EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ
VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2019:35
Våld i nära relationer
En litteraturstudie om sjuksköterskans upplevelse av mötet med
våldsutsatta kvinnor
Clara Nordberg
Ulrika Westlund
Examensarbetets titel:
Våld i nära relationer; En litteraturstudie om sjuksköterskans upplevelse av mötet med våldsutsatta kvinnor
Författare: Clara Nordberg Ulrika Westlund
Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng
Utbildning: Sjuksköterskeutbildningen + GSJUK16h Handledare: Anders Jonsson
Examinator: Lena Nordholm
Sammanfattning
Våld i nära relationer är ett utbrett folkhälsoproblem, både nationellt och globalt. Cirka var fjärde kvinna uppger att hon blivit utsatt för någon form av våld, mest förekommande är verbala kränkningar och fysisk misshandel. Konsekvenserna av våldet leder till en ökad andel psykisk ohälsa, förtidig dör eller bestående, fysisk kroppsskada och en minskad förmåga att leva ett välfungerande liv. Sjuksköterskorna upplever mötet och kunskapen kring ämnet som bristfällig och att de inte kan erbjuda den hjälp och det stöd som behövs. Därmed skadas förtroendet för sjuksköterskans kompetens och välvilja och resulterar i att många väljer att inte söka hjälp. Genom att undersöka sjuksköterskornas upplevelse av mötet med kvinnor som lever med våld i en nära relation skapas möjlighet att sprida kunskap om ämnet för att på vis förbättra den vårdande vården samt öka sjuksköterskans kompetens. Syftet är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta kvinnor som lever med våld i nära relationer. En litteraturöversikt gjordes där tretton artiklar har granskats, analyserats och sammanställts utifrån Fribergs mall. Resultatet presenteras i tre huvudteman. Dessa behandlar sjuksköterskans inställning, hur sjuksköterskan påverkas av mötet med våldsutsatta kvinnor samt sjuksköterskans strategier vid mötet med våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskornas upplevelse av mötet med dessa kvinnor och vilken nivå av kunskap sjuksköterskan besitter i ämnet påverkar given vård. Brist på kunskap och osäkerhet påverkade deras benägenhet att leta efter tecken på våld och att våga fråga om detta om misstankar uppstod. Gemensamt för alla sjuksköterskor var en känsla av otillräcklighet och en önskan om mer kunskap i bemötande och kuraget för att våga fråga och ge den vårdande vård som behövs. Det följer ett krav på sjuksköterskan att kunna läsa av kvinnan framför sig, att både kunna tänka och se ”utanför boxen”. För att kunna möta kvinnan framför sig är det av vikt att lägga sin förförståelse åt sidan och skapa en trygg, mellanmänsklig relation. Att inte inneha kunskap om ämnet försvårar förmågan att sätta sig in i situationen. Skulle den enskilde sjuksköterskan åta sig ansvaret att utbilda sig i
ämnet skapas förutsättningar att möta kvinnorna i sin situation och därmed främja deras hälsa. Sett ur ett hållbarhetsperspektiv krävs det standardiserad utbildning i ämnet, antingen under grundutbildningen eller som en regelbunden arbetsplatsutbildning. Detta skulle öka sjuksköterskans kompetens som både professionell yrkesutövare och som medmänniska.
Nyckelord: Våld i nära relationer, utbildning, sjuksköterskans erfarenhet, våldsutsatta kvinnor
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Definition av våld i nära relationer ___________________________________________ 1 Förekomst av våld i nära relationer___________________________________________ 1
Särskilt utsatta grupper ___________________________________________________________ 2
Konsekvenser av våld i nära relationer ________________________________________ 2 Lagar och riktlinjer ________________________________________________________ 2 Kvinnors situation i världen _________________________________________________ 3
Israel _________________________________________________________________________ 3 Kenya_________________________________________________________________________ 3 Kanada ________________________________________________________________________ 3 Amerikas förenta stater (USA) _____________________________________________________ 3 Italien och Sydkorea _____________________________________________________________ 4 Skottland ______________________________________________________________________ 4 Island _________________________________________________________________________ 4
Sjuksköterskans ansvar att vårda ____________________________________________ 4
PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 6 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 Datainsamling ____________________________________________________________ 6 Dataanalys _______________________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 8 Sjuksköterskans inställning _________________________________________________ 8 En privat angelägenhet ___________________________________________________________ 8 Distansering som ett skydd ________________________________________________________ 9
Tillit till sjuksköterskan __________________________________________________________ 10 Frustration över att inte kunna hjälpa _______________________________________________ 10
Sjuksköterskans strategier vid mötet med våldsutsatta kvinnor __________________ 11
Vikten av kunskap ______________________________________________________________ 11 En trygg grund att stå på _________________________________________________________ 12
DISKUSSION _______________________________________________________ 12 Metoddiskussion _________________________________________________________ 12 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 13 SLUTSATSER _______________________________________________________ 14 REFERENSER ______________________________________________________ 16 BILAGOR __________________________________________________________ 21 Bilaga 1: Artikelöversikt ___________________________________________________ 21
INLEDNING
Den 25 november varje år infaller den så kallade Internationella dagen mot våld mot kvinnor (FN-förbundet 2015) och idag är samhällets medvetenhet om våld mot kvinnor stor. Ändå förekommer fortfarande våld i nära relationer, där kvinnor utgör en kraftig majoritet av de som blir utsatta. Idén om att fördjupa oss i ämnet, våld i nära relationer, grundas i frågans aktualitet och betydelse för allas lika värde och lika rättigheter samt att båda författarna har egna erfarenheter av våld i en nära relation. Det sistnämnda gör att ämnet berör på ett mer konkret vis och därmed ökar intresset för att sprida kunskap och vidare belysa detta.
BAKGRUND
Våld i nära relationer är ett allt mer uppmärksammat folkhälsoproblem såväl i Sverige som runt om i världen. Globalt har cirka trettio procent av världens kvinnor blivit utsatta för någon form av våld (World Health Organisation 2013) och i Sverige har upp till fyrtio procent av kvinnorna som utsatts fått uppsöka hälso- och sjukvården som en följd av våldet. Under 2012 gjordes upp till 12 000 anmälningar om misshandel där förövaren var eller hade varit i en nära relation med offret (Brottsförebyggande rådet 2014).
Definition av våld i nära relationer
Socialstyrelsens (u.å.) definition av våld och utsatthet i nära relationer beskriver olika typer av våldshandlingar. Det fysiska våldet kan te sig som slag, knuffar och fasthållande. Det psykiska våldet innebär direkta eller indirekta hot och kränkningar. Våldet innefattar även hot om våld av andra familjemedlemmar, inklusive husdjur. Sexuellt våld innefattar påtvingade sexuella handlingar eller handlingar som den utsatte inte vågar eller har möjlighet att säga nej till. Våld kan även innebära social-, materiell- och ekonomisk utsatthet, det kan då handla om frihetsinskränkningar, isolering från nära och kära, fråntagande av personliga tillhörigheter samt en begränsning av tillgångar.
Förekomst av våld i nära relationer
I en undersökning av Brottsförebyggande rådet (2014) kartlades utsattheten för våldsbrott i nära relationer under 2012. Det påvisades att drygt var femte individ i befolkningen någon gång i livet blivit utsatt för våld i en nära relation. Vanligast är det att kvinnor blir utsatta, drygt var fjärde kvinna uppger att hon blivit utsatt för någon form av våld. Mest förekommande är de regelmässiga kränkningarna och fysiska våldet. 12 procent av de kvinnor som blivit utsatta för någon form av våld att de tagit kontakt med sjukvården. Andelen kvinnor som blivit utsatta för grov, fysisk misshandel och i samband med detta behövt uppsöka läkare, tandläkare och sjuksköterska är avsevärt högre, den siffran ligger på 29 procent. Andelen kvinnor som upplever att de inte fått den hjälp de sökt av sjukvården uppgår till 11,4 procent och av de kvinnor som erfarit återkommande fysisk misshandel uppger 38 procent att deras behov inte blivit tillgodosedda då de sökt vård och stöd.
