Missbrukande kvinnors roll i samhället - offer, förövare eller både och?

1

MISSBRUKANDE KVINNORS

ROLL I SAMHÄLLET – OFFER,

FÖRÖVARE ELLER BÅDE OCH?

LIZZIE MATTSSON

Krigström, K & Mattsson, L.

Missbrukande kvinnors roll i samhället - offer, förövare eller både och?

Examensarbete 15 hp. Malmö Universitet.

2

THE ROLE OF DRUG USING

WOMEN IN SOCIETY – VICTIMS,

PERPETRATORS OR BOTH?

KARL KRIGSTRÖM

LIZZIE MATTSSON

Krigström, K & Mattsson, L.

The role of drug using women in society - victims, perpetrators or both?

Bachelor thesis 15 hp. Malmö University.

3

ABSTRACT

The aim of this literature study was to examine the way women with drug problems and a criminal lifestyle is described in previous research articles and how they are treated - as a victim, a perpetrator or both. Our questions at issues were phrased to answer these reflections, but turned out to be quite difficult to fulfill. Our result showed that there was a clear connection between drug using and violence, either during a person's childhood or domestic violence in close relationships. Furthermore, there was a connection between drug using and criminal activity as well. To achieve these results we did a literature review of 16 scientific articles. The sample included both qualitative and quantitative articles. Our conclusion based on the articles and our analysis of the result was that there isn't enough research on the subject to answer the questions at issues, since most of the research on both drug use and criminality is based on the male population. Nyckelord: kvinna, kriminalitet, missbruk, kvinnlig förbrytare, våld

Faculty of Health and Society. 2020. Abstract

Author: Karl Krigström & Lizzie Mattsson

Title: The role of drug using women in society - victims, perpetrators or both? [Translated title]

4

FÖRORD

Under hela vår utbildning till socionomer har länken mellan kriminalitet och missbruk lyfts. Människor som missbrukar har sagts vara överrepresenterade bland de som begår kriminella handlingar och människor som missbrukar har sagts ha en ökad benägenhet till att själv utsättas för kriminella handlingar såsom till exempel våld från närstående. Vi har alltså fått en bild av människor med missbruksproblematik som både brottsoffer och gärningspersoner. Bilden av människor som begår kriminella handlingar har varit väldigt normativ. Vi har fått en förståelse av “kriminella missbrukare” som män och brottsoffer med missbruk som kvinnor. Kan vi istället tänka oss att kvinnor som missbrukar är både offer och förövare - att det inte finns en motsättning mellan att vara ett brottsoffer och parallellt en gärningsperson?

Under författandet av denna C-uppsats har vi fått uppmuntran och kritik av ett antal personer som vi vill passa på att tacka. Först och främst till vår handledare Oskar Krantz som genom sin konstruktiva kritik och feedback har hjälpt oss i rätt riktning. Även ett stort tack till Emma, Kerstin och Moa för att ni tagit er tid att korrekturläsa vår text. Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till nära, kära och husdjur som har lyssnat, peppat och stöttat under arbetets gång!

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1.2 Syfte och frågeställningar ... 6

1.3 Definition av begrepp ... 7

2. KUNSKAPSLÄGE ... 7

2.1 Våldsutsatta missbrukande kvinnor ... 9

2.2 Kriminella kvinnor ... 11

3. TEORI ... 12

3.1 Ideal Victim ... 12

3.2 Stigma ... 14

3.3 Stämpling ... 15

3.4 Teoretiskt ramverk till analys ... 17

4. METOD ... 18 4.1 Scoping study ... 18 4.2 Datainsamling ... 19 4.2.1 Systematisk sökning ... 19 4.2.2 Sökblock ... 19 4.2.3 Kompletterande sökning ... 20 4.3 Urvalsstrategi ... 21 4.4 Analys av material ... 22 4.5 Forskningsetiska överväganden ... 23 4.5.1 Informationskravet ... 24 4.5.2 Samtyckeskravet ... 24 4.5.3 Konfidentialitetskravet ... 24 4.5.4 Nyttjandekravet ... 24 4.6 Arbetsfördelning ... 24 5. RESULTAT ... 24

5.1 Vägen till missbruk ... 25

5.1.1 Övergrepp som möjlig förklaring till missbruk ... 25

5.1.2 Brottsutsatta missbrukande kvinnor ... 27

5.1.3 Agens eller offer? ... 28

5.2 Kriminalitet och missbruk ... 30

5.2.1 Missbruk som ingång till kriminalitet eller vice versa? ... 30

5.2.2 Skillnad mellan kvinnor och män vad gäller kriminalitet och missbruk ... 32

5.3 Förövare och offer ... 33

6. ANALYS ... 34

6.1 Vägen till missbruk ... 34

6.2 Kriminalitet och missbruk ... 36

6.3. Förövare och offer ... 38

7. DISKUSSION ... 39 7.1 Sammanfattning ... 39 7.2 Metoddiskussion ... 40 7.3 Resultatdiskussion ... 40 7.4 Vidare forskning ... 41 REFERENSER... 42

6

1. INLEDNING

I Dagens Nyheter den 31 oktober 2014 (Lisinski 2014) intervjuades

kriminologiprofessorn Felipe Estrada angående en studie som behandlar missbruk och brott. Forskningen rörande missbrukande och kriminella kvinnor, som Estrada beskriver, har gett upphov till ett antal artiklar. Den forskning som presenterades visade att de som en gång behandlats för missbruk också hade en stor benägenhet att dömas för brott. Studien baseras på en longitudinell studie som skett i Sverige från 1950 och 48 år framåt; The Stockholm Birth Cohort Study. En av artiklarna (Nilsson et al. 2014) handlar om människor som registrerats som missbrukare och som dömts för brott. Där framgår det att 78% av alla kvinnor med ett registrerat missbruk vid 30 års ålder har dömts för brott. Detta kan jämföras med antal dömda bland kvinnor generellt i studien - cirka 7% (ibid).

Enligt Armelius och Armelius (2010) uppger mer än tre fjärdedelar av de intervjuade kvinnorna att de varit utsatta för misshandel någon gång i livet. Studien är baserad på cirka 14 000 Addiction Severity Index-intervjuer (ASI) gjorda i Sverige i samband med utredningar för missbruk. Betydligt fler kvinnor med missbruk har blivit utsatta för misshandel jämfört med resultat från studier som handlar om våld mot kvinnor generellt. I dessa uppger mellan en tredjedel och hälften av alla kvinnor i Sverige att de blivit utsatta för misshandel

överhuvudtaget, det vill säga minst en gång i livet (Lundgren et al. 2001 och Armelius et al. 2009). I studien av Armelius och Armelius (2010) framgår att av de misshandlade kvinnorna med missbruk har 52 % av kvinnorna uppgett att de har utsatts för fysisk misshandel och 32% av dem utsatts för sexuell misshandel. 38% av de missbrukande kvinnorna uppger att de utsatts för misshandel under de senaste 30 dagarna (ibid). Utifrån detta kan fastslås att antalet missbrukande kvinnor som uppger sig ha utsatts för misshandel under de senaste 30 dagarna motsvarar det antal kvinnor ur normalpopulationen som uppger sig misshandlade minst en gång i livet.

Kvinnor som missbrukar är alltså både mer kriminellt belastade och mer utsatta för brott än normalpopulationen. Då det är så höga andelar som dels är dömda för brott och dels uppger sig vara utsatta för misshandel, kan slutsatsen dras att en stor del av de missbrukande kvinnorna både begått brott och själva utsätts för brott. De är alltså både kriminella och offer för kriminella handlingar parallellt.

1.1 Problemformulering

Tidigare forskning om missbrukande kvinnor har generellt fokuserat på kvinnor som antingen offer (Armelius & Armelius 2010) eller förövare av brottslighet (Nilsson et al. 2014). Den har endast i begränsad omfattning studerat den position som ligger mellan att begå kriminella handlingar och att utsättas för brott som missbrukande kvinnor befinner sig i. Denna studie kommer analysera ett antal vetenskapliga artiklar som behandlar missbrukande kvinnor i detta mellanrum och göra en tematiserad översikt över kunskapsläget.

1.2 Syfte och frågeställningar

Genom att göra en kunskapsöversikt över tidigare forskning syftar denna studie till att lyfta det ofta osynliga fält där kvinnor som missbrukar kan befinna sig i. Genom att varken se dem som antingen offer eller förövare utan förstå

7 position.

