blivit utsatta för mordförsök (svtnyheter, 2013).
1944 avkriminaliserades homosexuella handlingar i Sverige. Men inte förrän 1979 togs homosexualitet bort ur sjukdomsregistret. I Sverige infördes 2003 rätten för homosexuella par, som ingått partnerskap, alternativt homosexuella ensamstående att få prövas för utlandsadoption och närståendeadoption (1994:1117). Då Sverige tillåter samkönade äktenskap och att vi även enligt lag godkänt att samkönade par och homosexuella ensamstående får adoptera så är det flera länder som stoppar adoption till Sverige och andra länder p.g.a. att givarländerna inte vill att deras barn ska riskera att hamna hos homosexuella föräldrar. Sedan lagen kom till 2003 är det fortfarande ingen homosexuell som fått genomföra en utlandsadoption detta beror på att ingen adoptionsorganisation har kontakt med något givarland som velat placera sina barn hos någon homosexuell. Margret Josefsson, ansvarig redaktör på adoptionscentrum, besvarar frågan, om de jobbar för att få tag i givarländer som accepterar homosexuella föräldrar, med att adoptionscentrum arbetar r barnen bä ta och inte r “vuxna rätt till barn” oav ett vilken grupp av människor i Sverige det handlar om. Hon ifrågasätter också varför det inte satsas mer på nationella adoptioner för hur tror vi att andra länder, där synen på homosexuella är en helt annan än den i Sverige, ska välja samkönade par till sina barn om vi i Sverige inte gör det själva? (qx.se, 2010)
År 2005 infördes lagen om att samkönade par får inseminera på klinik i Sverige. Detta är det vanligaste sättet för samkönade kvinnor idag att skaffa barn. Om denna insemination inte görs på klinik i Sverige utan t.ex. i Danmark eller genom
heminsemination i Sverige måste den icke biologiska föräldern genomgå en närståendeadoption för att bli juridisk förälder. För manliga par som inte vill skaffa barn med ett kvinnligt par finns idag att bli familjehem eller
utlandsadoption. I vår studie kommer vi visa på att dessa två tillvägagångssätt är nästintill omöjliga att genomföra. Manliga par har då som val att anlita en surrogatmoder i ett annat land. I Sverige är surrogatmödraskap inget som är lagfört.
Lilja (2005) betonar att man bör välja ett problem man själv menar är viktigt och intressant vilket vi har gjort då vi har vänner som är homosexuella och som
befinner sig i skedet att vilja bilda familj så har det naturligt blivit ett samtalsämne samt att vi följt samhällsdebatter kring samkönades valmöjligheter och rättigheter till familjebildning. Vår första tanke var att undersöka samkönade pars möjlighet till utlandsadoption då detta blev möjligt genom lag i Sverige 2003. Tyvärr har det inte genomförts någon utlandsadoption till homosexuella par då de länder
Sveriges adoptionsbyråer samarbetar med inte godkänner samkönade par som adoptionsföräldrar. Detta är ingenting som Sveriges myndigheter kan göra något åt utan endast försöka vara med och påverka för framtiden. Vårt syfte blev då istället att undersöka samkönades upplevelser av närståendeadoption. Hur upplevs kontakten med de professionella och samhället i stort? För att belysa vårt syfte och få svar på våra frågeställningar har vi tagit hjälp av fenomenologi. Genom en kvalitativ ansats samlade vi in vår empiriska data. Detta skedde genom semi-strukturerade intervjuer med både manliga och kvinnliga par som har genomgått en närståendeadoption.
1.2 Syfte och frågeställningar
I dagens Sverige är lagen om utlandsadoption och närståendeadoption densamma för samkönade par som för heterosexuella par sedan 2003 men när vi började intressera oss för ämnet upptäckte vi att det inte var så enkelt som att lagen hade möjliggjort för samkönade par att bilda familj, utan vägen dit kan både vara lång och full av hinder. Detta gjorde att syftet i vår studie blev att belysa samkönades berättelser kring sina upplevelser av närståendeadoption.
1. Hur redogör paren för sina upplevelser kring närståendeadoption?
2. Hur ser parens berättelser ut kring upplevelsen av kontakten med inblandade professionella?
3. Vad finns det för möjligheter och hinder för samkönade par att bilda familj? 4. Hur redogör paren för hur de upplevt reaktioner från omgivningen och samhället och hur tror de att framtiden kommer att se ut för samkönade par? 1.3 Definitioner
Adoption
En adoption innebär att barnet får en ny familj och en ny släkttillhörighet, såväl känslomässigt som juridiskt. Eftersom en adoption är ett livsavgörande och definitivt beslut för barnet behöver samhället ställa särskilda krav på den som vill adoptera (Socialstyrelsen, 2014).
Närståendeadoption
Närståendeadoption innebär att en make/maka adopterar sin partners biologiska barn (Socialstyrelsen, 2008).
Utlandsadoption
Barnet som adopteras är fött i ett annat land utanför Sveriges gränser. Nationelladoption
Ett barn som har hemvist i Sverige adopteras innanför landets gränser. Nationelladoption kan även benämnas som Internadoption.
Adoptionsprocess
En adoption innehåller många steg som blivande föräldrar måste genomgå. Adoptionsprocessen är ett samlingsbegrepp för dessa olika steg.
Medgivandeutredning
För att kunna adoptera ett barn krävs att man genomgått en å kallad
medgivandeutredning och fått ett godkännande från socialnämnden i sin kommun innan barnet lämnar sitt ursprungsland. Socialnämnden utreder om de sökande är lämpade som föräldrar innan godkännandet kan göras (Socialstyrelsen, 2014). Surrogatmödraskap
Surrogatmoderskap innebär att en kvinna blir gravid och väntar barn och har en avsikt att inte själv behålla barnet. Det finns ett partiellt och ett fullständigt surrogatmödraskap. Partiell innebär att kvinnan befruktas genom insemination och fullständig innebär att kvinnan får ett befruktat ägg från en annan kvinna. Enligt svensklagstiftning är detta inte en möjlighet i Sverige (RFSL, 2014).
2. BAKGRUND
2.1 Historik kring adoptionslagstiftning
Det finns ett par lagar och förordningar i Sverige som berör adoption. Grundläggande regler för adoption återfinns i föräldrabalken 4:1 (lagen
1974:236). Denna lag gör gällande att man måste vara en man eller kvinna som fyllt 25 år för att få genomföra en utlandsadoption. Vid närståendeadoption gäller 18 år som lägsta ålder för att antaga adoptivbarn. Lagen säger även att om man gemensamt vill adoptera ett barn måste parterna ingått äktenskap. Lagen om registrerat partnerskap, vilket innebar att två personer av samma kön kunde få ingå partnerskap och ha liknande rättigheter, skyldigheter och möjligheter som heterosexuella som ingått äktenskap, infördes i Sverige år 1995. Lagen
avskaffades 1 maj 2009 då äktenskapsbalken blev könsneutral och samkönade par fick rätten att ingå äktenskap istället (RFSL, 2014). Som ensamstående kan du själv ansöka om adoption men lagen är tydlig med att samboförhållande inte jämställs med äktenskap. I kapitel 4 står det även att adoption endast får ske om det är en fördel för barnet (4:6 FB). I socialtjänstlagen (6:12 SoL) finns riktlinjer för att en adoption ska bli godkänd. Detta kan endast ske om socialtjänsten anser att de sökande är lämpliga. Denna utredning fokuserar på att den sökande har en personlig lämplighet och man undersöker hur individens sociala nätverk ser ut (4:6 FB).
