Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Jämställdhet i läroböcker
En granskning av text och bild i läroböcker för gymnasieskolan
The gender equality in textbooks
A study of text and picture in textbooks for upper secondary school
Gabrielle Hansen
Sarah Jomaa
Lärarexamen
Lärarutbildning 90 hp 2008-01-14
Examinator: Elsa Foisack Handledare: Annette Byström
Sammanfattning
Hansen, Gabrielle & Jomaa, Sarah. (2008). Jämställdhet i läroböcker. En granskning av text och bild i läroböcker för gymnasieskolan. (The gender equality in textbooks. A study of text and picture in textbooks for upper secondary school). Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka om läroböcker inom ämnena svenska, historia och latin för gymnasieskolan innehåller jämställda texter. Undersökningen avgränsades till en lärobok i varje ämne och de avsnitt i läroböckerna som behandlar epoken antiken. De teoretiska utgångspunkterna har hämtats i forskaren Yvonne Hirdmans teorier om genussystemet. Kriterierna för jämställda texter är hämtade från Moira von Wrights rapport
Genus och text. När kan man tala om jämställdhet i läromedel?. Kriterierna är att texterna ska
vara genuskänsliga, genusmedvetna och genusinkluderande. Undersökningen är baserad på både den kvantitativa och den kvalitativa metoden. Den kvantitativa delen har gått ut på att räkna antal kvinno- och mansnamn i texterna och antalet bilder som föreställer kvinnor respektive män. I den kvalitativa delen av undersökningen har text och bild analyserats utifrån ett genusperspektiv. Undersökningen visade att ingen av böckerna når upp till samtliga tre kriterier för jämställda texter. Två av läroböckerna lever inte upp till något av kriterierna, medan en lärobok innehåller texter som är genuskänsligt och genusmedvetet skrivna. Resultatet visade att kvinnor är underrepresenterade och att det är i störst utsträckning manliga domäner som behandlas i läroböckernas brödtext. Inget av de undersökta läromedlen lever upp till skollagens och läroplanens krav och riktlinjer på ett genusmedvetet förhållningssätt.
Nyckelord: läromedelsanalys, genusperspektiv, jämställdhet, jämställda texter, jämställd undervisning
Gabrielle Hansen Sarah Jomaa Handledare: Annette Byström
Innehållsförteckning
1. Inledning... 7
1.1. Syfte och frågeställning... 8
1.2. Forskningsöversikt ... 8 1.3. Genusteori ... 11 1.3.1. Genusbegreppet... 11 1.3.2. Genussystemet... 11 1.4. Metod ... 12 1.4.1. Kriterier för en jämställd text ... 14
1.4.2. Urval och avgränsningar ... 14
1.5. Presentation av läroböcker ... 15
1.5.1. Litteraturen lever ... 15
1.5.2. Perspektiv på historien ... 15
1.5.3. Forum Latinum... 16
2. Resultat och analys... 17
2.1. Litteraturen lever , Ulf Jansson, Liber... 17
2.1.1. Kvantitativ textanalys... 17
2.1.2. Kvantitativ bildanalys ... 17
2.1.3. Kvalitativ textanalys... 18
2.1.4. Kvalitativ bildanalys ... 20
2.1.5. Sammanfattning ... 21
2.2. Perspektiv på historien A, Hans Nyström och Örjan Nyström, Gleerups... 22
2.2.1. Kvantitativ textanalys... 22
2.2.2. Kvantitativ bildanalys ... 22
2.2.3. Kvalitativ textanalys... 23
2.2.4. Kvalitativ bildanalys ... 25
2.2.5. Sammanfattning ... 25
2.3. Forum Latinum , Andreas Nordin, Gleerups... 26
2.3.1. Kvantitativ textanalys... 26 2.3.2. Kvantitativ bildanalys ... 27 2.3.3. Kvalitativ textanalys... 27 2.3.4. Kvalitativ bildanalys ... 30 2.3.5. Sammanfattning ... 30 3. Diskussion ... 32 Käll- och litteraturförteckning... 37 Källor... 37 Litteratur... 37
1. Inledning
I Sverige är arbetet för att öka jämställdheten ständigt aktuellt. World Economic Forum (WEF) har flera år i rad utsett Sverige till världens mest jämställda land, tätt följt av de nordiska grannländerna. Vi har en jämställdhetslag som har som uppgift att främja både kvinnors och mäns lika rätt i arbetslivet. Även i skollagen poängteras jämställdhet: ”den som verkar inom skolan skall främja jämställdhet mellan könen” (1 kap, § 2). Läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf94, fastställer dessutom tydligt att skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster och att pojkar och flickor har rätt till en likvärdig utbildning:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. [...] Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. [...] Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt. (Lpf94, 1.1.)
Däremot ger varken läroplanen eller kursplanerna några konkreta exempel på hur man gestaltar dessa värden, utan formuleringarna får tolkas efter var mans huvud. Givetvis har lärarna ett ansvar, men det finns fler faktorer i skolan som kan påverka eleverna. De har inte bara sin lärare som kunskapskälla utan får genom andra hjälpmedel ta del av en kunskapssyn och kunskapstradition, som också kan påverka dem i sin syn på jämställdhet.
Läroboken har länge varit det dominerande hjälpmedlet för skolundervisningen. Till följd av det sammanhang den används i och dess utformning med bilder, diagram, frågor, arbetsuppgifter och facit ger den en känsla av tillförlitlighet och korrekthet. Läroböcker (i historieämnet) är mer eller mindre färgade av sin tid eller sina författare och överför förutom fakta även idéer och värderingar till eleverna (Långström, 1997, s. 14). Kunskapssynen och kunskapstraditionen är ofta tydlig i urval av fakta och i beskrivningar av människor.
Lärarförbundet har tidigare slagit larm om att dagens läromedel ännu skildrar flickor och pojkar ur ett traditionellt könsperspektiv. I deras skrift Lika för lika; strategier för en
intresseområden och erfarenheter. Att arbeta med jämställda texter i klassrummet är en av många vägar till att uppnå en jämställd undervisning, som vilar på de demokratiska värderingar som läroplanen fastställer som grund för skolväsendet.
1.1. Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka om läroböcker inom ämnena svenska, historia och latin för gymnasieskolan innehåller jämställda texter. Utifrån detta syfte ska vi undersöka i vilken grad kvinnor och män representeras och hur de framställs, såväl i text som i bild. Analysen kommer att ske utifrån ett genusperspektiv med fokus på kön och vi har avgränsat våra undersökningar till de avsnitt som behandlar antiken.
I vår analys av lärobokstexterna kommer vi att utgå från följande frågeställningar:
• Följer lärobokstexterna skollagen och läroplanens krav på jämställdhet? • Vilka områden tar läroböckerna upp?
• Uppmuntrar läroböckerna till att tänka vidare kring vilka könsroller som fanns under
antiken?
1.2. Forskningsöversikt
Under 1990-talet och på 2000-talet har det gjorts en relativt omfattande forskning i avsikt att granska läromedel. Vi visar här på ett urval av dels de mest aktuella undersökningarna, dels de rapporter som vi anser vara mest relevanta att nämna som bakgrund till vår egen undersökning.
Ann Marie Berggren har på uppdrag av Statens Institut för läromedel gjort den granskande studien Kvinnoperspektiv (1992). Hon granskade läromedel i historia, religions-, konst- och musikhistoria för att undersöka kvinnornas villkor och insatser och för att ge förslag på åtgärder. Resultatet av forskningen var att 10-15 procent av alla bilder och tre procent av texten berör kvinnor och det som anses kvinnligt. Berggren anser att situationen är katastrofal och att läromedlen måste revideras. Hon menar inte att kvinnor ska ha hälften av utrymmet, då fler män haft tillgång till historiens scen, men hon tycker att författare kan välja att behandla andra områden än de som nu anses viktiga, t.ex. krig och kungar, för att inkludera
kvinnor mer. Berggren anser att man alltid måste skriva läromedel med ett genusperspektiv och att man måste integrera båda könen i framställningen och bara i undantagsfall placera kvinnors historia i särskilda avsnitt.
I Sture Långströms avhandling Författarröst och lärobokstradition (1997) granskas åtta gymnasieläroböcker i historia med huvudsyftet att studera författarna och hur de skriver läroböcker i historia. För att nå svaren har Långström gjort intervjuer med författarna både om deras yrke, sociala bakgrund och vardag. Det visade sig att alla författare var män, medelålders eller äldre, hörde till medelklassen och levde i södra Sverige. Det främsta som har drivit dem till att skriva är att få en inkomst. Vissa var forskare och andra lärare. Alla sade sig ha påverkats av statliga bestämmelser, historieskrivartradition och egna livserfarenheter i sitt skrivande. Långström behandlar inte läroböckerna ur ett genusperspektiv men efterlyser fler kvinnliga författare, något som han tror skulle leda till att fler flickor skulle känna igen sig i historieundervisningen.