Utifrån syftet kan dessa frågeställningar formuleras:

1. Hur beskrivs kvinnor med missbruksproblematik och kriminalitet inom aktuell forskning?

2. Hur skildras kvinnor med missbruksproblematik som både offer för brott och gärningspersoner inom aktuell forskning?

1.3 Definition av begrepp

I följande studie kommer begreppet missbruk samt missbrukare syfta till de personer som brukar narkotika och är beroende av substansen som brukas. Begreppet kommer alltså inte innefatta andra typer av missbruk så som alkohol, spel eller sex utan är begränsat till drog-, narkotika- eller blandmissbruk. Begreppet brottsoffer saknar en legal definition och i lagstiftningen används istället begreppet målsägande. Den juridiska definitionen är att målsägande är den som blivit utsatt för brott och till följd av detta drabbats av personskada, sakskada eller psykiskt lidande och det är även denna definition som kommer användas i studien, även i de fall där brottet inte uppmärksammas (Rättegångsbalken SFS:1942:740, 20 kap 8§). Begreppen kriminell samt kriminalitet kommer

innefatta de personer som utför handlingar som är kriminella och som man kan bli dömd för.

I merparten av det underlag som använts används begreppet våld utifrån fysiska, psykiska och sexuella aspekter. Socialstyrelsen (2011) beskriver våld i nära relationer utifrån samma aspekter samt att det kan röra sig om både subtila handlingar och allvarliga brott. Ofta rör sig våldet om en kombination av det fysiska, psykiska och sexuella. Det är även denna definition som kommer användas (ibid).

2. KUNSKAPSLÄGE

Missbrukande kvinnor är en grupp som enligt Armelius och Armelius (2010) tenderar att både vara offer och förövare i sin vardag. Detta visar att det finns ett tydligt samband mellan våld och missbruk, därmed är missbrukande kvinnor en riskgrupp för våld bara genom att röra sig i kretsar där missbruk förekommer (ibid). Missbruket i sig är i många fall en kriminell handling, därmed blir

kvinnorna både betraktade som offer för sitt missbruk och det våld som ofta finns i deras närheten och som brottslingar. Parallellt med detta tenderar missbrukande kvinnor även att vara utövare av kriminella handlingar av andra slag, till exempel stöld och våldsbrott(ibid och Nilsson et al. 2014). Dessa omständigheter kan vara komplexa, då det tenderar att finnas en bild av att dessa kvinnor får skylla sig själv (ibid). Samtidigt är de kvinnor som söker hjälp för antingen sitt missbruk, sin våldsutsatthet eller för båda är ofta aktuella för mer än en typ av insats, det kan röra sig om samordnade insatser mellan olika instanser vilket ställer krav på kunskap hos personalen som möter kvinnorna.

I socialstyrelsens “Skylla sig själv? - utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med missbruks- eller beroendeproblem” (2011) beskrivs hur våldet mot dessa

8

kvinnor kan se ut utifrån att kvinnor med missbruksproblematik löper större risk att utsättas för våld samt har svårare att få hjälpinsatser. Materialets syfte är att bidra till ökad kunskap hos de personalgrupper som arbetar med kvinnorna samt att informera om de särskilda problem som kan beröra våldsutsatta, missbrukande kvinnor och vilket behov av stöd, hjälp och skydd som kan finnas.

Samhället tycks enligt materialet (Socialstyrelsen 2011) ha en bild av att dessa kvinnor får “skylla sig själva”, eftersom våldet ses som en konsekvens av

missbruket och kvinnan betraktas på så vis som medskyldig till det hon utsatts för. Genom detta riskerar våldet att osynliggöras och möjligheten till att söka hjälp minskar. Missbrukande kvinnor har ofta problem inom mer än ett livsområde, exempelvis psykisk eller fysisk ohälsa, dålig ekonomi eller hemlöshet och kan därför behöva olika hjälpinsatser, vård eller behandling. Då många av dessa kvinnor ofta har en kriminell bakgrund finns det ibland en oro eller rädsla inför att söka hjälp, när hon blivit utsatt för våld, både hos polis och socialtjänst. Det kan vara en rädsla för repressalier, dåligt bemötande eller att bli misstrodd, att hennes missbruk ska avslöjas eller att en anmälan får andra, negativa konsekvenser än vad kvinnan hade önskat. Vidare lyfter materialet vikten av att på grund av detta utöka tillgången till skyddade boenden och annan specialinriktad behandling, samt att ha personal med relevant kunskap kring missbruket och våldets mekanismer och konsekvenser. Precis som för icke-missbrukande kvinnor kan våldet vara både psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt och ofta kan förövaren vara någon i närheten. Missbrukande, våldsutsatta kvinnor som söker hjälp för sitt missbruk löper stor risk att hamna på samma behandlingsställe som sin förövare.

Intervjuade praktiker i materialet från hälso- och sjukvård menar att det behövs mer kunskap om problematiken med våld mot missbrukande kvinnor, inom såväl kommunala som ideella och privata organisationer (Socialstyrelsen 2011). Komplexiteten i rollen som både offer och förövare kan även ses hos andra myndigheter. Brottsoffermyndigheten har till uppgift att tillgodose rättigheterna hos brottsoffer och är den instans dit offer kan vända sigför att söka ersättning efter att ha blivit brottsutsatta. Brottsoffermyndigheten har rätt att göra avdrag på ersättningen hos de som själva har ökat risken att utsättas för brott genom att delta i kriminella verksamheter enligt Brottsskadelagen (2014:322 §12). Detta innebär att våldsutsatta, missbrukande kvinnor har liten möjlighet att få ersättning som brottsoffer, till skillnad från icke-missbrukande kvinnor. Enligt

Brottsoffermyndigheten har den som missbrukar med andra utsatt sig själv för en ökad risk för våldsbrott och då kan skadeståndet minska eller dömas bort helt (ibid).

Våld mot kvinnor är ett ämne som lyfts i tidigare forskning, men det är sällan att det är den missbrukande kvinnan som är huvudperson i dessa studier (Holmberg et al. 2005). Forskning kring missbrukande kvinnors roll som både offer och förövare är också begränsad. Kvinnor betraktas allmänt som “det så kallade svaga könet” och förses därmed även med en roll som offer bara genom att vara kvinna (Christie 1986). Kvinnor som begår brott tillsammans med män brukar inte beskrivas med attributet kriminell, utan är även här någon form av offer

(Holmberg et al. 2005). Den tidigare forskningen som här presenteras lyfter olika aspekter gällande detta och lägger grunden för ett rådande kunskapsläge.

9 2.1 Våldsutsatta missbrukande kvinnor

Holmberg et al. (2005) lyfter olika perspektiv på kvinnans roll som offer och förövare samtidigt, i form av våldsutsatt och missbrukande. Studien syftar till att ge våldsutsatta, missbrukande kvinnor en egen röst och att låta deras egna

erfarenheter komma fram utan att stå i skuggan av männen. I studien beskrivs hur missbrukande kvinnor ofta kan välja en av två vägar för att finansiera sitt

missbruk, antingen genom prostitution eller genom att vara “den jämställda missbrukaren” och försörja sig genom stöld, bedrägerier och drogförsäljning, som annars är mansdominerade områden. Även sambandet mellan missbruk och misshandelsrelationer lyfts, exempelvis hur kvinnan inte kan söka hjälp för misshandel och övergrepp eftersom hon då avslöjar sitt eget missbruk och kriminella liv. På så sätt är kvinnan både offer och förövare, vilket begränsar hennes möjligheter till att få den hjälp en kvinna som inte missbrukar hade kunnat få.

Vidare diskuterar Holmberg et al. (2005) att då missbruket är en kriminell handling enligt lag och inte får avslöjas inför myndigheterna, är det många kvinnor som hellre stannar i destruktiva relationer och rädslan kan göra många kvinnor mindre benägna att söka hjälpinsatser. Det är inte ovanligt att denna rädsla även utnyttjas av mannen för att tvinga kvar kvinnan i relationen. Detta kan till exempel yttra sig genom att mannen känner till kriminella handlingar kvinnan begått och använder dessa som en sorts utpressning genom att hota att avslöja dessa till myndigheter om kvinnan lämnar. Hoten om hämnd gör kvinnorna sårbara och visar återigen ett tydligt samband i hur kvinnans roll som både offer och förövare gör henne utlämnad (ibid).

I intervjuerna i studien av Holmberg et al. (2005) talar kvinnorna om en

hederskodex, som finns mellan missbrukande kriminella, som går ut på att man inte får sätta dit varandra, en sorts tyst överenskommelse som hindrat kvinnorna från att anmäla männen för övergrepp och misshandel. Denna hederskodex gäller enligt kvinnorna oftast bara mellan männen, och för kvinnorna gentemot männen, men männen har ingen hederskodex gentemot kvinnorna utan det anses mer okej om en man avslöjar en kvinnas handlingar. Flera av kvinnorna i studien menar att misshandelsrelationen i sig är den primära faktorn till varför de missbrukar, ibland den enda anledningen och något de gör för att stå ut med mannen och relationen (ibid).

