Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet
GRUNDLÄGGANDE BEHOV
UTIFRÅN LSS-HANDLÄGGARES
PERSPEKTIV
DIANA SAGER
SOFIE IVARSSON
SAMMANFATTNING
Sager, D & Ivarsson, S. Grundläggande behov utifrån LSS-handläggares
perspektiv. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2020.
Studiens syfte var att undersöka hur LSS-handläggare definierar och
operationaliserar begreppet grundläggande behov, som återfinns i 9a § LSS. Detta ämne valdes med grund i att lagtexten inte erbjuder någon tydligare förklaring av vad de grundläggande behoven innebär, samtidigt som det i den tidigare
forskningen finns ett flertal olika perspektiv på hur de kan definieras. För att besvara syftet har en kvalitativ studie genomförts i form av semistrukturerade intervjuer. Målgruppen som undersökts har bestått av LSS-handläggare, främst baserat på att de stöter på begreppet i sitt vardagliga arbete. Detta arbete har utmynnat i ett flertal olika resultat, varav det bland annat framkom att det saknas en tydlig definition av de grundläggande behoven, samtidigt som de flesta informanter hade en liknande upplevelse av vad behoven innebar. Trots detta fanns det skilda meningar gällande vissa av de grundläggande behoven, bland annat det grundläggande behovet andning och detta med grund i att det nyligen tillkommit i lagtexten. Något annat som uppdagats i intervjuerna var att
delegationen att fatta beslut kring personlig assistans skiljer sig mellan
kommuner, vilket innebär att det inte alltid är handläggaren själv som fattar beslut utan att beslutsfattare även kan vara nämnden eller utskottet i kommunen.
Sammanfattningsvis har det i denna studie framkommit flera aspekter som berör beslutsfattande gällande personlig assistans, varav en aspekt innebär att
skillnaderna i LSS-handläggarnas operationaliseringar av de grundläggande behoven har en inverkan i det fattade beslutet.
Nyckelord: Grundläggande behov, gräsrotsbyråkrat, handlingsutrymme, LSS-handläggare, personlig assistans.
BASIC NEEDS FROM LSS
OFFICERS PERSPECTIVE
ABSTRACT
The aim of this study is to explore how LSS officers define and operationalize the term ”basic needs,” which occurs in 9a § LSS (Law regulating Support and Service to Persons with Certain Functional Disabilities). The subject matter was selected against the background of the term not being explicitly defined in the aforementioned legal text, while there are a number of perspectives on possible definitions available in previous scholarly work. In order to answer the research questions of this study a qualitative method was applied in the form of
semistructured interviews. The target group investigated was LSS officers as they routinely deal with the term in their daily work. A number of results were
achieved through this, among them that a discrete definition of the term ”basic needs” is lacking, although most informants have a similar understanding of what the term encompasses. Despite this, a number of differences of opinion regarding some of the basic needs were noted, such as the basic need respiration that only recently was added to the legal text. Another matter brought to view by the interviews was the fact that the commissioning of decision-making in matters regarding personal assistance differs from one municipality to another, which means that in some cases the LSS officers are not the sole decision-makers but may require further authorization from the social board or committee of the municipality. In summary, several aspects regarding decision-making on personal assistance have emerged in this study, one of which includes that the differences between the LSS officers operationalizations of the term “basic needs” has an impact of the assessment.
Keywords: Basic needs, latitude, LSS officers, personal assistance, street-level bureaucrat.
FÖRORD
Vi vill inleda denna uppsats med att rikta ett enormt tack till alla de fantastiska intervjupersoner som tagit sig tiden att delta och visat intresse för denna studie. Utan alla de erfarenheter och tankar som framkommit hade inte detta arbete kunnat genomföras. Vi vill även rikta en stor eloge till våra två handledare Oskar Krantz och Finnur Magnusson, som stöttat oss och hjälpt oss sortera våra tankar och idéer även när det varit svårt.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING... 6 1.1 PROBLEMFORMULERING... 7 1.2 SYFTE ... 7 1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8 2. METOD ... 8 2.1URVAL ... 8 2.2DATAINSAMLING ... 8 2.3ANALYS ... 9 2.4ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 10 2.5ARBETSFÖRDELNING ... 11 3. TIDIGARE FORSKNING ... 11 3.1DATABASER ... 12 3.2GRUNDLÄGGANDE BEHOV ... 12 3.3PERSONLIG ASSISTANS ... 13 3.4SAMMANFATTNING ... 14 4. TEORI ... 14 4.1GRÄSROTSBYRÅKRATI ... 14 4.2HANDLINGSUTRYMME ... 155. RESULTAT OCH ANALYS ... 16
5.1PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER OCH ARBETSPROCESS ... 16
5.2 GRUNDLÄGGANDE BEHOV ... 17 5.2.1 ANDNING ... 17 5.2.2 MÅLTID ... 18 5.2.3 PERSONLIG HYGIEN ... 19 5.2.4 PÅ- OCH AVKLÄDNING ... 20 5.2.5 KOMMUNIKATION ... 21 5.2.6 INGÅENDE KUNSKAP ... 22 5.2.7 AVSLUTANDE KOMMENTAR ... 23 5.3 REGELVERK ... 24 5.3.1 LAGTEXT ... 24 5.3.2 RIKTLINJER... 25 5.3.3 AVSLUTANDE KOMMENTAR ... 26
5.4 HANDLINGSUTRYMME OCH ANSVAR ... 26
5.5 SAMARBETE ... 29
5.6 EN INSATS UTAN FÖRSTÅELSE ... 31
5.7 BARN INOM PERSONLIG ASSISTANS ... 33
6. SLUTDISKUSSION ... 35
6.1METODDISKUSSION ... 34
6.2RESULTATDISKUSSION... 35
6.3 FÖRSLAG TILL KOMMANDE FORSKNING ... 37
7. REFERENSER ... 37
8. BILAGOR ... 39
8.1 BILAGA 1 ... 39
8.2 BILAGA 2 ... 40
1. INLEDNING
Under 2019 reviderades 9a § Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Ändringen innebar att riksdagen 2019-11-01
konstaterade att människor behöver andas för att överleva, och således lades det till i lagtexten. Utöver andning omfattar lagen även måltider, personlig hygien, på- och avklädning, kommunikation och annat som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade (SFS 1993:387). År 2015 avgjordes ett mål i Högsta
förvaltningsdomstolen (HFD), där en kvinna som varit beviljad personlig assistans i 15 år vid omprövning kommit att bli nekad insats. Skälet var att
andningsgymnastik inte kan ses som ett grundläggande behov. Detta innebar att hon då miste rätten till personlig assistans (HFD 2015 ref 46). Idag, fem år senare, är andning ur rättsväsendets perspektiv ett grundläggande behov.
LSS är en rättighetslag, som innebär att de personer som berörs av lagen kan ha rätt till de insatser som erbjuds, vilken trädde i kraft i januari 1994. Lagen syftar till att den funktionshindrade ska tillgodoses goda levnadsvillkor, delaktighet men även jämlikhet och på så vis kunna leva ett liv som andra (SFS 1993:387). För att vara berättigad stöd och service är det ett flertal kriterier som ska uppfyllas. 1) Du måste ingå i någon av de tre personkretsarna i 1 § LSS, 2) du kan inte själv
tillgodose dina behov, 3) du behöver hjälp att tillgodose något av dina
grundläggande behov, 4) du har inte fyllt 65 år (SFS 1993:387). Utöver dessa kriterier ska svårigheterna vara omfattande och stora (Prop.2018/19:145, s.6). De grundläggande behoven är de som omfattar intagandet av måltider, personlig hygien, på- och avklädning, kommunikation med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (Prop. 1992/93:159). Vid reviderandet av lagtexten 2019 förtydligades det även att det grundläggande behovet andning är ett sådant om det kan finnas risk för den enskildes hälsa om insatsen inte ges (Prop. 2018/19:145. s.16).
