• No results found

RELATIONEN MELLAN KVINNORS TRYGGHET & KVALITETEN PÅ DERAS SOCIALA NÄTVERK

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "RELATIONEN MELLAN KVINNORS TRYGGHET & KVALITETEN PÅ DERAS SOCIALA NÄTVERK"

Copied!
52
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

RELATIONEN MELLAN

KVINNORS TRYGGHET &

KVALITETEN PÅ DERAS

SOCIALA NÄTVERK

(2)

2

RELATIONEN MELLAN

KVINNORS TRYGGHET &

KVALITETEN PÅ DERAS

SOCIALA NÄTVERK

KATJA HEDGREN

Hedgren, Katja. Relationen mellan kvinnors trygghet & sociala nätverk.

Examensarbete i Kriminologi 15/30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten

för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2015.

Studiens syfte var att undersöka otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor och undersöka samvariationen mellan otrygghet i offentliga miljöer och kvalitet på deras sociala nätverk. Syftet var även att undersöka vad som låg till grund för kvinnornas oro samt vilka brottstyper de var mest rädda att utsättas för. Antagandet var att kvinnor med ett starkare socialt nätverk upplevde en lägre otrygghet. I begreppet socialt nätverk inkluderades frekvensen av kontakt samt vilket stöd deras privata relationer genererade. Empirin samlades in i centrala Trelleborg och 100 kvinnor deltog, kvinnorna var mellan 20 och 87 år. Datan analyserades statistiskt främst genom jämförelser mellan

medelvärden men även genom regressionsanalyser och korstabuleringar. Resultatet visar att de kvinnor som erhöll stöd från sitt nätverk hade en signifikant lägre otrygghet än de som inte erhöll stöd. Inga tydliga samband fanns mellan storleken på nätverken- eller vilka relationer de hade till sina kontakter. Orsaken till oron hos flest kvinnor och även till majoriteten av de mest otrygga var att brottsligheten var hög i Trelleborg och det brott som flest kvinnor oroade sig att utsättas för var rån.

(3)

3

THE RELATIONSHIP BETWEEN

WOMEN’S FEAR OF CRIME &

THE QUALITY OF THEIR SOCIAL

NETWORKS

KATJA HEDGREN

Hedgren, Katja. The relationship between women’s fear of crime & the quality of their social networks. Degree project in Criminology. 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Criminology, 2015.

The aim of this study was to examine women’s fear of crime in Trelleborg and the relationship between women’s fear of crime in public places and the quality of their individual social networks. The hypothesis was that women with a better quality of their network will have lower feelings of fear of crime. The aim was also to study the sources to their fear and which crime they feared most. In the term social network women’s frequency of contact and which support their relations generated was tested. Survey data was collected from 100 women, aged 20 to 87 years in Trelleborg city. The empirical data was statistically analyzed through crosstabulations, Anova, t-test and simple linear regressions. The results show that the largest correlation between less fear of crime and the social network was connected to which support the women received through their network. No strong support was found for the importance of the numbers in the network or which kind of relation women with less fear had to their contacts. The most common source to fear was the knowledge of high crime rates and the crime that most women feared was to be robbed.

(4)

4

Innehållsförteckning

Inledning ... 6

Syfte & Frågeställningar ... 7

Tidigare Forskning ... 7

Sociala nätverk ... 8

Dimensioner av sociala nätverk ... 9

Betydelsen av sociala nätverk ... 10

Livsfas & sociala nätverk ... 10

Otrygghet ... 10 Trelleborgs brottsstatistik ... 11 Tolkning av statistik... 15 Forskningsanknuten avgränsning ... 12 Metod ... 12 Etiska överväganden ... 12 Enkäten ... 14 Enkätens uppbyggnad ... 15 Operationalisering av begreppen... 15 Otrygghet ... 16 Socialt nätverk ... 17 Datainsamling ... 18 Urval ... 18 Analytisk metod ... 20 Omkodning ... 21 Indexering ... 22 Nya förutsättningar ... 23 Statistiska analysmetoder ... 23 Korstabuleringar ... 23

Jämförelser mellan medelvärden ... 23

Analys mellan kvantitativa variabler ... 24

Signifikans ... 24

Resultat ... 25

Respondenterna ... 25

Trygghet ... 25

(5)

5 Social oordning ... 27 Jämförande analys ... 27 Strukturella karaktärer ... 28 Jämförande analys ... 30 Stödet ... 31 Jämförande analys ... 32 Rädsla för brott ... 33 Jämförande analys ... 33

Grund till oro ... 34

Jämförande analys ... 34

Diskussion ... 35

Trelleborg ... 37

Metoddsikussion ... 38

(6)

6

INLEDNING

Majoriteten av den svenska befolkningen känner sig trygga men enligt

brottsförebyggande rådets rapport anger 15 % att de känner sig otrygga då de går ute sent under kvällstid (BRÅ, 2013). Genom flertalet studier har man funnit att olika faktorer påverkar otryggheten hos olika grupper samt att otrygghet påverkar olika befolkningsgruppers rörelsemönster på olika sätt (BRÅ, 2014; Torstensson Levander, 2007). Dessa gruppskillnader existerar exempelvis mellan kvinnor och män (BRÅ, 2014). Under kvällstid upplever fyra gånger fler kvinnor känslan av otrygghet än män (a.a.). Detta trots att det trygghetsskapande arbetet främst har främjat tryggheten hos kvinnor (a.a.). Skillnader i graden av otrygghet varierar även mellan individer inom olika grupper och därav antas även individuella skillnader vara avgörande för otryggheten (Box, m.fl., 1988). Toseland (1982) menar att olika förmågor att hantera psykiskt påfrestande situationer samt möjligheten att bli återställd efter utsatthet är aspekter som antas kunna påverka graden av otrygghet.

Då individer upplever en hög oro att utsättas för brott kan oron ibland bli så påtaglig att aktiva åtgärder vidtas för att skydda sig och dessa åtgärder kan ibland rutinmässigt påverka individerna i deras vardagliga val (Box m.fl., 1988). Sker denna typen av anpassning innebär det att otryggheten inskränker på individers rörelsefrihet (a.a.). Denna typen av individuella anpassning kallas för time-space inequalities och kan påverka individers mentala hälsa negativt samt öka risken för psykologisk stress (Whitley & Prince, 2003). Eftersom individers enskilda oro kan leda till att vissa platser kontinuerligt undviks kan de individuella anpassningarna leda till avfolkning och även bidra med negativa effekter på samhällsnivå (Box, m.fl., 1988; Mellgren & Kronkvist, 2013).

Trelleborg är en attraktiv stad med nöjda invånare (Trelleborg, 2013). I en undersökning i vilken invånares tillfredsställelse med att bo i olika kommuner undersöktes betygsattes Trelleborg över genomsnittsnivån (a.a.). Trots nöjda invånare är oron att utsättas för brott hög i Trelleborg (SKL, 2014). I Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) rapport Öppna jämförelser (2014) går det att jämföra Trelleborgs brotts- och trygghetsstatistik i relation till andra svenska kommuner (a.a). Av de kommuner som ingick i undersökningen förekom oro att utsättas för misshandel eller överfall hos 24 till 52 % av respondenterna i

respektive kommuner (a.a.). I de flesta kommunerna oroade sig 36 % av

invånarna att utsätas för brotten men av Trelleborgs invånare angav 46 % oro för denna typen av brott (a.a.). Detta innebär att oron att utsättas för brott i Trelleborg är relativt hög jämfört med andra kommuner (a.a.). Jämförelser mellan antalet anmälda brott av våldsbrott , stöldbrott och tillgreppsbrott presenterades även i rapporten (a.a.). Statistiken visar att antalet anmälningar i Trelleborg ligger inom ”normala ramar” i likhet med 50 % av Sveriges övriga kommuner (a.a.). I enlighet med forskning på området existerar det ofta en obalans mellan brottsnivåer och otrygghet, då otrygghet ofta förekommer trots låga brottsnivåer (Box m.fl., 1988; BRÅ, 2013; Mellgren & Kronkvist, 2013).

Fokus i denna studie är att förstå bakomliggande orsaker till otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor. Med bakomliggande menas i detta sammanhang inte faktorer i den fysiska omgivningen såsom exempelvis (social eller fysisk

(7)

7

oordning), utan mer djupliggande faktorer, knutna till individerna. Sådana faktorer som påverkar att vissa individer uppfattar social eller fysisk oordning som

otrygghetsskapande men inte andra. Om endast otrygghetsskapande faktorer i den yttre miljön identifieras kommer åtgärdsmöjligheterna vara oändliga, eftersom olika faktorer påverkar individer på olika sätt. Detta medför att det finns oerhört många typer av faktorer som påverkar otryggheten. Om istället kunskap om de bakomliggande orsakerna till otrygghet synliggörs och man på ett mer

djupliggande plan kan arbeta för att skapa tryggare samhällsmedlemmar kommer framgången i att minska otryggheten sannolikt ske effektivare. Därför är det viktigt att kartlägga olika samband kopplade till individer för att på så sätt skapa klarhet i vilka bakomliggande faktorer som kan påverka otrygghetskänslan. Individers sociala nätverk har inom andra vetenskaper påvisats vara av stor betydelse för välmående sett ur många perspektiv (Antonucci m.fl., 2011; De Donder m.fl., 2012; Edling & Rydgren, 2012). De sociala nätverken skulle därför även kunna tänkas ha en reglerande effekt på individers förmåga att hantera olika påfrestande situationer och därmed även otryggheten, vilket vidare kommer undersökas.

SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR

Uppsatsen syfte är att studera otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor och undersöka samvariationen mellan kvinnors grad av otrygghet i offentliga miljöer och kvaliteten på deras sociala nätverk. Syftet är även att undersöka vad

kvinnorna själva tror ligger till grund för deras oro och vilka brott de oroar sig mest att utsättas för. Resultatet kommer förhoppningsvis kunna utgöra underlag för framtida insatser för att öka tryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor. Ett antagande är även att de kvinnor med högre otrygghet även upplever ett högre obehag vid social oordning.

Frågeställningar

- Har kvinnor med en högre kvalitet på sitt sociala nätverk en lägre grad av otrygghet?

- Vilka anledningar uppger kvinnorna ligga till grund för deras oro? - Vilka brott är kvinnorna mest oroliga att utsättas för?

TIDIGARE FORSKNING

Vad som orsakar otrygghet är oerhört komplext och svårt att undersöka eftersom det är flera faktorer som parallellt påverkar otryggheten. Utöver denna

problematik har alla individer olika genetik och tidigare erfarenheter vilket gör att vi tolkar och bearbetar händelser olika, denna åtskillnad mellan individer gör också att olika faktorer påverkar olika individer olika mycket (Agnew, 1985; Box m.fl., 1988; Mellgren & Kronkvist, 2013). Vid forskning om otrygghet och

(8)

8

bakomliggande orsaker till otrygghet finns det faktorer som kontinuerligt

återkommer: kön, ålder, bostadsområde, kollektiv styrka, individuell -känslighet

och riskuppfattning, utsatthet och kännedom om områdets brottslighet är exempel

på sådana faktorer (Box m.fl., 1988; Torstenson, Levander, 2007). Flertalet

studier har såväl påvisat korrelationer mellan ”tecken” på områdesförfall i form av fysisk- eller -social oordning och brottslighet (Wilson & Kelling, 1982; Kelling & Coles, 1996). Men områdens brottslighet behöver inte nödvändigtvis påverka graden av otrygghet (Box m.fl., 1988). Tecken på oordning kan både vara fysisk eller social. Exempel på fysisk oordning är klotter, nedskräpning och skadegörelse och exempel på social oordning är stökiga ungdomsgäng, prostituerade eller alkoholpåverkade personer (Wilson & Kelling, 1982). Denna typen av ”tecken” på oordning sänder indikationer om att kontrollen i området är låg vilket ökar känslan av otrygghet (Hunter, 1978; Skogan, 1986). Forskning har även visat att olika subgrupper påverkas olika mycket av oordning (Hunter, 1978; Skogan, 1986). I en svensk studie genomförd i Malmö bekräftades detta genom att social oordning hade en större negativ inverkan på kvinnors otrygghet än männens, då det kontrollerades för ungdomsgäng eller alkoholpåverkade personer (Mellgren, 2006).

Otryggheten kan resultera till att vissa platser blir ”no-go areas”, vilket innebär att platser som uppfattas som otrygga blir folktomma eftersom människor systematiskt undviker dem (Hale, 1996; Mellgren & Kronkvist, 2013;

Torstensson, Levander, 2007). De redan otrygga platserna blir då folktomma vilket ytterligare tenderar att öka obehaget (Hale, 1996). I enlighet med flera kriminologiska teorier (Rationell choice, Rutinaktivtetsteorin, Situationel Action Theory m.fl.) är ett lagbrytande beteende ett resultat av individernas

rationaliserande kring risken att bli ertappad (Cohen & Felson, 1979; Cornish & Clarke, 2014; Wikström & Sampson, 2006). Fler cirkulerande människor innebär därför att färre brott kommer begås, då risken är större att bli sedd vilket kan leda till konsekvenser (Cohen & Felson, 1979; Cornish & Clarke, 2014; Wikström & Sampson, 2006). I rutinaktivitetsteorin är den informella kontrollen av

medmänniskor central och alla individer (oavsett relation till förövarna) är i teorin klassade som kapabla väktare (kapabla att agera eller ingripa) (Cohen & Felson, 1979). Om platser blir folktomma leder det till att den informella kontrollen blir lägre eftersom antalet kapabla väktare är färre (a.a.). Därför skapar avfolkade platser fler tillfällen för brottsbenägna att begå brott och blir attraktiva

uppslutningsplatser för orädda och kriminella (Goodstein & Shotland, 1980; Hale, 1996; Wilson & Kelling, 1982). Denna process ökar risken för högre

brottsfrekvenser (Goodstein & Shotland, 1980; Hale, 1996). Även om hög brottslighet inte nödvändigtvis behöver påverka boendes känsla av trygghet kan ökad brottslighet vara en effekt av de konsekvenser som otrygghet medför. I oattraktiva områden där mobiliteten är högre är social instabilitet troligare eftersom det är svårare att etablera en allmängiltig konsensus om vilka värden som eftersträvas (Shaw & McKay, 1942). Mobiliteten förhindrar även långvariga och starka relationer till institutioner såsom skolor och kyrkor i området, vilka kan upprätthålla värdegrunder (a.a.). Om ingen konsensus föreligger angående vad som är normen blir möjligheten att agera som kapabel väktare mindre eftersom vad som bryter mot normer blir otydligare.

Sampson utvecklade teorin om Kollektiv styrka och fann att delade normer, värderingar och regler hos boende i samma bostadsområde påverkade graden av

(9)

9

agerande och ingripande (Sampson, m.fl., 1997). Högre samhörighetskänsla mellan boende resulterade till att de i högre utsträckning gick samman och agerade kollektivt för att lösa gemensamma problem, som exempelvis klotter (a.a.). Den kollektiva styrkan ska således resultera till högre informell kontroll och lägre brottslighet (a.a.). Trots att de sociala nätverken har studerats i stor

utsträckning på områdesnivå har få studier gjorts vilka undersöker betydelsen av individers enskilda sociala nätverk (inom kriminologin) (frånkopplade från grannskapen) (Ferguesson & Mindel, 2007; Jihong Solomon Zhao m.fl., 2015). Vad forskningen säger om individers egna sociala nätverk kommer redogöras i kommande avsnitt.

Sociala nätverk

Sociala nätverk, det vill säga individers nära sociala relationer till andra individer (mikronivå) är ett väl utforskat ämne, men inte i relation till trygghet (De Donder mfl, 2012). Ett starkt socialt nätverk har kontinuerligt visat på positiva effekter för såväl hälsa, välmående som livskvalitet (Antonucci m.fl., 2009; De Donder mfl, 2012; Edling & Rydgren, 2012). Det är vanligt att de sociala nätverken studeras som en del av det sociala kapitalet. Ingen konsensus om definitionen av begreppet finns, men den grundläggande innebörden är att det sociala kapitalet består av olika nätverk kopplade till enskilda individer vilka genererar ett mervärde (Social Capital Research, 2015). Vid studier av det sociala kapitalet brukar bland annat samhällsengagemang, individers sociala nätverk och känslan av tillhörighet att undersökas (a.a.). Vilket mervärde det sociala kapitalet genererar varierar beroende på vilken forskare som tillfrågas; ökad tillit, fler möjligheter,

gemensamma normer och större handlingskraft är bara några exempel (a.a.). Men det sociala kapitalet kan även generera olika typer av stöd vilka kan vara

emotionella, sociala och praktiska (Putnam, m.fl., 1993).

I denna studie kommer individers enskilda sociala nätverket lyftas ur kontexten av det sociala kapitalet och studeras fristående. Anledningen till detta beror på att befintlig forskning ger starka indikationer om att de sociala nätverken är betydelsefulla för graden av trygghet. Forskning har exempelvis visat att hög otrygghet påverkar den mentala hälsan negativt, samtidigt som annan forskning visar att personer med ett stort socialt nätverk har en lägre risk att drabbas av psykisk ohälsa (Edling & Rydgren, 2012; Whitley & Prince, 2003). Forskning har också visat att det finns korrelationer mellan svaga sociala nätverk och hög otrygghet (Hale, 1996). Trots indikationerna om sambanden finns det endast en liten mängd forskning som bedrivits för att undersöka relationen mellan individers enskilda sociala nätverk och otrygghet (De Donder m.fl., 2012; Ferguson & Mindel, 2007). Därav finns det behov av mer kunskap om korrelationerna mellan dessa faktorer.

