Specialpedagogik och socialt arbete - samarbete i skyddat boende med familjer som är utsatta för våld i hemmet

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Självständigt arbete II

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Specialpedagogik och socialt arbete

- samarbete i skyddat boende med

familjer som är utsatta för våld i

hemmet

Special education and social work

– cooperation in sheltered housing with families exposed to

domestic violence

Jenny Staxlund

Masterexamen i specialpedagogik, 120 hp Slutseminarium 2018-06-08

Examinator: Lotta Anderson Handledare: Lisa Hellström

3

Abstract

Background

Children who grow up in families where violence prevails at home is in a traumatic situation and is at increased risk of developing mental health issues. Some of the exposed families come to sheltered housing. There special education and social workers work to support, protect and help them in the emergency crisis they are. The work is based on theories, research and approved experience. The background to the study is that I want to deepen myself in the process that has led to today's working method and I think that it is valuable insight to provide the interdisciplinary subject between pedagogy and social work. Parental capacity is affected when there is violence, that we know from research, but is it understood from the perspective of social workers and from the special education perspective?

Aim and study questions

The aim is to make visible the multifaceted assignments of special education as part of the work on children who are exposed to domestic violence. The detailed questions are:

• How does the process of special education work look like in sheltered housing? • What expectations do the social workers have on special education in sheltered

housing?

• How is parental capacity affected when there is domestic violence based on the social work perspective and from the special educational perspective?

Theory

Theories used in the study are the special education perspective, a sociological theory of Bourdieu's concepts, habitus, capital and fields as explanation model and Vygotsky's pedagogical theory.

4

Method

Three social workers who work in sheltered housing have been interviewed. All interviews have been recorded, transcribed and later analyzed. The interviews were semi-structured and were based on keywords. Even diary notes have been included in the empirical material. The methodology is based on a narrative approach. The result and analysis are categorized based on the themes presented in the stories.

Presentation of empirical evidence

The empirical material shows that child perspective, thoughts about what is normal, routines, everyday structure, group dynamics and activities in the shelter are key parts. And how the work will focus on salutogenic, development, the future, opportunities for play and the environment. Finally, the results that deal with parental ability, emotions and the tools that professionals can afford to force those in needs to strengthen them in the future.

Implications

Because of the study, I think there is a need to work interdisciplinary between social work and the special education. Together, these two professions can create favorable conditions for those families who are subjected to domestic violence when they come to sheltered housing. Based on the laws and governing documents available, it is obvious that there are requirements for how children´s right should be safeguarded.

Conclusion

The conclusion is that improved efforts for children and parents in sheltered housing is an important part of reducing long-term domestic violence. Children are the adults of the future and if we can prevent violence at home, there may be opportunities to prevent domestic violence to continue for generations.

5

Förord

Valet att synliggöra specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag som en del av arbetet kring barn som är utsatta för våld i hemmet grundar sig i att jag anser detta vara värdefulla insikter att tillföra det tvärvetenskapliga ämnet mellan pedagogik och socialt arbete.

Jag vill framföra ett stort tack till de tre socialsekreterare som tog sig tid att samtala och dela med sig av sina berättelser för mig. Ni gör ett fantastiskt jobb och är viktiga för många!

Ytterligare ett tack till min handledare Lisa Hellström för väldigt bra handledning och värdefullt stöd. Jag har alltid känt mig extra motiverad efter varje handledningstillfälle.

Ett kärleksfullt tack till min man, Peter, utan dig hade ingenting blivit av. Lyckan att det finns någon som tror på en är underbar!

Jenny Staxlund

7

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 9

1.1 Problemformulering och syfte ... 11

1.2 Preciserade frågeställningar ... 12

1.3 Centrala begrepp ... 12

1.4 Styrdokument och lagar ... 13

1.4.1 Barnkonventionen ... 14 1.4.2 Socialtjänsten ... 14 1.4.3 Skollagen ... 16 1.4.4 Istanbulkonventionen ... 16 1.5 Avgränsning ... 16 2. Tidigare forskning ... 18 2.1 Våld i hemmet ... 18 2.2 Psykisk ohälsa ... 19 2.3 Trauma ... 20 2.4 Föräldrakapacitet ... 21

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning ... 23

3. Teoretiskt ramverk ... 24

3.1 Specialpedagogiska perspektiv ... 24

3.2 Habitus, kapital och makt ... 25

3.3 Den kulturhistoriska dialektiska teorin ... 27

3.4 Sammanfattning av teoretiskt ramverk... 28

4. Metod ... 30

4.1 Metodval ... 30

4.1.1 Narrativ ansats ... 31

4.2 Urvalsgrupp ... 31

4.3 Genomförande ... 32

4.4 Bearbetning och analys ... 33

4.5 Studiens tillförlitlighet... 33

4.6 Etiska överväganden ... 34

5. Resultat och analys ... 37

5.1 Specialpedagogiska strategier gällande arbets- och förhållningssätt i skyddat boende .... 37

5.1.1 Analys av specialpedagogiska strategier gällande arbets- och förhållningssätt i skyddat boende ... 39

5.2 Positiva aspekter av att olika professioner arbetar i skyddat boende ... 41

8

5.3 Reflektioner kring föräldrarollen ... 44

5.3.1 Analys av reflektioner kring föräldrarollen ... 47

6. Diskussion ... 50

6.1 Metoddiskussion ... 51

6.2 Specialpedagogiska implikationer ... 53

6.3 Förslag till fortsatt forskning ... 54

6.4 Avslutande citat ... 54

Referenser ... 55

Bilaga 1 ... 60

Bilaga 2 ... 61

9

1. Inledning

”Samhället har ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma behoven hos barnen i skyddat boende1 och att genom stödinsatser verka för att boendet ska bli en vändpunkt i deras liv.” (SOU 2017:112, s.22).

I mitten av 1970-talet föddes den moderna kvinnorörelsen i protest mot ett förtryckande manssamhälle (Hydén, 1995). Det visade sig att när kvinnorna träffades och började dela sina personliga erfarenheter kom det fram att en av de erfarenheter som många kvinnor hade gemensamt var att de varit utsatta för våld. Tidigare var detta något som hållits hemligt därför att de uppfattat det som ett privat problem och personligt misslyckande. 1980 invigdes Alla Kvinnors Hus i Stockholm, som en mötesplats för alla kvinnor och en tillflyktsort för misshandlade kvinnor (Hydén, 1995). I dagsläget finns cirka 200 kvinnojourer och ungefär lika många skyddade boenden (NCK, 2018). I socialtjänstlagen (SFS 2001:453) står att kommunerna har en skyldighet att ge stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor och barn. I flertalet kommuner saknas dock egna skyddade boende och här används istället de ideellt drivna jourerna (NCK, 2018). Ursprungssyftet med jourernas arbete var att kvinnor frivilligt och ideellt skulle stödja andra kvinnor som utsatts för våld. Allt eftersom våld mot kvinnor har blivit mer uppmärksammat har de ekonomiska förutsättningarna för kvinnojourer förändrats. Det finns i dagsläget flera kommuner och landsting som budgeterar för bidrag till kvinnojourer. Skyddat boende är ett begrepp som inte finns i vare sig lag eller förordning (SOU 2017:112). Bristen av gemensam förståelse för vad ett skyddat boende är får till följd att det saknas enhetliga kvalitetskrav på insatsen.

Jag arbetar som specialpedagog på ett kommunalt skyddat boende för familjer som har blivit utsatta för hot och våld i nära relation. Under de första 2 ½ åren var det en projektanställning, kommunen hade valt att satsa stimulansmedel för att förebygga psykisk ohälsa för att finansiera projektet. När jag började på tjänsten var det för mig ett helt nytt område. Mina tidigare professionella erfarenheter var att möta barn och föräldrar på förskolor. Jag hade aldrig innan arbetat på institution och mina kunskaper inom området våld i nära relation var begränsade. Så jag fick börja med att inhämta nya

1 _{Den språkliga definitionen av skyddat boende är: en boende inrättning som tillhandahåller platser för}

heldygnsvistelse avsedda för personer som behöver insatser i form av skydd mot hot, våld eller andra övergrepp tillsammans med andra relevanta insatser (Kommittédirektiv Dir. 2016:99).