I ovanstående nämnda (Holmberg et al. 2005) studie lyfts även kvinnornas relation till och erfarenhet av både polis och socialtjänst. I och med den ovan nämnda hederskodexen kan kontakt med polisen enligt kvinnorna vara förenat med ren livsfara, det är snarare en regel än ett undantag att man inte har kontakt med polisen. Även kontakt med socialtjänsten uppges vara komplicerad, ofta byggd på upplevd misstro mellan socialsekreterare och kvinnorna som klienter. Det beskrivs hur det är svårt för socialtjänsten att ta ansvar för denna grupp utifrån de problem som kan uppstå i mötet mellan dem. Missbrukande kvinnor beskrivs i studien ofta ha begränsad tillit till myndigheter överlag. Hos kvinnorna som har barn finns en oro att barnen ska tas ifrån dem snarare än att hon får hjälp ur sin situation. Detta kan leda till att det inte ens ses som ett alternativ att söka hjälp hos Socialtjänsten.

Enligt en rapport för Socialstyrelsens utredning (Armelius & Armelius 2010) om våldsutsatta, missbrukande kvinnor som genomförts genom ASI-intervjuer med

10

4000 missbrukande kvinnor har mer än tre fjärdedelar utsatts för våld av psykisk, fysisk eller sexuell karaktär någon gång under sitt liv. Våldet kategoriseras utifrån psykiskt, fysiskt, sexuellt eller blandat och visar tydliga samband med övriga livsområden som påverkats negativt av våldet (ibid). De våldsutsattakvinnorna har en sämre social situation gällande boende och försörjning. En stor andel av de våldsutsatta, missbrukande kvinnorna har även sämre utbildning än genomsnittet och det finns även ett samband med missbrukande föräldrar och psykisk ohälsa under uppväxten. Även våld och missbruk är relaterat och för de våldsutsatta, missbrukande kvinnorna som utsatts för våld under uppväxten har problemen med relationer följt med upp i vuxen ålder. Detta kan bero på att våld normaliseras under uppväxten och även påverkat kvinnans självbild vilket ökar risken för att kvinnan hamnar i relationer med förekommande misshandel. För kvinnor som vuxit upp under våldsamma förhållanden finns enligt studien tendenser att

skuldbelägga sig själv och därmed finns även en risk att dessa kvinnor aktivt söker sig till omständigheter med våld, då detta är en del av vardagen som ses som normalt. Att den våldsutsatta kvinnan har sämre psykisk hälsa indikerar på ett samband mellan psykisk samsjuklighet och att vara våldsutsatt och missbrukande kvinna (ibid).

En kvinna som missbrukar och är våldsutsatt kan lätt fråntas rollen som offer, då hon sällan beter sig som det idealiska offret - då hon i och med sitt missbruk kan vara svårtillgänglig, förvirrad eller stökig (Holmberg et al. 2003). Detta kan i sin tur resultera i att den som försöker hjälpa ger upp och att kvinnans känsla av att inte vara värd hjälp förstärks ytterligare. Vidare beskrivs socialtjänstens

organisation och handläggarnas bemötande som bristfällig när det gäller hjälpinsatser till missbrukande kvinnor med barn. Kvinnorna upplever det vara oerhört svårt att få tag i sin kontakt på socialtjänsten och har även en inställning om att våldet är en konsekvens av missbruket, det vill säga att kvinnorna i grund och botten har skuld i sin egen utsatthet.

Den primära orsaken till kontakten med socialtjänsten för kvinnorna i intervjuerna är pengar, det vill säga att ansöka om ekonomiskt bistånd som försörjningskälla, något som alla kvinnor i studien berättar att de har ansökt om. Majoriteten av kvinnorna har dock inte vänt sig dit för hjälp med sitt missbruk, utan har försökt dölja detta och “enbart” ansöka om ekonomiskt bistånd. Flera av kvinnorna beskriver dock en känsla av misstro och antipati för socialtjänsten, en besvikelse över att de inte ställt fler frågor eller försökt genomskåda deras situation som våldsutsatta offer och missbrukande kvinnor. Dock tar en del av kvinnorna på sig en stor del av skulden själva eftersom de faktiskt försökt dölja att de är

våldsutsatta, även om det fortfarande finns en besvikelse att ingen ställde frågan. Misstron mot socialtjänsten verkar enligt studien grunda sig i tre faktorer - att kvinnorna nekats hjälp de ansett sig ha rätt till, att de behandlats felaktigt eller att de upplevt sig misstrodda av socialtjänsten. Enligt intervjupersonerna kan allt detta knytas an till att de har ett missbruk (ibid).

Avslutningsvis lyfter studien (Holmberg et al. 2003) hur missbrukande kvinnor ses i förhållande till bilden av det idealiska offret, en term som kommer från Christies (1986) teori om hur brottsoffer ska uppfattas för att lättare betraktas som ideala offer när de utsatts för brott. I förhållande till detta jämförs i studien

missbrukande kvinnor med icke-missbrukande kvinnor som utsätts för

kvinnofridsbrott. Den missbrukande kvinnan ses inte som ett lika fullvärdigt offer då hon själv sysslar med missbruk och i vissa fall kriminalitet, samt rör sig på fel

11

platser och i fel kretsar och riskerar därmed att skuldbeläggas för sina val. I och med detta riskerar mäns våld mot missbrukande kvinnor att inte betraktas som ett kvinnofridsbrott, utan istället som allmänt våld inom missbruksvärlden. Våldet liknar på flera vis det våld som icke-missbrukande kvinnor kan utsättas för i nära relationer, men den missbrukande kvinnan fråntas rollen som offer och riskerar därmed även att gå miste om den hjälp hon har rätt till (ibid).

2.2 Kriminella kvinnor

Tidigare forskning som finns om kriminella kvinnor är bristfällig (Andersson 2013). Majoriteten av den forskning om kriminella som finns idag är baserad på studier genomförda på män, där frågeställningarna är inriktade antingen på generell brottslighet eller den manliga brottsligheten. I de studier som baserats på både kvinnor och män har fortfarande männen utgjort huvuddelen av urvalet (Brown & Bloom 2018). I den tidigare forskningen som inkluderar både män och kvinnor har syftet främst varit att undersöka hur mannens kriminalitet påverkar kvinnan eller så handlar det om kvinnors utsatthet för brott. Kvinnors roll i forskningen har alltså varit sekundär (Leverentz 2006).

Det finns dock forskning som gjorts på både män och kvinnor som undersöker och bekräftar lika erfarenheter av brottslighet. Det finns gemensamma faktorer för de båda könen som kan påverka valet att inleda en kriminell yrkesbana, såsom uppväxtförhållanden och socialt umgänge, men samtidigt menar forskningen att dessa omständigheter kan vara svåra att jämföra då man även måste väga in andra förhållanden, exempelvis traditionella könsroller och samhällets normer för de olika könen (Brown & Bloom 2018). I och med detta kan det till viss del ses som problematiskt att jämföra och applicera studier som genomförts på män på kvinnor, vilket återigen talar för att det finns ett behov av mer forskning som har kvinnans roll som huvudfokus (Andersson 2013).

Enligt Hollari (2008) är könstillhörigheten relevant när det kommer till brottsdeltagande. I praktiken är inte detta forskning, men det illustrerar hur verkligheten ser ut i detta specifika fall. Endast en femtedel av de som begick brott när studien genomfördes år 2007 var kvinnor och det fanns även stora

skillnader i vilka typer av brott det gällde. Att kvinnor utgör en så pass liten del av brottsstatistiken resulterar i färre analyser kring kvinnors brottslighet. De

förklaringar som ges till skillnaderna mellan könen och brottslighet har tidigare främst byggt på teorier och generella antagande kring de olika könens beteenden och egenskaper. Kvinnor har setts som mer omvårdande och familjära, samt mindre benägna att ta risker än män (ibid). I senare kriminologisk forskning har istället genusperspektivet tagits i beaktning och könsrollernas olika förutsättningar tillsammans med värderingar och normer i samhället har lyfts fram. Även i denna forskning visar resultatet att förväntningar på kvinnor är detsamma som innan, vilket också kan minska benägenheten att begå brott eftersom det strider mot den feminina identiteten (ibid). Brottsdeltagandet kan dock komma att påverkas av förändringar i jämställdhet mellan män och kvinnor. I takt med att könsrollerna blir allt mer lika både privat och i yrkeslivet förväntas, enligt rapporten, även brottsmönstren bli mer lika och kvinnors brottslighet öka (ibid).