Dimensioner av socialt nätverk

Inom begreppet socialt nätverk finns det flera dimensioner som är viktiga att belysa (Antonucci m.fl., 2009). Dels de strukturella karaktärerna samt stödet (a.a.). Med de strukturella karaktärerna menas storleken på individers

umgängeskrets, frekvensen av kontakt samt vilka relationer individerna har till sina kontakter (a.a.). Ett stort nätverk behöver inte nödvändigtvis generera något stöd (a.a.). Men ett större nätverk bidrar till fler möjligheter att erhålla stöd och därför är det viktigt att både mäta nätverkens strukturella karaktärer samt vilket stöd individerna får från sitt nätverk. Det finns även olika variationer av stöd

(10)

10

(Antonucci, m.fl., 2011). Stödet kan exempelvis vara materiellt (tangible) endera instrumentellt (möjlighet att låna saker) eller bidra med finansiellt stöd, men stödet kan även vara abstrakt (intagible) i form av mentalt- eller emotionelt stöd (a.a.). Studier har visat att förekomsten av stöd är betydligt vanligare i relationer mellan kvinnor än mellan män, såväl det materiella som det abstrakta stödet (Antonucci m.fl., 2011). Det är inte ovanligt att studier endera mäter det

materiella eller det abstrakta stödet när det undersöks vilket stöd individer får från sitt nätverk.

Att mäta delar av det sociala nätverket såsom endera de strukuturella karaktärerna eller stödet skapar brister eftersom ett stort nätverk inte alltid bidrar med goda effekter. Bristfälliga kartläggningar (då exempelvis endast de strukturella karaktärerna undersöks) bidrar inte heller till det befintliga kunskapsfältet

eftersom resultaten blir ofruktbara. Anledningen till detta är att studier som endera mäter en dimension av begreppet inte kan skapa förståelse för vad det är i de sociala nätverken som är betydelsefullt för att uppnå de goda effekterna. Detta argument förs bland annat av Ferguson och Mindel (2007). De fann att det framförallt är stödet som individerna får genom sina nätverk som reducerar otryggheten, men hävdar att detta inte synliggörs i studier som endera mäter nätverkens strukturella karaktärer (a.a.). Ett skensamband kan uppstå om viktiga faktorer (såsom exempelvis stödet) utesluts ur undersökningar eftersom andra faktorer då kan ”ta upp” effekten (Djurfeldt m.fl., 2010). Att studera de sociala nätverken utan att kontrollera för stödet skulle därmed kunna bidra till att de strukturella karaktärerna uppfattas ha en större effekt än de egentligen har.

Betydelsen av sociala nätverk

Tidigare studier har visat på korrelationer mellan svaga sociala nätverk och högre otrygghet (Hale, 1996). Orsaken till en högre otrygghet hos de med ett svagt socialt nätverk tros vara att ”ensamma” (utan stöd) har en nedsatt förmåga att hantera psykiskt påfrestande situationer (Toseland, 1982). Det är främst den ofrivilliga ensamheten som bidrar till de negativa effekterna (Stang, 2014). Anledningen till detta beror på att känslan av ofrivillig ensamhet triggar igång kroppens stresshormoner, vilket ursprungligen är en överlevnadsmekanism (a.a.). Ensamma individer blir på grund av stresshormonerna sämre på att hantera, bearbeta och återhämta sig från psykiskt påfrestande situationer (Strang, 2014). Eftersom utsatthet för brott är en typ av stressfylld situation antas ensamma vara sämre på att återhämta sig från denna typ av upplevelse eftersom de är mer sårbara (a.a.) Därför antas ensamma även vara mer otrygga (Hartnagel, 1979). Forskning har visat att hjälpsamma grannar och god sammanhållning är mycket betydelsefullt för graden av trygghet och att grannar kan fylla samma funktion som övriga kontakter i de individuella nätverken, det vill säga minska känslan av smärta och förbättra förmågan att bearbeta stressfyllda situationer (Box m.fl., 1988; Strang, 2014).

Livsfas och sociala nätverk

Det finns flera faktorer som påverkar hur nätverken ser ut och vilka relationer som är av störst vikt, vilken livsfas individer befinner sig i är en sådan faktor

(Antonucci m.fl., 2011). Under ungdomsåren försvagas exempelvis stödet från föräldrarna eftersom ungdomar befinner sig i en identitetsskapande tid (a.a.). Under denna livsfas söker ungdomar ofta istället stöd hos vänner och syskon (a.a.). Detta innebär att yngre människors sociala nätverk ofta skiljer sig från de

(11)

11

som vuxna har. Äldre människor har generellt sett betydligt mindre kontaktnät och mindre frekvent kontakt med sina kontakter än vad yngre människor har (De Donder m.fl., 2012). Detta behöver dock inte innebära att kvaliteten på deras relationer är sämre. Forskning har visat att den vanligaste kontaktkällan för äldre är deras grannar (a.a.).

Definitionen av socialt nätverk i denna studie inkluderar de strukturella

karaktärerna (frekvens av kontakt och relationstyper) samt stödet (både

emotionellt och fysiskt). Med kvaliteten på de sociala nätverken syftas till mer kontakt och mer stöd.

Otrygghet

Begreppet otrygghet är mångdimensionellt men lämnas trots detta ofta odefinierat (Torstensson, Levander, 2007). Det är inte ovanligt att otrygghet används som ett samlingsord för såväl oro, rädsla, riskbedömningar och säkerhetsfrågor (a.a.). I engelska texter används ofta begreppet ”fear of crime” vilket direkt översatt till

svenska betyder rädsla för brott (Litzén, 2006). Detta kan bidra till

definitionsproblem eftersom otrygga (de som upplever oro att utsättas för brott inte nödvändigtvis behöver känna rädsla att utsättas för brott (a.a.). Oro innebär att individer genom riskbedömningar anser att en risk att utsättas för brott finns och att detta sedermera ligger till grund för en obehaglig känsla (a.a.). Rädsla kan definieras som en negativ situationsbetingad känsla vilken bidrar till att individer väljer att anpassa sina val för att undvika specifika situationer (a.a.). Eftersom rädsla innebär en förhöjd känsla av oro kan det ibland finnas anledning att skilja på begreppen. Rädsla att utsättas för brott kan därför sägas vara en extension av oro och oro kan därmed också ses som ett förstadie om känslan förvärras (a.a.). Det bör skiljas på individers uppskattningar att en risk föreligger och vad

uppskattningen leder till (a.a.). Eftersom en uppskattning att en risk att utsättas för brott finns inte behöver innebära att individer upplever otrygghet (a.a.).

Som tidigare nämnts är otryggheten högre hos kvinnor än hos män, men även variationer inom gruppen kvinnor finns (BRÅ, 2014). I BRÅ:s undersökning (2014) var kvinnorna mellan 20-24 år och de mellan 65-79 år mest otrygga även om grunden till deras otrygghet berodde på olika orsaker (a.a.). Vad som skapar otrygghet kan därmed variera, otrygghet kan exempelvis bero på oro att

närstående ska drabbas av brott eller bero på samhällets utveckling. Detta klassas som generell otrygghet och är en vanligare grund till oro hos äldre (BRÅ, 2014; Ferraro och LaGrange, 1987). Orsaken till otrygghet hos yngre är vanligen kopplad till deras egen säkerhet och detta klassas som konkret otrygghet (BRÅ, 2014; Mellgren & Kronkvist, 2013; Torstensson, Levander, 2007).

Definitionen av otrygghet i denna studie är oron samt rädslan att själv utsättas för brott.

Trelleborgs brottsstatistik

Eftersom det är en del av studiens syfte att undersöka vilka brott kvinnorna är mest oroliga att utsättas för har statistik tagits fram för att möjliggöra en komparation av kvinnornas angivelser och reell brottsstatistik. På brottsförebyggande rådets hemsida finns det möjlighet att skapa

sammanställningar av brottsstatistik utefter egna preferenser (BRÅ, 2015). En sådan sammanställning gjordes av brottsstatistiken i Trelleborgs kommun över en

(12)

12

tioårsperiod (2004-2014) för att skapa en övergripande bild av förändringar i anmälningsfrekvensen över tid. Statistik har såväl sammanställts för

brottsövergripande kategorier som för brottsspecifika kategorier för att skapa en mer nyanserad bild (se bilaga 4).

I sammanställningen går det att utläsa att 137 fler anmälda våldsbrott skedde under 2014 jämfört med 2004 (270/407). I den mer brottsspecifika tabellen går det att utläsa att misshandel av obekanta i utomhusmiljöer mot kvinnor har

fördubblats från 2004 till 2014, samtidigt har utsattheten för män minskat från 44 anmälningar (2004) till 35 (2014). Detta skulle kunna indikera på förändringar inom brottskategorin (våldsbrott). Anmälningarna av sexualbrott har däremot varierat. 2004 anmäldes 40 sexualbrott, siffran ökade kraftigt till 2009 (80 anmälningar) och låg på en fortsatt hög nivå 2010 men återgick därefter till lägre nivåer. 2014 skedde 44 anmälningar inom kategorin sexualbrott. I den mer brottsspecifika tabellen redogörs att det 2014 skedde en anmälan om försök till våldtäkt och en anmälan om fullbordad våldtäkt i utomhusmiljöer. Majoriteten av våldtäkterna skedde inte utomhus, 2014 skedde tio av 11 anmälda våldtäkterna inomhus (gäller kvinnor över 18 år). Gällande Stöld-, rån- och häleribrott har anmälningarna sjunkit och 2014 var anmälningsnivån den lägsta på 10 år, med 1693 anmälningar. Hot-, kränkningar och frihetsbrott har dock ökat kraftigt med cirka 45 % över tioårsperioden, vilket är en ökning med cirka 300 brott.

