Kenta och barbisarna - en studie om genus i barnlitteratur

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Institutionen för fritidspedagog- och förskollärarutbildning

Examensarbete

15 högskolepoäng

Kenta och barbisarna

- en studie om genus i barnlitteratur

Kenta and the barbies – a study of gender in children´s litterature

Ulrika Lindblom

Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare

2012-06-07

Examinator: Jutta Balldin Handledare: Caroline Ljungberg

3

Abstract

Mitt syfte har varit att genom kvalitativ textanalys analysera och söka förståelse för hur genus framträder i bilderboken i både text och bild. Detta genom följande frågeställningar: Hur framställs manligt respektive kvinnligt i barnlitteraturen? Hur framställs normer och normbrott i

barnlitteraturen? För att få svar på dessa frågor har jag med hjälp av Nikolajevas (1998) analysmodell över typiskt manliga och kvinnliga drag granskat fyra bilderböcker.

Tidigare forskning som jag har använt mig av då jag fördjupat mig i mitt problemområde är genus i bilderboken och genus i förskolan. Vårt förhållningssätt gentemot barn påverkar flickor och pojkar till olika beteenden. Ofta tillåts pojkar att ta för sig medan flickor hänvisas att stå tillbaka.

Av de böcker jag analyserat har det visat sig att män framställs mer genusstereotypt i förhållande till kvinnor, exempelvis med kläder. Kvinnor däremot framställs oftare könsstereotypiskt med hjälp av attribut, såsom hårprydnader och smycken. Det har också visat sig att karaktärer vars egenskaper och handlingar varit helt enligt könsnormen, där män gör manliga sysslor och kvinnor gör kvinnliga sysslor. Men jag har också sett gränsöverskridaren som bryter normen.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning……….7

1.1 Syfte och frågeställningar………...8

2. Tidigare forskning………..…9

3. Metod………...15

3.1 Metodval……….15

3.2 Urval ………..…16

3.3 Analysmetod och tillvägagångssätt………...…..17

4. Resultat och analys………..…….19

4.1 Adjö, herr Muffin………..……..19

4.2 Åke och hans ö………..……..20

4.3 Dunderlunds bästa bokstav………..………21

4.4 Kenta och barbisarna………..……..…22

4.5 Sammanfattning och slutsatser………24

5. Diskussion………...………..26

7

1. Inledning

Intresset för hur barn blir bemötta på förskolan har länge intresserat mig och har genom åren vuxit sig allt starkare. Genus är något vi ständigt kommer i kontakt med när vi möter andra människor. Som pedagog och förälder har jag uppmärksammat hur mycket både samhället och människor, och framför allt pedagoger på förskolan, bemöter barn väldigt olika, och gör skillnad på pojkar och flickor och vilka olika förväntningar som sätts på dessa.

Barnboken har en central del av verksamheten i förskolan. Barn tar lätt till sig det som står i böcker och det som bilderna visar, vilket påverkar barnens tolkning av världen. Den här studien handlar om genus i barnböcker. Genuspedagogik och jämställdhet är något vi pedagoger ska välja in i vår

verksamhet. I Läroplanen, Lpfö 98, framgår det hur pedagoger inom förskolan ska förhålla sig till och arbeta med genus på ett visst sätt. I den nya reviderade läroplanen står det:

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligeter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö98 reviderad - 2010:5)

Detta utdrag pekar på vikten av pedagogers sätt att bemöta flickor och pojkar i förskolan. Pedagogerna ska arbeta för att motverka traditionella könsmönster och ge alla barn lika möjligheter att utveckla sin personlighet och sina förmågor. Hur vi som pedagoger och vuxna agerar och bemöter barn, speciellt barn i tidig ålder, kan befästa de traditionella könsmönstren eller motarbeta dem. Lena Kåreland, som forskat om genus i barnlitteratur, hävdar att genus både skapas och upprätthålls i skolan (Kåreland 2005:9). Vidare menar hon att sättet som genus skildras på i barnböckerna, kan ha stor betydelse för barns uppfattning och förståelse av världen. Hon menar att påverkan från barnlitteraturen är stor för barnens utveckling av sin identitet (Kåreland 2005:126).

För att kunna ta del av vad det är för bild av kvinnligt respektive manligt som målas upp i barnböcker har jag valt att titta närmare på fyra barnböcker. Dessa är Åke och hans ö av Petter Lidbäck, Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson, Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum och Dunderlunds bästa bokstav av Åsa Lind, och dessa presenteras i metodkapitlet.

8

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur könsmönster ser ut i fyra utvalda böcker för barn 3-6 år. Följande frågeställningar fokuseras i arbetet:

 Hur framställs manligt respektive kvinnligt i barnlitteraturen?

9

2. Tidigare forskning

Genus handlar om vilka förväntningar vi har på flickor och pojkar, medvetet eller omedvetet, oftast omedvetet. Genom vårt förhållningssätt gentemot barn ”skapar” vi flickor och pojkar (Wahlström 2003:18,19). Pojkar tillåts att ta för sig medan flickor hänvisas att stå tillbaka. Ett barns beteende är framförallt ett svar på vuxenvärldens bemötande (Wahlström 2003:44). Flickor berövas sådant som möjligheten att bland annat visa mod, och tro på sig själva. Pojkar berövas möjligheten att bland annat utveckla empati och relationer (Wahlström 2003:8).

Män och kvinnor förväntas, i så gott som alla samhällen, att lära sig olika roller och bete sig på olika sätt. Barnen utvecklar därför en upplevelse av sig själva som pojke eller flicka och låter denna smälta in i jagbilden (Evenshaug & Hallen 2001:283). Barn arbetar på så sätt själva aktivt för att bli den flicka eller pojke som de tror sig få mest utbyte av att vara. De strävar efter att bli normala barn som passar in i olika sammanhang där de befinner sig. (Karlsson 2003:36). De lägger sig till med könsrollsnormer, det vill säga motiv, värderingar och beteendemönster som anses passande för flickor respektive pojkar i den kultur som barnen växer upp i. Kvinnorna förväntas vara mer samarbetsvilliga, vänliga,

omsorgsinriktade och sensitiva för andras behov. Män har däremot uppmuntrats till att vara dominerande, oberoende, självsäkra, konkurrensinriktande och målorienterande. Dessa kulturella normer har ofta gett oss de uppfattningar vi har om de båda könen, det vill säga vilka drag och egenskaper pojkar respektive flickor i första hand innehar (Evenshaug & Hallen 2001:283). Mansrollen har i de flesta kulturer högre status än kvinnorollen (Evenshaug & Hallen 2001:287). Kvinnan ska i första hand finnas till för andra och förneka sina egna behov. Därför kommer flickan att främst se sig själv som en individ i ett nätverk av relationer mellan andra människor, att hon har

ansvaret för andra och inte bara sig själv. Detta gör att moralutvecklingen hos flickor ser ut på ett annat sätt än hos pojkar. Flickor förknippar moral med ansvar för andra och sina nära relationer. Flickor blir genom detta mer toleranta i attityden mot regler, och om relationen hotas är de beredda att göra undantag (Graf 1991:17), till motsats mot pojkar som ofta gör allt för att bryta reglerna (Odelfors 1998:12). Pojkar förknippar moral med rättvisa och rättigheten att se till sina egna behov först, och att inte inkräkta på andras rättigheter (Graf 1991:22). Vidare uppfostras pojkar till vad de själva vill och flickor är ofta avundsjuka på pojkarna för denna egenskap. Flickor har långa känselspröt och lär sig känna in hur andra människor har det. Pojkar uppfostras till att känna vad de själva vill. Pojkar saknar träning i hur andra har det och vilken stämning som råder. De är mer upptagna med sitt eget