Våld mot kvinnor förekommer i alla åldersgrupper och i alla samhällsklasser. Det är ett utbrett problem som inte är beroende av socioekonomiska faktorer, även om dessa har en viss inverkan.
Kvinnofridslinjen (2019) och Nationellt centrum för kvinnofrid (u.å.-b) menar att våld mot kvinnor förekommer över hela världen och utgör ett globalt folkhälsoproblem. Medan bruket av våldshandlingar inte påverkas av socioekonomiska faktorer utgör våldet i sig självt en faktor som påverkar kvinnans socioekonomiska ställning. Sett ur ett globalt perspektiv har kvinnor generellt sett en sämre hälsa, lägre lön och svårigheter att tillgå högre, beslutsfattande positioner inom arbetslivet. Detta grundar sig i idén om att kvinnor är mindre värda än männen och resulterar i socioekonomiska konsekvenser.
Särskilt utsatta grupper
Som tidigare nämnt brukas våld mot kvinnor inom alla samhällsklasser, däremot finns det vissa grupper som är särskilt sårbara för våld. Dit hör kvinnor från olika minoritetsgrupper, kvinnor med en funktionsnedsättning, HBTQ-personer, kvinnor som lever med en missbruksproblematik samt kvinnor som lever i konfliktdrabbade områden
(Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å.-b).
Konsekvenser av våld i nära relationer
Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer löper större risk för skada, sjukdom och förtidig död än vad kvinnor som inte blir utsatta för våld gör. Vidare ses en ökning av mental ohälsa, suicidala tankar- och beteende, ångest och posttraumatiska stressyndrom (PTSD) och depression bland dessa kvinnor Ett långvarigt våld, framför allt sexuella övergrepp, kan även ha en långsiktig, negativ inverkan på den fysiska hälsan. En stor del av sjukligheten tros bero på effekterna av PTSD, som ökar hjärnans utsöndring av stresshormoner och som i sin tur har en negativ påverkan på minnesfunktionen. Utöver detta påverkas även fysiska funktioner och resulterar i symtom och sjukdomar från mag-tarmkanalen, underlivet, infektioner och autoimmuna sjukdomar (Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å.-a).
Lagar och riktlinjer
Enligt Amnestys rapport (2004) har det sedan 1980-talet har det gjorts justeringar i svensk lagstiftning i syfte att skydda och förebygga våld mot kvinnor. Ytterligare har det gjorts åtgärder för att stärka kvinnans juridiska ställning vid utredning och åtal. Brottsbalken (SFS 1998:393) 3 kap. 5 § handlar om misshandel. Den som åstadkommer en annan person kroppsskada, någon form av smärta eller sjukdom eller försätter en annan i en utsatt position kan dömas till fängelse för misshandel. Straffet kan sträcka sig från böter och sex månaders fängelse till maximalt två års fängelse. Skulle brottet däremot dömas som grovt kan straffet, enligt 3 kap. 6 § i Brottsbalken (SFS 2017:332), uppgå till tio års fängelse. Hänsyn tas då till omfattningen av kroppsskadan, om skadorna gett bestående men och graden av våldets brutalitet. I 8 kap. 9 § av Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2014:4) står det att om en vuxen visar symtom eller uppvisar tecken som väcker misstanke om någon form av våld ska hälso- och
sjukvårdspersonal fråga denne om orsaken till dessa. Skulle misstankarna därefter kvarstå har personalen skyldighet att ta reda på om det finns barn i familjen, upplysa om diverse möjligheter till stöd och omvårdnad från hälso- och sjukvården samt hjälp från socialtjänsten. Slutligen ska personalen uppmärksamma vilka behov av fysisk- och psykisk vård personen i fråga kan behöva med anledning av våldet.
Kvinnors situation i världen
För att få en omfattande bild av hur sjuksköterskor upplever mötet med kvinnor som lever med våld i nära relationer såg båda författarna att artiklar från olika länder var av intresse. Länderna som artiklarna berörde var Kanada, Amerikas förenta stater (USA), Israel, Kenya, Italien, Sydkorea, Skottland, Island och Sverige.
Israel
Israel har de senaste åren gjort flera framsteg gällande kvinnors besittning av mänskliga rättigheter. Detta på grund av en ökad medvetenhet, ett aktivt civilsamhälle samt ny lagstiftning. Israel har även en hög andel välutbildade kvinnor och jämställdhet på arbetsmarknaden är lagstadgad. Diskriminering förekommer däremot i familjerättsliga situationer då de påverkas av de religiösa lagarna. Dessa menar på att exempelvis en judisk kvinna inte kan ta ut en skilsmässa utan makens godkännande. Särskilt utsatta för våld och diskriminering är arabisk-israeliska kvinnor. Under perioden 2014-2016 mördades 71 kvinnor av en nära anhörig. Det förekommer även uppgifter om hedersrelaterat våld och mord (Utrikesdepartementet 2017b).
Kenya
Kenyas konstitution fastställer, enligt Utrikesdepartementet (2017d) att både kvinnor och män har likvärdiga rättigheter inom äktenskapet och enligt lag ska kvinnor samma rättigheter till arv och att äga mark som männen. Enligt Kenyansk grundlag har alla rätt till frihet från kränkande behandling och våld, även i hemmet. Trots detta är våld i nära relationer i stor grad normaliserat och leder sällan till rättsliga åtgärder.
Kanada
I Kanada faller våld i nära relationer under den allmänna strafflagen, i denna ingår även sexuellt ofredande. Könsrelaterade brott har minskat de senaste åren och i juni 2017 infördes en feministisk, internationell utvecklingspolitik. Denna syftar till att skydda kvinnors rättigheter, arbeta för jämställdhet och sexuella rättigheter i den kanadensiska utvecklingspolitiken (Utrikesdepartementet 2017c).
Amerikas förenta stater (USA)
I USA uppger en av fyra kvinnor att det blivit svårt misshandlade av en partner. Lagen om våld mot kvinnor syftar till att öka stödet för våldsoffer samt förbättra deras juridiska ståndpunkt. Trots lagstiftning som förbjuder våld mot kvinnor samt stärker kvinnornas sociala, politiska och ekonomiska ställning ses en minskning av kvinnors deltagande på bland annat arbetsmarknaden. Detta beror på sambeskattning, lägre lön
för samma utförda arbete och socialkonservativa värderingar runt om i landet (Utrikesdepartementet 2017a).
Italien och Sydkorea
I rapporter gjorda av Utrikesdepartementet (2017e, 2018b) menar både Italiens och Sydkoreas konstitution att män och kvinnor har samma rättigheter, något som däremot inte efterlevs i praktiken. Den traditionella synen på kvinnans roll är brett etablerad i Italien och kvinnorna möter svårigheter att återgå till arbetsmarknaden efter familjebildning då männen tar ut en låg andel föräldraledighet. Även i Sydkorea är samhället präglat en traditionell syn på kvinnors roll och patriarkatiska attityder. Länge har våld i nära relationer ansetts vara en privat angelägenhet och fram till 2013 var våldtäkt och annat sexuellt våld inte olagligt inom äktenskapet. I Italien förekommer det en oro över den höga frekvensen av våld mot kvinnor och det låga antalet åtal och fällande domar.
Skottland
Skottland är en självstyrande riksdel inom Storbritannien. Enligt Utrikesdepartementet (2019) infördes 2015 en förnyad lag av den lag som redan existerat om våld i hemmet, våldtäkt och sexuella trakasserier. Den förnyades för att skydda de som blivit utsatta. Kvinnor som blivit utsatt för våld och är ekonomiskt beroende av sin förövare kan få hela rättegångskostnaderna betalda av staten och har rätt att få stöd och hjälp. 29% av alla brittiska kvinnor har någon gång under sitt liv blivit utsatt för fysiskt eller sexuellt våld.
