Examensarbete i fördjupningsämnet:
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
En studie om barns delaktighet och
inflytande i samling i förskolan
A study about children's participation and influence in a circle time in preschool
”En samling är en sån när man får frukt och ett barn får
säga vilken dag det är”
“A circle time is one of those where you get fruit, and a child may say what day it is”
Malin Hellman
Jenny Nilsson
Lärande och samhälle Barn unga samhälle
Förskollärarexamen 210hp Examinator: Therese Vincenti Malmgren 2016-08-25 Handledare: Paula Wahlgren
2
Förord
Vi som har skrivit detta examensarbete är Jenny och Malin. Vi vill börja med att tacka alla barn som har varit med i denna studie samt deras vårdnadshavare som har gett oss godkännande för att kunna genomföra vårt examensarbete. Vi vill också tacka vår handledare som har stöttat och hjälpt oss i skrivarprocessen med vårt examensarbete. Det har verkligen underlättat.
Vi vill också tacka våra familjer som har stöttat och uppmuntrat oss, och sedan vill vi tacka våra intervjupersoner som har bidragit till en stor del av resultatet. Det hade inte blivit något resultat om det inte hade varit för er, ni är bäst! Till slut vill vi även tacka de personer som tog sig an vår text för opponering och gett oss bra kritik till fortsatt arbete. Jennys ord: Jag vill rikta ett stort tack till Malin för det goda samarbetet vi har haft under skrivandets gång. Det har funnits dagar då vi stått och stampat utan att få till något bra, men de flesta dagar har fungerat bra. Vi har samarbetat bra och gjort detta arbete tillsammans. Däremot har vi samlat in vår empiri på två olika förskolor och på den förskola jag besökte hade vi lättare att få in samtyckesblanketter från de vårdnadshavare jag mötte, därför blev det att jag fokuserade på intervjuerna med barnen. Jag och Malin skrev tillsammans frågorna som vi ville att personalen på förskolorna skulle besvara. För att få in fler svar än från den personal som arbetade på avdelningen där barnen blev intervjuade, valde jag att lägga frågeformuläret i förskolans personalrum. Detta för att få in svar från flera avdelningar på förskolan som hade nio avdelningar. Dessutom berättade jag att den var frivillig och anonym att fylla i, men påpekade även att deras svar kunde bli en stor hjälp till vårt examensarbete. Det resulterade i att 10 pedagoger svarade. Jag och Malin valde att beskriva de vuxna som arbetade på förskolorna som pedagoger eftersom vi ansåg att deras titel som barnskötare, förskollärare eller andra befattningar inte hade någon betydelse. Vi ville bara få trovärdiga svar från de vuxna som arbetade tillsammans med barnen på förskolan. Därför kommer alla vuxna som medverkar i vår studie på ett eller annat sätt och som arbetat på de förskolor vi besökt kallas pedagog. Malins ord: Den här vårterminen har varit känslomässig för vi har varit ledsna, glada, arga och det bästa är att vi har haft varandra under denna skrivprocess. Därför vill jag tacka Jenny för ett bra samarbete och ett bra teamwork. Vi har hela tiden under studiens
3
gång varit tillsammans och hjälpts åt med texten men när vi skulle göra våra metoder valde vi att dela upp oss, jag inriktade mig på att intervjua pedagoger och observation. Observationer gjorde vi bägge två på varsin förskola, för att vi ville observera hur olika förskolor arbetar med samlingar. Jag transkriberade mina fältanteckningar och ljudfiler och Jenny transkriberade sina.
”Malmö, 25 augusti 2016”
Jenny Nilsson
4
5
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att med utgångspunkt från förskolans verksamhet se hur barnens delaktighet och inflytande syns i samlingen på förskolan. Det undersöks även hur pedagoger och barns tankar om samlingen kan se ut. De frågeställningar studien utgår ifrån är; Hur ser samlingens roll ut i förskolan? Hur påverkas barnen av pedagogernas inlevelse under samlingen? Hur delaktiga är barnen och deras inflytande i samlingen? Hur uppfattar och tänker barn kring samlingens innehåll?
I kapitlet kunskapsbakgrund samt teoridelen redogörs vad olika teoretiker och forskare anser om samling i förskolan. Studien har utgått ifrån det sociokulturella perspektivet,
det relationella perspektivet och det humanistiska perspektivet. Vi har även valt att ta med
en rubrik som beskriver barnsyn utifrån barnets perspektiv.
I del fyra kommer metoddelen och där beskrivs observationerna och intervjuerna, kvalitativ metod användes. Därefter kommer resultatdelen där materialet analyserats utifrån frågeställningarna. I resultatdelen och diskussionsdelen problematiseras materialet utifrån de olika teorierna och perspektiv som har beskrivits i tidigare delar. Samlingen kan ha olika betydelser på olika förskolor. Det kan vara en traditionsbunden aktivitet, ett informationstillfälle, gruppträning och ett samtal där pedagogerna fostrar barnen. Pedagoger kan planera innehållet i en samling individuellt, i arbetslaget och även fråga ifall barnen har några synpunkter om vad samlingen ska innehålla.
När det är samling för hela barngruppen har vi sett att det oftast är barn som vågar prata som blir delaktiga i diskussionen, medan andra lite mer tystlåtna barn inte är delaktiga i det kommunikativa i samlingen. Detta kan resultera till att stämningen i samlingen blir okoncentrerad och syftet som fanns när samlingen startade försvinner. En samling kan föra samman barngruppen och skapa gemenskap som behövs i en grupp. Detta för att verksamheten ska kunna fungera. Att tillhöra en grupp kan ge trygghet för barnen och dem kan känna sig delaktiga och viktiga. När många samlas är det av betydelse att pedagoger lär barnen att lyssna på sina kompisar och även att pedagoger lyssnar på barnen. När pedagoger är närvarande känslomässigt och anpassar sig till barnens nivå blir samlingen mer koncentrerad. Då syns det på barnen att de känner sig trygga och kan slappna av. Är pedagogerna däremot inte närvarande mentalt, märks det på barnen att de
6
har svårt att koncentrera sig. För att klara av detta krävs det av pedagogerna att de är lyhörda och ser till varje barns behov. Att pedagoger håller fast vid samlingsrutiner som upprop och almanacka motiveras bland annat med att det innebär trygghet för barnen att samlingen följer samma mönster varje dag.
7
Innehållsförteckning
1. Inledning
9 1.1 Syfte 9 1.2 Frågeställningar 10
2. Kunskapsbakgrund
11
2.1 Bakgrund 11-12 2.2 Styrdokument 12-13 2.3 Samlingens betydelse 1930-talet och framåt 13-14
2.4 Samling & självkänsla 14
3. Teoretiska perspektiv
15
3.1 Sociokulturella perspektivet 15
3.1.1 Det kompetenta barnet 16
3.1.2 Proximala utvecklingszonen 16
3.2 Relationella perspektivet 16-17 3.3 Den humanistiska pedagogiken 17 3.4 Barnsyn utifrån barnets perspektiv 17-18
4. Metod
19
4.1 Metodval 19
8 4.3 Genomförande 20-21 4.4 Forskningsetiska övervägande 21-22
4.5 Bearbetning och analysmetod 22
5. Resultat & analys
23
5.1 Samspel mellan barn och pedagoger i olika samlingar 23-24 5.2 Hur mycket inflytande och delaktighet har barnen i samlingen? 24-26 5.3 Hur ser pedagoger på samlingens roll i förskolan? 27
5.4 Hur uppfattar och tänker barn kring samlingens innehåll? 28-29
6. Diskussion.
29
6.1 barns perspektiv 30
6.1.1 Värdegrund 30
6.2 Diskussion utifrån det humanistiska perspektivet 31
6.3 Diskussion utifrån det relationella perspektivet 31
6.4 Diskussion utifrån det sociokulturella perspektivet 32
6.5 Metoddiskussion 32 6.6 Slutsats och förslag till fortsatt forskning 32-33
7. Referenser
34-36
8. Bilagor
37-38
Bilaga 1 s37
9
1. Inledning
Denna studie handlar om hurbarns perspektiv blir centralt i samlingen. Syftet är att med utgångspunkt från förskolans verksamhet se hur barnens delaktighet och inflytande synliggörs i samlingen på förskolan. Samlingen härstammar från Fröbels pedagogik (Rubinstein Reich, 1996). Enligt Rubinstein Reich (1996) var det Friedrich Fröbel som började med att förespråkaatt barnen skulle sitta i en cirkel.