10

Johanna Graf påpekar i sin bok Visst är det skillnad! att mamman undermedvetet förmedlar olika budskap till flickor och pojkar. Till flickor förmedlar hon att ”vi är lika, du ska bli som jag”. Detta gör att flickan utvecklar en grundidentitet som bygger på ett beroende av ömsesidig personlig bekräftelse (Graf 1991:16). Vidare menar hon att mamman ställer högre krav på flickor än på pojkar, när det gäller självständighet som tidigare potträning, äta mat och klä sig. Flickans ilska eller aggressivitet ignoreras genom att mamman straffar flickan genom att bli besviken eller ledsen, och det enda sättet att få tillbaka kärleken igen är att åter bli snäll (Graf 1991:20). Pojkars aggressivitet accepteras på ett helt annat sätt, men föräldrar reagerar däremot ofta negativt om pojken visar svaghet och beroende (Graf 1991: 22). Flickor får lära sig att inte bete sig som en barnunge och pojkar får lära sig att inte bete sig som en flicka (Evenshaug & Hallen 2001:288). Till pojken förmedlar mamman att ”vi är olika”. Då förstår pojken att han är av annan sort och tar avstånd från allt som uppfattas som ”kvinnligt” för att få en maskulin identitet. Nu blir pappan en viktig manlig förebild för pojken. Drivs pojkarna till för tidig självständighet och olikhet finns risken att de ”stänger av kontakten till närhet och att de som vuxna undviker intimitet och visar rädsla för svaghet och beroende” (Graf 1991:21).

Det är pojkar som syns och hörs mest, och detta beror på både pojkarnas eget beteende och på

vuxenvärldens uppmärksamhet mot pojkarna (Odelfors 1998:12). Pojkar får sina behov tillfredställda omedelbart och de får bekräftelse. Detta bidrar till att pojkar blir viktiga personer (Wahlström,

2003:104). Pojkarna får hela sin uppväxt tid och utrymme att prova på olika aktiviteter som de själva vill utforska och man låter dem göra det utan att hindra dem. Det byggs upp ett mod hos pojkarna. Detta sätter sina spår (Wahlström 2003:18 och 24). Flickor får lära sig att akta sig. De kvävs i sin vilja att utforska olika aktiviteter med ord som ”akta, du kommer att falla!” Flickor lär sig att inte bara akta sig själva, utan bygger också upp en rädsla i förhållandet till hela sin omgivning. De blir försiktiga och sparar. Risken är stor att initiativförmågan kvävs. De får inte utrymme att träna sin egen vilja. Detta sätter också sina spår (Wahlström 2003:18-21).

Kajsa Wahlström menar att de skilda världarna som pojkar och flickor lever i börjar redan på BB där det ena föräldraparet med mjuk och ljus röst pratar ömt och gulligt med den nyfödda lilla flickan, som ligger lugnt i famnen. När hon är ledsen tröstar de henne mjukt vyssande mot axeln. Man får bilden av en ledsen, ömtålig och liten varelse och de använder många lågmälda ord när de pratar med henne. – ”kära lilla vän, små fina fingrar, pytteliten nagel, späd näsa, näpna ben…” Eller som när det andra föräldraparet börjar hissa och bolla med pojken bara efter en liten stunds vila i famnen. De pratar med få ord men använder tuffa uttryck som, vilken krabat, vill du flyga, hej å hå, bruumm. De poängterar styrkan i musklerna och starka nypor. Ger förslag till en massa aktiviteter och utbildningar som sonen skulle kunna välja mellan. Och när han blir ledsen så frågar de honom om han är arg, och håller upp

11

pojken framför sig. Man får bilden av en arg och aktiv kille som de pratar med i tuff ton (Wahlström 2003:18).

Jämställdhetspedagogiken utgår från att barnen ska få möjlighet att skaffa sig ett brett register av roller och färdigheter, och att alla barn har rätt till att få tillgång till sådant som det motsatta könet haft monopol på tidigare.

Här följer en rad roller och färdigheter som enligt Wahlström är traditionellt tilldelat respektive kön (Wahlström 2003:137-138):

Pojkar Flickor

o Självständighet --- Relationer o Tillfredsställa egna behov ---Hjälpsamhet o Stark jagutveckling --- Empati o Aktivitet --- Passivitet o Oberoende --- Beroende o Avstånd --- Närhet o Grovmotorik --- Finmotorik o Språk för konkreta ting --- Språk för känslor o Rättigheter --- Anpassning o Rationalitet --- Känslor o Autonomi --- Samarbete o Överordning ---Underordning

Arbete med genus och jämställdhet i förskolan är något som ligger i förskolans uppdrag. Pedagoger har en skyldighet att arbeta med värdegrunden som återfinns i Läroplan för förskolan, Lpfö 98. Där står det klart och tydligt att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla intressen och förmågor oavsett kön (Lpfö 98, 2010).

Förväntningarna på hur flickor och pojkar ska bete sig når, som framkommit, barnen genom hur de blir bemötta av vuxenvärlden. Men det är inte bara föräldrar och pedagoger som påverkar dem. Det mesta som omger barnen påverkar förväntningarna på dem. Där har barnlitteraturen en stor roll (Wahlström 2002:25).

12

Barn lär sig vad som är kvinnligt och vad som är manligt och både flickor och pojkar lär sig värdera det manliga högre. Media bidrar och bekräftar ofta denna bild. Oftast är huvudpersonerna i

bilderböcker av hankön, antingen som en liten pojke eller ett pojkdjur. Flickor och kvinnor framträder vanligtvis i någon biroll (Sandquist 1998:22-23). Det finns barnböcker där flickor har huvudrollen, men de är få (Wahlström 2003:26).

Barns uppfattning om genus och deras intresse för litteraturen är viktig. För att litteraturintresset ska kunna väckas och litteraturen ska kunna påverka barns uppfattning om genus är det av betydelse vilka böcker som erbjuds och hur böckernas innehåll ser ut (Kåreland 2005:16,17).