Bachman et al. (2019) för en diskussion kring könsskillnader och brottslighet. Bachman et al. (2019) menar att könsskillnaderna kan vara mindre än i den officiella statistiken, baserat på forskning som visar att män behandlas hårdare av rättssystemet än kvinnor. Kvinnor löper alltså lägre risk än män att få

12

fängelsestraff. En svensk studie visar att domare i det svenska rättssystemet dömer 60 % fler pappor än mammor till fängelsestraff och visar tydliga indikationer på hur män och kvinnor döms olika för liknande brott, dock finns inga vetenskapligt förankrade förklaring till varför (Dobbie et al. 2019). I Bachman et al. (2019) diskuteras ett antal möjliga förklaringar till detta, där en aspekt som lyfts är den så kallade flickvänshypotesen, som grundar sig i att kvinnor som begår brott med män inte ses som lika skyldiga som männen. Alltså att kvinnans roll bara är att vara en flickvän som råkade befinna sig i mannens sällskap och därmed inte ses som lika skyldig. Andra möjliga förklaringar som ges är att det finns en oro om hur det ska gå för barn om deras mamma döms till fängelse, eller att det handlar om en statistisk diskriminering - det vill säga att en dom till viss del baseras på tidigare domslut och bland dessa kan det finnas relativt få kvinnliga kriminella som dömts (ibid).

3. TEORI

I följande avsnitt beskrivs uppsatsens tre teoretiska perspektiv. Dessa teorier är utvalda utifrån att skapa en ökad förståelse för studiens empiriska material genom att de kompletterar varandra och kan belysa empirin utifrån olika perspektiv. De är hjälpsamma verktyg i att belysa en komplex situation där de studerade ofta innehåller mer än en position, i vårt fall missbrukare, brottsling och brottsoffer. 3.1 Ideal Victim

Ideal Victim är ett begrepp som är myntat av den norska sociologen Nils Christie i “Ideal Victim” (1986). I den beskriver han de egenskaper som ett offer för ett brott ska anses vara i besittning av för att bli erkänt som ett offer. Christie (1986) menar att vara ett offer är ingenting någon är i sig själv eller en statisk egenskap, utan det är något som det omgivande samhället tillskriver en person eller en grupp - en status som gör att individen eller gruppen har en legitimitet som offer och kan kräva att bli behandlad utifrån denna legitimitet. En status som grupper i samhället kämpar för. Vem som erkänns som ett offer är något som varierar över tid och plats. Det är inte endast inför det omgivande samhället, polisen och socialtjänsten med flera som ett offer behöver vara i besittning av för att erkännas som ett offer utan även mot sig själv. En person som inte tycker sig vara i besittning av dessa egenskaper erkänner inte sig själv som ett offer och kräver därför att bli behandlat som ett legitimt offer av omgivningen. Ett offer som inte anses vara i besittning av dessa egenskaper blir svårt för omgivningen att förstå och behandla som ett offer och blir därför ifrågasatt (ibid).

Det ideala offret är en tankekonstruktion som inte ska tänkas som en riktig individ utan ett ideal som människor mer eller mindre anses uppfylla. Huruvida någon är ett riktigt offer är både situationsanpassat och individanpassat, det vill säga att både situationen som ett brott har begåtts i och vem som har utsatts för brottet vägs in och till viss del kan kompensera för varandra. Det är inte så att en person antingen är ett idealiskt offer eller inte utan det är en glidande skala där offret blir ett mer idealiskt offer ju fler egenskaper det uppfyller (Christie 1986).

Christie (1986) ställer upp fem egenskaper som det idealiska offret ska anses vara i besittning av.

13

1. Offret ska vara svagt i relation till gärningspersonen och inte ha en möjlighet att kämpa emot.

2. Offret ska göra något som anses respektabelt när brottet begås. 3. Offret ska vara på en plats där syftet med vistelsen inte ska kunna

misstänkliggöras och där det inte ska finnas någon risk med att befinna sig. 4. Gärningspersonen som begår brottet ska vara starkare än offret och ha

onda intentioner.

5. Offret ska inte känna gärningspersonen och de ska inte ha en personlig relation.

Som exempel på det mest idealiska offret ger Christie (1986) följande exempel.

“(...) den lilla gamla damen på väg hem mitt på dagen efter att ha

tagit hand om sin sjuka syster. Om hon blir slagen i huvudet av en stor man som därefter tar hennes väska och använder pengarna till sprit och droger (...)”

(Christie 1986)

Det finns även en sjätte egenskap som Christie (1986) menar att offret ska anses vara i besittning av för att kunna kräva sin rätt som det idealiska offret.

6. Offret ska vara tillräckligt mäktigt för att kunna uppmärksamma sitt fall och kräva status som det idealiska offret.

Denna egenskap redovisar Christie (1986) självständigt då det till stor del står i motsättning till den första egenskapen offret ska anses vara i besittning av, att offret ska vara tillräckligt svagt för att bli ett idealiskt offer. Ändå ska offret vara tillräckligt stark och mäktig för att kunna kräva sin status som idealiskt offer. Det finns en inbyggd paradox i detta. En person som är ett idealiskt offer utifrån den första egenskapen är inte nödvändigtvis det utifrån det sjätte egenskapen och vice versa (ibid).

Christie (1986) använder kvinnor, som lever i relationer med den gärningsperson som utsätter dem för brott som exempel på en grupp som inte anses besitta de egenskaper som krävs för att ses som ett idealiskt offer, då de har möjlighet att lämna relationen eller platsen där brotten begås. Att inte göra detta innebär då att inte ha tagit tillräckligt ansvar för att inte utsättas för brott i omvärldens förståelse av relationen mellan brottsoffret och gärningspersonen. Ett annat exempel på någon som inte besitter dessa egenskaper och därför inte får en legitim status som idealiska brottsoffer är män som blivit utsatta för brott i samband med exempelvis krogbesök. De är män som blir misshandlade av andra män, det finns alltså ingen svag-stark-relation. De sysslar ofta med något som inte anses respektabelt - till exempel dricka öl. De befinner sig i många fall på en plats där det upplevs finnas en risk med att vistas på och ofta känner de eller har en relation till

gärningspersonen.

Christie (1986) menar också att ett offer inte kan finnas utan en gärningsperson. Ju mer idealisk offret är, desto mer idealisk blir också gärningspersonen. En gärningsperson som utsätter ett offer som anses besitta dessa egenskaper är av en speciell typ. En idealisk gärningsperson ger sig på den svaga, den värnlösa och

14

den oskyldiga. I citatet om den gamla kvinnan som det ideala offret beskriver Christie (1986) indirekt också gärningspersonen, både med egna egenskaper (“stor”, “man”, sprit och droger”) men också indirekt genom att han ger sig på någon som besitter egenskaperna “lilla”, “gamla”, “damen” och så vidare. När det ideala offret förstås så förstås gärningspersonen - de är varandra ömsesidigt beroende och skapar varandra.

Kleinfeld (2013) är professor i juridik och har studerat hur rättsväsendet behandlar brottsoffer olika efter vilka egenskaper de besitter. Kleinfeld (2013) diskuterar och visar på att hur svagt eller starkt ett offer uppfattas vara i en jurys ögon spelar in på hur hårt straff som utmäts för den som utsatt offret för ett brott, oavsett om det är juridiskt relevant eller inte.Han visar på hur amerikanska domstolar tilldömer hårdare straff för brott begångna mot äldre, kvinnor, barn, vita, icke tidigare straffade eller människor som uppfattas som vackra. Detta gäller även i de fall som juryn eller domaren inte själv anses tillhör dessa grupper. Kleinfeld (2013) förklarar detta med att de människor som besitter dessa egenskaper stämmer in på bilden som finns av det rättmätiga offret mot vilka det är värre att begå brott. Kleinfeld (2013) jämför hur samma förövare har tilldömts olika strafflängd för brott begångna mot olika personer där det hårdare straffet är tilldömts brottet att döda någon som är gammal respektive någon som är ung. Kleinfeld (2013) har även jämfört hur brott begångna mot människor som har ett kriminellt förflutet har straffats lindrigare än brott begångna mot människor som är tidigare ostraffade.