Insatser utifrån LSS ska utformas efter individen och målet är att den funktionshindrade ska leva ett värdigt liv och ha möjlighet att aktivt delta i samhällslivet. Andén, Wästberg och Ekensteen (1993) menar att kontinuiteten är en viktig aspekt gällande insatserna då det är denna som ger en trygghet till den enskilde och familjen. Med kontinuitet menas att de inte behöver oroa sig över att insatserna förändras eller upphör (Andén, Wästberg & Ekensteen, 1993). I HFD 2015 ref 46, som redogjordes för i ett stycke ovan, upphörde insatsen efter 15 år, detta då rättspraxis ändrades. Vidare resulterade detta i att kvinnan förlorade dels den hjälp hon tidigare haft, men även den trygga punkt som funnits där under 15 års tid. Efter detta uppmärksammade fall reviderades lagtexten till att numer inkludera andning som ett eget och separat grundläggande behov, bland annat då det framkommit att andning tidigare beviljats utifrån det grundläggande behovet “annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade” (FKRS 2015:07). I rättsfallet refereras det till socialutskottets betänkande från 1996 som syftar till att det grundläggande behovet “annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade” är ett grundläggande behov för personer med en psykisk funktionsnedsättning, snarare än en fysisk. Detta kan leda till ett ifrågasättande av lagtexten, hur tydlig är den lagtext vilken
handläggarna har att arbeta utifrån? Kvinnan i rättsfallet beviljades assistans i 15 år utifrån ett grundläggande behov som syftade till en psykisk
år 1996 (SOU 1995/96:15). Att rättsfallet år 2015 uppdagades beror således på en otydlighet som redan klargjorts för flera år sedan.
Denna uppsats kommer ha ett fokus på beviljandet av insatsen personlig assistans, som är en insats där ansvaret fördelas mellan två huvudmän, dvs. Kommunen och Försäkringskassan. Kommunens ansvar är att tillgodose personens behov av personlig assistans då de grundläggande behoven understiger 20 timmar i veckan. När behovet av hjälp med de grundläggande behoven överstiger 20 timmar i veckan övergår ansvaret därefter till Försäkringskassan. De båda huvudmännen genomför en varsin utredning och gör separata bedömningar. När huvudmännen har räknat ihop tiden för de grundläggande behoven görs även en beräkning för de övriga behoven. Utredningen utmynnar efter denna beräkning i att ett beslut fattas om huruvida den personliga assistansen beviljas eller avslås (Socialstyrelsen, 2017), vilket innebär att beslutet påverkar den enskilde på ett eller annat vis. Antingen får den enskilde det den ansökt om och kan på så vis tillgodose sina behov, i andra fall får personen avslag och kan behöva söka någon annan insats för att tillgodose behoven.
Med ovanstående som bakgrund är inriktningen på denna uppsats att undersöka hur de grundläggande behoven definieras/operationaliseras, och hur de offentliga aktörerna på funktionshinderområdet upplever detta.
1.1 Problemformulering
LSS-handläggare arbetar i sitt vardagliga arbete med att applicera de rekvisit som finns i lagtext. Deras arbete omfattar alla de insatser vilka lagstiftningen erbjuder (Socialstyrelsen 2017). 9a § LSS är den paragraf som omfattar personlig assistans, och det även är där de grundläggande behoven återfinns. Dessa behov benämns som andning, måltid, personlig hygien, på- och avklädning, kommunikation eller annan hjälp som förutsätter kunskaper om den funktionshindrade (SFS 1993:387). Däremot finns det ingen tydlig förklaring av vad som ingår i dessa ovannämnda behov. Vad ingår egentligen i en måltid? Är det att dela maten, förbereda den, tillagning eller endast intagandet av måltiden? Trots att lagtexten inte erbjuder någon tydligare förklaring, lyckas handläggare genomföra utredningar gällande personlig assistans. Hur gör de det? Efter att ha läst propositioner, rättsfall och tidigare forskning kring grundläggande behov, har vi gjort upptäckten att det inte heller där finns någon homogen definition av vad som ingår i begreppet. Däremot framkommer bland annat en aspekt som omfattar att behov är det vi far illa av att vara utan (Hallström & Elander 2000), vilket är en tämligen abstrakt definition. Således menar vi att det finns en kunskapslucka kring vad som ingår i de grundläggande behoven, detta eftersom de definieras olika för varje enskild person. Denna undersökning kommer därav ha ett fokus på grundläggande behov ur rättsväsendets perspektiv, där LSS-handläggares upplevelser av begreppet som kommer stå i fokus.
1.2 Syfte
Vi avser att i denna studie undersöka hur LSS-handläggare upplever och operationaliserar begreppet grundläggande behov utifrån 9a §, LSS.
1.2 Frågeställningar
• Hur upplever LSS-handläggare att bedömningar kan genomföras i förhållande till 9a § LSS?
• Hur bedöms begreppet grundläggande behov utifrån rollen som LSS-handläggare?
• Vilka riktlinjer har LSS-handläggare att följa när de beslutar om personlig assistans?
2. METOD
Detta avsnitt redogör för studiens tillvägagångssätt och det inhämtade materialet. Då studien syftar till att undersöka LSS-handläggares upplevelser, har kvalitativa intervjuer ansetts vara lämpliga för att kunna fånga dessa. Vidare förs en
diskussion rörande bland annat urvalsgrupp och etiska övervägande. Slutligen avslutas kapitlet med en sammanställning över hur arbetet fördelats.
2.1 Urval
Den målgrupp vi valt att studera är LSS-handläggare, ty det är de som använder sig av 9a § LSS i sitt vardagliga arbete. Det är även LSS-handläggarna som kommer begreppet grundläggande behov nära, då de måste förstå innebörden av det för att kunna besluta om insatsen personlig assistans. En första planering innebar att vi även skulle intervjua handläggare från Försäkringskassan, detta då dessa handläggare på liknande vis tillämpar 9a § LSS. Dessvärre var det svårt att komma i kontakt med Försäkringskassans handläggare, varför vi kom överens om att endast undersöka handläggare. Studien syftar till att undersöka LSS-handläggares upplevelser av begreppet grundläggande behov, varpå studien inte specificerar vilka LSS-handläggare det är som ska undersökas, utan endast att det är personer som handlägger LSS ärenden. I och med detta har vi valt att intervjua LSS-handläggare som geografiskt befinner sig relativt nära, detta då vi som studenter har en snar tidsbegränsning i förhållande till den studie som ska
genomföras. För att finna informanter har vi mejlat och ringt både sektionschefer inom LSS men även direkt till LSS-handläggare. Valet av LSS-handläggare har bestått av att intervjua de handläggare som visat intresse i att delta i
undersökningen, varpå vårt fokus har varit att intervjua de mindre kommunerna. För helhetens skull ville vi nå informanter i såväl stora som små kommuner. Dessvärre fick vi ifrån de större kommunerna höra att det rådde en tidsbrist innan jul och att de därför inte kunde delta i någon undersökning. Urvalet består således av en geografisk begränsning med grund i den utsatta tidsbegränsningen (bl.a. då resorna till informanterna utgör en del tid), samtidigt som vi intervjuat de som själva funnit intresse av studien. Sammantaget är det LSS-handläggare från fyra olika kommuner som blivit intervjuade.
2.2 Datainsamling
Denna studie är genomförd utifrån en kvalitativ metod med datainsamling genom semistrukturerade intervjuer, i syfte att fånga LSS-handläggares upplevelser. En semistrukturerad intervju gav även möjlighet och utrymme att följa upp vad
intervjupersonen sade, exempelvis med följdfrågor, något som bland annat poängterats av Aspers (2011). Därför kunde vi föra en dialog med informanten, samtidigt som det fanns vissa frågor att förhålla sig till. Aspers (2011) har
poängterat att något som kan vara problematiskt med en semistrukturerad intervju, är att frågorna ställs utifrån forskarens perspektiv snarare än baserat på det
informanten anser vara viktigt. Genom att avsluta samtliga intervjuer med ett tillfälle för informanten att självt lyfta de aspekter denne anser vara viktiga, var förhoppningen att möta den problematik Aspers (2011) beskrivit. Detta
resulterade i att informanterna själva lyfte olika ämnen, varav tilläggen ledde till ett eget tema då samtliga informanter lyfte aspekten om att det finns två olika huvudmän som ansvarar över den personliga assistansen.
Utformningen av intervjuguiden (se bilaga 1) är baserad på att vi vill lyfta fram informantens upplevelse av dels lagtextens utformning, dels innebörden av
lagtexten, dvs. Uppbyggnaden av lagtexten och vad den betyder. Intervjuguiden är uppbyggd av öppna och neutrala frågor, detta för att undvika att styra
informanten, men även för att informanten själv ska kunna fördjupa sina upplevelser. Genom att ha en semistrukturerad intervju har vi fört en dialog utifrån informantens upplevelser i förhållande till de specifika frågor vi tar upp. Intervjufrågorna omfattar informantens arbetsprocess, arbetserfarenhet, riktlinjer, de grundläggande behoven men även utformningen av lagtexten. Dessa frågor är utvalda då de är relevanta för att besvara frågeställningarna, och vi har även utgått från lagtexten när vi utformat intervjuguiden. Detta för att få korrekta termer i förhållande till LSS-handläggarnas upplevelser. Intervjuguiden omfattar även vilken utbildning och erfarenhet informanten besitter, detta för att lättare kunna urskilja mönster i de olika intervjuerna.