Vad är det då som skiljer pojkböcker från flickböcker? Det intressanta är att studera vad personerna i de olika typerna av böckerna gör och tänker, och hur deras handlingar framställs - vilka ideal som lyfts fram för pojkar respektive flickor. Pojkböcker domineras av äventyr och spänning. Initiativkraft och djärvhet är egenskaper som gynnas. Huvudpersonerna är ofta hjältar, som alltid står på den goda sidan. Orädda riskerar de livet och kastar sig gärna ut i det okända. Det goda är liksom det onda klart

definierbart. Att bryta mot samhällets normer eller att överträda förbud och handla på eget bevåg är helt tillåtet för dessa hjältar, så länge syftet är godtagbart. I flickböckerna står däremot familjelivet i centrum för handlingarna. Det handlar i regel om vardagsskildringar som kretsar kring aktiviteter i hemmet och den nära miljön. Skolan finns ofta med i bilden. Vanliga inslag är bjudningar där flickan som huvudperson antingen deltar i eller står utanför. Ofta förekommer oenighet med föräldrar, syskon eller kamrater, samt mer eller mindra framgångsrika förälskelser. Flickorna ska vara husliga och stillsamma, lydiga, uppoffrande, sanningskära, skötsamma i skolan och de ska lära sig att tygla sina känslor. Den överdrivna känslosamheten, som är portförbjuden i de typiska pojkböckerna, är i flickböcker mer regel än undantag. Äktenskapet skildras som något eftersträvansvärt, då tryggad försörjning för flickan är ett måste, och för att hon ska kunna fullfölja samhällets bestämmelse, att bli maka och mor (Nettervik 2002:110).

Eftersom manligt är norm är det okej att flickor identifierar sig med pojkar medan pojkar ogärna ska identifiera sig med flickor (Wahlström 2003:109), men barn läser helst böcker där huvudpersonen är av samma kön som de själva. Speciellt pojkar vill framförallt läsa om pojkar (Kåreland 2005:16,17). Många författare väljer medvetet att ha både pojkar och flickor som huvudpersoner i böckerna för att barn oavsett kön ska kunna identifiera sig med bokens gestalter (Kåreland 2005:122).

Det finns forskare, bl.a. Brink och Appleyard, som menar att pojkar ska läsa pojkböcker med äventyr om sjörövare och hjältar, och inte känslomässigt feminiserande historier. Visst stöd fås av andra forskare som menar att barn i sin läsning främst söker efter personer som är sådana som de själva skulle vilja vara. Att pojkar föredrar berättelser med manliga hjältar i äventyr, medan flickor föredrar

13

kvinnliga huvudpersoner, gärna i hem- och skolmiljö. Och att barn ofta i sin läsning identifierar sig med rollen som hjälte eller hjätinna. De menar att pojkar och flickor väljer böcker efter kön och att de söker sig till förebilder av samma kön som kan vara ett stöd i bildandet av den egna könsidentiteten. (Kåreland 2005:182). Kåreland anser, i motsats till denna uppfattning, att pojkar och flickor aktivt bör presenteras av olika slags karaktärer då påverkan från litteraturen är stor för barnens utveckling av identitet (Kåreland 2005:127). Att det finns många starka pojkar i huvudrollerna och flickor utan egenskaper behöver inte spela någon roll, menar Kajsa Wahlström. Men problemet uppstår om detta dominerar berättandet. Om budskapet upprepas ensidigt i alla lägen och i alla aktiviteter, sätter det ensidiga spår hos barnen. Hon menar vidare att barns sociala kompetens, självkänsla och

självförtroende byggs upp genom att både flickor och pojkar omväxlande får axla huvudroller och biroller. Både i verkligheten och i skönlitteraturen (Wahlström 2003:25-26).

Man talar om genusstereotyper när pojkar och flickor beter sig så som det förväntas, flickor är snälla, väluppfostrade och duktiga, pojkar är busiga och äventyrliga skriver Nikolajeva. Hon menar inte att alla kvinnliga och manliga litterära personer följer detta schema, men det gör det lättare att bedöma skildringar av stereotypa personer. Våra föreställningar om ”typiska” manliga och kvinnliga drag har naturligtvis förändrats genom tiderna. Kvinnogestalterna har genomgått stora förändringar, men även pojkarna i moderna böcker tillåts visa ”kvinnliga” drag som sårbarhet, omtanke om andra osv. (Nikolajeva 1998: 64).

Typiska drag hos de olika könen kan, enligt Nikolajeva i Barnbokens byggklossar (1998:65), vara:

Män/pojkar Kvinnor/flickor

Starka vackra

Våldsamma aggressionshämmade

Känslokalla, hårda emotionella, milda

Aggressiva olydiga

Tävlande självuppoffrande

Rovgiriga omtänksamma, omsorgsfulla

Skyddande sårbara

Självständiga beroende

Aktiva passiva

Analyserande syntetiserade

Tänker kvantitativt tänker kvalitativt

14

Även genom bokens bild förmedlas genusattribut och könskaraktäristika vilket kan stärka den stereotypa uppfattningen av kön. Ur barnens synvinkel är långt eller kort hår den mest framträdande genusladdade attributen för man och kvinna. Den kvinnliga idealbilden illustreras med hjälp av genusattribut såsom smink, smycken och kläder. Den manliga idealbilden illustreras utifrån könskaraktäristika såsom hår, muskler och skägg (Kåreland 2005:72-73).

Bilderna i böckerna kan också färgmässigt relateras till genus. Lena Kåreland berättar om två böcker där den typiska pojkboken är färgad med klara distinkta färger, där den röda färgen dominerar, och figurerna är tecknade med skarpa konturer, vilket får dem att framträda tydligare. Färgvalet i boken understryker det aggressiva och rebelliska draget hos pojken i boken. Den typiska flickboken

framhäver istället det kvinnligt veka och ljuvt flickaktiga, där runda, mjuka linjer och former används, och milda pastellfärger i gröna och gula toner (Kåreland 2005:48).

15

3. Metod

3.1 Metodval

Syftet med uppsatsen är att studera ett fåtal barnböcker ur ett genusperspektiv. Jag har valt att göra en kvalitativ studie som innebär att gå på djupet inom ett visst område. Den främsta uppgiften för den kvalitativa undersökningen är att tolka och förstå resultat som framkommer i varje personligt fall, inte att dra allmänna slutsatser, ange orsaker eller gissa. Det centrala i en kvalitativ undersökning är att hitta mönster och tolkningar men även avvikelser i det som granskas (Stukát 2011:36).

Runa Patel och Bo Davidson (2003) skriver att man förr i tiden använde den hermeneutiska teorin för att tolka bibelns texter. Idag används den för att tolka olika typer av texter och människors berättelser. Hermeneutiken är ett förhållningssätt och en vetenskaplig riktning där man tolkar, studerar och försöker förstå grundbetingelserna för den mänskliga existensen. Moderna hermeneutiker menar att man kan tolka den mänskliga existensen genom språket. Att det går att förstå andra människor och vår egen livssituation genom att tolka hur mänskligt liv, existens, kommer till uttryck genom det talande och skrivna språket, samt i människors handlingar och i mänskliga livsyttringar. Till skillnad från den hermeneutiska teorin har positivismen fått stå för kvantitativa, statiska hårddatametoder där kunskapen bygger på iakttagelser som är logiska och som går att pröva. Den positivistiska forskaren får inte på något sätt kunna påverka resultatet, utan ska alltid vara objektiv och osynlig. Den hermeneutiska forskarens tidigare kunskaper, tankar, känslor och intryck är inte något negativt, utan är snarare en tillgång när man inom detta förhållningssätt ska förstå och tolka forskningsobjektet. Till skillnad mot positivisten, som gärna studerar forskningsprojektet bit för bit, vill jag som i den hermeneutiska teorin, utgå från helheten i forskningsproblemet. Jag vill först se datainsamlingen i sin helhet, till dess delar för att sedan åter se helheten igen (Patel & Davidson 2003:28-30).