Kleinfelds (2013) förklaring av dessa fenomen följer i stora drag de teorier som Christie (1986) lagt fram. De visar på hur både jury och domare gör olika bedömningar på grundval av om offret tillhör en grupp som anses förtjäna egenskapen att vara ett idealt offer eller inte. Kleinfeld (2013) gör även poängen att såväl det juridiska systemet samt den allmänna rättsuppfattningen delar dessa uppfattningar och agerar efter dessa.Då amerikanska jurys är valda slumpmässigt bland befolkningen och domarna de juridiska experterna, menar Kleinfeld (2013) att samstämmigheten hos dessa instanser visar på hur vilka egenskaper offret anses besitta spelar roll. Egenskaper som juridisk sett inte ska spela någon roll för straffet.

3.2 Stigma

Stigma är en sociologisk teori som tar upp avvikande beteenden i samhället och hur dessa kan ses som problematiska. Begreppet stigma används för att beskriva en egenskap som är negativ i relationer och interaktioner med andra. Stigma kan delas upp i tre delar - fysiska, psykiska och sociala stigman. Det fysiska stigmat kan vara kroppsliga missbildningar eller avvikelser. Psykiska stigma kan vara alkoholism, fängelsevistelse, psykisk ohälsa eller viljesvaghet. Det sociala stigmat kan beskrivas som ett stigma som går i arv, till exempel genom religion eller etnicitet. Människor som besitter något av dessa stigman har alltså en egenskap som andra människor inte kan bortse från vid ett första möte (Goffman 1972). Vidare beskriver Goffman (1972)människans virtuella sociala identitet och skillnaden gentemot den faktiska sociala identiteten. En människa som har avvikande egenskaper från normen går genom detta från att vara en vanlig människa till en utstött människa. Genom denna stämpling av människan skapas ett stigma. Stigmat grundläggs alltså i avvikelserna människor emellan och

15

skillnaderna mellan den virtuella sociala identiteten och den faktiska identiteten (ibid).

“När en främling befinner sig i vår närvaro, kan det framgå att han besitter någon egenskap som gör honom olika de övriga personerna som tillhör den kategorin där han inplaceras, någon mindre önskvärd

egenskap. På så vis reduceras han i vårt medvetande från en fullständig och vanlig människa till en kastmärkt, en utstött människa. Att stämplas på det sättet innebär ett stigma, i synnerhet då den vanhedrande effekten är omfattande: stundom kallad det också oförmåga, oduglighet, handikapp. Det innebär en speciell diskrepans mellan den virtuella och den faktiska identiteten”.

(Goffman (1972:12).

Att vara stigmatiserad innebär alltså att vara betraktad som avvikare.

Diskrepansen mellan individens tillskrivna och faktiska attribut och identitet samt hur detta påverkar individen leder till ett liv i utanförskap. Detta leder ofta till att individen söker sig till andra grupper med samma stigma. Goffman (1972)

beskriver dessa grupper som “de egna och de visa”. De egna är andra människor i utanförskap som därför har en sympatisk inställning till individen och bland dessa människor blir individen godtagen och accepterad och berörs inte av sitt stigma. Detta kan liknas vid hur alkoholister söker sig till andra med alkoholproblem och i detta sällskap skäms de inte över att sitta offentligt och dricka mitt på ljusa dagen. De som beskrivs som “de visa” är däremot helt normativt, vanliga människor som har en sympatisk inställning till individens stigma antingen genom egna

upplevelser eller genom sitt yrkesval. En vis person kan vara en person som tidigare haft ett missbruk eller någon som arbetar med och hjälper den stigmatiserade gruppen, exempelvis på ett behandlingshem.

3.3 Stämpling

En teori som kan användas i samband med stigma är sociologins stämplingsteori, som behandlar individers avvikande beteende. Alla människor avviker någon gång från samhällets normer och regler, men det är vad detta avvikande gör med personen i frågas självbild som lägger grunden för stämplingsteorin. Enligt Becker (1963) finns det flera olika sociologiska synsätt på avvikelser, varav det han anser mest relevant för teorin är att avvikelse är en oförmåga till att följa gruppregler. Vidare hävdar han att människan skapar sociala regler aktuella för den grupp och det sammanhang som råder vid alla sociala situationer. Det kan röra sig både om lagar och oskrivna regler och sunt förnuft. Den som inte följer dessa regler kan alltså pekas ut som gruppens avvikare (ibid).

Ett avvikande uppstår på grund av andra människor reaktion på ett handlande och är därmed alltid i förhållande till andra individer och deras synsätt. En avvikare kan alltså komma undan med sitt avvikande beteende så länge ingen människa upptäcker och reagerar. Den är därmed ingen avvikare trots ett beteende som går utanför det normala. Avvikande beteenden kan förändras över tid, exempelvis genom att lagändringar gör ett tidigare normalt beteende till ett avvikande genom att göra det olagligt (Becker 1963).

Avslutningsvis definierar Becker (1963) olika typer av avvikare genom en förklaringsmodell.

16

Figur 1: Beckers (1963) förklaringsmodell

I figur 1, Beckers (1963) förklaringsmodell, kan de olika formerna av avvikare kategoriseras efter hur deras beteende uppfattas och efter om deras beteende upplevs som avvikande eller inte.

En person med ett konformt beteende följer och uppfattas följa regler av andra och den rent avvikande beteendetypen kan beskrivas som motsatsen, personen bryter mot reglerna och uppfattas därefter av omgivningen. De andra två kategorierna är inte lika lätta att förklara. Den falskt anklagade personen har inte egentligen brutit mot några regler men uppfattas ändå ha gjort det av omgivningen, exempelvis genom att ha blivit misstänkt för brott och sedan friad, men stämpeln som

misstänkt lever kvar.Ett hemligt avvikande beteende är tvärtom, regler bryts men ingen vet om det och personen stämplas därför inte som avvikare. Genom dessa kategoriseringar lyfts skillnaderna som finns mellan olika avvikare och hur

stämplingen som avvikare kan påverka individers sociala deltagande och självbild (Becker 1963).

Goldberg (2000) har vidareutvecklat sin stämplingsmodell ur Beckers teori. Goldberg (2000) beskriver även de förberedande och osynliga faserna i avvikarkarriären, det vill säga den roll som individen ärvt från sina föräldrar. Enligt Goldbergs (2000) teori är det föräldrarna som står bakom det första steget mot en avvikarkarriär genom sin egen stämpling av barnet. Goldberg (2000) har byggt sin teori på observationsstudier genomförda på människor med missbruk som levt på gatan i Stockholm och teorin riktas endast till den drogkonsumtion som anses problematisk.

Enligt Goldberg (2000) föds människor utan självbild och blir påverkade av andra för första gången genom föräldrar eller primära vårdnadshavare. Stämplingen från föräldrarna påverkas av faktorer som klass, påtryckningar från samhället och uppväxtmiljö. Enligt Goldberg (2000) har de flesta föräldrar inte intentionen att negativt stämpla sina barn utan besitter helt enkelt inte förmågan att ge sina barn en positiv självbild vilket kan grunda sig i både psykiska och samhälleliga aspekter. En negativt stämplande förälder tenderar att kritisera och fördöma sitt barn, istället för barnets handlingar. När detta upprepas över tid får barnet en självbild av att vara oduglig, en stämpling som påverkar barnet även utanför hemmet och barnet börjar även förmedla denna självbild till andra i sin

omgivning. För ett barn som utsatts för negativ stämpling blir det naturligt att få negativ respons och uppmärksamhet. Barnet har ofta svårt att ta till sig positiv respons utan kan istället medvetet bete sig besvärligt för att få den respons det är van vid och därmed även få sin negativa självbild bekräftad (ibid).

När ett barn växer upp under negativ stämpling faller det sig naturligt att fortsätta göra negativa val som kan ge negativ respons från både samhälle och föräldrar,

17

vilket i sin tur stämmer väl överens med den egna självbilden. Ett liv med missbruk är ett exempel på ett sådant val (Goldberg 2000).

Goldbergs (2000) stämplingsteoretiska modell beskrivs ytterligare genom följande fyra stadier avvikaren genomgår.

Föräldrars stämpling: Hur föräldrarna ser på sitt barn och vilken självbild som förmedlas till barnet. Detta stadie kallas även den primära avvikelsen.

Samhällelig stämpling: Barn som redan stämplats av sina föräldrar tenderar att fortsätta stämplas utanför det egna hemmet, på grund av sin tidigt etablerade, negativa självbild. På grund av denna självbild handlar barnet på ett sådant vis att den negativa bekräftelsen fortsätter även i samhället.

Sekundär avvikelse: Genom den negativa respons individen möter blir självbilden allt mer etablerad och individen ser sig som dålig och annorlunda. Samhällets reaktioner ses inte som en möjlighet att söka hjälp ur sina negativa val, utan som ytterligare en bekräftelse på hur dålig individen är.