10

lärdomar och tänka igenom mitt förhållningssätt. Till saken hör att det inte finns någon liknande tjänst i Sverige, alltså hade jag inga förebilder att förhålla mig till.

Barn med utvecklingstrauma som växer upp under förhållanden som präglas av omsorgsvikt, misshandel och våld är mer benägna att uppvisa en dysfunktionell reglering belyser Hellberg (2017). Vilket kan yttra sig i utåtagerande beteenden till exempel explosiv ilska. Det fick jag ganska snabbt erfarenhet av och behövde ta i beaktande när jag utvecklade projektet. Nu har tjänsten blivit en tillsvidare anställning och jag har tillsammans med mina kollegor funnit en arbetsmetod som är gynnsam för de familjer vi möter. Med anledning av min anställning blev jag under hösten 2017 kontaktad av regeringskansliet för att delge dem mina erfarenheter av att arbeta specialpedagogiskt i skyddat boende. Mina tankar är att specialpedagogiken synliggör barnens styrkor och förmågor som tillgångar för barnen vilket inte är en självklarhet i den här verksamheten. Barnen uppmärksammas på ett annat sätt – de syns mer, får ta plats på ett positivt sätt och de ses i ett sammanhang, inte som medföljande till en utsatt förälder. Till följd av ett regeringssammanträde i november 2016 hade det tagits ett beslut om att stärka barnrättsperspektivet för barn i skyddat boende (Kommittédirektiv, Dir. 2016:99). Särskilda utredare fick i uppdrag att föreslå åtgärder för att göra det möjligt. Resultatet av deras arbete blev ”Ett fönster av möjligheter” (SOU 2017:112). Där föreslås åtgärder som bidrar till att förtydliga det ansvar som samhället och enskilda aktörer redan har idag för utsatta barn under tiden de vistas på skyddat boende. Förslagen och lagändringarna är utformade så att barnets rättigheter skyddas och deras fysiska, psykiska och sociala utveckling främjas under vistelsetiden i det skyddade boendet. Specialpedagogik nämns inte som en åtgärd vilket kan anses som egendomligt. I SOU 2017:112 står det att barn som vistas i skyddat boende tillhör en av de mest sårbara grupperna i vårt samhälle. De har för det första direkt eller indirekt utsatts för våld med potentiellt förödande konsekvenser för deras liv. Placeringen i boendet är inte en insats utifrån barnens egna behov utan istället är de medföljare till en våldsutsatt vuxen – nästan alltid barnets mamma – vars förmåga att vara en trygg och stödjande förälder oftast är nedsatt av förklarliga skäl. Slutligen får barnen vanligtvis inte de stöd- och behandlingsinsatser som deras utsatthet motiverar.

I FN:s konvention om barns rättigheter står att barn som drabbats av våld i nära relationer har särskilda rättigheter (Unicef, 1989). Socialnämnden ansvarar för att ett barn som utsatts för brott och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver (SFS 2001:453). Barn som har bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot

11

närstående är offer för brott och Socialnämnden ska särskilt beakta och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som det behöver. Ungefär 10 procent av alla barn har någon gång upplevt våld i hemmet och ungefär 5 procent upplever det ofta (SOU 2001:71), men mörkertalet antas vara betydande. Överlien (2007) visar att de senaste 10 åren har intresset för barn som upplever en förälders våld mot den andre ökat markant, vilket märks i antalet publicerade artiklar.

Det saknas officiell statistik men Socialstyrelsen uppskattar att runt 3000 barn och lika många vuxna någon gång vistas i skyddat boende under ett år (SOU 2017:112). Antalet barn i det skyddade boendet som denna studie utgår ifrån var 110 barn år 2017. Boendetiden varierade, men i snitt bodde en familj i boende mellan 3 veckor och 3 månader. Detta innebär för min del många nya relationer som ska skapas på kort tid och lika många avsked som ska tas, vilket kräver kompetens för att detta ska bli på ett gynnsamt sätt för barnen och deras mammor. Detta är bakgrunden till det valda ämnet i min master.

1.1 Problemformulering och syfte

Det övergripande syftet med föreliggande studie är att synliggöra specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag som en del av arbetet kring barn som är utsatta för våld i hemmet. Det specialpedagogiska uppdraget är koncentrerat till verksamhet som bedrivs i skyddat boende. Ett specialpedagogiskt uppdrag är att synliggöra allt som är positivt i den kontext som barn befinner sig i. Det för att kunna skapa gynnsamma läromiljöer. För att kunna uppmärksamma det som är bra i en miljö som präglas av trauma och psykisk ohälsa krävs att det finns professionella som kan sina uppdrag och har förståelse för det. I verksamheten som studien görs har socialsekreterarna en stor betydelse för vilka resultat som nås. Det är avgörande för om familjerna orkar med en förändring eller om de återgår till våldet. Specialpedagogik kan vara en del i arbetet att arbeta salutogent för våldsutsatta barn. Det behövs att hänsyn tas för barnens bakgrundsupplevelser och att det skapas en relation mellan alla inblandade, såsom barn, mamma och personal.

Problemformuleringen till studien grundar sig i att det är svårt att finna forskning som är tvärvetenskaplig mellan pedagogik och socialt arbete när det handlar om barn som är utsatta för våld i hemmet. Jag har under de senaste tre åren arbetat specialpedagogiskt med just dessa barn. För att utvecklas i mitt arbete har jag sökt evidens i hur specialpedagogiskt förhållningssätt kan vara ett gynnsamt arbetssätt men

12

jag har inte funnit någon tydlig syntes. Jag vill med denna studie synliggöra specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag som en del av arbetet kring barn som är utsatta för våld i hemmet.

1.2 Preciserade frågeställningar

Mina frågeställningar är:

• Hur ser processen för det specialpedagogiska arbetet ut i skyddat boende?

• Vilka förväntningar har socialsekreterarna på specialpedagoguppdraget i skyddat boende?

• Hur påverkas föräldrakapaciteten när det finns våld i hemmet utifrån socialsekreterarnas perspektiv samt ur det specialpedagogiska perspektivet?

1.3 Centrala begrepp

Våld. ”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna

handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill.” (Isdal, 2001, s.34).

Det är kvinnor som utsätts i långt högre grad än män för våld i nära relationer. Våldet som riktas mot kvinnor är typiskt sett grövre och oftare upprepat. Således är en överväldigande majoritet av de som placeras på skyddat boende kvinnor och barn, medan våldsutövaren i de allra flesta fall är män och vanligtvis en pappa (Unizon, 2017). I föreliggande studie är det därför främst pappans våld mot mamman och barnen som är centrum. Det på grund av att det är den vanligaste formen av våld som barn utsätts för. Barn kan självklart uppleva våld i andra relationer också, till exempel våld från pappa mot en ny partner eller våld i samkönade relationer (Eriksson & Näsman, 2011).

Våld i hemmet. Barn kan utsättas för våld både indirekt och direkt. Dels kan våld

riktas direkt mot barn men barn kan även utsättas för våld genom att bevittna våld mellan vuxna vilket oftast sker i barnens hem (Mattsson, 2017).

Psykisk ohälsa. Samspel mellan kropp och själ är psyke, hälsa är en resurs i det

dagliga livet (Jernbro, 2015). Psykisk ohälsa är därför när både kropp och själ mår dåligt.

13

Trauma. Trauma kan innebära att barn är med om en plötslig yttre dramatisk händelse

som utlöser olika fysiska och psykiska reaktioner. Barn som under lång tid bevittnar våld i hemmet utsätts för långvarigt trauma (Arnell & Ekbom, 1999).

Föräldrakapacitet. Föräldrarnas förmåga att vara en stabil anknytnings person för sina

barn. I familjer där det förekommer våld kännetecknas livsvillkoren av otrygg anknytning mellan barn och föräldrar, bristande kontinuitet och kommunikation samt brist på stimulans (Arnell & Ekbom, 1999).

Specialpedagog. Skollag (SFS 2010:800) tar upp att det ska finnas tillgång till personal

med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Barn som bor i skyddat boende har i regel inte möjlighet att fullfölja sin vanliga skolgång därför är det betydelsefullt att det finns personal med specialpedagogiska kompetenser där. Att vara specialpedagog i studien innebär att aktivt arbeta med familjen: i olika aktiviteter, med anknytning, stöd i vardagssituationer och i samtal gällande föräldrakapacitet. Även enskilda samtal och aktiviteter med barnen är regelbundet förekomna.

