Att välja eller inte välja

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

10 högskolepoäng

Att välja eller inte välja

- En studie i hur studie- och yrkesvägledare hanterar skoltrötta elever vid övergången till gymnasiet

To choose, or not to choose

-

A study in how the guidence counselor handles the unmotivated student progressing to high school

Irene Sjögren

Sara Lundblad

Studie- och yrkesvägledarutbildning - 120hp

Höstterminen 2007

Examinator: Nils Andersson

Handledare: Marita Flisbäck

Förord

Nu är 10 veckors hårt arbete med examensarbetet till ända och det har varit en upplevelse vi båda kommer att minnas som en tid med både upp- och nerförsbackar. Vårt brinnande intresse av undersökningens syfte och nyfikenheten över vad som ska komma fram under resans gång har fått oss att genomföra detta.

När vi påbörjade denna undersökning kände vi inte varandra men samarbetet har trots allt fungerat bra. Vi vill därför rikta en tack till varandra för ett tungt men väl genomfört arbete.

Vi vill även tacka de sex vägledare som ställde upp på intervjuer och gjorde detta arbete möjligt! Tack för att ni hjälpt till att bredda vår kunskap i vår kommande yrkesroll!

Vår handledare Marita vill vi tacka för det genuina intresse och engagemang hon under denna tid visat. Hennes konkreta och tydliga hjälp har varit till stor nytta för hur detta arbete kunnat genomföras.

Sist men inte minst vill vi tacka våra familjer som blivit åsidosatta när vi kväll efter kväll och dag efter dag varit upptagna. Ni har haft ett stort tålamod och en beundransvärd förståelse!

Irene och Sara

” Jag anser att människans främsta mål i livet är att förverkliga sig själv. Att förverkliga sig själv genom njutning är ädlare än att göra det genom plåga”

SAMMANFATTNING

I vårt examensarbete undersöker vi hur enskilda studie- och yrkesvägledare motiverar skoltrötta elever i övergången till gymnasieskolan. Vidare tittar vi på vilka alternativ som finns för de elever som inte vill eller av någon anledning inte kan gå i gymnasiet. Hur förhåller sig de enskilda studie- och yrkesvägledarna till alternativen, tycker de att samhällets krav på eleverna är rimliga och hur vägleds dessa elever. Vi har inte funnit någon forskning i ämnet vägledning av skoltrötta och tycker därför att det är viktigt att belysa svårigheterna med vägledning av de elever som faller ur ramen samtidigt som samhällsnormen säger att elever ska in i gymnasieskolan.

Vår undersökning är kvalitativ och bygger till största del på samtalsintervjuer. Vi har intervjuat sex studie- och yrkesvägledare på olika grundskolor. I vårt teoretiska underlag använde vi oss av sociologen Anthony Giddens teorier om det senmoderna samhället. Vi har även använt oss av forskningsrapporter med perspektiv på klasstillhörighet och kontentan av att hamna utanför.

De resultat vi fick fram visar att studievägledarna anser att det finns många faktorer som spelar in vid elevers omotivation och skoltrötthet till gymnasiet. Samtliga vägledare upplevde att alternativen för de skoltrötta var få och att fler praktiska program borde finnas som ett komplement till de teoretiska. Det som framgick under vår undersökning var att en ambivalens fanns bland vägledarna då de vägledde skoltrötta elever mot gymnasiet fast de tyckte att det borde finnas fler yrkesorienterade alternativ.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1

Inledning

6

1.1 Bakgrund 6-7

1.2 Syfte och frågeställning 7

2

Tidigare forskning

8

2.1 Förändring i vägledningsarbetet 8-9

2.2 Skoltrötthet 9-10

2.3 En ökning av unga i utanförskap 10

2.4 Praon en förankring i verkligheten 11

2.5 Orsaksförklaringar till elevers ofullständiga betyg 11-13

3 Teoretiska utgångspunkter

14

3.1 Individen och väljandet i det senmoderna samhället 14 3.2 Individens ansvar och samhällets påverkan 14-15

3.3 Väljandet 15

3.4 Kulturell påverkan på valmöjligheter 15

3.5 Socioekonomisk påverkan på valmöjligheter 15-16

3.6 Kortsiktighet och expertis 16

3.7 Författarnas definition av skoltrötthet 16-18

4

Metodavsnitt

19

4.1 Metod 19 4.2 Intervju 19-20 4.3 Urval 20 4.4 Datainsamling 20 4.5 Bearbetning av material 20-21 4.6 Avgränsning 21

5

Materialredovisning

21

5.1 Intervjuredovisning 22 5.2 Anna 22-24 5.3 Bitte 24-29 5.4 Cilla 29-32 5.5 Doris 32-35 5.6 Eva 35-39 5.7 Frida 39-42 5.8 Sammanfattning av intervjumaterial 42-43

6

Analysavsnitt

43

6.1 Skoltrötthet och marginalisering 43-45 6.2 Klass, självidentitet och väljande 45-47 6.3 Att bygga relationer 47-48 6.4 Att se individen 49-50

7

Slutdiskussion

50-52

8

Litteraturlista

53

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Under vår utbildning till studie- och yrkesvägledare har vi upptäckt en kunskapsbrist bland studenterna i vägledningen av skoltrötta och omotiverade elever som står inför gymnasievalet. Många av våra klasskamrater har uttryckt ett behov av kunskap inom detta område och de liksom vi tycker det är viktigt i vår kommande yrkesroll att förstå eleverna och hitta relevanta verktyg i vägledningen som stärker motivationen i valprocessen.

Gymnasieskolan är en frivillig skolform som idag skulle kunna jämföras med den obligatoriska grundskolan eftersom förväntningarna från samhälle och arbetsliv kräver att individen har minst gymnasiekompetens. I början av 90- talet förlängdes gymnasieskolan gradvis till tre år. Syftet var att de teoretiska inslagen skulle utökas så att alla gymnasieutbildningar skulle ge grundläggande behörighet till högskolan. Men övergångarna till högskolan från de yrkesförberedande programmen är ytterst få och gymnasieavhoppen ökade på dessa program vilket kan ha sin förklaring i att det blev mer teoretiskt krävande. Samtidigt har ambitionerna att få alla ungdomar igenom gymnasiet ökat (Åslund et al. 2006, s. 78-79, 135).