Avvikelsespiralen: Det sista stadiet är en utökning av det tredje. Alla negativa reaktioner från omgivning och samhälle har sänkt självbilden ytterligare, vilket i sin tur leder till ännu fler misslyckande och mer stämpling - livet och stämplingen blir en nedåtgående spiral. När lägsta nivån är nådd i avvikelsespiralen återstår det bara två val att göra för individen, antingen att bryta den onda spiralen eller att avsluta sitt eget liv (Goldberg 2000).

3.4 Teoretiskt ramverk till analys

Ovannämnda tre perspektiv kompletterar varandra genom att de kan användas parallellt för att analysera uppsatsens empiri. Utgångspunkten för kombinationen av dessa tre perspektiv demonstreras i figur 2: Analysmodell (se nedan).

18

I figur 2, analysmodell, ska det fält som bildas av triangelns tre sidor kunna förstås som på det fält som uppsatsens material tolkas, vilket görs utifrån de samlade perspektiv som utgörs av sidorna.

Ideal Victim fyller sin roll i det teoretiska ramverket genom att vara en möjlig förklarings- och tolkningsmodell till hur missbrukande kvinnor, som begår brott inte får den offerstatus, på grund av att de inte anses besitta de egenskaper, som ett idealt offer förväntas besitta. Christie (1986) definierar också genom Ideal Victim den ideala gärningspersonen genom den relation som finns mellan offret och gärningspersonen, det ideala offret behöver en ideal gärningsperson. Bilden av den ideala gärningspersonen kan vara en del av en möjlig förklarings- och tolkningsmodell till varför inte heller kvinnor med missbruk som begår brott betraktas som den ideala gärningspersonen.

Stigma beskrivs av Goffman (1972) som ett utslag av människors behov av att kategorisera andra människor och sig själv. Detta görs utifrån människors uppfattade egenskaper och redan vid ett första möte med en annan människa placeras denna in i en kategori utifrån hur den uppfattas och vilka egenskaper den besitter. Stigma kan därmed vara en möjlig förklaringsmodell till hur

missbrukande och, eller kriminella kvinnor uppfattas av andra och på förhand döms.

Stämpling å andra sidan syftar till hur individen uppfattar sig själv utifrån de attribut den tillskrivits av andra. Som Goldberg (2000) beskriver föds människor utan självbild, att denna skapas av andra utifrån de val och avvikelser en individ gör. En negativ stämpling från föräldrar skapar alltså en vana av att betrakta sig själv som något dåligt och att söka sig till andra inom samma habitus och stigma, vilket i denna uppsats syftar till människor inom missbruk och kriminalitet. Utifrån Beckers (1963) sociologiska syn på stämpling och avvikelser är detta en möjlig förklaringsmodell till människors oförmåga att följa regler och därmed till ett liv med kriminalitet och missbruk.

Dessa tre perspektiv har alla individfokus, de handlar om hur individer agerar och uppfattas av sig själv och av andra i relation till sin omgivning. Det innebär att uppsatsens teorier missar de större samhälleliga och strukturella perspektiven och är en möjlig begränsning i betraktandet av de fenomen som uppsatsen studerar.

4. METOD

I detta avsnitt presenterasvilka metoder som har använts i studien, information om sökprocessen samt urvalsprocessen, bearbetning av empirin samt vilka forskningsetiska överväganden som tagits.

4.1 Scoping study

För att besvara frågeställningarna har en så kallad “scoping study” genomförts. Scoping study är en metod som har som syfte att undersöka forskningsfältets omfattning och natur, summera och sprida forskningen samt identifiera luckor i forskningen inom området. Det innebär också att studien inte recenserar eller granskar den undersökta forskningen (Levac et al. 2010).

19

att summera och sprida forskningsresultat inom ett specifikt fält samt

tillgängliggöra forskningen för en publik. Denna studie har också som syfte att identifiera vita fält inom forskningsområden, områden där ingen forskning gjorts eller där det finns behov av utökad forskning. Detta synsätt på scoping study som denna studies författare har, beskrivs av Arksey och O´Malley (2005) som tillhörande det ena av de två synsätten på metoden scoping study.

Denna studie följer Arksey och O´Malley (2005) och har alltså gjorts i gjorts i följande fem steg:

1. Identifying the research question. 2. Identifying relevant studies. 3. Study selection.

4. Charting the data.

5. Collecting, summarizing and reporting the results Arksey & O´Malley (2005).

Genom att syftet med denna studie formulerats i de inledande kapitlen av denna uppsats kan steg ett anses vara genomfört. De följande fyra stegen tas upp i resten av detta metodkapitel.

4.2 Datainsamling

Insamlingen av artiklar som ska studeras har gjorts i två steg. Först genom en systematisk sökning på databasen Libsearch där huvuddelen av artiklarna till studien är hämtade. Sedan genom en kompletterande sökprocess har pågått under studiens gång.

4.2.1 Systematisk sökning.

Den systematiska sökningen har gjorts med sökverktyget Libsearch, som är Malmö universitets artikelsöktjänst. Genom att göra en sökning i Libsearch så görs sökningen på cirka 170 databaser parallellt. Då endast Libsearch har använts kan det inte uteslutas att relevant forskning har missats.

4.2.2 Sökblock

Till artikelsökandet har fyra nyckelord från våra frågeställningar identifierats och genom Libsearchs synonymhjälpmedel i sökrutan (synonymer samt ord med likartad betydelse dyker automatiskt upp som förslag) har en bredare sökning kunnat göras än om den endast hade gjorts på nyckelorden.

Figur 3: Sökblock beskrivning

I figur 3, sökblock beskrivning, beskrivs sökblocken på svenska med de ord och fraser som varit centrala i bildandet av de enskilda sökblock som tillsammans bildat den söksträng som använts i datainsamlingen.

20

Den använda söksträngen med sökblock har alltså sett ut som följande figur.

Figur 4: Faktiska sökblock

I figur 4, faktiska sökblock, illustreras hur sökblocken ser ut och vilken exakt formulering som använts i bildandet av dem.

Anledningen till att sökblocket “kvinnliga förbrytare” är könsspecifikt är att denna studie specifikt handlar om kvinnor som begår brott och genom denna sökning minskas antal artiklar att göra ett urval i. Detta sökblock lades till under själva sökprocessen då de ursprungliga tre sökblocken tillsammans gav ett stort antal träffar, ungefär 35 000 varav en stor majoritet beskrev kvinnor som brottsoffer och män som förövare. Genom att då addera detta fjärde sökblock kunde antalet sökträffar minskas till 705 vilket förenklade den urvalsprocess som är närmare beskriven nedan. Det kan dock inte uteslutas att forskning som eventuellt hade varit relevant för studiens syfte på detta sätt inte kommit fram under sökprocessen.

4.2.3 Kompletterande sökning

Som komplement till den systematiska sökningen har under studiens gång osystematiska sökningar gjorts. Artiklar som av någon anledning missats i den systematiska sökningen men som bedömts som relevanta för att besvara frågeställningarna har lagts till i studien. De har till exempel kommit till kännedom genom att vara citerade i övriga artiklar, eller i den forskning som använts till Kunskapsläget-kapitlet eller genom att söka efter nyckelord på Google i syfte att orientera sig över forskningsfältet i stort.

Även artiklar, som ansetts vara nödvändiga eller relevanta för att styrka påståenden eller innehåller information som kan klargöra, komplettera eller motsäga information som fåtts från artiklarna i den systematiska sökningen, har tagits med i studien.

21 4.3 Urvalsstrategi

Det första urvalet som gjorts är att de artiklar som inte är peer review-granskade har tagits bort. I nästa steg har artiklar som inte är publicerade i tidskrifter uteslutits. Artiklar som är publicerade på andra språk än engelska har också uteslutits. I dessa två steg har relativt få artiklar uteslutits och det är nu 649

artiklar. För att få tillgång till relativ aktuell forskning har endast forskning från de senaste tio åren tagits med, detta då forskning är en pågående process och gammal forskning kompletteras eller motsägs av nyare och mer aktuell forskning.

Dubbletter av artiklarna har även de uteslutits automatiskt då det innebär en mindre arbetsbelastning att inte göra detta manuellt. Efter dessa automatiserade steg i Libsearch är antalet artiklar som bedömts vara relevanta för studien nere på 196.

De följande stegen i urvalsstrategin är inte systematiska och därför inte

duplicerbara och handlar huvudsakligen om titel, abstrakten och resultaten samt göra en bedömning över huruvida dessa kan besvara frågeställningarna och problemformuleringen till denna studie. Att läsa endast titlar är en process som eventuellt kan ta bort forskning som är relevant för studiens syfte men som är betydligt mer tidseffektiv än att läsa artikelns hela abstrakt i detta skede. När artiklarnas titel lästs igenom återstod 52 artiklar. Det sista steget i studien innan själva analysen påbörjas var läsandet av abstraktet och bortrensning av de artiklar som inte bedömdes vara relevanta för studiens syfte. Då återstod 45 artiklar. Dessa återstående 45 artiklar har lästs under analysens gång och av dessa har 16 använts.