Under de observationer som gjorts under studien har det upptäckts att barn och pedagoger oftast sitter i en cirkel när det är en samling. Samling är en aktivitet som vi ofta var delaktiga i, under vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU). Vi som skrivit denna studie diskuterade med varandra hur olika samlingar kan se ut. Då konstaterade vi att samlingen kunde se olika ut beroende på vem som höll i den, innehållet i samlingen och hur delaktiga barnen fick lov att vara. Vi diskuterade tillsammans och kom fram till att barn och pedagoger bör känna sig delaktiga och viktiga för att samlingen ska klara av sitt syfte. Vi har studerat hur barns perspektiv blir centralt i samlingen samt om samlingen är styrd utifrån vuxnas perspektiv. Hur kan vuxna i så fall bryta detta genom att tillåta barnen vara mer delaktiga? Samt hur viktigt är det att tillåta barnen vara delaktiga och få inflytande i samlingen?
Studien inriktar till största del utifrån det sociokulturella perspektivet, vilket betyder att all kunskap sker i samspel med andra. Med detta menas kunskapen som lärs ut på förskolan mellan barn-barn och mellan barn-pedagog. Andra perspektiv som nämns i studien är det humanistiska perspektivet och det relationella perspektivet. Med pedagog menar vi de vuxna personer som befinner sig på förskolorna och arbetar tillsammans med barnen.
1.1Syfte
Syftet med denna studie är att med utgångspunkt från förskolans verksamhet se hur barnens delaktighet och inflytande synliggörs i samlingen på förskolan. Studien undersöker ifall samlingens innehåll förändras utifrån barnens intresse och/eller om samlingen är traditionsbunden.
10
1.2 Frågeställningar
Utifrån vårt syfte har vi valt att fokusera utifrån fyra frågeställningar:
Hur delaktiga är barnen och deras inflytande i samlingen?
Hur ser samlingens roll ut i förskolan?
Hur uppfattar och tänker pedagoger och barn kring samlingens innehåll? Hur påverkas barnen av pedagogernas engagemang under samlingen?
11
2. Kunskapsbakgrund
Utifrån syfte och frågeställningar undersöks forskning och andra dokument som finns om barnens delaktighet och inflytande under samlingen.
2.1 Bakgrund
Det finns ett antal studier om samling, men dessvärre är det mest dokumenterat utifrån skolans värld. Lena Rubinstein Reich har forskat om samling i förskolan och gjort en studie som heter ”Samling i förskolan”. I hennes studie står det att det är vanligt att beskriva samling som en cirkel i vissa länder, i engelskan kallas samling för "circle time" (Rubinstein Reich, 1996).
I de förskolor vi har besökt har vi märkt att barnen får säga vad de tycker och vara med att bestämma i viss mån vad samlingen ska innehålla. I läroplan för förskolan Lpfö98
(2010) står det att förskolan ska vila på demokratisk grund. Det står även:
Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen (Läroplan för förskolan, Lpfö98 (2010, .s 5).
I barnkonventionen som blev färdig 1990, beskrivs vilka rättigheter barnen har och att det är viktigt att klassificera barnen som egna individer som har rätt att bestämma över sina liv. Det har inte alltid varit så att barnen får lov att höras, det har skett ett paradigmskifte. Ett paradigmskifte betyder att en stor förändring sker, i förskolans värld blev det mer vanligt att lyssna på barnen och att det inte enbart var de vuxnas röster som räknades (Sommer, 2005).
Under 1800-talet började en del barnkrubbor skapas (Ekström, 2007). Tanken var att barnen skulle lära sig hur man uppförde sig i ett samhälle. Man oroade sig för hur de människor med sämre ekonomi fostrade sina barn så man lät dem gå i barnkrubbor för att lära sig hur man betedde sig. Detta utvecklades senare till barnträdgårdar, som inspirerades av Fröbelpedagogiken. Friedrich Fröbel var en pedagog som levde på 1800 talet. Genom att barnen fick sitta i cirkel bidrog det till gemenskap och samhörighet (Rubenstein Reich, 1997). Detta innebar istället för att enbart fostra blev det även ett lärande för barnen. Detta skedde vid olika aktiviteter som exempelvis lek och den
12
gemensamma samlingsstunden. Under samlingen skedde ett lärande då det togs upp ämnen som naturkunskap och matematik (Ekström, 2007).
2.2 Styrdokument
Det var inte förrän 1980-1990 som den humanistiska pedagogiken lyftes fram. Innan var det mest pedagogerna som styrde verksamheten och barnen var passiva deltagare, men nu skulle även barnens fria vilja tas tillvara (Rubinstein Reich, 1997).
I pedagogiska programmet för förskolan som kom ut 1987 står det:
Ett viktigt syfte med förskolans samlingar är att utveckla gruppkänslan, att få se alla i gruppen
samtidigt- barn och vuxna- att ägna sig åt något tillsammans. Under samlingsstunderna ska barnen ha möjligheter att utveckla sin förmåga att uttrycka sig och lägga fram egna åsikter (Pedagogiskt program för förskolan 1987, s. 47)
I pedagogiska programmet för förskolan tydliggjordes att barnens tankar och idéer skulle värdesättas, så att barnen kunde känna sig delaktiga och få inflytande i verksamheten. Det skulle bli ett lärande redan inom förskolan och detta skulle kombineras med omsorg och fostran. Förr var omsorg, fostran och lärande uppdelat, men efter 1930-talet och framåt blev det istället en verksamhet som innehöll alla dessa tre tillsammans (Lidholt, 2000). I dagens förskolor används begreppet EDUCARE som betyder att omsorg, fostran och lärande flätas samman, EDUCARE används främst i det relationella perspektivet (Lidholt, 2000).
I läroplanen för förskolan (Lpfö98/2010) står det;
Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Lpfö98/2010, s. 5)
Utvecklingen har inneburit att förskolan har gått från sin huvudman Socialstyrelsen till att bli sorterat under skolverket (Ekström, 2007). Utgångspunkten under början av 2000-talet och framåt var enligt flera forskare, däribland Ekström:
Förskolan ska ses som en mötesplats i samhället där barn och vuxna kan mötas och tillsammans delta i ett projekt med kulturell, social, politisk och ekonomisk betydelse (Ekström, 2007, s.13 )
Eftersom samlingen var en traditionsbunden aktivitet kunde lärandet utvecklas under stunderna som barnen hade samling. Enligt Rubinstein Reich (1997) skapar samling en bra gemenskap och trygghet för barnen. Vidare diskuteras det av både Rubinstein Reich och Ekström att samlingen är en aktivitet som styrs av vuxna och där barnen är passiva deltagare. Ekström menar att samlingen kan vara en tid i förskolans verksamhet där
13
barnen kan få kunskap om nya saker, det kan bli en lärandesituation. Samtidigt lever samlingen vidare genom traditionellt innehåll (Ekström, 2007).
2.3 Samlingens betydelse från 1930-talet och framåt
Samlingen har haft olika betydelser genom åren. Det har varit en traditionsbunden aktivitet, ett tillfälle där information har getts ut, samt träning för barnen att klara av att samspela i en grupp (Rubenstein Reich, 1996 ). Hela barngruppen tränas att vara tillsammans och att lyssna på varandra. Att använda samling som ett informationstillfälle om vad som ska hända under dagen, kan vara en fördel eftersom barn och pedagoger oftast är närvarande när samlingen äger rum (a.a.).
Under 1930-talet menade politiker att samlingen var viktig eftersom många barn levde utan syskon och därför var det viktigt att lära sig anpassa sig i grupp. (Rubinstein Reich, 1996). Samling var vanligt förekommande på svenska förskolor under 1940-talet och ända fram till 1960-talet. Innehållet i samlingen var varierande men precis som nutidens samlingar togs det upp närvaro, almanacka och information (a.a.).
På 1940-talet och framåt var barns inflytande i samlingen annorlunda än den är i dagsläget, 2016 (Olofsson, 2010). Då skulle barnen enbart svara på pedagogernas frågor och vara tysta, om pedagogen inte tillät barnet att prata. Det talades inte om barnets rättigheter, det kom inte upp på förskolor förrän barnkonventionen uppkom år 1989. (Olofsson, 2010). Enligt författarna Pramling Samuelsson och Sheridan (1999), är barndomen den mest betydelsefulla perioden i en människas liv. Det är i barndomen som individen utvecklas. Det är därför behandlingen av det lilla barnet måste ske med stor känsla och insikt (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999). Detta är en central tes i Fröbelläran. Fröbeltraditionen var fram till 1930-talet helt dominerande i Sverige. De är här rötterna till samlingen härstammar (a.a.).