Lagändringarna som gjort att samkönade par fått rätt till att prövas som
adoptivföräldrar började med att regeringen tillsatte en utredning i februari 1999. Kommittén fick två huvuduppgifter, den första var att utreda förhållandena för barn i homosexuella förhållanden, skulle barn fara illa av att växa upp med homosexuella föräldrar? Det andra var att ta ställning till de rättsliga skillnaderna
mellan homosexuella respektive heterosexuella par. Kommittén tog under utredningsarbetet del av en mängd forskning och undersökningar gällande bland annat homosexuellt föräldraskap, homosexuellas inställning till familjebildning och barn, hur barn till homosexuella mår av sin situation, attityder till
homosexuella och homosexualitet, samt om inställning samhället har till
homosexuellt föräldraskap. Kommittén tog även del av forskning om adopterade barn och hur deras situation skulle påverkas av lagändringen. Kommittén kom fram till var att homosexuella är lika goda föräldrar som någon annan
(Regeringen, 2014) Med utredningen som grundföreslog kommittén att registrerade partner skulle få möjlighet att prövas gemensamt som
adoptivföräldrar. Kommittén menade att det inte fanns motiv för de rättsliga skillnader som gjordes mellan heterosexuella och homosexuella par i frågan om möjligheten att adoptera. Resultatet blev betänkandet Barn i homosexuella familjer, SOU 2001:10, som överlämnades till regeringen i januari 2001. I detta betänkande föreslog kommittén att registrerade partners skulle få samma möjlighet som heterosexuellt gifta par att gemensamt prövas som
adoptivföräldrar, en registrerad partner skulle kunna adoptera sin partners barn, på samma sätt som en gift partner kan adoptera sin partners barn och att lesbiska par som registrerat partnerskap eller som lever i samboförhållande, skulle kunna få så kallad assisterad befruktning på allmänna sjukhus, på samma sätt som
heterosexuella makar och sambor.
Regeringen drog slutsatsen att förmågan till såväl praktisk som känslomässig omvårdnad inte skiljer sig mellan makar och partner. Detta ledde till att den 7 mars 2002, överlämnade regeringen propositionen Partnerskap och adoption, Prop. 2001/02:123, till riksdagen. Riksdagen röstade för regeringens förslag om att homosexuella par ska kunna prövas som adoptivföräldrar. 2003 trädde lagändringarna i kraft. Det blev möjligt för registrerade partner att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Samtidigt fick både registrerade partner och homosexuella sambor möjlighet att utses till särskilt förordnade vårdnadshavare (socialstyrelsen 2004).
2.2 Årtal för homosexuellas rättigheter
För att få en bild över homosexuellas historia i samhället och se att det inte ligger så långt bak i tiden då homosexuella handlingar sågs som kriminella eller att homosexualitet faktiskt sågs som en sjukdom i Sverige har vi tagit med några viktiga årtal. I denna lista av årtal kan man utläsa hur lång tid det har tagit att komma dit vi är i dag.
1944 - Avkriminaliserades homosexuella handlingar mellan vuxna. 1950 - RFSL bildas
1953 - RFSL kräver homosexuella äktenskap
1955 - Högsta domstolen slår fast att homosexualitet inte gör en förälder olämplig som vårdnadshavare
1972 - RFSL kräver att homosexuella sambor ska ha samma juridiska rättigheter som heterosexuella. Sverige blir första land i världen att erbjuda en ny juridisk könstillhörighet och könskorrigeringsbehandling.
1977 - RFSL säger att homosexuella sambor bör få adoptera.
1979 - Avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. 1985 - Inseminationslagen utesluter ensamstående kvinnor och lesbiska kvinnor från insemination på svenska sjukhus.
1988 - Infördes lag om homosexuella sambor.
1990 - Socialstyrelsen lägger fram förslag om svensk partnerskapslag 1993 - Regeringsrätten ger avslag för en svensk homosexuell man som vill adoptera p.g.a. omvärldens negativa inställning skulle belasta barnet. 1995 - Partnerskapslagen träder i kraft.
1996 - Ett lesbiskt par som inseminerat får rätt att dela på föräldraledigheten 1999 - Lagen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning införs. Sverige får en ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO.
2003 - I grundlagen införs förbud mot hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. Lagen om rätt till adoptionsprövning för par som ingått partnerskap träder i kraft, liksom likställd sambolag för samkönade och olikkönade par. 2005 - Förbud mot diskriminering som har samband med sexuell läggning inom det sociala området, det vill säga socialtjänsten, socialförsäkrings-systemet, A-kassan och hälso- och sjukvården införs. Lagen om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna träder i kraft.
2009 - Sverige inför könsneutralt äktenskap.
2011 - Grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning införs i regeringsformen.
(RFSL, 2014 och Stenholm, Strömberg 2004)
2.3 Sveriges adoptionshistoria
Under 1900-talets början uppdagades ny kunskap om barn vilket ledde till
diskussioner om familjeförhållanden och barnuppfostran. Majoriteten som deltog i de offentliga debatterna var borgliga vilket resulterade i att en god uppfostran och familjeidealet utformades efter borgerliga värderingar. Den goda modern enligt borgarna var en kvinna som skapade det goda hemmet som innebar renlighet, ordning och kärleksfull omsorg (Bäck-Wiklund, 2003). 1917 kom Sveriges första adoptionslagstiftning som står skriven i Sveriges författningssamling (1917:378). Syftet med denna lag var att barn som kom från fattiga förhållanden och otrygg miljö skulle få en stabilare uppväxt och hemmamiljö. Relationen mellan
adoptivföräldern och barnet skulle växa fram och resultera i att adoptivföräldrarna blev likställda biologiska föräldrar till barnen vilket gjorde att adoptionerna ökade betydligt (Bäck- Wiklund, 2003). I början av 1900-talet var det vanligast med nationell adoption. Under andra världskriget var det många finska barn som adopterades till Sverige. På 1960-talet blev internationell adoption allt vanligare eftersom svenska familjer kunde ta bättre hand om sina barn efter att
preventivmedel, abortslagstiftning, förbättrade socioekonomiska förhållanden samt nya familjenormer infördes (Martinell-Barfoed, 2008). Genom politiskt reformarbete under 70-talet blev det lättare att genomföra internationella
adoptionen i världen och från och med 1971 dominerade internationell adoption den årliga statistiken i Sverige. Under 1970 och 80-talet genomfördes ca 1500 adoptioner per år och under senare år har siffran legat på ca 1000 barn per år (Martinell-Barfoed, 2008). Mellan åren 1998-2004 ökade internationell adoption med 40 %. Familjen som en social konstruktion förändras genom tid och idag är det allt vanligare med ensamstående föräldrar och fosterfamiljer. 2003 ändrades adoptionslagen så att även homosexuella gifta och ensamstående ska få rätt att prövas som adoptivföräldrar, men då den goda familjen än idag karaktäriseras efter det borgerliga idealet med att en kärnfamilj består av en mor, en far och barn är det inte så lätt att få till en utlands- eller nationelladoption för homosexuella om inte barnet är den ena partnerns biologiska barn (Bäck-Wiklund, 2003). Även då
ett barn ska familjehems placeras är den så kallade vanliga kärnfamiljen att föredra enligt Bäck-Wiklund (2003). De skriver att i Norge söker man efter fosterfamiljer som ingår i kärnfamiljsidealet eftersom man anser att två
heterosexuella föräldrar ger barn en bättre uppväxt än en ensamstående förälder. Sökandet efter goda fosterfamiljer sker i Norge bland gifta eller
samborförhållanden vilket författaren tycker överensstämmer även med processen i Sverige (Bäck-Wiklund, 2003). Socialstyrelsen (2008) menar att samhället tar på sig ett stort ansvar för barn som adopteras eller familjehems placerats, då dessa barn har en extra sårbarhet och särskilda behov måste samhället garantera så långt som möjligt att detta sker på ett lagligt och etiskt sätt och att föräldrarna som tar emot barnen är väl förberedda och lämpliga och använder detta som ett argument för att kunna avslå en ansökan om adoption eller önskan om att bli familjehem.
