Sagostund - Pedagogers tankar om högläsning i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, språk och medier

Examensarbete

Sagostund

Pedagogers tankar om högläsning i förskolan

Teachers views on reading loud in pre school

Freja Sopo

Kandidatexamen 230hp Handledare: Ange handledare

Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2011-06-08

Examinator: Jonas Aspelin Handledare: Cecilia Olsson Jers

3

Sammanfattning

Freja Sopo

Sagostund

Teachers views on reading loud in pre school

I läroplanen för förskolan står det bland annat att man ska sträva mot att barnen utvecklar sin förmåga att lyssna och berätta. Idag finns inga direkta krav på lärande i förskolan samtidigt som förskolan ska vara en lärande miljö. Pedagoger måste därför vara väl medvetna om hur deras arbete kan påverka barnen. Syftet med denna undersökning är att lyfta fram pedagogers tankar i sitt arbete med högläsning i förskolan.

I undersökningen har totalt sex pedagoger, från två olika förskolor, svarat på mina frågor genom kvalitativa intervjuer. Svaren från mina informanter har sedan analyserats med hjälp av den litteraturgenomgång som presenteras i arbetet. Utifrån följande forskningsfrågor, ”hur beskriver pedagogerna att de arbetar med högläsning” samt ”vilken betydelse anser pedagogerna att högläsning har för barns utveckling” har resultatet delats in i två teman; pedagogers arbete med högläsning och högläsning för barns utveckling.

Vad som framkommer i mitt resultat är att samtliga pedagoger har en stor medvetenhet om den betydelse högläsning har både i deras pedagogiska arbete samt för barns utveckling. Samtliga pedagoger menar att barn genom högläsning utvecklar sin språkliga förmåga. Detta genom att barnen får höra nya ord användas och att tillsammans samtala om boken. Pedagogerna svarar att de genom högläsning kan bearbeta barns känslor på så sätt att de läser böcker där bokens ämne överensstämmer med något som ligger barnen nära. Vad som även framkommer i min undersökning är att pedagogerna skiljer på planerade och spontana högläsningstillfällen. Att arbeta planerat säger pedagogerna handlar mycket om barns utveckling. De spontana högläsningstillfällena säger pedagogerna snarare handlar om närhet tillsammans med en vuxen.

5

Innehåll

1. Inledning ... 7

1.2. Syfte och Problemställning ... 8

2. Litteraturgenomgång ... 9

2.1 Högläsning: meningsfullhet, identifikation och empati ... 9

2.2 Högläsning: boksamtal och språklig utveckling ... 10

2.3 Högläsning i grupp ... 11

3. Metod och genomförande ... 13

3.1 Metodval ... 13 3.1.1 Kvalitativ intervju ... 13 3.2 Urval ... 14 3.3 Genomförande ... 15 3.4 Databearbetning ... 16 3.5 Forskningsetiska överväganden ... 16 4. Resultat ... 18

4.1 Pedagogers arbete med högläsning... 18

4.1.1 Framställning ... 18

4.1.2 Bokval ... 19

4.1.3 Planerade och spontana högläsningstillfällen ... 21

4.1.3.1 Planerade högläsningstillfällen ... 21

4.2 Högläsning för barns utveckling... 23

4.2.1 Det sociala ... 23

4.2.2 Språket ... 24

4.2.3 Känslor ... 25

5. Analys ... 27

5.1 Pedagogers arbete med högläsning... 27

6

6. Slutsats och diskussion ... 31

6.1 Metoddiskussion ... 32

6.2 Relevans för yrket och framtida forskning ... 33

Referenser ... 34

Bilaga 1 ... 36

7

1. Inledning

”Det enda viktiga i en bok är den betydelse den har för dig.” William Somerset Maugham

Att kunna läsa är ett privilegium, att slå upp första sidan i en bok, sjunka ner i en fåtölj för att sedan försvinna bort och in i boken ses för många som medicin för själen. Att kunna släppa allt för att låta tankarna föras vidare med hjälp av läsning är något vi människor har sysselsatt oss med i åratal. Även för dem som ännu inte bemästrar läsarkonsten finns det stora möjligheter till läsning. Vi som kan, vi kan hjälpa dem. Genom högläsning ges barn möjlighet att få uppleva vad läsning kan göra för fantasin och tanken. Att tidigt introducera böcker för barn genom högläsning kan förhoppningsvis leda till att ett intresse väcks som sedan håller livet ut. Med högläsning i detta arbete menar jag när en vuxen läser högt ur en text för ett eller flera barn.

I läroplanen (lpfö98) för förskolan görs inga direkta kopplingar till högläsning. Däremot står det i målen för utveckling och lärande att förskolan skall sträva efter att varje barn ”utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar” (Lärarboken 2007:36). Detta mål kan tolkas ur ett högläsningsperspektiv på så sätt att barnen får lyssna på sagor och sedan reflektera över dem samt i ord kunna uttrycka sina tankar om boken. Jag har, under min verksamhetsförlagda tid, vi ett flertal tillfällen noterat hur fängslade barn blivit när de fått sitta bredvid en pedagog som läst högt för dem. Bara genom att öppna en bok och högt läsa en saga för barnen så har man fångat deras intresse och öppnat möjligheter för barnets vidare utveckling, både språkligt och emotionellt. Det jag undrar över är om pedagogerna är medvetna om vilken läroportal de öppnar genom att slå upp första sidan i en barnbok. Har de en plan när de väljer att läsa för barnen eller blir högläsningen bara ett sätt för pedagogerna att få barnen att lugna ner sig?

8

1.2. Syfte och Problemställning

Syftet med arbetet är att undersöka några pedagogers tankar om sitt arbete med högläsning i förskolan. Vidare vill jag undersöka vad pedagogerna har för syfte med högläsningen.

För att förverkliga syftet till mina funderingar kommer jag att arbeta utifrån följande frågeställningar

Hur beskriver pedagogerna att de arbetar med högläsning

2. Litteraturgenomgång

I följande avsnitt avser jag redogöra för vad tidigare forskning säger om högläsning och hur denna kan användas. Högläsning: meningsfullhet, identifikation och empati behandlar hur barn, genom böcker, lär sig förstå och sätta ord på sina egna känslor.

Högläsning: boksamtal och språklig utveckling lyfter fram vad tidigare forskning säger

om barns språkliga utveckling och kommunikation med andra. Högläsning i grupp lyfter fram problematiken med att läsa högt för flera barn och hur pedagoger kan arbeta för att underlätta högläsningssituationerna.

2.1 Högläsning: meningsfullhet, identifikation och empati

Bjar och Liberg (2010:19) skriver att ”det språkliga systemet utgör en meningspotential för oss, en källa att ösa ur”. Detta beskrivs vidare, ” [...]har vi kanske läst något för vårt barn, som vi sedan samtalar om i en situation där vi upplever något liknande tillsammans[...] Mening återskapas, omskapas eller nyskapas på så sätt hela tiden”. Barns tidiga möten med litteraturen bygger ofta på kopplingar till egna erfarenheter och det som barnen har nära sig (ibid:220). Barnen använder sig utav tidigare erfarenheter för att kunna tillägna sig nya kunskaper, inferenser (Dominkovic 2006:117). Vidare visar Dominkovic exempel på hur barn med hjälp av högläsning ges möjlighet att förstå sina egna känslor. ”När barnen får möta olika händelser i böckerna kan de identifiera sig med personer – eller djur – och deras känslor” (ibid:16). Redan vid ett års ålder visar barn tecken på att de kan relatera till innehållet i en bok genom händelser eller föremål. Detta exemplifieras med ett barn som efter att ha läst en bok som innehåller bilder på en nalle springer och hämtar en annan nalle. När barnen blivit lite äldre börjar de även visa att de kan känna empati för händelser eller personer genom att exempelvis låtsasgråta när personen i boken är ledsen (ibid:82).