Knutsdotter Olofsson (2008) skriver egentligen inte om samling men vi valde ändå att ha med detta i vår studie eftersom de tre grundreglerna även passar bra in under samlingen. I en samling uppstår situationer då barnen får vänta på sin tur när en kompis eller pedagogen pratar. Knutsdotter Olofsson (a.a.) utgår från tre grundregler som barnen behöver kunna följa. Dessa tre är samförstånd, ömsesidighet och turtagning. Med samförstånd menas att hela gruppen ska komma överens och vara eniga om saker som händer på förskolan, som till exempel vilka regler som ska följas. Ömsesidighet är precis
14
som ordet betyder att man ska ha en inbördes bestämmelse om hur gruppen ska fungera och turtagning är att barnen ska lära sig att vänta på sin tur (Knutsdotter Olofsson, 2008).
2.4 Samling & självkänsla
Forskningsresultat från en studie på Irland (Collins & Kavanagh, 2011) visar att lärarna strävar efter att bygga barns självförtroende och självkänsla, utveckla personliga och sociala färdigheter och att ge varje barn en lika röst. I gruppsammanhang som en samling oftast är kan barnen få prova på att stå framför en grupp barn samt leda samlingen. Detta kan öka deras självförtroende och även göra barnen mer modiga att stå framför sina kompisar och prata. Detta eftersom barnen får känna sig delaktiga i val av innehåll under samlingen (a.a.).
Collins och Kavanaghs studie lyfter fram Mosleymodellen, även kallad den gyllenemodellen. Jenny Mosley är författare och arbetar inom skolan och hennes modell kallas för QCT (Quality circle time). Denna modell var till för att förbättra självkänslan och på detta sätt främja ett positivt beteende och självdisciplin hos barnet. Det skulle även etableras och upprätthållas goda relationer i skolan. Enligt detta ledningssystem skulle regler och belöningar vara ett sätt att arbeta med samlingen på skolan. Detta går att jämföras med förskolan då både regler och belöningar kan finnas när barnen antingen sköter eller inte sköter sig. Vissa regler som kom ifrån denna modell var exempelvis att barn skulle ha en viss signal för att få prata, barnen skulle inte avbryta när någon annan pratade och barnen fick lov att säga pass om dem fick ordet men inte ville säga något. Mosleys modell var aktuell redan på 1990-talet. Hennes modell används av många förskolor på Irland. Utifrån Mosleymodellen är syftet att förbättra den emotionella intelligensen och barnens självkänsla. I modellen framgår det ingenting om hur pedagogerna ska agera i samlingen förutom att pedagogerna ska följa samma regler som barnen. Collins och Kavanagh menade att samlingen blev mer organiserad, sedan Mosleys modell startade. De skriver vidare att Jenny Mosley använde sig av observationsmetoden för att kunna se hur barnen och vuxna agerade i en samling. Detta resulterade i ett hjälpmedel för pedagogerna då dem kunde se sig själva och reflektera över sin pedagogroll i samlingen.
15
3. Teoretiska perspektiv
Med utgångspunkt från förskolans verksamhet analyseras hur barnens delaktighet synliggörs i samlingen på förskolan. Nedan presenteras de perspektiv studien utgår ifrån, det sociokulturella perspektivet, relationella perspektivet, humanistiska perspektivet samt barnets perspektiv. Studien tar främst utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet, där det kompetenta barnet och den proximala utvecklingszonen ingår. Det relationella och det humanistiska perspektivet nämns kortfattat eftersom dessa användes då materialet till studien samlades in. Eftersom studiens inriktning är samling på förskolan känns det naturligt att även utgå ifrån barnets perspektiv.
3.1 Sociokulturella perspektivet
Vygotskijs teorier utgår från ett sociokulturellt perspektiv det vill säga att samspel med omgivningen är viktigt för barnets kognitiva utveckling. Han är grundaren till det sociokulturella perspektivet. Flera förskolor arbetar utifrån hans tänkande, framförallt Reggio Emilia inspirerande förskolor (Lenz Taguchi& Åberg, 2009). Vygotskijs teorier kännetecknas av att barnen socialiseras in i kulturella verksamheter och hur barnen förhåller sig till detta. Han ansåg det viktigt att barnen själva var aktiverade för att lära sig (Vygotskij, 1995).
Säljö (2010) menar att utifrån ett sociokulturellt perspektiv är lärande en del av alla mänskliga handlingar. Enligt Säljö menar lärare som arbetar utifrån Vygotskijs teorier, att kunskap alltid har en social och historisk bakgrund. All kunskap, såväl kognitivt som kommunikativt och emotionellt sker i samspel med andra människor, utifrån lärande i grupp blir det så småningom till individuell förståelse (Säljö, 2010). En grupp kan beskrivas som trygg, hjälpsam och hänsynsfull (Guvå, 2006). I det sociokulturella perspektivet är kommunikation och interaktion mellan människor avgörande för mänskligt lärande. Språket är det som är viktigast, enligt detta perspektiv, eftersom barn och pedagog ska kunna kommunicera fram ett samspel.
16
3.1.1 Det kompetenta barnet
Inom det sociokulturella perspektivet talas det om det kompetenta barnet, det vill säga att barnet inte anses som ett tomt pappersark som ska fyllas utan barnet är kompetent redan vid födseln (Sommer, 2005). Dion Sommer (2005) har sammanställt fyra centrala punkter utifrån begreppet kompetens. Det handlar om barnet som självständig individ, deras eget ansvar för lärande, de vuxnas förhållningssätt till att lära ut till barnen samt det asymmetriska förhållandet mellan barn och vuxna. Det asymmetriska kan förklaras så att den vuxne egentligen ska vara den som vet mest, men ska även kunna se barnets kompetens.
3.1.2 Den proximala utvecklingszonen
Vygotskij (1995) kallar skillnaden mellan vad barns förmåga att lära på egen hand, och vad de kan lära med hjälp av äldre barn eller vuxna, för den proximala zonen eller den närmaste utvecklingszonen. För bästa möjliga lärande ska det nya lärandet vara snäppet svårare än det barnet redan kan, vi ska röra oss i den proximala zonen (Sommer, 2005). Vygotskij menar att barn redan från födseln bör förstås som sociala individer och det är barnets samspel med andra som utgör grunden för individens utveckling ( a.a.). Genom socialt samspel blir språket en viktig del, genom vilket vi utvecklar vårt sätt att tolka och förstå världen (Vygotskij, 1995).
Samlingen är en tid för gruppen på förskolan att utbyta idéer och se barnens intresse. Barnets utveckling är beroende både av miljö och samhällsvillkor. Därför bör miljön på förskolor vara anpassad utifrån barnets behov och intresse (Rubinstein Reich, 1996).
3.2 Det relationella perspektivet
Inom förskolan möts flera olika människor. För att framförallt barnen ska kunna få inflytande och vara delaktiga i samlingen krävs en bra relation mellan barn och vuxna. Om barnet ska kunna utvecklas i samspelet mellan andra barn behövs det vuxna som är lyhörda och även ställer frågor till barnen och inte bara berättar svaret direkt. Det är en fördel ifall pedagogerna intresserar sig för barnens intresse och tillåter barnen komma med deras svar. Moira von Wright (2002) använder sig av det relationella perspektivet. I likhet med det sociokulturella perspektivet lyfts gruppen fram i det relationella, istället för enbart individerna. Pedagogen behöver inte alltid ha planerat in vad samlingen ska
17
innehålla utan när hen frågat barnen kan innehållet i samlingen utgå ifrån deras svar istället. När Moira von Wright (2002) beskriver detta perspektiv, använder hon sig av begreppet intersubjektiv vändning. Hon beskriver intersubjektivitet som att samförståndet mellan människor är viktigt (2002). Kommunikationen emellan barn och vuxna på förskolan kan förstås som viktig utifrån det relationella synsättet. Skillnaden med detta perspektiv om det jämförs med andra perspektiv är att detta kallas för ett tvåsidigt perspektiv (Wright, 2002). Detta tolkas som tidigare nämnts att perspektivet fokuserar på gruppen, men även individen.
3.3 Den humanistiska pedagogiken
Ifall en förskola använder sig av det humanistiska perspektivet studeras helheten i det enskilda barnets värld. Humanisterna tror på barnens egna viljor och att barnen är födda med olika möjligheter. Skillnaden mellan det humanistiska perspektivet och de två andra perspektiven som nämns i denna studie är, att humanisterna fokuserar på individen, medan de två andra perspektiven främst inriktar sig på hela barngruppen.