Valmöjligheterna har blivit fler, en allt mer specialiserad utformning av de nationella programmen har skett och eleverna ska med egna val ha möjlighet att forma sin utbildning (Lindh & Fransson 2004, s.37). Samtidigt är alternativen för elever som är skoltrötta och omotiverade väldigt få och kravet på utbildning, flexibilitet och anställningsbarhet från samhället ökar. Förutom de 17 nationella gymnasieprogrammen finns det specialutformade program och de individuella programmen. Även om de individuella programmen kombinerar praktik med teori ska det leda till att individen ska in på ett nationellt program. I dagsläget finns alltså inte så många alternativ till den frivilliga gymnasieskolan som inte leder till studier.

Att som framtida studie- och yrkesvägledare få en förståelse för och kunskap om hur omotiverade eller skoltrötta elever kan vägledas är enligt oss en betydelsefull del av vägledningsarbetet. Som blivande studievägledare kommer vi att möta ungdomar som växer upp i ett Sverige med kraven på utbildning på sina axlar och det blir vår uppgift att vägleda dem rätt. Såsom studievägledare är det meningen att vi ska gå individens ärende men hur

vägleder vi en skoltrött elev utan att gå samhällets ärende, det vill säga som leder mot vidareutbildning?

Elever som inte har förmåga, ork eller kan se nyttan av att utbilda sig har svårt att leva upp till samhällets krav på att utforma sin egen framtid och väg mot självförverkligande. Hur ska vi som blivande studie- och yrkesvägledare hantera de ungdomar som på ett eller annat sätt faller ur ramen och är omotiverade till vidare studier och att göra de vägval som anses utgöra norm?

1.2 Syfte och frågeställningar

Denna studie syftar till att undersöka vägledares uppfattningar om det vägledningsarbete de utför med högstadieelever som vid övergången till gymnasiet visar sig vara omotiverade till vidare studier. Vi vill dels undersöka hur vägledarna ser på dessa elevers valmöjligheter och de utbildnings- och yrkesalternativ som finns att tillgå, samt undersöka hur de säger att de praktiskt går till väga i vägledningsarbetet.

Utifrån ovanstående syfte har följande frågeställningar formulerats

1. Hur vägleder enskilda studie- och yrkesvägledare omotiverade högstadieelever vid övergången till gymnasiet? Försöker de att motivera eleverna till att läsa vidare eller erbjuder de andra alternativ?

2. Vilka hinder och/eller möjligheter ser de i vägledningsarbetet med dessa elever, samt de alternativ som finns för de omotiverade eleverna i dagens samhälle?

2 TIDIGARE FORSKNING

Vi har valt att redovisa nedanstående forskningsrapporter då de innehåller ämnen som vi tar upp i vårt arbete, dvs. etnicitet och social klass som påverkansfaktorer, samhällsförändringar, ökat krav på individen samt förändringar i vägledningen. Rapporten Ungdomars utbildning och yrkesval –i egna och andras ögon (Skolverket, 2004) tar upp samhällsförändringens krav på kunskap och sociala klasser vilket hänger ihop med Mats Trondmans Varken ung eller vuxen (2001) där utgångspunkten var definitionen av ”skoltrötthet” samt sociala klasser. Vidare har vi använt SOU rapporten Unga utanför (2003) som behandlar ämnet marginalisering och utanförskap som följd av att inte fullfölja gymnasiet. Rapporten lyfter fram ett behov av ökat stöd för individer i det kunskapsförändrade samhället. I rapporten Vägledning i förändring (2003) skriver Lovén och Dresch om behovet av nya verktyg och metoder för vägledningsarbetet i ett förändrat samhälle. Utan fullständiga betyg (2001) är en rapport av skolverket som belyser problemet av varför omotivation uppstår samt varför elever inte når målen.

2.1 Förändring i vägledningsarbetet

Enligt Anders Lovén och James Dresch, två forskare vid Malmö högskola, så går allt mer av vägledarnas tid idag åt till att arbeta med elever som har problem av något slag. Det kan vara stora etniska/kulturella skillnader, ekonomiska, begåvningsmässiga och/eller sociala problem. Detta kan bidra till svårigheter i olika valprocesser. För elever som kommer från studievana hem blir skolans mål, normsystem och ambitionsnivå en naturlig förlängning av hemmets. Vanligtvis upplever inte dessa elever någon kulturkrock mellan skola och hem och de allt fler valen blir integrerade delar av elevens liv. I rapporten Vägledning i förändring (2003) beskriver en vägledare att det ställs samma krav på eleverna i skolan, oavsett om eleven har välutbildade eller arbetslösa föräldrar.

Skillnader mellan elevers omognad inför gymnasievalet är ett problem för vägledarna. En del elever har sina väl genomtänkta beslut väl förankrade hos föräldrarna medan andras valprocess startar först när de får valblanketten i sin hand (Lovén & Dresch, 2003, s.7-8). Vägledare upplever en ökande social skiktning som lämnar de utsatta eleverna i en situation där vägledaren får spela en helt ny roll som allmän stödperson. Eleverna är också i behov av bekräftelse och motivation. Elever upplevs som mindre mogna idag att fatta beslut samtidigt

som de står inför fler och fler val (Lovén & Dresch, 2003, s.11). Slutsatserna i rapporten är att de stora omvärldsförändringarna påverkar såväl vägledarna som eleverna och författarna har en del förslag till förändring i vägledningen. Den enskilde eleven måste ges möjlighet att aktivt och medvetet ta ställning i de olika valsituationer som tenderar att öka. Elevernas skilda behov måste bemötas bättre än idag. För att möta dessa behov måste vägledningen vara organiserad så att den uppmuntrar till självservice samtidigt som den erbjuder kvalificerad hjälp, och i vissa fall uppsökande till de grupper som riskerar att hamna utanför. Lovén och Dresch pekar på att det behövs nya former för vägledning där eleverna måste bemötas på olika sätt utifrån olika beteenden, behov och skilda värderingar, då vuxna och ungdomar inte är en enhetlig grupp (Lovén & Dresch, 2003, s.17).