Island
Att eliminera våldet mot kvinnor prioriteras högt på Island (Utrikesdepartementet 2018a). 2011 tog den isländska regeringen fram en plan som är inriktad på att få ner antalet våldshandlingar mot kvinnor. I planen ingår att alla personalkategorier, såsom poliser och sociala myndigheter, omgående kopplas in när det uppmärksammas att våld mot kvinnor har inträffat. Statistiken från den isländska polisen uppger att 83,5% av alla våldsbrott utförda av män och de drabbade var 72,8% kvinnor. I de fallen som rapporterades var 7 av 10 i ett förhållande eller har varit. Island räknas som ett land som kommit långt när det handlar om jämställdhet och HBTQ- personer har stora rättigheter.
Sjuksköterskans ansvar att vårda
Att arbeta som sjuksköterska kännetecknas av en helhetssyn. Det huvudsakliga ansvarsområdet är omvårdnad av patienten, detta innebär både ett vetenskapligt kunnande och ett patientnära arbetssätt (Svensk sjuksköterskeförening 2016). Vidare präglas sjuksköterskans arbete av etik och fyra etiska koder. Koderna är menade att ge vägledning för sjuksköterskans etiska handlade i omvårdnadsarbetet. Dessa koder talar om att sjuksköterskan har ett ansvar för att skapa en vårdmiljö där allas lika värde respekteras, att tillämpa goda riktlinjer och att upprätthålla en god värdegrund,
regelbundet upprätthålla sin yrkeskompetens samt att sträva efter ett gott samarbete med diverse medarbetare (Svensk sjuksköterskeförening 2017a). Det patientnära arbetssättet innebär även att sjuksköterskan har till ansvar att stödja patientens hälsa, detta syftar till att patienten ska känna att hon makt och kontroll över sin situation. Sjuksköterskan ger individen ett egenansvar och en chans att själv ta itu med sin situation, att med andra ord inte ta över patientens strävan efter hälsa och känsla av lidande. Sjuksköterskan får, samtidigt som hon är nyfiken och inbjudande till samtal och känslor, ställa sig bakom sin professionalitet för att ge patienten utrymme (Drevenhorn 2017, ss. 64, 138).
Sjuksköterskans roll är att skapa en trygg och lugn miljö där den våldsutsatta kvinnan kan berätta sin historia. Genom att erbjuda stöd och att ha ett öppet och inbjudande förhållningssätt gentemot kvinnan läggs grunden för ett gott, mellanmänskligt möte (Maina & Majeke 2008). Det mellanmänskliga mötet kan beskrivas som ett vårdande möte som sätter vårdpersonalens kunskap på prov (Dahlberg & Dahlberg 2015, s. 147) samt ställer krav på hur vårdkvalitén blir för den som söker hjälp. Ett möte mellan sjuksköterskan och patienten kan främjas om det föreligger likheter och en förståelse dem emellan (ibid. s. 148). Det vårdande mötet förutsätter att sjuksköterskan visar sig nyfiken, öppen och lyhörd gentemot patienten, att se till dennes livsvärld. Att visa sig öppen är ett förhållningssätt som innebär att inte nöja sig och slå sig till ro med vad som visas framför en. Man talar ofta om att lyssna till ”magkänslan” och att våga fråga och ifrågasätta. Detta resulterar i att det vårdande mötet blir en vårdande vård och ett bra bemötande (Ekebergh 2015, ss. 123-124). Vidare menar författaren Wiklund (2003, ss. 160, 167) att det är av vikt att utgå ifrån att patienten har samma värde som vårdaren för att på så vis skapa ett bra bemötande. Ett bra bemötande ligger till grund för tillit. Tillit upplevs då vårdaren, sjuksköterskan, har en vårdande inställning och tar det yttersta ansvaret för det mellanmänskliga mötet och vårdsituationen framför sig (Wiklund 2003, s. 157). Det goda bemötandet innebär att våga stå mitt emot varandra och att ge genuina gensvar, detta istället för att låta mötet påverkas av egna erfarenheter och förförståelse (ibid. ss. 160, 167).
I Svenska sjuksköterskeföreningens rapport (2017b) står det beskrivet om kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska som innebär att sjuksköterskor har ansvar för att öka möjligheterna för människor att förbättra, behålla att återfå sin hälsa. Det innebär även att hjälpa människor till att känna välbefinnande och livskvalité. De har ansvar att vårda och lindra lidande. Wiklund (2003, ss. 102-106) menar att lidandet hör till de mest centrala delarna i en människas liv och att lidandet kan te sig i olika former beroende på i vilket sammanhang det upplevs. Sjukdomslidande innebär att patienten känner en begränsning eller konsekvenser av en sjukdom, att detta kan hindra patienten från att uppleva välbefinnande. Vårdlidandet talar om det lidande en patient upplever till följd av en sjukdomsbehandling eller att denna brister eller är ofullkomlig. Det ställs krav på sjuksköterskan att uppmärksamma möjliga brister och tillkortakommanden för att eliminera risken att patienten blir lidande. Om sjuksköterskan känner en osäkerhet och saknar kunskap om hur denne ska hantera situationen framför sig kan det skapas ett vårdlidande som enligt Arman (2015, s. 43) kan resultera i att patienten kan uppleva sig kränkt i sin värdighet, känna fördömelse och att vården blivit utebliven. Den tredje formen av lidande är livslidandet. Detta berör hela människans liv och hur denne förhåller sig till sig själv och sin omgivning. Livslidandet kan i mindre och större grad vara synligt under människans liv men väcks
till liv då människan blir sjuk. Ofta förekommer existentiella tankar och frågor kring livet, döden och meningen med livet och innebär en själslig smärta som inte går att
medicinera bort (Wiklund 2003, ss- 108-110).
PROBLEMFORMULERING
Våld i nära relationer är ett pågående problem som, trots skärpt lagstiftning och ökat stöd för utsatta kvinnor, var fjärde kvinna uppger att hon någon gång blivit utsatt för. Problemet med ett bristfälligt vårdande möte och kunskap om ämnet, från sjuksköterskans sida, är att de utsatta kvinnorna känner sig dömda och att deras behov av stöd och vård inte blir tillgodosedda i den grad de bör. Detta kan resultera i att dessa kvinnor väljer att inte uppsöka hjälp från hälso- och sjukvården och att förtroendet för sjuksköterskans kompetens och välvilja bryts. Tidigare forskning visar att hela 38 procent av de kvinnor som blivit utsatta för återkommande fysiskt våld inte upplever sig ha fått sina vårdbehov tillgodosedda eller att de ej fått en gott bemötande. Parallellt med detta säger sig sjuksköterskor sig vara i behov av ytterligare utbildning och information av hur mötet med våldsutsatta kvinnor kan optimeras. Genom att uppmärksamma detta finns det möjlighet att sprida kunskap om ämnet för att på så vis förbättra den vårdande vården samt öka förtroendet till sjuksköterskans roll och kompetens inom området.
SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av mötet med kvinnor som lever med våld i nära relationer.
METOD
Till arbetet valdes Fribergs modell för litteraturöversikt. Denna beskrivs som ett strukturerat arbetssätt för att skapa en överblick av det valda problemområdet. Arbetssättet innebär en systematisk sökning och val av både kvalitativa och kvantitativa artiklar som sedan granskas med avseende på exempelvis likheter och skillnader (Friberg 2017, ss. 141-143).
Datainsamling
Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl och MedLine där det framkom ett brett urval av vårdvetenskapliga artiklar. För att få fram ett bra urval av artiklar användes olika sökord och samt synonymer till dessa. Detta möjliggjordes genom att använda tekniken ”boolesk sökteknik”. Tekniken innebar en användning av orden AND, OR och NOT för att antingen koppla ihop söktermer, söka efter träffar på någon av eller båda sökorden eller att utesluta ett bestämt sökord (Östlundh 2017, ss. 72-73) Vidare användes avgränsningarna; ”peer-reviewed”, ”research article”, att artiklarna skulle vara skrivna på engelska och publicerade mellan åren 2007-2019, se tabell 1. Ytterligare ett
inklusionskriterium var att artiklarna skulle vara granskade av en etisk kommitté. Endast de artiklar vars resultat svarade på vårt syfte inkluderas i arbetet. Sammanlagt valdes tretton artiklar ut, varav åtta var kvalitativa och fem var kvantitativa.