En hermeneutisk vetenskapsteori är den som passar mig bäst utifrån det jag vill undersöka. Jag har använt mig av text- och bildanalys då syftet med min studie är att undersöka och analysera hur genus framställs i bilderboken. Att göra en text och bildanalys innebär att man analyserar en eller flera texter ur olika aspekter. Det kan vara texter som läroplaner, kursplaner, läroböcker eller som i mitt fall bilderböcker. I en text och bildanalys ingår det att göra en kritisk närläsning, att försöka tydliggöra textens och bildernas innehåll så noggrant som möjligt. Viktigt är att i analysen ställa sig frågor som: vad har tagits med, vad har uteslutits, vad betonas och vad tonas ner. Tar man med flera texter i sin

16

undersökning öppnas möjligheten att jämföra texterna med varandra och förklara skillnaderna. Studien kan även gälla likartade texter från olika tider för att få det historiska utvecklingsperspektivet: vad har förändrats och varför? (Johansson & Svedner 2001:35)

I min undersökning av fyra utvalda böcker har jag tittat på och försökt finna både likheter och

olikheter i hur pojkar respektive flickor framställs i text och bild. Jag har valt böcker jag aldrig tidigare läst, och därför inte heller har någon etablerad uppfattning kring, för att kunna motverka subjektivt tyckande. Jag är också medveten om att mina tidigare erfarenheter och känslor kommer att ligga till grund för hur jag tolkar min datainsamling.

3.2 Urval

För att undvika personlig påverkan i urvalet av böcker valde jag att be en av personalen på biblioteket i Trelleborg välja ut 15 efterfrågade barnböcker. Böckerna skulle bestå av både bild och text, och vara riktade till barn i åldersgrupp tre till sex år. Bibliotekarien undrade inom vilket ämne jag skulle studera böckerna. Detta avslöjade jag dock inte, just för den anledningen att hon skulle kunna välja böcker utan påverkan. De böcker bibliotekarien valde ut var: Haj Puss av Jonathan Lindström, Kompisen längtar av Moni Nilsson, Billy och den mystiska katten av Birgitta Stenberg, Åke och hans ö av Petter Lidbeck, Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum, Dunderlunds bästa bokstav av Åsa Lind, Prick och Fläck ser stjärnor av Lotta Geffenblad, Koko och Bosse av Lisen Adbåge, Var är alla barnen av Håkan Jaensson, Mormors maskin av Jukka Jaajarinne, Lillbrors segelfärd av Elsa Beskow, Känner du Pippi Långstrump av Astrid Lindgren, Adjö herr Muffin av Ulf Nilsson, När Findus var liten och försvann av Sven Nordquist och Herman och Eldsvådan av Stian Hole.

Jag valde att använda mig endast av svenska författare, eftersom genus är socialt och kulturellt betingat och får olika tolkningar beroende på var i världen man bor. Två av böckerna var skrivna av utländska författare, de valde jag därför bort. Jag ville även att båda könen skulle vara representerade i de böcker jag valde, utan hänsyn till om det var i mänsklig form eller i annan gestaltning. Det fanns i mitt urval en bok där man möter förmänskligade djur, där djuren framställs med mänskliga karaktärsdrag. Böckerna skulle också vara skrivna av både manliga och kvinnliga författare. Det är svårt att kunna urskilja om män och kvinnor belyser genus på ett annorlunda sätt, med så litet urval som fyra böcker, men jag har ändå medvetet valt att välja såväl manliga som kvinnliga författare. En och samma illustratör förekom två gånger. Detta har egentligen ingen betydelse då syftet var att analysera de

17

böcker som var mest populära för utlåning. Det har inte heller betydelse då det ju gäller att analysera hur text och bild integrerar med varandra, men jag valde ändå att ta bort den ena för att få större variation på bilderna i bilderböckerna. En av böckerna var trasig och delar av text och bild saknades. En bok ansåg jag var skriven för mindre barn än tre år. Dessa två lade jag åt sidan. Fyra av böckerna kände jag till sedan tidigare. Dessa valde jag bort då jag ville analysera böcker jag aldrig tidigare läst eller känt till. Jag har inte lagt någon vikt vid årtal för utgivning av barnböckerna.

Jag valde att endast analysera ett fåtal böcker för att kunna gå på djupet i dessa. Det slutliga urvalet stannade vid fyra böcker, varav två var skrivna av kvinnliga författare och två var skrivna av manliga författare. Jag insåg att mitt urval på fyra böcker inte alls gav mig en allomfattande slutsats kring hur manligt respektive kvinnligt framställs i barnlitteraturen. Jag skulle velat analysera fler bilderböcker, men ville hellre göra fyra kvalitativa undersökningar och därav få ett djup i det jag undersökte i min studie. De böcker som slutligen valdes var

Åke och hans ö av Petter Lidbäck Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson

Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum Dunderlunds bästa bokstav av Åsa Lind

3.3 Analysmetod och tillvägagångssätt

För att få svar på hur könsmönster skildras i modern barnlitteratur har jag analyserat text och bild i ett urval av barnböcker ur ett genusperspektiv. Inför analysen har jag med hjälp av litteratur fördjupat mina kunskaper om genus, och hur könsroller förmedlas och tolkas. Jag har jämfört de olika

karaktärerna med de färdigheter och roller som traditionellt tilldelas pojkar och flickor, och har använt mig av Nikolajevas (1998) abstrakta schema. Exempelvis tillskrivs kvinnans karaktärsdrag som mild, sårbar och lydig medan mannen tillskrivs egenskaper som hård, skyddande och aggressiv. Genom att använda detta schema var det lättare att kunna se och analysera de valda barnböckerna ur ett

genusperspektiv. Det vill säga om manligt och kvinnligt följer det beteendemönster som förutsätter normen för samhället idag. Jag har också med hjälp av schemat sett avvikelser, såsom pojkar och flickor som bryter den genusstereotypa norm som råder och därmed betraktas som gränsöverskridare.

18

Jag har också tagit hjälp av några frågor som Nikolajeva har skrivit, att kunna utgå ifrån när man ska studera genusstrukturer i bilderböcker.

 Är huvudpersonens kön avgörande för förhandlingsförloppet? Nikolajeva råder till att byta personens kön och se hur detta påverkar handlingen.

 Använder konstnären övertydliga visuella medel för att understryka personens kön?

 Motsvarar personens beteende den föreskrivna genusformen? Om inte, hur och varför avviker den från normen? Hur avbildas denna avvikelse i ord och bilder?

 Är bipersonerna, särskilt de vuxna, stereotypt porträtterade? Är dessa stereotypiska porträtt i ord och bilder eller är det i huvudsak i bilden som vi ser stereotyperna?