Tolkning av statistik

När brottsstatistik används är det av vikt att vara medveten om att det endast är

antalet anmälda brott som inkluderas. Antalet anmälningar motsvarar inte antalet skedda brott eftersom ett stort mörkertal existerar, särskilt inom vissa

brottskategorier (BRÅ, 2006). Anmälningsbenägenheten är en avgörande faktor för hur stor andel av de inträffade brotten som anmäls (a.a.). Toleransen mot brott kan variera beroende på vilket brott som skett (Dolmèn, 2001). I Sverige är exempelvis anmälningsbenägenheten låg vid sexualbrott men hög vid skadegörelse av fordon, jämfört med många andra länder (a.a.).

Anmälningsbenägenheten kan också variera över tid, vilket medför att fler eller färre anmälningar kan bero på förändringar i anmälningsbenägenhet likväl som på en reell förändring av antalet brott (BRÅ, 2006). Variationer i antalet anmälningar kan således även bero på rättsliga förhållanden såsom exempelvis förändringar i lagen (a.a.). Genom att definitioner förändras kan fler eller färre fall inkluderas under samma rubricering trots att antalet skedda brott ligger på statiska nivåer (a.a.). Detta bidrar till att brottsstatistiken bör tolkas med försiktighet. Även om brottsstatistik inte är ett robust mått för att skapa en bild av den verkliga

brottsnivån är statistiken trots detta den bästa tillgången som finns att tillgå i denna studie för att skapa en övergripande bild av brottsligheten över tid.

Forskningsanknuten avgränsning

I föreliggande undersökning kommer en fråga kopplad till social oordning ställas för att pröva korrelationen mellan otryggheten och uppfattningen om social oordning. Med detta menas att det kommer kontrolleras om de med hög otrygghet även uppfattar social oordning som otrygghetsskapande i större utsträckning än de med låg otrygghet. Begreppet social oordning kommer från Broken windows

(13)

13

uppfattas vara ologiskt att inte inkludera båda aspekterna. Anledningen till att någon form av oordning inkluderas i undersökningen är endast för att kontrollera stabiliteten i kvinnornas grad av otrygghet, inte för att testa Broken windows teorin. Enkäten ämnas att hållas kort och av denna anledning gjordes valet att endera ta med en aspekt av oordningstyperna. Den fysiska oordningen vilken hypotetiskt kan påverka otryggheten i samma utsträckning som den sociala

oordningen arbetar Trelleborgs kommun redan i dagläget aktivt med (genom extra städning, sanering av klotter mm).1 Valet att inkludera social oordning gjordes i samråd med Trelleborgs trygghetsgrupp eftersom ”stökiga ungdomsgäng” ansågs kunna vara en otrygghetsskapande faktor.2

METOD

I enlighet med majoriteten av andra trygghetsundersökningar är föreliggande studie kvantitativ. Datainsamlingen skedde genom strukturerade enkäter, med främst fasta svarsalternativ. Det kvantitativa tillvägagångssättet kommer från naturvetenskapen och bygger på en positivistisk utgångspunkt (Bryman, 2011). Inom positivismen finns tron om existensen av en objektiv sanning oberoende av observatören (a.a.). Därmed går det att mäta sig till en absolut sanning (a.a.). Inom naturvetenskapen används ofta experiment för att nå kunskap om det mest troliga utfallet (a.a.). Experiment möjliggör att upprepa undersökningar flertalet gånger och även modifiera påverkningsfaktorerna (a.a.). Inom samhällsvetenskapen föreligger dock andra premisser eftersom experiment vore etiskt oförsvarbart (a.a.). På grund av att experiment inte är möjliga finns det begränsningar angående att kunna uttala sig om kausala samband (a.a.). I föreliggande studie kommer inga garantier finnas angående om korrelationerna är kausala, det vill säga om det är de svaga sociala nätverken som orsakar otryggheten. Därför kommer inga slutsatser göras angående om faktorerna orsakar utfallen.

Korrelationerna visar endast vilka samband som föreligger (Djurfeldt m.fl. 2010). Vid kvantitativa enkäter utformas frågorna med fasta strukturer vilka ger konkreta svar och bidrar till kvantifierbara resultat (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Vid kvantitativa studier omvandlas de teoretiska begreppen till statistiska

variabler, vilket möjliggör att utläsa övergripande mönster och samband (Bryman, 2011). Metoden bidrar till att omfattande information enkelt kan sammanställas och metoden är därför fördelaktigt när information från många källor ska inhämtas (a.a.). Om endast information från få enheter används går det inte att uttala sig om generella mönster eller om samband i en större population existerar eftersom risken finns att informationskällorna tillhör undantagsfall (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Vid större material möjliggörs dock detta (a.a.). Vid föreliggande studie berodde valet av metod på att information från många kvinnor var en förutsättning för att kunna besvara frågeställningen (om kvinnor med en högre kvalitet på sina sociala nätverk har en lägre otrygghet).

1

Muntlig källa, Trelleborgs säkerhetschef

(14)

14

Vid kvantitativa analyser kvantifieras information som sedan åter görs om till de ursprungliga teoretiska betydelserna. Resultatet blir på så vis ”talande” vilket gör att forskare inte behöver tolka eller värdera utfallen i lika stor utsträckning som vid kvalitativa analyser (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Objektiviteten bygger således på att hela processen har skett opåverkat av utföraren (a.a.). Total objektivitet är dock inte möjligt eftersom alla har en förförståelse som omedvetet påverkar, men genom insikt av hur utföraren själv påverkar studien kan

subjektiviteten motarbetas (a.a.). För att forskarens inflytande i efterhand ska kunna bedömas är transparens viktigt (Bryman, 2011). Genom redogörelser av vilka val som gjorts och motiveringar till dessa kan granskare i efterhand bedöma om undersökningen skett korrekt och även bedöma studiens validitet och

reliabilitet i efterhand (a.a.). Därför kommer hela forskningsprocessen beskrivas ingående.

Etiska överväganden

Vid varje forskningsprojekt är det viktigt att eventuella negativa konsekvenser som skulle kunna bli effekten av forskningen beaktas och reflekteras över (Hermerén, 2005). Beroende på vilken typ av forskning som bedrivs kan effekterna vara större eller mindre och forskaren måste alltid väga

individsskyddskravet mot forskningskravet (a a). De grundläggande kraven inom forskningen är att deltagarna ska få information som de ska samtycka till innan de deltar i studien, detta säkerställer grundläggande kännedom relaterat till studien (a.a.). Det är viktigt att informationen som deltagarna får är sanningsenlig och att deltagarna är införstådda med den (Forsman, 1997).

Frågorna som kommer ställas i denna studie förväntas inte kunna kränka eller skada dem fysiskt eller psykiskt eftersom frågorna inte är av känslig karaktär. Deltagarna kommer vara anonyma och vilka svar de enskilda kvinnorna anger kommer inte vara möjligt att spåra. Åtgärderna som vidtagits för att stärka deltagarnas rättigheter i denna studie är därför främst kopplade till informeringen innan deltagadet och till enkätens utformning. För att säkerställa deras rättigheter kommer kvinnorna initialt informeras om varför studien genomförs, metoden, hur informationen de delger kommer skyddas, att de är anonyma och att de har rätten att avbryta deltagandet utan förklaring. Informationen kommer ges muntligt men ett skriftligt informationsbrev kommer även finnas tillhanda. Att deltagare får informationen både muntligt och skriftligt anser Forsman (1997) vara en fördel då det ökar sannolikheten att respondenterna är införstådda med innebörden av deras deltagande. För att säkerställa deras samtycke kommer det tydliggöras att

deltagandet kommer tolkas som ett medgivande till att deras information används för undersökningens syfte. Genom att enkäten utformats detaljerat (vilket

redogörs för i kommande avsnitt) säkerställs också rättvisa mot deltagarna genom att informationen de delger blir korrekt tolkad.För expertkunskap och råd inför datainsamlingen skickades enkäten till etikrådet för granskning. Enkäten godkändes.

Enkäten

Nedan kommer en redovisning av frågornas utformningar och enkätens uppbyggnad samt motiveringen till detta. Därefter kommer en detaljrikare beskrivning för hur de teoretiska definitionerna av otrygghet och socialt nätverk har transformerats till operationella definitioner.

(15)

15

Vid utformningen av enkäten fanns det flertalet aspekter som beaktades. Alla individer har olika bakgrunder och historik. Vi är unika och alla har olika erfarenheter, detta i kombination med vår genetik gör att vi uppfattar, tolkar och bearbetar exponering på olika sätt (Pain, 1997). På grund av olikheter mellan individer finns det också en risk för olika tolkningar av samma frågor (Ivert & Mellgren, 2014; Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). För att motverka

multipla tolkningar har stort fokus lagts på formuleringarna av frågorna, för att de ska vara lättförstådda, konkreta och inte öppna för tolkning. Tolkningsproblem kan uppstå om exempelvis frågorna är dubbla (efterfrågar flera saker i samma fråga) eller om de är överlappande (rätt svar finns i flera svarsalternativ) (Torstensson, Levander, 2007). Inkorrekt utformning som detta kan leda till feltolkningar och eventuella missförstånd både hos respondenter då de besvarar enkäter men även av undersökare vid tolkning av rådata. Feltolkningar ökar risken för felaktiga slutsatser och bias vilket gör studieresultat ofruktbara (Bryman, 2011). Både av hänsyn till deltagarna som har tagit sig tid att besvara enkäten och för forskningen anseende bör detta undvikas.