Tabell 1. Resultat av sökning i databaserna Cinahl och MedLine.
Databas Söktermer Antal
träffar
Valda artiklar
Åtkomst
Cinahl “nurs*” AND “attitudes” AND “domestic
violence”
61 4
2019-02-25
Cinahl “nurs*” AND “experience” AND
“domestic violence” OR “intimate partner violence”
127 3
2019-02-27
Cinahl “nurs*” AND “domastic violence” OR
“abused women” AND “preparedness” OR “providing support” OR “screen*”
129 3
2019-03-14
Cinahl “nurs*” AND “domestic violence” OR
“intimate partner violence” AND “role”
116 1
2019-03-14
MedLine “nurs*” AND “intimate partner violence”
AND “preparedness” OR “care for women”
16 2
2019-03-19
Totalt 449 13
Dataanalys
Till arbetet valdes tretton artiklar ut. Författarna granskade innehållet enligt Fribergs granskningsfrågor (2017, ss. 187-188) för att säkerställa artiklarnas kvalitet. Artiklarna lästes flertalet gånger, var och en för sig. Vad som setts som relevant i artiklarnas resultat diskuterades författarna mellan, detta för att nå ett samförstånd kring innehållet. Därefter behandlades innehållet enligt Fribergs analysmodell för litteraturöversikt (2017, ss. 148-150). Genom att dokumentera över artiklarna i en översiktstabell med områden som metod, syfte och resultat skapades en mer lättförståelig bild av diverse artiklars innehåll (se bilaga 1). Användandet av analysmodellen klargjorde även om de valda artiklarnas resultat svarade på författarnas syfte. Genom att sedan läsa resultaten mer djupgående kunde likheter och skillnader tas ut. De artiklar vars innehåll behandlade samma aspekt skapade tillsammans ett tema, däremot fann författarna att artiklarnas innehåll kunde appliceras i de övriga två temana då artiklarna berör samma huvudområde, våld i nära relationer. Författarna valde att benämna respektive tre
områden som just ”teman” då dessa beskriver en meningsfull essens (Morse 2008 se Friberg 2017, ss. 149-150).
Författarna diskuterade dessa teman och relevant innehåll genom hela arbetets gång. Detta gjordes för att skapa struktur och underlätta för kommande läsare att hitta i resultatet. Vardera tema fördelades upp i två underteman, se tabell 2.
Tabell 2. Teman och respektive underteman.
Tema Underteman
Sjuksköterskans inställning En privat angelägenhet
Distansering som ett skydd
Hur påverkas sjuksköterskan av mötet med våldsutsatta kvinnor?
Tillit till sjuksköterskan
Frustration över att inte kunna hjälpa
Sjuksköterskans strategier vid mötet med våldsutsatta kvinnor
Vikten av kunskap En trygg grund att stå på
RESULTAT
Resultatet visar att synen på våld och våldsutsatta kvinnor skiljer sig åt länderna mellan och att samtliga sjuksköterskor beskriver ett obehag och en osäkerhet i mötet med dessa kvinnor. Detta resulterar i att flertalet sjuksköterskor undviker att screena efter våld eller fråga kvinnorna om våld även när misstankar finns, vilket i sig medför att kvinnorna står utan behövlig vård och trygghet. Bristande stöd, rutiner och utbildning i samtal och bemötande är grunden till denna osäkerhet och en positiv inställning och ökat självförtroende syntes när detta erbjöds.
Nedan presenteras resultatet i form av tre teman och respektive två underteman.
Sjuksköterskans inställning
Det första temat handlar om sjuksköterskans inställning till våld och den våldsutsatta kvinnan. Detta presenteras i två underteman som beskriver hur sjuksköterskan ser våldet som en privat angelägenhet och att de distanserar sig som ett skydd av det egna måendet.
En privat angelägenhet
Antaganden att kvinnans beteende underlättar våldsutövandet förekommer och liknas enligt författarna som att skylla på offret, så kallat ”woman blaming”. Även om det
finns en stark misstanke om våld tvekar sjuksköterskorna att fråga om våld. Detta beror på iden om att den våldsutsatta kvinnan skäms och skulle känna sig ytterligare generad om hon skulle bli tillfrågad. Cirka femtio procent av sjuksköterskorna uppger att de främst skulle rekommendera kvinnan att besöka en akutvårdmottagning och fylla i en polisanmälan, hellre än att själva involvera sig (Di Giacomo, Cavallo, Bagnasco, Sartini och Sasso 2016).
I studien från Sydkorea framkommer det att attityden gentemot våld i nära relationer är som sådan att offren inte rekommenderas att lämna hemmet, även om våldet är allvarligt, då sjuksköterskorna menar på att de värnar om familjesammanhållningen. Misstänkt våld och misshandel rapporteras inte av sjuksköterskorna, främst vad gäller våld mot äldre. Även bristande rapportering av sexuellt våld och barnmisshandel uppgick till 57,3 respektive 53,4 procent. Orsaken till detta uppges vara att bevisen inte är tillräckligt tydliga, våldet inte är allvarligt, bristande tid och ork på grund av stor arbetsbörda samt att våldet i den nära relationen anses vara en privat, familjär fråga. De menar att det skulle medföra känslor av skam hos den utsatta kvinnan och att fråga skulle innebära ett övertramp i hennes privatliv. Att hon vid förfrågan skulle känna sig mer utsatt än tidigare och att det därför inte var lämpligt att beblanda sig med detta. Nära 35 procent av deltagande sjuksköterskor svarade även att kvinnan som blir utsatt för våld har handlat på ett vis som gör henne förtjänt av våldet (Cho, Cha och Yoo 2015).
Samtidigt förekommer det attityder som pekar åt motsatt håll, dessa menar på att det inte är generande och förolämpande att fråga om våld. Sjuksköterskorna anser att det ingår i det våldsförebyggande arbetet och i professionen. Sjuksköterskorna tillfrågades om hur vida deras personliga åsikter gick i linje med den allmänna samhällssynen på våld i nära relationer då dessa tros påverka deras professionella yrkesroll. Majoriteten av sjuksköterskorna svarade att de tror att förövarens handlingar ofta beror på alkohol och droger och att denne helt enkelt tappar kontrollen och att kvinnan inte handlat på ett sätt som gör henne förtjänt av våldet, att den våldsutsatta kvinnan är skuldfri (Natan & Rais 2010; Sundborg, Saleh-Slattin, Wändell & Törnkvist 2012).
Distansering som ett skydd
Författarna Williston och Lafreniere (2013) skriver i sin artikel att många sjuksköterskor upplever mötet med en våldsutsatt kvinna som mer komplext och att det ofta krävs ett mer nyanserat närmande än vad det gör vid vardagliga fysiska besvär. Det krävs ett öppet tillvägagångssätt och tydliga riktlinjer. Då våldet kan te sig på många olika vis var är av vikt att sjuksköterskan kan ”tänka utanför boxen” för vad de själva klassar som våld eller våldsamma handlingar (McGarry 2017). För att kunna agera som ett stöd och visa vägen ut försöker sjuksköterskorna möta kvinnorna där de befinner sig och utgå därifrån. För att på ett framgångsrikt vis kunna avläsa beskrivningar och skador som kvinnan uppvisade talar många sjuksköterskor även om vikten av att kunna koppla bort sig själva från sina omedelbara emotionella och kognitiva reaktioner. Detta för att på ett riktigt sätt kunna engagera sig i kvinnornas fall. Författarna förklarar hur detta fenomen var uppdelat i två underkategorier varav en av dessa, “våld är inte botbart”, relaterar till sjuksköterskans instinkt att erbjuda lösningar och direkta
tillvägagångssätt för sina patienter. Den andra underkategorin, ”att närma sig patientens verklighet”, talar om att främja patientens hälsa och förmåga att kunna motivera sig själv. Att genom ett patientperspektiv och ett reflekterande förhållningssätt kunna möta kvinnan där hon befinner sig. Detta underlättar hanteringen av de egna känslorna såväl som kvinnans känslor (Williston och Lafreniere 2013).