I en huvudrapport från projektet ”Jämställdhet i läromedel” har Moira von Wright granskat sju läroböcker i fysik utifrån ett genusperspektiv. Von Wright har i sin undersökning utformat en mängd frågeställningar och kriterier, som även vi har tagit hjälp av i vår analys. Dessa kriterier har von Wright formulerat med utgångspunkt i kriterier som formulerats av Ilja Mottier. Mottiers grundläggande krav för en jämställd text är att läromedlet visar en variation av genus- och etniska positioner för att även synliggöra kvinnor i samhället. Dessutom kräver hon att läromedlet erbjuder ett innehåll som är motiverande och intressant för såväl pojkar som flickor. Det är viktigt att undvika sexism genom trivialisering av kvinnor respektive män, uteslutning av kvinnor respektive män eller genom stereotypisering. (von Wright 1998, s. 29)
Von Wright ställer i sin undersökning exempelvis frågorna om texten är exkluderande/ inkluderande, påbjudande/erbjudande, nära/distanserad och personlig/opersonlig. Hon har även undersökt om eleverna får utrymme att tolka och själva skapa kunskap utifrån läroböckerna. Dessutom undersöker hon om ställningstaganden är implicita eller värdemässiga och om det förekommer stereotypier. Von Wrights kriterier för en jämställd text är att den ska vara genuskänslig, genusmedveten och genusinkluderande (se även 1.3.3. Metod). Enligt von Wright bör ett läromedel ta med olika synvinklar och spegla olika erfarenheter, eftersom flickor och pojkar kan uppfatta och lösa en och samma uppgift på olika sätt. Vidare menar hon att texten bör vara öppen för variation och inte förutsätta en viss typ av
lärare.
Resultatet i von Wrights undersökning visade att majoriteten av läromedlen saknade genuskänslighet och genusmedvetenhet. De manliga perspektiven värderades högre än kvinnliga. I och med att den objektiva, faktabaserade kunskapen, vilken förknippas med män, framställs som riktigare och sannare än andra kunskapsformer, t.ex. den känslonära och vardagliga kunskapen, vilken förknippas med kvinnor, leder det till en bristande jämställdhet i majoriteten av texterna.
Skolverket fick 2005 ett regeringsuppdrag att granska läroböcker, för att se att dessa inte strider mot läroplanernas värdegrund. Detta resulterade i en serie rapporter som granskat sammanlagt 24 läroböcker under rubriken ”I enlighet med skolans värdegrund?”. Granskningen omfattade både grund- och gymnasieskola och inbegrep fyra ämnen: biologi/naturkunskap, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Fokus lades på de fem aspekterna kön, etnisk tillhörighet, religion eller trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder.
Granskningen av kön gjordes av Britt-Marie Berge och Göran Widding vid Umeå Universitet (En granskning av hur kön framställs i läromedel, 2006). I deras granskning av historieböcker framlägger de att könsneutrala benämningar, t.ex. slavar, greker, bönder etc., är vanligt förekommande och att de i sammanhanget får en manlig konnotation då innehållet beskriver sammanhang som krig, handel och sjöfart, d.v.s. områden som historiskt sett har dominerats av män. De visar vidare på att kvinnan inte syns och/eller är underrepresenterad även i sammanhang som hade kunnat beskriva kunskaper och yrken utvecklade av kvinnor samt kvinnornas relationer till männens verksamheter. Då könsperspektivet finns med sker det ofta i form av bilder, bildtext och i faktarutor. Berge och Widding menar att det är riskabelt att göra så, då dessa avsnitt inte återkommer i sammanfattningar och elevfrågor och på så sätt kan tolkas som oviktiga av eleverna.
Tuija Björklunds c-uppsats i historia, Genusperspektiv i historieläromedel - finns det? (2004) är en jämförande analys av fem läroböcker i historia för gymnasiet. Resultatet visar att samtliga läroböcker påvisar brister i hur de behandlar genus. Kvinnorna är underrepresenterade och beskrivs oftast som bihang till männen eller som passiva objekt. Björklund framhåller framför allt att man skiljer på ”människohistoria” och ”kvinnohistoria”
och efterlyser en integration av kvinnornas historia i läroböckerna.
1.3. Genusteori
I detta kapitel kommer vi att redogöra för våra teoretiska utgångspunkter. Först ges en definition av genusbegreppet, sedan följer en redogörelse för teorin om genussystemet.
1.3.1. Genusbegreppet
Sedan slutet av 1980-talet har man använt begreppet genus i samband med forskning och vetenskapliga diskussioner om kön. Det är en översättning från engelskans gender och genus definieras som det sociala könet, vilket skapas utifrån de kulturella och sociala föreställningar och attityder som finns i samhället. Genus bör ses som en process som formar och ger oss feminina eller maskulina identiteter. (Lika för lika 1998, s. 9-10)
I artikeln ”Den gamla gåtan om kvinnor och män” skriver Britt-Marie Thurén, Sveriges första professor i genusvetenskap, att begreppet genus infördes för att skilja på våra idéer mellan det sociala könet, det vill säga det som människan själv har konstruerat, från det av naturen givna könet, det som brukar kallas för det naturliga eller biologiska könet. Denna uppdelning av kön har fått kritik, just för att det är en kategorisering som kan föra tankarna till något slags motsatspar. Thurén menar att man bör undvika att se det sociala könet och det biologiska könet som varandras motsatser eftersom det är människans natur att skapa kultur. Genusbegreppet visar dock att man inom genusforskningen studerar något som människor har konstruerat och att man betraktar människan som en tänkande varelse som själv formar sin omgivning. Thurén säger att vi människor bygger stora och sociala konstruktioner kring kön, exempelvis i organisationen av skolor, företag, politiska system och släktskapssystem. Man skapar föreställningar om vad som anses vara typiskt manligt eller typiskt kvinnligt. Dessa föreställningar kan variera över tiden och från samhälle till samhälle. (Thurén 2000, s. 26-28)
1.3.2. Genussystemet
Forskaren Yvonne Hirdman använder begreppet genussystem för att illustrera de samhälleliga strukturer och mönster som ligger till grund för relationen mellan könen. Hirdman menar att genussystemet är det mest grundläggande systemet i vårt samhälle. Det är sedan utifrån genussystemet som andra system byggs upp såsom ekonomiska, sociala och politiska.
Genussystemet fungerar som en ordningsstruktur för kön, ofta omedveten, och det bygger på två bärande principer. Den första principen är könens isärhållande, det vill säga manligt och kvinnligt bör hållas isär. Denna princip har genom historiens lopp till exempel märkts i arbetsfördelningen mellan män och kvinnor. Män har ansetts vara lämpliga för en viss sorts sysslor och uppgifter, medan kvinnor har ansetts vara lämpliga för andra. Den andra principen är hierarkin, där det är mannen som räknas som norm och har företräde framför kvinnan. Det är alltså mannen som får representera det generella och det allmängiltiga medan kvinnan blir den som avviker från normen. Hierarkin tar sig bland annat uttryck på arbetsmarknaden där yrken som domineras av män oftast har högre status, än yrken som domineras av kvinnor. Genussystemet upprätthålls av ett genuskontrakt. Hirdman säger att genuskontraktet bygger på de föreställningar som finns om hur män och kvinnor ska vara mot varandra, hur man ska prata, hur man ska klä sig och hur man ska uppträda, för att nämna några exempel. Genuskontraktet är en slags osynlig överenskommelse som varierar mellan olika kulturer. Ofta går kontraktet i arv från tidigare generationer till senare; från mödrar till döttrar, från fädrer till söner. (Hirdman 1997, s. 400-418)
När de nya näringsfriheterna infördes på 1800-talet och kvinnor fick en chans att arbeta inom handel, tillverkning, undervisning etc., startades en diskussion om genus och kvinnans rättigheter i Sverige. Hirdman beskriver hur man historiskt hade två lösningar på genuskonflikten (eller kvinnofrågan som den kallades förr). Den ena var utvidgningen, vilken Hirdman beskriver som ett sätt att skapa ett extra rum för kvinnor vilket sidoordnades den normala verksamheten. Ett exempel historiskt är flickskolor och kvinnoklausuler i löneavtal vilket även ledde till kvinnolöner. Den andra lösningen var särskildheten, att skapa ett eget rum åt kvinnan att sitta i, att inreda. Detta fungerade som ett tillägg till den manliga verksamheten. Ett exempel är hushållsskolor för flickor. Enligt Hirdman är båda dessa lösningar problematiska eftersom män och kvinnor inte får tillgång till samma rum på lika villkor. Mannen är fortfarande normen och genussystemet upprätthålles. (Hirdman 2001, s. 109-116)
1.4. Metod
Vår analys bestod av en kvantitativ och en kvalitativ undersökning av såväl text som bild. Anledningen till att vi gjorde både en kvantitativ och kvalitativ undersökning är för att vi tyckte att båda metoderna behövdes för att täcka in vårt syfte. I den kvantitativa
undersökningen räknade vi antalet kvinno- och mansnamn i texterna samt antalet kvinnor och män i bilderna. På så sätt såg vi vilket urval av historiska personer som läroboksförfattarna hade gjort. Varje namn räknades endast en gång och därefter har vi redovisat resultatet i en tabell.