2.4 Närståendeadoption
Lagen om genetisk integritet (2006:351) infördes år 2005. Denna lag reglerar insemination och befruktning utanför kroppen. Lagen medförde att samkönade kvinnliga par som valde att skaffa barn i Sverige blev juridiska föräldrar utan att behöva genomgå en närståendeadoption. Väljer paren däremot att inseminera utomlands exempelvis i Danmark så måste den andra kvinnan, som inte föder barnet, genomgå en närståendeadoption för att kunna bli juridisk förälder. En skillnad som görs mellan heterosexuella gifta par och samkönade gifta par gällande närståendeadoption vid insemination utanför Sverige är att mannen i ett heterosexuellt par inte behöver ansöka om adoption vilket motiveras av
faderskapspresumtionen. Faderskapspresumtionen lyder: är vid barns födelse modern gift med en man, ska denne anses som barnets far (1:1 FB). Vad gäller samkönade par så blir endast den biologiska modern vårdnadshavare och den andra kvinnan måste ansöka om närståendeadoption (Socialstyrelsen, 2005). Innan en närståendeadoption kan påbörjas har socialnämnden skyldighet att utreda och fastställa faderskapet (2:1 FB). Bekräftelse av faderskapet sker skriftligt och ska bevittnas av två personer. Socialnämnden och den biologiska modern ska skriftligt godkänna bekräftelsen. Socialnämnden får endast lämna godkännandet om det kan antas att mannen är fader till barnet. Faderskapsbekräftelsen kan även göras innan barnet är född (1:4 FB). Vid insemination ska den som lämnat
samtycke anses som barnets förälder och föräldraskapet fastställs och tillämpas på samma sätt som faderskapsbekräftelsen (1:9 FB). Förutsättningarna för att
föräldraskapet ska kunna fastställas är att moderns kvinnliga maka, partner eller sambo har samtyckt till behandlingen, behandlingen har skett enligt lagen om genetisk integritet, samt att det är troligt att barnet kom till vid det tillfället (Socialstyrelsen, 2014).
Trots att ett samkönat par ingått äktenskap så måste den andre föräldern ansöka om närståendeadoption och genomgå en så kallad medgivandeutredning. Den sökande som vill adoptera barnet lämnar in en ansökan till tingsrätten och
tingsrätten ber om socialnämndens yttrande i den kommun som vårdnadshavaren är folkbokförd i. I socialstyrelsens handbok om adoption (2008) finns inga tydliga regler om vad yttrandet ska innehålla men det finns riktlinjer för hur utredningen ska genomföras. Familjerätten, som tillhör socialtjänsten, gör
medgivandeutredningen tillsammans med det sökande paret, det är en viktig utgångspunkt att utredningen bygger på ett samarbete mellan utredaren och sökanden, med så stor delaktighet och öppenhet som möjligt. Något som
utredaren oftast ber de sökande om är att skriva en levnads- eller livsberättelse. Detta för att de sökande i lugn och ro ska motivera varför de vill adoptera. Livsberättelserna används ofta som underlag för fördjupande frågor i kommande möten(Socialstyrelsen, 2008). Familjerätten ställer frågor kring parternas relation, hur stabilt förhållandet är, lämplighet som föräldrar, gemensamt föräldraskap, omgivningens reaktioner, och det sociala nätverket. Det kan även frågas om barnet redan bor med den sökande, hur den känslomässiga kvaliteten ser ut i förhållandet mellan parterna. Finns det ömsesidig kärlek och respekt? Hur löser de konflikter, har det förekommit våld eller hot?
Speciellt för sökande i samkönade par är frågorna hur de kan bemöta eventuella fördomar och negativa reaktioner från omgivningen som kan uppstå pga. det samkönade föräldraskapet samt hur de sökande kan tillgodose barnets behov av goda förebilder och naturlig kontakt med personer av båda könen under
uppväxten. (Socialstyrelsen, 2008)
Minst ett av samtalen som görs i utredningen bör hållas i sökandes hem.Detta görs för att se de sökande i sin hemmiljö och utredaren får tillfälle att se hur de sökande tänkt praktiskt runt barnet. Om det finns möjlighet, beroende på barnets ålder och mognad, så undersöker man även barnets egen önskan angående att bli adopterad. När utredningsarbetet är färdigställt så tas beslutet om den sökande får lov att adoptera eller inte av tingsrätten (Socialstyrelsen, 2008). Vissa villkor måste vara uppfyllda för att domstolen ska kunna godkänna en adoption, dels måste det vara till fördel för barnet och dels måste den sökanden ha uppfostrat barnet eller vilja uppfostra det. Det kan även med hänsyn till det personliga förhållandet mellan barnet och den sökande finnas särskild anledning till adoptionen (4:6 FB).
När adoptionen är genomförd och domstolsbeslutet har gått igenom så har socialnämnden inte längre någon skyldighet att försöka fastställa faderskapet (Socialstyrelsen, 2008).
2.5 Riktlinjer för de professionella
I socialstyrelsens lägesbeskrivning (2004) står det skrivet att socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att kartlägga betydelsen av sexuell läggning vid bemötandet från socialtjänsten. Det framkom att socialtjänsten oftast utgick från det
heteronormativa och att dåligt bemötande av hbt-personer grundade sig i okunnighet. Kartläggningen visade att parens lämpligheter och kvaliteter gällande barnuppfostran utelämnades och fokus låg istället på parens sexuella läggning och
könssammansättning. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) menar att det finns en risk för att homosexuella par som ansöker om adoption blir inkorrekt bemötta av socialtjänsten eftersom ombudsmannen stött på fall där familjerättshandläggares personliga åsikter kring internationella adoptioner för samkönade par framkommit under utredningen (Socialstyrelsen, 2004).
Stenholm och Strömberg (2004) beskriver de professionellas riktlinjer för hur de ska bemöta homosexuella i sitt utredningsarbete. Det finns en handbok för
socialtjänsten som socialstyrelsen gett ut som beskriver hur man som professionell utreder och behandlar adoptionsärenden. I betänkandet (SOU 2003:49) framgår det även vilka krav som ställs på utredaren och beslutsfattaren gällande
internationella adoptionsfrågor. Utredarna bör ha goda kunskaper om barns behov och utveckling i allmänhet samt om adopterade barn. Barnets bästa ska alltid vara
den centrala utgångspunkten och inte de sökandes längtan efter barn. Handboken kompletterades 2003, efter att lagändringen om samkönade pars rätt till adoption infördes, med att homosexuella skulle behandlas likvärdigt som heterosexuella. En uppmaning gavs även till utredarna att själva reflektera över sin inställning till homosexualitet och adoption eftersom deras attityd kan påverka utredningsarbetet (Stenholm & Strömberg, 2004).