10

Pramling m.fl. (1997:14) skriver att tänkande och reflektion krävs för att barn ska kunna förstå känslor. Användning av barnböcker kan ha en terapeutisk funktion, detta genom att man med symbolspråket i boken talar till barnens undermedvetna. På så sätt kan detta hjälpa barnen att bearbeta sina upplevelser och erfarenheter. Vidare skriver Pramling m.fl. att ”Litteraturen skall fungera moraliskt utvecklande och ge kunskap om det avlägsna och ovanliga och om udda och annorlunda människor” (ibid:30).

2.2 Högläsning: boksamtal och språklig utveckling

Språkets betydelse beskrivs av Pramling på följande sätt: ”Språket stimulerar begreppsbildningen och känsloutvecklingen, fungerar som redskap för bearbetning av upplevelser och som kommunikationsmedel” (1997:29).

Vygotskijs teori om barns utveckling och inlärning grundar sig i att ”[...]det som barnet idag kan göra i samarbete kommer det imorgon att kunna göra självständigt”. Ett barns utveckling sker genom inlärning. Vidare menar Vygotskij att inlärning sker när det finns möjligheter att imitera ([1934] 1999:332 f). Med hjälp av en vuxen som kan stötta och visa för barnet kan barnet sedan själv först imitera den vuxne och genom samspelet mellan individerna kan barnet till slut själv behärska de nya kunskaperna. Detta kallar Vygotskij den närmaste utvecklingszonen där ”Imitation – i dess vidsträckta innebörd – är den huvudsakliga form genom vilken inlärningen påverkar utvecklingen” (ibid:333). Även inlärning och språkutveckling i skolan bygger på imitation då eleven i samarbete med sin lärare tränas i något de ännu inte klarar av eller förstår.

Det finns mycket forskning som rör språkutveckling. Många språkvetare använder Vygotskijs teorier och lyfter fram samtal och kommunikation tillsammans med andra som en viktig del för språkutvecklingen. Söderbergh (1988:82) skriver om vikten av dialog för barns språkutveckling. För att föra en dialog där barnet ges möjlighet att utveckla sitt språk krävs en viss förkunskap om barnet och dess språkförmåga, upplevelser och miljö. Den som samtalar med barnet skall finnas som en stöttepelare samtidigt som man utmanar barnet till vidare ansträngning och utveckling. Genom att den vuxne behandlar barnet som kunnig samtalspartner och bemöter barnets svar som något meningsfullt ökar barnets självförtroende om sig själv som talare. Bjar och Liberg (2010:78) säger att grunden till ett språkligt självförtroende kommer senare att hjälpa

11

barnet till vidare utveckling och lärande av sitt språkande. Karin Jönsson (2007:134) skriver att det är genom kommunikation och samspel tillsammans med andra som förståelse skapas. Genom att samtala om de böcker man läser får boken en djupare mening. Att vid boksamtal inte enbart behandla det som är uppenbart i texten innebär också att man arbetar med att utveckla förmågan till att förstå: ”Vi behöver upptäcka vad det är som får oss att tänka så som vi gör och fundera över vad det är som gör att vi vet det vi tycker oss veta” (ibid:155).

Rimsten-Nilsson (1981:25) lyfter fram barnbokens betydelse för utvidgandet av barns ordförråd. Barns ordförråd utgår alltid främst från dem själva och barnets närmaste omgivning. Detta jämförs med cirklar som vidgas på vattenytan. Barnen börjar med cirklarna närmast sig och i takt med att cirklarna vidgas behöver barnens språk utvecklas för att kunna sätta ord till och förstå den yttre omvärlden. Genom att barnen får höra orden användas i olika sammanhang lär de sig även var och när de kan använda dessa ord i verkliga livet. Barnboken kan dessutom användas som stöd för ordförrådet av mer abstrakta ting som känslor, normer och regler.

2.3 Högläsning i grupp

I förskolan sker högläsning ofta i större barngrupper. Dominkovic (2006:132) problematiserar detta i förhållande till läsningen i hemmet där högläsningen ofta sker med ett eller två barn. En modell visas som tar fasta på samspelet med den vuxne i en högläsningssituation. Dialog och gemensamt fokus är två delar i modellen som på sikt genom högläsning och i samspel med en vuxen leder till talspråksutveckling. Dock menar Dominkovic (2006) att denna situation fungerar annorlunda i en högläsningssituation med många barn. I det som Dominkovic kallar för ”en till en läsning” är dialogen interaktiv mellan den vuxne och barnet. I förskolan och i stora barngrupper är det betydligt svårare, därför tenderar samtalet att bli mer passivt under läsningen. Då samtliga barn skaffar sig en egen uppfattning och egna associationer av en saga skulle berättelsen tappa fart om alla skulle få berätta om sina funderingar och få gensvar från den vuxne. Just för att barnen inte ska tappa fokus bör därför samtal och dialog i stor utsträckning ske före eller efter att sagan har lästs. I vissa fall kan pedagogen avbryta läsningen för att ställa en fråga vilken gör att barnen måste

12

koncentrera sig under berättelsen. För att skapa en mer interaktiv läsning i förskolan menar Dominkovic (2006) att man bör arbeta med högläsning i mindre grupper för att kunna ge mer plats åt samtalet genom att dela in barnen i åldersinriktade grupper. För gemensamt fokus gäller att alla har samma möjlighet att kunna se bild och text i boken. Detta är betydligt svårare att lyckas med i grupp. Därför måste pedagogen hitta andra vägar att nå fram. Genom att använda sig av rösten kan man lyckas fånga barnens intresse. Detta gäller specifikt för de yngre barnen som har lättare för att tappa koncentrationen. Därför är behovet stort av att dramatisera sagan när barnen inte har möjlighet att se bilden i texten. En annan möjlighet är att använda sig av extra material som hör till berättelsen och som skapar nya sätt att tala om sagan. (ibid:132-136, 141). Ekström och Isaksson (1997:39) skriver att lyssnandet är en aktivitet. De menar därför att man som pedagog bör vara medveten om vilken tid på dygnet man planerar in sina lässtunder. Vidare säger de att då lyssnandet är en krävande aktivitet, speciellt om den sker i grupp av flera barn, så bör barnen vara pigga och vilja delta under lässtunden. Eriksson och Isaksson ställer sig frågan ”är det verkligen meningen att barnen ska lyssna till högläsning för att slappna av?” (ibid:40). De svarar själva på frågan med förklaringen att lyssna till sagor snarare innebär att låta barnen öppna sina sinnen för tankar, frågor och tidigare erfarenheter.

Som pedagog måste man vara medveten om de val man gör när man skall läsa för barn. Chambers (2003:83) menar att ”Det man ständigt måste komma ihåg är att all läsning är beroende av tidigare erfarenheter”. Pedagogen måste ha en genomtänkt linje i de val av böcker man gör. Detta är något som Hasselbaum (2006) håller med om då hon säger att pedagogen måste ha kunskap om den grupp man läser för. Pramling m.fl. (1997:32) menar att pedagoger ofta är medvetna om att de val av böcker de gör har stor betydelse för barns utveckling men att de dessvärre ofta har svårt att omsätta detta i praktiken. Istället för att använda en mer avancerad bok, som utmanar barnen, väljer man en enklare bok för att vara säker på att alla hänger med. Chambers (1995:26) skriver att för att man skall kunna tillgodose verksamhetens behov så kan inte beslutet av vilka böcker som skall tas in ligga hos en person. Han menar att barnen bör få möjlighet att delta i bokinköpen. Chambers säger även att för att kunna fånga barnens intresse för en bok de själva inte skulle valt så är ett av de bästa sätten att läsa ett stycke, eller hela boken högt för barnen.