Genomförandet av intervjuerna har tett sig på sådant vis att vi mött upp informanterna på deras arbetsplats, där vi avlagt mellan 30–60 minuter per intervju. Intervjuerna har med informanternas samtycke spelats in på privata mobiltelefoner och sedan transkriberats till pappersform. Detta för att kunna transkribera intervjuerna ordagrant och inte missa sådan information som framkommer under intervjun. Sex informanter har intervjuats, varav två
informanter har intervjuats enskilt, medan de andra har bestått av intervjuer med två handläggare vardera. Valet att ha intervjuer med två handläggare tillsammans har baserats på önskemål, med en förklaring att det inte spelar någon roll om vi intervjuar dem ihop eller var för sig då svaret kommer bli detsamma. Intervjuer i olika former har resulterat i att uppsatsen är tillförlitlig, detta då vi fått enskildas upplevelser men även LSS-handläggare som tillsammans kompletterat varandra och adderat information om något skulle ha missats.
2.3 Analys
Det inhämtade materialet har analyserats genom att materialet först kodats och därefter delats upp i teman och underteman. Något som motiverat valet av analysmetod är Brymans (2011) förklaring om att den tematiska analysen möjliggör en grundläggande och djupgående analys av det insamlade materialet. Bryman (2011) förklarar den tematiska analysen på så vis att materialet
genomarbetas genom att identifiera likheter och skillnader mellan de olika intervjuerna. Således har denna metod valts för att kunna urskilja mönster i materialet. Analyseringen har utförts genom att först läsa igenom materialet och med hjälp av överstrykningspennor har nyckelord understrukits och kommentarer tecknats i skrift i sidmarginalerna. Därefter har materialet genomarbetats på
ytterligare en nivå som inneburit att alla informanternas svar sammanställts tillsammans, genom att radas upp under varandra till de specifika frågorna. När varje fråga lästs igenom utifrån informanternas olika perspektiv, har olika teman formats baserat på det som uttryckts och inte uttryckts i förhållande till frågorna. Dessa teman har sedan möjliggjort olika underteman då de teman som grundades först var för stora för att beskriva med en röd tråd utifrån flertalet olika aspekter. De teman som framkommit är: 1) Grundläggande behov, 2) Regelverk, 3)
Handlingsutrymme och ansvar, 4) Samarbete, 5) En insats utan förståelse och 6) Barn inom personlig assistans. De underteman som framställts är de separata grundläggande behoven, detta för att tydliggöra varje enskilt behov. Andra underteman som framkommit är Lagtext och Riktlinjer. Vilka framkom efter det att temats utformning ändrats.
2.4 Etiska överväganden
I enlighet med Malmö universitets riktlinjer gällande ett examensarbete finns det fyra etiska principer att ta hänsyn till vid författandet av denna typ av arbete. Dessa fyra principer beskrivs i Vetenskapsrådets (2017) bok God forskningssed och omfattar: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet syftar till att de informanter som väljer att delta i studien ska ha delgetts information om syfte och genomförandet av studien. Därefter ska informanterna få information om att de när som helst kan ta tillbaka sitt samtycke och att det är helt frivilligt att delta i studien. Samtyckeskravet omfattar även att informanterna delgetts den information de behöver för att kunna göra ett ställningstagande kring om de väljer att delta eller inte.
Konfidentialitetskravet definieras med ett syfte om att uppgifter om informanterna inte ska delges till andra. Det är forskarens uppgift att ansvara över att inga
uppgifter kan härledas tillbaka till informanterna. Den fjärde och sista principen är nyttjandekravet, vilken fokuserar på att de uppgifter och den information som inhämtas endast används i det syfte det är tänkt att användas i. Det insamlade materialet ska alltså endast användas vid denna studie (Vetenskapsrådet 2017). För att ta hänsyn till dessa principer har olika åtgärder vidtagits. Arbetet inleddes med att försöka finna informanter, för att göra detta författades ett
informationsbrev (se bilaga 2), som definierade bland annat syfte, förslag till frågeställningar, publicering av uppsatsen samt att det med informantens
samtycke skulle ske en ljudupptagning av intervjun. Informationsbrevet skickades ut till de informanter som kontaktades via mejl. Flertalet informanter kontaktades via telefon och istället för att mejla ut informationsbrevet gjordes ett val att muntligen berätta om motsvarande information. På så vis fick även informanterna chans att direkt ställa frågor om intervjuerna och studien. Genom att ge
informanterna denna information har informationskravet tagits hänsyn till. Vid möte med informanterna inleddes samtalen med en genomgång av en
samtyckesblankett som skulle fyllas i skriftligen (se bilaga 3). Informanterna fick förklarat för sig att de när som helst hade möjlighet att ta tillbaka sitt samtycke och det poängterades att deltagandet i studien är helt frivilligt. Både
verksamhetschef och informant har signerat samtyckesblanketterna och således är även samtyckeskravet något som tagits hänsyn till.
Vid transkribering av intervjuerna har IpX använts snarare än informanternas initialer, detta för att bibehålla informanternas anonymitet. Arbetsplats och geografiskt område är inget som specificeras i uppsatsen, vilket grundar sig i att
det är irrelevant för den forskning som bedrivits. Ålder är något som efterfrågats under intervjuerna, men då det inte visat sig ha någon större betydelse i empirin har ett val gjorts, nämligen att utelämna denna detalj. Transkriberingarna har sparats på Google docs och delats på Google Drive, vars konton det endast är författarna som haft tillgång till. Genom att anonymisera och transkribera utan personuppgifter har risken för att känsliga uppgifter ska röjas, minimerats och konfidentialitetskravet är därav något som tagits hänsyn till.
Efter det att intervjuerna transkriberats raderades inspelningarna och materialet är endast något som använts av författarna till denna text för att kunna slutföra denna uppsats. Materialet har inhämtats för att utgöra resultatet i denna studie och då det är här, har författarna även tagit hänsyn till nyttjandekravet.
2.5 Arbetsfördelning
Arbetet har fördelats på så vis att vi mestadels suttit tillsammans och formulerat de olika kapitlen. I det inledande avsnittet arbetade en av författarna med propositioner medan den andre arbetade med olika rättsfall. Under intervjuerna har en av oss ställt frågor utifrån intervjuguiden medan den andra fokuserat på följdfrågor utifrån informantens svar. Transkriberingen av intervjuerna har gjorts individuellt, medan kodning och innehållsanalys har genomförts tillsammans. Tidigare forskning har delats upp, där en har skrivit om de grundläggande behoven och den andra har skrivit om personlig assistans. Samma uppdelning gäller i avsnittet rörande teori, där en fokuserade på gräsrotsbyråkrati och den andra på handlingsutrymme. Texten har sedan genomarbetas tillsammans för att få en röd tråd, samt ett genomgående språkbruk.
3. TIDIGARE FORSKNING
Avsnittet om tidigare forskning kommer lyfta perspektiv gällande både behov och personlig assistans, eftersom uppsatsen fokuserar på berättigandet till en
livsförändrande insats. Detta avsnitt ger en bild av att det finns olika perspektiv av vad som kan anses vara behov, och hur olika behov relaterar till varandra.
Därefter kommer även forskning rörande personlig assistans presenteras, detta för att utgöra en grund av vad insatsen innebär för den enskilde men även för att se en historisk tillbakablick över hur personer med funktionshinder tidigare bemötts. Större delen av den forskning som redogörs för, är internationellt hämtad, med undantag för forskningen rörande personlig assistans som insats. De
grundläggande behoven beskrivs i flertalet vetenskapliga artiklar av bland annat Maslow (1970) som var legitimerad psykolog, Streeten (1984) som var professor vid Bostons universitet och von Wright (2000), en finsk filosof (Hallström & Elander 2000). Forskningen rörande den tredje delen av avsnittet, som omfattar den personliga assistansen, är inhämtad ur dels en svensk avhandling författad av Egard (2011), men även en bok författad av Andén, Wästberg och Ekensteen (1993). Boken syftar till att tydliggöra insatsen personlig assistans och vad den innebär samt möjliggör för den enskilde. Slutligen avslutas del tre av avsnittet med underlag från forskaren Bahners (2016) avhandling gällande
funktionshindrades sexualitet. Syftet med att inkludera en redogörelse över personlig assistans, är att skapa en medvetenhet kring det kunskapsläge som idag
råder, snarare än att återkomma till den tidigare forskningen gällande personlig assistans i resultat och analysdelen.