I socialtjänstlagens portalparagraf står det beskrivet att demokrati och solidaritet ska vara de centrala riktmärkena för den sociala verksamheten. Verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet (1:1 SoL). Det innebär att ingen får särbehandla eller behandla någon kränkande pga. dennes sexuella läggning. Socialtjänsten ska även följa det som står skrivet i grundlagen nämligen att det allmänna ska värna om den enskilda människans privatliv och familjeliv, motverka diskriminering pga. sexuell läggning samt beakta allas likhet inför lagen (1 kap. 2-9 §§ regeringsformen). Socialnämndens uppgift är att ha kunskap om levnadsförhållandena i kommunen, främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, svara för omsorg, service, upplysningar, råd, stöd och annat bistånd till familjer eller enskilda som är i behov av det (3:1 SoL). Vid
handläggning och uppföljning av barn bör handläggaren ha ett professionellt förhållningssätt för att kunna vara saklig, opartisk, tydlig, nyanserad, empatisk, lyhörd och visa respekt (Socialtjänsten, 2006). Då det är en omfattande
utredning är det viktigt att som utredare förstå att frågorna kan vara känsliga att svara på bör utredaren förmedla att detta endast görs för barnets bästa och inte för att ifrågasätta de sökande. Som sökande har du rätt att byta utredare om
möjligheten finns, men detta kan vara svårare i en liten kommun med färre
personal. Att samarbetet fungerar är av stor vikt så att inte de sökande känner sig i underläge och rädslan att deras svar och attityd ska vägas in negativt
(Socialstyrelsen, 2008). 2.6 Surrogatmödraskap
För homosexuella kvinnor i Sverige finns alternativet att inseminera däremot för homosexuella män är det svårare då insemination är biologiskt uteslutande. Innan insemination blev lagligt var det vanligare att homosexuella kvinnliga och
manliga par bildade familj tillsammans och delade på vårdnaden om barnen. Efter att insemination blev ett lagligt alternativ för kvinnliga samkönade par har
flerföräldrafamiljer blivit allt mer ovanligt. I mot alla odds (2007) beskriver Karin Zetterqvist Nelson att lesbiska kvinnor allt oftare väljer att inseminera för att behålla föräldraskapet inom relationen. Männens möjligheter är på så sätt
begränsade då utlandsadoption och fosterhemsplacering, som vi nämnt tidigare, är svårgenomfört. Ett alternativ för dessa män är att använda sig av en
surrogatmoder i ett annat land då detta i dagsläget inte är lagligt i Sverige eftersom den som föder barnet alltid automatiskt blir den juridiska föräldern och vårdnadshavaren. Att anlita en surrogatmoder innebär att en kvinna blir gravid med överenskommelsen att inte behålla barnet själv. Det finns två olika former av surrogatmödraskap: partiellt och fullständigt. Partiell betyder att surrogatmodern blir befruktad genom insemination. Fullständig innebär att både spermier och ägg är donerade och befruktningen har skett utanför surrogatmoderns kropp dvs. IVF (RFSL, 2014). 2010 lades det fram en motion (2010/11:So419) som ville få till en utredning gällande surrogatmödraskap. Målet med denna motion var att få till en lagstiftning som var jämlik och könsneutral det skulle inte vara någon juridisk skillnad mellan vare sig hbt-personers eller andras möjligheter att bli föräldrar. Motionen beskrev att då det inte är lagligt i många länder med surrogatmödraskap
har en verksamhet i fattiga länder vuxit fram, rika barnlösa par betalar fattiga och utsatta kvinnor att föda fram deras barn. Detta anses i motionen som oetiskt och oacceptabelt eftersom kroppsdelar och barn inte är handelsvaror. Då det finns barn i Sverige som är födda genom surrogatmödraskap anser de som lagt fram
motionen att det finns skäl att utreda surrogatmödraskap från alla inblandades perspektiv. RFSL anser att altruistiskt surrogatmödraskap borde vara en möjlighet som var laglig. Altruistiskt surrogatmödraskap betyder att
surrogatmodern inte får ersättning för att hon bär barnet utan endast får ersättning för omkostnader och förlorad arbetsinkomst. Anledningen till att detta alternativ borde vara lagligt är för att kunna minska risken att utnyttja kvinnor som endast av ekonomiska skäl väljer att bli surrogatmödrar. Om man skulle legalisera surrogatmödraskap kan samhället, precis som vid adoption, pröva både de blivande föräldrarna och även den som vill bli surrogatmoder och försöka
äker tälla urrogatmodern y te och att ”kontraktet” lj och är godtagbart rån båda sidor (RFSL, 2014).
Situationen idag är som vi nämnde ovan att det finns barn i Sverige som tillkommit genom surrogatmödraskap dock har det inte skett någon förändring sedan motionen 2010 angående lagarna. Det problem som kan uppstå då lagen inte tillåter surrogatmödraskap är ovissheten kring att bli juridisk förälder. Har befruktningen skett utomlands och barnet sedan kommit till Sverige utgår lagen från att surrogatmodern är en av de juridiska föräldrarna och den i paret som inte är biologisk fader förhindras att bli barnets juridiska förälder. Då surrogatmodern anses som juridisk förälder finns risken att om hon ändrar sig och inte vill ge ifrån sig barnet, så har hon lagen på sin sida. Det kan även uppstå problem om paret som anlitat surrogatmodern skulle ändra sig och inte vilja ha barnet så är surrogatmodern tvungen att ta hand om barnet (RFSL, 2014). Statens Medicin Etiska Råd (SMER) lade fram redan 2012 ett yttrande där vikten av att barn som föds genom surrogatmödraskap i andra länder bör få samma rättsliga skydd som andra barn i Sverige. Som det ser ut idag saknas riktlinjer och detta gör att fallen handläggs olika vilket leder till en rättsosäker situation för dessa barn
(surrogat.info, 2013).
3. TEORIER
Vi kommer i vårt arbete använda oss av fenomenologisk teori som utgångspunkt. Vi har vävt in heteronormativitet och queerteorin i vårt fenomenologiavsnitt för att visa på två olika tolkningsinriktningar som kan påverka våra informanters möjligheter till familjebildning. Vi har även valt att belysa begreppet makt eftersom informanterna, under sin närståendeadoptionsprocess, är i
beroendeställning till de professionella och detta maktförhållande kan påverka våra informanters upplevelser.
3.1 Fenomenologi
Fenomenologi är dels en filosofi och dels en kvalitativ forskningsansats. Då syftet med vår studie är att ta del av samkönades upplevelser av
närståendeadoptionsprocessen och vilken betydelse dessa haft, är en
fenomenologisk ansats att föredra. Författaren Kvale (1997) menar bl.a. att det fenomenologiska perspektivet är en bra teori att analysera sin empiriska data med då man använder sig av kvalitativ intervjuforskning. Fenomenologin som
upplevelser och vilka betydelser saker och händelser har för människor.
Begreppet fenomenologi enligt nationalencyklopedin (2014) betyder läran om det som visar sig för medvetandet.
Edmund Husserl (1859-1938) är grundaren av fenomenologi, denna teori utvecklade han genom en kritisk och filosofisk ansats, som ett alternativ till den naturvetenskapliga forskningsmetoden. Enligt Husserl karaktäriseras
fenomenologin av att det inte går att fånga en beskrivning av det verkliga
objektiva utan bara fånga informanternas subjektiva upplevelser av fenomen utan påverkan av forskarens tolkning. Den fenomenologiska ansatsen ger forskaren utrymme att se om olika individer upplever precis lika eller helt olika under omständligheter som objektivt sett är detsamma. Husserl menar att om du inte har upplevt det informanten talar om kan du, enligt honom, inte förstå fenomenet. Enligt honom är målet med en studie att presentera informanternas livsvärldar utan omtolkningar, forskarens egen förförståelse ska i sidosättas för att på så sätt lättare kunna se informanternas livsvärldar. Livsvärld är en av grunderna i fenomenologi. Livsvärld innebär världen så som vi uppfattar den och består av t.ex. minnen och vår oreflekterade vardagsvärld samt förväntningar om framtiden. Fenomenologi är enligt Husserl (Cuff & Payne, 1979) den enda metoden som undersöker essensen av studieobjektet, något som andra positivistiska
vetenskaper ofta tar för givet. Med essens menas utifrån individens perspektiv, meningen och det viktigaste hos fenomenet. Det är inte fenomenologins uppgift att fastställa att individens upplevelser existerar, utan att ta fram essensen och att göra det osynliga i informanternas upplevelser synliga (Kvale, 1997).
Alfred Schutz (1899 – 1959) är en framträdande forskare inom fenomenologin. Han studerade sociala fenomen genom att utgå från Husserls fenomenologiska filosofi. Schutz tog hjälp av Husserls filosofiska betraktelser i sitt arbete att utveckla resonemangen till det vetenskapliga fältet av det sociala livet. Han ville skapa en bättre grund för sociologin genom att formulera det sociala livets fenomenologi (Cuff & Payne, 1979). Schutz har utvecklat Husserls teori och helt tagit avstånd från att lägga sin förförståelse åt sidan därför att han anser att människor alltid har en förförståelse och en egen livsvärld som är svår att helt bortse ifrån. Schutz menar att man använder sin egen livsvärld till att tolka andras berättelser och upplevelser (Schutz, 2002). Genom att utgå från ett
fenomenologiskt perspektiv kan vi i vår uppsats ta del av våra informanters livsvärldar och hur dessa har konstruerats. Som forskare inom fenomenologi ska du beskriva alla varianter av upplevelser samt hitta de centrala mönstren som kommer igen i informanternas berättelser (Schutz, 2002).