 Om personen är ett könlöst djur eller föremål, finns det några tecken i texten eller i bilden som tvingar oss att uppfatta personen som en pojke eller en flicka? (Nikolajeva 2000:173)

Till att börja med läste jag igenom böckerna för att få ett så sammanhängande intryck som möjligt, både via text och bild. Efter att ha läst böckerna ett antal gånger bestämde jag mig för vilka karaktärer som skulle analyseras. Jag bestämde mig för både huvudpersonerna och birollerna i böckerna. Efter det undersökte jag hur könsmönstret för pojkar, flickor, män och kvinnor framställdes i barnböckerna. Jag tittade också på normer och normbrott som dök upp. Utifrån vad jag såg och läste studerade jag materialet en gång till. Sen delade jag upp alla karaktärer i böckerna utifrån hur kvinnligt respektive manligt representerades i böckerna i förhållande till text och bild. Iakttagelser som t.ex. handling och kläder ligger till grund för indelningen.

19

4. Resultat och analys

4.1 Adjö, herr Muffin

Boken handlar om ett marsvin som en gång varit ung och stark, nu är han gammal och trött. Han bor i en upp och nervänd kartong, med dörr och skorsten. Utanför finns en brevlåda där han ibland får en gurkbit eller en mandel. En dag ligger där ett brev. Genom det brevet får vi veta att marsvinet är gammalt och att det plötsligt kan dö. Utan att vi får veta om marsvinet kan läsa, så tuggar han sönder pappret så det blir som snöflingor. Marsvinet drömmer sig tillbaka och tänker glatt på livet som varit. En veterinär kommer för att undersöka marsvinet och konstaterar att det inte finns någonting att göra. Man får genom breven till Muffin följa flickans tankar om döden, och allt vad det innebär, och livet efter döden. Hela boken är utrustad med vackra naturbilder och färgad med neutrala, fina färger i blåa, gröna och röda toner, med mjuka övergångar. Dessa färger och de mjuka linjerna framhäver, enligt Kåreland, det kvinnliga i typiska flickböcker (Kåreland 2005: 48). Det råder ett lugn över boken. På bokens framsida kan man, som jag antar, se Muffin gå omkring i naturen. Omslaget präglas av somrig miljö, med full grönska och blommande prästkragar. När man läst boken förstår man att bilden på framsidan kan vara från tiden Muffin var ung och pigg och kunde bege sig ut på lite längre äventyr. Han har inga kläder eller attribut som visar sin könstillhörighet. Av texten som lyder ”Adjö, herr Muffin”, förstår man att marsvinet är av hankön.

I den här berättelsen väljer författaren att framställa huvudpersonen som en man. Då händelseförloppet i boken handlar om att dö spelar det biologiska könet inte någon roll. Muffin utför inte några

handlingar som är könsbundna, förutom det vi får reda på när han tänker tillbaka på sin ungdom då han var stark, och kunde bära på en hel gurka. Annars visar han på sin emotionella sida och på sin

sårbarhet då han bl.a. med vemod tänker tillbaka på sin fru och hennes bortgång. Att hamstern haft ett förhållande med en kvinna visar på traditionell heteronormativitet. Det vill säga män förväntas bete sig maskulint och kvinnor förväntas bete sig feminint, och män förväntas skapa romantiska och sexuella relationer med kvinnor och vise versa. Detta styrker bilden av samhällets förväntan på män och kvinnor (jämför med Evenshaug & Hallen 2001:283).

Bipersonerna är neutralt illustrerade. Alla har kort hår, men man kan se att det är en pojke eller flicka

20

bilderna. Färgerna på kläderna är blandat blå, röda och gröna som resten av boken, och blir därför relativt könsbundna för pojkarna, men inte för flickorna.

4.2 Åke och hans ö

Boken handlar om hur Åke tar hand om alla som kommer till ”hans” ö under sommartiden. Han bor tillsammans med sin mamma och pappa som ”åretruntare” på ön. Det är tur för sommargästerna att Åke finns, för han kan allt. Det är bara att ringa Åke så fort de behöver hjälp. Han sågar ner träd, lagar båtmotorn, och tömmer utedasset och mycket, mycket mer.

På bokens framsida har illustratören avbildat personerna där könstillhörigheterna tydligt framgår. Det är sex olika små bilder med sekvenser, som är tagna ur bokens innehåll. Pojken antas vara Åke då han förekommer på alla bildsekvenserna. Åke bär en knallröd T-shirt. Starka färger och skarpa konturer har använts, vilket kan tolkas som typiskt manligt (jämför med Kåreland 2005:48)

Huvudpersonen har en avgörande roll för handlingsförloppet. Åke framställs på ett sätt som är mycket stereotypt för en pojke i både text och bild. I texten och bilden framgår det att Åke klättrar högt i träden, att han är tekniskt lagd och dyker ner i vattnet. Han gräver ut allt gammalt bajs ur utedasset, dribblar och skjuter mål på fotbollsmatchen och skyr inte vidsvinet som alla är rädda för. Dessa aktiviteter skulle kunna ses som aktiva, och han är stark, modig och orädd. Detta är egenskaper som enligt Nikolajeva (1998:65) tillskrivs mannen. Åke är medveten om att han är duktig på allt, då han vid varje beröm håller med och återupprepar det de sagt till honom, som om det vore en självklarhet. Åke ses som en hjälte av de boende på ön. Enligt Nettervik är huvudpersonerna i pojkböcker ofta hjältar som orädda riskerar livet för den goda sakens skull (Nettevik 2002: 110).

Åke hjälper lika många kvinnor som män med olika saker de behöver hjälp med. Intressant är att de hjälpbehövande visar alla rädsla. ängslan eller oro, oberoende av kön, egenskaper som samhället ofta tillskriver kvinnan. Enligt Kåreland (2005:74) tillskrivs egenskaper som rädsla kvinnan, mannen är den som ska vara stark och orädd. I en annan sekvens hjälper Åke dessutom alla pappor som håller på att förlora i fotbollsmatchen mot mammorna. Det vore ju fruktansvärt om det hände. Detta är extremt könsstereotypt. Tävling anses också vara stereotypt för mannen (jämför med Nikolajeva 1998: 65).

21

Konstnären använder sig av överförtydligade visuella medel för att understryka personernas kön. Många av kvinnorna och flickorna är klädda i klänningar. Ofta ser man att de bär tofsar i håret, och är utsmyckade med halsband, armband och örhängen. Stora sommarhattar, bikini och målade naglar förekommer också. Detta styrker att den kvinnliga idealbilden ofta illustreras med hjälp av

genusattribut såsom smink, smycken och kläder (jämför med Kåreland 2005 :72-73). Männen har kort hår om något alls, förutom Rolle som är fritidsfiskare och utrustad med stor kalufs, mycket skägg och buskiga ögonbryn. Många av männen bär också små hattar. Detta styrker också den manliga

idealbilden som ofta illustreras utifrån könskaraktäristika såsom hår, muskler och skägg (Kåreland 2005 :72-73.