Lovén och Dresch anser att karriärutvecklingsprogram måste tas i betraktelse i den komplexa balansen mellan yrkeskarriär, kulturell bakgrund, samhällsengagemang, familj, fritidsintressen mm, då dagens syn på människan utgår inte enbart till karriär i dess snäva bemärkelse. Målet med karriärutvecklingen måste därför vara att förbereda individen för att med självtillit kunna navigera framgångsrikt i en föränderlig värld med tyngdpunkt på personlig utveckling och livslångt lärande (Lovén & Dresch, 2003, s.18).

2.2 Skoltrötthet

Boken Varken ung eller vuxen (2001) skriven av sociologen Mats Trondman bygger på intervjuer av i huvudsak arbetarklass ungdomar och följderna av 1990-talets strukturförändringar av deras livsvillkor (Trondman, 2001, s.11). Ett av kapitlen handlar om fyra skoltrötta flickor på högstadiet. Mats Trondman (Trondman, 2001, s.218) hävdar att skoltröttheten är större i arbetarklassen än i medelklassen och delar in det i den stora skoltröttheten och den lilla skoltröttheten. Uttrycket skoltrötthet används i vardagslivet, men är en omskrivning som döljer mer än det visar. Det räcker inte att förstå elever, skolan eller föräldrarnas horisont utan det är de sociala sammanhangen och livssituationer som skapar skoltröttheten Vidare anser Trondman att begreppet skoltrötthet blir ett förrädiskt begrepp då det ofta tenderar att göra samhälleliga problem till personliga bekymmer för vilka de skoltrötta tjejerna till slut själva blir ansvariga. Detta ger ansvarsfrihet åt vuxna och samhället som bär det egentliga ansvaret. Avsikten i kapitlet har varit att studera skoltrötthet för att sociologiskt dekonstruera den. (Trondman, 2001 s.237-238) I boken görs bland annat en jämförelse mellan sfi-deltagare och svenska arbetarklassungdomar ifråga om social och

ekonomisk bakgrund, traditioner och utbildningsmönster. Ungdomarna vill i första hand ha ett fast arbete och känner sig inte motiverade till vidare teoretiska studier. De möter strukturomvandling, ett socialt och ekonomiskt hårdnande samhällsklimat och att kunskap och utbildning ses som ett allomfattande botemedel för olika samhällsproblem (Trondman, 2001, s.407-408).

2.3 En ökning av unga i utanförskap

Rapporten ”Unga utanför” (2003) redogör för svårigheterna för ungdomar att komma in i studier och på arbetsmarknaden efter att varit utanför mellan ett och två år. Gruppen ungdomar i åldern 16-24 åringar som inte studerar, arbetar, söker aktivt arbete eller har någon annan känd sysselsättning har vuxit markant under 1990- talet och behöver ett ökat stöd från samhället (SOU 2003:92, s.9). De statistiska analyserna i rapporten visar på att riskerna är högre att hamna utanför för dem som inte har klarat av grundskolan (SOU 2003:92, s.10). Många av de intervjuade ungdomarna i rapporten har svårt att sätta ord på sina problem, många av dem har skolmisslyckande bakom sig och vill ha ett arbete för att försörja sig vilket inte tycks gå genom utbildning. När denna grupp ungdomar lämnar skolan är de svårt att motivera dem för ännu en studieperiod, de saknar någon som kan stötta dem mer långsiktigt och se deras situation ur ett helhetsperspektiv och hjälpa dem finna en väg mot en ljusare framtid (SOU 2003:92, s.12).

I rapporten nämns forskaren Jonas Olofssons förslag med en utökad satsning på yrkesutbildningar där han hävdar att en breddning av gymnasieutbildningen kan i förlängningen leda till en ökning av marginalisering av de ungdomar som är mer praktiskt lagda. Vidare anser han att de ungdomar som är skoltrötta behöver kanske en mer yrkesinriktad utbildning för att snabbare komma ut på arbetsmarknaden (SOU 2003:92, s.65). Vidare nämns olika förklaringar som i sitt sammanhang bidrar till utanförskapet, som sociala problem, föräldrars närvaro och engagemang eller individuella förklarningsfaktorer som t.ex. studieförmåga (SOU 2003:92, s.81).

Ungdomarna i studien upplever inte att ungdomstiden är värdefull, utan en ständig kamp om social status, där dom är förlorare och där samhället inte ser dem (SOU 2003:92, s.82). I rapporten intervjuas en arbetsförmedlare som nämner att förutom att tappa tron på skolan efter misslyckanden kan de ärva ett socialt mönster av sina arbetslösa föräldrar.

2.4 Praon en förankring i verkligheten

I dagens samhälle förväntas vi påverka våra vägar genom utbildning och arbete i högre grad än tidigare enligt Gunnel Lindh universitetslektor vid Uppsala universitet och doktorand Karin Fransson. Den äldre generationens ungdomar kunde ha utstakade vägar, och ibland tog de över sina föräldrars yrken. Idag är vägarna inte lika självklara längre utan handlar snarare om att skapa sina egna mål i en värld där villkoren förändras snabbt. Vi ska göra aktiva val och är vi inte nöjda är det upp till var och en att förändra sina liv (Lindh & Fransson, 2004, s.90).