Abraham.H. Maslow var en psykolog som använde sig av det humanistiska perspektivet. Enligt Aroseus (2016), beskrev Maslow sina tankar om människan utifrån en trappmodell, som han kallade för behovstrappan. De fem stegen i trappan är fysiska behov, trygghetsbehov, gemenskapsbehov, behov av uppskattning och till sist behov av självförverkligande (Aroseus, 2016). Utifrån denna modell delas barnens beteende in i fem steg. Det första steget som ska uppnås är de fysiska behoven där barnen behöver vatten, mat och syre för att överleva. Därefter behövs trygghet och att ingå i en gemenskap. De två sista stegen i behovstrappan är det inte alla barn som uppnår, behovet av uppskattning och behovet av självkänsla (a.a.). Eftersom denna studie inriktar sig på samlingen i förskolan undersöks det inte närmre vilken betydelse de olika stegen i behovstrappan har för barnets utveckling, men vi ville ändå nämna perspektivet.
Läkaren och pedagogen Janusz Korczak var aktiv i den humanistiska pedagogiken i början på 1900-talet. Han var en av dem som kämpade för barnens rättigheter. Han hade som syfte att ge barnen möjlighet till inflytande. Detta är även ett perspektiv som visar att människor kan tycka olika men ändå fungera i en grupp (Rubinsten Reich, 1997). Humanisterna tror på den goda människan och vill lyfta fram varje individs styrka i gruppen (a.a.).
18
3.4 Barnsyn utifrån barnets perspektiv
I boken ”Lärandets grogrund” av Pramling Samuelsson & Sheridan från 1999, skriver författarna om de fem principerna som Phina Klein uttalar sig om. Phina Klein är professor i pedagogik i Polen. De fem principerna;
1. Att det i relation mellan barnet och den vuxne finns en avsiktlighet och ömsesidighet. 2. Att den vuxna och barnet verbalt ger föremål och händelser en innebörd. 3. Att i dialogen gå utanför den omedelbara erfarenheten. 4. Att barnen bemöts på ett sätt som ger dem en duglighetskänsla. 5. Att en vuxen reglerar barns beteende (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999, s. 58-59).
Detta kan märkas utifrån observationer på förskolor då barnen exempelvis tillåts sitta i knä på en vuxen under samling för att få barnet att bli lugnt. På många samlingar används handdockor som blir besjälade, barn och vuxna pratar med denne som den hade eget liv. Ibland behövs tillsägelser även under samlingen. Det kan vara ett barn som inte lyssnar på sina kompisar och kan då få en tillsägelse, pedagogen kanske då berättar för barnet varför det är viktigt att lyssna på sina kompisar. Enligt Pramling Samuelsson och Johansson (2003) uttrycker sig barnen olika, men det är de vuxnas ögon som tolkar vad barnen menar. Då är det viktigt med ambitiösa och kunniga pedagoger som kan se varje barns behov (Pramling Samuelsson & Johansson, 2003).
Ifall man ska se barnets perspektiv utifrån det sociokulturella perspektivet och det humanistiska perspektivet bör pedagogen se varje barn för sig. För att kunna göra detta krävs det av pedagogerna att de ser barnen som kompetenta och medgörliga och att barnen kan uttrycka sina idéer med språket, både verbalt och icke verbalt. Här kommer jämställdheten in, då man som pedagog antingen kan se sig själv som över barnet i utvecklingsnivå eller som i en mer jämn nivå där barn och pedagoger kan lära av varandra. Därför är det viktigt att varje pedagog medvetet reflekterar över sin barnsyn. Säljöö (2010) menar att det är viktigt att barnen får stöd att utveckla en positiv syn i sitt eget lärande.
19
4. Metod
Metod är ett verktyg eller ett redskap för att ta reda på fakta för att hjälpa oss i vår studie. Vi har valt att använda oss av intervjumetod och observationsmetod. Vi valde även att skriva en enkät med frågor angående vad pedagoger anser om samlingen. Vi intervjuade även barn.
4.1 Metodval
Kvalitativa undersökningar är när vi vill ha fakta eller information från intervjuer, observationer, fältanteckningar och ljudinspelningar (Alvehus, 2013). Vi har hela tiden haft vårt syfte i tankarna när vi ställt frågor till barn och pedagoger. Vi använde oss av liknande frågor till både barn och pedagoger, men vi omformulerade frågorna till barnens nivå, så att barnen lättare kunde förstå. När vi intervjuade barnen använde vi oss av ljudinspelning som vi sedan transkriberade. Pedagogerna fick besvara frågorna via en enkät som vi lade i personalrummet (se bilaga 1). Vi intervjuade även två pedagoger och använde oss av ljudinspelning även här. Vi använde oss av en semi strukturerad intervju (Alvehus, 2013) eftersom vi utgick ifrån en mall där specifika frågor fanns, men vi anpassade frågorna vid behov. Vi som intervjuat har försökt att vara observanta på när barn eller pedagoger inte förstått frågan och då försökt omformulera den.
Vi valde etnografisk studie för att vara så närvarande i samlingen som möjligt. ”Etnografi har blivit viktigaste metoderna för att förstå barns sociala världar och vad det innebär att vara barn ” (Johansson & Karlsson, 2013, s. 38). I en etnografisk studie samlas mycket material in. När vi observerat har vi även varit deltagande under samlingsstunderna men på ett tillbakadraget sätt. Vi har använt oss av den selektiva formen (Löfdahl, Hjalmarsson, Franzén, 2014) vilket innebär att vi studerar en miljö under kort tid, men använder oss av olika metoder för att beskriva miljön, vi använde oss av fältanteckningar och ljudinspelningar. Vi valde att göra kvalitativa undersökningar eftersom vi ansåg att vi kunde relatera detta till den sociokulturella teorin som vår studie främst bygger på. Utifrån den sociokulturella teorin är det viktigt med samspel och att alla ska vara delaktiga (Vygotkij, 1995). Därför ansåg vi det mest betydelsefullt att använda oss av denna metod eftersom både barn och vuxnas röster blev hörda på detta sätt.
20
4.2 Urval
Vi har samlat in empirin på två olika förskolor i Skåne varav en förskola med nio avdelningar och en med fyra avdelningar. På förskolan med nio avdelningar samlade Jenny in materialet på två av avdelningarna och på förskolan med fyra avdelningar samlade Malin in material på en av avdelningarna. Den förskola Jenny besökte observerade hon också samlingar, skrev loggbok, spelade in och fick även tillåtelse av pedagogerna att hålla i en samling för att kunna använda detta till studien. Den förskola Malin besökte observerade även hon flera samlingar och förde loggbok. Jenny lämnade frågeformulär (se bilaga 1) i personalrummet på förskolan med nio avdelningar, med olika frågor och det var tio pedagoger som svarade på frågorna. Detta återberättar vi i resultatdelen. Jenny intervjuade sju barn på förskolan hon besökte för att få in material till studien och då använde hon sig av ljudinspelning. Barnen var mellan tre och fem år och intervjuerna tog mellan tre till fem minuter. På den förskolan Malin besökte intervjuade hon två pedagoger och tog hjälp av ljudinspelning som hon senare transkriberade. Malin intervjuade även två barn och använde sig av samma frågor som på den andra förskolan där Jenny var och samlade in material till studien. På förskolan Malin besökte var det svårare att få in samtyckesblanketter (se bilaga 2), därför blev det endast två intervjuer med barn. Anledningen till att vi intervjuade två pedagoger på förskolan med fyra avdelningar och lämnade frågeformulär i personalrummet på den andra förskolan var att vi ansåg detta som det bästa alternativet för att förskolans verksamhet skulle fungera. Vi ville få in mycket material till vår studie och på förskolan med fyra avdelningar hade pedagogerna tid att gå ifrån med Malin och bli intervjuade. Där Jenny var kändes det bättre att lämna ett frågeformulär i personalrummet för då kunde pedagogerna som ville delta besvara frågorna när de hade lunch.
4.3 Genomförande
Vi hade som mål att få en tydlig bild av vad barn och pedagoger anser om samling på förskolan. Vi valde att sitta i separat rum, enbart vi som intervjuade och den som blev intervjuad. Anledningen till detta var framför allt att barnen inte skulle svara på samma sätt som sina kompisar.