13

3. Metod och genomförande

3.1 Metodval

Då jag i min undersökning valde att fokusera på pedagogernas tankar i arbetet med högläsning, det vill säga att det är pedagogernas röst som skall höras, ansåg jag att det kvalitativa metodsättet lämpade sig bäst för min studie. Repstad (1999; 2008) menar att den kvalitativa metoden kännetecknas av att man oftast går in på djupet och inte på bredden. Med detta menas att en eller några få miljöer studeras och att dessa studeras som en helhet i motpol till den kvantitativa metoden där några få variabler plockas ut från den konkreta verkligheten. Kvalitativa studier används om man vill få insikt i det särpräglade eller det grundläggande i en specifik miljö. Detta utan att lägga vikt vid hur vanligt förekommande det är (2008:22). Vidare understryker Repstad det nära förhållandet mellan forskare, de personer och den miljö som studeras i det kvalitativa metodsättet, ”[...]ett centralt ideal i kvalitativ metod är att så långt som möjligt ha ett nära och direkt förhållande till det man studerar.” (1999:11). Ytterligare en aspekt Repstad lyfter fram när det gäller metodval är att man vid kvalitativa metoder inriktar sig att på ett autentiskt och verkligt sätt ta fasta på ”the actor´s point of view” (2008:16). Man vill lyfta fram informanternas tankesätt och verklighetsuppfattningar.

3.1.1 Kvalitativ intervju

Ann Kristin Larsen (2009) lyfter fram olika tillvägagångssätt för kvalitativa intervjuer. Hon presenterar både strukturerade och ostrukturerade intervjuer. Vid strukturerade intervjuer använder sig forskaren av ett intervjuformulär med färdigformulerade frågor.

14

Fördelen med detta, menar Larsen (2009:84) är att informationen blir lättare att bearbeta då mängden reduceras. Vid ostrukturerade intervjuer används en intervjuguide med färdigformulerade frågor där man dessutom har nedskrivna stödord som en form av checklista för vad som önskas tas upp under intervjun. Vid mina intervjuer använde jag mig av delvis strukturerade intervjuer (se bilaga 2). Jag hade dels färdigformulerade frågor samt några stödord för vad jag önskade skulle komma fram under intervjuerna. När man ställer färdigformulerade frågor finns stor risk att följdfrågor behöver ställas för att få ett mer utvecklat svar menar Larsen (2009:87). Mina stödord kom att användas vid de tillfällen jag upplevde att informanten snuddade vid ett ämne som jag fann intressant och följdfrågor behövde ställas. För att skapa en trygghet till informanten under intervjutillfället, menar Larsen (2009:88), att mer personliga frågor kan ställas, frågor som ålder, tidigare utbildning och hur länge man arbetat på sin arbetsplats. Dessa frågor kan ställas utan att de har någon betydelse för undersökningen utan för att intervjun ska öppnas mjukt. Detta för att minska den press över att svara rätt eller fel informanterna kan uppleva vid intervjuer. Under mina intervjuer använde jag mig av personliga frågor för att skapa den trygghet Larsen menar att dessa fyller.

3.2 Urval

Jag har valt att samla in min empiri från två förskolor belägna i en större stad i södra Sverige. Från dessa förskolor har jag sedan intervjuat tre pedagoger, från vardera förskola och från tre skilda avdelningar. Avdelningarna är åldersblandade med barn från ett till fem år. Åldern på mina informanter ligger mellan 26 till 50 år. Då jag i min undersökning vill lyfta fram pedagogers tankar om högläsning ansåg jag det viktigt att få ett brett åldersspann på mina informanter för att på så sätt få en större tillförlitlighet i mitt arbete. Jag valde att samla in min empiri från två olika förskolor och från olika avdelningar för att se om jag kunde finna skillnader eller likheter i informanternas svar. Av dessa informanter är fem utbildade förskolelärare och en är barnskötare. Jag kommer fortsättningsvis i mitt arbete benämna samtliga informanter pedagoger då jag inte funnit att det skulle finnas några skillnader i informanternas svar på mina frågor. Jag har valt att kalla de två förskolorna för Sagan och Historian. På Sagans förskola arbetar Sara,

15

Sofie och Susanne och på Historians förskola arbetar Hedda, Helen och Hanna. Jag är medveten om att mina informanter enbart är kvinnor. Då majoriteten av de pedagoger som arbetade på mina utvalda förskolor var kvinnor anser jag att detta ger en relativt rättvis bild av hur det ser ut i den miljö jag har undersökt. Eftersom min undersökning inte lyfter fram ett genusperspektiv valde jag därför att inte lägga till manliga informanter till insamlingen av min empiri.

3.3 Genomförande

Innan jag påbörjade mina intervjuer åkte jag ut till de förskolor som valt att delta. Detta för att presentera mig själv, ge ett ansikte på den de skulle komma att intervjuas av senare samt för att ge en kort presentation av vad mitt arbete skulle komma att handla om. Repstad (2008:47) skriver att man inte skall delge för mycket om sina utgångspunkter i arbetet. Detta för att informanterna kan komma att agera på ett visst sätt om de på förhand vet för mycket. Repstad lyfter även fram att man genom att ge för mycket information lätt kan trötta ut informanterna då de kanske inte brinner lika mycket för forskningsfrågorna som forskaren gör.

Vid tillfällena då intervjuerna skulle hållas åkte jag återigen ut till de olika förskolorna där jag mötte mina informanter. Jag valde att låta mina informanter själva bestämma plats för var intervjuerna skulle hållas. Detta för att jag ville att de skulle få möjlighet att välja en miljö de själva känner sig trygga och bekväma i. Samtliga av mina intervjuer bandades med diktafon. Repstad (2008:93) tar upp fördelarna med att spela in sina intervjuer. Han menar att man som intervjuare, tack vare inspelningen, kan koncentrera sig på själva intervjun och slipper lägga extra tid åt att anteckna vad informanterna säger. Vidare menar Repstad (2008) att man genom bandning av intervjun får lättare att engagera sig i intervjun och på så sätt lättare kan fånga upp svar som kräver följdfrågor. En nackdel med att banda intervjuer är att informanterna kan känna sig hämmade av att bli inspelade, vilket kan leda till att intervjun upplevs konstlad (2008:93). Dock upplevde jag inte att mina informanter kände sig negativt inställda till att de bandades.

16

göra sina transkriberingar menar Repstad (2008:112) är att man får en nära relation till sitt material vilket kan underlätta analysprocessen av den insamlade empirin.

3.4 Databearbetning

I samtal med min handledare beslutade jag mig för att i bearbetningen av min empiri göra en talspråkstranskription. En talspråkstranskription innebär att jag under transkriberingen skrivit om svaren från talspråk till skriftspråk. Detta för att jag ansåg att det fanns en risk att mina informanters svar i talspråk kunde få en nästan fördummande effekt fast svaren egentligen var mycket intressanta.