Många sjuksköterskor värnar om att ge de våldsutsatta kvinnorna utrymme att tillgodose sina personliga behov. De menar även på att det är av vikt att visa öppenhet gentemot kvinnan framför sig. Vidare bistår sjuksköterskorna med kontaktuppgifter till diverse stödjande verksamheter, exempelvis stödlinjer och kvinnojourer. Jämfört med kvinnorna som lever med våld i nära relationer, som uttryckte ett önskat behov av emotionellt stöd, svarade sjuksköterskorna mer systematiskt angående hur de skulle bistå kvinnorna med hjälp och stöd i olika former. Genom att erbjuda kvinnorna dessa tjänster och hjälpinsatser skapas automatiskt en känslomässig distansering som underlättar deras arbete. De anser att det är viktigt att känna in och engagera sig i kvinnan framför sig men till en viss gräns. För att balansera upp den egna påverkan och för att kunna bistå bästa möjliga stöd för kvinnan involverar de andra insatser när så krävs (Watt, Bobrow och Moracco 2008).
Hur påverkas sjuksköterskan av mötet med våldsutsatta kvinnor?
Det andra temat beskriver hur sjuksköterskan påverkas av mötet med våldsutsatta kvinnor. Temat delas in i underteman som behandlar kvinnornas tillit gentemot sjuksköterskan samt sjuksköterskornas frustration vid mötet med dessa.
Tillit till sjuksköterskan
Då sjuksköterskorna vanligen är de första den våldsutsatta kvinnan möter inom vården har dessa möjlighet att läsa av kvinnans fysiska och psykiska behov och kan, om behovet föreligger, tillgodose kvinnan med specialiserade resurser (Maina & Majeke 2008). Åtskilliga sjuksköterskor menar att de skulle ge emotionellt stöd i form av försäkran av säkerhet och tillgång till hjälpresurser eller att de hyllar kvinnan för att hon vill lämna den våldsamma relationen (Watt, Bobrow och Moracco 2008). Sjuksköterskorna upplever att deras profession medför en sorts tillit från de som sökte hjälp och att detta resulterar i att de vågar berätta om saker som hänt. Ju längre patientrelationen varar, desto lättare kan en relation byggd på tillit skapas som sedan utgör en trygg grund att mötas på (McGarry 2017).
Frustration över att inte kunna hjälpa
Sjuksköterskor som vårdar och möter kvinnor som blivit utsatt för våld i en nära relation riskerar att själva drabbas av posttraumatisk stress (PTSD), djup sympati och sorg för dessa kvinnor. Sjuksköterskorna kan även få ett ändrat kognitivt beteende. I vissa fall har de svårt att skilja sitt arbete från sitt privatliv och att mötet med de våldsutsatta kvinnorna i stor grad påverkade deras privata relationer (Goldblatt 2009). Att vårda och möta våldsutsatta kvinnor är en komplex process som vanligen inte reder
ut sig efter ett besök hos sjuksköterskan. Skulle det finnas en språkbarriär är det av större vikt att se till visade känslor och beteenden än vad som besvaras på frågor. Vidare kan det utgöra svårigheter, om en tolk behövs, att få kvinnan att känna sig trygg i samtalet med sjuksköterskan. Detta på grund av att språköversättningen sker via telefon och att den våldsutsatta kvinnan då behöver berätta om sin situation till ytterligare en främmande person, utöver sjuksköterskan (Brykczynski, Crane, Medina och Pedraza 2011). Mötet mellan sjuksköterskan och en våldsutsatt kvinna utlöser känslor av empati och medkänsla men i stor grad även ilska och kritik gentemot kvinnorna. Många sjuksköterskor upplever frustration och en känsla av maktlöshet när kvinnorna går tillbaka till den våldsamma relationen. Känslorna grundar sig främst i att de inte förstår orsaken till att hon inte lämnar partnern och att de inte upplever sig kunna göra något för att påverka situationen. Känslan av frustration leder i vissa fall till att sjuksköterskorna låter bli att leta efter tecken på våld (Goldblatt 2009; Robinson 2010) och att frustrationen kan resultera i att arbetet blev mer känslomässigt krävande (Natan & Rais 2010).
Sjuksköterskans strategier vid mötet med våldsutsatta kvinnor
Det tredje temat handlar om de strategier sjuksköterskan använder vid mötet med våldsutsatta kvinnor. Detta belyser vikten av kunskap och behovet av riktlinjer.
Vikten av kunskap
Våld i nära relationer är ett fenomen som ofta pågår i det dolda. Våldet kan te sig i olika skepnader, psykiskt, fysiskt och sexuellt, men är våld likafullt (Socialstyrelsen u.å.). Precis som Bradbury-Jones, Taylor, Kroll och Duncan (2014) menar i sin artikel finns det många kvinnor som inte identifierar våldsamma händelser som våld. Kvinnorna som deltog i studien har fått beskriva diverse vardagssituationer men då inte dragit slutsatser kring naturen bakom situationen, som i själva verket varit våldsam. Oavsett om kvinnan inte ser situationen för vad den är eller om hon skäms för att berätta för sjuksköterskan försvåras sjuksköterskans arbeta med att identifiera våldet.
I kontrast till personliga åsikter och attityder om våld och våldsutsatta kvinnor är utbildningsnivån i ämnet hög. Mest utbildning var gällande sexuellt våld på 61,8 procent, barnmisshandel på 50,4 procent, våld mot äldre på 40,5 procent och slutligen våld i nära relationer som låg på 32,1 procent av deltagande vårdpersonal (Cho, Cha och Yoo 2015). Sjuksköterskorna uttrycker, oavsett tidigare erfarenhet och utbildning, en avsaknad av kunskap och trygghet i hur man på bästa vis bemöter dessa kvinnor, vad man ska utgå ifrån för riktlinjer och vem man kan vända sig till om så skulle behövas. Sjuksköterskorna känner sig inkompetenta att ta itu med frågan om våld i nära relationer och undviker därför att titta efter tecken på våld. Vidare anser de att det är av vikt att bli medvetna om sin inställning och attityd när det möter en utsatt kvinna då dessa riskerar att påverka det mellanmänskliga mötet. Genom att inte uppvisa en öppenhet och fördomsfri inställning kan kvinnan dra sig för att prata om våldet (Di Giacamo et al. 2016; Goldblatt 2009; Sundborg et al. 2012).
Upp till 48 procent av sjuksköterskorna har på eget initiativ utbildat sig om våld i nära relationer då de har ett personligt engagemang och intresse av att utvecklas inom området. Det visade sig sedan att de som utbildat sig på eget initiativ var mer benägna att upptäcka om våld i någon form förekommer (Sundborg et al. 2012).
En trygg grund att stå på
Sjuksköterskorna i studien av Svavarsdottir och Orlygsdottir (2009) använder sig av riktlinjer i två versioner, en lång och en kort. Den långa versionen innehåller förklaringar av vad våld i nära relationer innebär, förslag på hur sjuksköterskan kan påbörja en trygg konversation om ämnet i fråga, hinder och fördelar med att titta efter våld samt dokumentation och tidigare forskning. Den korta versionen är mer koncist och även den ger förslag på hur konversationen kan utformas och hur våldet kan te sig i olika uttryck hos kvinnan. Sjuksköterskorna upplever att riktlinjerna som användes var hjälpsamma, både den långa och korta versionen, samt att det borde vara obligatoriskt för alla nyanställda sjuksköterskor att studera riktlinjerna. Genom att ha dessa i beredskap skapas en trygg och stabil grund att stå på inför, under och efter mötet.