Fasta svarsalternativ är fördelaktigt för att få en hög svarsfrekvens och för att få konkreta och relevanta svar inom det specifika intresseområdet (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997; Mellgren & Kronkvist, 2013). Öppna frågor kan således resultera till ett överflöd av information som inte är relevant för studiens ändamål (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Trots fördelen med fasta svarsalternativ kan enbart fasta svarsalternativ leda till en begränsad insikt i det som studeras (a.a.). Det är viktigt att hela tiden göra en avvägning av vilka val som är bäst lämpade för att besvara frågeställningen. De slutna frågorna är lämpliga då man vill mäta graden av oro eller hur frekvent de har kontakt med personer i sitt sociala nätverk men inte för att skapa förståelse för individernas egna tankar och resonnemang, därför kommer ett fåtal frågor ha öppna svarsalternativ. De öppna frågorna syftar till att skapa en större förståelse för vad respondenterna själva tror ligger till grund för deras oro samt för att få insikt för vilken brottstyp de är mest oroliga att bli utsatta för. Om frågorna för att nå denna insikt hade varit slutna hade risken funnits att de redan formulerade svarsalternativen hade påverkat respondenternas tankebanor eller att inget svarsalternativ hade passat.Genom att inkludera öppna frågor gavs kvinnorna möjlighet att informera om sådana faktorer som de personligen upplever vara otrygghetsskapande. Detta kommer således skapa en unik chans för Trelleborgs säkerhetsavdelning att låta medborgarna inflyta på deras framtida trygghetsinsatser.

Enkätens uppbyggnad

Enkäten är utformad i olika delar: Bakgrund, Otrygghet, Utsatthet, Social

oordning och Socialt nätverk. Hur frågeformuläret är strukturerat är en viktig

aspekt att ha i betänkande vid utformningen av enkäten (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Genom att ställa grundläggande bakgrundsfrågor först sker en inledningsfas, i vilken respondenterna blir mer avslappnade (a.a.). Detta skapar bättre förutsättningar att sedermera ställa mer personliga frågor (a.a.). Ordningen på frågorna kan också påverka respondenternas svar. Därför placeras frågan om otrygghet innan frågan om utsatthet för brott, för att på så sätt reducera risken att kvinnornas svar påverkas av vilka frågor de ställts tidigare.

Enkätens upplägg och delar är följande: Del 1, Bakgrund: tid bosatt i Trelleborg, hur ofta de befinner sig i de centrala delarna och ålder. Del 2, Frågor angående

(16)

16

grund för oron. Del 3, Utsattheten: tidigare utsatthet i person- eller om närstående blivit utsatt för brott under det senaste året samt vilken brottstyp de är mest rädda att utsättas för. Del 4, Social oordning: hur de uppfattar stökiga eller bråkiga ungdomsgäng. Del 5, Frågor om Kvaliteten på de sociala nätverken inkluderar frågor om: de sociala nätverkens stöd och strukturella karaktärer. En fullständig enkät finns i bilaga 2.

Det hade varit önskvärt att inkludera ytterligare bakgrundsfrågor såsom

partnerskap, boendeform, utbildningsnivå, sysselsättning m.m. för att skapa en mer detaljerad bild över variationer inom urvalet. Att hålla enkäten kort prioriteras dock högre än en djupare informationsbild eftersom enkätens längd kommer påverka förbipasserandes motivation till att medverka. Därför kommer endast de viktigaste frågorna för att besvara uppsatsen frågeställning ställas. Detta innebär dock inte att de övriga frågorna inte är relevanta vid studiet av otrygghet utan snarare att de inte är de mest relevanta för undersökningens syfte.

Operationalisering av begreppen

För att frågorna ska bli korrekt utformade är en förutsättning att förarbetet innan studien genomförs har gjorts noga. Först och främst krävs en medvetenhet om vilket avgränsat område som önskas att undersökas (Bryman, 2011). Därefter måste tydliga teoretiska definitioner skapas för att skapa precision i vad det är som ska mätas (Bryman, 2011; Ferraro & LaGrange, 1987). Begreppen måste sedan omvandlas korrekt till operationella definitioner det vill säga transformeras till mätbara mått (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Därefter ska de

operationella definitionerna formuleras till frågor för att möjliggöra reella mätningar (Bryman, 2011). Om detta görs korrekt och de färdiga

frågeformuleringarna faktiskt fångar det som teoretiskt avses föreligger

förutsättningar för hög validitet (a.a.). Väl utformade frågor kommer även leda till att respondenterna uppfattar frågorna likadant, vilket leder till systematik i

uppmätningarna (a.a.). Systematiken av att respondenterna uppfattar frågorna likadant är en förutsättning för hög reliabilitet i det slutliga resultatet (a.a.). Nedan redogörs vad som har tagits i beaktan för att skapa bättre precision i de mätbara måtten otrygghet och sociala nätverk för att på så vis skapa goda förutsättningar för denna undersökningens validitet och reliabilitet.

Otrygghet

Att mäta otrygghet är inte oproblematiskt (Mellgren & Kronkvist, 2013). Ferraro och LaGrange (1987) menar att ogenomtänkta frågeformuleringar vid

trygghetsundersökningar ofta bidrar till missvisande resultat på grund av felformuleringar. De menar att trygga individer ibland klassas som otrygga på grund av otydliga frågeformuleringar. Enligt Ferraro och LaGrange (1987) kan exempelvis trygga individer ha en riskuppfattning men att denna inte

nödvändigtvis behöver påverka graden av trygghet (a.a.). De menar att riskuppfattande individer ofta anger sig vara otrygga på grund av att de gör riskestimeringar trots att de inte per definition är otrygga (a.a.). Särskiljningen mellan trygga och otrygga består just i den upplevda känslan i form av obehag eller oro att utsättas för brott (a.a.). Det kan uppfattas som en komplex

gränsdragning då riskuppfattningen i många fall påverkar otrygghetskänslan (Mellgren & Kronkvist, 2013).

(17)

17

Eftersom det är otryggheten och inte riskestimeringen som ska mätas i denna undersökningen kommer frågan formuleras på så sätt att endast otrygga individer som uppfattar känslan av otrygghet kommer klassas som otrygga. Genom

frågeformuleringens utformning kommer de kvinnor som känner otrygghet (oavsett riskuppfattning) svara jakande och de med endast en riskuppfattning utan en känsla av otrygghet inte klassas som otrygga. Preciseringen ökar kunskapen om vilka kvinnor som klassas som trygga respektive otrygga vilket medför en större medvetenhet om vad som mäts vilket bidrar till ökad validitet. För att lyckas särskilja de tillsynes lika grupperna krävs en väl formulerad frågeställning. Istället för att efterfråga i vilken utsträckning kvinnorna upplever otrygghet kommer formuleringen vara: ”I vilken utsträckning känner du känslan av oro att

själv utsättas för brott”. Otryggheten kommer både efterfrågas under dagtid och

kvällstid och svarsalternativen varierar mellan 1 till 10. 1 betyder Inte alls och 10

I stor utsträckning.

Det är inte ovanligt att frågor beträffande otrygghet är generellt ställda

(Torstensson, Levander, 2007). Generella frågor vid otrygghetsundersökningar kan dock vara problematiska då upphovet till otryggheten inte fastställs samt att nivåerna av otrygghet kan variera eftersom oron kan vara kopplad till specifika brottstyper (Torstensson, Levander, 2007). Om frågan angående otrygghet formuleras i relation till specifika brottstyper finns risken att vissa

otrygghetsskapande brottstyper utesluts och att vissa respondenters otrygghet därför inte synliggörs. I denna undersökning kommer frågorna ställas generellt för att öka förutsättningarna att fånga upp alla de respondenter som upplever

otrygghet på grund av oro att utsättas för brott.

En fråga kommer ställas för att kontrollera om den brottsrelaterade otryggheten samvarierar med respondenters otrygghet i relation till sociala ordningsstörningar Formuleringen av frågan kommer vara annorlunda ställd än den tidigare

trygghetsfrågan, men också vara kopplad till en känsla. Frågeställningen för att ta reda på otryggheten relaterad till social oordning kommer vara: ”Upplever du en

obehaglig känsla då du går förbi stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng i centrala Trelleborg?” Svarsskalan för denna fråga varierar också från 1 till 10, med

betydelsen: 1 Inte alls och 10 I stor utsträckning.

Frågorna angående otryggheten kommer gälla otryggheten i centrala Trelleborg med en kilometers radie från torget. Avgränsningen beror på att otryggheten kan variera beroende på vilken plats i Trelleborg deltagarna befinner sig och därav valdes ett avgränsat område. I samråd med Trelleborgs säkerhetsavdelning togs beslutet att torget är en central och lämplig plats för att nå respondenterna. Socialt nätverk

Ett socialt nätverk är ett mångdimensionellt begrepp och för att skapa ett robust mått kommer både nätverkens strukturella karaktärer samt stödet mätas. I dessa två aspekter ingår olika dimensioner. I de strukturella karaktärerna ingår (1) storleken på nätverken (2) frekvensen (hur ofta de är i kontakt) och (3) vilka relationer deltagarna har till kontakterna. En andra aspekt av begreppet är stödet både det (1) emotionella stödet (möjlighet till mentalt stöd vid känslig situation) samt det (2) fysiska stödet (möjlighet till hjälp i hemmet).