22

I figur 5, urvalsstrategi, illustreras hur urvalet har minskat antalet artiklar och på vilka premisser artiklar har rensats ut.

Då denna studie är gjord inom ramen för ämnet socialt arbete har artiklar som hör hemma inom det rent medicinska fältet valts att inte analyseras. Vad gäller artiklar tillhörande de juridiska eller kriminologiska forskningsfälten eller artiklar i ett gränsland mellan olika forskningsfält, har en bedömning gjorts från fall till fall. Då detta urval delvis är gjort baserat på förkunskaper, kan det inte uteslutas att forskningsresultat som kunnat anses vara relevant för studiens syfte eventuellt har valts bort på grundval av bristande kunskap inom till exempel det medicinska fältet.

För att ge studien ett antal olika perspektiv som kan komplettera varandra och bredda förståelsen för studiens syfte har både kvalitativa samt kvantitativa studier tagits med bland artiklarna. Detta kan även öka trovärdigheten för studien och minska begränsningarna (Polit & Beck 2008). Av ovannämnda anledningar har även artiklar från forskningsfält som ligger nära socialt arbete tagits med, till exempel från kriminologiska tidskrifter.

4.4 Analys av material

I läsandet av de vetenskapliga artiklarna som samlats in har abstrakt lästs först, sedan introduktion, resultat och diskussion. Då alla artiklar inte ansetts vara relevanta för studiens syfte har här skett en gallring där dessa sorterats ut från studiens empiriska material. I de fall där det ansetts vara relevant för att artiklarna besvarar våra frågeställningar och syften har hela artiklarna lästs. Under läsning av artiklarna har det som ansetts vara relevant klippts ut och samlats i ett

dokument och det är utifrån detta dokument som själva resultatet skrivits fram. Studiens analytiska bas och teoretiska förståelseram har varit ett genomgående perspektiv under läsningen och har därför påverkat hur läsningen skett och tematiseringen av materialet.

För att kategorisera den forskning som finns i forskningsartiklarna som analyseras och sammanställs har innehållet i dem tematiserats. Tematiseringen har skett kontinuerligt under läsandet av artiklarna och har skett med hjälp av ett kodningsschema. Rent praktiskt består kodningsschemat av ett antal rubriker. Varje rubrik är ett tema och i resultat- och analysdelen av denna studie kommer varje tema att redovisas separat. Genom denna tematisering har likheter och skillnader i forskningsresultat framträtt ur den heterogena mängd forskning som artiklarna som analyseras är. Även områden som inte täckts av forskningen har

23

framträtt genom denna tematiseringsprocess vilket Bryman (2013) skriver ofta är en oförutsedd fördel med tematisering. Under tematiseringens gång har nya teman skapats, andra har slagits ihop och temarubrikerna har ändrats för att bättre passa den empirin som tematiseras under den.

Kodning och tematisering av materialet har gjorts utifrån förkunskap och en tolkning av materialets relevans för uppsatsens syfte, vilket innebär att det finns ett mått av subjektivitet. Den tolkningen av en text som gjorts är inte

nödvändigtvis samma tolkning som en annan person gjort. Detta är en svaghet med tematisering på kvalitativ grund, tematisering på kvantitativ grund är en metod som är lättare att duplicera och där forskaren till exempel redovisar att det ett visst år skrivits ett visst antal artiklar som innehåller specifika termer (Bryman 2013).

Genom att tematisera forskningsresultaten istället för att redogöra för vad enskilda artiklar kommit fram till separat kan det uppstå en tendens till att sammanhanget för de enskilda delarna av resultat försvinner och att resultaten fragmenteras. Fragmentisering är en vanlig kritik mot kvalitativ kodning (Bryman 2013). Detta är något som försökts undvikas genom att se det sammanhang som den

tematiserade informationen kommer ur och genom att de två författarna

gemensamt genomfört kodning och tematisering under kontinuerlig diskussion.

Figur 6: Tematisering

I figur 6, tematisering, visas hur tematiseringen av det insamlade materialet sett ut med huvudteman och underteman.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Forskningsetiska överväganden handlar till stor del om att ha en jämvikt mellan olika intressen i studien. Vid en litteraturstudie gäller inte samma etiska aspekter som vid kvalitativa och/eller kvantitativa intervjustudier, däremot bör andra etiska överväganden tas i beaktning. De utvalda artiklarna ska vara vetenskapliga och granskade. Alla artiklar som används ska redovisas och resultatet presenteras.

24

I enlighet med Vetenskapsrådets expertgrupp för etik (2017) har kravet ställts att det insamlade materialet ska kunna uppfylla syftet och besvara frågeställningarna. Vidare ställs fyra grundläggande krav av Vetenskapsrådets expertgrupp för etik (2017) som ska lyftas i de forskningsetiska övervägandena för uppsatsen.

4.5.1 Informationskravet

Informationskravet innebär att forskare ska informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om vad deras roll i projektet är samt vilka villkor som gäller och de aspekter som kan påverka villigheten att delta. Vidare ska information ges om att deltagande är frivilligt och att medverkan kan avbrytas

4.5.2 Samtyckeskravet

Samtyckeskravet innebär bland annat att forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersökningsdeltagares samtycke till att medverka.

4.5.3 Konfidentialitetskravet

Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om medverkande i en studie ska behandlas konfidentiellt och på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Konfidentialiteten har ett nära samband med offentlighet och sekretess och alla uppgifter om identifierbara personer ska hanteras på ett sätt att utomstående ej kan identifiera dem, framförallt gällande etiskt känsliga uppgifter.

4.5.4 Nyttjandekravet

Nyttjandekravet innebär att uppgifter om enskilda, som samlats in för

forskningsändamål, inte får användas eller lämnas ut för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.

Ingen av de ovanstående fyra kraven har ansetts som tillämpbart utifrån att det är en litteraturstudie som inte inkluderar några uppgiftslämnare eller

undersökningsdeltagare.

Vidare har en strävan funnits att vara objektiva under uppsatsens författande samt att inte väga in tidigare förförståelse i analysen. Översättningar och tolkning av innehåll i texter på engelska har utförts så exakt som möjligt (Polit & Beck 2008). 4.6 Arbetsfördelning

I skrivandet av uppsatsen har arbetsfördelningen praktiskt sett ut så har vi haft huvudsakligt ansvar för olika delar och för att skriva dem. Skrivandet av de enskilda delarna har gjorts under kontinuerlig diskussion och studenterna har fysiskt befunnit sig på samma plats under hela processen vilket underlättat för samarbetet. Studenterna har också varit varandra hjälpsamma med

korrekturläsning, sökande av referenser samt kritik.Skrivprocessen har varit en gemensam angelägenhet och möda och slutresultatet är något som ansvar bärs gemensamt för.

5. RESULTAT

De resultat som framkommit under läsning av det insamlade materialet har tematiserats och redogörs här för tematiskt enligt samma tematisering som ovan.

25

Figur 7: Tematisering av resultat

I figur 7, tematisering av resultatet, illustreras hur resultatet har redovisats tematiskt med huvudteman och underteman.

5.1 Vägen till missbruk

Förklaringsmodeller till varför kvinnor inleder missbruk är något som är återkommande inom materialet (exempelvis Kubiak et al. 2013, Kennedy et al. 2015, Tripodi och Pettus-Davis 2013, Smith 2017, McKee och Hilton 2019 och Solinas-Saunders & Stacer 2017) och det finns ett flertal olika möjliga

förklaringsmodeller till detta. Centralt i flera förklaringsmodeller är att kvinnan som inleder ett missbruk gör detta på grund av sin position som offer (exempelvis McKee och Hilton 2019, Solinas-Saunders & Stacer 2017, Gueata & Chen 2016 och Barlow & Weare 2019)eller att kvinnan genom att inleda ett missbruk blir ett offer (exempelvis Kennedy et al. 2015 och Fernandez-Montalvo et al. (2015). Det är en pågående diskussion mellan vilka av dessa förklaringsmodeller som är den bästa samt huruvida de olika förklaringsmodellerna kan verka parallellt. I detta kapitel redogörs de resultat som hämtats ur det empiriska materialet.