I studien av McGarry (2017) ses det att det förekommer en osäkerhet och olust hos sjuksköterskorna vid mötet med våldsutsatta kvinnor trots tidigare utbildning och många yrkesverksamma år. Genom att söka stöd hos den specialistutbildade sjuksköterskan fick sjuksköterskorna självförtroende att våga fråga. Att våga fråga och möta våldsutsatta kvinnor kändes inte längre som ett intrång i kvinnans liv då detta var en del av yrkesrollen. Samtliga sjuksköterskor i studien yttrar sig om vikten och tryggheten av att ha en sjuksköterska med specialistutbildning i våld i nära relationer nära till hands. Träningen och stödet de får möjliggör att sjuksköterskorna vågar ta upp frågan hos de kvinnor där de misstänker att våld är närvarande.
DISKUSSION
Syftet med examensarbetet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av mötet med våldsutsatta kvinnor. Det resultat som vi valt att ta upp i resultatdiskussionen är de som vi anser har störst betydelse. Vidare diskuteras även val av metod, olika hinder och begränsningar med vald metod samt tankar kring efterföljande forskning.
Metoddiskussion
Då båda vi båda har egna erfarenheter av ämnet i fråga är förförståelse, som beskrivs som själens subjektiva relation till hur omvärlden betraktas (Wiklund 2003, ss. 52, 224), något oundvikligt. Det är svårt att vara helt objektiv. Det är med hjälp av det som vi uppfattar omgivningen som vi känner, tänker och agerar i varje situation. Alla människor har tankar kring ting som är unika för just dem, dessa kan leda till att man förstår och uppfattar något utifrån sina egna erfarenheter och inte som verkligheten faktiskt ser ut. Vår förförståelse kan ha resulterat i att vi uppfattat artiklarnas resultat på ett annat vis än vad någon som inte innehar vår förförståelse hade gjort. Genom att
genomgående granska och kritisera våra egna uppfattningar av resultatet har vi i största möjliga mån ställt oss opartiska till artiklarnas resultat. Vidare är vi medvetna om att det skiljer sig åt i lagar och vad som är socialt accepterat i Sverige och andra berörda länder vad gäller våld i nära relationer och att arbetets resultat kanske inte representerar den aktuella situationen i Sverige.
Vi hade initialt en önskan att endast inkludera artiklar från Sverige men då utbudet var så pass snävt och outforskat fick arbetet bygga på artiklar från olika delar av världen. Vad som definieras som våld och våldsamma handlingar skiljer sig åt i olika länder, även att bli utsatt för våld anses vara en skamfull händelse som inte bör nämnas. I andra länder är det accepterat att slå sin kvinnliga partner medan det i Sverige är straffbart att bruka någon form av våld. På de platser där våld är accepterat betraktas dessa händelser vanligen som en privat familjeangelägenhet och kvinnor anses generellt sett vara mindre värda (FRA- Europeiska unionen för grundläggande rättigheter 2014). Intervjuer hade varit att föredra för att på djupet kunna ta reda på hur det ser ut i verkligheten i Sverige. I arbetet har vi valt att fokusera på mäns våld mot kvinnor då kvinnor länge har utgjort och fortfarande utgör en kraftig överrepresentation sett till ärendemängden av utsatthet (Barlind 2017). Vi kan inte garantera att sjuksköterskorna i de valda artiklarna endast mött och har erfarenheter av kvinnor som blivit utsatta för våld men vad det av artiklarna framgår utgör kvinnor en stor majoritet. Överförbarheten till praktiken kan påverkas om sjuksköterskan kan uppleva mötet olikartat om kvinnan som blir utsatt för våld lever i en samkönad relation. Vidare framför arbetet inte tankar och uppfattningar av manliga sjuksköterskor då dessa endast medverkar i en av de valda artiklarna och där utgör en bråkdel av deltagande sjuksköterskor. Överförbarheten kan därmed ha påverkats då manliga sjuksköterskor kan ha en annan syn på ämnet och att applicera resultatet på dem ger inte en rättvisande bild.
Resultatdiskussion
All forskning har som syfte att finna ny kunskap. Vad man finner då är sällan en definitiv sanning utan flera alternativ som kan tolkas på olika sätt. Forskaren i fråga behöver då tillgå olika handlingar för att på så vis öka trovärdigheten i sitt resultat. Förförståelse är det som forskaren redan har om ämnet i form av kunskap, tidigare erfarenhet och förutfattade meningar (Lundman & Hällgren-Graneheim 2012, ss. 196-197).
Resultatets trovärdighet handlar om dess överförbarhet i praktiken, det vill säga hur resultatet kan kommit fram till kan överföras till andra. Författarna kan komma med olika förslag till hur det kan överföras men det är läsaren av studien som avgör om det går eller inte. Då vårt arbete är baserat på resultat från olika länder representerar kanske inte resultatet situationen i Sverige men kan ses som generell kunskap då det återfinns en röd tråd genom samtliga studier (Lundman & Hällgren-Graneheim 2012, ss. 198-199). Arbetet påvisar det påtagliga behovet av rutiner och ett utbildningsprogram om våld i nära relationer. Detta skulle stärka sjuksköterskans hälsofrämjande arbete och personliga tillväxt för att kunna ge ett adekvat bemötande och omhändertagande. För att på djupet få en förståelse för hur det är att möta kvinnor som lever med våld i nära relationer inom den svenska sjukvården krävs det mer forskning. Forskning och arbete som strävar mot att lösa de svåra frågorna - Hur kan man lindra en själ som lider? Hur
kan man hjälpa någon upp på fötterna igen? Vad kan jag som sjuksköterska bidra med för att stärka kvinnan framför mig?
Vi anser att innehavandet av kunskap och trygga rutiner lägger en god grund för allt patientnära arbete. Detta är av särskild vikt när vårdandet handlar om att läka sår i själen och att främja patientens egna väg mot hälsa, även när det är som svårast. Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och är en direkt kränkning av mänskliga rättigheter (Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å.-b).
I en artikel av Ehrlin (2018) förklarar psykologen Björn Lagerbäck hur våldet mot kvinnor grundar sig i hur gärningsmännen uppfostras. De har, enligt Lagerbäck, en nedvärderande kvinnosyn och ett starkt behov av att härska över kvinnor. Vidare är lagstiftningen utformad efter ett gärningsmannaperspektiv som fungerar till gärningsmännens fördel. Detta istället för ett offerperspektiv som gynnar kvinnornas position och trygghet. Under våren visades en dokumentär om den bortgångne skådespelerskan Josefin Nilsson och hennes berättelse om att leva med våld i en nära relation (SVT Play 2019). Detta resulterade i ett stort samhällsengagemang och frågan om jämställdhet och våld i nära relationer fick sig ett uppsving. Våld i nära relationer är en högaktuell fråga som får ta allt mer plats i ljuset, i media och i vardagsdiskussioner. Genom att tidigt börja tala om bemötande och fördomar ökar förståelsen för ämnet och chansen att fler vågar söka hjälp. Genom att öka samhällets förståelse och sjuksköterskornas kompetens i hanteringen av dessa komplexa situationer ges kvinnorna en möjlighet att hitta tillbaka till livet och främja sin egen hälsa. Sjuksköterskans roll är både att vara medmänniska och en professionell yrkesutövare. Enligt Katie Eriksson, som förespråkar mellanmänsklig kärlek (Wiklund 2003, s. 31), är det av vikt att känna medlidande och barmhärtighet gentemot den andre. Detta är av vikt, både för sjuksköterskan i sin roll men även för andra professioner som möter människor, för att kunna mötas på mitten och bygga en tillit sinsemellan. Att våga fråga och att våga lyssna. Skulle fler bli medvetna om bemötande, visa sig öppna och våga skapa en trygg miljö, genom att utbilda sig i ämnet, gynnas den mellanmänskliga relationen och vägen mot en främjad hälsa utformas för den enskilde. Skulle ansvaret att erhålla kunskap och utbildning om detta ligga på en högre nivå, låt säga ingå i kursplanen i alla yrken som handlar om människor eller vara en del av regelbundna arbetsplatsutbildningar kan en global kompetens och hållbarhet alstras.