3.1 Databaser
Förutom de propositioner och det rättsfall som presenterats i inledningen, finns en hel del forskning om de grundläggande behoven och personlig assistans, vilka vi redogör för nu. När vi samlat in den tidigare forskningen har vi använt oss av databaserna: Libsearch, Sociological Abstracts, Swepub, Google Scholar och Libris. Sökorden har varit följande: Grundläggande behov, behov, LSS, personlig assistans, basic needs, needs, personal assistance. Utöver detta har vi granskat referenslistor i andra uppsatser inom LSS-området. Rättsfall och propositioner har vi fått tillgång till genom databasen Karnov, där vi använt sökorden:
Grundläggande behov, LSS och personlig assistans.
3.2 Grundläggande behov
Frågan om vad som, utifrån tidigare forskning, kan betecknas som just
grundläggande behov, har i tidigare forskning berörts av bl a Streeten (1980) och Poivrier och Devaj (2019). Frågan om tillgodoseendet av de grundläggande behoven är en mänsklig rättighet eller inte, är en fråga som Streeten (1980) ställer. För att avgöra detta menar han att det är tämligen nödvändigt att ha en tydlig definition av vad dels ett grundläggande behov innebär, dels betydelsen av en mänsklig rättighet. Är det statens ansvar att tillgodose de grundläggande behoven och har staten möjlighet att i praktiken genomföra detta? Streeten menar att staten inte har möjligheten att tillgodose alla medborgares grundläggande behov, men bör använda de tillgängliga resurser som finns för att medborgarna själva ska kunna tillgodose det (Streeten, 1980).
Poivrier och Devaj (2019) har däremot diskuterat begreppet grundläggande behov utifrån en vårdaspekt och detta i förhållande till Maslows (1970) behovshierarki. I studien beskrivs det hur behovshierarkin kan vara det vården saknar vid förståelse av patienternas behov och problematik. Genom att arbeta utefter behoven i
hierarkin får personalen både en förståelse över de fysiska (grundläggande) behoven, men även de känslomässiga och personliga (Poivrier och Devaj, 2019). Maslow (1970) formulerade den så kallade behovshierarkin, som fungerar som en rangordning av människans olika behov. Basen av hierarkin omfattar de behov vi behöver tillgodose för att överleva, dvs. De grundläggande behov som behöver tillfredsställas för att individen ska kunna fortsätta existera. Maslow beskriver att om människan inte får de grundläggande behoven tillgodosedda, kommer
människan ständigt söka efter att tillgodose dem. Tanken på det grundläggande behovet kommer därmed att överta människans existens och övriga behov åsidosätts och slutar i praktiken att existera i individens medvetande. De behov som ingår i basen är de fysiska behoven såsom hunger, törst, värme, sömn och syre, dvs. De behov Maslow menar är grundläggande (Maslow 1970). Paul Streeten (1984) ser däremot grundläggande behov utifrån ett delvis annat perspektiv. Streeten menar att även om näring, hälsa, skydd, vatten och utbildning är definitionen av grundläggande behov, är inte dessa behov nödvändigtvis de behov som människor generellt sett skulle använda vid ett försök att definiera begreppet. Svaret på frågan om vad behov egentligen innebär blir således olika
beroende på vem som tillfrågas. Streeten ställer således en fråga, som genom att besvaras inte definierar vad grundläggande behov innebär, utan snarare vem det är som bestämmer begreppets innebörd, dvs. Att innebörden individualiseras
(Streeten 1984).
De grundläggande behoven definieras således olika beroende på vilket perspektiv som appliceras. Maslows (1970) perspektiv omfattar de fysiska behov vi behöver för att överleva, medan Streeten menar att det inte finns en entydig definition av vad begreppet innebär. Ett annat sätt att förhålla sig till vad behov är, kan
representeras av Georg Henrik von Wright (2000), en finsk filosof som snarare än att tala i termer av grundläggande behov valde att definiera behov som det vi far illa av att vara utan (Hallström & Elander 2000). von Wrights definition blir, i jämförelse med Maslows och Streetens, helt individuellt inriktad, eftersom individens upplevelse av vad vederbörande är i behov av är vad som definierar behovet. Det finns således, i denna individualisering, vissa likheter mellan Streetens och von Wrights respektive syn på hur behov kan definieras.
Det som går att utläsa av den bas som tidigare forskning rörande grundläggande behov använt, är att det finns en flertydig bild av begreppets innebörd. Det kan alltså vara individen som avgör innebörden (och därmed definitionen). En aspekt som kan efterlysas i den tidigare forskningen är rättsväsendets perspektiv, som visserligen finns dokumenterat i lagtext, och där omfattar behov på en nivå som i sin strukturella syn på behov som något nästan strukturellt betingat, påminnande om Maslows perspektiv, men som saknar en tydlig operationalisering. Skillnaden mellan Maslows grundläggande behov och rättsväsendets är att Maslow är tydlig med hur behoven yttrar sig, t ex att en människa som är hungrig inte slutar tänka på hungern förrän behovet är tillgodosett (Maslow 1970). I 9a § LSS står endast måltid som ett grundläggande behov, varpå det är intagandet av måltiden som är i fokus, dvs. Ett entydigt släckande av hungern. En förklaring av hur måltid
definieras saknas dock, vilket således kan bidra till viss otydlighet vid tillämpningen av lagtexten.
3.3 Personlig assistans
Insatsen personlig assistans är en insats som tillkom i takt med att LSS framtogs. Andén, Wästberg och Ekensteen (1993) lägger i sin forskning vikt vid den position funktionshindrade tidigare hade i samhället, som innebar att många funktionshindrade övergavs till olika institutioner där de inte möttes av varken värdighet, omsorg eller trygghet. Självbestämmande och delaktighet var således en obefintlig rättighet som tillkom genom att LSS stiftades (Andén, Wästberg och Ekensteen 1993). Avsikten med den nya lagstiftningen var att tillförsäkra den enskilde goda livsvillkor, delaktighet, självbestämmande och ett liv som andra. Julia Bahner (2016) beskriver däremot hur sexualitet är en aspekt som saknas vid beslutsfattande av personlig assistans. Ingenstans i lagen finns sexualitet
förtydligat - samtidigt som personer med någon typ av funktionshinder är
berättigade ett liv som andra (Bahner 2016). Egard (2011) beskriver hur personlig assistans är en insats som är tänkt att hjälpa den funktionshindrade att tillgodose sina behov. Insatsen utformas och organiseras efter den enskildes personliga behov varpå den personliga assistansen ska tillgodose det den enskilde inte själv kan (Egard 2011). Personens självbestämmande och delaktighet är en berättigande aspekt, trots detta menar Bahner (2016) att det tabu som finns kring sexualitet
föranleder att det är en aspekt som missas trots självbestämmandet och delaktigheten (Bahner 2016).
3.4 Sammanfattning
Den tidigare forskningen gällande de grundläggande behoven och insatsen personlig assistans består av olika komponenter, varav det finns olika perspektiv på innebörden av dessa. Forskningen kring den personliga assistansen riktar sig inte mot studiens huvudfokus, däremot ger det en överblick kring vilken typ av forskning som finns inom ämnet. Personlig assistans lyfts således utifrån ett syfte att redogöra för det kunskapsläge som är rådande kring insatsen, men även för att visa hur hjälp med de grundläggande behoven kan leda till en livsförändrande insats.
Det som däremot varit centralt i den tidigare forskningen och som vi återkommer till längre fram i uppsatsen är att det finns olika förståelser av begreppet
grundläggande behov. Streeten (1984), liksom Maslow (1970) beskrev de grundläggande behoven utifrån en aspekt om att det är de behoven som behöver tillgodoses för överlevnad. Samtidigt beskriver Streeten (1984) hur detta svar är föränderligt beroende på vem som besvarar frågan över vad som är grundläggande behov. von Wright (2000) menar däremot att behov är det vi far illa av att vara utan (Hallström & Elander 2000), en förklaring som inte är lika konkret som de tidigare två men som är ett ytterst relevant perspektiv att ha i åtanke vid
författandet av denna uppsats. Vidare kommer dessa redogörelser diskuteras i förhållande till det insamlade materialet.
4. TEORI
Detta avsnitt kommer behandla Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkraten, och Svenssons m.fl., (2008) innebörd av begreppet handlingsutrymme. Dessa två teorier kompletterar varandra och kan användas vid analysering av det insamlade materialet då LSS-handläggare befinner sig i en gräsrotsbyråkrati samtidigt som de besitter ett handlingsutrymme som de måste använda sig av när de fattar sina beslut.