5.1.1 Övergrepp som möjlig förklaring till missbruk

I flera av de artiklar som utgör uppsatsens underlag diskuteras huruvida att vara brottsutsatt som barn påverkar framtida val kring missbruk. Till exempel diskuterar Tripodi och Pettus-Davis (2013), som har gjort intervjuer med 125 slumpmässigt utvalda kvinnor dömda för brott, detta. Syftet var att samla in information kring kvinnornas erfarenheter av övergrepp som barn samt deras mentala hälsa och missbruk som vuxna och visa på eventuella samband däremellan. Resultatet visar ett tydligt samband mellan uppväxtförhållanden gällande övergrepp och hur livet som vuxen har utvecklats. Kvinnor som har utsatts för fysiska och sexuella övergrepp, alternativt fysiska eller sexuella övergrepp, under sin uppväxt löper större risk än andra kvinnor att utveckla eller ha en missbruksproblematik i vuxen ålder (ibid). Kubiak et al. (2013) diskuterar det samband, tidigare forskning visat finns, mellan att ha blivit utsatt för

övergrepp som barn och den överrepresentation som finns bland de som i vuxen ålder har ett missbruk och begår brott. Även Bachman et al. (2019) diskuterar och kommer fram till resultatet att det finns ett tydligt samband mellan kvinnors

26

droganvändning och övergrepp i barndom eller våld i nära relationer. Sambandet förklaras delvis med att användningen av droger och alkohol kan vara ett sätt att självmedicinera och hantera tidigare trauman. Swan och Goodman-Delahunty (2013) kommer fram till samma slutsats och menar också att kvinnors

droganvändning kan förklaras genom en form av självmedicinering på grund av våldsutsatthet.

Kennedy et al. (2015) har forskat på kvinnliga dömda jämfört med icke-dömda kvinnor och sett samband mellan dömda kvinnor och att ha varit utsatt för övergrepp i barndomen. De dömda kvinnorna har i nästan dubbelt så hög utsträckning (64% jämfört med 35%) varit utsatta för någon form av övergrepp som barn. Studien visar även på skillnader i personlighetsdrag mellan de två grupperna av kvinnor och beskriver de dömda kvinnorna som våldsammare, med en hårdare attityd och en högre tendens till att utsätta andra för brott. Kennedy et al. (2015) diskuterar om denna benägenhet att utsätta andra för brott är ett möjligt resultat av de brott som personerna själv har utsatts för och finner att annan tidigare forskning bekräftar detta. De unga kvinnorna har personlighetsdrag som gör att de påminner mer om unga män som är dömda för brott än om kvinnor eller män som inte är brottsdömda (ibid).

Smith (2017) argumenterar å andra sidan för att utsatthet i barndomen inte alls behöver leda till missbruksproblematik, utan att det snarare handlar om på vilket sätt kvinnorna väljer att hantera stigmatiseringen som barn. Smith (2017) har genomfört en studie vars syfte är att pröva hypotesen huruvida utsatthet som barn leder till missbruk samt vilka vägar det är som leder kvinnan till ett liv med missbruk eller kriminalitet. Nio vägar till missbruk identifierades, där en av de ledande vägarna beskrevs av Smith (2017) som den där det förekommit någon form av utsatthet som barn. Resultatet visade dock att det var lika vanligt att inte ha blivit utsatt som barn, hos de kvinnor som även var kriminella var det vanligare att ha haft en uppväxt utan utsatthet. Slutsatsen blev därmed att det inte behöver finnas en historia av utsatthet eller övergrepp i barndomen för de kvinnor som lever ett liv med kriminalitet och/eller missbruk men att det är vanligare bland de kvinnorna än bland kvinnor generellt. Vidare menar Smith (2017) att detta är en indikation på att kvinnorna aktivt kan välja att försöka stå emot stämplingar från barndomen och försöka skapa nya identiteter åt dem själva. Enligt författaren handlar förmågan att stå emot stämplingar och ändra sin identitet om vilken inställning kvinnan har. Kvinnan kan i en straffrättslig miljö välja att framställa sig själv som ett offer för att få fördelar, medan denna identitet omvänt kan vara negativ i en kriminell miljö (ibid).

Det finns oavsett en tydlig länk mellan droganvändning och våld. Sannolikheten att bära och använda vapen ökar också i samband med droganvändning. Thomson (2020) menar att forskningen på området inte är tillräcklig, framförallt inte på den kvinnliga befolkningen. I den aktuella studien (ibid) jämfördes två grupper av kvinnor i fängelser – en icke-drogrelaterad våldsbrottsgrupp samt en drogrelaterad våldsbrottsgrupp. Resultatet visade på att kvinnorna i den icke-drogrelaterade gruppen var underrepresenterade i statistiken över våld i fängelserna under tiden som intagen. En möjlig förklaring till detta menar Thomson (2020) är att kvinnor som levt inom missbruk eller är dömda för drogrelaterade brott har rätt till och ofta genomgår behandlingsprogram för drogmissbruk under sin tid i fängelset, vilket kan minska våldsamt beteende. Att de inte heller har tillgång till droger i fängelset kan också vara en avgörande faktor som minskar våldet (ibid).

27

5.1.2 Brottsutsatta missbrukande kvinnor

McKee och Hilton (2019) diskuterar den omfattande forskning som har gjorts på våldsutsatta kvinnor där ett samband setts mellan missbruk och PTSD

(posttraumatiskt stressyndrom) hos kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer. Majoriteten av de kvinnor som söker hjälp för missbruksproblematik har upplevt någon form av våld i nära relationer (ibid). Andelen våldsutsatta bland de missbrukande kvinnor är högre än andelen våldsutsatta bland missbrukande män. 80% av kvinnorna och 30% av männen som söker hjälp för

narkotikamissbruk i öppenvården har fallit offer för psykiska, fysiska eller sexuella i övergrepp (Fernandez-Montalvo et al. 2015).

Det kan ses som komplext när det gäller missbruksbehandling, att kvinnorna riskerar att behandlas tillsammans med sin eller andras tidigare förövare, då män och kvinnor ofta behandlas på samma ställen. McKee och Hilton (2019)

diskuterar könsspecifika behandlingsbehov baserade på skillnader mellan män och kvinnors roller som offer och förövare. De menar att behandling bör anpassas till individen som sökt hjälp, utifrån ett perspektiv på omgivande risker. Att

kvinnorna ska behandlas tillsammans med de förövare som utsatt dem för övergrepp är något som kan förstås med hjälp av Christies (1986) tankar om det ideala offret. Ju mer ideellt ett offer är, desto mer respekt och erkänsla i egenskap av offer kan det tillmätas. Att behandla ett offer tillsammans med en

gärningsperson kan ses som ett tecken på att deras offerstatus inte erkänns, de är så att säga “mer missbrukare” än vad de är “offer för brott”. Bilden av

missbrukande kvinnor som ansvariga för att ha blivit utsatta för brott illustreras här av att missbruksvården inte tar hänsyn till den påverkan det kan ha att bli behandlad tillsammans med någon som utsatt den beroende kvinnan för övergrepp.

I en studie gjord av Solinas-Saunders och Stacer (2017) visas ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och användning av droger hos kvinnor. Depression, dåligt självförtroende och att känna sig hjälplös förekommer i vanligare utsträckning hos kvinnor och identifieras som en orsak till både ingång och återfall i missbruk. Vidare anges även kvinnors brottsutsatthet som en väg in i missbruk (ibid). I studien framkommer att kvinnor i en högre utsträckning varit utsatta för våld än vad män har samt att även om det finns ett samband mellan våldsutsatthet och missbruk både hos män och kvinnor, så är sambandet tydligare hos kvinnor. Offer för våldsutsatthet löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa och därmed även att börja använda droger och utveckla ett missbruk (ibid).

Fernandez-Montalvo et al. (2015) undersöker sambandet mellan övergreppsoffer och kvinnor som vänt sig till missbruksvården för hjälp med beroende. Resultatet visade på en hög förekomst av brottsutsatthet bland de kvinnor som genomgick behandling. De vanligast förekommande brotten mot kvinnorna i studien rörde sig om psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp (ibid). Fernandez-Montalvo et al. (2015) poängterar dock studiens begränsning i form av att den enbart

genomfördes på kvinnor, som sökt hjälp för sitt missbruk, vilket skapar ett bortfall av de kvinnor som inte sökt hjälp. Sammanfattningsvis diskuteras hur studiens resultat belyser behovet av mer forskning i ämnet, eftersom resultatet inte kan appliceras på alla missbrukande kvinnor och därför ger en begränsad inblick. Utvecklad forskning kring missbrukande kvinnor kommer även att leda till bättre missbruksbehandling med färre återfall enligt Fernandez-Montalvo et al. (2005).