4.3 Dunderlunds bästa bokstav

Gösta Hjalmar Dunderlund, som är bokens huvudperson, bor helt ensam i en stuga, tvärs över skogen, längst bort i byn. Han har utsikt över vattnet, och tycker bäst om rallarrosor och rökt fläsk på hårt bröd. Dunderlund har en granne som heter Asta Udd, som han ibland jämför sig med. Hon har sjutton

barnbarn, han har inga. Inga barn heller. Men han har ett potatisland! Han tycker om att läsa tidningen och lösa korsord. Så träffar han Frida, en av Asta Udds barnbarn, vid postlådorna och de har något gemensamt. Båda tycker om att leka och mixtra med bokstäver. En dag undrar Frida vilken bokstav som är Dunderlunds bästa bokstav. Detta har Dunderlund aldrig funderat över och vi får följa hur han kommer fram till vilken bokstav det är.

Vid första anblicken ger boken ett intryck av att den är väldigt könsneutral. Titeln på bokens framsida är ”Dunderlunds bästa bokstav” där ”bästa bokstav” består av urklippta tidningsbokstäver i olika färger. Bakgrunden är en beige blommig tapet. Dunderlund har sin tidning under armen och kliar sig fundersamt i huvudet. Han ser lite barnslig ut i sitt runda ansikte, sina rosiga kinder och med den lilla, lilla kepsen han har mitt på huvudet. Han har en rutig skjorta i blått och rött och svarta byxor.

Då boken handlar om bokstäver är inte deras könstillhörighet avgörande för händelseförloppet, så därför skulle man kunna byta ut könstillhörigheten. Det som tyder på att Dunderlund är en man är hans flintskallighet, hans rutiga långärmade herrskjorta, hans mörka byxor och hans intresse för

traktorkörning. För övrigt skriver författaren på ett könsneutralt sätt när hon beskriver huvudpersonen. Färgerna i boken är ljuvt milda och det finns inget som tyder på att genus speglas. Att det är en man

22

som innehar huvudrollen, och kvinnorna får nöja sig med biroller är ju väldigt könsstereotypt (jämför med Sandquist 1998: 22-23).

De tre kvinnliga bipersonerna besår av två gamla damer och en liten flicka. Damerna har båda grått uppsatt hår och blommiga feminina klänningar, och utstrålar också kvinnlighet på ett könsstereotypt sätt. Grannen Asta är smal och systern är lik sin bror Dunderlund och är lite rundare. I den enda sekvens vi får möta Asta Udd dukar hon fram en kopp kaffe och lägger fram nybakade bullar åt herr Dunderlund. Dunderlund sätter sig till bords och Asta Udd diskar och torkar disken under tiden. Hushållssysslor faller traditionellt sett inom ramen för den kvinnliga könsformen. Flickan Frida har långt hår, vit- och grönrutig könsneutral klänning, och cyklar runt på en röd cykel. Cykeln skulle man kunna beskriva som en typisk flickmodell då ramens överrör är sluttande.

4.4 Kenta och barbisarna

Huvudpersonen i denna bok heter Kenta och han är snabb och ruggigt bra på fotboll. Alla killar på förskolan vill spela fotboll med Kenta. Trots att Kenta är kille, och tycker om fotboll, längtar han också efter att få vara med flickorna och leka med barbisarna. En dag tar han med sig sin barbiedocka i smyg i sin ryggsäck, och lämnar, mot sin pappas vilja, fotbollen hemma. Enligt Wahlström är det ofta föräldrar som påverkar barn med sina förväntningar (Wahlström 2002: 25). Väl framme på förskolan går Kenta förbi de ”vilda” killarna, som är ute och spelar fotboll. Han går in till flickorna, packar upp sin barbie och står och väntar på att få var med. Det tar lång tid och efter många trevande försök låter de bestämda flickorna honom till sist få vara med.

Bokens framsida visar tre flickor som leker med barbiedockor tillsamman i lugn och ro, i slutänden av rutschbanan. En pojke sitter högst upp på rutschbanan med sin pangare i handen och tittar längtansfullt på flickorna. Av bokens titel förstår man att pojken är Kenta. I bakgrunden kan man se skuggan av pojkar som leker krig. Färgen och mönstret på kläderna kan lätt förknippas med det typiskt manliga och kvinnliga. Kenta har en t-shirt med ett argt kattansikte och militärmönstrade byxor. Byxorna kan anknytas till försvaret och militären som anses vara ett mansdominerat yrke. Två av flickorna har rosa och blommiga kläder varav en klänning. Den tredje flickan bär könsneutrala kläder. De har tofsar i håret och leker med dockor, som förknippas med det typiskt flickiga (jämför med Kåreland

2005:72-23

73). Pojkarna i bakgrunden leker krig, en lek där man syns och hörs mycket. Detta signalerar det typiskt pojkiga ( Odelfors 1998:12).

Huvudpersonens kön har en avgörande roll för handlingsförloppet. Kenta är en tydlig

gränsöverskridare, normbrytare. Konstnären bakom illustrationen visar tydligt på Kentas kläder att det är en pojke, men däremot så bryter Kenta genusmönstret med sitt beteende då han sitter i lugn och ro och bygger på sin robotstridare, medan killkompisarna far rundor, upp på bord och ner igen. Kenta hade velat visa sin fina robotstridare med guldpluppar på, för sin pappa, men den hade redan kraschat när pappan kom. På vilan ligger Kenta stilla på sin plats medan de andra pojkarna busar och leker med varandra. Kenta ligger och funderar över hur det var för småbarnen som krigades ner från sin gunga av de vilda pojkarna, medan han själv stod passiv bredvid. Denna känslighet är en egenskap som skulle kunna förknippas med det traditionellt kvinnliga då jag utgått från Nikolajevas abstrakta schema för ”manlighet” och ”kvinnlighet” som bland annat betonar att sårbarhet är en kvinnlig egenskap. Att Kenta mer än gärna är med flickorna och leker med de på deras villkor strider mot vad Kåreland (2005:74) säger att pojkar inte alls är lika villiga att träda in i den kvinnliga genusfierade världen. Enligt Evenshaug och Hallen (2001:287) har mansrollen högre status än kvinnorollen, och det råder redan i förskolan ett slags genuskontrakt som innebär att pojkarna har och ges mer makt än flickorna (Kåreland 2005:75). Det verkar som om Kenta i förhållandet till de andra pojkarna skäms för att ha varit med flickorna och därigenom sjunkit i status. Han väljer att gå ifrån och smiter in på toaletten. Enligt normen kan Kenta uppfattas vara en flickpojke. Enligt Wahlström är det dock flickor som är mest villiga att identifiera sig med pojkar, medan pojkar ogärna identifierar sig med flickor

(Wahlström 2003:109).