Schutz (2002) ansåg att människors upplevelse av verkligheten beror på förmågan att uppfatta fenomenens essens. Människor tillskriver objekt olika egenskaper via det gemensamma språket t.ex. en hund har svans, öron, hårig och skäller.
Stämmer egenskaperna så uppfattar vi att objektet är en hund, dock kan hundar tillhöra olika raser. Kunskapsmängden om hundar och vilken ras de tillhör är beroende av individens livsvärld. Vilken kunskap individen besitter i olika sammanhang är det personen har lärt sig, samlat på sig, tolkat och gjort till sin livsvärd (Schutz, 2002).
Människans erfarenheter samlas i ett erfarenhetsförråd och är personens vardagsvetande detta blir sedan människans sätt att tolka sin omgivning, vilket benämns inom fenomenologin som tolkningsschema. Detta tolkningsschema
hjälper individen att kategoriserar sina medmänniskor, objekt och händelser. Tolkningsschemat ger individen motiv och mening till en handling (Schutz, 2002).
Människan är en aktiv varelse som konstruerar sin värld och upplevelsen av ett fenomen är individuellt anknutet och konstrueras utifrån tidigare erfarenheter men upplevelsen färgas även av den kultur och historia som individen är uppvuxen och lever i. I samhällsvetenskapliga perspektiv (Cuff & Payne, 1979) kan man läsa att Schutz beskriver i sin forskning att objekt och händelser av ett fenomen är något som vi tar för givet att alla människor uppfattar på samma sätt d.v.s. att det är samma objekt eller händelser för andra som för oss. Det är ingenting som finns i en enskild individs medvetande utan en social verklighet som vi har gemensamma upplevelser av. När vi talar med någon eller ser den andres handlingar så förstår vi betydelsen av detta genom en tolkad verklighet. Även om varje människa har en egen tolkad verklighet i sitt medvetande så menar Schutz att det inte är en privat verklighet som är unik för varje individ utan att den sociala verkligheten är en gemensam verklighet. Han anser att om så inte vore fallet så skulle
kommunikationen mellan människor vara karaktäriserat av slump och man skulle inte kunna få ett grepp om vad den andre personen menar eller säger.
Ett begrepp som Schutz använder sig av är common sense-kunskaper som innebär att människor, de sociala aktörerna, har en gemensam verklighet som förstås och utvecklas genom att vi talar samma språk. Det är en given verklighet som ses som organiserad och ordnad. Common sense-kunskaperna gör det möjligt för oss att kategorisera saker och händelser för att kunna göra oss förstådda. Begrepp som ingår i common sense-kun kaperna är “typi ieringar” d.v. . det om an e vanligt hos en samling objekt, händelser eller handlingar. Detta för att vi lättare ska kunna hitta gemensamma drag och veta om det rör sig om samma typ av fenomen. Varje människa har en uppsättning typifieringar som bidrar till att vi uppfattar
verkligheten som bekant, vanlig och verklig. Det är genom språket vi direkt får tillgång till typifieringarna och indirekt genom att lyssna och läsa. Det inn en “ta r givet” ituation ho ociala akt rer att om det inte inn några käl r
motsatsen så tar de sociala aktörerna för givet att andra uppfattar händelser och handlingar i den sociala verkligheten på samma sätt som de själva gör (Cuff & Payne, 1979). Som vardags-människa kan man kategorisera och exempelvis säga “homo exuella borde inte å ka a barn r ett barn beh ver en mamma och en pappa, det är r barnet bä ta” och n ja ig med det uttalandet utan att ge några detaljer om varför och vad de menar med barnets bästa.
I vår studie har vi använt två tolkningar mot varandra queerteorin och
heteronormativitet. Dessa har vi använt då vi ser det som två olika sätt att tolka samhället och normer och på detta vis belysa våra informanters upplevelser av fenomenet familjebildning och vilka reaktioner de möter av de professionella och samhället i stort.
3.1.1 Queerteorin
Ordet queer började användas i det svenska språket i mitten av 1990-talet. Vad är queer? Ordet kan ha olika betydelser beroende på vem som svarar. Queer kan betyda allt från att vara avvikande till att betraktas som en teoretisk utgångspunkt. Ibland är det ett samlingsord för gruppen homosexuella, bisexuella och
transpersoner. De personer som hamnar utanför normen är också en grupp som ibland benämns som queer. Teoretikern Michael Foucault har betytt mycket för
queerteorin, han har undersökt sexualitetens historia och beskriver att vi redan på 1700-talet började klassificera, sortera och diagnostisera medborgare, kategorier som perversa, homosexuella och hysteriska. Det bildades nya identiteter och begrepp, det som innan bara varit en person som hade sex med någon av samma kön fick en identitet som homosexuell. Genom detta satte man in folk i fack och Foucault menar att genom språket och det namn vi ger varandra ger en betydande roll till vår syn av andra och oss själva. Det blev genom denna kategorisering ett normalt sätt och ett onormalt sätt att vara (Ambjörnsson 2006).
En av queerteorins huvudsakliga utgångspunkt är att allt är en följd av sociala konstruktioner. Kön och sexualitet är socialt konstruerad och det är genom den normativa synen individer får och gör sig en roll (Öhman, 2009). Det centrala i användandet av queer är brottet mot det normala (Ambjörnsson 2006).
Queerteoretiker menar att som teori fokuserar termen på att problematisera och ifrågasätta resonemang och uppfattningar om genus, kön och sexualitet
(Rosenberg, 2008). Queerteorin är ingen enhetlig och renodlad teori utan den kan länkas samman med poststrukturalism, poststrukturalistisk feminism och
queerfeminism. Men dessa tidigare teorier, lyfter främst fram vad som betraktas som avvikande och annorlunda.
Så istället för att kämpa för att likställa heterosexuella och homosexuella anser queer att vi ska tänka bort uppdelningen. Vad är vikten av normalitet kontra avvikelse? Queerteorin ifrågasätter samhällets syn på sexualitet och kön. Teoretiker inom teorin vill utmana kategoriseringar så som man/kvinna. Queerteorin tar istället upp det som uppfattas som det normala, kritiserar
normalitetens existens och undersöker hur heterosexualiteten skapas, bevaras och fungerar och som verktyg för att undersöka detta använder man bland annat begreppet heteronormativitet vilket vi beskriver nedan (Ambjörnsson 2006). 3.1.2 Heteronormativitet
Begreppet heteronormativitet myntades under 1990-talet och bör betraktas som centralt inom queerteorin. Heteronormativitet handlar om hur heterosexualiteten blir konstruerat till det normala genom samhällets normer. Heteronormen utgår ifrån att det finns två kön, man och kvinna och dessa attraheras självklart av varandra. Heteronormen kan ses som en social konstruktion. Heterosexualiteten anses alltså som mycket annat vara en produkt av sociala, kulturella och historiska faktorer (Ambjörnsson, 2006).
Då samlevnadsformen som människan i det västerländska samhället försöker eftersträva är det heterosexuella samlivet, gör detta att andra sexualiteter ses som något avvikande (Mattsson, 2010). Begreppet används för att studera samhälleliga institutioner som på olika sätt bibehåller och premierar heterosexualiteten som det självklara och naturliga (Ambjörnsson 2006). Heteronormativitet upprätthålls genom lagar, institutioner, handlingar och relationer. Detta leder till att människor faller in i heteronormativiteten utan att ifrågasätta den. Heteronormativeteten påverkar hur män och kvinnor agerar utifrån de förväntningar och föreställningar som tillskrivs båda könen, kvinnan ses som omsorgsfull, vårdande och feminin medan männen inte förväntas ha dessa egenskaper. Heteronormativitet bygger på att dessa skillnader finns mellan könen (Sörensdotter, 2008). Normativ
heterosexualitet har stor betydelse i skapandet av genus, kön blir till genom hur vi rör oss, agerar och hur vi tolkar oss själva och våra medmänniskor. Redan som små barn lär vi oss fort hur vi ska agera som flicka kontra pojke, vilka intressen en
licka har och tvärtom. ånga gånger är det e ter det ”k n normala” beteendet du som barn får uppskattning att du som flicka ritar bra eller som pojke springer snabbt. Skulle du som flicka vara snabb får du ofta en kommentar som hur snabb du är för att vara flicka. Skapandet av kön och en normativ heterosexualitet gör att vi blir upplärda att vi behöver varandra och att det är det normala. Detta leder till att vissa identiteter är tillåtna och andra inte (Mattsson, 2010).