4.1 Gräsrotsbyråkrati
Michael Lipsky (1980) skriver om Street-level Bureaucrat, vars svenska
översättning är gräsrotsbyråkrat. Gräsrotsbyråkrati kan vara en sådan myndighet som erbjuder hjälp till individer i behov, men som har begränsade resurser för att göra detsamma. Den som arbetar inom byråkratin benämns gräsrotsbyråkrat, och är den som i sitt dagliga arbete möter klienter. Lipsky (1980) nämner olika yrkesroller som kan ingå i begreppet gräsrotsbyråkrat, bl a polis, lärare och socialarbetare. Gräsrotsbyråkraten har en maktposition såtillvida att vederbörande har befogenhet att fatta sådana beslut som har en direkt inverkan på klientens liv. Byråkraten gör detta utifrån sin egen specifika kunskap i kombination med de lagar och riktlinjer som styr myndigheten (Lipsky, 1980). Exempelvis fördelar en socialarbetare insatser utifrån styrning uppifrån, men även sin egen expertis.
Eftersom denna undersökning syftar till att undersöka LSS-handläggares upplevelse av begreppet grundläggande behov är Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkrater en möjlig teoretisk utgångspunkt baserat på att
LSS-handläggaren har tydliga riktlinjer som konstant måste beaktas vid beslut utifrån grundläggande behov, men även för att det samtidigt finns otydligheter i vad begreppet innebär. Dessa otydligheter resulterar i att handläggaren måste använda sin egen kunskap inom området, och det blir därför en avvägning mellan lagtext och specifik kunskap som görs gällande varje enskilt fall. Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkraten och dennas handlingsfrihet är således något som går att
tillämpa vid analysen av det insamlade materialet.
4.2 Handlingsutrymme
Ett annat perspektiv på handläggning och handläggare representeras av Svensson m.fl., (2008), som beskriver ett fenomen inom det sociala arbetet i termer av handlingsutrymme. Svensson m.fl., (2008) menar att socialarbetare har ett visst bestämt utrymme för sina handlingar, vilket innebär att socialarbetaren har en viss frihet i den enskilda bedömningen i sitt arbete. Denna frihet står konstant i
förhållande till styrning uppifrån i form av lagar, regler och överenskommelser. Handlingsutrymmet skapas därmed av en kombination av både professionen i sig och myndighetens rutiner. Utöver detta är det även individuella faktorer, såsom interaktion mellan klient och socialsekreterare, som avgör socialarbetarens faktiska utrymme för bedömningar. Socialarbetarens handlingsutrymme
förutsätter att densamme har en professionell kunskap som resulterar i att denne har kompetens att avgöra vilket beslut som är rimligt att fatta. Handlingsutrymmet hos socialarbetaren möjliggörs således inte endast av organisationens ramar och riktlinjer, utan även genom socialarbetarens kompetens. Denna frihet möjliggör egna bedömningar och beslutsfattanden för socialarbetaren, vilket i sin tur leder till ett dilemma för den enskilde. Dels möter socialarbetaren människor i det vardagliga arbetet, i möten som är omöjliga att förutse. Dels måste socialarbetaren trots dessa premisser ständigt förhålla sig till de angivna ramar som myndigheten har (Svensson m.fl., 2008).
Svenssons m.fl., (2008) begrepp handlingsutrymme kompletterar Lipskys (1980) teori om gräsrotsbyråkraten och därav är även detta en del av den teoretiska utgångspunkten. Detta då handlingsutrymmet är något LSS-handläggarna använder sig av i sitt dagliga arbete vid bedömningar och möten med klienten. Dessa teorier ger en större bild av hur handlingsutrymmet i förhållande till lagar, regler och handläggarens expertis, påverkar begreppets innebörd.
De teoretiska utgångspunkter som valts grundar sig i det inhämtade materialet, varpå det framkommer att informanterna konstant behöver förhålla sig till lagar, regler och politiskt styrda riktlinjer. Detta samtidigt som de måste göra en egen tolkning och bedömning utifrån lagtext trots det att den inte ger någon bredare eller konkret beskrivning (se nedan i resultatavsnitt). Informanterna blir därav tvungna att använda sig av sin egen expertis inom området för att kunna fatta ett beslut, en kombination av styrning och kompetens som är något både Lipsky (1980) och Svensson m.fl., (2008) beskriver som
handlingsfrihet/handlingsutrymme. Denna grund är det som härleder valet av teorier.
5. RESULTAT OCH ANALYS
Detta avsnitt är en redogörelse över det insamlade materialet som framkommit genom intervjuerna. Avsnittet behandlar även en analys bestående av det insamlade materialet, och detta i förhållande till den teoretiska utgångspunkten men även den tidigare forskningen. Avsnittet inleds med en kort presentation av de informanter som intervjuats. Därefter presenteras materialet utifrån sex olika teman. Grundläggande behov, lagtext och riktlinjer, handlingsutrymme och ansvar samt samarbete är de olika teman som kommer beskrivas. Under det första temat, grundläggande behov, tillkommer sex olika underteman. Detta då det finns ett behov av att skapa struktur i ett tema som utan dessa underteman blir svårläst. Dessa underteman benämns efter de sex grundläggande behoven som
framkommer i lagtexten (andning, måltid, personlig hygien, på- och avklädning, kommunikation och ingående kunskap). Även det andra temat bjuder på
underteman (lagtext och riktlinjer), detta för att skilja på vad som framkommer gällande lagtext och vad som framkommer gällande riktlinjer. Således används underteman i de två första teman (Grundläggande behov & Regelverk), detta för att dessa teman är stora och omfattar ämnen som ingår i samma tema men där innehållet skiljer sig. Vilket skapar ett behov av en tydligare uppdelning. De teman som återstår omfattar ungefär samma innehåll och därav har vi bedömt att läsningen inte skulle förenklas genom att ha underteman inom dessa.
5.1 Presentation av intervjupersoner och deras arbetsprocess
Detta stycke syftar till att ge en kort beskrivning av de informanter som deltagit i studien. Beskrivningen omfattar arbetserfarenhet, delegation av beslutsfattande och riktlinjer uppifrån utöver lagstiftning och rättspraxis. Intervjupersonerna kommer att benämnas som IpX, varav X utgör en siffra. Detta för att bibehålla informanternas anonymitet. Därefter redogörs arbetsprocessen för personlig assistans, detta för att ge läsaren en inblick i hur utredningen går till. Vidare leder detta till en ökad förförståelse som gör att det är enklare att förstå resterande av det inhämtade materialet.
VAD: Ip1 Ip2 Ip3 Ip4 Ip5 Ip6 Arbetserfarenhet inom funktionshinder- området? 2,5 år myndighet 3,5 år, myndighet 8 år, myndighet 2 år, myndighet 7 år, olika former av erfarenheter inom LSS-området. 18 år inom funktionshinderområdet. Myndighetsutövning cirka 1 år. Beslutsfattande vid personlig assistans?
Nej Nej Ja Ja Nej Nej
Riktlinjer? Nej Nej Nej Nej Ja, kommunen
har satt upp riktlinjer.
Ja, mall som följs vid handläggning av ärenden.
Genom denna tabell kan det utläsas att informanternas arbetserfarenheter inom funktionshinderområdet varierar mellan två till arton år. Vissa intervjupersoner
har mer erfarenhet inom annan typ av arbete än myndighetsutövning medan det för flera av dem är den enda yrkesroll de haft inom funktionshinderområdet. Det kan även utläsas att det endast är Ip3 och Ip4 som har befogenhet att själva fatta beslut rörande personlig assistans. Denna aspekt är något som kommer diskuteras mer nedan i avsnitt både gällande resultat och analys. Huruvida det finns några satta riktlinjer inom kommunen vid handläggning av personlig assistans ärenden är det endast två av informanterna som har. Detta är något som kommer diskuteras under tema två, som benämns Regelverk.