Illustratören använder sig av tydliga visuella medel för att understryka bipersonernas könstillhörighet. Detta kan man se på personernas klädsel där mörka kläder på pojkar, och ljusa blommiga kläder på flickorna appliceras. Därmed följer illustratören den klädnorm som råder (jämför med Kåreland 2005:48). Men man har även gjort skillnaden tydlig utifrån pojkarnas intressen som är att leka vilda krigslekar och spela fotboll, och flickornas intressen som är att leka med barbiedockor. Flickorna och pojkarna har framställts på ett sådant sätt att det genast går att uppfatta vilket kön de tillhör. Detta gäller även de vuxna där pappan är klädd i militärfärgade byxor och pedagogen har klänning. På de flesta bilder ser man pojkarna ta upp stora delar av rummet medan flickorna håller ihop och är lite för sig själva. Pojkar dominerar enligt Kåreland (2005:69) över flickor, de syns mer, hörs mer och är både mer busiga och upproriska. Flickorna i boken sitter och leker lite vid sidan om eller har dragit sig undan till en vrå eller ett litet rum. Flickor brukar enligt den norm som råder i samhället vara lugna, snälla, tysta och leka. Pojkar rör sig i sin lek över ett större område än flickor (Kåreland 2005:70). Detta kan bekräfta det Wahlström (2003:44) säger att pojkar tillåts att ta för sig medan flickor hänvisas

24

att stå tillbaka. Miljön i boken kan ses som ganska ljus, där klara och skarpa färger blandas med ljusa och lugna. I en del av miljön på förskolan, närmare bestämt dockvrån, pryds väggarna av stora rosa blommor, vilket kan tolkas som en lekplats för flickor (jämför Kåreland 2005:48).

4.5 Sammanfattning och slutsatser

Jag har analyserat fyra böcker utifrån mitt syfte att försöka förstå hur genus framträder i bilderboken i både text och bild, genom följande frågeställningar:

o Hur framställs manligt respektive kvinnligt i barnlitteraturen? o Hur framställs normer och normbrott i barnlitteraturen?

Jag har iakttagit att flera av de kvinnliga karaktärerna framställs helt könsbundet både vad gäller kläder och handlingar. Egenskaper som lydig och mild syns som en tydlig beskrivning av flickan. Det fanns dock flickor som visade sina bestämda och företagsamma sidor i vissa sekvenser i en av böckerna. Kläderna i de analyserande böckerna har visat sig vara mest könsstereotypa, men också könsneutrala. I en av böckerna hade de kvinnliga karaktärerna väldigt könsneutrala kläder, medans de resterande tre böcker innehöll kvinnliga karaktärer med mycket könsbundna kläder och andra attribut såsom håruppsättningar med band och spännen, och leksaker såsom dockor.

Vidare kunde jag se att det i två av de fyra böcker jag analyserade fanns manliga karaktärer som

framställs som könsstereotypiskt, både genom kläder och handlingar. I en av böckerna fanns karaktärer som aldrig avvek från den traditionella normen. I denna bok kommenteras det ofta hur duktig, snabb och stark pojken är. I en av böckerna fanns manliga karaktärer som inte är könsstereotypa. I en av böckerna framträder den manliga karaktären som relativt könsstereotypt. Jag har även observerat att författaren i en av böckerna beskriver och framställer karaktärernas handlingar som både

könsstereotypt och inte. När den manliga karaktären spelar fotboll så följer han det rådande

könsmönstret, men när han istället leker med dockor så upplevs hans handlingar som inte könsbundna. Jag tycker mig se att genusgränsen i boken mjukats upp, i alla fall vad gäller karaktärernas handlingar, där pojkkaraktärerna som analyserats utmanar den könsform som råder. I tre av fyra böcker upptäcktes manliga karaktärer som framställdes könsbundet på grund av sina kläder, men deras handlingar skildes åt, den ena karaktärens handlingar var helt könsbundna, den andres könsroll var mer neutral, och den tredje karaktären framträdde både som könsbunden och inte.

25

I en av böckerna finns karaktärer som delvis frångår den förväntade könsrollen. I endast en av

böckerna avviker aldrig den manliga karaktären från det som normen tillskriver pojkar. I en av de fyra analyserade böckerna finns en manlig normbrytare som bryter könsnormen och blir gränsöverskridare. Genom både handlingar och egenskaper bryter han det traditionella könsmönster som råder. I de övriga tre böckerna har inga gränsöverskridare observerats, varken manliga eller kvinnliga. I två av böckerna har dock karaktärerna tillskrivits någon enstaka egenskap som frångår normen och de blir därför normbrytare på något sätt. Gränsvakter var det ont om i böckerna. Endast i en av de fyra böckerna syntes två lite mjukare varianter av vuxna gränsvakter.

Gemensamt för alla fyra böcker som jag har analyserat är att samtliga är svenska författare, två kvinnliga och två manliga. Ett genomgående mönster jag kan se är att texten och bilden i

bilderböckerna har lika stor funktion i berättandet. Vidare har jag sett att namnen på alla titlar har huvudkaraktärens namn. Alla böckernas titlar ger oss en inblick i vad som kommer att hända i berättelsen. Det biologiska könet på huvudpersonerna är i alla fyra böcker pojkar/män, varav en är ett djur. Detta bekräftar det Sandquist (1998) menar, att oftast är huvudpersonerna i bilderböcker av hankön, antingen som en liten pojke eller ett pojkdjur. Enligt Kåreland (2005) väljer många författare medvetet att ha både pojkar och flickor som huvudpersoner i böckerna för att barn oavsett kön ska kunna identifiera sig med bokens gestalter. Detta har alltså ej framkommit i någon av böckerna jag har analyserat. Nikolajeva (2000) menar att det finns flera olika skäl till varför man använder djur som huvudroller. Ett sådant skäl kan vara att man på detta sätt kommer undan frågor om kön, ålder och social status. Vidare menar författaren att flickor och pojkar är varandras motsatser, men när jag analyserade mina böcker fann jag att detta inte alltid stämde. Kenta som karaktär i boken Kenta och barbisarna är passiv och sårbar, och utifrån Nikolajavas (1998) schema över hur flickor och pojkar antas vara stämmer inte detta. Liknande mönster kan man se i karaktären Muffin, då han som man förväntas vara hård och känslokall, men är det motsatta, emotionell och mild. Dessa två manliga personligheter kan anses som kvinnliga. Nikolajava (1998) skriver dock också att våra föreställningar om ”typiska” manliga och kvinnliga drag förändrats genom tiderna och att pojkar i moderna böcker tillåts visa ”kvinnliga” drag som sårbarhet, omtanke om andra och så vidare. Detta stämmer klart och tydligt med Kenta och barbisarna, som är den enda övertydliga gränsöverskridare som syns i de fyra analyserade barnböckerna. Jag har inte funnit någon gränsvakt. De få yrkeskategorierna som

26

5. Diskussion

Syftet med detta arbete var att få en inblick i bilderböcker för att se hur manligt och kvinnligt

framställs ur ett genusperspektiv. Som underlag för undersökningen har jag använt mig av fyra utvalda böcker. Dessa fyra barnböcker är utlånade böcker från Trelleborgs bibliotek, via bokbussen i

Smygehamn. Böckerna är riktade till barn i åldern 3-6 år. Bland annat ställde jag mig undrande över hur manligt respektive kvinnligt framställs, och huruvida normer och normbrott framställs i dessa böcker. Då det endast ingår fyra titlar i mitt urval kan jag genom denna studie inte dra några generella slutsatser.