För den kvalitativa undersökningen valde vi att använda oss av textanalysen, den kritiska närläsningen av text. Närläsning skiljer sig från normalläsning eftersom det krävs att läsaren läser aktivt, t.ex. genom att formulera frågor till texten, anteckna eller stryka under ord som anses viktiga. Vid kritisk närläsning ställer läsaren frågor om texten, t.ex: I vilket syfte är texten skriven? Kan man finna något mer i texten än det som sägs direkt? Vad har tagits med och vad har uteslutits? Vad betonas och vad tonas ned? Denna metod leder till en oundviklig problematik, nämligen att läsningen till hög grad är subjektiv och att alla människor kan uppfatta sammanhang och uttryck på olika sätt. En verkligt exakt läsning går förmodligen aldrig att uppnå. Däremot måste man eftersträva så stor exakthet som möjligt. (Johansson och Svedner 2006, s. 64-66)
I vår analys utgick vi från Hirdmans genusteori och vi har använt oss av von Wrights kriterier för en jämställd text (se 1.4.1.). Eftersom vi ville uppnå största möjliga exakthet i läsningen har vi även sett den kvantitativa undersökningen som ett stöd för den kvalitativa. De kvantitativa resultaten var således en utgångspunkt för textanalysen varför även de kommenteras i dessa stycken. För att ta reda på om texterna var jämställda undersökte vi i första hand hur kvinnor och män beskrivs i lärobokstexterna. Vi granskade även vilka sysslor de kopplas samman med i texterna och om kvinnor och män förekommer i samma sammanhang. I våra analyser använde vi oss av citat från läroböckerna och vi anger sidhänvisningar. När endast ett sidnummer står inom parentes så syftar detta på den lärobok som granskats i respektive analys.
Vi har i vår uppsats inte studerat elevers uppfattningar om lärobokstexterna. Detta hade fördelaktigen gjorts genom enkäter eller intervjuer. Vi har inte heller fokuserat på författarnas uppfattningar eller syfte med sina texter, för vilket enkäter eller kvalitativa djupintervjuer med författarna förmodligen hade varit mest givande.
1.4.1. Kriterier för en jämställd text
Vi har valt att utgå från de kriterier som Moira von Wright ställer upp i ”Genus och text” (1998). Von Wrights kriterier är att texten ska vara:
1. Genuskänslig. Det innebär att författaren hanterar genusfrågan med hänsyn till sammanhanget. Där genusfrågan har betydelse beaktar man den, medan man bortser från den i andra fall.
2. Genusmedveten. Det innebär att författaren medvetet problematiserar genusfrågan. Man bör således varken förbise genus (eftersom det upprätthåller rådande ordning) eller framhålla genusaspekten (eftersom det kan ta fokus från etniska, sociala och kulturella skillnader).
3. Genusinkluderande. Det innebär att texten förhåller sig öppen mot skilda perspektiv och gentemot möjliga läsare och inte exkluderar vissa. Att texten är genusinkluderande är viktigt för att eleven aktivt ska kunna ta ställning för jämställdhet.
1.4.2. Urval och avgränsningar
Vårt beslut att välja läroböcker inom ämnena svenska, historia och latin berodde dels på att de är våra undervisningsämnen och dels för att antiken som epok behandlas inom alla tre ämnena. Vi undersökte enbart det avsnitt i respektive lärobok som behandlar antiken. Begreppet antiken har vi inte gått vidare in på utan vi har följt läroböckernas syn på vilka årtal och landområden som omfattas. Begreppet ”genus” inbegriper även transpersoner, men då transpersoner inte tas upp i avsnitten om antiken i våra valda läromedel har vi valt att avgränsa oss till att studera kvinnor och män.
De läroböcker vi valde ut för granskning är Litteraturen lever (2005), Perspektiv på historien
A (2001) och Forum Latinum (2001). Dessa valde vi framför allt för att de är någorlunda nya
läroböcker och för att de marknadsförs som aktuella läromedel på bokförlagens hemsidor. Inom historieämnet ville vi dessutom ha en lärobok som inte ingick i Berges och Widdings granskning av historieläromedel, vilket är fallet med Perspektiv på historien A. (se 1.2. Forskningsöversikt)
I vår analys undersökte vi läroböckernas brödtext, bildtext och bilder. Vi undersökte även läroböckernas instuderingsuppgifter om sådana fanns i anslutning till texten. I vår uppsats
vänder vi oss främst till gymnasielärare inom de aktuella ämnena, men även till lärarstudenter eller andra som jobbar inom skolan.
1.5. Presentation av läroböcker
Nedan följer en presentation av läroböckerna som ligger till grund för vår analys.
1.5.1. Litteraturen lever
Litteraturen lever – Antiken till 1914 är en lärobok för gymnasieskolans kurser i svenska från
2005. Den är en förenklad version av Ulf Janssons tidigare lärobok Den levande litteraturen och boken är en del av ett svenskpaket för gymnasiet av Ulf Jansson och Martin Levander, som innehåller såväl språk- och litteraturböcker som ljud-cd och tv- och radioprogram. I förordet beskrivs det att Litteraturen lever handlar om den västerländska kulturens utveckling och är uppdelad i fem avdelningar: Antiken, Medeltiden, Renässansen, Upplysningen och 1800-talet. I varje avdelning ingår en kort översikt, en bastext om epokens författare och verk, textutdrag ur litterära verk, instick (utvikningar och fördjupningar) som ämnar ge en bredare bild av liv och tankevärld under epoken, lästips och filmtips samt en utblick, som blickar ut mot kulturer som formats bortom det västerländska kulturområdet. Vår text- och bildanalys omfattar kapitlen ”Grekernas värld” och ”Romarnas rike”, som är på ca. 60 sidor.
1.5.2. Perspektiv på historien
Perspektiv på historien A är en lärobok i historia för gymnasiets A-kurs från 2001. Den är
uppdelad i tio kapitel som skildrar historien från forntiden fram till slutet av 1900-talet. I förordet säger författarna att de har försökt att skriva en lärobok som ger utrymme åt både den berättande och analyserande delen av historieskrivningen. För att skapa en helhetsbild av tidigare epokers samhällen och människor har de strävat efter att presentera tankemönster och ideologiska föreställningar tillsammans med politiska, ekonomiska och sociala faktorer. Antiken behandlas i ett 25 sidor långt kapitel. Kapitlet är delat i två avsnitt: ”Grekland – Europas vagga” och ”Det romerska riket”. Efter varje avsnitt i boken finns ett antal instuderingsfrågor samt tips på filmer och böcker som anknyter till innehållet. Siffrorna i den kvantitativa analysen är baserade på hela kapitlet. Eventuella skillnader mellan de båda avsnitten redogörs i den efterföljande kommentaren.
1.5.3. Forum Latinum
Forum Latinum är en lärobok för gymnasieskolans A-kurs i latin. Den gavs ut 2001 och följer
den nya kursplanen. Den innehåller latinska texter, grammatik, allmän språkkunskap och realia. Boken är indelad i tio ”lectiones” – kapitel – vilka samtliga innehåller språklära, latinsk text, uttryck och sentenser och ett realiaavsnitt. Vår undersökning omfattar endast de tio realiaavsnitten, som sammanlagt är 40 sidor. Eftersom dessa avsnitt inte står i direkt följd efter varandra har vi valt att i bildanalysen omfatta bokens samtliga 48 bilder.
2. Resultat och analys
Nedan följer en redogörelse för den kvantitativa och kvalitativa undersökningen av respektive lärobok.
2.1. Litteraturen lever , Ulf Jansson, Liber
2.1.1. Kvantitativ textanalys
Fördelningen mellan antalet kvinnor och män som nämns i texten ser ut enligt följande:
Kvinnor Män Summa
23 (30%) 53 (70%) 76 (100%)
I Litteraturen lever tas 76 olika personer upp. Av de 23 kvinnor som nämns är 18 mytologiska eller litterära figurer (78 %), 4 stycken nutida och endast 1 (0,05%) är en ”riktig” person som levde under antiken, Sapfo. För övrigt är det endast Sapfo som omnämns som ett subjekt, de övriga står i ett sammanhang och beskrivs inte längre än högst ett par rader. Av de 53 män som nämns är 25 mytologiska eller litterära figurer (47 %), 11 stycken är nutida personligheter och 17 stycken (32 %) är ”riktiga” personer som levde under antiken, t.ex. historiker, författare och politiker. Många av dessa beskrivs i egna stycken omfattande mellan 1-3 sidor, bl.a. Caesar (s. 57-59), Sokrates (s. 28-29) och Euripides (s. 42). Det kvantitativa resultatet visar på en relativ jämn fördelning mellan kvinnor och män, under den förutsättning att fler män från antiken är kända för oss i dag. Om vi däremot skulle fokusera mer på hur stort radavstånd varje man och kvinna tar upp så är kvinnor obestridligen underrepresenterade.