Lindh och Fransson påpekar i rapporten Ungdomars utbildning – och yrkesval i egna och andras ögon (2004) att elevers osäkerhet inför gymnasievalet minskar om de har erfarenheter av yrket som de vill utbilda sig för. Genom PRAO kan eleverna få en verklighetsförankrad bild vilket blir en motvikt till medias bilder som inte är förankrad i ungdomarnas verklighet. PRAON bidrar dessutom till ökad självkännedom (Lindh & Fransson, 2004, s.79). Det påtalades allvarliga brister i vägledningen på grundskolan i UG-951_{. Bristen låg i att skolan}

missade ofta att hjälpa eleverna till ökad självkännedom vilket ger eleverna en beredskap för att göra realistiska och väl övervägda val av yrken och utbildningar (Lindh & Fransson, 2004 s.62). Även föräldrars roll är viktig i valprocessen och att stödet hemifrån skiljer sig från olika socialgrupper. Elever i socialgrupp 1 fick mest hjälp av föräldrar medan elever från socialgrupp 3 var hänvisade i större utsträckning till skolans vägledare (Lindh, Fransson, 2004 s.68). I takt med samhällsförändringarna upptäcker individen nya sidor hos sig, och har behov att skapa mening i sin tillvaro i ett livslångt perspektiv. Frågor som Vem är jag, Vad kan jag, Vad vill jag, Vad finns det för möjligheter, dyker upp. Dessa frågor kan bearbetas i mötet med en vägledare. Här ser Lindh och Fransson förutom kunskaper och färdigheter i samtal att lärandet är viktigt då uppgifter måste tolkas vilket man gör olika.

2.5 Orsaksförklaringar till elevers ofullständiga betyg

I Skolverkets rapport Utan fullständiga betyg (2001) framhåller förvaltningschefer och rektorer fem faktorer på individnivå som främsta orsaker till varför elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. De fem faktorerna är familjers sociala problem, elevers inlärningssvårigheter, föräldrars låga utbildningsnivå, utländsk bakgrund samt elevers bristande motivation. Orsaker på processnivå är förlegade arbetsmetoder i kombination med

åldersstrukturen hos lärarna (Skolverket, 2001, s.12). Resultat och analys av intervjuer med elever om orsakerna bakom varför elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg kan sammanfattas följande. Tyngdpunkten i orsaksförklaringen ligger i samtliga fall som processrelaterade faktorer. Det vill säga det som ligger inom skola och skolpersonalens ansvarsområde (Skolverket, 2001, s.29). Elevers brist på förtroendefulla relationer till vuxna i skolan hänger ihop med svårigheter att nå fullständiga betyg, en del elever upplever att en del lärare ignorerar dem. Skolpersonal tycker att de har gjort allt som står i deras makt för att lösa elevernas problem men att elever och ibland också föräldrar inte har varit mottagliga att ta emot hjälpen (Skolverket, 2001, s.30). Problemen med utvecklingssamtal i de senare skolåren är att det är för många lärare inblandade för att föräldrar ska få en personlig kontakt med skolan och de som undervisar eleven. I studien pekar elever som inte har fullständiga betyg på bristen på bra relation till lärarna. För ett gott lärande är det viktigt med trygghet, ordning, lugn och ro och en avspänd god relation mellan elev och lärare. Eleven behöver bli bekräftad vid framsteg, stora som små och läraren ska bidra till att bygga upp elevens självförtroende (Skolverket, 2001, s.31).

Stödinsatserna sätts in i de tidigare skolåren då undervisningen anpassas efter varje elev, sedan följs det inte upp under resten av skoltiden, i övergångar eller byten av lärare. Det förefaller som om lärare och skolledare tror att behoven försvinner med åren. Under de första 4-5 skolåren finns det föräldrar som inte har fått indikationer på att deras barn inte skulle nå målen, men att det senare visats sig att stödbehovet funnits hela tiden. Skolan väntar för länge med att ge stöd. Det som också brister i stödinsatserna hos elever med ofullständiga betyg är att åtgärdsprogram saknas (Skolverket, 2001, s.33).

Det traditionella arbetssättet som kan dominera en skola och på ett negativt sätt påverka elevers möjlighet att nå målen. En del elever har inte förutsättningar att ta det personliga ansvar som läggs på dem (Skolverket, 2001, s.32). Lärarna har svårt att hinna med att individualisera i stora undervisningsgrupper vilket kan göra att skolan blir traditionell med stora inslag av förmedlingspedagogik. Lärarbyten, lärares sätt att undervisa och stora grupper bidrar till att en del elever inte klarar målet godkänt (Skolverket, 2001, s.33).

Skolans krav och förväntningar är luddiga för de elever som inte uppnår målen, de har inte känt till vad som krävs av dem. Information om vad som krävs för att bli godkänd har kommit för sent, oftast inte förrän i årskurs 8 eller 9. En brist bland lärarna kan vara att lärare i olika

ämnen inte har samtalat och tillsammans kommit fram till gemensamma bedömningskriterier och värderingar. Samarbetet mellan lärare behövs bli bättre (Skolverket, 2001, s.35). De ovan nämnda individrelaterade faktorerna varför elever inte får fullständiga betyg kan sammanfattas på följande sätt. Det som kan påverka elevens skolarbete är besvärliga familjesituationer i form av skilsmässor, alkoholproblem eller relationsproblem. Det kan handla om tidigare upplevelser så som övergrepp, förtryck eller upplevelser av krig men det handlar också om ensamhet, utanförskap och besvärliga kamratrelationer. En annan faktor är föräldrarnas utbildningsnivå vilket har kopplingar till elevers resultat. Läs- och skrivsvårigheter är en annan faktor i sammanhanget. Dessa svårigheter dominerar varför elever inte når målen. Men även en försenad språkutveckling påverkar studierna negativt (Skolverket, 2001, s.36).