Vidare kommer informanternas beskrivning av hur arbetsprocessen gällande personlig assistans går till. Informanterna beskriver handläggning av personlig assistans ärenden som sådana att det är långa utredningar som kräver både tid och information. Ärendet inleds genom en inkommen ansökan och fortsätter genom att handläggarna samlar in de intyg som behövs. Ärenden som rör personlig assistans består av två utredningar, 1) personkretsutredning och 2) personlig assistansutredning. Syftet med den första utredningen är att utreda om personen omfattas av LSS. När detta är gjort inleds den andra utredningen, som syftar till att utreda om personen är berättigad insatsen. Denna utredning sker på lite olika sätt, Ip6 beskriver bland annat hur de, i hens kommun, ställer frågor utifrån en specifik mall som de delar tillsammans med Försäkringskassan. Andra
informanter ställer frågor kring den enskildes livsområden. Detta görs med syftet att kartlägga vilka förmågor den enskilde besitter. Först utreds de grundläggande behoven, varav det oftast inhämtas en ADL-bedömning (Allmän daglig
livsföring), som är ett utlåtande om den tid det tar att utföra de moment som den enskilde behöver hjälp med. Om personen behöver hjälp med att tillgodose de grundläggande behoven så kan denne även få hjälp med övriga behov. De övriga behoven kan exempelvis omfatta inköp, tillredning av mat och dukning. När dessa beräkningar gjorts finns det två alternativ som framkommit ur det inhämtade materialet, antingen fattas ett beslut av handläggaren själv och i de flesta fall skickas utredningen iväg med ett förslag till beslut, varpå nämnden eller utskottet läser igenom utredningen och fattar beslut om insatser. Processen skiljer sig således kommunerna emellan.
5.2 Grundläggande behov
Detta tema omfattar de grundläggande behoven, temat har varit centralt i samtliga intervjuer och detta bland annat på grund av att det varit undersökningens fokus. De grundläggande behoven har separerats i underteman för att tydligare kunna urskilja vad som tillhör vad. Varje undertema omfattar en sammanställning och analys av de olika grundläggande behoven.
5.2.1 Andning
Andning är det behov som tillkom i lagtext i slutet av 2019. Det faktum att lagen nyligen reviderats har resulterat i att det är få av handläggarna som har stött på behovet i praktiken. Praxis är inte heller något som är utfärdat då behovet är så nytt, vilket gör att handläggarna inte heller kan tala utifrån detta. Däremot beskriver Ip4 behovet lite mer djupgående.
Den är ju jäkligt ny ju, och vi hade något ärende här för inte så längesen där vi fick ringa och rådfråga en jurist om hur vi skulle tänka i och med att det är nytt och det inte är så mycket praxis om det då heller ju. Då fick vi ju liksom svar att man ska ju kolla på det som de andra grundläggande behoven, att det ska ju också
vara integritetsnära och även på något sätt, vad ska man säga. Vad medför det om man inte får den hjälpen? Är det något livshotande tillstånd? Ska jag ta ett exempel med en andningsmask till exempel. Eh att sätta på och ta av en andningsmask, ja det är integritetsnära men själva utförandet att sätta på den utgör ju inte så mycket tid i sig, vi säger en minut att ta på och ta av med gott mått liksom. Men sen är ju också frågan om den här personen har hjälp under tiden som den har den på sig, alltså tillsyn på något sätt. Man kollar på om det medför något livshotande tillstånd om man inte har den här tillsynen. Ip4 Det som beskrivs i citatet är delvis att handläggaren behöver beräkna den tid det tar att exempelvis sätta på den andningsmask vilken den enskilde behöver hjälp med, samtidigt som handläggaren måste bedöma konsekvensen av utebliven insats, dvs. Om det finns det någon risk att utebliven insats kan medföra ett livshotande tillstånd. Således menar Ip4 att om konsekvenserna blir livshotande eller kan skada hälsan, ska personlig assistans för andning beviljas. Maslow (1970) beskrev syre som ett grundläggande behov för överlevnad, vilket är något Ip4 bekräftar genom att påpeka att insatsen endast är grundläggande om det utan den uppstår en fara för livet.
Utöver detta var det en kommun som inte hade kännedom om den nya lagrevideringen, varav första reaktionen ledde fram till att Ip6 inte erkände andning som ett separat grundläggande behov, och där reaktionen på att det nyligen tillkommit blev en chock.
Nä andning, nej. Det har inte, jag har aldrig, vi har inte med det i vår. [intervjuare berättar om lagrevidering] VAAA?? NEEEEJ. Den har jag helt missat, det kan jag ärligt säga. Ip6
Ip6 hade således ingen kännedom om att lagtexten nyligen ändrats. När hen fick frågan om hur andning kan ses som ett grundläggande behov menade Ip6 snarare att det inte var ett eget grundläggande behov, men att assistans skulle kunna beviljas utifrån ett annat grundläggande behov. Här framkommer det att Ip6 istället menar att den enskilde kan få beviljad assistans för andning utifrån det grundläggande behovet ingående kunskap. Detta styrker det von Wright (2000) sade, om att behov är det vi far illa av att vara utan (Hallström & Elander 2000). Trots det att andning i sig inte utgjorde ett separat behov menade Ip6 att
handläggaren kan välja att bevilja assistansen eftersom andning är ett sådant behov som den enskilde skulle fara illa av att vara utan.
Sammantaget är det få av informanterna som stött på ansökningar gällande det grundläggande behovet andning, vilket i intervjuerna inneburit att de inte haft något att hänvisa till. Det som framkommer är däremot att för att andning ska räknas som ett grundläggande behov, är det av vikt att utreda konsekvenserna av utebliven insats. Kan det uppstå ett livshotande tillstånd om personen med andningsmask exempelvis inte får beviljad tillsyn så är det ett grundläggande behov. Med tanke på att andning är väldigt nytt i lagstiftningen finns det inte heller praxis om det, detta tar sig i uttryck genom att handläggarna söker sig till jurister för att få hjälp med tolkning och tillämpning av behovet.
5.2.2 Måltid
Måltid är ett av de grundläggande behoven som är mer tydligt än andra. Detta är något samtliga informanter är överens om. Informanterna beskriver måltid som
grundläggande behov med ungefär samma ordval och Ip5’s beskrivning är något som ger en tydlig definition av innebörden.
[...] Det är ju det här att äta. Behöver du hjälp med att äta, föra maten till munnen eller behöver du hjälp med att föra dryck till munnen, då är det grundläggande. Behöver du hjälp med att skära maten eller portionera eller tillaga maten, ja då är det ju inte grundläggande utan då är det övriga behov och så. Ip5
Det Ip5 menar är att det är den handgripliga hjälpen som avgör om det är grundläggande eller inte. Om den enskilde själv inte klarar att föra maten eller drycken till munnen, utan behöver hjälp med detta, då är måltid ett grundläggande behov. Släckandet av hungern är något Maslow (1970) beskrev och detta utifrån en aspekt som omfattar att om hungern inte tillfredsställs kommer detta vara det enda personen kan tänka på. Således menade även Maslow (1970) att intagandet av måltiden är något som är grundläggande för individen. Handläggarnas
operationalisering av det grundläggande behovet måltid är därmed samstämmig med Maslows (1970) beskrivning. Hjälp som snarare syftar till att exempelvis förbereda, tillreda och duka fram maten är sådant som räknas som övriga behov. Vilket innebär att detta är behov du kan få beviljat efter det att de grundläggande behoven utretts. Ip4 poängterar även att motivation till att den enskilde själv ska utföra momentet inte räknas som ett grundläggande behov, detta beror på att hjälpen ska vara av integritetskänslig och kroppsnära karaktär.
Flertalet av informanterna lyfter fenomenet sondmatning, som inte står definierat i lagtext. Resonemangen rör sig gällande den praxis som finns och de domar som nyligen tagit upp ämnet, varav informanterna är lite oense vid tillämpningen av begreppet måltid i förhållande till sondmatning. Ip2 menar att det är
grundläggande att få äta, samtidigt som Ip4 väljer att exemplifiera sondmatning lite mer ingående för att ge en tydligare bild av vad det är som är det
grundläggande i momentet sondmatning. Ip4 berättar att sondmatning kan ske genom två tillvägagångssätt, maskinellt och manuellt.
[...] Det finns ju olika typer av sondmatning. Manuell är att man har en spruta som man för in och maskinell innebär att man liksom kopplar så sköter den sig själv. Där är det ju också skillnad i praxis att manuell... Om jag inte klarar att föra den till min mage själv, då är det hela den biten man får hjälp med liksom. Men istället om man har maskinell och behöver hjälp med kopplingen och sen reder den sig själv, då är det ju tiden för kopplingen som man får, inte den andra tiden. [...] Vi har väl ändå tagit ställning, så är det är risk för livet att man måste ha tillsyn över hela momentet så får man tid. Ip4
Följaktligen menar Ip4 att tidsberäkningen skiljer sig beroende på om
sondmatningen sker maskinellt eller manuellt. Den maskinella delen innebär att personen får hjälp med att koppla maskinen, varpå det är det själva kopplande momentet som är integritetsnära. Resterande av tiden är inte kroppsnära på samma sätt och därav får personen endast assistans för den tid det tar att koppla och koppla ur maskinen. Är det däremot på så vis att det finns risk för personens hälsa och liv om sondmatningen inte sker under tillsyn, på grund av risk för exempelvis kräkningar, kan assistans beviljas för hela momentet. Den manuella
sondmatningen innebär däremot att personen har ett behov av att någon annan sprutar maten direkt in i sonden, vilket gör att det blir mer integritetsnära tid än det blir vid den maskinella sondmatningen och därav blir den enskilde beviljad
assistans för hela momentet.