Efter transkriberingsarbetet med samtliga intervjuer valde jag att dela in mitt resultat i olika teman. Två huvudgrupper plockades fram. Dessa kom jag att kalla pedagogers

arbete med högläsning samt högläsning för barns utveckling, som stödjer mina två

frågeställningar; ”hur beskriver pedagogerna att de arbetar med högläsning” samt ”vilken betydelse anser pedagogerna att högläsning har för barns utveckling”. Utifrån dessa huvudgrupper har tre teman för varje grupp plockats fram. Citat från intervjuerna kommer att användas som stöd för mina olika teman vilka sedan kommer att analyseras med hjälp av den litteratur jag presenterat tidigare i arbetet.

3.5 Forskningsetiska överväganden

De informanter som kom att delta i undersökningen tilldelades ett brev (se bilaga 1). I detta brev följer information där jag delgav en kort presentation av mig själv som forskare samt information om vad mitt arbete handlade om. Brevet poängterar att deltagarna ställer upp frivilligt, samt lyfter fram rätten att själv bestämma om man vill delta och att de har rätt att bryta undersökningen om detta önskas. Detta för att uppfylla två av de fyra huvudkrav, informationskravet samt samtyckeskravet, Vetenskapsrådet har gällande de forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet kräver att de personer och

17

förskolor som deltar i undersökningen kommer att tilldelas fingerade namn för att ej kunna identifieras samt att den insamlade emperin endast används för undersökningens syfte och kommer därefter förstöras. (http://www.codex.vr.se 24.2.2011)

18

4. Resultat

I detta kapitel kommer resultatet av min empiri att redovisas. Resultatet har delats in i två huvudgrupper, pedagogers arbete med högläsning samt högläsning för barns

utveckling. De teman som presenteras under pedagogers arbete med högläsning är;

framställning, bokval samt planerade och spontana högläsningstillfällen. Teman för

högläsning för barns utveckling är följande; det sociala, språket och känslor.

4.1 Pedagogers arbete med högläsning

I detta avsnitt redovisas empirin för pedagogers arbete med högläsning i förskolan. Dessa ha sedan delats in i tre teman. I temat framställning berättar pedagogerna bland annat om hur de använder rösten och dramatiserar sagan för att fånga barnens intresse. I temat bokval förklarar pedagogerna hur de tänker när de väljer de böcker som skall läsas för barnen. I planerade och spontana högläsningstillfällen talar pedagogerna om hur de arbetar med dessa tillfällen samt vilka syften de anser att dessa fyller.

4.1.1 Framställning

Flera av pedagogerna berättar det förekommer att åldersspridningen kan vara stor vid samlingar.. Pedagogerna antyder att detta inte är optimalt för en högläsningsstund men uttrycker även att högläsning är en metod som trots den stora barngruppen kan fånga barnens intresse.

19

Sara: Alltså det är väldigt uppskattat bland barnen, för det är ett av de här sätten som kan fånga alla barnen. Vissa saker kan du inte göra med alla åldrar och ibland så är man tvungen att ha samlingen med alla barnen. Mellan alla åldrar, från ett till fem och för att det ska funka och för att inte det ska bli total kaos så är kanske en saga ett jättebra sätt att fånga upp dem på.

Dock påpekar de flesta att det optimala är att dela in barnen i åldersgrupper så att varje barn får ut så mycket som möjligt av lässtunden. Av de pedagoger som deltagit i undersökningen lyfte flera fram sättet man läser på, hur man framför sagan. De anser att man inte enbart kan ta fram en bok och läsa den från pärm till pärm. Genom att läsa med olika röstlägen och dramatisera sagan så tycker de att man lättare fångar barnen och deras intresse. Detta är svårt att lyckas med på annat sätt än högläsning.

Helen: Jag använder mycket mina känslor, mycket drama, nästan som teater ibland, jag använder rösten och höjer och sänker den hela tiden, så när det blir spännande så viskar man, det tycker barnen om.

Genom att skapa en spänning när man läser sagan anser pedagogerna att man kan fånga in även de yngsta barnen som lätt kan tröttna under samlingarna. Förutom att använda sin teatraliska sida talar pedagogerna om olika hjälpmedel som de använder sig av när de läser sagor för barnen. Exempel på dessa är handdockor eller små figurer för att på ett lättare sätt visualisera sagan. Flanosagor som ger möjlighet för pedagogerna att samtidigt som de läser sagan involvera barnen i akten. Detta gör de genom att fästa bilder på en tavla som hänger samman med texten vilket gör att barnen omedelbart kan göra kopplingar mellan text och bild i sagan.

4.1.2 Bokval

När det kommer till val av bok menar samtliga pedagoger att det är väldigt olika från gång till gång vem det är som väljer vad som skall läsas. Dock kan man märka att pedagogerna har en välvilja att i stor utsträckning låta barnen få vara delaktiga i val av bok. Barnen på förskolan uttrycker ofta att de vill höra en specifik bok, för att de tycker om berättelsen eller har tidigare erfarenheter av att höra den. I dessa fall berättar Sara att det är viktigt att ha detta i åtanke när man väljer vilken bok som ska läsas.

20

Sara: Sen ibland så kanske ett barn uttrycker att; ”snälla fröken, den här boken verkar vara jättebra, kan vi inte läsa den? Mamma och pappa har läst den hemma och den är jättebra. Kan vi inte läsa den här på förskolan också?” och då får man ju tänka på det och välja att läsa den istället.

Pedagogerna anser att även om de från början tänkt läsa en bok så är det viktigt att lyssna till barnens önskemål. Det är viktigt att boken känns meningsfull för barnen. Sofie säger att hon tycker att det är viktigt att lyssna till vad barnen vill, både när det gäller bokval och initiativ till läsning. Hon menar att man på det sättet visar att man som vuxen respekterar barnen och deras åsikter.

Sofie: Ja men då har man ju lyssnat på barnet, kan jag tycka. Att man sätter det i centrum.

När pedagogerna själva väljer böcker har de oftast barnens intresse i åtanke. De försöker tänka på vad barnen tycker om eller är intresserade av. Detta för att de anser att de får bättre respons från barnen när de läser något som barnen tycker om. Ibland väljer pedagogerna istället böcker som de själva tycker om att läsa. De förklarar detta med att om de själva uppskattar och tycker om boken så lyser detta igenom när de sedan läser sagan för barnen. Även om barnen själva inte skulle välja den boken så menar de att de genom sitt intresse kan förmedla sagan på ett så bra sätt att även barnen får upp ögonen för boken.

Helen: Ibland väljer jag en bok bara för att jag tycker att den är rolig att läsa, om jag känner mycket för boken så vet jag att jag kan göra det bra, är man intresserad själv av den så läser man den bättre. Barnen hade kanske inte valt den men då har jag förhoppningsvis öppnat upp ögonen för den boken och de börjar tycka att den är intressant.

Samtliga pedagoger som deltog i undersökningen säger att de besöker biblioteket mer eller mindre frekvent. Den största anledningen är för att de vill öka utbudet av böcker på förskolan. Majoriteten av pedagogerna säger att barnen får vara med och bestämma när de skall låna böcker. Barnen får välja valfri bok att låna med till förskolan, dock med vissa restriktioner.

Hanna: De får välja varsin bok och sen går vi igenom dem och ser om vi ser att det är någon bok som vi redan har på avdelningen eller känner att vi har läst den. Vi kan ju gallra ut men det är de som får välja…

21

…det är ju för deras skull vi lånar böcker, inte för vår del.

Utöver de böcker som barnen lånar väljer pedagogerna ut ett antal böcker som de anser passar för alla åldrar. Detta kan vara allt från pekböcker för de allra minsta barnen till kortare kapitelböcker för de äldre. Några av pedagogerna berättar att de även använder böcker när de arbetar med tematiskt arbete. De har då temat i åtanke när de lånar böcker.