2.1.2. Kvantitativ bildanalys
Fördelningen mellan hur ofta män och kvinnor förekommer i bilder ser ut enligt följande:
Kvinnor Män Kvinnor och män Övrigt Summa
0 (0%) 15 (60%) 6 (24%) 4 (16%) 25 (100%)
Kategorin ”Övrigt” innehåller bilder som saknar människor, t.ex. kartor, bilder på djur eller föremål. Av 25 bilder så förekommer kvinnor bara på 6 stycken, och då tillsammans med män. Bilder med enbart män utgör 60 % av bilderna. Det finns två foton på nu levande
personer. Ungefär hälften av bilderna är målningar. Resultatet av den kvantitativa analysen visar att kvinnor är kraftigt underrepresenterade i bilder i Litteraturen lever.
2.1.3. Kvalitativ textanalys
Avdelningen Antiken i Litteraturen lever inleds med ”Iliaden” och ”Odysséen”. Först beskrivs handlingen i vardera verk kortfattat och därefter återges utdrag från verken på ca. 2 sidor vardera. Det finns insticksrutor med en beskrivning av grekernas skapelseberättelse och världsbild. Några gudar och gudinnor tas upp och det finns ett textstycke om de krigiska idealen. Homeros beskrivs avslutningsvis i en egen text. Instuderings- och ”arbeta vidare”-frågor följer vissa textavsnitt. (Inga av dessa fokuserar på kvinnors och mäns situation under antiken eller uppmuntrar till att tänka vidare kring jämställdhet.)
”Iliaden” och ”Odysséen” är som bekant skrivna av en man, förmodligen med män som målgrupp och de handlar i stort sett bara om män och deras krigsbravader. Verken kryllar av stereotyper, så hur hanteras då detta i Litteraturen lever? Rubrikerna avslöjar delvis att fokus läggs på att ”Iliaden” och ”Odysséen” är hjältesagor. Exempel på rubriker är ”Krigets hjältar - Iliaden”, ”Hjälten Akhilleus”, ”Havet och den ensamme hjälten - Odysséen” och ”Hjälten Odysseus”. Författaren beskriver eposens karaktärer, såväl män som kvinnor, på samma sätt som Homeros gör i sina verk. Hjältarna (endast manliga) förknippas med ord som ”oräddhet”, ”äregirigighet” och ”handlingskraft” (s. 7). Kvinnorna som nämns tas upp som ”bihang” till männen, såsom fruar, älskarinnor eller döttrar, och beskrivs i brödtexten som ”undersköna” (s. 17), ”fagerkindade” (s. 7) och ”rädda” (s. 10).
Rubriken till stycket om Homeros är ”Homeros den store”. Författaren skriver att Homeros är ”en raffinerad berättare”, ”förslagen” och ”en gemensam kulturell egendom för generationer” (s. 25). Stycket om Homeros avslutar texterna om ”Iliaden” och ”Odysséen”. I direkt anslutning till detta stycke följer ett stycke om Sapfo. Layouten gör att det ser ut som att detta är placerat för att väga upp en manlig författare med en kvinnlig. Rubriken till stycket är ”Om kärleken - Sapfo”. Sapfo beskrivs i Litteraturen lever som ”lyrikens urmoder” och ”den västerländska kärleksvisans stora föregångare” (s. 26). Författaren beskriver både Homeros och Sapfo som storslagna och föregångare inom sina genrer. De beskrivs utifrån sina texter, inte segregerande eller könsbundet. Författaren väljer alltså att inte fokusera på genus när han berättar om Sapfo och Homeros, vilket visar på genuskänslighet, då sammanhanget inte
kräver det.
Att ha frågor till texterna sänder ut signaler till eleven om att texten är viktig, något att stanna upp vid. Det finns 14 frågor till texterna om och av Homeros. Sapfos dikt ”Plötsligt framstår han...” följs av 5 frågor. Homeros kan därmed uppfattas som något viktigare. Han är ”den store” enligt rubriken och hans liv och verk tar upp 18 sidor medan texten om Sapfo och hennes verk tar upp mindre än 2 sidor. Författaren beskriver många litterära grepp med exempel från Homeros texter. Det finns inga insticksrutor eller boktips i samband med Sapfos diktning. Detta ser vi som en brist i genusmedvetenheten.
Kvinnornas situation under antiken nämns på två ställen. Först i insticksrutan ”Den stora idén: Medborgarstaten”: ”Inte ens infödda kvinnor var medborgare. Som i andra gamla kulturer var mannen familjens överhuvud och den som fattade alla avgörande beslut. Kvinnans plats var i hemmet.” (s. 33). Författaren har alltså inte kopplat kvinnans situation till det litterära stoff som presenteras utan de kan framstå som extrakunskap. I förordet skriver författaren att insticksrutorna finns med för att ge en fördjupad bild av liv och tankevärld under epokerna. Enligt genusteorin är det problematiskt att placera kvinnors historia i enskilda kapitel eftersom mannen framställs som normen och män och kvinnor inte har samma villkor. Således ser vi även detta som bristande genusmedvetenhet.
Kvinnans ställning i det antika samhället beskrivs även i stycket om pjäsen Medea, där författaren berättar att pjäsen var en chock för den antika publiken. ”Medea uppträder som mannens jämlike - sviken i kärlek dödar hon. (...) Det var hårresande. För trots all stor kultur och civilisation i antikens Grekland var synen på kvinnan en rest från stamsamhället. I stamsamhället är ju, faktiskt än i dag, varje kvinna strikt underordnad alla manliga släktingar.” (s. 44) Här har författaren beskrivit hur handlingen mottogs av folk under antiken och således kopplat kvinnosynen till det litterära stoffet och till dagens samhälle på ett genusmedvetet sätt.
Det finns en del andra kopplingar till nutid, vilket är intressant att betrakta för att se hur författaren har hanterat glappet mellan det antika och det moderna samhället. Nutida kvinnliga personer som tas upp är Eva Dahlgren, såsom exempel på en lyriker som gått i Sapfos fotspår (s. 26), Colleen McCullough, vars bok Sången om Troja nämns som boktips och Lena Nyman och Isabella Rossellini tas upp i egenskap av deras roller i Medea respektive filmatiseringen
av Odysséen. Samtliga är kulturpersonligheter. Om man i stället betraktar de nutida manliga personer som nämns så finner man förutom kulturpersonligheter såsom Joakim Thåström och Theodor Kallifatides dessutom en idrottare, Christian Olsson, och en politiker, Nelson Mandela. Författaren har alltså i dessa fall lyckats koppla sin text till områden som berörs indirekt, men enbart till manliga personer. Vi ser det som en brist vad gäller genusmedvetandet och i att skapa en genusinkluderande text, en text som håller sig öppen mot skilda perspektiv och som kan få elever att aktivt ta ställning för jämställdhet.
Avsnittet avslutas med bok- och filmtips. Sex boktips tas upp varav fyra är skrivna av manliga författare och två av kvinnliga. Dessa är böcker som kan intressera såväl pojkar som flickor. Även sex filmtips nämns, som även de tycks vända sig till såväl pojkar som flickor. Samtliga filmregissörer är manliga.
Författarens språk kan uppfattas som ledigt. Det finns en del skämtsamheter i texterna som gör att de inte känns stela. Dessa gör även att det ibland kan vara svårt att veta om vissa uttryck är ironi eller allvar och i några fall kan de uppfattas som stereotypiseringar av kvinnor eller män. Ett av dessa är följande citat, som beskriver festerna till Dionysos ära: ”Under fem dagar vänds staden upp och ned i en enda lång orgie av dans, sång och drickande. Nu får även kvinnorna vara med - tråkigt vore det ju annars.” (s. 32) Författaren syftar på att kvinnor tidigare inte fått vara med vid festligheter. Vid första anblick kan man eventuellt tolka detta ”tråkigt vore det ju annars” såsom att det vore tråkigt för männen om kvinnorna inte kunde vara med vid dessa orgieliknande tillställningar. Ett annat uttryck som är lätt att missförstå, vare sig författaren menar det som ironi eller ej, är beskrivningen av pjäsen Lysistrate: ”För att få slut på de ständiga krigen inleder kvinnorna i Aten, brutala som de är, en kärleksstrejk.” (s. 46).