(18)

18

Forskning bygger på kumulativitet, det vill säga användning av redan beprövad forskning (Bryman, 2011). På så vis tillvaratas befintlig kunskap vilket driver utvecklingen framåt (a.a.). Studier som undersöker relationen mellan otrygghet och sociala nätverk är dock relativt ovanliga, men Professor De Donder besitter stora kunskaper inom området och hennes kunskaper kommer därför tillvaratas (Vrije, Universiteit Brussel, 2015). I en studie av De Donder och hennes

forskningsteam studerades det sociala kapitalet (vari det sociala nätverket var en del av) i relation till otryggheten (De Donder m.fl., 2012). Frågorna de använde var väl sammansatta och tydligt formulerade samt mäter de aspekter som ämnas att undersökas i denna studie. Utav denna anledning kommer frågorna som DeDonder och hennes forskningsteam använde i deras studie för att mäta de sociala nätverken även användas i denna undersökningen.På grund av ett kritiskt förhållningssätt har möjligheten till förbättring upptäckts, svarsalternativ har gjorts om och fler kompletterande frågor har skapats för att bättre täcka begreppets aspekter.

Den främsta förändringen från originalfrågorna är hur stödet mäts. I likhet med andra studier använde De Donder och hennes forskningsteam endast en fråga för att undersöka stödet (det fysiska). Deltagarna tillfrågades om de bad någon av sina kontakter om hjälp med hemmasysslor om de själva var förhindrade att

genomföra dem (De Donder m.fl., 2012). Enbart en fråga för att fånga stödet anses som orimlig för att skapa en reell bild av vilket stöd som existerar. Utav denna anledning kommer två frågor relaterade till stödet ställas för att mäta olika dimensioner. Utökningen av antalet frågor förväntas skapa en mer korrekt bild av vilket stöd kvinnorna får från sitt nätverk. Att använda flera frågor för att mäta samma fenomen ur olika perspektiv ökar precisionen i uppmätningarna och därmed också tillförlitligheten, reliabiliteten (Magne, Holme & Krohn Solvang, 1997). Övriga justeringar som gjorts är förenklingar av svarsalternativ,

exempelvis kommer släktingar klassas som familj istället för att utgöra en egen svarskategori. Se bilaga 2 för fullständig utformning av frågorna.

Utöver de ”konkreta” frågorna, angående de strukturella karaktärerna och stödet, kommer även en fråga ställas för att finna om respondenterna anser sig ha

tillräckligt med kontakter i sin närhet. Frågan användes i De Donders studie (2012) och lyfter en viktig subjektiv aspekt, frånkopplad från kvantitet. Frågan belyser istället en känsla av tillräcklighet, det vill säga om kvinnorna är tillfreds med det kontaktnät de har.

På grund av komplexiteten av de sociala nätverken krävs flertalet frågor för att skapa en klar bild över alla delar. Detta bidrar till att större delen av enkäten används för att fånga begreppet.

Datainsamling

Insamlingen av empiri skedde vid fyra tillfällen i centrala Trelleborg.

Undersökaren befann sig på plats och tillfrågade förbipasserande om de ville delta i studien. Om intresse att delta fanns gavs informationen som redogjordes för i avsnittet: etiska överväganden (s.13 f). Alla respondenter blev bemötta på samma sätt och erhöll samma information. Undersökningsledaren ställde frågorna

muntligt och fyllde själv i enkäten åt kvinnorna. Inga svarsalternativ lästes upp utan kvinnorna ombads endast svara. På så vis fråntogs en alternativ

(19)

19

svarsalternativen var täckande fanns möjligheten till denna metod. Detta bidrog även till en enkelhet då respondenterna inte behövde erinra svarsalternativen utan istället kunde fokusera på frågorna. Fördelen med insamlingsmetoden var att deltagarna hade möjlighet att ställa frågor om något uppfattades som oklart. Eftersom endast en person inhämtade empirin garanterades att alla respondenter fick samma information och svar om de hade frågor vilket ökar sannolikheten att deltagarna tolkade frågorna enhetligt. Alla som valde att delta fullföljde enkäten. Vilka som befann sig i centrum under datainsamlingsdagarna var betydelsefullt för sammansättningen av olika kvinnotyper i urvalet. Om insamlingen hade skett vid två förmiddagar mitt i veckan hade risken funnits att en större del av

kontorsarbetare uteblivit. Om insamlingen hade skett under helgkvällar hade risken funnits att äldre hade blivit underrepresenterade osv. För att minimera risken att vissa ”grupper” exkluderades skedde datainsamling vid flertalet tillfällen fredagen den 24/4, lördagen den 25/4, onsdagen den 6/5 och fredagen den 15/5. Insamlingen skedde vid olika tider och under längre perioder, 6 timmar per tillfälle. Detta ökade sannolikheten att få grupper exkluderades eller

underrepresenterades.

Vid insamlingen deltog 100 kvinnor. Vid kvantitativa metoder är urvalsstorleken relevant eftersom man ämnar att finna övergripande mönster och små urval medför en större osäkerhet i prediceringar (Bryman, 2011). Färre deltagare medför att ”ovanliga fall” kan få en större inverkan än vad de hade fått i större material och därmed öka risken för skevhet (Field, 2009). Få respondenter medför även en risk att vissa grupper underrepresenteras eller utesluts vilket bidrar till att sambanden inte blir representativa för hela populationen (Bryman, 2011). Inga krav finns att en viss procent av populationen måste inkluderas, men ett större urval ökar tillförlitligheten i studiers resultat eftersom ”ovanliga fall” får en mindre effekt och risken minskar att variationerna i resultaten beror på slumpen (Djurfeldt, 2010). Det viktigaste är dock representativiteten vilket kommer diskuteras i urvalsavsnittet.

Urval

Populationen i denna studie är Trelleborgs kommuns kvinnliga invånare över 20 år. Valet beror på att undersökningar har visat att otryggheten i Trelleborg är relativt hög och omfattande forskning visar att otryggheten är betydligt högre hos kvinnor än hos män. Att deltagarna ska vara över 20 år beror på att yngre

människors sociala nätverk skiljer sig från den vuxna befolkningens sociala nätverk och ett mer homogent urval bidrar till en större tillförlitlighet i resultatet. För att öka sannolikheten att urvalet är representativt för populationen brukar olika strategier vidtas (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Vilka som medverkar påverkas i stor utsträckning av vilka kvinnor som befinner sig i stadskärnan under datainsamlingsdagarna. Detta medför att ett på förhand utarbetat sannolikhetsurval inte kommer vara möjligt. Att utgå från de deltagare som fanns tillgängliga såsom i denna studie kallas för bekvämlighetsurval

(Dahmström, 2011). Bekvämlighetsurval medför att resultaten inte kan garanteras vara representativa för hela populationen eftersom ingen vetskap existerar om fördelningen i urvalet avspeglar fördelningen i populationen. Utöver vilka som rör sig i de centrala delarna då empirin inhämtas finns det andra faktorer som

påverkar vilka som kommer medverka i studien. Dels kan undersökarens subjektivitet bli styrande genom att datainsamlaren omedvetet kontinuerligt

(20)

20

tillfrågar en viss typ av kvinnor vilket leder till att vissa grupper exkluderas eller underrepresenteras (Ivert & Mellgren, 2014). Samtidigt finns det vissa grupper som är mindre benägna att delta; människor med utländsk bakgrund, de som har en lägre förmåga att förstå eller uttrycka sig är exempel på grupper som

systematiskt undviker enkätstudier (a.a.). För att motverka problematiken som uppstår med denna typen av urval bör undersökningsledaren göra en bedömning av befolkningssammansättningen då empirin inhämtas och utefter den estimerade bilden eftersträva att inkludera en jämn fördelning av olika grupper (Torstensson, Levander, 2007). Även om insamlingsmetoden bidrar till att representativitet inte kan säkerställas finns det forskare som anser att datainsamling ”på stan” kan vara fördelaktig för att lyckas inkludera en bredare mångfald (Torstensson, Levander, 2007). Om undersökaren är medveten om bristerna och själv samlar in empirin ”på stan” finns möjligheten att aktivt arbeta för att inkludera en bredare mångfald och på så vis minska det systematiska bortfallet. Denna typ av aktiva åtgärd vidtogs vid datainsamlingarna och är inte möjlig vid andra

datainsamlingsmetoder.