Något som också påverkas av vårt kön, sexuella läggning och sexualitet är
hierarkin i samhället. De heterosexuella hamnar högre upp i hierarkin i samhället. Ser man det ur ett lagperspektiv har det hänt mycket de senaste åren och många lagar har skrivits om så att homosexuella får samma rättigheter som
heterosexuella dock är det inte bara lagar som sätter ens hierarkistatus.
Omgivningens attityder och samhällets normer är väldigt avgörande i denna fråga. Det heteronormativa sättet att tala om familjen är att man ofta utgår från att den består av en mamma, en pappa och barn (Ambjörnsson, 2006).
Homosexuella är ingen homogen grupp utan det de har gemensamt är att de inte faller in under heteronormen. Detta gör att homosexuella utsätts för problem och ifrågasätts på ett sätt som heterosexuella aldrig behöver komma i kontakt med t.ex. det är mycket vanligare att de som inte är heterosexuella utsätts för hatbrott. Många gånger ser inte det heteronormativa samhället individen bakom utan bara fokuserar på den sexuella läggningen (RFSL, 2014)
Norbergs studie Samkönad tvåsamhet - Vardagsliv och heteronormativa praktiker (2009) visar hur samhällets heteronormativa attityder påverkar samkönade pars tillvaro. I denna studie tas det upp om paradoxen i att samhället dels blir alltmer öppet för samkönad tvåsamhet, men lider brist på kunskap om familjer med samkönade par. Trots öppenheten för det "okända" utgår samhället oftast ifrån att en individ är heterosexuell och du som homosexuell är den som måste ta på dig att “komma ut” eller berätta hur det verkligen är varje gång någon antar el vilket upprätthåller föreställningar om hur det ideala paret eller den ideala familjen ser ut ur ett heteronormativt perspektiv.
3.1.3 Makt hos de professionella
Som vi nämnt inom fenomenologin har en individ varierad kunskapsmängd inom olika områden och detta har individen skaffat sig genom sina tolkningar och erfarenheter som ingår i dennes livsvärld. Som Skau (2007) beskriver finns det alltid en maktrelation mellan alla människor och den kunskap man besitter ger makt. Makt är ett svårdefinierat begrepp eftersom makt är så abstrakt, det är inget som syns utan bara finns. Max Weber lägger vikten vid att betydelsen av makt är stor då det gäller vilka sociala grupper som styr över andra. För att få denna makt och maktutövning krävs legitimitet eller auktoritet att styra (Månsson, 2007). Webers definition av makt lyder: möjligheten att få sin vilja igenom i en social relation, även i händelse av motstånd, oavsett vad denna möjlighet beror på (Skau, 2007).
Socialnämnden gör en medgivandeutredning när närståendeadoption ska äga rum och utreder om partnern till den biologiska föräldern är lämpliga som förälder, det innebär att paret har en beroendeställning gentemot sin handläggare. Ett
Vad ger då makt? Enligt Börjesson & Rehn (2009) kan man se tre tydliga faktorer som ger makt: samhällsposition, pengar och expertis. Skau (2007) menar att grunden till all makt är den olikhet som finns mellan människor. En socialarbetare och en klient har olika maktkunskaper. Socialarbetaren kan ge sina klienter
ekonomisk och praktisk hjälp eller låta bli att göra det. Till sin hjälp har de lagar, bedömningsmallar och normer som finns i samhället om vad som är accepterat eller inte. Socialarbetarna kan använda sig av skrivna och oskrivna regler kring vad som bör eller ska göras och detta ger dem makt. Även viljan att vilja hjälpa kan vara avgörande, samarbete mellan olika myndigheter och tjänstemän kan göra hjälpresurserna mer effektiva men revir, makt och kompetensstrider mellan myndigheter och yrkesgrupper kan göra att klienten hamnar emellan och därmed inte får någon hjälp eller att det tar mycket längre tid. Även om socialarbetare arbetar utifrån lagar och regler så har de en stor handlingsfrihet och förväntas att handla moraliskt rätt. Men oftast sker mötena enskilt utan insyn eller kontroll vilket kan leda till att den socialarbetare som arbetar närmast klienten kan utöva en osynlig makt (Swärd & Starrin, 2007). Makt behöver inte alltid utföras av ondo utan det kan användas i både gott och ont syfte. När det leder till destruktiva resultat handlar det oftast om att maktutövaren är omedveten eller oprofessionell i sitt agerande. Kränkare och offer behöver inte uppfatta handlingen på samma sätt, dock måste offrets upplevelse vara avgörande för om denna känt sig kränkt eller inte. Om den professionella får vetskap om klientens upplevelser kan dennes förståelse hjälpa till att dämpa känslan av att vara kränkt eller iaf förhindra att den stärks. En vanlig undanflykt för de professionella att luta sig tillbaka på är att de ock å “bara är männi kor” om har rätt till bra och dåliga dagar. Dock håller inte detta argument fullt ut eftersom de professionella har möjlighet till egen
reflektion, arbetsgruppsamtal, handleding, fortbildning mm. (Skau, 2007). Bernler och Johnsson (2001) beskriver att vi har, får eller tar makt i relationer. Den makten som vi tar är alltid en expansion av den makt som vi redan har, denna expansion kan vara rättfärdig eller orättfärdig. Bernler och Johnsson nämner två sorters makt, resursmakt samt tilldelad makt. Resursmakt är den makt som utgår från att den ena parten har större resurser än den andre vad gäller det som är relevant för maktfördelningen. Det kan exempelvis vara mer kunskap inom ämnet, så som att socialarbetaren är mer insatt i bedömningsunderlag och lagar. Det som förstärker maktobalansen mellan klient och hjälpare är att många klienter inte känner till sina juridiska rättigheter och inte alltid blir upplysta om det heller (Skau, 2007).
Swärd och Starrin (2007) menar att även om socialarbetaren har mer makt än klienten är inte klienten maktlös. Där det finns makt finns det också motstånd och detta kan ge klienten mer makt då denna kan motsätta sig hjälp eller ute bli från möten. Klientens egen drivkraft kan även vara avgörande för hur mycket man orkar kämpa och kräva sina rättigheter gentemot den professionelle. Klienten är alltid proffs på sitt egna liv och har en kunskap inom detta som inte den
professionella har och endast får tillgång till om klienten vill dela med sig. Fast i en beroendeställning så är det kanske inte heller det bästa för klienten att ta till strid och kritik för att lyckas få sin vilja igenom utan istället vara medgörlig och anpassningsbar. Som klient får man frågor om ens person och privatliv men har ingen rätt att fråga motsvarande frågor tillbaka till den professionnelle. Det utgör en obalans i relationen som hjälparen bör vara medveten om och reflektera över. Detta genom att se över vilken information som är relevant och hur mycket av informationen som denne behöver för arbetet med klienten. I en vanlig relation
med en annan medmänniska så finns det ett önskat ge och tagande i form av att lyssna och prata som ingår i en konversation men detta är oftast inte förväntat eller eftersträvat i ett klient-hjälpar samtal (Skau, 2007). I adoptionsutredningar ställs det krav på samarbetsvillighet från paren annars kan socialarbetarna “ tra a” klienten r att den inte velat hjälpa till. Som exempel kan nämnas lesbiskapar som gjort heminsemination och vid en faderskapsutredning inte vill nämna den biologiska faderns namn eller bidra till att fadern kan hittas. Detta kan leda till att underhållsbidraget blir indraget och det kan även vara negativt då en närstående adoptionsutredning ska göras (Stenholm & Strömberg, 2004).