4.1.3 Planerade och spontana högläsningstillfällen

Jag har valt att dela in högläsningstillfällena i två olika kategorier, planerade och spontana högläsningstillfällen. Med planerade högläsningstillfällen menas att pedagogen har planerat in en samling där man avser att läsa högt för barnen som en del av planeringen medan de spontana högläsningstillfällena syftar på när ett barn eller pedagog spontant plockar fram en bok och väljer att läsa. I stort sett samtliga pedagoger önskar att det fanns mer tid för högläsning, främst gällande de planerade tillfällena men även för de spontana högläsningstillfällena. En stor orsak till detta, menar pedagogerna, är dels tidsbrist samt för stora barngrupper.

4.1.3.1 Planerade högläsningstillfällen

Gällande planerade högläsningstillfällena lyfter pedagogerna främst fram två anledningar till varför man arbetar planerat. Den främsta är den språkliga utvecklingen men även det sociala är viktigt. Detta innebär att man låter barngruppen få sitta ner och ha en lugn och mysig stund tillsammans med pedagogen. Den språkliga utvecklingen kommer från diskussioner man har både under och efter högläsningen, samt att barnen får möjlighet att höra nya ord och hur dessa används i böckerna. Vid planerade högläsningstillfällena poängterar vissa av pedagogerna att det blir ett mer strukturerat arbete och att de har haft tid att fundera ut vad det är de vill med själva samlingen.

22

man som pedagog rannsakar sig själv lite bättre, du vet ju vad du vill uppnå med den här högläsningsstunden. Så jag tror att det gör mycket för mig som pedagog, eller det gör ju mer för barnen också såklart om jag är förberedd och vet att vad ska vi göra den här gången, varför ska vi göra det, vilken bok har vi valt och hur ska vi komma dit, hur når vi dit och så vidare. Det blir mer en röd tråd om man har planerade högläsningsstunder.

Som tidigare nämnts önskar flera av pedagogerna att det fanns mer tid för planerade högläsningsstunder. Andra är nöjda och säger att de arbetar med det varje dag medan de som känner sig mindre nöjda säger att det kanske finns tid någon enstaka gång i veckan.

4.1.3.2 Spontana högläsningstillfällen

Jämför man spontana högläsningstillfällen med planerade så läser pedagogerna mer spontant än vad de planerar att läsa. Några av pedagogerna säger att det sker flera gånger i veckan medan andra säger att det sker flera gånger varje dag. Syftet med spontana högläsningsstunder handlar om att samla gruppen. Detta sker främst på eftermiddagen när barnen är lite mer stimmiga. Pedagogerna ser de spontana högläsningstillfällena som ett sätt att lunga ner och sansa gruppen. En del av pedagogerna berättar att barnen på eftermiddagen börjar bli lite oroliga och stirriga. De ser att andra barn bli hämtade av sina föräldrar medan de är kvar på förskolan. Vid dessa tillfällen säger informanterna att det är ett bra tillfälle att plocka fram en bok och sätta sig ner och läsa tillsammans med barnen. Det är främst när barnen är uppe i varv som pedagogerna tar initiativet till högläsning, men de säger också att det varierar mycket vem som tar initiativet till att läsa. Hedda säger att hon tror att det är viktigt att man lyssnar på barnen om de tar initiativet till högläsning, hon menar att det kan stärka barnens självkänsla.

Hedda: Eftersom det är på deras initiativ så tror jag att de växer, att de får känna att nu väljer jag, de får känna att vi lyssnar på dem. Vi är här för deras skull och ibland får man släppa allt om ett barn tar initiativet till högläsningen, det känns viktigt.

Ytterligare en aspekt som lyfts fram i fråga om de spontana högläsningstillfällena är de barn som själva inte tar initiativet till högläsning. Detta måste pedagogerna vara medvetna om och i dessa fall själva ta initiativet till att plocka upp dessa barn och sätta sig ner tillsammans med dem så att de inte går miste om dessa tillfällen. Vid spontana

23

högläsningstillfällen får pedagogerna möjlighet att sitta en stund själva tillsammans med barnet.

Sofie: Den fyller ju närheten, om man vill sitta nära och sitta själv med en vuxen och känna att man blir sedd, blir sedd precis den stunden.

De menar att det annars är så stora barngrupper och tror att barnen kan behöva den egen tid de får med pedagogerna vid spontan högläsning.

4.2 Högläsning för barns utveckling

I detta avsnitt presenteras pedagogernas tankar om högläsning för barns utveckling. Temat det sociala behandlar högläsningen som en social process. I temat språket talar pedagogerna om hur högläsning påverkar barns språkutveckling och ordkunskap. Det sista temat, känslor, lyfter fram hur pedagogerna genom högläsning behandlar barns upplevelser genom böcker.

4.2.1 Det sociala

Flera av pedagogerna diskuterar det sociala som högläsning innefattar. De pratar delvis om det sociala som barn tränar när de får sitta tillsammans och lyssna på sagan och därefter tillsammans samtala om bokens innehåll. Men det pedagogerna tydligast lyfter fram är det sociala samspelet mellan pedagogen och barnet. Främst säger pedagogerna att detta sker under spontana högläsningstillfällen när barnet kan få en stund själv tillsammans med pedagogen. Susanne pratar om att man som pedagog har så mycket annat att arbeta med under dagen. Därför tar man gärna tillfället att få en ensam stund med barnen när man läser högt för dem för att få chans att sitta ner och prata med barnet.

Susanne: Att de får den här närheten och det sociala, att man faktiskt hinner prata lite mer med just dem vilket man kanske inte hinner på samma sätt under dagen.

24

Man gör ju så himla mycket annat under dagen så man ger tid till det då.

Det är flera av pedagogerna som lyfter fram barns behov av närhet. Att de får möjlighet att sitta ensam tillsammans med pedagogen och känna att man blir sedd. Att läsa i grupp gör att barnen lär sig vissa regler som finns under högläsningstillfällena. Sofie pratar om att barnen lär sig att bland annat vänta på sin tur när någon pratar under de tillfällen man sitter med en bok.

Sofie: Lära sig lyssna och att en pratar i taget, att barnen inte pratar om varandra hela tiden utan att man faktiskt kan sitta ner och koncentrera sig på att lyssna.

Sofie säger även att de yngre barnen när sig och tar efter hur de äldre barnen gör. Hon säger vidare att hon tycker att barnen är väldigt snabba på att lära sig och ta efter sina vänner, Andra normer som barnen tränas i är att lära sig när man vänder blad och klara av att vänta till dess att pedagogen visar bilderna från boken.

4.2.2 Språket

Samtliga pedagoger anser att högläsning har stor betydelse för att främja barns språkliga utveckling. Genom att barnen hör nya ord och hur de används tränas deras ordförråd och de lär sig så småningom att använda de nya orden. Pedagogerna verkar väl medvetna om vikten av ordförståelsen och flertalet berättar att de ofta kommer fram till svåra ord när de läser för barnen. Då pausar de i berättelsen för att kontrollera att barnen har förstått ordets betydelse samt innebörd.

Hedda: Ibland om det kommer något svårt ord så tycker inte jag att man ska hoppa över eller ändra det utan istället frågar man om de förstår meningen eller betydelsen med ordet. Om de då säger nej så får man förklara och prata tillsammans till de förstått. Det är viktigt att de förstår vad man läser så att man inte går på med texten och så har de inte förstått vad den handlar om.

Har barnen inte förstått betydelsen av ordet diskuterar man tillsammans för att komma fram till vad ordet egentligen innebär. Pedagogerna menar även att barnen tränar språket när de samtalar tillsammans i gruppen efter att de har läst. Vad de samtalar om varierar

25

mycket. Ibland vill pedagogerna att barnen skall förstå budskapet i boken och ibland samtalar de om bokens bilder. Andra gånger är det barnen som styr åt vilket håll diskussionen leder.

Helen: Man använder ju boken som ett diskussionsämne, när de har valt den så tycker de ofta att det är intressant. Jag brukar prata om vad de ser på bilden, färger, former om det finns några konstiga saker.

Genom att använda sig av boken som diskussionsämne blir det lättare att föra ett samtal då barnen fått gemensamma upplevelser från boken.

Susanne säger att hon tror att barnen får ett ”renare” språk när man läser med barnen.

Susanne: De hör ju språket på ett annat sätt. Det är ju oftast andra ord i böcker än i det vanliga språket. De får ju ett renare språk. För ibland, i det vardagliga språket, så svänger man lite med språket. Man har slang men då får de det ordentliga språket i böckerna.

Susanne förklarar detta vidare med att hon när hon arbetar ofta tar in och använder barnens språk. Hon menar även att hennes talspråk inte är lika korrekt som skriftspråket i böcker. Därför väljer hon att läsa för barnen för att de ska få höra hur språket låter i böckerna.

4.2.3 Känslor

Att använda böcker och högläsning för att därefter kunna koppla detta till barnens egna erfarenheter och känslor är något som flera av pedagogerna tar upp i sitt arbete med högläsning. De menar att om ett barn har upplevt något eller skall uppleva något som känns betydelsefullt eller kanske skrämmande för barnet så kan man använda sig utav litteraturen för att återkoppla detta till barnen. Ett exempel som Sofie berättar om är när barnen skall gå på fyraårskontroll hos doktorn och få en spruta. Detta är något som känns viktigt för barnen att prata om och då kan pedagogen använda sig av en bok som berör samma ämne.

Sofie: Dom har varit och fått en spruta, varit på fyraårskontroll eller så där, då har vi ju ”Totte går till doktorn” och då kan det ju passa att man tar den boken. Det blir

26

som en uppföljning på det som det här barnet har berättat...

...ja så boken i sig kan ju ge väldigt mycket och det kan ju bli jättebra diskussioner efter sen.

Genom att läsa Totte böckerna menar Sofie att hon kan öppna upp till en diskussion där barnen får prata om något de har eller kommer att få uppleva utan att behöva tala om det som något personligt. Istället är det Totte man pratar om. I denna diskussion kan barnet själv sedan välja om de vill lyfta fram sina upplevelser eller enbart diskutera bokens innehåll. Pedagogerna använder sig med andra ord av högläsning för att beröra ett ämne som ligger barnen nära. Vid ämnen som är något mer känsliga för barnen kan pedagogerna ta hjälp av litteraturen. De kan prata om händelser barnet upplevt utan att behöva nämna barnet. Istället bearbetar man händelser ur litteraturen.

27

5. Analys

I detta avsnitt analyseras det resultat jag tagit fram ur min empiri med stöd från den litteraturgenomgång jag presenterat i tidigare kapitel.

5.1 Pedagogers arbete med högläsning

Flertalet av pedagogerna berättar att de använder sig av olika röstlägen när de läser för barnen. De anser att de på ett lättare sätt lyckas fånga barnens intresse genom att dramatisera sagan istället för att läsa den monotomt från pärm till pärm. Dominkovic m.fl. (2006) menar att man vid högläsning bör ha en gemensam fokus vilket är betydligt enklare att uppnå om man inte läser i grupp. För pedagoger krävs det därför att man hittar andra vägar för att lyckas fånga upp barnens uppmärksamhet. Rösten ses därför som ett verktyg för att uppnå gemensamt fokus. När man högläser i grupp är det i stort sett omöjligt att låta alla barn få möjlighet att se bilden omedelbart när man läser, därför krävs det mycket från pedagogen för att inte tappa barnens intresse.

Sara: Speciellt om har någon handdocka till, de gillar de jättemycket, de älskar handdockor och de älskar när man förvränger rösten och dramatiserar det hela.

Att använda extra material som tillhör sagan, menar Dominkovic m.fl. (2006), kan leda till nya sätt att tala om den. Som Sara tidigare nämnt så måste man som pedagog ibland hålla samlingar för hela barngruppen med barn i blandade åldrar. Hon säger att sagan är ett bra sätt att få alla involverade. Att yngre barn har svårare att hålla kvar koncentrationen är något som Dominkovic m.fl. (2006) diskuterar när de talar om gemensamt fokus. Detta knyter an till vikten av att medvetet arbeta mer dramatiserande

28 för att hålla kvar de yngre barnens koncentration.

När pedagogerna läser på avdelningarna säger de att de ofta har barnens åsikter och intresse i åtanke när de väljer vilken bok som skall läsas.

Helen: Ibland så fångar jag upp vad barnen är intresserade av. Just nu är de väldigt fascinerade av bajs, då läser jag en bajs-bok…

…dels att de får höra mig säga det och att de själva får lov i den stunden att prata om bajs, det är ju det de vill.

Chambers (2008:83) säger att när man gör sina val av böcker måste pedagogen vara medveten om att läsning är beroende av tidigare erfarenheter. Bjar och Liberg (2010) menar att barns tidiga möten med litteraturen ofta handlar om att det som barn har nära sig kopplas till litteraturen. Dominkovic m.fl. (2006:117) säger att när pedagogerna utgår från barnen och deras intressen skapar de en möjlighet för barnen att ta till sig nya kunskaper och öka förståelsen.

Pedagogerna arbetar både med planerade och spontana högläsningstillfällen. Oberoende om det gäller planerade eller spontana tillfällen så diskuterar pedagogerna att man, genom dessa, får barngruppen att lugna ner sig om det är för stimmigt på avdelningen.

Hanna: Om man känner att det är för stimmigt, att de bara springer runt så kan man få dem att sitta ner och ta det lugnt och det hjälper. Fångar man deras uppmärksamhet så hjälper det. De är ju igång hela dagarna så de behöver ju varva ner.

Ekström och Isaksson (1997:39) menar att användandet av högläsning som ett lugnande verktyg är bekymmersamt. Lyssnandet är en aktivitet som kräver mycket av barnen och läsning bör därför inte användas som ett redskap för att få barnen att slappna av. Istället bör barnen vara pigga under högläsningsstunden för att klara av att koncentrera sig för att kunna lyssna.

Flera av pedagogerna säger att de planerade högläsningssituationerna till stor del handlar om att barnen tränas i sin språkliga utveckling. Pedagogerna menar vidare att de får möjlighet att planera sitt arbete med barnboken och skapa en röd tråd för vad de vill genomföra. De spontana högläsningstillfällena ser däremot pedagogerna främst som ett sätt att låta barnen få egen tid med pedagogen.

29

Sara: Om det är barnen som har tagit initiativet till det så är det de som har fått bestämma, så har man bekräftat dem, att man säger att det är klart att vi kan göra som du säger. Just om de tar tag i det och ger förslaget så tror jag att de växer lite genom att man bekräftar deras idé.

Söderbergh (1988:82) säger att när den vuxne bemöter det barnet säger som något meningsfullt så växer barnets självförtroende om sig själv som talare. Ett språkligt självförtroende säger Bjar och Liberg (2010:78) lägger grunden för barns vidare utveckling i sitt språkande. Genom att barnen får egen tid med pedagogerna sker en, som Dominkovic (2006) kallar det ”en till en läsning”, vid dessa högläsningstillfällen blir dialogen betydligt mer interaktiv mellan barn och vuxen.

5.2 Högläsning för barns utveckling

Att läsa högt för barnen menar flera av pedagogerna är en social process. Barnen tränar att sitta tillsammans i grupp och lyssna på pedagogen och därefter även att samtala tillsammans om boken. När barnen under de spontana högläsningstillfällena får möjlighet att själva sitta tillsammans med pedagogen och läsa tror flera av pedagogerna att det beror på den närhet och trygghet barnen känner. Av den forskning som lyfts fram i litteraturgenomgången menar i stort sett samtliga forskare att det är i interaktion tillsammans med andra som utveckling och lärande sker. Högläsning är en social process som sker med minst två medpartner, vad Dominkovic (2006:32) kallar för ”en till en läsning”, eller i grupp med flera lyssnare. Precis som Jönsson (2007) skriver så är det genom dialog och kommunikation med andra som förståelse skapas. Genom att tillsammans samtala om böckerna man läser ger man boken en djupare mening. Barnen får möjlighet att i samtal bearbeta händelser i boken som inte är uppenbara vilket hjälper dem utveckla sin förmåga för förståelse.

Samtliga pedagoger lyfter fram högläsning som del i barns språkliga utveckling. Dels att barnen får höra språket när de läser och på så sätt tränas barnen i att höra nya ord och förstå innebörden av dem. De använder boken som ett diskussionsämne och samtalar om den. En av pedagogerna säger att språket bli annorlunda då språket i böcker skiljer sig från det talspråk barn och pedagoger använder sig av i vardagen.

30

Hedda: Eller om det är några svåra ord, så pratar man om de har förstått vad det handlade om eller vad ordet betydde. Det är inte bara att läsa rakt av utan det blir mycket prat runt omkring.

Språket i litteraturen skiljer sig från det talspråk man använder på förskolan, dessutom får barnen genom högläsning höra nya ord och hur de används genom gemensamma diskussioner. Rimsten-Nilsson (1981:25) hävdar att när barn hör nya ord användas i olika situationer så lär de sig med tiden hur de sedan skall kunna använda dessa ord i rätt syfte och i rätt miljö. Genom att pedagogerna gemensamt med barnen diskuterar nya ord och dess betydelse kan barnen tillsammans med en vuxen få hjälp att sedan själv förstå ordets innebörd. Vygotskijs ([1934] 1999:332-333) teori lyfter fram att det barn tillsammans med en vuxen kan klara av idag kan barnet klara av själv imorgon. Jönsson (2007:134) anser att förståelse skapas genom kommunikation med andra. Genom att pedagogen hjälper barnet att förstå ordets betydelse kan barnet sedan vid senare tillfälle förstå ordets innebörd på egen hand i nya sammanhang. Även Söderbergh (1988:82) poängterar att man genom att föra en dialog med andra har stor betydelse för den språkliga utvecklingen hos barn. Den vuxne skall finnas där för att stötta barnet men samtidigt kunna utmana barnet till vidare ansträngning och utveckling.

En del av pedagogerna säger att de använder sig av högläsning när de behandlar något som barnen varit med om eller skall uppleva som kan uppfattas känslosamt för barnen. Detta genom att läsa böcker som rör samma eller liknande ämne som barnen upplever.

Helen: Om det har hänt någonting eller om någon har bråkat, då kan man ju använda böcker som handlar om bråk.

Dominkovic (2006:117) menar att barn kan identifiera sig med karaktärer i böcker. När barnen sedan möter de olika karaktärerna och de händelser som sker i boken kan barnen med hjälp från dessa förstå och sätta ord på sina egna känslor. Pramling (1997:14) menar att man med hjälp av symbolspråket i litteraturen talar till barns undermedvetna och på så sätt får barnen hjälp att bearbeta sina upplevelser. Att använda böcker som berör ett ämne som ligger barnen nära eller något de själva har upplevt hävdar Pramling (1997) kan ha en terapeutisk funktion för barnen.

31

6. Slutsats och diskussion

I min undersökning ville jag ta reda på pedagogers tankar om högläsning. Detta med hjälp av frågeställningarna ”hur beskriver pedagogerna att de arbetar med högläsning” och ”vilken betydelse anser pedagogerna att högläsning har för barns utveckling”. Pedagogerna svarar att de använder barnboken som ett diskussionsämne. Med diskussioner om boken menar pedagogerna att barnens språkliga förmåga utvecklas. De säger även att man med hjälp av högläsning kan bearbeta barns känslor.

Då jag endast intervjuat sex informanter visar mitt resultat inte en helhetsbild av hur det ser ut på alla förskolor och lyfter inte heller fram resonemang som alla pedagoger delar. Mitt resultat kan heller inte svara på hur pedagoger faktiskt arbetar med högläsning eftersom jag inte studerat den pedagogiska praktiken. Den undersökning jag gjort visar endast mina sex informanters tankar och reflektioner om sitt arbete med högläsning och deras syn på högläsningens betydelse för barns utveckling.

Flera av de informanter som deltagit i min undersökning tycks ha en tydlig bild av hur de arbetar för att få samtliga barn intresserade och nyfikna på litteraturen. Vad som framkommer i undersökningen är att en del av pedagogerna anser framställning vara av stor vikt när man läser högt. Detta för att de anser att man, genom att läsa på ett spännande sätt, fångar barnens uppmärksamhet och får barnen att lyssna bättre. Att välja en bok, som de vet barnen är intresserade av eller upplever lustfylld, anser pedagogerna vara viktigt när arbetar med högläsning. Några av pedagogerna säger att man kan använda sig av böcker som rör ett ämne som liknar något som barnen har upplevt eller ligger barnen nära. Ett exempel på detta är om några barn skulle bråka. Vid dessa tillfällen, säger några av pedagogerna, att man kan läsa en bok som handlar om bråk mellan barn. Detta för att barnen genom boken skall kunna bearbeta händelsen. Intressant i detta tankesätt är varför man väljer att vänta ut ett eventuellt bråk innan man med hjälp av högläsning bearbetar händelsen. Varför ser man inte till att läsa böcker som berör detta ämne innan det har hänt? Genom att läsa tillsammans om ämnet kanske

32 man eventuellt kan undvika att bråk uppstår.

Generellt verkar pedagogerna ha en stor medvetenhet när det gäller vad högläsning kan ha för betydelse i barns utveckling. Pedagogerna anser att man med hjälp av högläsning bland annat utvecklar barnens språkliga medvetenhet. Detta genom att barnet får höra nya ord användas i olika sammanhang och att barnen tränar sitt språkande genom diskussioner som följer innan, under och efter högläsningen. Därför är det intressant att pedagogerna gör en så tydlig skillnad mellan de planerade och spontana högläsningstillfällena samt de syften dessa fyller. För de planerade högläsningsstunderna diskuteras barns språkliga utveckling medan de spontana snarare handlar om att skapa lugn på avdelningen och att barnen får det sociala med pedagogen. Anmärkningsvärt är att oavsett om pedagogerna läser planerat eller spontant så berikas den språkliga utvecklingen då det, i litteraturgenomgången, framkommer att det är i dialog med andra som språklig utveckling sker. Därför bör barnens språkliga utveckling ske oavsett om man läser spontant eller planerat. Frågan är om pedagogerna reflekterar över det faktum att även de spontana högläsningsstunderna skapar tillfällen för lärande. Samtliga pedagoger menar att, när man arbetar med högläsning utvecklar barnen sin språkliga medvetenhet. Barnen lär sig att sätta ord på och förstå sina känslor och tränar sina sociala färdigheter då högläsning är en social process. I syfte att arbeta för denna utveckling har pedagogerna ofta barnens tankar och intresse som utgångspunkt i sitt arbete med högläsning.