Sammantaget omfattar det grundläggande behovet måltid således handgriplig och integritetsnära hjälp med att få mat i sig. Det kan ske genom att föra mat eller dryck till munnen men det kan även ske genom sondmatning. Något som däremot inte räknas som grundläggande är behovet av motivation till att själv exempelvis föra maten till munnen, vilket styrker att det är fokus på att hjälpen ska vara handgriplig.
5.2.3 Personlig hygien
Personlig hygien är ett grundläggande behov som omfattar många olika typer av behov. Streeten (1984) benämnde de grundläggande behoven på liknande sätt som Maslow (1970), men poängterade att de grundläggande behoven skiljer sig
beroende på vem du frågar. Huruvida tillgodoseendet av personlig hygien är viktigt för överlevnad eller inte är något som kan diskuteras, bland annat utifrån Maslows (1970) behovshierarki, varav personlig hygien inte benämns som ett överlevnadsbehov. Ur en vårdaspekt däremot skulle den personliga hygienen kunna anses vara nödvändig att tillgodose utifrån en hälsoaspekt. Vilket innebär att personlig hygien som grundläggande behov inte per definition behöver vara ett grundläggande behov, men som rättsväsendet valt att lägga in i definitionen. Ur intervjuerna framkom det att toalettbesök, blöjbyte, dusch, nagelvård,
intimrakning, tvätta sig och tandborstning är exempel på moment som ingår i den personliga hygienen. Ip1 beskriver hur personlig hygien är det grundläggande behovet som omfattar den hjälp som utförs i ett rengörande syfte.
Det är ju allt från att man behöver hjälp att byta blöja, torka sig på toaletten, tvätta sig, all hygien som man behöver handgriplig hjälp med. Personlig hygien kan också vara allt från att kamma håret, borsta tänderna, klippa naglarna, duscha och toalettbesök. Men inte till exempel sminkning, det har precis kommit en dom om det. Ja för det var ju rätt så tydligt i den domen att det som man kan utföra på till exempel en skönhetssalong: hårborttagning, eller eh sminkning, vad är det mer? Fotvård... Då är det inte ett grundläggande. Då får man köpa den tjänsten precis som alla andra. Ip3
Något som klargörs i citatet är att handläggarna inte kan bevilja assistans för sådana moment som kan genomföras av exempelvis en skönhetssalong. Vilket innebär att man skiljer på exempelvis intimrakning och hårborttagning på benen, varav intimrakning räknas som ett grundläggande behov då det är av
integritetskänslig karaktär. Det kan ur citatet även utläsas att det är en hel del moment som kan ingå i det grundläggande behovet personlig hygien. Vilka moment det är som går att ansöka om beror på den enskildes egna förmågor och rutiner.
[...] Då kollar man hur ofta gör du det (duschar), är det varje dag eller en gång i veckan och ungefär hur lång tid tar det? Vilka delar kan du inte själv? Vi tittar på förflyttning i samband med dusch och i samband med toalettbesök som ett grundläggande behov, till exempel om man vill in på toaletten. Någon som duschar varje dag och har stöd med förflyttning in till duschen, avklädning, förflyttning till hygienstol, tvåla in, schampo och allt, tvätta av, torka, smörja kanske, påklädning, kanske kontinuitetsskydd och kanske flytta tillbaka till stolen. Då räknar man tiden för hela detta moment. Ip6
Precis som citatet styrker, är det flertalet moment inom den personliga hygienen som ska beräknas och kartläggas. Vid beräkning av dessa moment bryter
handläggarna ned momentet i delmoment för att se vad det är den enskilde
behöver ha hjälp med. Är det schamponering? Intvålning? Avsköljning? Torkning efter dusch? Förflyttning från hygienstol till rullstol? Smörjning? Påklädning efter dusch? De gör en detaljerad kartläggning av den enskildes egna förmågor för att kunna beräkna tiden för varje moment. Förflyttning i samband med toalettbesök och dusch är något som inte endast nämns av Ip6, utan av samtliga informanter. Ip3 betonar att förflyttningar som sker i en integritetskänslig situation är något som är grundläggande, dvs. Förflyttningar är inte ett grundläggande behov om det innebär att exempelvis rulla in den enskilde i rullstol för att tvätta ansiktet på toaletten. Således är den personliga hygienen ett grundläggande behov och som kan innehålla oräkneliga moment, vilka har ett rengörande syfte och är av integritetskänslig karaktär.
5.2.4 På- och avklädning
På- och avklädning är det grundläggande behov som omfattar handgriplig hjälp med att klä på sig de kläder som är närmast kroppen. En liknande diskussion som fördes gällande det grundläggande behovet personlig hygien, kan också föras i förhållande till detta behov. Är det grundläggande att få hjälp med att klä på sig och ta av sig sina kläder? Inte om du baserar ditt svar utifrån behovshierarkin, men däremot utifrån Streeten (1984), som menar att grundläggande behov är olika beroende på vem som definierar dem. Vidare har rättsväsendet fastslagit på- och avklädning som ett grundläggande behov. Detta är ett behov som under
intervjuerna beskrivs kortfattat.
På-och avklädning då är det ju det som är kroppsnära. Behöver du hjälp med att knäppa bh, få upp trosor, byxor, tröjor som sitter närmast kroppen, då är det ju grundläggande. Behöver du hjälp med ytterjackan eller med halsduken eller någonting som inte sitter närmast inpå kroppen då är det ju övriga behov. Ip5 Denna beskrivning är genomgående i intervjuerna och det som skiljer sig är att informanterna använder sig av olika exempel för att beskriva de plagg som sitter närmast kroppen. Det som framkommer är att det kan exempelvis kan vara hjälp med bh, pyjamas, underkläder, t-shirt, byxor och strumpor. Även de övriga informanterna påpekar att ytterkläder inte är grundläggande, då dem istället räknas till de övriga behoven. Enligt citatet innebär ytterkläder exempelvis jacka och halsduk.
Det inhämtade materialet gällande på- och avklädning är entydigt och konkret beskrivet. Informanterna är överens om att det grundläggande behovet omfattar hjälp med på- och av med de kläder som sitter närmast kroppen, de är även överens om att ytterkläder inte kan räknas in under det grundläggande behovet. 5.2.5 Kommunikation
Det grundläggande behovet kommunikation är ett, enligt informanterna, svårdefinierat behov. Upplevelserna av innebörden är att det är svårt att avgöra från person till person då behoven konstant är så individuella, samtidigt som behovet inte endast omfattar den verbala kommunikationen.
Den (kommunikationen) kan vara knepig, asså den, jag kan tycka den är svår för att den kan vara lite knepig i vissa fall. Ip1
Ip1 är inte ensam om uppfattningen att kommunikation kan vara svårbedömt. De flesta av informanterna har påpekat detta, och att det delvis beror på att det är få informanter som själva har utrett just detta behov. Ip5 berättar att man som handläggare dyker ner i praxis rörande ämnet när det blir aktuellt, bland annat eftersom det är så många övriga rekvisit att hålla koll på. Ip5 menar då att hen kommer bli mer insatt i det när det blir ett behov av att utreda.
Trots att kommunikationen upplevs som ett otydligt begrepp framkommer det att kommunikation är ett grundläggande behov om det är så att det behövs en tredje part för att den enskilde ska kunna göra sig förstådd och förstå andra.
Kommunikationen ska också vara väldigt omfattande hjälp av att kommunicera. Det ska ju va att man behöver en person närvarande för att över huvud taget kunna göra sig förstådd och kommunicera, att man använder teckenspråk eller så är ju inte grundläggande behov – för då kan man ju kommunicera på det sättet. Ip2
Det Ip2 beskriver är att om den enskilde kan uttrycka sig genom någon form av kommunikation, och således även bli förstådd genom detta, kan inte personlig assistans beviljas för det grundläggande behovet kommunikation. Detta innebär att förmågan att uttrycka sig genom exempelvis teckenspråk, bilder, gester eller övriga typer av kommunikationssätt resulterar i att den enskilde inte behöver hjälp med den grundläggande kommunikationen eftersom det inte behövs en tredje part för att tolka.