4. TIDIGARE FORSKNING
För att hitta tidigare forskning har vi använt oss av Malmö högskolas databaser proquest och swepub. De ord som vi använde som sökord var: same-sex adoption, surrogacy, second-parent adoption m.fl., dessa ord sökte vi både på svenska och på engelska. Vi fick fram många olika artiklar och valde fyra artiklar/rapporter att bygga vår tidigare forskningsredovisning på. Dessa valde vi då vi anser att de svarar bäst mot vårt syfte och frågeställningar och som kan kopplas till analysen av vår empiriska data. Studierna har olika inriktningar: synen på homosexualitet i samhället, närstående adoption, surrogatmödraskap och argument kring att likställa heterosexuellt och homosexuellt föräldraskap.
4.1 Same-Sex Couples’ Experiences with Homonegativity
Same-S x C u ’ Ex H m v y från 2005 (Dudley m.fl.) är en amerikansk studie som har gjorts för att undersöka homosexuellas och
bisexuellas upplevelser och erfarenheter av homonegativitet vilket innebär negativa reaktioner från omgivningen pga. sexuell läggning. I studien kopplar forskarna faktorer så som diskriminering, stigmatisering och rädslan att vara öppen med sin sexuella läggning till stress och psykisk påfrestning. Urvalet av informanter var homosexuella manliga och kvinnliga par där deltagarna var minst 18 år och varit tillsammans i minst sex månader. Paren bodde i en medelstor sydlig stad och i områden runt omkring. 16 par deltog i undersökningen varav sju var kvinnliga par och nio manliga par. Åldern låg på 19-54 år, längden på
förhållandena var från 6 månader till 22 år och alla utom tre individer var öppna med sin läggning för familjen. 15 par bodde tillsammans och ett par var särbor. Frågorna som ställdes till paren handlade om hur negativa reaktioner från omgivningen påverkade deras parrelation.
Utmaningar för samkönade par kan vara att möta ett samhälle som generellt sett inte stöttar deras livsstil, att bli diskriminerad på sin arbetsplats eller att man har en familj som tar avstånd är ett resultat av en kulturell kontext som stigmatiserar deras förhållande vilket kan leda till stress och psykisk ohälsa för de samkönade paren. Författarna refererar till Crocker, Major och Steele (1998) som definierar en stigmatiserad person som en person vars sociala identitet, eller medlemskap är socialt kategoriserad och ifrågasätts samt brister i andras ögon. För att kunna bibehålla relationen med sin partner måste paren hantera dessa erfarenheter. Författarna refererar till Horvath & Ryan, 2003 och Simoni & Walters, 2001 som menar att diskriminering, rädslan att mista sitt jobb, och verbala eller fysiska trakasserier pga. sin sexuella läggning bidrar med stressen att hantera personlig identitet och sociala interaktioner.
I studien framkom det att 15 av paren har upplevt homonegativitet från
familjemedlemmar angående deras samkönade parrelation. För två av paren så fanns det en förväntan av eller faktiska upplevelser av homonegativitet vilket resulterade i att paren valde att inte prata om eller avslöja för mycket om sin relation. Några av paren hoppades på en ljusare framtid med sin familj medan andra par hade uppmärksammat att deras familjemedlemmars
framtidsförväntningar hade blivit alltmer negativa efter att paren hade berättat om sin relation. En informant berättade att oavsett hur motbjudande hans syskon betedde sig så var hans sexuella läggning alltid värst. En annan informant beskrev sin situation med sin familj så här: I was the angel. I was the one that never gave them a second of trouble, who always got good grades, who was highly involved in the church. I was their angel . . . and that all changed. Then I was their biggest d m I b f x My f d ’ m 20 years later.
En strategi som paren ofta använder för att möta negativa reaktioner pga. sexuell läggning är att utbilda de som behandlar de negativt exempelvis deras familj. Man kan prata om homosexualitet och sitt förhållande för att avdramatisera situationen vilket kan hjälpa till att bibehålla det primära känslomässiga stödet som en familj oftast innebär.
Fyra par beskrev bristen på samma rättsliga status som bekräftar och stödjer heterosexuella par. Denna diskriminering av deras förhållande uppfattades som en särskild homonegativ upplevelse som har påverkat dem som individer och som par. En informant menade att regeringen inte stödjer samkönade par eftersom de inte ens vill erkänna att de har ett förhållande.
Inom religion så var det nio par som upplevt homonegativitet från religiösa verksamheter, antingen direkt eller genom påverkan av religiösa institutioner och föreställningar om deras livsstil. Vissa par upplevde att religionen var en primär källa till deras negativa erfarenheter. Exempelvis uppgav en parmedlem: In growing up at least, almost all of my negative experiences were tied to religion and religious beliefs, the way I was taught to believe, and what was right and wrong.
Alla 16 paren bekräftade att de har varit med om homonegativitet ute i samhället. Det hade förekommit skällsord, hånskratt och getts konstiga blickar. Jämfört med heterosexuella par så beskriver paren att det generellt sätt är svårare för
homosexuella par att bevara sitt förhållande eftersom samhället är som det är. En tanke var att homosexuella par inte syns lika mycket som heterosexuella par eftersom de är mer gömda. Många par vågar inte visa sina känslor fysiskt för varandra ute i samhället eftersom de är rädda för trakasserier eller andra
konsekvenser som kan uppstå. Flera samkönade par väljer att inte komma ut på arbetsplatser och i skolan för att slippa negativa reaktioner från arbetskamrater och klasskamrater.
4.2 The “Other Mother” and Second Parent Adoption
En amerikansk studie har gjorts vid namn T “O M ” d S d
Parent Adoption, av Daphne L. McClellan i Maryland, Baltimore år 2001. Den
beskriver hur det är att vara den andra modern som ska genomgå en
närståendeadoption för att kunna bli juridisk förälder. 15 lesbiska par deltog i studien och resultatet skildrar bara den andra moderns perspektiv dvs. inte den
biologiska moderns. 10 av paren var på väg att slutföra närståendeadoptionen och fem av paren hade beslutat att inte fullfölja närståendeadoptionen vid
intervjutillfället. Paren som deltog bodde i fyra olika stater och intervjuades parvis i deras egna hem. Intervjuerna fokuserade på huruvida paren skulle genomgå en närståendeadoption eller inte, samt vad varje enskild kvinna hoppades vinna med processen med tanke på sina barn och deras parrelation. Av de 30 kvinnorna som deltog i studien så var det 20 kvinnor som hade barn som de antingen var
biologisk moder till eller som de hade adopterat. I vissa hem var båda kvinnorna juridiska föräldrar till minst ett barn och icke juridisk till ett annat barn. Alla kvinnorna i studien identifierade sig själva som mödrar oavsett om de var
juridiska föräldrar eller inte. Barnen i familjerna var i åldrarna 11 veckor till 18 år, 23 stycken i gick förskola, fem i grundskola och två var tonåringar.
Flera av paren i studien beskrev vikten för de själva att bli juridiska föräldrar. De ansåg det viktigt eftersom de annars inte skulle ha någon rättighet till barnen om det skulle hända något i deras parrelation så som skilsmässa eller om den
biologiska mamman skulle råka illa ut eller t.o.m. dö. Den primära anledningen till att de icke-juridiska föräldrarna ville genomgå en närstående adoption var för att säkra barnens liv. De ville att barnen skulle vara säkra med tanke på hälso- och livsförsäkringar, social säkerhet, och ekonomisk säkerhet. En förälder förklarade oron så här: [I want] a legal connection to me in the event that we split up, that I
just could not be taken away from them.
Många av paren beskrev hur adoptionsprocessen påverkade de som individer och som par. En informant sade att hon efter att blivit juridisk förälder kände sig säkrare i sin föräldraroll och kände en säkerhet att ingen kan ta barnet ifrån henne eftersom hon har fått sina juridiska rättigheter. I u d ’ qu my f y
v I ’d b u d y f m m , d I u d have no rights whatsoever. So for me, what I really got out of it was being able to love that child more clearly, with all of myself, and feel very secure that this is my d I y f Bu f my d, ’ b y from me without a lot of struggle. And I think I accomplished that.