Socialsekreterare. I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) står: ”För utförande av

uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.”(3 kap. 3§). Studiens socialsekreterare har som uppgift att vara kontaktperson till de boende, vilket innebär att ge stöd och hjälp i den akuta fasen, ha krisbearbetande samtal för att bearbeta det våld som de har utsatts för samt planera för en trygg framtid. Stödet innebär även att få praktiskt stöd vid kontakt med exempelvis advokat, polis och socialtjänst.

1.4 Styrdokument och lagar

Följande styrdokument har betydelse för studien. Gemensamt för dem är att de alla tar tillvara på barns rättigheter. De handlar om vem som ansvarar för att barn ska få stöd när de är utsatta för till exempel våld i hemmet. Socialtjänst, skola samt hälso- och sjukvård har ett gemensamt ansvar.

14

1.4.1 Barnkonventionen

Barnkonventionen (Unicef, 1989), FN:s konvention om barnets rättigheter, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Det finns 45 artiklar inskrivet i barnkonventionen och några är särskilt riktade till de barn som studien handlar om. Barnkonventionen slår fast att alla barn har samma rättigheter att växa upp under trygga förhållanden, att utvecklas och att skyddas mot övergrepp och utnyttjande. Alla rättigheter i barnkonventionen ska ses som en helhet men det är fyra artiklar som anses vara dess grundprinciper. Dessa är: artikel 2 – barnet ska skyddas mot alla former av diskriminering, artikel 3 – barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn, artikel 6 – barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling samt artikel 12 – barnet ska ha rätt att säga sin mening och få den respekterad. I barnkonventionen står även att varje barn har rätt till utbildning och att skolan ska hjälpa barnet att utvecklas. Samt att varje barn har rätt till lek, vila och fritid. Vissa artiklar i barnkonventionen är särskilt viktiga att ta hänsyn till när det gäller våldsutsatta barn. En av dem är artikel 39 där det står att barn som har utsatts för övergrepp eller utnyttjande har rätt till rehabilitering och social återanpassning. Den rehabiliteringen och återanpassningen ska äga rum i en miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet. Artikeln innebär att barn har rätt till lämpliga vård- och stödinsatser efter att ha utsatts för eller bevittnat våld i nära relationer.

1.4.2 Socialtjänsten

Kommunerna har en stor frihet att utforma sina verksamheter utifrån lokala förutsättningar och behov men de ska utgå från Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som är en målinriktad ramlag. I 5 kap. 1§ anges att socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) står att vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas och vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2§).

I 5 kap. 11§ finns bestämmelser om socialnämndens stöd till brottsoffer. Det finns fyra stycken i paragrafen med olika perspektiv avseende brottsoffer. Första stycket handlar om att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp, det gäller alla brottsoffer som utsätts för våld – oavsett vem som har utövat våldet. Enligt

15

det andra stycket ska socialnämnden särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld/övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att kunna förändra sin livssituation. Det tredje stycket handlar om att barn som utsatts för brott får det stöd och hjälp som de behöver. Slutligen det fjärde stycket, där framgår det att socialnämnden särskilt ska beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och att de ska få det stöd och hjälp som de är i behov av. En person som är utsatt för våld ska av socialnämnden kunna erbjudas ett lämpligt, tillfälligt boende som motsvarar den våldsutsattas behov av skydd (SOSFS 2014:4). Det är viktigt att det skyddade boendet har tillräckligt med bemanning och tillräckliga skyddsanordningar för att kunna erbjuda skydd mot hot, våld och andra övergrepp. Ett allmänt råd är att skyddade boende bör vara lämpliga för eventuellt medföljande barn oavsett ålder eller kön (SOSFS 2014:4). Enligt Statens offentliga utredning (SOU 2017:112) finns olika förslag till ändringar i socialtjänstförordningen. Ett av dem är att om skyddade boende tar emot barn ska boendet vara lämpligt för barn oavsett ålder eller kön, det ska finnas personal med kunskaper om barns behov och rättigheter samt att det i boendet ska finnas en barnansvarig person. I SOSFS 2014:4 står även att socialnämnden bör kunna erbjuda barnets föräldrar råd och stöd med utgångspunkt i barnets behov. Vidare framgår att insatser ska kunna ges vid behov även till den våldsutövande föräldern och andra våldsutövande vuxna som bor tillsammans med barn. Dessa insatser syftar till att våldet upphör och våldsutövaren får en ökad förståelse för hur våld påverkar barn. Viktigt är att åtgärderna genomförs med beaktande av barnets behov av trygghet och säkerhet. Personalens kompetens belyses i 3 kap. 3§ (SFS 2001:453) där det står - för att utföra uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Därutöver anger de allmänna råden (SOSFS 2014:4) att den handläggande personalen bör ha kunskaper om hur man samtalar med ett barn om våld och andra övergrepp, samt vilka konsekvenser det kan få för ett barn att utsättas för eller bevittna våld eller andra övergrepp av eller mot närstående.

Socialnämnden är sedan den 1 oktober 2014 enligt Socialstyrelsens föreskrift skyldig att alltid inleda en utredning avseende barnet när den har fått kännedom om att barnet kan ha utsatts för eller bevittnat våld (6 kap. 1§ SOSFS 2014:4). Här ska bedömas huruvida risken är att barnet kommer att utsättas för eller bevittna ytterligare våld. Det ska göras en utredning kring våldets karaktär och omfattning, våldets påverkan på

16

barnet och dess relation till föräldrarna, barnets egen uppfattning om våldet och barnets behov av stöd och hjälp på både kort och lång sikt.

1.4.3 Skollagen

Alla barn som är bosatta i Sverige omfattas av skolplikt. Det är vårdnadshavaren som ska se till att barnet fullgör sin skolplikt. De barn som inte kan gå i sin vanliga skola är hemkommunen skyldiga att anordna annan föreskriven utbildning (SFS 2010:800). Barn som ännu inte börjat skolan eller förskoleklassen ska erbjudas förskola (8 kap. 3§).

1.4.4 Istanbulkonventionen

I april 2011 antog Europarådet konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet – den så kallade Istanbulkonventionen (Prop. 2013/14:208). Artikel 18 handlar bland annat om att förbättra samverkan och bidra till en ökad samsyn kring hur våld i nära relation bäst ska förebyggas och bekämpas mellan berörda aktörer. I artikel 20 står att personer som har utsatts för våld ska ha tillgång till tjänster som underlättar deras återhämtning. Det ska inom socialtjänsten finnas tillräckliga resurser och utbildad personal för att ge brottsoffer den hjälp som är lämplig. Enligt artikel 23 ska lämpliga och lättillgängliga skyddade boenden i tillräckligt antal erbjudas så att brottsoffren, särskilt kvinnor och deras barn ska vara trygga.

1.5 Avgränsning

Arbetet riktar sig främst till specialpedagoger och socialsekreterare som arbetar med våldsutsatta barn men även övriga professionella som finner ämnet intressant. Mina förhoppningar med arbetet är att bidra med en ökad medvetenhet, gällande våldets påverkan, hos aktörer som möter barn i olika sammanhang.

Jag har valt att fokusera på att synliggöra tre socialsekreterares uppfattningar om det specialpedagogiska arbetet för våldsutsatta barn. Samt att delge utkast från mina specialpedagogiska dagboksanteckningar som jag började skriva i starten av projektet som specialpedagog på det skyddade boendet. Genom de här datainsamlingsmetoderna önskar jag kunna besvara mina frågeställningar. Avgränsningen ligger i att det är just tre socialsekreterare från ett boende och specialpedagogiska dagboksanteckningar även om det hade varit intressant att få ta del av fler berättelser. Arbetet går inte ut på att

17

generalisera vilka uppfattningar socialsekreterare har eller hur specialpedagogiskt arbete ska bedrivas för våldsutsatta barn utan att få fram de här socialsekreterarnas och min egen berättelse.