Vad arbetets resultat lyfter fram anser författarna vara en pusselbit i att förbättra de våldsutsatta kvinnornas mående och situation. Problemområdet som arbetet berör är huvudsakligen kvinnornas problem, men förbättringsarbetet börjar hos sjuksköterskan och alla andra yrkesgrupper vars uppgift är att skydda och möta våldsutsatta kvinnor.
SLUTSATSER
Under arbetets gång har det väckts många funderingar och frågeställningar kring våld i nära relationer och hur utbildning ska kunna hjälpa våldsutsatta kvinnor. Funderingar kring vilken typ av utbildning som är av störst vikt för sjuksköterskans kompetens inom området. Det har även väckts nya frågor om ämnet, frågor om hur utbildning och
kompetensutveckling påverkar omvårdnaden av de våldsutsatta kvinnorna i jämförelse med hur omvårdnaden ser ut idag.
Är våld i nära relationer ett ämne som bör inkluderas genomgående i sjuksköterskeutbildningen eller ligger ansvaret på den enskilde sjuksköterskan att utbilda sig i ämnet?
Våld i nära relationer är ett stort, globalt folkhälsoproblem och det här arbetet har kommit fram till att sjuksköterskan saknar kunskap och trygghet att ge ett riktigt bemötande och vårdande. Det hör till sjuksköterskans profession att lindra lidande och främja hälsa och detta, anser vi, inte är realiserbart i den mån det behövs utan utbildning och utveckling.
REFERENSER
Amnesty (2004). Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Stockholm: Amnesty.
Mäns våld mot kvinnor i nära relationer - En sammanställning över situationen i Sverige. (April 2004)
Arman, M. (2015). Att vårda med caritas som grund. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 16-24. Arman, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 38-60.
Barlind, S. (2017). Statistik 2017 - Om hjälpsökande hos Brottsofferjouren utsatta för integritetskränkande brott, våld i nära relation samt hedersrelaterat våld och förtryck.
Stockholm: Brottsofferjouren.
http://www.brottsofferjouren.se/uploads/userfiles/files/Statistik%202017%20-%20Integritetskrankande%20brott,%20nara%20relation,%20heder.pdf
Bradbury-Jones, C., Taylor, J., Kroll, T., & Duncan, F. (2014). Domestic abuse awareness and recognition among primary healthcare professionals and abused women: a qualitative investigation. Journal of Clinical Nursing, 23(21-22), ss. 3057-3068. https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/jocn.12534
Brykczynski, K.- A., Crane, P., Medina, C.-K. & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 23(3), ss. 143-152 http://dx.doi.org/10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x
Brottsförebyggande rådet (2014). Brott i nära relationer: en nationell kartläggning. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
https://www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526/2014_8_Brot t_i_nara_relationer.pdf
Cho, O.-H., Cha, K.-S. & Yoo, Y.-S. (2015). Awareness and Attitudes Towards Violence and Abuse among Emergency Nurses. Asian Nursing Research, 9(3), ss. 213-218
http://dx.doi.org/10.1016/j.anr.2015.03.003
Dahlberg, H. & Dahlberg, K. (2015). Vårdande mellanrum och sammanhang. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder. Stockholm: Liber, ss. 145-168.
Di Giacomo, P., Cavallo, A., Bagnasco, A., Sartini, M. & Sasso, L. (2016). Violence against women: knowledge, attitudes and beliefs of nurses and midwives. Journal of Clinical Nursing, 26(15-16), ss. 2307-2316.
http://dx.doi.org/10.1111/jocn.13625
Ehrlin, M. (2018). ”Psykolog: Våld mot kvinnor ska betraktas som hatbrott”. SVT Nyheter, 10 maj. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/psykolog-kvinnovald-ska-betraktas-som-hatbrott [2019-04-01]
Ekebergh, M. (2015). Vårdande möten. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 122-128.
FN-förbundet (2015). Internationella dagen mot våld mot kvinnor. https://fn.se/aktuellt/ovriga-nyheter/internationella-dagen-mot-vald-mot-kvinnor/ [2019-03-23]
FRA- Europeiska unionen för grundläggande rättigheter (2014). Våld mot kvinnor: en undersökning omfattande hela EU. Resultat i korthet. Luxemburg: Europeiska unionen för grundläggande rättigheter.
https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2014-vaw-survey-at-a-glance-oct14_sv.pdf
Friberg, F. (red.) (2017). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur AB.
Goldblatt, H. (2009). Caring for abused women: impact on nurse’s professional and personal life experiences. Journal of advanced nursing, 65(8), ss. 1645-1654.
10.1111/j.1365-2648.2009.05019.x
Kvinnofridslinjen (2019). Om mäns våld mot kvinnor.
https://kvinnofridslinjen.se/sv/om-vald-mot-kvinnor/ [2019-03-20]
Lundman, B. & Hällgren-Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 187-201.
Maina, G., & Majeke, S. (2008). Intimate partner violence in Kenya: expanding healthcare roles. Nursing Standard, 22(35), ss. 35-39.
McGarry, J. (2017). Domestic violence and abuse: an exploration and evaluation of a domestic abuse nurse specialist role in acute health care services. Journal of Clinical
Nursing, 26(15-16), ss. 2266-2273.
http://dx.doi.org/10.1111/jocn.13203
Natan, M.-B. & Rais, I. (2010). Knowledge and attitudes of Nurses Regarding Domestic Violence and Their Effect on the Identification of Battered Women. Journal of Trauma
Nursing, 17(2), ss. 112-117.
doi: 10.1097/JTN.0b013e3181e736db
Nationellt centrum för kvinnofrid (u.å.-a). Medicinska och psykosociala konsekvenser av sexuellt våld. http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/sexuellt-vald/medicinska-och-psykosociala-konsekvenser-av-sexuellt-vald/ [2019-02-05]
Nationellt centrum för kvinnofrid (u.å.-b). Mäns våld mot kvinnor- ett globalt perspektiv.
http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/mans-vald-mot-kvinnor-ett-globalt-perspektiv/mans-vald-mot-kvinnor---ett-globalt-perspektiv/ [2019-03-20] Robinson, R. (2010). Myths and stereotypes: How registered nurses screen for intimate partner violence. Journal of Emergency Nursing, 36 (6), ss. 572-576. doi: 10.1016/j.jen.2009.09.008
SFS 1998:393. Brottsbalk. Stockholm: Justitiedepartementet L5. SFS 2017:332. Brottsbalk. Stockholm: Justitiedepartementet L5.