2.1.4. Kvalitativ bildanalys
I antikenavsnittet i Litteraturen lever finns inga bilder med enbart kvinnor. De bilder där kvinnor förekommer är bl.a. en fransk målning av Troja från 1600-talet där både män och kvinnor springer runt i den brinnande staden. Kvinnorna syns i förgrunden med uppsträckta armar eller knutna händer i bön. Männen har samlats i grupp för att strida mot fienden. (s. 11) En annan bild med både kvinnor och män är en målning av när Odysseus träffar på sirenerna under sin villfärd hem från Troja. Sirenerna är nakna och kravlar upp på skeppet för att locka
Odysseus och hans män i fördärvet, som det uttrycks i bildtexten. (s.23)
Sex av femton bilder med enbart män är krigsbilder, där männen syns strida mot andra män. De övriga bilderna på män är porträttbilder samt en bild på trestegshopparen Christian Olsson. Männen syns inte göra några andra sysslor på bilderna än att kriga. Författaren har valt bilder som på många sätt lyfter fram de stereotypiska könsindelningar som finns i Odysséen och Iliaden utan att ifrågasätta dessa. Medan kvinnorna är i stort sett obefintliga i bildurvalet synes männens enda syssla ha varit att kriga.
Det finns två foton på nu levande personer. Ett instick i ”Grekernas värld” handlar om Dionysos-kulten och deras ”måttlösa utlevelser”. Författaren kopplar detta till dagens rock´n´roll-kultur och bifogar en bild på Joakim Thåström i Imperiet. (s. 37) I samband med ett instick om de olympiska spelen har författaren valt ut en bild på Christian Olsson, från när han tog OS-guld 2004. (s. 45)
Exempel på författare som nämns i texten är rapsoden Homeros. Intill texten finns en målning från 1800-talet av honom, så som tecknaren Ingres tyckte att han borde sett ut. (s. 25) Sidan senare beskrivs poeten Sapfo. Det återfinns inga bilder av målningar eller statyer av Sapfo, utan bilden intill texten är av ett fragment på papyrus av en av hennes dikter. (s. 27)
2.1.5. Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas att texterna i Litteraturen lever endast delvis lever upp till von Wrights krav på en jämställd text, dock inte tillräckligt för att anses vara varken genuskänsliga, genusmedvetna eller genusinkluderande. Genuskänslighet visas upp i beskrivningen av Sapfo, när hennes verk och betydelse jämställs med Homeros utan att accentueras till följd av kön. Det är ett genusmedvetet grepp att koppla innehållet i pjäsen Medea till hur publiken under antiken mottog pjäsen (och dess huvudrollsinnehavare). Däremot uppvisas brister i genusmedvetenhet då författaren lägger större vikt vid manliga författare och då han placerar kvinnors situation under antiken i extrarutor. Vidare har författaren kopplat dåtida människors situation till flera nutida manliga personligheter, men enbart till ett par kvinnor, och texterna har inga frågor som kan uppmuntra eleverna att tänka vidare kring jämställdhet. Texterna är därmed inte genusinkluderande. Dessutom förekommer en del oklarheter i texterna till följd av skämtsamma uttryck, som kan uppfattas som
stereotypiseringar av män och kvinnor.
Bilderna i Litteraturen lever visar på en kraftig underrepresentation av kvinnor. Valet av bilder på män visar på en ensidig bild av mäns sysslor. Författaren har enbart valt bilder på nutida manliga personligheter för att koppla textens innehåll till nutid.
2.2. Perspektiv på historien A, Hans Nyström och Örjan Nyström,
Gleerups
2.2.1. Kvantitativ textanalys
Fördelningen mellan antalet kvinnor och män som nämns i texten ser ut enligt följande:
Kvinnor Män Summa
7 (18%) 32 (82%) 39 (100%)
Av de sju kvinnor som förekommer i texten är sex av dem mytologiska personer, medan bara en av dem är en historisk person. Bland männen som nämns i texten ser förhållandet annorlunda ut; endast ett fåtal är mytologiska personer, medan majoriteten är historiska personer. Om man studerar avsnitten om Grekland och Rom var för sig så upptäcker man att i avsnittet om Rom nämns endast en kvinna vid namn, gudinnan Venus, och omnämnandet sker i en bildtext (s. 39). Resultaten visar att det råder en stark underrepresentation av kvinnor i texten.
2.2.2. Kvantitativ bildanalys
Fördelningen mellan hur ofta män och kvinnor förekommer i bilder ser ut enligt följande:
Kvinnor Män Kvinnor och män Övrigt Summa
7 (24%) 10 (35%) 3 (10%) 9 (31%) 29 (100%)
Männen dominerar även bland bilderna, men skillnaderna är inte fullt så ojämna. Man får en känsla av att författarna har försökt att kompensera frånvaron av kvinnor i texten genom att
låta dem förekomma mer bland bilderna. Studerar man enbart avsnittet om Grekland så finner man att det innehåller de sju bilder på kvinnor som blev resultatet av den kvantitativa analysen och fyra på män. Avsnittet om Rom har inga bilder på enbart kvinnor. Kategorin ”Övrigt” domineras av kartbilder och fotografier på byggnader.
2.2.3. Kvalitativ textanalys
Texten innehåller många könsneutrala benämningar, till exempel fenicier, etrusker, greker och romare. Precis som Berge och Widding upptäckte i sin undersökning får dessa benämningar manlig konnotation eftersom de förekommer inom områden som historiskt sett har dominerats av män. (Berge och Widding 2006, s. 14) Dessa områden får ta stor plats i texten och det handlar bland annat om politik, styrelseskick, filosofi, krig och konflikter. Enligt Hirdmans teorier är detta en naturlig effekt av genussystemet och dess andra bärande princip som innebär att det är mannen som får representera det generella och allmängiltiga. Det som sker i detta fall är att innehållet i historieboken kan uppfattas som en sorts allmänmänsklig historia, när det i själva verket är de områden som dominerats av män som behandlas.
Den enda kvinnliga historiska person som nämns är Aspasia, en inflytelserik kvinna i 400-talets Athen (s. 27). Aspasia är ett exempel på en kvinna som stod nära den politiska makten och som hade möjlighet att påverka personer i sin omgivning. Hon förekommer inte i den löpande texten, utan i en speciell faktaruta. I övrigt är det bara manliga historiska personer som nämns. I avsnittet om romarriket behandlas till exempel rikets expansion på 100-talet f. Kr och man kan läsa om Julius Caesar och Augustus, romarrikets och Medelhavets mäktiga härskare. Man nämner även Crassus och Pompejus, Caesars tidiga bundsförvanter som senare kom att bli hans fiender (s. 37-39).
Det finns inslag av könsperspektiv i läroboken, men de är väldigt få och förekommer främst i bilder och bildtext. Kvinnor som grupp nämns en gång i den löpande texten och det är i samband med diskussionen av demokratin i Athen (s. 23-24). Författarna berättar att kvinnorna saknade alla medborgerliga rättigheter och att de var uteslutna från det offentliga livet (denna information återkommer även i en bildtext). Vidare berättar de att dödligheten var hög bland kvinnor, ett resultat av systematiskt förtryck och nedvärdering som de var utsatta för i den grekiska kulturen. Sedan avslutas resonemanget. Här presenterade författarna exempel på skillnader mellan de olika könens roller i samhället, om än mycket kort, och
texten visar en viss genusmedvetenhet genom att behandla båda könens situation i samband med ett skeende där genusfrågan har betydelse.
Med undantag för ovanstående exempel är det i bildtexterna som man kan läsa om kvinnor. Den löpande texten innehåller till exempel en redogörelse för skillnaderna och relationerna mellan Athen och Sparta. De skillnader som behandlas rör främst styrelseskicket. Vidare tar man upp militärens ställning i Sparta och att pojkar skickas hemifrån vid sju års ålder för att påbörja sin militära utbildning. I den löpande texten sägs inget om kvinnor eller flickor, utan de omnämns i en bildtext som dyker upp först på efterföljande sida: ”Kvinnorna fick en mycket friare uppfostran i Sparta än i Athen. Det förekom till och med idrottstävlingar för flickor. De skulle ha goda levnadsvillkor så att de kunde bli starka mödrar och föda dugliga soldater.” (s. 24) Här tydliggörs ett konkret exempel på ett upprätthållande av genussystemet. Det som handlar om män och manliga domäner tillåts ta plats i texten, medan kvinnorna behandlas i en bildtext.
Det finns många exempel på beskrivningar av män i texten och ofta handlar det om män som hade stor politisk makt. I texten förekommer de i sammanhang som rör krig, politik och reformer. Detta skrivs till exempel om Hannibal: ”Mellan Rom och Karthago utkämpades tre krig. Mest betydelsefullt var det andra, då karthagernas fältherre Hannibal förde sin här från Spanien över alperna och anföll romarna i deras eget land. Hannibal […] besegrade vid flera tillfällen den romerska hären.” (s. 33) Om Augustus kan man bland annat läsa att han ”genomförde en rad betydelsefulla reformer. Viktigast var kanske att han gjorde sig själv till befälhavare på livstid för hela krigsmakten” (s. 39).