21
Varje dag vi var på förskolorna hölls samlingar och vi förde loggbok vid varje tillfälle. Det fanns dock samlingar som vi inte ansåg att vi kunde få ut något av och dessa valde vi då bort. Under vissa tillfällen hade vi ljudinspelningen på för att vi skulle kunna vara delaktiga under samlingen. Vi använde oss av ljudinspelning för att vi inte skulle glömma bort något viktigt som hände. När vi dokumenterade skriftligt märkte vi att barnen ibland blev störda och undrade vad vi gjorde, därför ansåg vi det bättre med ljudinspelningar. Jenny valde också att själv hålla i en samlingsstund eftersom vi ville försöka få med barnets perspektiv i samlingen och själva se hur vi kunde få till en lärandesituation. Ibland var vi passiva deltagare, då satt vi en bit bort så vi kunde ha uppsikt på både barn och pedagoger. Anledningen till att vi valde att observera på två olika förskolor var att vi ville på ett tydligt sätt se hur barnens delaktighet och inflytande syntes under tiden det var samling. Hade vi haft längre tid på oss hade vi gärna besökt flera olika förskolor, men tiden var tyvärr för kort.
Eftersom vi ville få svar från så många pedagoger som möjligt använde vi oss av ett frågeformulär som vi tillsammans strukturerat upp med olika frågor. Här fick vi in olika uppfattningar och synpunkter från tio pedagoger. Vi bearbetade sedan svaren vi fick och jämförde likheterna och skillnaderna mellan vad de olika pedagogerna hade svarat. Eftersom det endast var tio pedagoger som besvarade frågeformuläret ansåg vi att denna metod inte blev särskilt trovärdig.
För att kunna få ut den kunskap och information som krävdes för att kunna använda empirin i vår studie krävdes muntlig kommunikation mellan oss och barnen. Därför valde vi att fokusera på barnen som var tre år och uppåt. Vi valde att sitta ensamma med barnet vi intervjuade och därför blev det ett arrangerat samtal. Vissa barn kände sig mer bekväma i denna situation, medan vi istället fick prata med några barn när de var utomhus och lekte. Detta blev ett mer öppet samtal mellan oss och barnet som vi samtalade med.
4.4 Forskningsetiska övervägande
I vår kvalitativa undersökning utgick vi från fyra etiska övervägande; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Johnsson & Karlsson 2013). Informationskravet betyder att forskarna ska informera deltagarna i studien om vad syftet med dessa frågor är. Samtyckeskravet betyder att deltagarna har rätt till att själva bestämma över sin medverkan i studien. Konfidentialitetskravet betyder att forskarna ska bevara uppgifterna så att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet
22
betyder att uppgifterna som samlas in endast får användas i forskningsändamål (2013). Vi har samlat in samtyckesblanketter från vårdnadshavare på avdelningarna. Både vårdnadshavare, barn och pedagoger har rätt att avbryta sin medverkan när som helst. Vi har frågat barnen om dem vill bli intervjuade och de har godkänt det; det ingår i reglerna i de etiska övervägandena som vi måste ta hänsyn till när vi gör observationer, intervjuer, ljudinspelning och filmobservation. Det är viktigt att få godkännande från vårdnadshavare och från barnen (se bilaga 2).
4.5 Bearbetning och analysmetod
När vi till slut hade fått in all material från förskolorna var det dags för analysmetod, transkribering och renskriva våra fältanteckningar. Vi valde att analysera vårt material utifrån den sociokulturella teorin, det relationella och det humanistiska perspektivet samt utifrån barnets perspektiv. Vi valde observationer där vi kunde se jämställdheten mellan barn-barn och barn- pedagog. Eftersom vårt arbete till viss del handlar om hur delaktiga barnen är när det är samling valde vi de observationer vi gjort där vi kunde se barnens delaktighet på olika sätt. Detta beskriver vi i resultat och analys delen. De frågeformulär vi fick in där pedagoger hade svarat på frågorna läste vi genom och jämförde de olika svaren. De intervjuer vi hade gjort enskilt hade vi fått tillåtelse att använda ljudinspelning som vi senare tillsammans kunde lyssna på och välja ut de svar som vi ansåg mest relevant för vår studie.
Trovärdigheten för vår studie kan sägas vara begränsad, eftersom det hade blivit en bättre trovärdighet ifall studien varit större. Ju fler intervjuer och observationer som hade gjorts desto mer material hade vi haft att analysera och då hade det sannolikt blivit en trovärdigare studie.
23
5. Resultat & analys
I följande del kommer det att redogöras för ett urval av de observationer och intervjuer som genomfördes inför studien. I denna resultatdel kopplas empirin samman med de teorier studien utgår ifrån. Här nedan analyseras empirin utifrån det relationella, humanistiska samt det sociokulturella perspektivet.
5.1 Samspel mellan barn och pedagoger i olika samlingar
Vi har observerat samlingstillfällen där samspelet mellan barn och pedagoger såg annorlunda ut. En av våra frågeställningar lyder; hur påverkas barnen av pedagogernas
inlevelse under samlingen? Nedan följer två olika exempel som vi såg under våra
observationer.
I en cirkel på golvet sitter tolv barn, i åldrarna ett till tre, tillsammans med tre pedagoger. Pedagogen tar fram en sångpåse med olika bilder i. Alla barn ska få ta en bild och berätta för dem andra barnen, på bilden finns det en ko och då ska alla sjunga en låt om en ko. Ingen av barnen sjunger, barnen är rastlösa och kan inte sitta stilla. Ett av barnen ställer sig upp och då gör några av dem andra barnen likadant och börjar springa i rummet. Pedagogen som håller i samlingen blir avbruten och ord som ”sitt upp”, ”hysch” hörs hela tiden från pedagogerna. (samling 1, 2016-02-29)
I det här exemplet samspelade inte pedagogen och barnen med varandra. Pedagogen som höll i samlingen kunde inte alla låtar och resultatet blev att barnen blev okoncentrerade och hade inte intresse för att sitta kvar. Utifrån det humanistiska perspektivet bör pedagogen försöka se till människans fria vilja, det vill säga barnens vilja i samlingen (Rubinstein Reich, 1997).
Om pedagogen hade varit mer förberedd och gjort samlingen utifrån barnens intresse så hade barnen möjligtvis velat sitta kvar och vara med i samlingen. För att barnen ska få inflytande bör pedagogen lyssna på barnens villkor och intresse, annars blir det bara en rutin i vardagen.
Ett exempel där det fungerade bättre med samspel;
Sexton barn och två pedagoger sitter i en cirkel på golvet. Förskolläraren tar fram en ny påse och det är en saga, ”sagan om skon” som förskolläraren ska berätta för barnen. Temat skor är aktuellt på avdelningen och pedagogerna har gjort sagan själv. Barnen satt helt stilla och var nyfikna på vad som skulle hända. De äldsta barnen var helt fascinerade och satt tysta och lyssnade. När förskolläraren hade ögonkontakt med barnen blev de mer intresserade och lyssnade (Samling 2, 2016-03-01)
I samling 2, märkte vi att barnen behövde ögonkontakt med pedagogen för att barnen skulle kunna koncentrera sig på sagan. Vi har märkt när vi har besökt dessa förskolor att det talas om att förskolor har för stora barngrupper. Vi tolkar att barnen vill att
24
pedagogerna ska se dem och lyssna på dem. Om pedagoger har ögonkontakt med barnen i en samling blir barnen mer nyfikna, intresserade, vill fortsätta lyssna och vara delaktiga. Resultatet blev här att i exempel två hade pedagogen haft mer tid att planera inför samlingen, då kunde pedagogen ha inlevelse och fånga barnens intresse på ett sätt som pedagogen i exempel ett inte hade möjlighet till.
5.2 Hur mycket inflytande och delaktighet har barnen i
samlingen?
Vi vill visa hur en samling kan förändras genom att ett barn får ordet och blir ledare i samlingen istället för pedagogen. Att en pedagog överlåter samlingen till ett barn och tillåter barnet fortsätta leda samlingen kan ses som att pedagogen ser barnet som en stark individ och som ett kompetent barn. Pedagogen visar även att barnens delaktighet är viktig för att barnen ska känna att de är lika mycket värda och jämställda med de vuxna (Olofsson, 2010).