Elevernas personliga egenskaper och attityder till skolan benämns skoltrötthet, skolk, brist på motivation och engagemang och oviljan att ta emot hjälp. En del skolkar från undervisningen men inte från skolan som social miljö (Skolverket, 2001, s.37). Detta kan tolkas som att eleven har svårt att anpassa sig till de krav och normer som skolan ställer upp. Andra problem som gör att elever inte får fullständiga betyg är att lärare och rektorer bedömer elevernas prestationer olika på olika skolor. Det som är godkänt på en skola bedöms inte som godkänt på en annan. Detta gör att elevers prestationer och kunskaper pekas ut som dåliga på en del skolor fast deras kunskaper är likvärdiga som på andra skolor. Ett annat dilemma är behörighetskraven till gymnasiet vilket fokuseras kring kärnämnena vilket gör att andra ämnen slås ut. Det finns svårigheter att erbjuda stöd och hjälp i andra ämnen än kärnämnena (Skolverket, 2001, s.38).

3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

I denna del som behandlar det senmoderna samhällets påverkan på individen och väljandet användes Anthony Giddens två böcker, Modernitet och självidentitet (1999) samt Sociologi (2003) för att få en bild av samhällsutvecklingen som leder till kraven på utbildning.

3.1 Individen och väljandet i det senmoderna samhället

I vår allt mer globaliserade värld där samarbete och utbyte av kunskap tillhör vardagen skapas ett beroende länder och individer emellan där omvärldsliga (globala) förändringar påverkar vårt samhälle och sålunda ner på individnivå (lokala). (Giddens, 2003, s. 63-64, 72-73) Informationsteknologins och masskommunikationens framväxt i vårt nya, moderna samhälle har underlättat spridningen av exempelvis elektronisk kunskap såsom via datorer. Utbudet av information har framkallat ett behov av ytterligare vetskap och därför också ökat kraven på kompetens. Genom en ökad informationsspridning, växer kraven på efterfrågad kunskap och så även på att ha en utbildning. Du ska som individ kunna konkurrera om jobben på en arbetsmarknad som ständigt ändrar sina krav och det behövs därför ett engagemang och en vilja att lära där individen anpassar sitt lärande efter samhällets behov. I enlighet med det livslånga lärande som råder idag fordras upprepade uppdateringar under individens yrkesverksamma tid (Giddens, 2003, s. 437).

3:2 Individens ansvar och samhällets påverkan

I det nya samhället blir det allt mer upp till individen att rannsaka sig själv och ta ansvar för sin egen karriärs uppbyggnad. Ett flexibelt förhållningssätt krävs då det gäller för individen att hänga med trender och förändringar på arbetsmarknaden, att forma sig efter det som eftersöks just nu. Det är ingen lätt uppgift för människan i det senmoderna samhället att hålla sig uppdaterad och att välja rätt. Den ständiga input vi får utifrån med ny information breddar och reviderar de valmöjligheter som finns och en uppsjö av alternativ att välja mellan blir resultatet. Hur ska man som individ veta vilket val som är rätt? Enligt Giddens är vi inga passiva varelser som väntar på att bli instruerade eller programmerade. Valprocessen är något vi själva styr över, vi är ”agenter” som skapar och formar våra egna roller (Giddens, 2003, ss. 43, 116) men att ställas inför detta beslut kan för människan i ”högmoderniteten” vara förvirrande (Giddens, 1999, s. 10-11). Giddens ifrågasätter självidentitetens äkthet i dagens samhälle och vilka konsekvenser detta får för individen som lever i det. När personens karriärsval som leder till den egna, äkta lyckan och tillfredsställelsen sätts åt sidan blir

människan osann mot sig själva. Då en individ själv får ta ett steg tillbaks kan en känsla av meningslöshet infinna sig. Vi blir på något sätt fångade mellan samhällets struktur eller norm och våra inneboende viljor. Om vi överskrider de av samhället uppsatta ramar för hur vi ska handla i valet av karriär drabbas vi därför av skam. Vi fastnar i, som Giddens kallar det, en ”existentiell isolering” (Giddens 1999, s. 17). Samhällets påverkan på våra livsval är omöjliga att komma undan i senmoderniteten (Giddens 1999, s. 34). Den som exempelvis inte vill läsa vidare på gymnasiet blir till sist tvungen eftersom samhället kräver det för att du ska få ett arbete!

3:3 Väljandet

I samband med väljandet talar Giddens om de livsstilar vi väljer att leva efter. Enligt honom är det ett val vi tvingas göra för att få en struktur i vår tillvaro. Livsstilen är indelad i olika fragment eller praktiska rutiner som tillsammans skapar en helhet, den blir en bild av vår självidentitet. Ditt umgänge, klädstil och matvanor men också utbildning och arbete är exempel på dessa rutiner som, om individen vill, kan väljas bort eller bytas ut. Dessa val av praktiska rutiner, stora som små, berättar vem man vill vara och när de är ständigt utbytbara blir självidentiteten detsamma. Att välja ses därför på som en nödvändighet för individens självutveckling i det senmoderna samhället (Giddens, 1999, s. 101-102).

3:4 Kulturell påverkan på valmöjligheter

Kulturell påverkan på våra valmöjligheter hjälper enligt Giddens till att göra utbildning normaliserat där fokus läggs på individens individuella val. I det senmoderna, globala samhället samarbetar länder emellan. Utbytet av varor/tjänster och information leder till att vi påverkas av och blir öppna för andra kulturer. Normer och värderingar ser olika ut i olika kulturer och även synen på utbildning och lärande kan skilja sig åt. Uppblandningen av olika kulturella traditioner innebär en ökad mångfald och så även efterfrågan på olika alternativ. (Giddens, 2003 s. 74-75,37-38).

3:5 Socioekonomisk påverkan på valmöjligheter

Individen känner samhörighet med den grupp eller de individer som valt att följa samma livsstilsram som tidigare nämndes och de som avviker från den har man svårt att förena sig med. Valet av livsstil kan till exempel grunda sig i vilken socioekonomisk bakgrund du har. En vald livsstil innebär många olika valmöjligheter, men samtidigt som du väljer till, väljer du

bort andra alternativ som inte passar ihop med den livsstil du valt. Därför känner vi oss mer hemma i vissa miljöer än andra, exempelvis om någon individ har liknande social bakgrund (Giddens, 1999, s. 104). Alla har inte lika stort utbud av livsmöjligheter och de kan se olika ut. Giddens menar att en individs livsmöjligheter bestämmer dess livsval men att alla, oavsett social bakgrund, har möjligheten att välja. Alternativen ser bara olika ut.