Magne Holme och Krohn Solvang (1997) menar också att studiens syfte är avgörande för hur viktigt ett representativt urval är. Om meningen med materialet är att uttala sig om generella mönster i hela populationen är representativitet oerhört centralt (a.a.). Att kunna uttala sig om sambanden i en större population är självklart eftersträvansvärt men i denna studie är det huvudsakliga syftet att finna samband mellan olika faktorer (otrygghet och sociala nätverk) hos deltagarna. Om studiens syftet är att kartlägga samband hos deltagarna anser Magne Holme och Krohn Solvang (1997) att representativiteten blir underprioriterad och att det mest centrala är att olika grupper inkluderas, inte fördelningen dem emellan. Vid slumpmässiga urval brukar datainsamlingen ske genom att enkäter skickas ut till ”utvalda” deltagare (vilka ska garantera representativitet). Högt bortfall är ett vanligt problem vid denna metod, det är inte ovanligt att uppemot 50 % inte utför eller fullföljer (Edelegationen, 2015; Mellgren & Kronkvist, 2013). Även vid stora bortfall finns risken att vissa specifika grupper systematiskt utesluts, vilket leder till problematik när okunskap råder om vilka respondenter materialet

exkluderar (Djurfeldt, 2011). Användningen av slumpmässiga urval medför därför inga garantier att urvalet kommer vara representativt för populationen, om bortfall förekommer vilket är vanligt. Vid föreliggande studie är det interna bortfallet oerhört lågt eftersom alla deltagare som påbörjade enkäten fullföljde. Även om ett bekvämlighetsurval medför begränsningar såsom att representativitet inte går att garantera finns det trots detta fördelar med studiens metod, eftersom inget internt bortfall fanns. Detta betyder att skevheten därmed hade kunnat vara lika stor eller större om ett slumpmässigt urval hade använts.

Vem det är som utför undersökningen kan också vara betydelsefullt för hur respondenter svarar (Mellgren & Kronkvist, 2013). I ett avgränsat område i Malmö stad gjordes exempelvis två undersökningar, nära i tiden, för att undersöka samma sak (rädsla för specifik person i området). Utförarna var vid det ena tillfället polisen och vid det andra tillfället forskare från Malmö högskola (a.a.). Svaren vid undersökningarna skilde sig med över 10 procentenheter (a.a.).

Diskussionen som forskarna förde kring de skilda siffrorna handlade främst om att vilka institutioner de representerade och vad de symboliserade, resonnemanget var att avsändaren kunde vara en påverkande faktor (a.a.). Eftersom ett av polisens övergripande mål är att öka tryggheten skulle det kunna påverka respondenterna att uppge en högre otrygghet om de finner det angeläget att mer resurser satsas på

(21)

21

frågan (Mellgren & Kronkvist, 2013). Om detta resonnemang stämmer skulle det vara en fördel att komma från en institution som inte uppfattas ha en direkt koppling till resursfördelningar eller direkt påverkan över hur trygghetsfrågor arbetas med.

Analytisk metod

När datamaterialet fördes in i statistisk programmet (SPSS) skedde en data checking. Detta betyder att inkodningen av data dubbelkontrollerades för att garantera att inga felaktiga inkodningar hade skett. Eftersom felkodningar kan leda till allvarlig skevhet (Altman, 1999). Datachecking skedde vid två tillfällen först direkt efter inkodning av varje observation samt en gång då alla

observationer var inkodade. Efter att allt material hade förts in i SPSS skedde en kontroll av variablerna genom univariata analyser. Kontrollen bestod i att undersöka fördelningar, centraltendenser och spridningar. Både frekvenstabeller och grafiska illustrationer användes. Genom kontrollen skapades en bättre överblick av hur materialet såg ut.

Detaljnivån på variablerna var avgörande för vilka mått som användes vid

kontrollen. I datamaterialet fanns såväl kvalitativa variabler (nominala & ordinala) samt kvantitativa (kvot- & intervallskala). De flesta variablerna var kvalitativa men ett fåtal som Trygghet, Social oordning, Ålder och Tid bosatt i Trelleborg var kvantitativa. För fullständig variabelförteckning se bilaga 3.Vid den inledande analysen undersöktes först variablerna enskilt och sedan i relation till andra variabler.

Majoriteten av de kvalitativa variablerna presenterades med diagram i resultatdelen för att synliggöra svarsfördelningarna. För att kontrollera

centraltendenserna användes typvärdet och medianen. Typvärdet är det vanligast förekommande värdet och medianen är det mittersta värdet då observationerna rangordnats från lägst till högst (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid de kvantitativa variablerna illustrerades endast vissa fördelningar grafiskt genom histogram. Centralmåttet som användes var medelvärdet (m), eftersom medelvärdet är det mest detaljerade värdet som finns att tillgå (a.a.). För att kontrollera spridningen jämfördes medelvärdet med medianen samt att standardavvikelsen avlästes (a.a.). Standardavvikelsen brukar normalt vara cirka 25 % av variationsvidden (a.a).En klockformad normalfördelning är den ideala symmetriska fördelning och betyder att spridningen är jämn (Djurfeldt m.fl, 2010). Detta är väldigt ovanligt och ofta är fördelningen endera positivt eller negativt snedfördelad, detta anges genom

skewness (a.a.). En kontroll av outliers skedde eftersom medelvärdet är känsligt

för extremvärden (a.a.). Om det finns värden som avviker anmärkningsvärt mycket från resterande observationer kan de få en oproportionerligt stor inverkan och bidra till att material avspeglas felaktigt, synnerligen då materialet är litet (som i denna studie) (Altman, 1999). Valet att plocka bort observationer gjordes med stor försiktighet, då det inte är tänkt att observationer i ytterkanten endast ska elimineras för att de inte överensstämmer med de övergripande mönstret (a.a.). Efter att de univariata analyserna genomförts analyserades variablerna i relation till varandra. Genom bivariata analyser kan korrelation, styrka och signifikans fastställas (Djurfeldt m.fl., 2010). Precis som i de univariata analyserna föreligger olika premisser beroende på variablernas detaljnivå (a.a.). De mest detaljerade analyserna kan göras mellan två kvantitativa variabler. Den därefter mest precisa

(22)

22

analysmetoden är jämförelser mellan medelvärden (a.a.). Detta kräver att den beroende variabeln är kvantitativ och den oberoende kvalitativ (a.a.). Den enklaste formen av bivariata analyser är korstabuleringar (a.a.). Vid dessa jämförs de beroende och oberoende variablerna gruppvis mot varandra (a.a.).

Korstabuleringar kan vara väldigt pedagogiska för att synliggöra

frekvensfördelningar och användes som ett kompletterande medel till övriga analyser i resultatet. För att göra korstabuleringarna så givande som möjligt bör uppdelningen av kategorierna ske optimalt för att synliggöra skillnader mellan grupper (särskilja de mest otrygga från övriga) (a.a.). Redogörelser för omkodning sker nedan. Se även variabelförteckningen i bilaga 3.

Omkodning

Transformering från mer detaljrika variabler till kategorier skedde för att tydligt kunna synliggöra skillnader mellan grupper efter att de avancerade analyserna hade genomförts. Detta gjordes för att på ett konkret sätt visa gruppskillnader genom frekvensfördelningar. Det är lättare att se var skillnader mellan grupper föreligger om de ”mest extrema” på ett lättöverskådligt sätt skiljs från resterande (Djurfeldt, 2010). Detta möjliggör att se om och hur de mest extrema skiljer sig från resterandande respondenter. I syfte att uppnå denna förenkling delades den tiogradiga trygghetsskalan upp, indelningen skedde på två olika sätt. Dels delades svaren beträffande trygghet upp i tre delar eftersom detta skulle särskilja de mest otrygga från resterande på ett tydligare sätt än vad en dikotom indelning hade bidragit med. Grupperingarna var trygga, otrygga samt mycket otrygga och fördelningen skedde genom att otrygghetsskalan delades i tre jämna delar (0-3, 4–6, 7–10). Anledningen till att mittengruppen benäms som otrygga beror på att de hade angett en 4:a till en 6:a på den tiogradiga otrygghetsskalan och att de därför är uppe på en nivå som inte kan klassas som trygg eller medeltrygg. Därför ansågs benämningen otrygg vara mer lämplig. Den andra uppdelningen var en dikotom indelning utifrån mittenvärdet på skalan. Samma uppdelningar gjordes av måttet social oordning. Anledningen till att de dikotoma indelningarna inte skedde baserat på medelvärdet berodde på att en jämförelse skulle göras av hur många som angett siffran fem eller högre på otryggheten samt på den sociala oordningen, för att bedöma vad som upplevdes som mest otrygghetsskapande.

Svarsalternativen vid frågorna beträffande det emotionella stödet (både

emotionellt och fysiskt) var (1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen, (3) Tveksam och (4) Nej. Eftersom få deltagare hade angett kategori 3 och 4 sammanställdes kategorierna; 1 med 2 och 3 med 4. Fördelningen blev istället: Har stöd eller Har

inte stöd. Även åldersvariabeln delades upp i grupper, för att kunna urskilja

variationer i graden av otrygghet. Gruppindelningarna var: 20–28, 29–40, 41–55, 56–65, > 65.