18

2. Tidigare forskning

Studiens syfte är att synliggöra specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag som en del av arbetet kring barn som är utsatta för våld i hemmet därför redovisas vad tidigare forskning kring detta ämne har belyst. Jag utgår ifrån begrepp som är frekvent återkommande i arbetet och därför är relevanta att koppla till tidigare forskning.

2.1 Våld i hemmet

Lelli (2014) visar att våld i hemmet är ett allvarligt och utbrett nationellt problem som berör alla ekonomiska, högt/lågt utbildade, sociala, geografiska och etniska grupper. Våld som barn är med om i hemmet blir en del av barnens livsmiljö eftersom de inte kan välja bort det eller inte beröras av det (Överlien, 2007). Mattsson (2017) påpekar att barn kan utsättas för våld både indirekt och direkt. Dels kan våld riktas direkt mot barn men barn kan även utsättas för våld genom att bevittna våld mellan vuxna. Barn kan användas som ”verktyg” i misshandeln av sina mammor, de blir tvingade att själva utöva våld mot sin mamma (Eriksson, 2008). Våldet kan ibland framkallas på grund av oenigheter kring barnen. Till exempel kan pappa bli arg på mamma för att han anser att hon inte kan få barnen i säng, sitta vid matbordet eller något annat som han anser vara viktigt. Dessa faktorer skapar skuldkänslor hos barnet. En särskilt utsatt grupp av barn är de som har kroniska sjukdomar eller någon form av funktionsvariation. ”Hemmet blir en brottsplats som de som drabbas inte kan undvika. Makt och kontroll och ett negativt känslomässigt klimat präglar vardagen i dessa familjer. Det positiva föräldraskapet är svagt, barnen lyder av rädsla.” (Metell, Eriksson, Isdal, Lyckner & Råkil, 2001, s.147). Att prata om våld i hemmet innebär att det är en mängd olika erfarenheter, livssituationer och problembilder som det pratas om (Eriksson, Källström Cater, Dahlkild-Öhman & Näsman, 2008). Många barn delar samma erfarenhet över att de inte kan förstå våldet, de kan inte avgöra vilka situationer som riskerar att bli våldsamma vilket resulterar i att många barn lever med en ständig rädsla. Eftersom de inte förstår orsaken till våldet känner många barn även skam, skuld och ansvar. I mötet med barnen är det viktigt att komma ihåg att barn ofta känner stor lojalitet med båda sina föräldrar och kan ha en dubbel bild av den våldsutövande föräldern (Broberg, Almqvist, Axberg, Grip, Almqvist, Sharifi, Cater, Forssell, Eriksson & Iversen, 2011).

Eriksson och Näsman (2012) diskuterar att i många familjer finns kulturella tabu mot att prata om våld i familjen, vilket minskar barns möjligheter att sätta ord på sina

19

erfarenheter. Oftast förblir det en familjehemlighet att barn utsätts för våld i hemmet, barn berättar sällan vad de har upplevt (Mattsson, 2017). Barn upplever våldet och det gör de på flera olika sätt. De ser våldet, hör det, känner mammas rädsla, ser den materiella förstörelsen och blir inte sällan själva utsatta för fysiskt våld. Evenshaug och Hallen (2001) menar att det enskilda barnets tolkning och bedömning av den aktuella situationen inte enbart är betingat av barnets ålder utan också av speciella erfarenheter, behov, intressen och temperament. Även den omedelbara omgivningen och det totala kulturella och sociala sammanhanget inverkar. Barn tolkar inte bara den emotionsväckande situationen utan även sina egna och andras känsloreaktioner (Evenshaug & Hallen, 2001). Genom den emotionella kommunikationen sker det redan från tidig ålder en socialisation av känslorna vilket har en betydelse både för hur känslorna uttrycks och hur de upplevs. Lelli (2014) drar slutsatserna att barn som har bevittnat våld i hemmet kan komma ihåg när och var våldet skedde, eller kan en viss lukt påminna dem om de hemska händelserna.

Överlien (2007) nämner att 30–60 procent av de barn som upplever våld i hemmet även själva blir utsatta för fysisk misshandel.

2.2 Psykisk ohälsa

Barn som utsätts för våld under uppväxten ökar kraftigt risken för att utveckla psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan i sin tur innebära en ökad risk för annan utsatthet, till exempel svårigheter i skolan och med sociala relationer. Det har de senaste åren förts en debatt kring betydelsen av hur våld i hemmet påverkar barns psykiska hälsa (Afolabi, 2015). Även om bevis visar att de flesta barnoffer är motståndskraftiga, lider de och kan komma att visa negativa psykologiska och biologiska konsekvenser senare i livet (Afolabi, 2015). Eriksson et al. (2008) belyser att det är viktigt att minnas att en del barn inte verkar påverkas i den akuta situationen men de kan komma senare i livet att utveckla symtom som till exempel: ångest, depression, hämmade beteenden och temperamentsproblem.

En studie av O’Neill, Guenette och Kitchenham, (2010) visar:” If the child continues to experience ongoing real and perceived danger, the physiological changes begin to break the body down, affecting developing systems, slowing brain cell and physical growth, and suppressing the immune system.” (s.192). O’Neill et al. (2010) belyser att barnmisshandel och försummelse ofta inträffar i en utvecklingsskadlig period när

20

nervsystemet genomgår en enorm utveckling. Detta kan leda till stora skador i hjärnan vilket kan ge långsiktiga effekter på de mänskliga funktionerna, såsom beteendemässiga, kognitiva och sociala svårigheter. Ångeststörningar och personlighetsstörningar är andra psykiska störningar som barn riskerar att utveckla senare i livet. Det är vanligt med en i hög grad psykosomatiska symtom och försämrad livskvalitet (Jernbro, Svensson, Tindberg & Janson, 2012). Att vid upprepade tillfällen exponeras för våld mellan närstående påverkar kroppens stresshanteringssystem vilket leder till att systemet störs långsiktigt. Ytterligare en konsekvens av psykisk ohälsa är en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar långt senare i livet (McEwen, Bruce & Gianaros, 2011).

Det finns forskning som påstår att den svåraste och potentiellt mest skadliga formen av våld ur ett psykologiskt perspektiv för ett barn är att behöva uppleva pappas våld mot mamma (Överlien, 2007). Anledningen till detta enligt forskning (a.a) är att det är psykologiskt svårare för ett barn att uppleva en våldsepisod om barnet är fysiskt närmare händelsen och om barnets omsorgsperson är i fara.

2.3 Trauma

Trauma kan bestå av enskilda eller flera händelser. Ett stort folkhälsoproblem bland barn och ungdomar är traumatiska händelser. Att exponeras för traumatiska omständigheter som fysiska övergrepp, sexuella övergrepp, våld i samhället, våld i hemmet eller naturkatastrofer kan orsaka posttraumatisk stresstörning (PTSD) (Nabors, Baker-Phibbs & Woodson, 2016). Evenshaug och Hallen (2001) belyser att traumatiska kriser utgör extraordinära påfrestningar som inte tillhör en normal livscykel.

Hellberg (2015) drar slutsatserna att traumatisering innebär att en person får men och fortsatta svårigheter efter krishändelser och att varje individ reagerar olika. Det beror på den personliga upplevelsen och tolkningen av situationen. Vidare betonar Hellberg (2015) upp att de handlingar som skadar mest är de som utförs av de personer som står oss närmast. Därför lever barn som växer upp i en hemmiljö med missbruk, sexuella övergrepp, våld eller allmän försummelse med ständiga pågående potentiella trauman – vilket brukar benämnas komplexa trauman. Efterreaktionerna blir oftast av en svårare art för barnen och det är också då de löper större risk att, förutom långvariga problem, utveckla PTSD. Även O’Neill et al. (2010) belyser att barn och andra som har upplevt traumatiska händelser löper en stor risk för att komplexa traumareaktioner.