Under en av samlingarna vi observerade var där ett barn som berättade hur man kunde köpa mjölk i affären och var mjölken kom ifrån. Hon pratade länge om hur man mjölkade kon och att mjölken senare kom till en fabrik som sålde den till affären när den var färdig. Här tillät pedagogen barnet att prata färdigt och därefter gav hon barnet beröm eftersom barnet visade upp sin kunskap och delade med sig till sina kompisar. Utifrån det sociokulturella perspektivet fick vi ut att genom samspelet med barnet som berättade denna händelse och pedagogen kunde barnet lära sina kompisar ny kunskap. Här visar pedagogen tydligt att hon anser att barnet är kompetent och lät barnet få berätta sin historia klart. Detta blev då en osynlig lärandesituation för de andra barnen. Samtidigt fick barnet som berättade lära sig att våga prata framför en större grupp och dela med sig av sina erfarenheter till sina kompisar. Här användes den proximala utvecklingszonen då barnet fick möjlighet att utmana sig själv genom att lära ut sin kunskap till sina kompisar. En av våra funderingar vi hade när vi skrev texten och var ute och observerade verksamheterna, var att se hur delaktiga barnen var under samling. Ibland såg vi att det mest var pedagogerna som pratade när det var samling. Då började vi tänka på hur jämställdheten mellan barnen och pedagogerna såg ut. Människors lika värden är grundläggande förutsättningar och enligt läroplanen för förskolan Lpfö98 (2010), ska den vila på en demokratisk grund. Barnen bör vara delaktiga i sitt eget lärande, det bör inte
25
enbart vara pedagogerna som pratar och lär ut. Barnen ska även få möjlighet att uttrycka sina idéer och tankar. Miljön under samlingen på förskolan bör vara utformat så att barnen har möjlighet att utvecklas och pröva olika idéer.
Vi har en observation och en ljudfil ifrån en samling där man tydligt kan höra hur barnens delaktighet inte lyfts fram på samma sätt som exemplet ovan. I en av samlingarna som vi observerade hade pedagogen en samling på nästan fyrtio minuter. Barnen hade svårt att sitta still och vi kunde märka att samlingen inte var givande för barnen eftersom barnen inte tyckte att ämnet var intressant. En kortare samling med färre barn hade kanske underlättat.
De första fyrtio sekunderna under samlingen låter såhär:
– Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju…, hör vi barnen säga. Pedagogen höjer rösten och säger:
– Lugn och fin, vi har inte börjat än.
Barnen fortsätter dock att räkna hur många barn där är som sitter i samlingen och pedagogen försöker hela tiden hyssja. Till slut höjer pedagogen rösten och säger:
– SLUTA! Sluta har jag sagt! Den som ska räkna kan väl göra det själv. Eller hur?!!? Barnen svarar tyst:
– Okej…
(Ljudinspelning, 2016-03-14)
Förutsättningar för att samlingen ska utvecklas och fortgå är att harmonin bevaras. Pedagogen måste känna sig trygg. Harmonin störs av att man känner sig otrygg. Anledningen till att denne pedagog blev osäker var att hen hade planerat samlingen med en sång istället för att räkna barnen. Det är alltså viktigt att även pedagogen behärskar reglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Det hade kanske varit bättre ifall pedagogen istället tillät barnen att räkna själva, berömt barnen och därefter berättat för barnen att nu ska vi sjunga en sång. Säljö (2010) menar att det är viktigt att barnen får stöd att utveckla en positiv syn i sitt eget lärande.
Att påminna barnen innan det är samling kan vara en bra fördel. Om samlingen är utformad så att barnen känner att det ska bli roligt, då är det ofta inte svårt att ta en paus i leken. Det kan påverkas på ett negativt sätt speciellt när barnen befinner sig i leken. Men som pedagog bör vi tänka lite, varför avbryter vi leken? Vad är syftet med en samling just nu? Ofta följs samlingen av en planerad aktivitet och då blir det ändå ett avbrott. Det har både positiv och negativ påverkan på leken när man avbryter. Det är olika från gång till gång. Den kan bli förstörd. Men finns det möjlighet kan barnen återgå till samma lek
26
senare. Små barn har ofta svårare att spara och gå tillbaka medan de stora barnen fixar det på ett annat och bättre sätt (Knutsdotter Olofsson, 2003).
I en observation vi gjorde hade pedagogen planerat in vad som skulle ske i samlingen. Men där bestämde pedagogen istället sig för att lyssna och se till barnens behov.
Klockan är halv tio och då är det dags för städning, för då ska barnen ha samling. I cirkeln ser jag femton barn och tre pedagoger, en förskollärare och två barnskötare. Alla barnen sitter i ringen och väntar på att samlingen ska börja.
Det är förskolläraren som håller i samlingen idag. – Hej alla barn!
– Hej skriker barnen tillbaka.
Förskolläraren börjar med mungympa och barnen gör likadant och tycker det är roligt. Jag kollar runt på barnens ansikte och de flesta visar att de tycker det är roligt. De yngsta vet inte riktigt vad som händer. I ringens mittpunkt har förskolläraren ställt stövlar med jord och frön i. Barnen har varit med och planterat för två veckor sedan och idag ville pedagogerna visa barnen hur mycket det hade vuxit på två veckor. Förskolläraren frågar barnen om dem vet varför det har kommit upp växter, men hon märker att det inte är intressant längre och istället frågar hon barnen om vilka sånger som dem vill sjunga. ( fältanteckningar, 2016-03-23)
Utifrån den här observationen såg vi hur pedagogen ändrade sitt innehåll utifrån barnens intresse. Pedagogen märkte att barnen inte var intresserade av ”plantering i skon” så pedagogen valde istället att fokusera på något annat, i detta fall blev det sångstund. Lucialåtar i april kan tyckas tråkigt men barnen tyckte det var roligt. Tre barn i åldern 1 ½ år sjöng inte, de satt stilla och undersökte vad de andra barnen gjorde. Dessa tre barn satt bredvid varandra och de tittade, lyssnade och härmade försiktigt sina kompisar. Pedagogen som satt med i ringen men inte höll i samlingen, satt mittemot en flicka på 1 ½ år. Pedagogen testade om ögonkontakt kunde leda till att hon började sjunga eller gjorde gester till lucialåten. Ögonkontakt hjälpte flickan till att börja med gester. Att tillåta sig själv som pedagog att känna sig otillräcklig ibland då ingenting intresserar barnen är en stor fördel. Genom att inte ge upp blev det till slut en bra stund mellan barn och pedagoger.
Den sociala närheten för lärande, är en central del i en samling och lärandet sker i gruppen. En pedagog som har fyllt i en av frågorna i enkäten skriver ”Det är mycket detta att få en
vi känsla, att enas om något alltså att bli överens, som vissa tider på året får vi in nya barn och då är samling bra för att föra samman gruppen och att få känslan vi” (pedagog, 2016-03-23).
27
5.3 Hur ser pedagoger på samlingens roll i förskolan?
Svaren vi fick ut av enkäterna var likvärdiga, därför valde vi ut två svar som vi ansåg stämde bra in med studiens syfte om barns inflytande och delaktighet i samlingen. Vi valde ut två svar som vi kallar för pedagog 1 och pedagog 2.