Indexering

Studiens syfte var att kontrollera om det fanns samband mellan kvaliteten på

kvinnors sociala nätverk och deras grad av otrygghet. För att kontrollera detta var

det tänkt att skapa fyra olika index (1) Otrygghet (2) Stöd (3) Strukturella

karaktärer samt (4) Kvaliteten på de sociala nätverket (stöd & struktur). Vid

kontrollen av interkorrelationen mellan indikatorerna för respektive mått användes

Cronbach’s Alpha (α). Index skapas för att fler frågor tillsammans kan skapa en

bättre helhetsbild över ett visst fenomen, men för att index ska vara tillförlitliga krävs det interkorrelation mellan variablerna (Barmark & Djurfeldt m.fl., 2015). Med detta menas att respondenterna förväntas svara i samma ”riktning” på alla de

(23)

23

frågor som mäter samma fenomen (Barmark & Djurfeldt m.fl., 2015). De kvinnor som exempelvis svarade att de hade möjlighet till hjälp i hemmet (fysiskt stöd) förväntades även ha någon de kunde ringa om de kände sig rädda en kväll

(emotionellt stöd). Om det finns systematik i kontinuerligt höga eller låga svar blir Crobach’s Alpha starkt (a.a.). Värdet varierar mellan 0-1, ett värde över 0,7

indikerar att variablerna är korrelerade och mäter samma sak ur olika perspektiv (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid kontroll av Cronbach’s Alpha på de tänkta indexen låg alla värden under 0,7.

Vid kontroll av interkorrelationen mellan otryggheten under kvällstid och dagtid var värdet 0,654. Detta innebär att ett sammanställt index med båda

otrygghetsvariablerna inte hade varit ett tillförlitligt mått, eftersom de som angett en hög eller låg otrygghet inte har angett detta systematiskt under både kvällstid och dagtid. Att indexera otryggheten hade därför bidragit till en förgrumling av distinktionen mellan trygga och otrygga. En person som exempelvis har angett låg otrygghet under dagtid och hög under kvällstid hade genom ett index likställts med respondenter som angett mittenvärden såväl under dagtid som kvällstid. På grund av detta blir ett samlat mått inte ett tillräckligt bra mått och därför kommer ingen sammanslagning av respondenternas otrygghet göras. Analyserna kommer därför göras för att undersöka skillnader utifrån trygghetsmåttet under kvällstid. Vid kontroll av interkorrelationen mellan dimensionerna av Stödet (emotionellt och fysiskt) blev Cronbach’s Alpha 0,548 och vid samma kontroll av

indikatorerna till de strukturella karaktärerna blev Cronbach’s Alpha 0,622. Det kontrollerades även om värdena hade förbättrats om någon indikator hade plockats bort, ingen förbättring av värdet hade skett. Därmed kommer inga tillförlitliga index kunna konstrueras och det anses som bättre att analysera

variablerna enskilt för att sedan få en övergripande bild av varje variabels enskilda korrelation med otryggheten. Eftersom de olika indikatorerna av stödet och de strukturella nätverken inte indexerades kunde således inte heller ett index för kvaliteten på de sociala nätverken skapas.

Detta innebar att den tänkta multipla regressionsanalysen med stödet-indexet och det strukturella karaktär-indexet inte kunde genomföras. Den tänkta enkla

regressionsanalysen med kvaliteten på de sociala nätverken i relation till otrygghet kunde därmed inte heller genomföras.

Nya förutsättningar

Eftersom de huvudsakliga analyserna inte gick att genomföra var andra analyser tvugna att ske. Otryggheten är den variabeln som antas variera beroende på de sociala nätverken och eftersom otryggheten uppmättes genom en tiogradig skala fanns tillgång till medelvärden. Medelvärdet är ett mer precist mått än kategorier och därför en bättre utgångspunkt vid analyser när utfall ska prediceras (Djurfeldt m.fl., 2010). Utav denna anledning skedde främst analyser genom jämförelser mellan medelvärden för att synliggöra variationer av otrygghet mellan olika grupper utifrån deras sociala nätverk. För att på ett tydligt sätt urskilja skillnader mellan grupper visuellt skedde även korstabuleringar.

Statistiska analysmetoder

Nedan redogörs hur materialet analyserades samt vilka mått som användes vid bedömningen av utfallen.

(24)

24

Korstabuleringar. Vid korstabuleringar görs analyser mellan två kvalitativa variabler (Djurfeldt m.fl., 2010). Sambandsmått används vid denna typ av analyser för att ge en kompletterande bild av korstabuleringen (a.a.). Vid

jämförelser av olika analyser är sambandsmåtten givande för att tydligare kunna utläsa skillnader av styrkan i olika korrelationer (a.a.). Måtten som används vid ordinala variabler är Gamma, tau-b eller tau-c (a.a.). De sträcker sig från -1 till +1 och visar riktning samt styrka (a.a.). Ett (-/+) visar om sambanden är positiva eller negativa, värden närmre 1 innebär starkare samband (a.a.). Om samband saknas blir måttet 0 (a.a.). Ett signifikant p-värde talar om att nollhypotesen kan förkastas och att resultatet sannolikt hade blivit likadant även i populationen (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid korstabuleringar används Chi2 för att kontrollera signifikansen (a.a.). För att Chi2 ska vara användbart är en förutsättning att inte fler än 20 % av cellerna har färre än fem värden (a.a.). Eftersom materialt är litet blev detta ett problem, denna problematik kan motarbetas genom sammanslagning av kategorier och Fisher’s Exact test, men syftet med korstabuleringarna i denna studie var enbart att komplettera övriga analyser på ett illustrativt sätt och därför vidtogs inte åtgärder då detta problem uppstod.

Jämförelser mellan medelvärden.Vid jämförelse av medelvärden kontrollerades om det fanns skillnader i tryggas och otryggas medelvärden. Genom en sådan jämförelse synliggjordes exempelvis om (gruppen) kvinnor med emotionellt stöd hade en lägre eller högre otrygghet (baserat på medelvärde) än de kvinnor som inte hade emotionellt stöd. Beroende på hur många svarskategorier som existerade i den oberoende variabeln skedde olika typer av medelvärdestest. Om den oberoende variabeln endast hade två svarskategorier skedde ett t-test, om fler än två svarskategoriserier fanns skedde Anova (variansanalys). Vid t-test måste normalfördelning inom de olika grupperna föreligga (a.a.).

Normalfördelningen testades genom Shapiro Wilks, om värdet överskred 0,05 antogs att en normalfördelning förelåg. Om materialet var normalfördelat genomfördes ett vanligt t-test. Om ingen normalfördelning förelåg genomfördes ett Mann-Whitney’s test vilket är ett icke parametriskt test som fungerar till icke normalfördelade material (Djurfeldt m.fl., 2010).

Då fler än två svarskategorier fanns och det var lämpligt att bibehålla uppdelningen genomfördes envägs variansanalyser (Anova). Vid Anova kontrolleras avstånden från respektive observation i grupperna till de enskilda gruppernas medelvärden, avstånden mellan observationernas värden och gruppernas medelvärden kallas för residualer (felmarginaler) (Altman, 1991). Mindre residual innebär att observationerna är mer samlade kring gruppernas medelvärden och därmed att gruppernas medelvärden är representativa och utgör robusta mått (a.a.). Efter att observationernas residual till gruppernas medelvärden har fastställts kontrolleras skillnaderna mellan gruppernas medelvärden, på så vis synliggörs vilka skillnader som finns mellan grupperna (a.a.). Samlade

observationer inom de olika grupperna leder till starkare signifikansvärden vid jämförelser mellan grupperna, om deras medelvärden är åtskilda. Om

variationerna inom grupperna däremot är väldigt stora eller skiljer sig mycket mellan grupperna finns det ingen anledning att genomföra Anova-testet

(Djurfeldt, 2010). Utav denna anledning är det viktigt att kontrollera spridningen inom de olika grupperna innan Anova genomförs. Detta gjordes med Levene’s

test. Ett värde > 0,05 innebär att nollhypotesen motbevisats, att gruppskillnader

finns, och lika varians kan antas (Djurfeldt m.fl., 2010). Om lika varians kunde antas genomfördes ett vanligt Anova test i övriga fall dikotomiserades variablerna

Figure

Figur 1.  Figur 2.

References

Related documents

Jag har sökt på ord som på ett explicit sätt kan tänkas handla om frågor som rör genus, kön eller feminism och som kan kopplas till animata referenter: kille, tjej, manlig,

Men då ganska många verkar uppfatta ordet som bara en synonym till det äldre mödoms- hinna, och åtminstone en informant ger ett svar som indikerar att hen har en förståelse som

Once more, Kalmar became the hub in a great union, this time uniting the Kingdom of Sweden and the Polish-Lithuanian Rzeczpospolita, Unfortunately, this brave experience

THE ADMINISTRATIVE BOARD OF KALMAR COUNTY'S ROLE AND EXPERIENCES CONCERNING CONTAMINATED SITES Jens Johannisson Administrative Board of Kalmar County, Sweden.. THE ROLE OF

Än mer besynnerligt blir avhandlingens resone­ mang, när det hävdas att det ’förolyckade uttrycket’ (som på en gång ligger till grund för ett system av

Tydligt och klart framhäver Stråle, att rytt- mästare von Schewen själv direkt spjärnade emot rollen såsom angivare vid vare sig polis­ förhöret eller en

Av den bevarade prenumerationssedeln till Fröjas Tempel (Afzelius, s. Handlingen utspelar sig en höstnatt 1764 på krogen Rosenlund vid Dantobommen, där båtsmän

ståelse för psykoanalysen, är han också särskilt sysselsatt med striden mellan ande och natur i människans väsen, dessa krafter, som med hans egna ord alltid