21

En traumakonsekvens för barn som har bevittnat våld i hemmet är deras förmåga att lyckas i skolan påverkas negativt (Lelli, 2014). Barnen kan ha koncentrations- eller inlärningssvårigheter. Barn som utsätts för trauma kommer sannolikt att ha svårigheter att bilda friska relationer och svårigheter med socialt samspel i skolan. Vilket leder till att dessa barn är även mer utsatta för mobbing i skolan än andra barn (Lucas, Jernbro, Tindberg & Janson, 2016). Lelli (2014) visar även att traumatiska erfarenheter kan hindra en elevs förmåga att organisera material i följd och leda till problem med läsning, skrivning och muntlig kommunikation. Ytterligare en konsekvens för barn som är traumatiserade är att de ofta är kroniskt spända och konsekvent osäkra vilket gör dem överkänsliga för uppfattningar om hot eller fara. Därför kommer de fortsatta följderna av krisen att vara beroende av den hjälp barnen får med att bearbeta det som skett (Evenshaug & Hallen, 2001).

Bath (2015) har tagit fram en vägledning som är viktigt för vuxna som arbetar med barn och unga som har varit utsatta för trauma. Den handlar om förståelse, bemötande och förhållningssätt – detta kallas Traumamedveten omsorg. Traumamedveten omsorg vilar på tre pelare: trygghet, relation och coping. Där den första delen handlar om att förmedla och skapa trygghet. ”Healing starts with creating an atmosphere of safety…” (Bath, 2015, s.6). Relationspelaren handlar om vikten av att ha relationer till viktiga vuxna, till andra barn/ungdomar och att få ingå i sociala sammanhang. Coping är ett psykologiskt begrepp som handlar om att ha förmåga att hantera yttre påfrestningar samt inre känslor och impulser. ”First, the adult needs to focus on the emotions driving the behaviour, rather than the behaviour itself – for example, the anger rather than the swearing.” (Bath, 2008, s.45). Enligt Bath (2008) kan samreglering ske genom att den vuxna har ett bemötande som är varmt, pratar med lugn röst som bekräftar den utsattas situation och erbjuder samtal för problemlösande reflektion.

2.4 Föräldrakapacitet

Familjen är normalt barnens första samspelsarena där framför allt föräldrarna förmedlar och levnadsgör kulturens och samhällets värderingar, normer och roller (Evenshaug & Hallen, 2001). Normalt är föräldrarna de mest stabila anknytningspersonerna och modellerna i barnens tillvaro. Evenshaug och Hallen (2001) belyser att bristande omsorg innebär att föräldrar ger upphov till fysiska och/eller psykiska skador hos barnen eller att de försummas så allvarligt att deras fysiska och/eller psykiska hälsa är i

22

farozonen. Om anknytningspersonerna är skrämmande och kränkande kan barnet inte utveckla en trygg och organiserad anknytning. Det på grund av att det inte är möjligt för barnet att söka tröst och skydd hos förövaren. Barn som växer upp i en omgivning där hot och våld när som helst kan brisera lever i ett förhöjt spänningstillstånd som innebär att ett ängsligt anknytningsbeteende ständigt är aktiverat. Vilket i sin tur innebär att barnets utveckling hämmas, eftersom det utforskande beteendet släcks när anknytningsbeteendet aktiveras (Howe, Brandon, Hinings & Schofield, 1999).

Metell, et al. (2001) drar slutsatserna att: ”… mäns våld mot kvinnor skadar deras barn och makt kopplat till kontroll, aggressivitet och våld omöjliggör ett gott föräldraskap.” (s.138). I utsatta familjer kännetecknas livsvillkoren av otrygg anknytning mellan barn och föräldrar, bristande kontinuitet och kommunikation och brist på stimulans. Familjerna lever periodvis under kaotiska förhållanden och med svåra konflikter mellan familjemedlemmarna (Arnell & Ekbom, 1999).

Orsakerna till olika slag av omsorgssvikt är många och måste sökas i det komplexa samspelet inom familjesystemet och andra system i barnens miljö. ”Föräldrarnas pedagogiska arv från sin egen uppväxt är ofta präglat av omsorgssvikt, misshandel eller förlust av någon vuxen.” (Evenshaug & Hallen, 2001, s.221). Att förstå föräldrars våld mot barn kan ta sin grund i psykoterapeutisk inriktning som förstår våldet med utgångspunkt i föräldrarnas utsatthet och sårbarhet, inte minst den utsatthet och sårbarhet som de har med sig sedan sin barndom (Mattsson, 2017). De vuxna som utövar våld har själva som barn inte kunnat få den trygghet de haft behov av, vilket gjort att de som vuxna inte heller själva kan ge omsorg och trygghet. Metell et al. (2001) tar upp att alla föräldrar, även för föräldrar till barn som bevittnar våld i familjen, bär en önskan inom sig att deras barn ska få om möjligt bättre uppväxtförhållanden än de själva haft.

Våld i hemmet påverkar föräldraskapet negativt och kan leda till att föräldrarna börjar bry sig mer om sina egna behov (Afolabi, 2015). Moderns auktoritet är starkt underminerad där ett barn bevittnar att mamman misshandlas och det kommer att fortsätta plåga barnet även efter det att barnet och mamman har lämnat våldet. En mamma som är misshandlad behöver återta makten över sitt liv och sin auktoritet inför barnen (Metell, et al., 2001). Små barn som har en ångestladdad och osäker anknytning har tendenser att antingen avvisa eller ignorera de vuxna vid återförening eller så kan de uppvisa en ambivalent attityd mot dem och aggressivt beteende (Evenshaug & Hallen, 2001). Barn som upplever att deras mamma blir misshandlad och kränkt av pappan

23

fråntas även möjligheten att skapa en trygg anknytning med mamman (Metell et al., 2001). ”När mamman i barnets ögon varken skyddar sig själv eller barnet, kan barnets medkänsla med mamman ersättas med vrede och fientlighet mot henne. Barnet kan bestraffa och håna mamman med ord som det hört pappan använda.” (Metell, et al., 2001, s.139). Eriksson och Näsman (2012) visar att faderns våld mot mamman är skadligt för barn-moderförhållandet och det är därför viktigt att inte försvaga mammans position.

Evenshaug och Hallen (2001) belyser att familjerelationerna kanske är den viktigaste enskilda faktorn som förklarar varför vissa ungdomar hamnar i kriminalitet. Det har i många undersökningar visats att det förhållandet som dessa unga vuxit upp i är familjmiljöer som präglats av likgiltighet, avvisande, bristande tillsyn samt en dålig förmåga att hantera familjekonflikter. I SOU 2017:112 framgår att forskning visar att självskadebeteende och kriminalitet är vanligare bland barn och unga som har utsatts för våld än bland andra barn och unga.

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

I min studie är begreppen våld i hemmet, psykisk ohälsa, trauma och föräldrakapacitet viktiga att ha kunskaper kring då de är centrala delar i det mångfacetterade uppdraget att arbeta specialpedagogiskt i skyddat boende. Våld i hemmet är ett utbrett problem som berör många. Risken att utveckla psykisk ohälsa ökar kraftigt om man som barn utsätts för våld. Trauma upplevs olika och ger olika skador. Det finns belägg för att barn som utsatts för våld i hemmet har en ökad traumatisering som kan ge långvariga problem. Traumamedveten omsorg är en pedagogisk modell som omfattar kunskap om faktorer som är speciellt betydelsefulla i förhållningssättet för den som är viktig vuxen för barn/ungdomar med traumatiska erfarenheter. Föräldrakapaciteten är en central del i arbetet på skyddat boende. Den kan svikta på grund av våldet som har förekommit i hemmet.

24

3. Teoretiskt ramverk

De teoretiska ramverken inleds med specialpedagogiska perspektiv. Sen följer en teoretisk förankring utifrån Bourdieus begrepp habitus, kapital och makt. Därefter den kulturhistoriska dialektiska teorin med utgångspunkt från Vygotskij. Totalt kompletterar de teoretiska ramverken varandra och ger en teoretisk helhet för studien. Slutligen en sammanfattning av kapitlet.