3.6 Kortsiktighet och expertis

Dagens individer växer enligt Giddens upp i en otrygg och riskfylld tillvaro. Förr utbildade man sig och hade sitt yrke resten av livet men nu kan man behöva uppdatera sin yrkesroll under karriärens gång, man kan aldrig riktigt slå sig till ro. Enligt dagens flexibla sätt att tänka kring karriärsval och bildning lär vi oss att följa en mall eller norm som världen efterfrågar och vi blir tvingade att våga lita på den tendens eller de krav som ställs, även om de är tillfälliga. Det faktum att nuet ständigt gör sig gällande på arbetsmarknad i form av nya krav på utbildning och kompetens tvingar individen att lita på rådande trend (Giddens, 1999, s. 12). Individen måste sätta sin tillit till olika experter som till exempel berättar om aktuella utbildningar och yrken. Det senmoderna samhällets ständiga sökande efter ny kunskap kan leda till att en utbildning ändrar utseende från en dag till en annan som i sin tur påverkar den individens livsplan. Experten, bidrar till att göra tillvaron osäker för individen eftersom det inte riktigt går att lita på dennes kunskap. Giddens menar att detta är en risk individen i dagens samhälle måste vara medveten om och se på experthjälpen som en ”tillsvidare” lösning (Giddens, 1999, s. 40-44). Orden TILLIT och RISK får enligt Giddens därför särskilda innebörder i den nutida världen (Giddens, 1999, s. 11). Samtidigt som vi blir matade med massor av olika valmöjligheter i en värld som står för mångfald, får vi eget ansvar att välja utan att kunna vända oss till någon för genuin experthjälp.

3.7 Författarnas definition av skoltrötthet

Vi har varit medvetna om att ordet skoltrötthet kan verka svårdefinierbart och det har även varit svårt att hitta litteratur kring detta. I den undersökning vi gjort har problemet skoltrötthet satts i relation med elever i skolan och deras studiemotivation. Vad en elev presterar i skolan kan vara en grund till vidare studieval. Deras valsituation präglas av hur deras trötthet på skolan ser ut då värderingen av deras prestationer i form av betyg avgör. Hos en skoltrött elev finns en brist på vilja, intresse eller motivation att prestera i skolan som bottnas i olika faktorer såsom socioekonomisk bakgrund, kulturell bakgrund och andra sociala orsaker.

Skoltröttheten ser enligt dessa faktorer även olika ut men framförallt attityden till den individuella skolprestationen i sig sätts av oss i samband med tröttheten till skolan. Samhällets ökade krav på eleverna i dagens skolor när det gäller att utbilda sig sätts i samband med motivation och intresse för studier. Det moderna samhällets kunskapskrav skapar ökat behov av kunskaper i att lära ut och skolan ska anpassa sig därefter. Vi hoppas att den teori vi i tidigare kapitel redogjort för om Anthony Giddens och hans högmoderna samhälle förklarat den samhällsutveckling vi syftar på och vi har därför valt att inte gå in på den vidare i vår definitionsförklaring.

Lennart Sjöberg, professor i ekonomisk psykologi vid handelshögskolan i Stockholm, har i sin uppsats Studieintresse och studiemotivation (1997) behandlat problemen med elevers intresse för studier och dess betydelse för lärandet. Intresse är enligt honom en viktig drivkraft till ett visst beteende. Ordet motivation ses på som psykologiska drivkrafter och intresse är ett av dem. Han separerar begreppen på så sätt att motivationen exempelvis skulle kunna värderas i hur roligt en elev tycker att det är i skolan eller hur mycket denna läser sina läxor medan intresset är ett intresse för skolan som helhet (Sjöberg, 1997, s 9-11).

I vår undersökning har vi efterfrågat studie- yrkesvägledares hantering av skoltrötta elever för att motivera. Om vi jämför med Sjöbergs resonemang skulle man kunna säga att ett intresse för skolprestationen blir ett slags mål att som vägledare sträva efter och att arbeta med motivation blir ett redskap dit. Sjöberg menar att den svenska skolan är i behov av strukturella förändringar såsom att ändra klass-sammanhållningen efter elevers prestationsnivå. Han är av uppfattningen att för de elever som har hög nivå av prestationsintresse blir hämmade av dem som har en låg nivå då bristen på utmaningar får deras intresse att falla (Sjöberg, 1997, s 41). Detta ser vi som ett exempel på att skoltrötthet kan drabba även den som är högpresterande och det stämmer med vår uppfattning. Vidare kan man vända på resonemanget och fråga sig om det är rätt att följa Sjöbergs resonemang genom att göra klassuppdelningar efter prestationsnivå. En lågpresterande kan bli sporrad av en högpresterande och ett intresse för studier kan smitta av sig på denne. Ur ett motiverande syfte kunde det möjligen fungera. Vi ogillar att eleverna ska bli indelade i fack och vi är rädda att uppdelningarna ur ett längre perspektiv ska hamna i konstiga diskussioner kring skillnader i begåvning med mera, att det får en utsorterande funktion. Kort sagt kan skoltröttheten enligt oss infinna sig hos alla oavsett prestation eller förmåga men att det visar sig i ett individuellt studieintresse eller studiemotivation. Att skoltröttheten är en individuell företeelse såsom exempelvis

socioekonomisk bakgrund, kulturell bakgrund eller familjepåverkan och dess påverkan på intresset att prestera är enligt oss en tanke värd att beakta.

Sociologen Mats Trondman talar i sin bok Varken ung eller vuxen (2001) om ungdomars situation på utbildnings- och arbetsmarknad i dagens Sverige och han nämner här att faktorer som exempelvis familjers utbildningsnivåer kan spela roll i elevers studieprestationer. Men han poängterar också att även på skolor där elever med lika förutsättningar såsom socioekonomiska eller kulturella studerar finns uppstår skillnader i studiemotivation och prestation. Problemet är alltså lite mer komplext. Enligt honom fråntar skoltröttheten som definition de vuxna och samhället ansvaret och läggs istället på eleverna. Han anser att skolorna kan göra mer för eleverna och lära sig att se sin roll i problemet (Trondman, 2001, s 96, 138). Som vi tidigare nämnt är vi av uppfattningen att skoltrötthet som begrepp ska ses på som ett individuellt problem men liksom Trondman sätter vi ett samarbete med skolan i relation till detta.

Trondman benämner skoltrötthet som ett från elevens sida bristande intresse för skolan vilket går hand i hand med vår uppfattning. Han delar in skoltröttheten i två delar; den stora och den lilla skoltröttheten. De skiljer sig åt på så sätt att den stora tröttheten på skolan förhindrar skolarbetet som möjlighet. En elev som har denna skoltrötthet låter skolarbetet bli drabbat och därför även deras möjlighet att göra vissa karriärval. Den lilla tröttheten på skolan ockuperar inte hela deras livssituation och förändrar inte deras livschanser. Tröttheten blir inget hinder för att utvecklas (Trondman, 2001, s 217-218). I skolverkets rapport Utan fullständiga betyg (2001) sätter man skoltröttheten i samband med en elevs attityd till skolan och skolarbetet. Här talas det om skolk som en del av skoltrötta elevers agerande och skolan som miljö kan ses som accepterad men inte lektionerna i sig genom att vissa elever väljer att skolka från vissa lektioner men stannar kvar på skolan (Skolverket, 2001, s 36-37). Skoltröttheten är enligt oss något som både kan yttra sig inåt och utåt. Trondman talar om den lilla skoltröttheten där det inte alltid syns utåt att eleven är studieomotiverad medan skolverkets rapport menar att den kan synas i handling i form av exempelvis skolk.

För att kort sammanfatta skoltröttheten som definition är det ett för oss individuellt begrepp med rötter i vår samhällsutveckling och dess krav på kunskap som i sin tur leder till krav på att prestera. Med individuellt menar vi just det vi med hjälp av litteraturen försökt förklara, att man måste se till individen då ett intresse för att prestera har olika grunder.

4 METODAVSNITT

4.1 Metod

Här presenteras de metodval vi har gjort för att nå ett resultat samt hur urvalsgruppen såg ut och hur den empiristiska undersökningen gick till. Våra förkunskaper inför samtalsintervjuerna fick vi genom att studera den tidigare forskning vi fann som relevant för vår undersökning.

4.2 Intervjuer

Vi valde att göra kvalitativa samtalsintervjuer med studie- och yrkesvägledare för att det skulle ges stort utrymme för reflektion. Med detta val av intervjumetod kände vi även att vi kunde gräva djupare under intervjuns gång för att förstå den komplexitet och det dilemma studie- och yrkesvägledarna upplever i arbetet med de skoltrötta eleverna. Denna undersökningsmetod inbjöd oss att se även en fysisk reaktion på våra frågor. Att handling säger mer än ord ligger det säkert något i och med hjälp av våra ögon har vi kunnat få ett bredare reflektionsområde än vad vi fått i en kvantitativ undersökning. Frågorna vi ställde var öppna och bjöd in till större svarsområden. Detta gav mötet mellan oss och de intervjuade en avslappnad samtalsstämning snarare än en utpräglad intervjusituation. Vårt intresse för undersökningsfrågan blev i och med denna metod tillfredsställd då deras svar gav oss möjligheten att förstå och spinna vidare på för att till sist kännas tillräckligt uttömmande. Dessa nyanserade svar vi fick hade varit omöjligt vid en kvantitativ studie. Vi följde en intervjuguide (se bilaga), framför allt för att inte komma utanför frågornas område, men även för att resultatet skulle bli trovärdigt och ha relevans. Vi hade följfrågor där vi tyckte att det passade in för att intervjupersonerna skulle vidareutveckla sina tankar. Under intervjuerna deltog vi båda. Intervjuerna av studie- och yrkesvägledarna gjordes i början av examensarbetet parallellt med inläsning av teori och tidigare forskning för att få en nyanserad bild av hur det ser ut och för att kunna utveckla våra intervjufrågor. Vi ville ha tillräckliga bakgrundskunskaper i mötet med de intervjuade.

Varje intervju tog en timme i genomsnitt. Alla intervjuer gjordes på studie- och yrkesvägledarens rum på respektive skola. Då vi ringde upp vägledarna och bokade tid informerades dessa om hur lång tid det skulle ta, vad intervjun skulle handla om samt att vi skulle använda diktafon. Detta grundar sig i etiska överväganden. Att informera om vad som

ska ske och få de intervjuades samtycke om detaljer kring undersökningen blir därför viktigt för oss. De har enligt oss rätt till full insyn i det som ska ske och en chans att påverka sin medverkan då vi är medvetna om att det inte blir någon underökning utan deras hjälp. Innan vi började intervjun informerades de även om, att i det färdiga arbetet skulle det inte gå att identifiera dem samt att det enbart var vi som skulle ta del av det inspelade materialet. De fick också information om att de inspelade filerna skulle raderas efter bearbetning. På så sätt blev de intervjuade medvetna om vår respekt för deras rätt till anonymitet och man kan säga att en slags muntlig överenskommelse mellan oss och dem gjordes. Vi gjorde även klart för studie – och yrkesvägledarna att i den muntliga framställning som görs i det färdiga examensarbetet kommer det inte att finnas några antydningar till vem den intervjuade är. Vi använder oss därför av fingerade namn och för ett neutralt resonemang i redovisningen av intervjuerna.