Anledningar som kom upp under studien till varför man som homosexuellt par inte ville genomföra en närståendeadoption var att hela processen var omfattande och kändes skrämmande eftersom det oftast krävs ett hembesök av en socialtjänst byrå, samt ett antal stödjande brev från grannar, arbetsgivare, släktingar och vänner. En del föräldrar tyckte att kraven var för påträngande och granskande. En annan faktor som togs upp var att det var höga kostnader för att genomföra en närståendeadoption. Ett av paren berättade att de hade fått motstånd att genomföra närståendeadoptionen pga. av att de bodde i en stat som var väldigt konservativ. De fick höra att det aldrig hade genomförts någon närståendeadoption i deras stat samt att ett manligt par tidigare hade försökt men inte fått processen igenom. De fick rådet att flytta till en annan stat om de ville genomföra närståendeadoptionen.
Our advice was to move to California, get California residency, and then to have it done there. But we thought that was really ridiculous to have to move
completely to another state. Plus not only would you have to move to a particular state, but then to a particular county where a second-parent adoption had already been successful. Trots att den icke-juridiska modern hade varit förälder till sin
åtta-åriga flicka hela hennes liv och varit den som primärt försörjt familjen så var hon tvungen att leva med en rädsla att inte kunna bli juridisk förälder och ha samma rättigheter till sitt barn.
Denna studie kan inte representera alla lesbiska kvinnors upplevelser av att vara “den andra modern” och upplevel er av när tåendeadoption eftersom
informanterna valdes genom ett snöbollsurval och endast vita medelklass kvinnor deltog men det ger oss en fingervisning på hur processen kan upplevas och varför den har så pass stor betydelse för kvinnornas föräldraroll/status och för deras barns säkerhet.
4.3 The Desire for Parenthood: Gay Men Choosing to Become Parents Through Surrogacy
Denna studie är skriven av Dean A. Murphy och är från 2013. Syftet med denna studie är att undersöka homosexuella mäns önskan att få barn och hur de upplever vilka ramar de har i sitt föräldraskap. Murphy har valt att lägga fokus på
homosexuella män då det finns väldigt lite forskning utifrån männens perspektiv inom detta område. Detta beror på att det är relativt nytt att homosexuella män kan skaffa barn trots betydande hinder som begränsad tillgång till reproduktiv teknik och lagar som inte är tillåtande i frågan.
Studien är baserad på djupintervjuer med gay män i USA och Australien som har blivit föräldrar genom surrogatmödraskap. Deltagarna rekryterades genom reklamblad och e-postlistor för homosexuella föräldraskapsorganisationer och snöbollsprovtagning. Intervjuerna genomfördes mellan 2006 och 2009 i
Australien och i södra Kalifornien. Sammanlagt 30 män intervjuades. Totalt hade deltagarna tillsammans 31 barn och fyra pågående graviditeter vid tidpunkten för intervjun. Bland dessa barn var 26 födda genom surrogatmödrar, och åldern på barnen varierade från 1 månad till 9 års ålder.
Majoriteten av de män som är med i studien har berättat att de från början
accepterat att de inte skulle kunna bilda familj. Homosexualitet var synonymt med barnlöshet. Det som till stor del påverkar om männen skaffar barn är hur deras proce i att “komma ut” har ett ut och vilket mottagande de ått av omgivningen, även tillgången till samhällets resurser är avgörande i beslutet. Författaren nämner en annan studie av Berkowitz and Marsiglio (2007) där de menar att män som har berättat för omgivningen att de är homosexuella har därefter känt att de genomgått en livsförändring som gjort att de omvärderat deras chanser att kunna bli förälder och fått en positivare bild till familjebildning.
Männen berättar att frågan om att vilja ha barn är en fråga som oftast är viktig att diskutera i början av förhållandet. Då det inte är självklart att den man som man träffat vill ha barn är det bra att veta detta innan förhållandet blir seriöst.
Det som har varit avgörande för männen att ta steget att anlita surogatmoder är att surrgatmödraskaps byråerna har visat en positiv bild och att byrån hjälper till, när det gäller de män som ska ha med barnet till ett annat land än där barnet föds, med dokument och annat pappersarbete. Även att några män har bekanta som har genomgått processen innan har varit en bidragande faktor. Informanterna berättar också att de blivit mer positiva till att skaffa barn nu när de har möjligheten till ett räldra kap om inte beh ver involvera ler “ räldrar”. rut var homosexuella mäns familjebildnings valmöjligheter att skaffa barn tillsammans med ett par med två kvinnor och dela föräldraskapet, detta gjorde att många män valde bort
Vem som ska vara biologisk förälder baseras på vem av männen om har “bä t gener”, vem om har t r t n kan att få vara biologisk fader samt ålder. Då båda männen har lika stor önskan om att få vara biologisk fader inseminierade man med bådas spermier. De män som inseminierat med bådas spermier har sedan inte velat ta reda på vem som är barnets biologiska förälder och tänker endast göra det vid behov av medicinska skäl. Vid val av äggdonator är fysisk likhet med en eller båda parter i det manliga paret en avgörande faktor.
I dagens Australien är det olagligt att inom landet genomföra surrogatmödraskap och är utelämnade till att göra detta i andra länder. Minst två delstater har även infört förbjud mot att genomföra surrogatmödraskap utanför landets gränser. I USA är det även väldigt svårt att få tillstånd till surrogatmödraskap och många stater förbjuder möjligheten. I både USA och Australien är det olagligt, i de flesta delarna av landet, för den icke biologiska föräldern att genomföra
närståendeadoption.
4.4 En analys av argument mot likställande av homo- och heterosexuellt föräldraskap
Anna Malmquist & Karin Zetterqvist Nelson har i sin artikel från 2008 velat belysa argument mot att likställa homo- och heterosexuellas föräldraskap. De som har ingått i studien som informanter är nio personer som funnits inom ledningen för Sveriges psykologförbund, tre kvinnor och sex män. Deras val av informanter grundar sig på att då utredningen om homosexuella skulle få samma rätt som heterosexuella att adoptera var Sveriges psykologförbund tillfrågat som en av remisinstanserna. Psykologförbundet var en av de instanser som ställde sig kritiskt till förslaget. Deras argumentation i utredningen inför lagförslaget avvisades då det ansågs som diskriminering på grund av sexuell orientering.
Psykologförbundets argumentation var att de inte kunde se att det fanns något som talade för att barn skulle adopteras till ett homosexuellt par. Invändningarna var att det fanns för lite forskningsunderlag kring adoptionsbarns utsatthet. De menade även att det blev ett dubbelt annorlundaskap, både att vara
utlandsadopterad och att bli adopterad av en homosexuellfamilj.
Psykologiförbundet var dock positivt till närståendeadoption och insemination. Det författarna ville ta reda på med sin studie var hur diskursen om det samkönade föräldraskapet är konsturerat och hur detta påverkar ställningstagandet kring adoption och insemination. Hur ser informanterna på skillnaderna mellan hetero- och homosexuella föräldrar och hur motiveras skild lagstiftning?
I slutdiskussionen skriver författarna att informanterna konstruerar en diskurs om de homo exuella amiljerna om “de andra” och även att de till kriv problem eller nedvärderas. Två olika diskurser som lyfter fram den homosexuella familjen om “de andra” är utifråndiskursen och den andra diskursen är inifrån.
Utifråndiskursen är något som sker utanför familjen men som påverkar barnet negativt, detta kan vara enligt informanterna väldigt många vuxna har
fortfarande, så att säga en massa fördomar gentemot homosexuella och de tror att det smittar nästan så kan man få det intrycket ibland. Ett annat argument som berör utifråndiskursen är det adopterade barnets risk att bli mobbat av kamrater. Informanterna är dock väldigt tydliga med att detta är andras åsikter och inte deras. När det gäller adoption menar informanterna att det dubbla