Vid beskrivning av detta grundläggande behov är de flesta av informanterna entydiga i att kommunikation är ett väldigt svårbedömt behov eftersom kommunikationen ska bedömas utifrån en sådan grundläggande nivå.
Och vi har ju inte den kunskapen heller riktigt med alternativa
kommunikationssätt, och vi får ju inte det på utbildningen. Det är ju om man väljer att vidareutbilda sig liksom i någon kurs eller så, och sådär när man är yrkesutövande, men ändå är ju de kunskaperna ganska begränsade för oss som socionomer… Vid utredningen inhämtar vi kanske något intyg och utlåtande från en logoped och så. Så att vi har någonting att basera den bedömningen på, asså det som vi själva har svårt att bedöma. Ip5
Detta citat ger en antydan om att socionomutbildningens avsaknad av att erbjuda kunskaper inom alternativa kommunikationssätt är något som försvårar
handläggarens bedömning. Handläggaren är således beroende av de intyg som kan begäras in för att kunna genomföra en rättssäker bedömning, varpå dessa intyg även behöver tolkas i förhållande till praxis och lagtext.
Kommunikation kan således definieras som ett tämligen svårbedömt grundläggande behov. Behovet innebär att det gäller kommunikation på en grundläggande nivå, samtidigt som det ska behövas en tredje part för att den enskilde ska kunna förstå och göra sig förstådd. Olika tillvägagångssätt att
kommunicera, som exempelvis gester, ger inte beviljad assistans eftersom behovet inte kan räknas som tillräckligt grundläggande. Utöver en upplevelse om att behovet är svårbedömt påpekas det att socionomer inte har någon kompetens inom alternativa kommunikationssätt, vilket försvårar handläggning av ärenden som omfattar detsamma. Detta är däremot något som försökts mötas genom att
handläggarna kan inhämta intyg av exempelvis logopeder som besitter mer kunskap inom området. Avsaknaden av kompetens inom området resulterar således i att handläggaren är beroende av någon annans bedömning, varför konsekvensen blir att handlingsutrymmet begränsas. Bland annat eftersom handlingsutrymmet skapas i förhållande till handläggarens kompetens och de ramverk som reglerar arbetet (Svensson m.fl., 2008).
5.2.6 Ingående kunskap
Det sjätte och sista grundläggande behovet utifrån 9a § LSS är annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. Alla informanter är rörande överens om att detta behov är det svåraste att handlägga, och därför också det svåraste att få beviljat. Ett fåtal handläggare har stött på behovet i praktiken, men de flesta har kännedom ändå efter att ha läst praxis om det. De handläggare som har mött behovet beskriver att de ofta diskuterar mycket sinsemellan men även konsulterar jurister och Försäkringskassans handläggare för att få hjälp med hur de ska tänka kring bedömningen. Informanterna refererar till HFD 2015 ref 46 när de berättar att detta grundläggande behov endast omfattar de personer med ett psykiskt funktionshinder. Hjälpen innebär att den personliga assistenten behöver vara i närheten av den funktionshindrade för att hjälpa denne med något av de övriga grundläggande behoven, vilket innebär att assistenten inte ska befinna sig i andra sidan av rummet utan konstant vara nära för att kunna ingripa vid behov. Det har tidigare definierats att behov är det vi far illa av att vara utan (Streeten 1984), det som blir grundläggande när det kommer till ingående kunskaper är således om den enskilde far illa av att vara utan assistans med ingående kunskaper; det är alltså konsekvenserna av utebliven insats som definierar behovet. Hur påverkas den enskilde av att vara utan personlig assistans?
Den är ju väldigt svår. Väldigt väldigt svår. Asså det är så många olika situationer där det kan vara aktuellt. Sen många saker som gör att det inte kan vara aktuellt. Jag kan inte riktigt förklara det på ett bra sätt men vi har ju många såna personer som man, när man känner dem så vet man ju att “åh, nu är det nog ett läge att gå härifrån” eller “göra si eller så” utan att den personen behöver förmedla det, utan man bara ser det på kroppsspråket och sånt lär man ju. För vissa personer så tar det ju tid att lära känna den andre och hur den agerar och kunna avläsa dens liksom reaktioner och sinnesstämning och så. Ip5
Det Ip5 menar är att detta grundläggande behov syftar till att assistenten kan avläsa den enskilde på grund av att denne har ingående kunskaper om den funktionshindrade. Genom att kunna förutse hur den enskilde reagerar kan assistenten ingripa vid de tillfällen det behövs. Kunskap om kroppsspråket och sinnesstämning blir därav viktigt vid beslutsfattande om insatsen. Det som skiljer sig mellan Ip5 och Ip4 är att Ip5 (se citat ovan) beskriver hur det kan ta tid att lära känna, vilket indikerar på att det går att lära sig den kunskap som behövs. Ip4 menar däremot att detta grundläggande behov är ett sådant som inte går att lära sig eller att lära ut. För att bevilja assistans rörande detta behov ska hjälpen inte kunna läras ut, trots att lärprocessen kan ta ett år är det fortfarande möjligt att lära sig. Behovet innebär således att kunskapen inte går att överföra till någon annan, det är bara den specifika personen som kan utföra insatsen.
Precis, för det kan vara så att det är jättesvårt att lära ut den här personen men det går fortfarande. Det kan ta ett år, det kan det ta, men det går. Det kan ta tid och vissa, om vi tänker med barn och så, så har ju vissa... Är ju vissa på fritids eller korttids eller så också och har assistans som kanske inte har assistansen på fritids eller korttids. Då säger ju det en del att då fixar ju den personalen det eller att de är på skola och att den personalen fixar det. Då har man ju inte de kunskaperna, asså då finns inte det behovet. Ip4
Den största skillnaden mellan de två citaten är att Ip4 tydliggör att trots det faktum att det kan ta lång tid att lära ut den kunskap som krävs för att arbeta med den enskilde, går kunskapen faktiskt att överföra, dvs. Den ingående kunskapen är inget som behövs för att arbeta med den enskilde eftersom vem som helst kan lära sig den. Det råder således delade meningar kring tillämpningen av detta
grundläggande behov. 5.2.7 Avslutande kommentar
Det som kan utläsas gällande temat grundläggande behov är att det är många begrepp som återkommer i flera av underkategorierna. Det innebär bland annat att hjälpen med de grundläggande behoven ska vara av integritetskänslig och
kroppsnära karaktär, samtidigt som hjälpen ska vara handgriplig. Diverse underteman har kopplats till den tidigare forskningen, i form av Maslow (1970), Streeten (1984) och von Wright (2000). Syftet med detta var att visa olika perspektiv på de grundläggande behoven. Andning och måltid kommenterades utifrån Maslow (1970) främst för att han beskrev de fysiska behoven som överlevnadsbehov, varpå han exemplifierade detta med bland annat hunger och syre. Maslows (1970) teori styrker således att dessa två operationaliseras som grundläggande. Behovshierarkin har däremot inte varit grund vid kommenterandet av de övriga grundläggande behoven, vilket beror på att de inte varit definierade i teorin. Däremot har Streetens (1984) och von Wrights (2000) förklaringar använts för att förstå hur resterande grundläggande behov kan anses vara grundläggande. Detta baseras på att de inte är lika konkreta som Maslows (1970) definition. Utöver ovannämnd anledning har handlingsutrymme lyfts som en kort notis för att påpeka hur handläggarens handlingsutrymme påverkas av att vara beroende av någon annan i sitt dagliga arbete.
Resultaten, gällande de grundläggande behoven, från denna studie bekräftar det Streeten (1984) och von Wright (2000) kom fram till gällande behov. Streeten (1984) menade att de behov som kan anses vara grundläggande baseras på vilket perspektiv de ses ur. Handläggarna, som i denna undersökning utgör
rättsväsendets perspektiv, har visat sig vara oeniga gällande vissa behov, då det funnits olika tankar kring dem. Vilket styrker Streetens (1984) förklaring om att behovet yttrar sig olika ur betraktarens öga. Även von Wright (2000) hade en förklaring som innebar att behov är det vi far illa av att vara utan (Hallström & Elander 2000). LSS-handläggarna syftar bland annat till att bedöma utifrån konsekvensen av att vara utan insatsen. Vidare menar handläggarna att om konsekvensen resulterar i att hälsan hotas så är det ett grundläggande behov. De bekräftar således även von Wrights (2000) förklaring av behov.
Emellertid stöder resultaten från denna studie inte den teori Maslow (1970) lagt fram, fullt ut, som innebär att de grundläggande behoven är de som behövs för att överleva. Däremot styrker resultaten teorin till viss del, bland annat då måltid och andning kan översättas till Maslows (1970) hunger och syre.