3.1 Specialpedagogiska perspektiv

Inom ämnet pedagogik har det alltid funnits frågor av specialpedagogisk karaktär. Det är från olika teorier, sociologi, psykologi samt medicin som specialpedagogiken har hämtat sin teori. Specialpedagogiken har främst kommit att utvecklas utifrån positivistiska utgångspunkter vilket har inneburit att den delvis avlägsnat sig från samhällsvetenskapen (Nilholm, 2005). Persson (2013) klarlägger att under senare tid har det dock även inom samhällskunskapen vuxit fram intresse för specialpedagogik även om själva specialpedagogiken har en relativt kort historia. Vidare skriver Persson (2013) att specialpedagogikens funktion är att sättas in då den vanliga pedagogiken bedöms som otillräcklig. Lutz (2013) visar att möten med barn i pedagogiska sammanhang ställer stora krav på den vuxne att hitta former för att bygga relationer som är lämpade både socialt och kunskapsmässigt för att främja barns möjligheter att växa och utvecklas. Här krävs att den vuxne har kompetens att närma sig barnets perspektiv, vara emotionellt närvarande och inneha en lekfullhet. En egenskap som är bra att ha i pedagogiskt arbete är inlevelseförmåga, men man måste alltid tänka på att när man jobbar med människor som har behov av särskilt stöd så jobbar man med människor med annorlunda förutsättningar (Hejlskov Elvén, 2009).

Nilholm (2005) belyser att de olika perspektiven som finns inom den specialpedagogiska forskningen är viktig då de olika perspektiven ger olika konsekvenser för hur den specialpedagogiska verksamheten förstås och organiseras. Det är vanligt att den specialpedagogiska forskningen delas in i två grundläggande perspektiv. Det ena är ett traditionellt, individualistiskt perspektiv, det kategoriska, som har rötterna i medicin och psykologi. Det andra är ett perspektiv med betoning på sociala faktorers påverkan rörande de problem som finns, ett så kallat relationellt perspektiv (Nilholm, 2005). I det första perspektivet placeras ”problemet” hos individen. Det andra perspektivet betonar mer den sociala konstruktionen och här är inte

25

barnet problembäraren utan det är snarare i mötet med miljön som problem kan uppstå. Dessa perspektiv kan kopplas till studiens syfte eftersom det är finns flera faktorer att ta hänsyn till i det specialpedagogiska arbetet med barn som är utsatta för våld i hemmet. Ordet relationell inom pedagogiska fenomen beskriver Aspelin (2013) som att dessa alltid är tvåsidiga. Det går inte att förstå dem fullkomligt utifrån endast en aspekt. Grundbegrepp inom fältet är fenomen som existerar människor emellan vilka kan vara relation, kommunikation och interaktion.

3.2 Habitus, kapital och makt

En teori som kan förklara och förtydliga varför olika företeelser sker är Bourdieus teori. Pierre Bourdieu var en fransk sociolog (1930–2002), en typisk konfliktteoretiker, som ville synliggöra olika former av makt och dominans i samhället som inte var erkända eller som missuppfattats (Aakvaag, 2011).

Habitus är kärnan i Bourdieus teori. Bourdieu (1995) förklarar begreppet habitus med varför en person gör som den gör. De praktiska erfarenheterna i samband med de kognitiva kunskaperna gör att en person handlar olika i olika situationer. Habitus är alltså handlingstendenser som sätter sin prägel på allt som vi tänker, allt vi gör och på vilka vi är (Aakvaag, 2011). ”Habitus bestämmer skillnaden mellan bra och dåligt, gott och ont, distingerat och vulgärt osv, men denna skillnad är inte alltid densamma.” (Bourdieu, 1995, s.19). Allt eftersom en person får nya erfarenheter och upplevelser som har betydelse för den enskilde förändras deras habitus. Dock är inte habitus något som låter sig förändras utan vidare, åtminstone inte enbart genom reflektion och med tankens hjälp (Aakvaag, 2011). Personer kan inte bara bestämma sig för att bli någon annan, det förklarar Bourdieu med att habitus har en tröghet och fakticitet. ”Utan habitus skulle vi varit hjälplöst förtappade utan färdigheter och möjligheter att orientera oss.” (Aakvaag, 2011, s.175). Slutligen gällande habitus är det mycket viktigt att känna till att habitus har ett socialt upphov. Enligt Bourdieu förkroppsligar vi de förväntningar som vår sociala uppväxt miljö ställer på oss. Det innebär att människor som växer upp i skilda sociala miljöer också kommer att utveckla olika habitus och vi är mycket starkt formade av vår sociala miljö.

Bourdieu använder kapitalbegreppet för att förtydliga konkurrensen kring makt bland individer och grupper i samhället. Bourdieu delar in kapital i tre huvudformer: Ekonomiskt kapital, kulturellt kapital och socialt kapital. Alla människor har kapital

26

men de ser olika ut (Bourdieu, 1995). Ekonomiskt kapital är enligt Bourdieu den viktigaste kapitalformen (Aakvaag, 2011) och det grundar sig på att ekonomiskt kapital ger ekonomisk makt. Det kulturella kapitalet består av att aktörer har tillägnat sig och behärskar den dominerande kulturella koden i samhället. Kulturellt kapitalet kan se olika ut beroende på uppväxten (Bourdieu & Passeron, 2008). Bourdieu och Passeron (2008) drar slutsatserna att även i teorin kan det synas hur de olika kulturella kapitalens värde skiftar med avståndet mellan det som är kulturellt godtyckligt och det som är inpräglat i familjens grupp eller klass - familjens värdering kan kollidera med vad samhället anser vara rätt. Skillnaden mellan ekonomiskt kapital och kulturellt kapital är att ekonomiskt kapital huvudsakligen existerar i en fysisk och yttre form medan kulturellt kapital har primärt en förkroppsligad och internaliserad existens som är förankrad i aktörens habitus (Aakvaag, 2011). Socialt kapital är den tredje kapitalformen. Här är det tillgång till sociala nätverk, medlemskap i grupper som familj, vänner, kollegor, grannar med mera som är väsentligt. Även socialt kapital ger makt därför att nätverk kan mobiliseras om de vill uppnå något.

Aakvaag (2011) skriver om Bourdieus ordningsteori, vilket handlar om symbolisk makt. Bourdieus teori är att både det sociala rummet och de sociala fälten grundar sig på en systematisk skev fördelning av kapital. Frågan han ställer sig är varför gör inte den dominerade klassen i det sociala rummet och underlägsna grupper på de sociala fälten oftare uppror? Svaret Bourdieu har kommit fram till är att ojämlikhet och orättvisor som regel fördunklas och förvrängs genom de sätt på vilka vi klassificerar och förstår verkligheten. Begreppet som används är naturalisering. En förklaring är att hierarkier, dominans och godtyckligt herravälde oftast ändras så att fenomenen ifråga framstår som vanliga, naturliga, självklara och oproblematiska – det är så det ska vara. Ett exempel som Bourdieu själv använder är hur männens godtyckliga makt över kvinnor fördunklas och naturaliseras genom att det är kvinnans biologiska natur att vara hemma för att ta hand om barnen och passa upp mannen (Aakvaag, 2011). ”Om det är så att det godtyckliga förtrycket av individer, grupper och klasser på detta sätt hålls kvar nedanför medvetandets tröskel, blir det inte heller så konstigt att de dominerade finner sig i sin situation.” (Aakvaag, 2011, s.172). Bourdieu (1995) belyser de olika maktfälten som finns där människors olika kapital möts och den med störst kapitalinnehav kan dominera. Familjen kan även ses som ett fält eftersom de måste bekräfta sig som en sammanslutning för att existera och fortbestå. Inom familjen finns fysiska, ekonomiska och framförallt många symboliska styrkeförhållanden som bildar deras gemensamma

27

kapital. Det är inom familjen som kapital överförs mellan generationerna. I samhällen kring Medelhavet är hedern ett symboliskt kapital som grundas på ryktet, med det menas den föreställning som andra gör sig av hedern eftersom de delar uppfattningar om vilka egenskaper och beteenden som är aktningsvärda eller vanhedrande (Bourdieu, 1995). Symboliska kapitalet vilar på en kognitiv grund som i sin tur vilar sig på kännedom och erkännande.