Eftersom det är pedagogerna som har sista ordet om samlingen så hoppas jag att alla pedagoger har en tanke och ide kring samlingen med fokus på barnens intresse och behov. Samlingen kan utformas och innehålla så mycket. Alla får yttra sig och vara med och bestämma. Vi har många olika samlingar, t.ex. Tema samlingar. Det uppfattas som ett innehållsrikt moment av samtal och aktivitet. Det är en demokratisk utövning. Jag tycker samling är just vad ordet betyder, en stund då vi samlas och ser vilka som är här och vad som ska hända idag. Den ska vara kort så att man kan komma igång med andra aktiviteter. Samlingar ska vara korta och konkreta och en stund där barnen samlas och äter frukt tillsammans. Handdockor kan vara en hjälp kring det pedagogiska budskapet. Sånger och experiment stärker det lustfyllda lärandet! (Pedagog 1, 2016-03-23)
Pedagog 1, visar hur viktigt det är med samspelet mellan de olika individerna på förskolan. Det kan inte enbart vara pedagogen som delger information och kunskap, barnen bör också känna sig delaktiga. Ett annat svar vi fick in från pedagog 2 lyder;
Det är för och med barnen vi har samling. Så självklart ska deras åsikter och idéer in. Dock går det att få in de äldre barnen på ett annat sätt än de små där du måste gissa vad de vill och önskar. Vi har demokrati, barnen får vara med och bestämma innehållet i samlingen. Det är mycket positivt kan jag tycka för att alla får en chans att uttrycka sin tanke och ställa frågor. Ofta tar man upp något som man hört i barngruppen till diskussion i samlingen. Vi har sett barnen använda sig av egen tillverkad material som är taget direkt ur en samling. Det ser man tydligt i den fria leken. Man ska visa att vi bryr oss om varandra. Samlingen ska vara en kort stund som en början på dagens innehåll. Syftet är att samla sig inför aktivitet samt skapa ett lärande tillfälle med t.ex. Matte. Målet blir olika beroende på aktivitet. Syftet är att stanna upp och se på dagens dagordning på verksamheten. Vi samlar ihop barnen och berättar hur dagen kommer att se ut. Det är beroende på situation, sammanhang och när på dagen samlingen äger rum. Den kan vara allt från ett sätt att skapa lugn och harmoni till att vara kopplad till grupperna och ha en mer pedagogisk genomtänkt plan. (Pedagog 2, 2016-03-21)
I detta svar märks det att pedagogen som svarade tänker mycket utifrån både läroplanen för förskolan och barnkonventionen. Att alla bara och vuxna ska ha rätt att uttrycka sina åsikter anser pedagog 2 är viktigt. Det ska vara ett fungerande innehåll i samlingen, pedagogerna ska inte ha samling bara för att ha det. Pedagog 2 anser att syftet med att ha samling är att det ska leda till något, i detta fall en aktivitet med matte. Dessvärre anser pedagog 2 det svårare att hålla i en samling för mindre barn och få ut något av det, där kan det räcka med att barnen får veta vem som inte är här, sen kan samlingen avslutas.
28
5.4 Hur uppfattar och tänker barn kring samlingens
innehåll?
Vi har intervjuat några barn på avdelningarna vi var på och samlade in empirin till studien om hur barnen uppfattar och tänker om samling i förskolan?
Man sitter runt i en ring och man räknar. Man får lära sig saker. Ibland får vi komma fram och säga vem vill ha frukt. Man sätter upp lappar där det står måndag, tisdag, onsdag. Alla pratar när det är samling. Man har det på morgonen på dagis. Man måste ha många barn och ett barn som inte är så busig får komma fram. När vi leker samling är det roligt och då är vi inte så många barn som en riktig samling. Då är en fröken och säger till barnen att sätta sig i ringen (Flicka, 4 ½ år, 2016-03-23 ).
I detta svar märks det att barnet vet vad en samling innehåller. På denna avdelning är det tradition att ta upp vilken dag det är under tiden det är samling. I flickans svar kan vi utläsa att hon förstår vilken betydelse det har att vara busig. Samling är även ett lärandetillfälle då barnen ska vara koncentrerade och lyssna för att kunna bli mer delaktiga i samlingen. Ett annat barn berättade för oss att ”En samling är en sån där man får frukt och man får komma fram och räkna kulor och berätta för sina kompisar vilken dag det är ”(pojke, 4 år, 2016-03-23). Flickan och pojken i dessa citat verkar ha liknande tankar om vad en samling betyder för dem. På de förskolor vi har varit på brukade barnen få frukt när det var samling, detta kan ses som att det blir en traditionsbunden aktivitet.
Barnens citat går att jämföras med en av pedagogernas syn på samlingen:
Samling är en knutpunkt där barn och pedagoger i hela gruppen har möjlighet att utbyta tankar och idéer samt följa rutiner på verksamheten. Det är en traditionsbunden aktivitet som har varit omdiskuterad i många år.( Pedagog 2016- 03-23)
Barnen och pedagogen förklarar hur dem uppfattar samlingen och när vi analyserar vidare märker vi att utifrån dessa citat kan vi både uppfatta att samling är en lärandesituation och en traditionsbunden aktivitet. Detta berättar pojken för oss då han nämner att de brukar få räkna kulor och berätta vilken dag det är. Att pedagoger håller fast vid samlingsrutiner som upprop och almanacka kan motiveras bland annat med att det innebär trygghet för barnen att samlingen följer samma mönster varje dag. Det kan vara bra att utgå utifrån den proximala utvecklingszonen när barnen deltar i samlingen. Att lägga nivån lite högre än vad barnen är vana vid och klarar av, kan innebära att kunskapen blir bättre om vi ska utgå från den sociokulturella teorin. Att ta del av barns perspektiv och försöka se på tillvaron utifrån barnens synvinkel och att samspela med barnen är viktigt, eftersom när
29
barnen känner sig delaktiga och får vara med att bestämma blir det genast mycket mer intressant att lära sig nya saker.
6. Diskussion
Syftet med denna studie är att få reda på vad pedagoger och barn anser om samling på förskolan och vad de anser är syftet med ha samling. Hur delaktiga är barnen och deras inflytande i samlingen? Hur ser samlingens roll ut i förskolan? Hur uppfattar och tänker pedagoger och barn kring samlingens innehåll? Hur påverkas barnen av pedagogernas inlevelse under samlingen? Våra frågeställningar diskuteras i följande del.
En vuxenstyrd samling behöver inte betyda att barnen är passiva deltagare. Barnens beteende visar att de är både engagerade och roade när man till exempel har en samling som involverar drama. När till exempel en pedagog sjunger en sång och gör rörelser eller låter några barn vara de personerna/djuren i sången. På så sätt blir samlingen mer levande och givande för barnen eftersom de är delaktiga och känner att de får vara med och bestämma hur samlingen och sången ska vara. Att få överta samlingens ledarskap är en erfarenhet som i högsta grad kan stärka ett barns självkänsla. Däremot får vi inte lämna över hela ansvaret till ett barn. Vi måste alltid finnas med som stöd och bistå barnet vid behov men också se till att inget barn hamnar utanför. För att försöka stärka alla barns självkänsla kan vi som pedagoger arbeta utifrån den humanistiska pedagogiken och använda oss av behovstrappan. Under tiden det är samling kan pedagoger försöka hjälpa barnen att öva upp sin självkänsla. Utifrån det sociokulturella perspektivet skapar samlingen gemenskap i gruppen. Att tillhöra en grupp ger trygghet och glädje.
Utifrån observationerna och intervjuerna har vi flera intressanta perspektiv på samlingar i förskolan. Vi har analyserat vårt empiriska material utifrån barns perspektiv, det relationella perspektivet, den humanistiska pedagogiken samt det sociokulturella perspektivet.
30
6.1 Barns perspektiv
I många av våra observationer kunde vi se att barnen var delaktiga under tiden det var samling och att det var pedagogerna som bjöd in dem. Pedagogerna använde här sin makt på ett positivt sätt då deras kunskap ofta är större än barnens, så ville pedagogerna ändå känna att barnen var delaktiga och gav den information som barnen var intresserade av. Däremot kunde vi se när pedagoger använde sin makt på ett negativt sätt också, då pedagogen höjde rösten och sa till barnen att de skulle vara tysta. Hade den här pedagogen istället låtit barnen få räkna sina kompisar hade detta kunnat bli en lärandesituation som barnen själva bestämde över.
Vi har läst och tagit med Vygotskijs (1995) tankar om hur barn lär sig tillsammans som i en grupp. I samlingarna såg vi att barns delaktighet och inflytande i samling är viktig för att barn ska få ens förtroende, får vi inte barnens förtroende blir aktiviteten tråkig, det känner barnen av och vill inte vara med på aktiviteter i samlingen.
Genom att lyssna, vara delaktig i barnens idéer och vara lyhörd på det barnen säger får vi barnens förtroende. Det är acceptabelt att samling blir kaos ibland, då kan man avsluta samlingen eller så kan vi fråga barnen vad vi ska göra istället för att samlingen ska bli så bra som möjligt. Detta kunde vi se när vi observerade en samling då pedagogen valde att ändra sin planering utifrån barnens intresse istället. Målet är att alla ska känna sig delaktiga och få uppleva gruppkänslan (Guvå, 2006). När pedagoger tar hjälp av barnens intresse eller inflytande i en samling kan gruppkänslan lättare uppnås
( a.a.).
6.1. 1 Värdegrund
Personlig värdegrund handlar mycket om det egna förnuftets handlande. Professionell värdegrund handlar också om förnuft men samtidigt om kunskap och makt att kunna ta sitt ansvar på ett professionellt sätt. (Olivestam & Thorsén, 2011). I förskolor är det viktigt med värdegrund och se till alla barn och pedagogers bästa. Att gemensamt arbeta för att en samling ska bli så bra som möjligt till både barn och pedagoger är viktigt. Det kan annars resultera i att någon känner sig kränkt.