Då det enligt Stukát (2011:36) inte handlar om att dra allmänna slutsatser när man gör en kvalitativ metodundersökning gick jag in för att gå på djupet och se närmare på text och bild i bilderböckerna för att kunna tolka, hitta mönster och avvikelser som var viktiga för detta arbete. Jag kan nu i efterhand, efter att ha gjort studien om bilderböckerna, se att resultatet kunde ha sett annorlunda ut om jag tagit hänsyn till andra faktorer.

Böckerna jag valde att analysera om var alla skrivna av svenska författare. Det hade varit intressant att se om det varit någon skillnad om jag även valt att använda mig av böcker med utländska författare. Eftersom de kulturella aspekterna skiljer sig beroende på var man bor i världen anser jag att valet av författare kunde ha gjort en stor skillnad för detta arbete. Jag tog i mitt urval ingen hänsyn till när böckerna var skrivna. Det föll sig dock så att de alla var skrivna i modern tid. En bok var skriven 2002 och de tre resterande böckerna mellan 2007 och 2010. Det hade varit inressant att se vilka skillnader det hade varit om böckerna var skrivna under olika tidsperioder. Om det då hade framkommit någon skillnad i hur bland annat karaktärerna framställdes. Andra faktorer som urval av böcker, antal böcker och åldersgrupp hade också påverkat hur arbetet hade sett ut. Jag valde medvetet böcker som var skrivna av både manliga och kvinnliga författare.

En manlig författare stack ut med att skriva sin berättelse övertydligt stereotypt för mannen.

Förhållandet mellan huvudpersonerna och birollerna i denna bok visar att det pojkiga och manligt är norm. En kvinnlig författare var normbrytare. De återstående två böckerna, skrivna av en manlig och en kvinnlig författare, framställs som relativt fria från traditionella könsmönster.

Jag har reflekterat kring hur arbetet hade kunnat se ut om jag hade valt att intervjua pedagoger eller barn om deras tankar kring genus i barnlitteratur. Att få reda på hur barn och pedagoger uppfattar genus och vilken litteratur pedagoger, men även pojkar respektive flickor föredrar, och varför. Jag

27

anser att det hade blivit ett bättre och intressantare resultat om jag även hade gjort intervjuer parallellt med bokanalyserna.

Innan jag började med denna studie hade jag vissa förväntningar. Dessa grundade sig förstås i mina tidigare erfarenheter och föreställningar. Att arbeta enskilt med ett arbete har förstås sina fördelar, men jag har saknat en kurskamrat att bolla idéer och tankar med, och att kunna ta till vara på varandras erfarenheter och på varandras sätt att se på saker och ting. En av föreställningarna jag tidigare haft var att finna fler böcker med traditionella könsmönster. Av berättelserna i böckerna kunde jag urskilja en tydlig skillnad där en kvinnlig författare tog speciellt hänsyn till att bryta normen om vad mina föreställningar om manligt och kvinnligt är, och det var Pija Lindenbaum som skrev Kenta och barbisarna. Pija Lindenbaum framställer Kenta som en tydlig normbrytare, som visar på bl.a. passivitet och sårbarhet, vilket framställs som traditionellt kvinnligt. Samtidigt visar han med sin handling mod att våga gå emot det traditionella. Mod är ett traditionellt manligt drag. Intressant är att se resultatet av denna handling. Alla pojkarna vill vara med och klä ut sig till prinsessor och vara med i dansen, och efter dansen följer alla flickorna med ut och spelar fotboll med pojkarna. Alla utklädda till prinsessor. Kenta blev en normbrytande förebild.

Detta har väckt frågor och tankar under studiens gång. Bland annat hur resultatet hade blivit om pedagoger gjorde mer för att följa läroplanen i fråga om att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt, och sett till att barriärerna som finns mellan manligt och kvinnligt bryts. Då litteraturen är viktig för barns uppfattning om genus skulle det vara intressant att studera vidare i hur olika förskolor arbetar med litteratur ur ett genusperspektiv.

För vidare forskning hade det också varit väldigt intressant att göra en studie om huruvida pedagoger följer läroplanen för förskolan i ett genusperspektiv. Att göra en jämförelse mellan två förskolor. En förskola som aktivt jobbar med genus och en som inte gör det. Att t.ex. jämföra den förskola jag nu är anställd på med den förskola som Wahlström (2003) observerade i sin undersökning, då de på den förskolan arbetar medvetet med genus.

En brist med mitt arbete är det begränsade antalet böcker jag undersökte. Denna undersökning har dock gett mig väldigt mycket, både när det gäller barnlitteratur och vad forskningen säger. Jag har fått en ökad förståelse för innebörden i läroplanens mål gällande jämställdhet mellan könen. Jag anser att man som pedagog ska ha ett medvetet urval av vilka böcker man presenterar för barnen, och även veta vilka mål, syften och teman i förskolan som man kan koppla detta till. Jag kommer att ha stor nytta av min nya kunskap i min roll som framtida pedagog.

28

6. Referenser

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund:Studentlitteratur Gens, Ingemar (2002). Från vaggan till identitet - hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män [teorin bakom pedagogiken på förskolorna Björntomten och Tittmyran]. Jönköping: Seminarium Utb. & Förl. Graf, Johanna, Helmadotter, Anne-Marie & Ruben, Susanna (1991). Visst är det skillnad! Om att arbeta utifrån både flickors och pojkars behov. Malmö: Almqvist & Wiksell Förlag

Gullbrandsen, Jorun (1994). Är skolan till för Karin eller Erik?. Lund: Studentlitteratur Johansson Bo och Svedner Per Olov (2001). Examensarbete i lärarutbildningen.

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB Karlson, Ingrid (2003). Könsgestaltningar i skolan. Om könsrelaterat gränsupprätthållande, gränsuppluckrande och gränsöverskridande. Linköping: Filosofiska fakulteten

Kåreland, Lena (2005). Modig och stark – eller ligga lågt: skönlitteratur och genus i skola och förskola. Stockholm: Natur & kultur

Lidbeck, Petter (2010). Åke och hans ö. Stockholm: Natur & Kultur Lind, Åsa (2009). Dunderlunds bästa bokstav. Mariehamn: PQR-kultur Lindenbaum, Pija (2007). Kenta och barbisarna. Stockholm: Rabén & Sjögren Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010 (2010). Stockholm: Skolverket Nettervik, Ingrid (2002). I barnbokens värld. Malmö: Gleerups Utbildning AB Nikolajeva, Maria (1998). Barnbokens byggklossar. Lund: Studentlitteratur Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar. Lund: Studentlitteratur Nilsson, Ulf (2002). Adjö, herr Muffin. Stockholm: Bonnier Carlsen Bokförlag

Odelfors, Birgitta (1998). Förskolan i ett könsperspektiv – Att göra sig hörd och sedd. Lund: Studentlitteratur

Patel, Runa och Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur Rithander, Susanne (1997). Flickor och pojkar i förskolan. Hjälpfröknar och rebeller. Stockholm: Liber

Sandquist, Anna-Marie (1998). Visst görs vi olika. Jämställda barn- Hur skulle det se ut? Stockholm: Svenska Kommunförb. Kommentus.

Stukát, Staffan (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur Wahlström, Kajsa (2003). Flickor, pojkar och pedagoger. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio