Varför gör vi som vi gör? - En studie av organisationen kring nyanländas utbildning på Språkintroduktion

Malmö högskola

Fakulteten för lärande och samhälle Specialpedagogprogrammet

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Varför gör vi som vi gör?

-

En studie av organisationen kring nyanlända elevers

utbildning på Språkintroduktion

Why do we do as we do?

- A study about the organization of newly arrived students at the “Språkintroduktion”

Maria Olander

Specialpedagogexamen 90 p Examinator: Magnus Erlandsson Slutseminarium 2016-05-24 Handledare: Lisbeth Ohlsson

2

Sammanfattning

Olander, Maria (2016). Varför gör vi som vi gör? En studie av organisationen kring

nyanlända elevers utbildning på Språkintroduktion. Specialpedagogprogrammet,

Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.

Studien kan bidra till att lyfta fram organisationens betydelse för de nyanlända elevernas lärande.

Studiens syfte var dels att undersöka hur tre gymnasieskolor har valt att organisera sin

undervisning för nyanlända elever på gymnasieskolans Språkintroduktion och dels att ta reda på varför man valt att organisera sig på det viset. Frågeställningarna lyder:

 Hur organiseras skolgången för nyanlända inom ramen för Språkintroduktion?

 Vilka anledningar finns för att organisationen ser ut som den gör?

Studien har en systemteoretisk ansats. Metoden som valdes var kvalitativa intervjuer i kombination med ett gemensamt utformande av en organisationsskiss över respektive skolas system för de nyanländas utbildning. Resultatet visar att skolorna uppvisar stor variation när det kommer till själva organisationen av undervisningen. Det skiljer sig framförallt när det kommer till flexibiliteten och den enskilde elevens möjlighet till individuell utbildning. Resultatet visar också på skillnader när det kommer till de bakomliggande anledningarna till organisationsstrukturen och rektorns möjlighet till påverkan. Ett resultat som kan vara intressant att lyfta ur specialpedagogiskt perspektiv, men som inte rör själva studien i sig, är hur liten roll specialpedagogen spelar i frågor som rör organisationen av de nyanlända elevernas utbildning.

Nyckelord:

3

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4 2. Syfte ... 6 2.1 Frågeställningar ... 6 3. Teoretiska perspektiv ... 7 4. Litteraturgenomgång ... 11 5. Metod ... 14 5.1 Pilotstudie ... 14 5.2 Genomförande ... 14

5.3 Sammanställning av det empiriska materialet ... 15

5.4 Etiska överväganden... 15

6. Resultat och analys ... 17

6.1.1 Gymnasieskola 1 ... 17 6.1.2. Gymnasieskola 1 – analys ... 19 6.2.1 Gymnasieskola 2 ... 21 6.2.2 Gymnasieskola 2 - Analys ... 24 6.3.1 Gymnasieskola 3 ... 26 6.3.2 Gymnasieskola 3 - analys... 29 6.4 Sammanfattande slutsatser ... 30 7. Diskussion ... 32 7.1 Metoddiskussion ... 32 7.2 Resultatdiskussion ... 32 7.3 Specialpedagogiska implikationer ... 33 7.4 Vidare forskning ... 34 Källförteckning ... 35

4

1. Inledning

Nyanlända elever1 och elever med utländsk bakgrund har svårigheter att nå behörighet till nationella gymnasieprogram. Våren 2013 gick 95 000 elever ut årskurs nio i Sverige. Av elever som hade invandrat efter ordinarie skolstart var 52 % behöriga. Av de sent anlända, alltså de som kommit till Sverige de senaste fyra åren, var endast 28 % behöriga.

(Länsstyrelsen Stockholm, 2014).

2014 granskade Skolinspektionen undervisningen för de nyanlända. Granskningen visar att framgång nås genom samsyn i förhållningssätt, att all personal tar ett gemensamt ansvar och att lärarna har kunskap kring nyanlända elevers lärande. Bilden visar också att skolor i liten utsträckning planerar, genomför och anpassar utbildningen efter de nyanlända elevernas behov, lärarna visar inte tillräckligt höga förväntningar på eleverna och på de flesta skolorna är utbildningens kvalitet beroende av engagemanget hos enskilda lärare. Skolorna saknar ledning, struktur och samverkan som i förlängningen kan ge stöd för ett gemensamt ansvar när det handlar om nyanlända elevers utbildning. Skolinspektionens granskning visar också att nyanländas undervisning är så isolerad från skolans övriga verksamheter att den enda lärarkompetens de får tillgång till ofta rör det svenska språket, vilket gör att de hamnar efter i andra ämnen (Skolinspektionen, 2014). Forskningsmässigt finns en hel del resultat att tillgå när det kommer till språkutveckling och andraspråksinlärning, men att omsätta dessa resultat praktiskt och organisatoriskt finns det inte lika mycket forskning kring (Bunar, 2015).

Från och med den 1 januari 2016 skall en nyanländ elevs kunskaper kartläggas och denna kartläggning ska sedan ingå i underlaget för beslutet kring placering i årskurs och

undervisningsgrupp, samt ligga till grund för planeringen av undervisningen. Skolverket har också tagit fram ett nationellt kartläggningsmaterial som stöd för denna bedömning.

Materialet är obligatoriskt för grundskola, grundsärskola, sameskola och specialskola (https://bp.skolverket.se/web/kartlaggningsmaterial). Nyanlända elever i gymnasieåldern hamnar allt som oftast på gymnasieskolans Introduktionsprogram. Om man som elev inte är behörig till ett nationellt gymnasieprogram är man hänvisad till ett av

Introduktionsprogrammen (IM). Introduktionsprogrammen är anpassade efter det behov som eleven i fråga har

1

Med nyanländ elev avses den som varit bosatt utomlands, men som numera bor i Sverige och som har påbörjat sin utbildning här efter höstterminens start det kalenderår som han eller hon fyllt sju år. En elev räknas inte som nyanländ efter fyra års skolgång här i landet (Skollagen 2010:800).

5

(http://www.skolverket.se/skolformer/gymnasieutbildning/gymnasieskola/program-och-utbildningar/introduktionsprogram). Språkintroduktion, som är ett av

Introduktionsprogrammen, vänder sig till elever som nyligen anlänt till Sverige, som inte når målen som krävs för behörighet till ett yrkesprogram och som behöver en utbildning med fokus på det svenska språket för att sedan gå vidare till gymnasieskolan eller till annan utbildning. Språkintroduktion ska utformas för varje enskild elev. Utbildningen är därför inte planerad i förväg, men inget hindrar att flera elever har en utbildning med samma innehåll. Språkintroduktion ska innehålla undervisning i svenska eller svenska som andraspråk. I övrigt ska språkintroduktion formas med utgångspunkt i kartläggningen avelevens språkkunskaper som har gjorts i samband mottagandet. Språkintroduktion ska förutom svenska också

innehålla grundskole- och gymnasieämnen som eleven behöver. Språkintroduktion får också innehålla andra insatser som är till fördel för elevens kunskapsutveckling, till exempel olika motivationsinsatser och praktik. På språkintroduktion kan elevens behov skifta snabbt. Detta ställer krav på att organisation och undervisning är flexibel och kan förändras för att möta elevernas behov (http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande). Uttrycken vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet har fått ökad tyngd i 2010 års skollag. Det innebär att undervisning och organisation ska vara forskningsbaserad – det ska alltså finnas stöd för de metoder som skolan använder och den kunskap som lärs ut. Skolan ska kritiskt granska, pröva och sätta enskilda faktakunskaper i ett sammanhang och lärarna ska använda sig av de erfarenheter som prövats under en längre tid och som är granskade och dokumenterade. Både undervisningen och utbildningen ska alltså vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skollag 2010:800).

6

2. Syfte

Syftet med föreliggande studie är dels att ur ett skolledarperspektiv undersöka hur

organisationen kring undervisningen av nyanlända inom ramen för Språkintroduktion ser ut och dels finna de bakomliggande faktorerna till varför organisationen ser ut som den gör.

2.1 Frågeställningar

 Hur organiseras skolgången för nyanlända inom ramen för Språkintroduktion?

7

3. Teoretiska perspektiv

Denna studie tar en systemteoretisk ansats. Systemteori utgår ifrån att olika fenomen ingår i ett mönster. Delarnas relation till varandra är avgörande för hur helheten fungerar.

Systemteori handlar om att förstå världen i begrepp som helheter, relationer, funktioner och mönster, men allt ska ses i ett sammanhang. Två av systemteorins grundbegrepp är konstans och variation. Konstanterna är det som står för det stabila, förutsägbara och variation står för förändring. Variation eller störningar är förutsättningen för liv. Nya välorganiserade strukturer kan uppstå ur kaotiska situationer. Dessa tankar är en vidareutveckling av den moderna

kaosteorin (Öquist, 2008). Konstanterna varvar ner och skapar kontinuitet, men om man inte tar vara på variationerna står en organisation still (Öquist, 2013).

Scherp (2003) menar att grunden för skolutveckling och det livslånga lärandet handlar om att hitta regelbundenhet eller mönster och sen försöka förstå varför mönstret ser ut som det gör – det förståelseinriktade lärandet. Detta förståelseinriktade lärande tangerar Senges (1995) femte disciplin, systemtänkandet. Senge tar upp fem discipliner som en förutsättning för framgångsrikt organisationslärande. De fem disciplinerna är personligt mästerskap, tankemodeller, gemensamma visioner, teamlärande och systemtänkande. Med discipliner avser Senge människors förändring av sitt handlande och gemensamma handlingsmönster. Systemtänkandet är den femte disciplinen och det integrerar de övriga fyra. Enligt Senge är det nödvändigt att ta hänsyn till och analysera alla delar av ett system för att kunna förstå hur olika komponenter i ett system påverkar varandra.

Öquist (2008) förklarar systemteorin utifrån nivåer, där de högre nivåernas uppgift är att styra verksamheten på de lägre. De högre nivåerna ska kalibrera verksamheten på lägre nivåer. Om ett beslut ligger långt ifrån de som ska genomföra förändringen ökar risken att informationen blir otydlig. Kommunikationen mellan de olika nivåerna bör handla om styrning utifrån större gemensamma frågor och alltså inte om att detaljstyra verksamheten .

Argyris och Schön (1996) talar om två ledarskapsmodeller. Modell 1 har en ledare som driver igenom förändringar med fast hand, som bygger sina antaganden på generella teorier och som i väldigt liten utsträckning utsätter sig själv och sin verksamhet för risker. Resultatet blir ofta en regellydig organisation där medlemmarna känner liten delaktighet och ansvarskänsla (inlärning av första ordningen eller så kallad Single-loop-learning). Ledaren i modell 2 är motsatsen. Här är ledaren inte rädd för att tillsammans med organisationen utforska olika vägar och är öppen för att diskutera tvivel. Detta ger till följd att medarbetarna känner

8

delaktighet och ansvar. Detta skapar sedan ringar på vattnet i form av en mer experimentell och risktagande organisation (inlärning av andra ordningen eller double-loop-learning). Skillnaden är att med single loop-strategin ställer man sig frågan hur organisationen kan förbättra det den redan gör, medan double loop-strategin frågar sig varför organisationen gör som den gör. Double loop-strategin ifrågasätter och reflekterar kring organisationens tänkande och handlande istället för, som inom single loop-strategin, bara ställa frågor som innebär att man försöker utveckla det man redan gör.

Ledarens uppgift, enligt systemteorin, är att hantera gränssnitten i sin organisation. Ledaren ska verka på det gränssnitt där han/hon har överblick över systemet och samtidigt är synlig för alla. Framgångsrikt ledarskap handlar om en förmåga att övertygande och tydligt formulera och kommunicera gränsvillkoren. En systemteoretisk grundregel är att nivåerna ska hållas strikt isär. Kommunikationen mellan nivåerna i syfte att styra får inte ske i enskilda fall, utan enbart med avseende på gränsvillkoren. Systemteorin menar att problem i organisationer ofta beror på att denna regel bryts, att inte skilja på script och case (Öquist, 2008).

Berg (2003) utgår ifrån att den svenska skolan styrs och leds utifrån flera olika uppdrag. Det finns, enligt Berg, både en formell (explicit) och informell (implicit) styrning i skolan. Skolan ses här både som en institution och som en organisation där styrning och ledning sker. Inom ramarna uppstår ett frirum. Detta frirum kan, om man använder det rätt, leda till

skolutveckling (Berg, a.a).

Den formella och informella styrningen benämns av Berg (2003) som skolans yttre gräns. Inom denna gräns måste skolans verksamhet hålla sig för att följa de lagar, regler och kulturellt betingade styrningar som staten och samhället styr över. Inom de yttre gränserna finns även inre gränser, som bestäms av den formella och informella ledningen inom skolans organisation. Denna inre gräns kan skilja sig åt mellan olika skolor, då dessa styrs av olika kulturer och ledningsideal. Det utrymme som finns på en skola mellan dess yttre och inre gräns kan benämnas som skolans frirum. Berg tar upp fyra utgångspunkter som styr spelreglerna och i förlängningen frirummet:

 Regelstyrning – skolan som institution får anvisningar av staten.

 Ramstyrning – staten specificerar ramar och ansvarsområden som inte får överskridas.

 Resultatstyrning – staten ställer krav på resultat som ska uppnås.

9

Skolutveckling enligt frirumsstrategin förutsätter att skolor upptäcker sina frirum på egen hand (Berg, 2011).

Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell kan ses som en systemteoretisk modell. Modellen visar på olika system som kan förklara elevers beteenden i förhållande till vilket system de ingår i. I förlängningen kan detta hjälpa elever framåt i sin lärandeprocess. Man utgår alltså ifrån tanken att barns lärande är avhängig av miljön som barnet befinner sig i. Barn konstruerar sin egen verklighet i samspel med miljön. Miljön är då inte bara exempelvis hem, skola och vänner, utan hela sammanhanget. Relationerna mellan barns omgivande miljöer och de större sammanhang som omger dem påverkar också denna process. Upplevelser av samspel som uppstår i närmiljön påverkar enligt Bronfenbrenner barnens utveckling. Det är människors upplevelser som är utgångspunkten för den

utvecklingsekologiska modellen som består av fyra system: mikro-, meso-, exo- och makrosystem (Gunnarsson, 1999).

Figur 1

Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell

Källa:

https://www.google.se/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=&url=https%3 A%2F%2Freachmilitaryfamilies.umn.edu%2Fprodev%2Flm%2F1057&psig=AFQjCNFcHwpPuTWzEwtHb6Z YU254CXnfkw&ust=1461507289719833

10

I det innersta systemet, mikrosystemet, finns barnet tillsammans med sin närmaste omgivning. Det kan t.ex. vara familj, skola, kamrater m.m. Avgörande är vilka relationer, roller och aktiviteter som finns i dessa närmiljöer. Utanför mikrosystemet finns mesosystemet som består av de relationer som uppstår mellan barnets olika närmiljöer. Det som händer i skolan påverkar vad som händer i hemmet och tvärtom. Mesosystemet beskriver alltså flera miljöer samtidigt och hur de hänger ihop med varandra. Exosystemet som ligger utanför

mesosystemet är de övriga förhållanden som råder i samhället som indirekt kan påverka eleven genom t.ex. resurstilldelning, personalens arbetsmiljö, skolledning m.m. Det fjärde och yttersta systemet, makrosystemet består av samhällets norm- och värdesystem, lagar och regler. I skolans värld handlar det om styrdokument och läroplaner (Bronfenbrenner, 1979).

11

4. Litteraturgenomgång

I forskningsöversikten om nyanlända i skolan konstaterar Bunar (2010) att det varken i Sverige eller internationellt finns så mycket forskning kring just detta ämne. Forskningen har framförallt haft fokus på två saker, dels hur nyanlända själva upplever mottagandet och undervisningen (se exempelvis Wiggs, 2008; Skowronski 2013 och Nilsson, 2013) och dels teorier kring lärande, språkutveckling och interkulturalitet (se exempelvis Cummins, 2000; Hägerfeldth, 2012 och Gibbons, 2013). Bergendorff (2014) menar att det finns tillräckligt mycket forskning kring ovan nämnda aspekter för att avsevärt kunna förbättra de nyanlända elevernas utbildning.

Bunar (2010) lyfter fram att den forskning som finns kring nyanlända elever i Sverige är kraftigt underutvecklad och att det bland annat saknas policyanalyser på nationell och lokal nivå och forskning om mottagningssystemets olika aspekter. Detta skulle kunna tänkas vara en produkt av att det fram tills nu, med den nya lagändringen, inte funnits några direktiv i frågan.

Skolverkets rapport (2002) hävdar att alla flerspråkiga barn inte klarar sig lika bra i den svenska skolan jämfört med sina svenska klasskamrater. En möjlig förklaring skulle kunna vara att modersmålsundervisningen har minskat i alla skolformer de senaste tio åren.

Forskningen i samma rapport tyder på att undervisning på modersmålet ökar måluppfyllelsen i skolan om eleverna får stöd i språkutveckling på sitt modersmål.

Enligt Collier och Thomas (2004) är det allra effektivaste att språkstudierna integreras med andra ämnen, så att eleverna undervisas på två språk av två lärare parallellt. Elevens kognitiva utveckling, lärande och identitetsutveckling främjas av undervisning på båda språken.

Hyltenstam och Tuomelas (1996) forskningsresultat visar också att utvecklingen av både modersmålet och svenska språket är avgörande för kunskapsinhämtningen och för identitetsutvecklingen.

Exakt hur undervisningen för nyanlända elever ska organiseras preciseras inte i

skollagsstiftningen. Enligt Bunar (2010) kan man hitta olika organisationsmodeller runt om i landets skolor. De två vanligaste formerna är förberedelseklass och direktintegrering. Dessa modeller förekommer på grundskolan. Förberedelseklass är en klass där nyanlända elever på grundskolenivå får en introduktion till både det svenska skolsystemet och samhället samtidigt som de lär sig grunderna i det svenska språket. Det är en särskild undervisningsgrupp där man frångår ordinarie timplan till förmån för mer undervisning i svenska. Målet är att eleverna ska

12

lära sig tillräckligt mycket svenska för att kunna tillgodogöra sig undervisning i reguljär klass. Inskrivningstiden i förberedelseklass kan variera och beror på faktorer som ålder,

skolbakgrund och språkutvecklingen i svenska

(http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande). Fördelarna som lyfts fram är att kartläggningen av elevernas kunskaper genomförs successivt, att eleverna lär sig svenska i en trygg miljö där de sedan kan slussas vidare i det svenska skolsystemet. En annan fördel är att eleverna får språkutvecklande undervisning av lärare i svenska som andraspråk. Man har också sett att elever i förberedelseklass får modersmålsundervisning i större

utsträckning. Nackdelarna kring förberedelseklass handlar framförallt om både den fysiska isoleringen från resten av skolan och att man sett en tendens till att eleverna fastnar i

förberedelseklassen för länge. En annan vanlig kritik mot förberedelseklassen som form är att organisationen förutsätter att alla elever trots sina olika förutsättningar, skolbakgrund,

erfarenheter och också ofta ålder ändå ses som en homogen grupp (Bunar, 2010). Ett annat relativt vanligt sätt att organisera undervisningen är genom direktintegrering i klass. Det innebär att skolorna tar emot nyanlända elever i reguljär klass från första början eller efter en kortare introduktion på annan mottagningsenhet

(http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande). Grundtanken är att komma ifrån segregationen som förberedelseklassen ofta medför. Det man sett är att de stöttande funktionerna som måste till om denna organisationsmodell ska fungera inte sätts in i tillräckligt stor utsträckning. Detta medför både socialt och pedagogiskt utanförskap.

Ytterligare ett sätt att organisera verksamheten på är när eleverna tillbringar sin första tid på en central enhet som alltså inte är skolan. Man kan också se att vissa kommuner samlar alla nyanlända på en eller två skolor i kommunen. Argumentet för detta sätt att organisera sig formuleras ofta genom att man då kan samla kompetens och resurser, trots risken för segregation (Nilsson & Bunar, 2015). Bergendorff (2014) menar att skolintroduktionen kan delas upp i tre olika delar. Dessa består av kartläggningen, förberedelseklassen och

övergången till den reguljära undervisningen. För att eleverna ska få en så god introduktion som möjligt till den svenska skolan, menar Bergendorff att dessa tre delar bör forma en obruten kedja.

Internationell forskning i länder där antalet migranter är många t.ex. USA, England och Australien visar på att variationen när det kommer till organisationen av nyanlända elever i skolan är stor. Det finns allt från exkluderande grupper till integrering från första dagen i skolan, med varierande utfall och kvalitet (Short, 2002; Vargas, 1999; Taylor, 2008). I andra

13

länder, t.ex. Spanien har Permisán och Fernández (2007) studerat ”transitional classrooms” för nyanlända i Madrid. Eleverna går i dessa små klasser under max sex månader. Lärarna ska vara utbildade i att undervisa andraspråkelever och eleverna ska få ha undervisning ett par timmar i veckan i den ordinarie klassen. Dessutom får varje elev två mentorer, en spansk och en som delar elevens modersmål. Forskarna är positiva till systemet, men kritiserar den bakomliggande tanken att de nyanlända har brister och tillkortakommanden som ska åtgärdas för att de skall kunna passa in i skolsystemet istället för att förändra mottagandet i sig.

Eleverna bör assimileras istället för att integreras.

Burgess (2007) har studerat nyanlända i Japan och sett att det japanska skolsystemet saknar förståelse för det stöd som de nyanlända behöver. Burgess slutsats är att skolorna helt

misslyckas med denna grupp elever. För att stötta upp kring de nyanlända eleverna har en rad frivilliga organisationer ställt upp med kurser och undervisning; en insats som sällan utnyttjas i skolans värld.

14

5. Metod

Det empiriska materialet som använts i studien är kvalitativa intervjuer med tre

gymnasierektorer på tre olika kommunala gymnasieskolor. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att det som utmärker den kvalitativa intervjun är att syftet med metoden är att förstå ett visst ämne utifrån informantens eget perspektiv. I denna studie handlar det om hur

organisationen kring de nyanländas skolgång ser ut och hur det kommer sig att man valt att organisera sig på det viset på respektive skola.

5.1 Pilotstudie

Två intervjuer med två olika rektorer gjordes för att fastställa metoden. Den första intervjun genomfördes som en strukturerad intervju och den andra som en semistrukturerad. En

strukturerad intervju är en intervju som är tydlig planerad med frågor och ordningsföljd. Den semistrukturerade intervjun å andra sidan innebär att den som intervjuar har en lista på

områden som ska behandlas. Detta skapar en flexibilitet kring ordningsföljd och ger dessutom möjlighet för informanten att utveckla sina svar. (Denscombe, 2009) .

Pilotstudien var också till för att säkerställa att den information som kommer fram tolkas rätt. Med tanke på min systemteoretiska ansats gjordes ett försök att i den ena intervjun rita upp en organisationsskiss tillsammans med informanten för att säkerställa att informationen kring organisationen försåtts korrekt, men också för att kunna åskådliggöra organisationen och utifrån det kunna ställa ytterligare följdfrågor.Miles och Khattri (1995) har i flera

undersökningar använt tankekartor/föreställningskartor för att ge en förenklad bild av ett fenomen, klargöra ramar och minska osäkerheten. Erfarenheter av metoden har visat att den intervjuade upplevt det stimulerande att skapa bilder av sina egna tankar eftersom bilden då ofta förtydligar samband mellan olika föreställningar, som tidigare kanske varit dolda.

Resultatet av pilotstudierna förde med sig att intervjuerna genomfördes med semistrukturerade frågor med tankekartor/organisationsskisser som redskap.

5.2 Genomförande

Urvalet är begränsat till intervjuer med tre gymnasierektorer på tre kommunala skolor där samtliga är rektorer för gymnasieskolans Introduktionsprogram. Missivbrev skickades ut till de tre skolor som valts ut. Urvalet begränsades till tre jämstora skolor där det fanns en tydligt

ansvarig rektor för Introduktionsprogrammen.Syftet med undersökningen beskrevs och

rektorerna fick förbereda sig på så sätt att de fick frågeställningarna i förväg (se Bilaga 1). Målet var att faktamässigt få information kring organisationen och för att informanterna

15

skulle känna sig väl förberedda fick de därför frågorna i förväg. Kvale och Brinkmann (2014) diskuterar för- och nackdelar med att informanter är förberedda inför en intervju. Vill man komma åt spontana tankar och känslor är det förmodligen bättre att inte förbereda

informanterna om vilka frågor som ska komma. I detta fallet handlade det om insamling av fakta och av den anledningen gavs informanterna möjlighet till förberedelse. De rektorer som tillfrågades ställde upp på intervju. Intervjuerna gjordes på respektive rektors kontor och varje intervju tog drygt 2 timmar.

5.3 Sammanställning av det empiriska materialet

Intervjuerna spelades in. På grund av intervjuernas längd har enbart delar av intervjuerna

transkriberats.Kvale och Brinkman talar om meningskoncentrat - en sammandragning av

meningar till kortare formuleringar, som vanligen håller sig kvar på intervjupersonens språk- och förståelsenivå. Alla intervjuer resulterade i tankekartor över organisationen, s.k.

organisationsskisser. Tillsammans med intervjuerna var dessa en del av metoden.

Organisationsskisserna har underlättat tolkningen och analysen av det empiriska materialet.

5.4 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2002) har tagit fram etiska principer som bör övervägas innan en

undersökning. Den första är informationskravet – forskaren ska informera deltagarna kring deras uppgift i projektet, att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sitt deltagande. Forskaren ska också se till att inhämta deltagarnas samtycke, samtyckeskravet.

Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter om deltagare som är identifierbara ska

avrapporteras på ett sätt som gör att de inte är identifierbara. Detta gäller framförallt om uppgifter är etiskt känsliga. Forskaren ska också upplysa om att uppgifterna enbart används till forskningsändamål och inte kommer att nyttjas i andra syften och detta sammanfattas i

nyttjandekravet. Dessa principer klargjordes i missivbrevet och ytterligare vid respektive

intervjutillfälle.

Kvale och Brinkmann tar upp ytterligare problemställningar man bör ta hänsyn till i samband med kvalitativa analyser. Bland annat nämner de att man bör överväga vilka de personliga konsekvenserna blir för undersökningspersonerna. Det kan handla om stress under intervjun eller annat som gör att informationen man får fram kan vara svår att tolka eller analysera. Det är viktigt att fundera över hur stor påverkan forskaren har. Det är också så att vissa

intervjupersoner är bättre än andra. Goda intervjupersoner är samarbetsvilliga, välmotiverade, vältaliga och kunniga. Som forskare ska man också vara medveten om att man har ett ansvar i att försöka skapa tillit och förtroende i intervjusituationen. Författarna tar dessutom upp etiska

16

överväganden kring hur djupt intervjuerna kan analyseras och hur stort inflytande de intervjuade ska ha över själva tolkningen (Kvale & Brinkmann, 2014). För att skapa goda intervjutillfällen lades vikt vid att inte värdera informationen och att inte stressa fram svar. Vid bokningarna av intervjuerna avsattes minst två timmar för samtal, vilket undanröjde risken för stress rent tidsmässigt. När det kommer till informanternas inflytande över resultatet fanns tankekartorna/organisationsskisserna med som en form av validering och tillförlitlighetskoll. Intervjuerna mynnade ut i en gemensam organisationsskiss där

informanten hade möjlighet att säkerställa att den information som givits var korrekt och rätt förstådd.

17

6. Resultat och analys

Resultatet kommer att redovisas i två steg. Först kommer en sammanställning av intervjuerna och varje skolas resultat avslutas med en organisationsskiss som är framtagen tillsammans med respektive rektor.

6.1.1 Gymnasieskola 1

Gymnasieskola 1 har omkring 100 nyanlända elever på Språkintroduktion. 60 av dessa har kommit det senaste året, vilket innebär att det skett en kraftig utbyggnad av utbildningen på kort tid. Det har enligt rektor varit den största utmaningen då skolan inte haft resurser varken när det kommer till personal eller lokaler. Detta har resulterat i, som rektorn själv uttrycker det, ”ett fyrkantigt system”. Alla elever på Språkintroduktion har en utbildning som ser i princip likadan ut.

Innan den stora flyktingströmmen hade vi helt andra möjligheter att anpassa

utbildningen individuellt. Man hann ju liksom inte förbereda sig. Nu handlar det mest om att överleva och skapa ett system som gör att vi kan klara mängden.

Kommunpolitikerna har ju förstått att situationen inte är hållbar i längden, men de väntar liksom bara på att vi ska komma med färdiga förslag som dom kan klubba. I detta läget är det ju ingen här som hinner jobba fram förslagen, så man gör utan att hinna tänka efter (…).Fördelen är att systemet är tydligt när man ska introducera elever. Det är lätt att förstå och man ser tydligt hur man kommer vidare.

Det första målet är att eleverna ska bli behöriga för ett yrkesförberedande program, vilket innebär att de ska bli godkända i 3+5 (svenska, engelska, matematik och ytterligare fem grundskoleämnen). Därefter har de elever som vill nå behörighet till studieförberedande program möjlighet att läsa in ytterligare 4 ämnen.

När de nyanlända eleverna kommer till skolan börjar de i Grupp 1 där de kartläggs och börjar läsa svenska som andraspråk. I Grupp 1 finns tillgång till studiehandledning på de två största språken. Studiehandledning på modersmålet är en stödinsats där modersmålet används för att stödja kunskapsutvecklingen hos flerspråkiga elever. Så här beskriver rektorn

studiehandledarnas arbete:

I Grupp 1 handlar det mycket om att kartlägga eleverna och sen behöver de komma in i det svenska skolsystemet. Därför har vi valt att studiehandledarna ska vara där – man måste ju ha dom. Sen tror jag att de används mycket som tolkar där. Det blir en del samtal och under den första tiden kan det också vara så att eleverna mår dåligt och kanske behöver slussas vidare. En del elever är inte så vana vid att gå i skolan och då kan det uppstå en del konflikter och då underlättar det med studiehandledare. Vi hade gärna haft fler…

18

För tillfället är antalet elever i Grupp 1 stort och tanken är att man ska utöka med ytterligare klass och lärare. När eleverna når målen för årskurs 3 flyttas man upp i Grupp 2. För det mesta flyttas hela, eller i princip hela, gruppen upp samtidigt till nästa nivå. I Grupp 2 byggs antalet ämnen ut och förutom svenska får eleverna också idrott och matematik. När eleverna nått målen för denna nivå flyttas eleven vidare till nästa grupp. I Grupp 3 läser eleverna dessutom engelska, samhällskunskap, hemkunskap, bild och slöjd.

Vi har försökt att hitta ämnen som är mer praktiska och lättare att nå målen i så att det ska gå snabbare för eleverna att få sin behörighet till gymnasiet. Många elever har ju också en yrkesbakgrund och inte en skolbakgrund när de kommer hit.

De elever som sedan är intresserade av att läsa ytterligare fyra ämnen kan då i Grupp 4 välja mellan två inriktningar/block beroende på vilket studieförberedande program de är

intresserade av att gå på gymnasiet.

Rektorn lyfter fram fördelen med att eleverna följer sin grupp i princip hela vägen fram till sin behörighet.

Det blir en trygghet och en stabilitet i gruppen. Sen kan det vara så att det inte alltid är så lätt för lärarna att ha matematik med 15 elever som är på helt olika nivåer, men eleverna känner varandra och det är också bra när eleverna då kan stötta och hjälpa varandra i olika ämnen.

Skolan har inte haft så många nyanlända elever som börjat på ett nationellt program på skolan ännu.

Det är bara någon enstaka elev som kommit igenom systemet ännu(…) Sen är det helt klart så att vi behöver förbereda oss mer på att elever med annat modersmål än svenska ska börja på våra nationella program. Något som ställer till det är när elever inte har läst engelska tidigare. Då blir det inte lätt att på ett par år komma i kapp så att de blir behöriga till ett studieförberedande program.

Rektorn berättar hur regler sätter käppar i hjulet för eleverna. Eleven måste vara godkänd i engelska för att bli behörig till ett studieförberedande program (det finns i och för sig en dispensregel). Yrkesförberedande program däremot tar emot s.k. IMPRO-elever

(Introduktionsprogram Programinriktat individuellt val - elever som saknar betyg i sitt åttonde ämne, dock ej svenska) vilket betyder att eleverna kan läsa sin engelska på grundskolenivå och samtidigt få möjlighet att läsa på ett yrkesprogram. Däremot är reglerna sådana att eleven inte får sin gymnasieexamen om eleven inte är godkänd i engelska 5 för gymnasiet. Man kan

19

alltså komma in på yrkesprogram utan engelska, men man kan inte komma ut. Effekten av dispensregeln är här tyvärr densamma.

Figur 2

Organisationsskiss, språkintroduktion Gymnasieskola 1:

Organisationsskissen visar gången för de nyanlända elevernas utbildning. För att komma vidare och låsa upp nästa låda med ämnen behöver målen i de föregående vara uppnådda.

6.1.2. Gymnasieskola 1 – analys

Språkintroduktionen på Gymnasieskola 1 påminner en del om grundskolans

förberedelseklass. Fördelarna är desamma som i förberedelseklassen. Kartläggningen av kunskaperna sker successivt, miljön är trygg och eleverna får en introduktion till den svenska skolkulturen. Dessutom möter eleverna lärare som är utbildade inom svenska som andraspråk och lärare som är vana att undervisa elever med annat modersmål än svenska. Men

isoleringen från övriga skolan är tydlig och trots elevernas helt olika förutsättningar behandlas de nyanlända som en homogen grupp. Det finns en risk för att övergången till ordinarie undervisning, som i detta fall är ett nationellt yrkesprogram, blir den svaga länken där eleven kan stöta på både sociala och pedagogiska hinder och ofta minskar eller försvinner de

stödjande resurser som funnits tidigare (Bunar, 2015). När eleverna inte utmanas eller möts på sin kunskapsnivå, som ovan nämnda system inte tycks tillgodose, finns det en stor risk att eleverna känner frustration inför sin skolgång. Med en plan för varje elevs fortsatta studier och en samordnad undervisning som gör att eleven upplever förståelse kan eleven befinna sig i sin närmaste utvecklingszon (Bunar, 2015). Nilsson Folke (2015) beskriver problematiken kortfattat genom att påstå att integrering i ordinarie undervisning blir en form av exkluderande inkludering, medan förberedelseklass (språkintroduktion i detta fall) blir en inkluderande exkludering.

gru

p

p

1

svenska studiehandledning

gru

p

p

2

svenska matematik idrott

gru

p

p

3

svenska matematik idrott engelska samhällskunskap hemkunskap bild slöjd

gru

p

p

4

-fr

ivil

lig

t

samhällsvetenskapligt block eller naturvetenskapligt block

20

Rektorn på gymnasieskola 1 lyfter ett aktuellt utvecklingsområde – nämligen språkutveckling i alla ämnen. Detta menar rektorn är något som skolan kommer att behöva jobba med allt eftersom eleverna på Språkintroduktion blir behöriga till nationella program. Just

språkutveckling i alla ämnen handlar om att ämneslärare är medvetna om sitt eget språkbruk och som kan skilja på svårigheter i ämnet och svårigheter med språket i ämnet. Elmeroth uttrycker detta särskilt tydligt (2010, sid. 83):

Ett absolut grundläggande krav är att göra undervisningen begriplig för eleverna. Alla lärare måste därför vara språklärare och möta eleverna där de befinner sig. Språk och kultur är på detta sätt inte något som läraren i svenska som andraspråk och modersmålsläraren har ansvar för. Det är ett gemensamt åtagande för hela arbetslaget och för hela skolan. Här finns stora möjligheter att utveckla en gemensam språkpolicy i arbetslaget. Men det kräver en organisation som ger utrymme för samarbete. Med en skolledning som har kunskap om de flerspråkiga elevernas situation kan organisationen bli mycket gynnsam.

Det stora antal elever som kommit till Språkintroduktion på relativt kort tid har gjort att organisationen kring de nyanländas lärande måste ses över på Gymnasieskola 1. Rektorn lyfter upp problematiken kring de snabba förändringar som krävts i verksamheten och att ingen har haft tid att sätta sig in i forskning och lägga fram beslut med utgångspunkt i det man vet fungerar. Politiken väntar på förslag som de kan klubba, men som rektorn egentligen själv förfogar över. Ahrenfeldt (2013) tar upp begreppen förändring av första och andra ordningen. Han skriver att våra tankemönster och vårt sätt att identifiera frågeställningar är

utgångspunkten för varje form av problemlösning. Vid en förändring av första ordningen så tänker man på samma sätt, identifierar och löser problem som tidigare och letar också efter möjligheter med samma metoder som tidigare – ett tankens fängelse. Vid en förändring av andra ordningen så förändras däremot hela systemet vilket innebär att det organisatoriska tänkandet förändras kvalitativt. I Gymnasieskola 1 utgår man ifrån det system som redan finns, en så kallad singe-loop-strategi. De yttre ramarna på makronivå (Bronfenbrenner, 1979) sätter stopp och får bli orsaken till att förändring inte sker. På detta vis kan inte frirummet upptäckas och erövras. Konsekvensen blir att skolan inte funderar över vilka alternativ som frirummet kan erbjuda när det kommer till de nyanländas undervisning i engelska. Tanken att vissa ämnen per automatik skulle vara lättare för nyanlända elever utgår från idén att

nyanlända en homogen grupp med samma förutsättningar. Liknande mönster kan ses i

diskussionen kring studiehandledarnas funktion. Rektorn uttrycker att de måste finnas och det begränsar yrkesgruppens arbetsuppgifter och möjligheter. Aktuell forskning (Collier och Thomas, 2004) är överens om vikten av att nyanlända får använda sitt eget språk i

21

undervisningen för att snabbare erövra ett nytt språk, men här används studiehandledarna främst som tolkar och konflikthanterare. Frirummet (Berg, 2003) skyms av reglerna som bara till viss styr organisationen.

Blossing (2008) talar om förbättringsarbetets olika faser; initiering, implementering, institutionalisering och spridning. Initiering definieras som fasen då de nya idéerna

presenteras för lärarna. Fasen tar någonstans mellan ett till två år och framförallt handlar fasen om att på olika sätt skapa förståelse för det nya. Implementeringen innebär att de nya idéerna prövas och realiseras i praktiken. Institutionaliseringen infinner sig när det nya har blivit rutin och spridning innebär att förbättringsarbetet kan föras vidare till andra enheter. Allt

förbättringsarbete måste föregås av en kartläggning av systemets/verksamhetens

förbättringsbehov – en lägesbedömning. För att förändra och förbättra en verksamhet krävs en systemförändring som är väl förankrad och som också blir en förändring av andra ordningen. Öquist (2008, sid. 23) beskriver den förändringen som en ”förändring från transformation till transformation – en förändring av systemets totala beteende”. Om man som i skolan ovan plockar hem föreställningar och idéer i initieringsfasen som inte är förankrade i forskningen finns alltså en risk att fel byggs in i systemet.

6.2.1 Gymnasieskola 2

Gymnasieskola 2 är en skola med cirka 80 elever på Språkintroduktion. Det är till skillnad från Gymnasieskola 1 en skola som haft i princip samma antal nyanlända elever under en längre tid. Rektorn beskriver att organisationen kring de nyanlända är ganska stabil och att de inte behövt göra stora förändringar i organisationen trots ändrade förhållanden med nya lagkrav. För de nyanlända finns två spår att välja mellan. Det ena ger behörighet till vidare studier och det andra gör inte det, utan målet är att ge en yrkesintroduktion.

Yrkesintroduktion är ett av Introduktionsprogrammen och innebär att eleven får en

yrkesinriktad utbildning för att kunna söka till ett yrkesprogram eller få ett arbete. Eleverna får en yrkesinriktadutbildning som förhoppningsvis underlättar för dem att etablera sig på arbetsmarknaden eller som leder till studier på ett yrkesprogram. Det ska finnas möjlighet att läsa ämnen på grundskolan och ämnen från nationella program i gymnasieskolan.

Yrkesintroduktion kan passa i de fall där man uttömt övriga möjligheter för eleven i gymnasieskolan

( http://www.skolverket.se/skolformer/gymnasieutbildning/gymnasieskola/program-och-utbildningar/introduktionsprogram/yrkesintroduktion-1.195777). Rektorn beskriver upprinnelsen på följande sätt:

22

Vi har sett att det är just de här två spåren som efterfrågas. Några har studerat mycket och har höga ambitioner och andra har nästan ingen skolbakgrund alls och vill ut och jobba snabbt. Sen är det flest killar som kommer och det har vi försökt att tänka på i utformningen av spåren.

Kartläggningen som görs är förenklad.

Vi gör en intervju med eleverna där vi reder ut vilket spår eleven ska gå.

Det studieförberedande spåret erbjuder 3 + 9 (svenska, engelska, matematik och ytterligare nio grundskoleämnen som krävs för behörighet till nationellt studieförberedande program). Systemet har steg där eleverna ska ha kommit till en viss nivå för att få tillgång till ytterligare ämnen. För att få börja med engelska och matematik måste eleverna, oavsett kunskapsnivå, ha nått målen för åk 3 i svenska som andraspråk. Därefter måste eleverna ha klarat svenska, engelska och matematik för att komma vidare. För vissa elever skapar detta problem:

Elever som inte läst engelska innan stannar ju här och kommer inte vidare. Här får vi tänka om, men reglerna är tydliga och den nya lagändringen gav inte så mycket hjälp här.

Rektorn refererar ovan till kravet att alla elever, oavsett förkunskaper, behöver nå målen i engelska för att få sin gymnasieexamen.

Det yrkesförberedande spåret fokuserar på svenska och då inte med utgångspunkt i svenska som andraspråk utan eleverna får SFI (Svenska för invandrare). Utbildning i svenska för invandrare är en språkutbildning syftar till att ge vuxna med annat modersmål än svenska grundläggande kunskaper i svenska språket. I utbildningen får man lära sig och utveckla ett

funktionellt andraspråk (

http://www.skolverket.se/skolformer/vuxenutbildning/utbildning-i-svenska-for-invandrare). De elever som vill får möjlighet att läsa engelska och matematik tillsammans med VUX (vuxenutbildningen). När eleverna har nått en viss nivå i SFI får de sen möjlighet att övergå till annat introduktionsprogram, nämligen yrkesintroduktion. Skolan har ett nära samarbete med två företag i kommunen och här erbjuds eleverna en

yrkesintroduktion som förhoppningsvis kan leda till jobb i framtiden.

Problemet är ju när eleverna har andra önskemål än de vi kan tillgodose. Men detta är det vi kan erbjuda i nuläget. Jag har påtalat svårigheten för våra politiker, men kruxet är att skolan är ett system där flera aktörer finns med. Skolan är en politiskt styrd organisation där den politiskt styrande nivån är nämnden. Under nämnden finns förvaltningens styrande nivå och sist rektorns verkställande nivå. Förutom detta tillkommer det dubbla huvudmannaskapet, d.v.s. att skolan lyder under både statlig och kommunal styrning. I praktiken innebär det att

23

kommunen kan besluta om saker som strider mot förordningen(…) Sen är det ju så att alla har en massa förväntningar på skolan – elever, föräldrar, näringslivet, politiker och lärare.

Utbildningssystemet ser ut som det gör på grund av att det varit svårt att rekrytera lärare och personal. Det har inte funnits möjlighet att erbjuda fler ämnen och fler alternativ för eleverna. Studiehandledning på modersmålet erbjuds inte.

Jag vet ju att man kanske borde ha en större valmöjlighet med eleven i fokus, men jag kan inte trolla. Att hitta studiehandledare har vi inte lagt stora resurser på eftersom mitt fokus har varit att i första hand hitta behörig personal.

Övergången från språkintroduktion till nationellt program blir inte mjuk. Eleverna får byta skola, möta nya lärare, kamrater och kurser.

Man ser att eleverna inte klarar sig så bra när de kommer till de nationella programmen. Det blir nog lite av en chock. På språkintroduktion är det klart en helt annan trygghet. Det är ju också vansinne att tro att man på ett par år ska få de kunskaper som det tar en hel

grundskoletid för våra ungdomar att få.

Språkintroduktion är placerad i samma lokaler som VUX, exkluderad från övriga

gymnasieskolan. Eleverna äter i samma matsal som gymnasieeleverna, men i övrigt finns ingen samverkan. Lärarna på språkintroduktion har större delen av sina tjänster på

gymnasieskolan, vilket rektorn ser som ett problem:

Önskvärt hade ju varit om lärarna hade större delen av sin tjänst på språkintroduktion. Som det är nu så är deras fokus på de nationella programmen eller VUX och det gör ju såklart att det inte blir någon större utveckling där.

Rektorn uttrycker en frustration över att känna sig i kläm mellan politiker och lagar. Samtidigt är han medveten om att skolan inte följer de förordningar som gäller kring utbildningen:

Jag önskar att jag hade större möjlighet att förändra och påverka än jag har. Att komma med förslag på förändringar är inte lönt och till slut kommer man ju till ett läge där man ger upp och bara accepterar att så här är det, trots att lagen säger någonting annat. Mitt i allt detta förväntas skolan leverera bra resultat.

Rektorn räknar upp flera av de förordningar som han är medveten om att skolan inte följer. Det handlar då om elevens rätt till en utbildning som är planerad utifrån individuella förutsättningar, kartläggningskravet och elevens rätt till inkludering.

24 Figur 3

Organisationsskiss, språkintroduktion Gymnasieskola 2:

Figuren visar på de två spår som skolan erbjuder. Det ena spåret som är yrkesinriktat till sin karaktär och det andra med syftet att leda till studier.

6.2.2 Gymnasieskola 2 - Analys

Rektorn återkommer till problemet med att ramarna sätter stopp för flexibilitet,

elevanpassning och skolans möjlighet till utveckling. Lärarna jobbar inte med utveckling av verksamheten, politiker fattar inte rätt beslut och yttre faktorer gör att lärare inte söker sig till skolan. Rektorn har känslan av att sitta i kläm mellan politikens beslut å ena sidan och kraven på måluppfyllelse å andra sidan. Öquist (2008) skriver att beslut måste grunda sig på vad hela systemet behöver, men det ska inte hindra politiker/ledare från att röra sig på andra nivåer i systemet för att då kunna få kunskap om hur andra människor som befinner sig på andra platser i systemet tänker. Detta kan också vara ett sätt att som politiker/ledare få legitimitet och trovärdighet. Öquist menar också att skolans komplexa miljö inte är lämpad för mål- och resultatstyrning. Enligt Scherp (2003) innebär de alltför rationella och instrumentella

utgångspunkterna att man tar död på krafterna som vill och kan förändra istället för att hjälpa skolan att hantera komplexiteten. Målstyrningen leder till att man delar upp mål i delmål, som sen delas upp i ytterligare delmål och tillslut faller det övergripande målet bort. Fokus på delarna gör att helheten försvinner.

Möjligheten att se alternativa vägar i frirummet (Berg, 2003) begränsas också när man stannar vid hinder och begränsningar. Bristen på förändringsbenägenhet kan också tolkas i ljuset av

25

vad som skulle kunna ses som en osäkerhet kring vilka beslut som ska fattas på rektorsnivå. Det blir intressant att titta på vilka olika författningar som finns i Sverige:

 Lagar stiftas av riksdagen. Den centrala lagen på det skoljuridiska området är skollagen, men det finns andra lagar som rör skolverksamheten.

 Förordningar beslutas av regeringen. För gymnasieskolans del handlar det om

gymnasieoförordningen och läroplanerna.

 Myndighetsföreskrifter beslutas av statliga myndigheter som regeringen utser. På

skolområdet handlar det vanligtvis om Skolverket. Föreskrifterna är mer detaljerade än föreskrifterna.

Rektorn på Gymnasieskola 2 beskriver att det är svårt att få mandat och påverka besluten som fattas kring skolans resurser och organisation. 2010 års skollag utvidgar rektorns

beslutanderätt som kan ses som en maktförskjutning från de förtroendevalda till de

professionella i skolan. Detta kan ses bland annat genom att rektorn pekas ut som självständig beslutsfattare i fler frågor än i förra skollagen och dessutom i alla frågor som rör den egna enhetens inre organisation (Werner, 2011). Denna beslutanderätt man som skolledare har hade rektorn kanske kunnat använda även om det finns krav och förväntningar som ställs av

utomstående på skolan och skolans ledarskap.

Rektorn diskuterar öppet hur ledarskapet och verksamheten har svårt att leva upp till de lagar och förordningarna som finns kring nyanländas utbildning. Det handlar bland annat om kartläggningen av nyanlända elevers kunskaper som är reglerad i skollagen och obligatorisk för skolorna att genomföra (http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande/ta-emot-nyanlanda-elever-1.237657). Studiehandledning på modersmålet regleras i 5 kap. 4 § skolförordningen. Det står att en elev ska få studiehandledning på sitt modersmål om eleven behöver det. Genom att erbjuda eleven studiehandledning får eleven chans att arbeta med ämnet utifrån målen i kursplanen. Samtidigt motverkar man att det svenska språket sätter stopp för elevens lärande

(http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sprak/amnen/modersmal/studiehandledning -1.205961). Dilemmat blir när utbudet av studiehandledare och framförallt lärare är begränsat. Skollagen säger att yrkesgrupperna ska finnas, men det blir svårigheter för rektorn när det i det här fallet inte finns några att tillgå. Det är upp till kommunen att vara en attraktiv arbetsgivare och det ansvaret vilar ytterst på huvudmannen. Dessutom var det så att lagändringarna kring de nyanlända började gälla från och med den 1 januari 2016, vilket

26

innebär att kommunens budget redan var lagd. Skolverket är också tydlig med att skolor ska ha ett inkluderande förhållningssätt där all personal på skolan tar ett gemensamt ansvar för de nyanlända elevernas välmående och lärande. Skolan ska också ge förutsättningar för elevens sociala delaktighet, så att de nyanlända eleverna ges möjlighet att lära känna andra, icke

nyanlända, jämnåriga elever (h

ttp://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande/undervisa-nyanlanda-elever-1.237660). Rektorn är den som är en skolas pedagogiska ledare, men trots de befogenheter rektor har och de möjligheter som finns inom ramen för frirummet är det svårt att få genomslag om politiken vill något annat och budgeten är satt efter andra förutsättningar. Systemteorin menar att man inte ska gå in i de olika systemens nivåer, utan måste skilja på script och case (Öquist, 2008) och ge utrymme inom gränserna att låta varje system styra sin verksamhet. En förutsättning då är att ge varje system mandat att utvecklas inom sitt respektive frirum.

6.3.1 Gymnasieskola 3

Gymnasieskola 3 är en skola med runt 160 elever på språkintroduktion. För ett par år sedan var antalet elever betydligt lägre och detta i kombination med förändringar i lagen, har gjort att verksamheten har genomgått och fortfarande genomgår stora förändringar.

Vi stod ganska handfallna när det kom nya elever varje vecka. Nu i efterhand kan jag se att vi vann mycket på att vi inte fastnade i vad vi ska göra utan hur vi ska tänka. Sen tror jag också att det spelade en avgörande roll att lärarna på IM är så samspelta. De har lång erfarenhet och är vana att jobba flexibelt och utanför boxen. De fastnade aldrig i gammalt tänk utan vågade tänka nytt redan från början. De är också otroligt duktiga på att se hela eleven och det har man ju förstått är nåt av det viktigaste just i det här fallet. Nåt jag har fått lära mig är att vi måste ha ett system som gör att eleverna aldrig fastnar (…)

Ovan lyfter rektorn fram pedagogernas roll i skolutvecklingen och han fortsätter på samma spår:

Sen försökte jag verkligen läsa in mig på språkutveckling så att jag kunde vara med i diskussionerna kring vad som skulle kunna tänkas funka bra. Sen satt vi många sena eftermiddagar och försökte hänga med i lagförslagen och diskuterade organisationen utifrån dem. När man får möjligheten att börja från början vill man ju minimera feltänket. Man vet ju hur svårt det kan vara att ändra på det sen… Sen tycker jag att det är viktigt att använda den kunskap som lärarna har. Jag har inte möjlighet att vara inläst på allt och man ska inte underskatta det som händer när man engagerar pedagogerna.

Rektorn är tydlig med att det är ett samarbete med de professionella som varit en viktig bit i upplägget kring de nyanländas utbildning.

27

Som helt nyanländ på skolan börjar man läsa svenska, matematik och idrott. Allt eftersom kartläggningen av elevens kunskaper och målsättning växer fram läggs fler ämnen eller kurser till. De elever som tidigare har studerat engelska får också engelska på schemat. Oavsett bakgrund så visar kartläggningarna att alla har studerat matematik och för att inte tappa motivationen gäller det att komma igång med så många ämnen som möjligt. Skolan har tre nivåer i matematik där man jobbar efter målen i åk 6, 9 och därefter olika nivåer av matematik på gymnasienivå. Allt eftersom antalet elever ökade kunde man också anställa så många lärare så att det går att lägga alla nivåer parallellt. Detta var viktigt för att kunna undvika homogeniseringen. Rektorn uttrycker det så här:

Bara för att du är nybörjare i svenska behöver du inte vara det i matematik och engelska.

Samma tanke återfinns i alla kurser. Engelska, svenska, SO och NO ligger parallellt där eleverna efter både förmåga och mål kan styra svårighetsgraden. En del elever har läst mycket engelska och då finns möjligheten att testa av och snabbt komma vidare. De elever som går snabbt vidare får ingå i klasser på gymnasiet. Detta har visat sig fungera bäst i matematik och engelska. Skolan har försökt att få in nyanlända elever i biologi, fysik och kemi, men i de kurserna är utmaningarna större. Eleverna har haft tillgång till studiehandledning i de tre stora språken, men att hitta studiehandledare som både är duktiga i kurserna och i båda språken har varit svårt. Detta har gjort att takten inte varit densamma som eleverna önskat. Rektorn berättar att det varit svårt att hitta studiehandledare med tillräckliga faktakunskaper i gymnasieskolans kurser. Det som däremot varit lyckat är att lärarna har tyckt att det varit spännande att få in relativt nyanlända i de naturvetenskapliga kurserna där kunskaperna många gånger är universella och oberoende av kulturella och språkliga skillnader.

I de samhällsvetenskapliga kurserna har det varit lite lättare för studiehandledarna. Där handlar det framförallt om språket, men i de naturvetenskapliga kurserna behövs en del förkunskaper för att få eleverna att förstå.

Rektorn berättar att det varit en utmaning emellanåt när det varit dags för de nyanlända eleverna att slussas vidare till de nationella programmen och/eller kurserna. Lärarna har känt en stor osäkerhet inför utmaningen. Att studiehandledarna skulle följa med ut i klasserna sågs till en början då inte som ett stöd utan mer som en extra arbetsuppgift. Det fanns också en osäkerhet kring vad studiehandledarnas uppgift faktiskt var. Det var ju en ny yrkeskategori som man skulle förhålla sig till. Det var till och med lärare som först inte ville släppa in studiehandledarna med skälet att lärarna inte behövde dem.

28

Där hjälpte det att jag var påläst eftersom jag kunde argumentera för studiehandledning på modersmål. Den är till för eleven och inte en resurs för läraren och jag kunde vara tydlig med att andraspråksinlärningen faktiskt går snabbare om man kan utnyttja båda språken samtidigt. Jag kunde vara tydlig i mitt ledarskap och visade på vilket håll vi ska gå.

Men allteftersom lärarna hittade samarbetet med studiehandledarna förändrades synen och flera av lärarna har önskat mer undervisning på Introduktionsprogrammen.

Politikerna i kommunen har lyssnat på skolans förslag hela vägen när det kommer till den nya organisationen. Rektorn är ganska säker på att det beror på att skolan legat steget före.

När det var dags att argumentera för de förändringar som vi kände behövdes var vi pålästa och kunde hänvisa till aktuell forskning. Vad ska de (politikerna) säga då? Var det någon som ville ha det på nåt annat vis kunde man ju alltid kontra med att skolan ska vila på vetenskaplig metod och beprövad erfarenhet (…)Personligen tycker jag att det är intressant med kaos. I utmaningar krävs det att man tänker nytt och det är då man får en naturlig chans att få till en förändring. Att förändra i skolan kan vara lite farligt…skolan ska stå för det stabila. Men nu blir man ju tvungen. Det är nyttigt!

Till synes har rektorn fått mandat av politikerna att vara den som driver skolfrågorna på enheten.

Figur 4

Organisationsskiss, språkintroduktion Gymnasieskola 3:

Elev

Svenska Engelska Matematik NO SO Slöjd Idrott

29 6.3.2 Gymnasieskola 3 - analys

I implementeringsprocessen av skolutveckling tar Berg (2003) upp två centrala begrepp, nämligen top-down och bottom-up . I ett top-down-styrt system finns åtskillnad mellan beslutsfattare och verkställare, t.ex. kommunpolitiker beslutar och förvaltningen genomför. I beskrivningen ovan har rektorn ett bottom-up-tänk där han låter starka professioner få ett tolkningsutrymme och tillåts implementera ett förändringsarbete. Samtidigt lät politikerna i kommunen gränserna mellan de olika hierarkierna vara åtskilda och man lät varje nivå göra sitt. De som kunde sakfrågan jobbade fram förslagen och nivån över klubbade sen besluten. Rektorn i fråga har också haft en förmåga att leda på gränssnittet och visat på en ledarstil inom Modell 2. Rektorn har varit delaktig i diskussioner, litat på personalens professionalitet och samtidigt varit tydlig med att vissa beslut ligger på rektorsnivå.

En av systemteorins viktigaste lagar är lagen om den nödvändiga variationen. Rektorn ovan välkomnar förändring och ser det som en utmaning och som en källa till skolutveckling. Systemteorin menar att det är kopplingen mellan vardag och det oväntade (konstans och variation) som skapar energi och mening. Öquist (2008) skriver att det sammanhang som varje individ eller system behöver för att växa inte bara kan bestå av det välbekanta. Lagen om den nödvändiga variationen går ut på att man möter, accepterar och använder variationen för att sen vrida kraften i den riktning man önskar. Man rullar med motståndet. Utmaningen är, precis som rektorn beskriver, att hantera krafterna som står emot förändringen.

Grundregeln är att kunna inta en metaposition där man inte låter sig dras med eller gå i försvar (Öquist, 2008). I förlängningen berör detta också systemteorins tankar kring öppna och slutna system. Öppna system har en förmåga att utbyta information och utveckas, medan de slutna inte får tillskott av information utifrån och så småningom går mot sin upplösning (Ahrenfelt, 2013). Om en skola ska vara framgångsrik i sitt frirum underlättas det av om det på skolan finns en aktörsberedskap som innebär att personal inte motarbetar utvecklingsarbetet (Berg, 2011). Rektorn och personalen tog sig an och läste in sig på den lagändring som de visste skulle komma och förberedde sig inför förändringen. Personalen har sett möjligheter inom ramarna att utforma en utbildning där vetenskaplig förankring har varit grunden för

förändringarna som gjorts (Blossing, 2003).

En annan aspekt som bör lyftas fram är att rektorn har fått gehör från politikernas sida. Politikerna har förtroende för professionerna och överlåter framtagandet av beslutsunderlaget till dem. Detta är ett tydligt exempel på en bottom-up-strategi.

30

Skolan har fått till flertalet av de framgångsfaktorer man hittat kring utbildningen av

nyanlända och rektorn är uppdaterad kring vad som gäller juridisk för dessa elever vilket gör att skolan följer de förordningar som finns. Kopplingen till den reguljära undervisningen är tydlig, de nyanlända elevernas utbildning är hela skolans angelägenhet, skolan fångar eleven där den befinner sig kunskapsmässigt och lärarna har kunskap om andraspråksinlärning. De nyanlända eleverna ses som en resurs och inte ett problem (Bergendorff, 2014). Skolverket lyfter fram att elevens första tid i skolan är avgörande den framtida skolgången och av den anledningen är kartläggning viktig. Eleven behöver mötas av höga förväntningar och få chans att undervisas i alla skolämnen och relevanta kurser i gymnasieskolan. Skolan behöver därför skapa förutsättningar för en lärmiljö som har ett inkluderande förhållningssätt, elevinflytande, tillitsfulla relationer, motivation, höga förväntningar, samt trygghet och frihet från

kränkningar och diskriminering. Ett inkluderande förhållningssätt handlar om att flerspråkighet och mångfald ses som en tillgång och att utbildningen utgår från elevens delaktighet, både socialt och pedagogiskt.

( http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande/huvudman-rektor-nyanlanda-1.241043)

För Gymnasieskola 3 har de nyanlända eleverna blivit allas angelägenhet och fokus ligger på att lyfta fram den tillgång det är att få utbilda flerspråkiga elever.

6.4 Sammanfattande slutsatser

Skillnaderna mellan organisationen kring de nyanländas utbildning på de tre skolorna är stora. Skillnaderna åskådliggörs både i själva intervjuerna, men framförallt i organisationsskisserna. Gymnasieskola 1 och Gymnasieskola 2 har en organisation som bygger på progression utifrån ett färdigt system. Det finns en mer eller mindre fast ordning att följa och elevens

valmöjligheter är begränsade, om än valbara till viss del. Gymnasieskola 3 har en organisation där eleven är i centrum. Organisationsskissen visar på elevfokus och individuell

studieplanering. De slutsatser som går att dra utifrån resultaten är att följande faktorer påverkar organisationen av nyanländas utbildning:

 Beredskap för förändring styr hur man tar sig an förändringar.

 Trygghet och samarbete hos lärarna.

 I vilken utsträckning de olika nivåerna i systemet sköter sitt.

 I vilken utsträckning rådande organisation och struktur (macro) går före elevernas rättigheter (micro).

31

 Intresse av att upptäcka och erövra frirummet – tänka alternativt istället för att låsas vid föreställningar om vad som hindrar förändring.

 I vilken utsträckning politikerna har förtroende för de professionella skolledarna.

 I vilken utsträckning organisationen vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

32

7. Diskussion

7.1 Metoddiskussion

Studien föregicks av en pilotundersökning för att utforma metoden. Valet stod mellan strukturerad och semistrukturerad intervju. Utifrån studiens syfte lämpade det sig bäst med ostrukturerade intervjuer i kombination med gemensam konstruktion av tankekarta.

Tankekartorna gjorde att det gick att klargöra och ställa följdfrågor allteftersom bilden av verksamheten målades upp. Det var också genom tankekartorna, och inte via intervjufrågorna, som intervjuerna tog sig framåt.

Intervjuerna genomfördes utan någon förförståelse kring informanternas verksamhet. Detta gjorde att de var tvungna att förklara detaljer kring verksamhetens uppbyggnad.

Eftersom syftet med intervjuerna inte var att komma åt rektorernas spontana tankar och

känslor inför ett fenomen var informanterna förberedda på vilka frågor som skulle komma. De fick möjlighet att vid behov klargöra saker innan intervjutillfället. De etiska

forskningsprinciperna var klarlagda och med särskilt fokus på skolornas anonymitet. Vikt

lades också vid Kvale och Brinkmanns (2014) perspektiv avseende kvalitativa analyser.

7.2 Resultatdiskussion

Studiens syfte var att undersöka hur organisationen av nyanlända elevers lärande på

Språkintroduktion ser ut och varför den ser ut på det viset. Förordningarna ger utrymme till frihet och det får som konsekvens att utbildningen utformas på olika sätt. Möjligheterna är stora, vilket också lyfts fram i aktuell forskning. Utifrån skolans uppdrag är det intressant att se hur skolor kan göra på så olika sätt och förhålla sig så olika till författningarna.

Diskussionen kring elevers rättigheter och i synnerhet rättigheten till likvärdig utbildning aktualiseras. Det framgår att kommuner kan fatta beslut i skolfrågor som inte är i enlighet med statens direktiv. Det går till och med att se att elevens utbildning i slutänden hamnar i händerna på enskilda skolledare. Med detta är inte sagt att skolor måste göra likadant. Skolor har olika förutsättningar och möjligheter att anpassa och utveckla sin verksamhet för att kunna möta de situationer som uppstår och de krav som ställs. Det intressanta är vilka möjligheter skolan väljer att se och våga upptäcka inom de ramar som är givna. Systemteorins grundtanke är att varje system ska hålla sig inom sina gränser och befogenheter. Det innebär att man inte ska lägga sig i detaljer och beslut som rör andra nivåer. Utifrån detta kan Gymnasieskola 1 och Gymnasieskola 2 anses fylla kriterier som systemteorin baseras på fullt ut. Hierarkierna är tydliga, men processerna inom hierarkierna stämmer inte överens med det systemteoretiska tankegången. Kring Gymnasieskola 3 fungerar gränssnitten bättre. Rektorn har mandat att

33

fatta de beslut som ligger inom hans ansvarsområde och rektorn tar också det ansvaret och fattar nödvändiga beslut.

För att identifiera framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter för den egna verksamheten är det viktigt att skolan bedriver ett systematiskt kvalitetsarbete som syftar till att genomlysa den egna verksamheten. Det finns ingen mall för framgångsfaktorer som gäller för alla skolor i Sverige. Varje skola måste kartlägga sitt eget utvecklingsbehov utifrån nuläget och hitta egna strategier för att främja progression.

Den beredskap en verksamhet har när utmaningar och nya situationer kommer är avgörande för resultatet. Trygga lärare med gott samarbete både sinsemellan och med skolledningen gör att en gemensam vision där man funderar över hur istället för vad kan bli möjlig. Det finns en poäng med att låta de olika professionerna och nivåerna inom ett system få göra det som de är bäst på. Detta förhindrar inte att politiker och skolledare frågar de professionella och tar del av verksamheten så länge tydligheten kring vem som fattar besluten finns där.

Den stora faran för en organisation är när beredskapen inte finns och där man låter

organisationens system styra uppbyggnaden av en ny verksamhet. Att paralyseras av allt det som till synes inte är tillåtet eller möjligt gör att alternativ och nya tankebanor låses. De föreställningar som finns om elevers resultat och vad som måste göras i skolan för att stävja dessa styr i hög utsträckning de beslut som fattas i skolan, istället för att gå till botten med de faktiska resultat och sen se till vilka möjligheter som finns utan att låta andra aktörer få för stort beslutsinflytande.

7.3 Specialpedagogiska implikationer

Ingen av rektorerna har under intervjuerna nämnt specialpedagogens profession som ett stöd i organisationen kring nyanlända. Nu var det förvisso inte något som efterfrågades eller en fråga som var central för studien i sig, men det kan ändå vara värt att nämna. Detta skulle kunna bero på en okunskap hos rektorer kring specialpedagogens kompetens, men det kan också handla om att specialpedagoger som yrkesgrupp behöver ta mer plats.

Specialpedagogens kompetens sträcker sig över hela området kring organisationen av de nyanländas lärare. Det handlar om allt från aktuell forskning, samarbete med andra

yrkesgrupper, organisation och förebyggande arbete till att undanröja hinder och svårigheter i lärmiljön. Specialpedagogen är en av dem som skall vara med och leda utvecklingen av det pedagogiska arbete som har som mål att möta behovet hos alla elever.

34 7.4 Vidare forskning

I Sverige har vi kunnat se att de nyanlända är en grupp som har lägre måluppfyllelse än andra elever. Resultat mäts på individnivå, antingen genom betyg, nationella prov eller

internationella jämförelser. Dessa individuella resultat kan sedan ställas i relation till andra faktorer, framförallt de socioekonomiska. Sakerna vi mäter och generaliseringsnivån som vi använder gör att vi missar den egentliga måluppfyllelsen och det egentliga utvecklingsarbetet. Det hade varit intressant att gå bakom statistiken och se hur enskilda skolenheters

organisation och ledarskap styr enskilda lärarnas arbete och i förlängningen varje enskild elevs resultat.