Socialstyrelsen (u.å.). Definition av våld och utsatthet i nära relationer.
https://www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer/valdsutovare/definition [2019-02-13] SOSFS 2014:4. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen
Sundborg, E.-M., Saleh-Stattin, N., Wändell. P. & Törnkvist, L. (2012). Nurses' preparedness to care for women exposed to Intimate Partner Violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing 2012, 11(1), ss. 1-11. https://doi.org/10.1186/1472-6955-11-1
Svavarsdottir, E.-K. & Orlygsdottir, B. (2009). Identifying abuse among women: use of clinical guidelines by nurses and midwives. Journal of Advanced Nursing, 65(4), ss. 779-788
http://dx.doi.org/10.1111/j.1365-2648.2008.04872.x
Svensk sjuksköterskeförening (2016). Sjuksköterskans profession – grunden för din legitimation. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/om-svensk- sjukskoterskeforening-publikationer/sjukskoterskans_profession-grunden_for_din_legitimation.pdf
Svensk sjuksköterskeförening (2017a). ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf
Svensk sjuksköterskeförening (2017b). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
SVT Play. (2019). Josefin Nilsson – älska mig för den jag är. https://www.svtplay.se/video/21549186/josefin-nilsson-alska-mig-for-den-jag-ar [2019-04-01]
Utrikesdepartementet (2017a). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Förenta Staterna (USA): situationen per den 31 december 2017. Stockholm: Regeringskansliet.
https://www.regeringen.se/49f221/contentassets/c4ac95a76d3742af95ee920346735467/ usa-manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattstatens-principer-2017.pdf
Utrikesdepartementet (2017b). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Israel 2015–2016. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/498ac9/contentassets/3dc50b86f4c44c189bd5264cffe2f7d8/i srael---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2015-2016.pdf Utrikesdepartementet (2017c). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kanada: situationen per den 31 december 2017. Stockholm: Regeringskansliet.
https://www.regeringen.se/49f292/contentassets/bd14a300df784bd4a37705f29dc31e09/ kanada---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2017.pdf
Utrikesdepartementet (2017d). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kenya 2015–2016. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/498ac7/contentassets/ffe2cc5cb9c14706aba1599859b6d861/ kenya---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2015-2016.pdf Utrikesdepartementet (2017e). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Sydkorea 2015–2016. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/498acd/contentassets/0a6658760b15476696f8dfe9dde97c8c/ sydkorea---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2015-2016.pdf Utrikesdepartementet (2018a). Island- Mänskliga rättigheter,demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 30 juni 2018. Stockholm: Regeringskansliet.
https://www.regeringen.se/491331/contentassets/ba5a8e5ef1d041898ac9cf397d6086ba/ island---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2018.pdf
Utrikesdepartementet (2018b). Italien - Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer: situationen per den 30 juni 2018. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/491331/contentassets/7896beb41fef48d993c3b6256494db8c/ italien----manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2018.pdf
Utrikesdepartementet (2019). Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i Storbritannien 2015-2016. Stockholm: Regeringskanslitet.
https://www.regeringen.se/498cd7/contentassets/7fd1c93291f64eb0bd56d7416f107ee2/ storbritannien---manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-2015-2016.pdf
Watt, M.-H., Bobrow, E.-A. & Moracco, K.-E. (2008). Providing support to IPV victims in the emergency department: vignette-based interviews with IPV survivors and emergency department nurses. Violence Against Women, 14(6), ss. 715-726 https://doi.org/10.1177/1077801208317290
Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur & kultur.
Williston, C.-J. & Lafreniere, K.-D. (2013). ”Holy cow, does that ever open up a can of worms”: Health care providers ́ experiences of inquiring about intimate partner violence. Health Care for Women International, 34(9), ss. 814-831. http://dx.doi.org/10.1080/07399332.2013.794460
World Health Organisation (2013). Global and regional estimates of violence against women. Prevalence and health effects of intimate partner violence and non-partner sexual violence. Schweiz: World Health Organisation. https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/85239/9789241564625_eng.pdf?seque nce=1
Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 59-82.
BILAGOR
Bilaga 1: Artikelöversikt
Författare, år, land, titel, tidsskrift
Syfte Metod Resultat
Bradbury-Jones, C., Taylor, J., Kroll, T. & Duncan, F. (2014). Skottland. Domestic
abuse awareness and
recognition among primary healthcare professionals and abused women: a qualitative investigation. Journal of Clinical Nursing.
Att undersöka medvetenheten och igenkännandet av våld i nära relationer hos sjuksköterskor i primärvården samt hos våldsutsatta kvinnor. Semistrukturerade, individuella intervjuer. Medvetenheten och igenkännandet av våld i nära relationer såg olika ut mellan sjuksköterskorna och de våldsutsatta kvinnorna. Många av kvinnorna identifierade inte sina erfarenheter som våldsamma. Detta visar på våldets komplexitet.
Brykczynski, K.-A., Crane, P., Medina, C.-K. & Pedraza, D. (2011). USA. Intimate partner violence: advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal of
the American Academy of Nurse Practitioners.
Att öka förståelsen för allmänsjuksköterskans upplevelse av att
arbeta med
våldsutsatta kvinnor och deras familjer.
Kvalitativ design med semistrukturerade intervjufrågor. Transkriberade intervjuer analyserades sedan genom en fenomenologisk metod.
För att påvisa vad som brister och vad som fungerar i vårdandet av dessa kvinnor behövs mer forskning. Man vill förbättra vården för både kvinnorna och sjuksköterskorna.
Cho, O.-H., Cha, K.-S. & Yoo, Y.-S. (2015). Sydkorea. Awareness and attitudes towards violence and abuse among emergency nurses.
Asian nursing research.
Att identifiera olika
grader av
medvetenhet, attityder och faktiskt kunnande kring våld i nära relationer. Deskriptiv metod för att analysera medvetenhet och attityd hos sjuksköterskorna inom akutvården.
Cirka 60 procent av deltagande sjuksköterskor hade upplevt ett möte där våld misstänktes men andelen anmälningar var låg. Många uppgav att de inte hade kunskap om rutiner och ansvar.
DiGiacomo, P., Cavallo, A., Bagnasco, A., Sartini, M. & Sasso, L. (2017). Italien. Violence against women: knowledge, attitudes and beliefs of nurses and
midwives. Journal of
Clinical Nursing.
Att beskriva
kunskapen, attityder och uppfattningar hos sjuksköterskor och barnmorskor som har vårdat våldsutsatta kvinnor. Tvärsnittsstudie. Intervjufrågor med en kvantitativ ansats. Ytterligare utbildning i bemötande och vårdande av våldsutsatta kvinnor efterfrågades och fenomenet ”woman blaming” förekom, främst hos manliga sjuksköterskor.
Goldblatt, H. (2009). Israel. Caring for abused women:
impact on nurses
professional and personal life experience. Journal of
Advanced Nursing.
Att undersöka hur sjuksköterskornas professionella och personliga liv
påverkas av att vårda kvinnor som lever med våld i en nära relation. Fenomenologisk studie med semistrukturerade intervjufrågor. Intervjuerna transkriberades och analyserades via innehållsanalys.
De personliga känslor som sjuksköterskan upplever vid mötet med dessa kvinnor kan påverka den vården som sedan ges. Mer forskning behövs inom området för att arbeta fram riktlinjer för att underlätta sjuksköterskornas arbete.
Maina, G. & Majeke, S. (2008). Kenya. Intimate partner violence in Kenya: expanding healthcare roles.
Nursing standard.
Att undersöka sjuksköterskornas uppfattning av sitt ansvar i att ta hand om våldsutsatta kvinnor och att förebygga våld i nära relationer.
Kvalitativ studie med
djupintervjuer.
Deltagarna uppfattade sig ha olika vårdande roller, bland annat som rådgivare och kontaktperson till den våldsutsatta kvinnan. Detta menade de öka effektiviteten vad gäller hanteringen och vårdandet av dessa kvinnor.
McGarry, J. (2017).
Storbritannien. Domestic violence and abuse: a exploration and evolution of a domestic abuse nurse specialist role in acute health care services. Journal
of Clinical Nursing.
Att undersöka sjuksköterskornas erfarenheter vad gäller avslöjandet av våld och misshandel samt att värdera effekten av träning och stöd från en specialistutbildad sjuksköterska. Semistrukturerade intervjuer med en kvalitativ ansats.
Stöd och utbildning gett av den specialistutbildade sjuksköterskan visade sig vara avgörande för sjuksköterskornas
självförtroendet och bemötande av våldsutsatta kvinnor.
Natan, M.-B. & Rais, I. (2010). Israel. Knowledge and attitudes of nurses regarding domestic violence and their effect on the identification of battered women. Journal of Trauma
Att undersöka kunskap, attityder och erfarenhet av att identifier våld i nära relationer. Deskriptiv, kvantitativ studie med frågeformulär.
Nära hälften av sjuksköterskorna hade ingen utbildning om våld i nära relationer. Vidare uppgav de att de inte hade några avdelningsbundna rutiner.