3.3 Den kulturhistoriska dialektiska teorin

Ytterligare en teori som är betydelsefull utifrån frågeställningarna i studien är Vygotskijs teori. Frågeställningarna handlar om den specialpedagogiska processen och uppdraget som utförs i skyddat boende vilket utgår ifrån samspel med andra för att inhämta nya kunskaper och färdigheter. Lev Semënovic Vygotskij (1896–1934) var en sovjetisk utvecklingspsykolog. Utifrån en allmän kritisk granskning av västpsykologins idealistiska teorier utvecklade han den kulturhistoriska dialektiska teorin. Det är en psykologisk teori om hur människan med hjälp av språket tolkar och förstår sin omgivning samt ger den en beskrivning av människans kulturella utveckling där känsla och tanke hör ihop (Vygotskij, 1995). Vygotskij har tolkat den intellektuella utvecklingen som har fått stor betydelse för hur vi uppfattar att barns tänkande formas och utvecklas (Evenshaug & Hallen, 2001). Barn utvecklar sina kognitiva färdigheter i samspel och i samarbete med andra, det sociokulturella sammanhanget är av stor betydelse för utvecklingen. Teorin bygger på att utvecklingen går från det sociala till det individuella, barn behöver utföra en handling i samarbete med andra innan de själva kan utföra den. Ett begrepp som är centralt i Vygotskijs teori är proximal utvecklingszon. Det kan beskrivas som det kognitiva området som barn har svårt för att klara ensamma men som de löser med hjälp av vägledning och uppmuntran från andra mer erfarna personer. Det är inom den proximala utvecklingszonen som vi kan förvänta oss att det äger rum en intellektuell utveckling. Därför är det pedagogiskt viktigt att agera inom denna utvecklingszon. Även att stimulera barn till aktivt samarbete med andra och ge dem hjälp och stöd för att klara av och behärska nya uppgifter.

Genom leken tolkar barn sina upplevelser och ger dem liv, de dramatiserar, förvandlar och överdriver. Det är i leken barn berättar en historia, och lek och berättelse hör nära ihop. Det som utmärker fantasiprocessen finns i leken. ”Barnets lek är inte en enkel hågkomst av det upplevda, utan en kreativ bearbetning av upplevda intryck, ett

28

sätt att kombinera dem och därav skapa en ny verklighet, som motsvarar barnets egna behov och intressen.” (Vygotskij, 1995, s.15). Leken kan fylla många funktioner, den kan till exempel fungera som en problemlösning eller kan barn genom leken utveckla sin kreativitet som bidrar till att barnen lär känna sig själva (Evenshaug & Hallen, 2001). Fantasin är beroende av erfarenheter och barns erfarenheter skapas och växer hela tiden. Vuxna och barns erfarenheter skiljer sig markant. Även förhållandet till omgivningen, som med sin komplexitet eller enkelhet, sina traditioner och påverkningar stimulerar och leder skapelseprocessen skiljer sig mellan vuxna och barn. När ett barn ritar så ritar de vad de känner till om saken, det som barnet förefaller vara väsentligast och inte alls det som kanske kan upplevas som tydligast och det som övriga kan se.

Psykologer har sedan länge noterat att varje känsla inte bara ger ett yttre uttryck utan det finns även ett inre uttryck som visar sig i valet av tankar och bilder. Det här benämns som känslornas dubbla uttryck. Yttre uttryck vid skräck visar sig genom blekhet, darrningar, torr strupe, förändringar i andningen och hjärtats slag. Alla intryck som människan samlat under sitt liv och alla tankar som försiggår i hennes huvud kommer att färgas av den känslan. Inre uttryck för våra känslor gestaltas oftast genom färg. Sorg har svart färg, glädje är vit, lugn är ljusblå och uppror är röd (Vygotskij, 1995).

Vygotskij (1995) visar att yngre barn oftare använder presens och särskilt futurum än äldre barn. Desto yngre ett barn är ju mer lever det inom det förväntade, förutsedda och önskade området, liksom inom det område som utgörs av den omedelbart existerande nutiden. Fast ökandet av användandet av förfluten tid ökar med åren. Ju äldre barnen blir än oftare vänder de om mot det tidigare upplevda.

3.4 Sammanfattning av teoretiskt ramverk

Det teoretiska ramverket utgår från: specialpedagogiska perspektiv, habitus, kapital och makt samt den kulturhistoriska dialektiska teorin. Tillsammans utgör de en tydlig bild över hur komplext det specialpedagogiska uppdraget är i skyddat boende. Specialpedagogiskt perspektiv är en blandning av olika teorier, såsom sociologi, psykologi och medicin med utgångspunkt i det positivistiska. Det finns olika perspektiv inom specialpedagogiken: det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet. Vilket perspektiv som antas ger olika konsekvenser för hur det specialpedagogiska arbetet förstås och organiseras. Habitus, kapital och makt är begrepp som kan förklara

29

och förtydliga varför olika företeelser sker, till exempel våld i hemmet. I den kulturhistoriska dialektiska teorin framkommer bland annat hur utveckling sker i samspel vilket är basen i specialpedagogik på skyddat boende.

30

4. Metod

Studien vill synliggöra specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag som en del av arbetet kring barn som är utsatta för våld i hemmet. Studien avser besvara frågeställningarna om hur processen för det specialpedagogiska arbetet ser ut i skyddat boende, vilka förväntningar socialsekreterarna har på specialpedagoguppdraget i skyddat boende och hur föräldrakapaciteten påverkas när det finns våld i hemmet utifrån socialsekreterarnas perspektiv samt ur det specialpedagogiska perspektivet. Den bygger på intervjuer som redovisas med en narrativ hermeneutisk ansats. Vilket innebär att resultatet presenteras i ett sammanhang och i en mening i det som människor gör (Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström, 2013). Studien bygger också på specialpedagogiska dagboksanteckningar genom vilka jag vill försöka finna vilka tillvägagångssätt som har varit fördelaktiga och som har förekommit i processen att utveckla det specialpedagogiska arbetet för barn som är utsatta för våld i hemmet.

4.1 Metodval

Studien bygger på intervjuer med tre socialsekreterare samt analys av specialpedagogiska dagboksanteckningar. Då jag menar att det inte går att redovisa en representativ röst för alla socialsekreterares förväntningar och uppfattningar anser jag att antalet intervjupersoner inte har större betydelse. Valet att göra intervjuer grundar sig i att jag framförallt vill synliggöra socialsekreterarnas röster. Metodvalet grundar sig även på att det vid intervjuundersökningar finns möjlighet att ställa följdfrågor under tiden som kan vara givande för resultatet.

Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är en semistrukturerad intervju varken ett vardagssamtal eller har ett slutet frågeformulär. Det innebär att denna typ av intervju fokuserar på vissa teman. Som förberedelse inför intervjuerna hade jag valt ut vissa nyckelord som skulle vara mitt stöd i samtalen (bilaga 1). Samtidigt var jag lyhörd för vad socialsekreterarna ville delge mig och följde dem i den riktningen som samtalet tog. Det är en kvalitativ undersökning, vilket kan innebära att forskaren inte kommer med färdiga tolkningsscheman utan är öppen för nya fenomen (Kvale & Brinkmann, 2009).

31

Analys av specialpedagogiska dagboksanteckningarna är relevant för att beskriva processen för det specialpedagogiska arbetet i skyddat boende. För att göra den tydlig har jag valt citat som är relevant kopplade till socialsekreterarnas berättelser.

4.1.1 Narrativ ansats

Metodvalet är inspirerat av en narrativ ansats. En narrativ studie har inte som syfte att generalisera utan att föra fram personers berättelser. Det är ett val som är betydelsefullt för att synliggöra vilka förväntningar socialsekreterarna har på specialpedagoguppdraget. Användandet av narrativ ansats är ett sökande efter att förstå hur sociala strukturer, relationer och identiteter skapas och omskapas (Johansson, 2005). Valet bygger på att i narrativ forskning är det intresset att studera värden över tid samt synen på omvärlden och relationen till denna i den andres berättelser (Lang, Lansheim & Olsson, 2012). Fokus i studien är socialsekreterarnas berättelser om sina funderingar och förväntningar på det specialpedagogiska arbetet kopplat till deras arbete. De har getts möjlighet att berätta om sina erfarenheter och framtidstankar. Enligt Lang et al. (2012) grundar sig den narrativa ansatsen i en öppenhet inför vad människor har att berätta men även på intresset för och tilliten till deras berättelser. Johansson (2005) belyser vikten av att vid forskning om berättelser måste deltagarna få tid och utrymme att berätta.

4.2 Urvalsgrupp

Informanterna ingår i ett kontaktnät som fanns sedan tidigare och de arbetar alla på samma boende. De tre socialsekreterarna som intervjuats har olika antal yrkeserfarenhetsår bakom sig, olika etniska bakgrunder och är alla kvinnor. Två av informanterna har arbetat med målgruppen sedan verksamheten startade år 2002. Den tredje socialsekreteraren har varit med i utformandet av det nuvarande arbetet som bedrivs kring barnen och deras mammor. Urvalet är strategiskt, då valet av deltagare har bestämts utifrån studiens syfte (Eriksson Barajas et al., 2013). Socialsekreterarna arbetar alla med barn och deras mammor som är utsatta för våld i hemmet och de är villiga att berätta om sina erfarenheter gällande studiens ämne. Studien kommer inte att inrikta sig på övriga professionella som samverkar kring barn som är utsatta för våld i hemmet.

32

Mina specialpedagogiska dagboksanteckningar är även de en del i urvalet för att kunna synliggöra det övergripande syftet i den här studien.

4.3 Genomförande

Första kontakten med intervjupersonerna togs via personliga samtal där det förklarades kort om vad studien kommer att handla om. Ett missivbrev (bilaga 2) lämnades även över i samband med samtalet. Där framkom ytterligare information om studien samt en information om att deltagandet är frivilligt, att de har rätt att avbryta sin medverkan om de vill, alla svar kommer att behandlas konfidentiellt och alla blir avidentifierade i det färdiga arbetet. Det finns en paragraf om etiska riktlinjer av forskning som avser människor (SFS 2003:460) om att allt deltagande i forskning bör vara frivilligt. Inför intervjun gick vi mer noggrant igenom det som står i missivbrevet samt tog upp om det framkommit några frågor. I Skott (2004) står det att det är viktigt att den som intervjuas känner sig trygg och avslappnad. Därför fick informanterna själva bestämma vilken tid de ville att intervjun skulle äga rum. De fick även bestämma var de ville att vi skulle sitta vid intervjutillfället. När vi bokade tid berättade jag att intervjun skulle ta ungefär 45 minuter i anspråk men frågade även om jag fick återkomma om denna tid inte skulle räcka. Intervjuerna har spelats in för att minska riskerna för feltolkningar och för att jag skulle kunna återgå till dem för exakta citeringar. Vid intervjutillfället fanns möjlighet att tolka kroppsspråk, gester, mimik och tonfall. Detta har noterats under intervjun och varit som stöd i tolkningen av det inspelade materialet. Intervjuerna har varat mellan 50 minuter och en timma.

De specialpedagogiska dagboksanteckningarna som är en del i det empiriska materialet har tillkommit under hela projekttiden, från september 2015 till och med december 2017. Anledningen till att de skrivits har varit för att ge en personlig reflektion över uppdraget samt att sätta ord på vad som skett för att kunna delge information i en projektredovisning. Det förekommer även teoretiska och metodiska reflektioner i de specialpedagogiska dagboksanteckningarna. Dessa återspeglingar har känts betydelsefulla då det inte finns någon kollega med likvärdig yrkesbakgrund att reflektera tillsammans med. De har skrivits med en regelbundenhet med ett par anteckningar varje vecka, dock inte varje dag eftersom tillfälle inte alltid har funnits. Noteringarna är olika långa, vissa dagar finns det mer anteckningar och somliga mindre.

33

4.4 Bearbetning och analys

Efter att ha gjort intervjuerna, lyssnade jag först igenom dem innan jag började transkriberingen av dem. Jag läste sedan igenom det transkriberade materialet och valde ut delar som kunde relateras till mitt syfte. I dessa sökte jag efter teman och gjorde kategoriseringar utifrån frågeställningarna. Nyckelorden var det jag utgick ifrån men eftersom det var berättelser som jag fick ta del av var det inte självklart vilka detaljer som socialsekreterarna skulle fokusera på i sina berättelser utan det framkom i sammanställningen av empirin. Jag valde att analysera mina dagboksanteckningar med utgångspunkt i mitt syfte och mina frågeställningar samt utifrån de kategorier som framkommit i intervjuerna.

I Johansson (2005) benämns en mängd olika sätt att göra en narrativ analys. I föreliggande studien har det gjorts en analys av narrativer. Polkinghorne (1995) beskriver att analys av narrativer påminner mer om en traditionell förståelse av analysförfarandet, vilket innebär att analysen presenteras som olika kategorier. Det är med stöd av Johansson (2005) som jag använde narrativ analys, eftersom mitt arbete syftar till att lyfta fram specialpedagogikens mångfacetterade uppdrag, synliggöra processen för det specialpedagogiska arbetet, socialsekreterarnas förväntningar på specialpedagoguppdraget samt hur föräldrakapaciteten påverkas när det finns våld i hemmet utifrån socialsekreterarnas perspektiv samt ur det specialpedagogiska perspektivet. För att skapa en tydlighet i resultatet och analysen valde jag att gruppera de teman som framkom i socialsekreterarnas berättelser i tre kategorier med koppling till relevanta delar från dagboken. Dessa har sin utgångspunkt från frågeställningarna. Resultatdelen innehåller många citat för att synliggöra socialsekreterarnas röster. Citaten är ett urval från berättelserna som har delgivits mig av informanterna. Jag har vid transkriberingen korrigerat en del av citaten för tydligare läsvänlighet men inte ändrat innehållet. Det förekommer även citat från de specialpedagogiska dagboksanteckningarna. Tillsammans bildar de en komplex del i att besvara syftet och frågeställningarna. Varje frågeställning analyseras direkt efter respektive resultatdel. Detta gör att kopplingen mellan resultat och analys blir tydlig och linjär.

4.5 Studiens tillförlitlighet

Undersökningen bygger på tre socialsekreterares berättelser, där alla är verksamma inom samma område nämligen skyddat boende, och det är just dessa socialsekreterares

34

berättelser jag vill synliggöra. I egenskap av detta kan jag inte dra några generella slutsatser av socialsekreterares förväntningar och uppfattningar av det specialpedagogiska arbetet för barn som är utsatta för våld i hemmet. Det är även mina egna specialpedagogiska dagboksanteckningar som ligger till grund för det empiriska materialet. Att analysera sina egna anteckningar kan vara ett dilemma och det kan bli att man visar upp de bitar som man själv väljer ut. I det här fallet har jag analyserat de delar som framkom i socialsekreterarnas berättelser och valt att fokusera på de detaljer som blev tydliga teman i deras berättelser. Vilket skapar en tillförlitlighet även i den analysdelen.

I min studie har jag använt narrativ analys. Det finns ett urval av kriterier som bör användas (Johansson, 2005) för att kunna pröva analysens tillförlitlighet. Den första är att resultatet bör inkludera flera citat samt att det presenteras olika förslag till parallella förklaringar. Det har jag gjort i mitt arbete. Som andra kriterium är att informanternas utsagor ska vara korrekt uppfattade, därför lät jag socialsekreterarna läsa igenom min sammanställning av intervjuerna och ge sitt samtycke. Insiktsfullhet handlar det tredje kriteriet om. Här menas att de som läser analysen och berättelserna bör få en ökad förståelse och insikt om sitt eget liv för att utveckla sin yrkesroll. Jag har en förhoppning om att den här studien ska läsas av yrkesverksamma specialpedagoger samt socialsekreterare och hoppas därmed kunna uppfylla det kriteriet. Fjärde kriteriet är sammanhang, med det menas att kravet på sammanhang handlar om hur de olika delarna av tolkningen skapar en fullständig och meningsfull bild. Genom att presentera resultatet utifrån frågeställningarna har jag uppfyllt det. Avslutningsvis finns ett kriterium som handlar om hur studien kan ligga till grund för andras arbete. Detta kan man som forskare inte själv bedöma att man har uppfyllt utan det måste prövas av forskarsamhället. Johansson (2005) skriver att det är svårt att avgöra kvaliteten av en narrativ analys. Istället ska man ödmjukt påminna sig om att i narrativa studier är processen av analys, utvärdering och tolkning aldrig helt avslutade – de är ständigt pågående, öppna och förenade med ett visst mått av oförutsägbarhet.

4.6 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2017) tar upp vad etiken föreskriver och lagen kräver i forskningssammanhang, till exempel: principer gällande etik i forskning rör frågor om integritet och anonymitet för de som är inblandade i forskningen. Intervjuerna har gjorts