Det är även när texten behandlar filosofins område som man kan läsa om många manliga historiska personer, till exempel Platon och Aristoteles, verksamma filosofer i Athen på 400- och 300-talet f. Kr. Författarna skriver om Platons idélära och Aristoteles empirism och det görs en kort jämförelse mellan de båda filosoferna: ”[…] medan Platon var visionär och profetisk var Aristoteles mer saklig och vardagsnära.” (s. 28) Både Platon och Aristoteles hade teorier (som skilde sig åt) om mannens och kvinnans uppgifter i samhället, men de nämns inte i texten.
Avsnitten avslutas med ett antal instuderingsfrågor till den löpande texten. Ingen av frågorna problematiserar mäns och kvinnors relationer eller skilda levnadsvillkor i samhället och man
kan konstatera att frågorna saknar ett genusperspektiv. I slutet av avsnitten finns även tips på filmer och böcker som behandlar antiken. Efter en snabb kvantitativ beräkning kan man se att författarna tipsar om åtta (80%) manliga författare/regissörer och två (20%) kvinnliga. Procenttalen blir ungefär desamma som för andelen mans - och kvinnonamn i texten.
2.2.4. Kvalitativ bildanalys
Vad gäller bilderna på kvinnor och män varierar motiven. Det kan vara skulpturer, statyetter, vasmålningar eller mynt. Med hjälp av bilderna och bildtexterna får författarna in fler aspekter av historien; såsom konst, mytologi och kulturliv. Ett exempel är en bild på en skulptur från arkaisk tid (s. 23) och en från klassisk tid (s. 26). Bildtexterna som finns i anslutning till bilderna informerar kort om vilka ideal som rådde inom konsten vid de skilda perioderna. På detta sätt får eleverna en viss kunskap om konstens utveckling. Ett annat exempel är en bild som föreställer ett mynt på vilket en uggla är avbildad. Bredvid den finns en bild av myntets baksida där man har avbildat gudinnan Athena. I bildtexten kan man läsa: ”De athenska ”ugglemynten” i silver, värda fyra drachmer, dominerade medelhavshandeln uder 400-300-talet. På myntets andra sida var vishetens gudinna, Athena, avbildad. Ugglan var hennes heliga fågel.” (s. 22) Med hjälp av bild och bildtext kan eleverna stifta bekantskap med en gudinna från den grekiska mytologin.
I avsnittet om Grekland finns ett uppslag (s. 24-25) med två bilder tätt intill varandra fast på vardera sida. Bilden på vänster sida föreställer en vasmålning där två kvinnor hjälper en tredje kvinna att tvätta håret i hemmet. Bilden på motsatt sida är en mosaik föreställandes Alexander den store som i full krigsutrustning sitter till häst.
Förutom ovannämnda bild av Alexander den Store finns en bild på gladiatorer som slåss och där män skildras i ett våldsamt eller krigiskt sammanhang. Berge och Widding upptäckte i sin undersökning att män ofta skildras i våldsamma sammanhang och att det sker en stereotypisering av dem. (Berge och Widding 2006, s. 17) Så är inte fallet vad gäller bilderna i
Perspektiv på historien A. Förutom bilder på män som slåss och krigar, finns även exempel på
bilder på män som dansar (s. 31), idrottar (s. 26) eller spelar tärning (s. 21).
2.2.5. Sammanfattning
Wrights kriterier på en jämställd text. Endast enstaka gånger visar den prov på att vara genusmedveten då den mycket kort lyfter fram genusfrågan. Det som är karakteristiskt för texten är att det är främst män och områden som traditionellt har dominerats av män som behandlas i texten, medan det råder en stark underrepresentation av kvinnor och områden som dominerats av kvinnor.
Vad gäller bilderna öppnar de upp mot fler skilda perspektiv än texten och lyfter fram genusfrågan. Genom att ha med bilder på både manliga och kvinnliga skulpturer visar man att både kvinnor och män avbildades under antiken. En bild på Athena visar att det fanns gudar som var kvinnor. Att ha med bilder på män i olika sammanhang motverkar en stereotypisering och visar att män kunde ägna sig åt andra sysslor än krig och politik.
2.3. Forum Latinum , Andreas Nordin, Gleerups
2.3.1. Kvantitativ textanalys
Fördelningen mellan antalet kvinnor och män som nämns i texten ser ut enligt följande:
Kvinnor Män Summa
9 (≈ 20%) 38 (≈ 80%) 47 (100%)
Sju av de nio kvinnor som nämns är gudinnor och en är ett helgon (Lucia). Endast en historisk kvinna nämns, nämligen Eumachia, som var ägare av ett textilcentrum i Pompeji. (s. 56) Av de trettioåtta manliga namnen återfinns femton mytologiska figurer och tolv politiker. Utöver dessa nämns en historiker, några bibliska figurer och ett par slavar (Spartacus och Tiro). Många av de manliga namn som tas upp i texterna består av formuleringar som ”på Caesars tid” (s.31) och ”under Diocletianus' regering” (s. 54) . Texterna fokuserar inte på personer i sig och ingen person i texten tar upp mer än en eller ett par rader. (se vidare kvalitativ textanalys) Resultatet visar ändå på en underrepresentation av kvinnor i texterna.
2.3.2. Kvantitativ bildanalys
Fördelningen mellan hur ofta män och kvinnor förekommer i bilder ser ut enligt följande:
Kvinnor Män Kvinnor och män Övrigt Summa
5 (≈ 10%) 13 (≈ 27%) 9 (≈ 19%) 21 (≈ 44%) 48 (100%)
Bilderna i Forum Latinum består till stor del av sådana bilder som hamnar i vår kategori ”övrigt”, bl.a. bilder och foton av natur, byggnader och föremål. Bilderna av kvinnor och män, som sammanlagt utgör 56 % av bilderna, är alla målningar eller statyer. Det enda foto av riktiga personer som finns med är en bild från filmen Ben Hur (s. 69). Resultatet i den kvantitativa undersökningen visar på en underrepresentation av kvinnor.
2.3.3. Kvalitativ textanalys
Enligt kursmålen för Latin A ska eleven ”känna till viktiga händelser i det romerska rikets historia och några utmärkande drag i romerskt samhällsliv”. Vilka händelser som anses viktiga är alltså upp till läroboksförfattaren att välja (och givetvis till läraren som sedan ska använda sig av boken). De tio realiaavsnitt som återfinns i Forum Latinum och som analysen således omfattar går under rubrikerna ”Italiens folkslag och Roms framväxt”, ”Pompeji”, ”Kvinnorna”, ”Slavar”, ”En dag i Rom. Måltider, mat och dryck”, ”Skolan. Äktenskapet. Döden.”, ”Kläder och mode”, ”Bostäder”, ”Spelen” och ”Religion. Några grekisk-romerska gudar.”. Ämnesvalen drar alltså, bortsett från det första, tydligt mot kulturhistoria, snarare än litteraturhistoria eller politisk och ekonomisk historia. Krig och politik ges mycket litet utrymme och på så sätt undkommer författaren många av de svårigheter att skriva jämställt som kan uppkomma då man behandlar områden som traditionellt dominerats av män. Berggren (1992, s. 28, se även 1.2. Forskningsöversikt) poängterar också i resultatet av sin granskning att detta är ett bra sätt att få med kvinnornas historia i sammanhanget.
Den kvantitativa textanalysen visar ändock att 80 % av personerna som omnämns i texterna är män. Enligt dessa siffror synes kvinnor kraftigt underrepresenterade, men även om det är en stor representation av män så är texterna inte uppbyggda kring enskilda personer. Varken enskilda kvinnor eller män tar upp mer radavstånd än en eller två meningar, utan mycket beskrivs allmängiltigt, i stil med ”Romarna var i allmänhet morgontidiga. Det gällde att utnyttja dagsljuset så mycket som möjligt.” (s. 81) I avsnittet ”Italiens folkslag och Roms
framväxt” (s. 30-32) nämns inte mindre än tio olika folkslag, som står som subjekt till handlingar som erövring, handel, krig och jordbruk. Att det var männen som erövrade, krigade och handlade poängterar författaren i avsnittet ”Kvinnorna”, där han beskriver männens dominerande ställning under antiken. Han tar upp att det vi i dag kan läsa om kvinnornas situation under antiken är skrivet av män och att det utöver sådana texter finns en del arkeologiskt material och gravinskrifter som kan berätta om kvinnornas liv.
Att den kvantitativa analysen visar på en så stor andel manliga namn får delvis sin förklaring i att dessa namn återfinns i formuleringar som ”på Caesars tid” (s.31) och ”under Diocletianus' regering” (s. 54). Då är det alltså fråga om en manlig norm som levt kvar i ett uttryck. Man kan ändå fråga sig om det är tydligare att säga ”under Diocleatianus' regering” än ”i slutet av 200-talet e. Kr.”. Personer som nämns tas också ofta upp som exempel på en företeelse, såsom om det namnbyte som skedde när en slav frigavs: ”Ett exempel är den romerske talaren Ciceros slav, Tiro, som efter sin frigivning hette Marcus Tullius Tiro.” (s.70)
Samtliga kvinnonamn som förekommer är namn på gudinnor eller helgon, förutom Eumachia, som var ägare av ett textilcentrum i Pompeji. Kvinnor beskrivs överlag på ett genuskänsligt sätt, d.v.s. att författaren inte framhäver att de är kvinnor eller framställer deras gärningar som speciella till följd av deras kön. Lucia beskrivs så här: ”Lucia, det helgon som gett upphov till vårt luciafirande den 13 december, var en av många kristna som led martyrdöden under Diocletianus' regering.” (s. 152) Inte heller då författaren tar upp Eumachia fokuserar han på genus: ”En av de viktigaste näringarna var ylletillverkning. Det visas inte minst av Eumachias textilcentrum som var den näst största byggnaden vid Forum. Här förvarades och såldes tyger.” (s. 42) Dessutom är Eumachia det enda namngivna exemplet på en arbetare och chef i det antika Pompeji, vilket visar att författaren integrerat en kvinnas liv i kontexten. Detta ser vi som ett tecken på genusmedvetenhet.
Trots att både mäns och kvinnors sysslor behandlas i samtliga avsnitt har författaren valt att fokusera ytterligare på kvinnornas situation i ett fristående avsnitt, ”Kvinnorna” (s. 54-57). Texten omfattar fyra sidor och behandlar kvinnans förhållande till mannen, den fattiga kvinnans respektive rika kvinnans uppgifter, kvinnoidealet under antiken, äktenskap och barnafödande samt två enskilda kvinnor, den yrkesarbetande Eumachia och gudinnan Vesta. Att placera kvinnors historia i ett enskilt kapitel, vilket sker i Forum Latinum, ser vi som en brist i genusmedvetenheten.
Emellertid beskriver författaren tydligt att det antika Rom var ett patriarkaliskt samhälle och att kvinnan var underordnad mannen. Som sagt omnämns kvinnoidealet i ”Kvinnorna” och synen på kvinnan återkommer även i parenteser som i följande mening: ”Männens tunika var knälång och hade korta ärmar eller saknade ärmar helt (långa ärmar ansågs feminint).” (s.108).
I ”En dag i Rom” beskrivs både kvinnors och mäns sysslor i direkt följd efter varandra. ”Kvinnorna i storstaden stannade hemma större delen av dagen. [...] Männen dröjde däremot inte kvar hemma efter frukosten. Om de arbetade för sitt uppehälle skulle de iväg till sitt arbete.” (s. 82) I avsnittet ”Skolan” skriver författaren att både pojkar och flickor gick i ludus, elementarskolan, men att enbart pojkarna fortsatte till nästa stadium. I nästa stycke, ”Äktenskapet”, framgår att flickorna var ställda under en förmyndare och att de i genomsnitt var 14 år gamla när de gifte sig. Både mäns och kvinnors sysslor beskrivs utan att värderas, vilket är ett tecken på att texten är genuskänslig.
I avsnittet ”Kläder och mode” tas både kvinnors och mäns klädsel upp. Ämnet hade kunnat vara en fallgrop för en författare som inte skriver genusmedvetet, eftersom man i dag ofta ser fåfänga och kroppsbesmyckning som något kvinnligt. Författaren betonar dock att kopplingen inte var lika uppenbar under antiken då han skriver att skillnaderna i människors klädsel berodde på ekonomi eller social klass. Kvinnor och män ställs i jämförelse: ”Kvinnornas hårmode var inspirerat av kejsarhusets damer. Modemedvetna unga män lockade också håret med hjälp av en locktång.” (s.110-111) Författaren behandlar inte i detta exempel, och inte heller genomgående i texterna, något av könen som avvikande och framhåller inte mannen som norm.
Texterna är överlag ganska ”konstaterande” i sitt uttryck. Författaren väljer att hålla sig objektiv och träder inte fram med egna kommentarer eller värderingar. Texterna är något översiktliga och kortfattade, vilket kan antas bero på att realian bara utgör en fjärdedel av lärobokens innehåll och att författaren har velat få med ”lite av varje”. Det finns inga diskussions- eller instuderingsfrågor till realiaavsnitten (vilket både grammatik- och språkkunskapavsnitten erbjuder) vilket förstärker känslan av att det som står är obestridlig fakta.
2.3.4. Kvalitativ bildanalys
En mycket stor del av bilderna i Forum Latinum, 44 %, består av sådana bilder som hamnar i vår kategori ”övrigt”. Eftersom andelen är så hög vill vi även diskutera varför valet kan ha fallit på dem. Bilderna är av bl.a. natur, byggnader, inskriptioner och föremål av olika slag. Bilderna kompletterar texterna väl och ger innehållet trovärdighet. I avsnittet ”Bostäder” finns tre foton från det utgrävna Pompeji och vid texten om kläder och mode finns ett foto på ett guldarmband från antiken. Bilderna känns berättigade, men de klingar även rätt bra överens med textens översiktlighet och opersonlighet. Förmodligen är det ämnesvalet som har gjort att så många bilder återfinns i ”övrigt”-kategorin. Om man vill beskriva hur människor har bott och vilka föremål de använt sig av så faller det sig naturligt att ta med bilder av byggnader, verktyg och andra ting.
Samtliga bilder av kvinnor och män är målningar eller statyer. I avsnittet ”Kvinnorna” finns en bild på en väggmålning där tre kvinnor står/sitter och samtalar med varandra. Det finns även ett foto av en staty av Heliga Birgitta (s. 114), och ett foto av en porträttbyst som föreställer en kvinna med lockig frisyr (s.108). Det finns en bild på ett par gladiatorer i strid. På samma bild ser man även ett par (manliga) musikanter spela olika instrument. Män syns i bilderna göra olika sysslor, t.ex. samtala, köra kapplöpning och dansa. Det finns även en bild där män och kvinnor sitter tillsammans och äter begravningsmåltid. Både män och kvinnor syns i olika aktiviteter på bilderna. Varken bilder på kvinnor eller män bibehåller stereotypier eller könsdiskriminering. Det enda foto av riktiga personer som finns med är en bild av galärslavar från filmen Ben Hur, som återfinns i avsnittet ”Slavarna” (s. 69)
2.3.5. Sammanfattning
Sammanfattningsvis erbjuder Forum Latinum texter som nästan genomgående är genuskänsligt och genusmedvetet skrivna. (Att placera kvinnornas situation i ett enskilt kapitel kan dock ses som en brist i genusmedvetenheten.) Detta beror mycket på att författaren har valt att skildra kulturhistoria i stället för t.ex. politisk historia, som traditionellt dominerats av män. Texterna är dock inte genusinkluderande, då det saknas moment som hade kunnat uppmuntra elever att aktivt ta ställning för jämställdhet.
På bilderna i Forum Latinum syns både män och kvinnor aktiva i olika sysslor och det förekommer inga stereotypiseringar. Män förekommer på fler bilder, men alla bilder är berättigade och överrepresentationen kan snarare bero på att det finns fler bilder på män än på kvinnor bevarade från antiken.
3. Diskussion
I Litteraturen lever och Perspektiv på historien A är det främst områden som traditionellt dominerats av män som behandlas i texten och de båda böckerna visar endast upp enstaka exempel på att vara genuskänsliga och genusmedvetna. I Litteraturen lever återges till exempel stereotyper utan att dessa problematiseras ytterligare. Forum Latinum, som har en mer kulturhistorisk inriktning, fokuserar på områden som dominerats av både kvinnor och män och visar upp många exempel på att vara både genuskänslig och genusmedveten. Den saknar dock det genusinkluderande perspektivet, det vill säga den uppmuntrar inte elever till att tänka vidare kring genus och att aktivt ta ställning för jämställdhet. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ingen av de tre undersökta läroböckerna uppfyller von Wrights tre kriterier på en jämställd text, men Forum Latinum är den bok som klarar sig bäst i sammanhanget eftersom den uppfyller två av de tre kriterierna medan de andra två böckerna inte lever upp till något kriterium eftersom exemplen är så få.
Bilderna i Litteraturen lever pekar på en manlig norm. Det finns inte en enda bild på enbart kvinnor och vid de tillfällen då författaren har haft möjlighet att sätta in en bild på kvinnor har ändå valet fallit på en man. I Perspektiv på historien A lyfter bilderna till viss del fram genusfrågan och skildrar olika sidor av antikens historia. Det finns bilder på både kvinnor och män i olika sammanhang och kvinnorna representeras i större utsträckning än i den löpande texten. Bilderna på män är dock fler. Forum Latinum innehåller också bilder på både kvinnor och män i olika sysslor och även här dominerar bilderna på män.
En anledning till att Forum Latinum är den bok som i vår undersökning är bäst på att skildra både mäns och kvinnors historia beror mycket på att författaren har valt att skildra historien ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Genom att lyfta fram olika sidor av människans kulturella historia och utveckling (t.ex. bostadssituation, klädsel, mat etc.) är det lättare att skildra båda könens historia än om man till exempel väljer att fokusera på den politiska historien som traditionellt alltid har dominerats av män. Traditioner och levnadssätt är något som både kvinnor och män alltid har tagit del i. Fler läroboksförfattare borde skriva ur ett kulturhistoriskt perspektiv för att lyfta genusfrågan och göra den till ett naturligt inslag i lärobokstexten. Genom att skriva ur detta perspektiv integreras även kvinnornas historia i sammanhanget och författaren visar på att även denna historia anses viktig, inte bara områden
som behandlar krig och makthavare.
Analysen har visat att alla tre av de undersökta läroböckerna skriver om manliga historiska personer i mycket större utsträckning än om kvinnliga historiska personer. Vad beror detta på? En förklaring kan vara att majoriteten av de källor från antiken som vi har idag handlar om män och är skrivna av män, därför dominerar männen i läroböckerna. Är denna förklaring då godtagbar? För vad blir effekten av att främst nämna manliga historiska personer i texten? En effekt kan bli att man sänder ut signaler som säger att det inte fanns fler kvinnor som deltog i de historiska skeenden som läroboken behandlar, vilket inte alltid stämmer. Man kan till exempel nämna Kleopatra, drottning av Egypten, som spelade stor roll för den politiska utvecklingen kring Medelhavet under det första århundradet f. Kr. Ett annat exempel är kejsarinnan Livia, som hade en officiell ställning som härskargemål i Rom och som tillerkändes samma okränkbarhet som sin man kejsar Augustus. Andra inflytelserika kvinnor i Rom var Agrippina den äldre och Agrippina den yngre, vilka också uppehöll sig i kretsen kring kejsaren. Ingen av dessa kvinnor behandlas i texten. Är det så att det finns en historiekanon, som inte är nerskriven, men är allmänt vedertagen bland läroboksförfattare? En kanon som säger att man ska behandla Homeros, Caesar och Augustus, men inte Kleopatra, Livia och Agrippina? Om det finns en oskriven historiekanon kan vi inte få svar på, men vi tycker oss märka att det finns en tradition av vilka områden och personer som det är man ska undervisa om när man arbetar med antiken i skolan.
Historiekanonens varande eller ickevarande har nyligen debatterats häftigt i Danmark. År 2006 tillsatte utbildningsminister Bertel Haarder en arbetsgrupp som fick uppgiften att föreslå viktiga fokuspunkter i dansk och utländsk historia som eleverna skall känna till när de slutar grundskolan i årskurs 9. Vagn Oluf Nielsen skriver i artikeln ”Forslag til ændringar i historieundervisningen i den danske folkeskole” (2007) att det finns både fördelar och nackdelar med en dansk historiekanon. Det negativa är att det kan inskränka lärarnas och elevernas rätt till att välja undervisningens innehåll och att det ger en ensidig historiesyn. En fördel enligt Nielsen kan vara att en kanon kan säkerställa att danskarna läser om sin egen historia. På så sätt kan de bättre förstå kopplingen mellan sina egna rötter och dagens globalisering. I Sverige har man också diskuterat skapandet av en historiekanon. I historikern Eva Queckfeldts artikel ”Det lutar åt en kanon” (2007) tar hon själv inte ställning för eller emot en historiekanon, men framhåller att skolans och undervisningens roll, enligt henne, är att skapa ramar och att ge hållpunkter. En av de saker som kritiserats i den danska
historiekanonen är att kvinnor var underrepresenterade. Kvinnornas underrepresentation är som synes i den kvantitativa undersökningen även resultatet i våra text- och bildanalyser. Granskningar av äldre läroböcker visar i princip på samma resultat. Läroböckerna tycks alltså följa den traditionella synen på historien och har inte utvecklats, trots läroplanens och skollagens bestämmelser. Samhället förändras och för att nå upp till de nya kraven på jämställdhet anser vi att även läroböckerna är i behov av förändring.
Vad vi efterlyser är en ny historiesyn. Genom att underrepresentera kvinnor och traditionellt kvinnliga områden i läroböckerna kan man ge intryck av att kvinnors insats i samhället och historien anses mindre viktig. Man måste integrera kvinnors och mäns historia med varandra och skapa en historia där båda könens insatser och roller beskrivs sida vid sida och i relation till varandra. Kraven i styrdokumenten är tydliga; skollagen säger att den som verkar inom skolan ska främja jämställdhet mellan könen. Ett led i denna process är att jobba med jämställda läromedel. Vi menar att läromedelsförfattare måste blir mer medvetna om genusfrågan för att för att framställa läroböcker som följer läroplanens krav på att eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt. Vår analys visar att inget av de undersökta läromedlen helt lever upp till skollagens och läroplanens krav och riktlinjer eftersom kvinnor är underrepresenterade i texten och för att det främst är manliga domäner som behandlas, speciellt i Litteraturen lever och Perspektiv
på historien A.
I vår analys har vi sett flera exempel på hur läroböckerna upprätthåller genussystemet och dess två bärande principer. Den första principen, könens isärhållande, upprätthålls bland annat när männen behandlas i den löpande texten och kvinnorna placeras i speciella faktarutor eller bildtexter. Istället för att beskriva de båda könen i relation till varandra, hamnar informationen om dem på olika ställen och behandlas som skilda företeelser. Att det just är kvinnorna som behandlas i faktarutor och bildtexter tyder på ett upprätthållande av genussystemets andra princip, hierarkin, där mannen har företräde framför kvinnan. Ofta uppfattas läroböckernas löpande text som viktigast eftersom det är den som innehåller mest fakta och det är oftast den som kan ge svar på bokens instuderingsfrågor. Risken med faktarutor är att eleverna hoppar över dem eller glömmer att läsa dem även om författarnas intention har varit att lyfta fram någon/något extra mycket. Därför riskerar man att osynliggöra kvinnorna, vilket kan uppfattas som om deras roll i historien inte är lika intressant eller viktig som männens.
Både skollagen och läroplanens krav på jämställdhet och genusmedvetenhet i undervisningen innebär att läroböckerna måste bryta med genussystemet för att kunna presentera fler jämställda texter. En förutsättning för att uppnå detta är att läroboksförfattarna har kunskap om den forskning som bedrivits inom genusvetenskapen och pedagogiken. Det man bör göra är att ifrågasätta genussystemets två bärande principer för att sedan kunna frigöra sig från dem och skapa mer jämställda läromedel som lever upp till styrdokumentens krav.
Med större kunskaper inom genusteori skulle läroboksförfattare också kunna skriva läroböcker som uppmuntrar elever att fundera över hur kvinnans och mannens könsroller sett ut under historiens lopp samt jämföra dem med idag. Som tidigare nämnt saknar alla tre av de undersökta läroböckerna det genusinkluderande perspektivet och därför har de uppvisat stora brister just när det gäller att få eleverna att tänka vidare kring hur det var att vara kvinna eller man under antiken. Till exempel har ingen av läroböckerna instuderingsfrågor eller fördjupningsuppgifter som behandlar genusfrågan, vilket kan ses som en stor brist eftersom instuderingsfrågor och fördjupningsuppgifter ofta har stor betydelse för arbetet med läroboken. Frågorna och uppgifterna lyfter fram och poängterar vad som är viktigt i texten och med hjälp av dem kan man uppmuntra eleverna att reflektera över historien samtidigt som de inhämtar kunskap.
Ett annat sätt för att få eleverna att reflektera över historien och genusfrågor är att koppla ihop dåtid med nutid för att visa på de förändringar som har skett över tid. Queckfeldt framhåller att kopplingar mellan dåtid och nutid gör att elever bättre kan förstå de stora skillnaderna i samhällsstrukturerna. (Queckfeldt 2007, s. 83). Man kan se vissa exempel på detta i de tre undersökta läroböckerna, men det kunde ha gjorts i större utsträckning och ibland på ett mer genusmedvetet sätt, exempelvis genom bildvalet. Fler moderna fotografier och bilder hade kunnat hjälpa till att lyfta fram skillnaderna mellan antiken och dagens samhälle samt öka det historiska medvetandet hos eleverna. I Forum Latinum finns till exempel endast en bild med motiv från idag. Med fler moderna foton och bilder hade författaren haft tillfälle att i större utsträckning levandegöra latinämnet genom att koppla det till populärkultur eller dagens samhällssituation. I Litteraturen lever finns det i samband med en textruta om OS, en bild av trestegshopparen Christian Olsson som tog guld vid OS 2004. I samma OS hade Sverige även en kvinnlig guldmedaljör, Carolina Klüft, som var överlägsen vinnare i sjukampen. Om man hade valt en bild på henne hade man kunnat visa på hur samhället har förändrats eftersom kvinnor får deltaga vid de olympiska spelen idag, medan så inte var fallet under antiken.