31
6.2 Diskussion utifrån det humanistiska perspektivet
Det humanistiska perspektivet tror på människans fria vilja och värdesätter den. I likhet med det relationella perspektivet kan detta användas främst när allas åsikter tas tillvara. Att ha en meningsfull samling innebär att få barnen intresserade i ämnet man talar om, både barn och pedagoger får uttrycka vad de vill att samlingen ska innehålla. När en samling ska innehålla sånger bör man fråga barnen vilka sånger de vill att man ska sjunga så de känner sig delaktiga. Då använder pedagogen sig av barnkonventionen när pedagogen försöker få barnens röster hörda.
Att som pedagog sitta inne med bättre kunskap och erfarenhet i livet jämfört med barnen kan användas positivt om man försöker få barnen att delta i innehållet i samlingen. Att även försöka få barnen att lära sig av varandra och inte enbart anse att det är pedagogen som sitter inne med den bästa kunskapen visas under observationen då barnet berättar om kon som mjölkas. Här tillåts barnet att berätta om sina kunskaper och dela med sig till sina kompisar. Utifrån barnens kunskaper kan man senare utveckla detta genom att till exempel börja med ett tema som handlar om djuren på en bondgård. Då kan kanske andra barn ha fler kunskaper att delge till sina kompisar och pedagogen kan även ge sin kunskap till barnen.
6.3 Diskussion utifrån det relationella perspektivet
Det relationella perspektivet måste alltid vara tvåsidigt. Att utgå från detta perspektiv i samlingen innebär att både barn och pedagoger bör få göra sina röster hörda. Enligt barnkonventionen har barnen rätt att få uttrycka sig när det gäller deras egen situation. Ifall vi använder oss av observationen då pedagogen tillrättavisade barnet i samlingen och sa att barnet skulle vara tyst, har barnet rätt att säga ifrån och berätta varför barnet räknade sina kompisar. Att kritiskt granska pedagogens synpunkter på varför barnet ska vara tyst, i detta fall eftersom samlingen inte hade börjat än, bör man även lyssna på barnet. Barnet ansåg kanske att eftersom alla kompisarna redan satt i cirkeln så var det okej att börja räkna. Barnet gör inget fel i denna situation och det gör inte pedagogen heller. Barnet och pedagogen ser olika på händelsen och har olika uppfattningar av situationen så utifrån bägges perspektiv är det ingen som har gjort fel. Här är det viktigt att barn och pedagog samtalar med varandra så att de till slut förstår varandra.
32
6.4 Diskussion utifrån det sociokulturella perspektivet
Att utgå ifrån det sociokulturella perspektivet i en samlingssituation är att barnen och pedagogerna lär sig tillsammans (Vygotiskij, 1995). Å andra sidan blir det en individuell förståelse för barnet om barnet lär sig i en grupp. Därför är samlingar ett bra tillfälle att lära sig tillsammans och utöva sin kunskap genom att sjunga och diskutera om olika samtalsämne som kan vara intressant för barnen. Att sitta i en samling är ett bra tillfälle att se varje individ och att få gruppkänsla (Guvå 2006). I samling talas det och diskuteras hela tiden, i en samling lär sig barnen språket genom diskussioner, sånger, matematik, naturvetenskap och samtalsämne med mera som barn och pedagoger är intresserade av (Rubinstein Reich, 1996).
6.5 Metoddiskussion
Vi valde att göra kvalitativa metoder för att detta underlättade för oss att besvara studiens syfte och frågeställningar om barns delaktighet och inflytande i samlingen. Vi ville att de personer som var delaktiga i vår studie skulle få vara det frivilligt, därför ansåg vi att frågeformuläret var en bra metod eftersom den var frivillig att fylla i. Vi frågade även pedagoger och barn ifall dem ville bli intervjuade så även denna metod var frivillig. Eftersom vår studie skulle bli så trovärdig som möjligt behövde vi även observera de barn och pedagoger under samlingsstunderna som blev intervjuade (Löfdahl, Hjalmarsson, Franzén, 2014).
En annan metod vi hade velat prova ifall vi haft mer tid hade varit att lägga ut samma frågeformulär på internet och bett pedagoger att besvara. Vi hade då fått en mer trovärdig studie. Detta eftersom vi hade fått större mängd material att arbete med. Vi valde intervjumetoden för att få så konkreta svar som möjligt. Nackdelen med intervjumetoden var att det inte var så många som ville bli intervjuade. Om vi skulle göra om intervjuerna, hade vi försökt att ta kontakt med andra förskolor också för att få mer information.
6.6 slutsats och förslag till fortsatt forskning
Vi vill avsluta med ett svar vi fick av ett av barnen vi intervjuade: Vad är en samling?
33
En samling är en sån där man får frukt och man får komma fram och räkna kulor och berätta för sina kompisar vilken dag det är. Det gör man med lapparna där det står måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Sen sätter man dem på väggen. En samling är en sån som man kan lära sig mycket grejer och räkna och lära sig bokstäver. Man kan också sjunga olika sånger. Man pratar också om skola och bilar. (pojke 4 år, 2016-03-23).
Detta svar från barnet tolkar vi att samling är en stor del i hans lärande. De flesta av pedagogerna som besvarade vårt frågeformulär ansåg att pedagoger ska ta mer del av barnens intresse och idéer för att få in lärande, ha roligt och mer lekfull samling. Däremot ska det helst vara en planerad samling, annars kan det lätt bli en onödig samling där barnen inte är intresserade av innehållet.
Till slut vill vi påpeka att en meningsfull och givande samling leder till att barnen utvecklas i deras livslånga lärande.
Eftersom behovstrappan i det humanistiska perspektivet är uppdelat tydligt och tyvärr inte stämmer in på alla barns behov, kanske någon hade velat utveckla denna trappa. Den hade kunnat användas i förskolans verksamhet och då särskilt samlingen. Målet hade kunnat vara att försöka få varje barn att uppfylla alla fem stegen, då hade kanske alla barn känt sig viktiga och fått en bättre självkänsla redan i förskoleåldern. Detta hade troligtvis krävts enormt mycket av pedagoger runt om i världen, men å andra sidan hade detta arbete kunnat underlätta för psykiatrin. Detta eftersom vi kanske hade fått fler självsäkra barn som hade varit psykiskt friskare. Detta hade kunnat bli en tradition under samlingsstunderna på förskolor, tillsammans med de redan traditionella aktiviteterna almanacka och närvaro. Det är viktigt att se varje barn, både enskilt och i grupp.
I framtiden vill vi se fler studier om samling i förskolan och hur det påverkar barnens utveckling och framförallt de yngre barnen i förskolan är vår förhoppning med denna studie. I dagsläget (2016) vet vi inte om samlingen kommer att finnas kvar som en tradition i förskolans verksamhet. Vi hoppas att vår studie blir en inspiration för andra människor att forska vidare hur en samling på förskolor kan se ut och hur pedagoger kan arbeta med en samling. Vår förhoppning är att samlingen kommer finnas kvar på förskolor men att den utvecklas och används utifrån de barn varje pedagog dagligen möter i förskolas verksamhet.
34
7. Referenser
Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod. En handbok. Stockholm: Liber
Eidevald, Christian (2013). Systematiska analyser för utvärdering och utveckling i
förskolan: hallå, hur gör man?. 1. uppl. Stockholm: Liber
Guvå, Gunilla (2006). Från jag till vi- grupputveckling i förskola och skola. Stockholm: Fritxers
Johansson, Barbro & Karlsson, MariAnne (2013) Att involvera barn i forskning och
utveckling. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan: barns första
skola! Lund: Studentlitteratur
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber
Läroplan för förskolan: Lpfö 98.(1998). Stockholm: Utbildningsdep., Regeringskansliet
Löfdahl, Annica, Hjalmarsson, Maria & Franzén, Karin (red.) (2014). Förskollärarens
metod och vetenskapsteori. 1. uppl. Stockholm: Liber
Olivestam, Carl Eber & Thorsén, Håkan (2011). Värdegrund i förskola och skola: om
värdegrund, yrkesidentitet och praktik. 2. Rev. Uppl. Göteborg: Rebus
Olofsson, Britta (2010). Meningsfull samling i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund:
perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. Lund: Studentlitteratur
Rubinstein Reich, Lena (1996). Samling i förskolan. Lund: Studentlitteratur
Sommer, Dion (2005). Barndomspsykologi: Utveckling i en förändrad värld, 2., rev. (och utök) utg.Hässelby:Runa.