Samtliga pedagoger lyfter fram två negativa aspekter med att arbeta med högläsning. Dessa är tidsbrist och stora barngrupper. På grund av dessa verkar pedagogerna inte fylla den kvot av läsning de önskar att de skulle kunna. Några av informanterna verkar detta till trots nöjda med det arbete de lägger ned på högläsning. Dessa pedagoger, bör tilläggas, ser varken tid eller gruppstorlek som ett problem, två problem som båda verkar handla om inställning.

6.1 Metoddiskussion

Då jag i mitt arbete valt att lägga vikt vid pedagogers tankar i sitt arbete med högläsning ansåg jag att kvalitativa intervjuer lämpade sig bäst för min undersökning. För att få en mer ökad tillförlitlighet hade det som Larsen (2009:81) kallar metodtriangulering, en

33

kombination av flera metoder, kunnat användas. Detta i form av observationer. Med observation hade jag kunnat stärka mitt resultat genom att se hur pedagogerna arbetade och om detta stämde överens med de svar de angivit under intervjuerna. Samtidigt hade observation inte nödvändigtvis gett en rättvis bild av hur de arbetar då flera av mina informanter svarat att det är olika från dag till dag hur mycket de läser. Om observation skulle används som metod i min undersökning hade detta krävt att man under flera heldagar följde sina informanter för att få en relativt rättvis bild av arbetet. Detta skulle bli oerhört tidskrävande och därför valde jag att inte använda mig av observationer för insamlingen av min empiri.

6.2 Relevans för yrket och framtida forskning

I denna uppsats har min avsikt varit att lyfta fram pedagogers tankar om sitt arbete med högläsning. Barngrupperna i förskolan är idag betydligt större än vad de tidigare varit. Att arbeta med högläsning är något som mina informanter säger fångar barns intresse. Mina funderingar innan jag påbörjade mitt arbete var om pedagoger ute på förskolor vet hur mycket man kan göra med högläsning. Av de jag intervjuat i min undersökning hade samtliga en relativt tydlig bild av vad högläsning kan ha för betydelse i barns utveckling, men har alla det? Trots medvetenheten hos mina informanter säger flera av dem att högläsningen används som ett lugnande medel när lyssnandet egentligen är en krävande aktivitet. Att man skiljer så på de planerade och spontana högläsningstillfällenas syften är också intressant att ha i åtanke då de båda verkar utvecklande för barnen. Att skapa en medvetenhet om hur och på vilket sätt högläsning kan användas i arbetet som pedagog tror jag är viktigt att ha i åtanke när man arbetar i förskolan där det inte ställs några krav i läroplanen att arbete med högläsning bör förekomma.

För framtida forskning inom ämnet hade fokus kunnat rikta sig mot högläsning i hemmet. Man kan fråga sig om det till exempel finns några tydliga kopplingar på så vis att de barn som aktivt lyssnar till sagor i hemmet är bättre lyssnare under högläsningssituationer i förskolan. Vidare hade det varit intressant att gå djupare in på pedagogernas val av böcker, varför vissa böcker innesluts och andra utesluts kopplat till vad barnen vill lyssna till.

34

Referenser

Bjar, Louise och Liberg, Caroline. (2010). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur AB.

Chambers, Adian. (2003). Böcker inom oss – om boksamtal. Stockholm: Rabèn & Sjögren.

Chambers, Aidan. (1995). Böcker omkring oss – om läsmiljö. Stockholm: Norstedts Förlag AB.

Dominkovic, Kerstin, Eriksson, Yvonne och Fellenius Kerstin (2006). Läsa högt för

barn. Danmark: Studentlitteratur.

Ekström, Susanna & Isaksson, Britt. (1997). Glädje & läslust. Falun: En bok för alla AB.

Hasselbaum, Inger. (2006). Att läsa högt – viktigt, roligt, härligt!. Lund: BTJ Förlag/BTJ Sverige AB.

Jönsson, Karin (2007). Litteraturarbetets möjligheter En studie av barns läsning i

årskurs F-3. Malmö: Holmbergs.

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt. En introduktion till samhällsvetenskaplig

metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Lärarnas Riksförbund (2007). Lärarboken 2007/2008. Stockholm: Lärarnas Riksförbund.

35

Pramling Samuelsson, Ingrid, Klerfelt, Anna & Asplund Carlsson, Maj ([1993]1997).

Lära av sagan. Lund: Studentlitteratur.

Repstad, Pål (1999). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Repstad, Pål (2008). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Malmö: Studentlitteratur.

Rimsen-Nilsson, Kerstin (1981). Barnböcker och läslust. Avesta: Stegelands.

Söderbergh, Ragnhild (1988). Barnets tidiga språkutveckling. Malmö: Gleerups.

Vygotskij, Lev S. ([1934]1999). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos AB.

Vetenskapsrådet (2010). Forskningsetiska principer inom

36

Bilaga 1

Hej!

Mitt namn är Freja Sopo. Jag utbildar mig till förskollärare samt lärare för grundskolans tidigare skolår vid Malmö Högskola. Jag läser nu min sista och avslutande termin och har just påbörjat mitt examensarbete.

Under mina år som student har jag kommit att intressera mig för arbete med högläsning i barngrupper och arbete med barnböcker i förskolan. I mitt examensarbete kommer jag därför undersöka hur pedagoger arbetar med högläsning samt att få möjlighet att höra pedagogernas åsikter och tankar kring ämnet. En del av examensarbetet är en

undersökande del där jag som student skall undersöka mitt valda område, högläsning, i praktiken.

För att försäkra er största anonymitet kommer namn på ort, förskola samt pedagoger att fingeras. Mitt insamlade material kommer enbart att användas för min undersökning och kommer förstöras omedelbart när examensarbetet är avslutat. Ni har självklart rätt att avsluta ert samarbete vid undersökningens gång om så önskas.

Jag är oerhört tacksam att ni valt att ställa upp i min undersökning.

Om ni har några frågor får ni gärna höra av er till mig via telefon eller mail;

xxxx – xx xx xx

XXXXXXXXXXXXX

Med vänliga hälsningar Freja Sopo

37

Bilaga 2

Intervjuguide

Hur länge har Du varit verksam som pedagog?

Pedagogens arbete

Vad anser Du att högläsning har för betydelse i ditt arbete? Berätta hur Du gör när Du högläser?

Vilken betydelse skulle Du säga att högläsning har för barns utveckling? Upplever Du några problem med att arbeta med högläsning?

Språkutveckling, social process, fantasi

Miljö

Var brukar ni läsa? Hur ser miljön ut? Storlek på barngruppen? Är Du nöjd med läsmiljön på din avdelning?

Hur anser Du att utbudet av böcker är på din avdelning?

Bokval

Brukar ni låna böcker på biblioteket? När ni lånar böcker, vem väljer?

Vem väljer den bok ni ska läsa på avdelningen? När Du väljer bok, varför väljer Du just den boken?

När barnen väljer bok, liknar valen de Du brukar göra eller väljer de annorlunda?

38 Likheter/skillnader, intressen

Planerade och spontana högläsningstillfällen

Hur ofta skulle Du uppskatta att ni arbetar med planerade högläsningstillfällen? Vilket syfte anser Du att planerade högläsningstillfällen fyller?

Hur ofta skulle Du uppskatta att ni har spontana högläsningstillfällen på er avdelning?

Vem tar initiativet till dessa tillfällen?

Vilken funktion anser Du att spontana högläsningstillfällen fyller?