4.3 Urval

Undersökningsgruppen bestod av sex stycken studie- och yrkesvägledare på grundskolor i en större stad i Skåne. Alla vägledarna var kvinnor med formell studie- och yrkesvägledarutbildning. Längden inom yrket varierade från fyra år till tjugofem år. Vi valde att undersöka grundskolor i tre olika stadsdelar med både hög/låg presterande elever och med både etniskt svenska och invandrarelever. Varför vi valde att undersöka dessa skolor var för att få så stor spridning som möjligt eftersom skoltrötthet visar sig mer eller mindre på alla skolor fast det ter sig olika. I Skolornas upptagningsområden finns både villa- och höghusområde. Vi utgick från en intervjumall men vi gav stort utrymme åt de intervjuade att reflektera över frågorna att svara fritt och utvecklande.

4.4 Datainsamling

Under våra samtalsintervjuer använde vi oss av en digital diktafon för att få med allt som sades under tiden som all uppmärksamhet riktades mot intervjupersonen. På detta sätt kunde vi läsa av vad som sades och vad som inte sades. Utifrån en intervjuguide ställde vi våra frågor som var indelade i olika områden. Dessa frågor ställdes till alla intervjupersonerna. Andra frågor som togs upp under intervjun var de som vi bad den intervjuade att utveckla.

4.5 Bearbetning av material

I vårt arbete med intervjuerna användes en digital diktafon därefter kodades intervjuerna med nummer innan de fördes över i dator för att transkriberas. Fördelen med att använda sig av

datorn var vi kunde lätt gå tillbaks i samtalet med hjälp av nummer istället för att spola på en kassett. Ljudkvaliteten var mycket hög och det var lätt att höra vad som sades. Vi valde att skriva ner ordagrant vad som sades i intervjuerna för att inte gå miste om något som skulle ligga till grund för analysen senare. Vidare valde vi att presentera varje intervju för sig med mycket citat, vilket säger väldigt mycket om vad studievägledarna tänkte och kände. Vi analyserade intervjumaterialet genom att ta fram de frågor som det fokuserats mest på och behandlats i övergripande alla intervjuer, de uppgifter som kommit fram och visat sig vara mest relevanta för de intervjuade. Dessa frågor eller problemområden har sedan kopplats till syfte och frågeställningar för att vi skulle kunna se dess relevans för undersökningen. De områden vi till sist valt att avgränsa oss till analyserades och diskuterades sedan vidare med tidigare forskning och teori som bakgrund.

4.6 Avgränsning

Vi har valt att endast intervjua vägledare och deras syn på vägledningen av skoltrötta och omotiverade elever. Vid ett annat tillfälle hade det varit givande att intervjua elever men vi var i detta arbete intresserade av studie- och yrkesvägledarnas perspektiv på de intressanta dilemman de ställs inför i arbetet med de skoltrötta ungdomarna. Dessutom hade tiden inte räckt till för båda delar. Det får bli ett annat arbete. Vi har valt att avgränsa oss till vägledningen av skoltrötta grundskoleelever utan diagnos. Det höga sidantalet i intervjuredovisningen beror på att vi har valt att delge våra läsare tankar och reflektioner som framkommit under intervjutillfällena.

5 MATERIALREDOVISNING

Vi har valt att kortfattat presentera våra sex studie- och yrkesvägledare och deras definition av omotivation av högstadieelever i början av varje intervju. För enkelheten benämner vi studie- och yrkesvägledaren hädanefter med vägledaren. Citaten under var och en redovisning sägs bara av den vägledaren som avsnittet handlar om.

5.1 Intervjuredovisning

5.2 Anna

Anna tog vägledarexamen 1996 och har arbetat som vägledare sedan dess. De första sex åren arbetade hon på två olika skolor i en annan stad i områden Anna benämnde som medelklassområden. När hon skulle börja arbeta på den skola som hon befinner sig på idag, var hon väldigt orolig över hur hon skulle klara det. Den nya skolan skiljde sig från hennes tidigare arbetsplatser då 80 procent av eleverna hade invandrarbakgrund. Men det visade sig att när Anna väl hade börjat så trivdes hon väldigt bra med sitt arbete. Anna stöter på omotiverade elever emellanåt. Hon tror att detta skapas till stor del i hemmen och av betygshets och ökade krav på elever. Hon säger att elever blir skoltrötta.

Synen på individen

Tidigare har Anna arbetat på skolor i vad hon kallar för medelklassområden. Hon menar att skoltrötthet och omotivation visar sig på olika sätt för akademikerbarn och arbetarklasbarn. Enligt Anna hade elever med akademikerbakgrund väldigt höga krav på sig själv och hemifrån att komma in på utbildningar som ledde till vidare studier. Problemet uppstod när eleverna gick in i väggen för att dom inte orkade med pressen med betygshets. På den skola som Anna arbetar nu, den så kallade arbetarklasskolan är problemen omvända då en del elever har svårt att uppnå målen i kärnämnena och på det sättet inte kommer in på de nationella programmen utan det blir någon form av IV eller PRIV program. På denna skola är det väldigt få elever som går in på de studieförberedande programmen.

Det behöver inte vara den hysterin kring betygen, stackars barn, hur pallar de?

Anna tror att elevernas omotivation till stor del kommer hemifrån. Om föräldrarna anser att skolan inte är viktig så smittar det av sig på barnen. Ibland kan Anna stöta på familjer från kulturer där kvinnor blir bortgifta i tidig ålder och utbildning inte behövs. Då blir det en krock med den svenska skolplikten.

Hinder och möjligheter i samhället

Möjligheterna för de omotiverade eleverna på grundskolan är att anpassa schemat. Då plockar man bort vissa ämnen så eleven får färre ämnen men att man satsar på kärnämnena eftersom de är viktigast för att komma in på gymnasiet. Sedan kombinerar man detta med praktik. Alternativen för dem som inte har uppnått målen på grundskolan och ska in på något program

är någon form av individuellt program med praktik. Anna upplever att PRIV programmet fungerar bra då detta har en nära kontakt med de nationella programmen och eleverna läser karaktärsämnena tillsammans med elever från de nationella programmen. Den omotiverade eleven får alltid ett erbjudande om en plats på ett IV program, sen kan de tacka nej om de vill. Då blir det någon slags arbetsmarknadsåtgärd. Då står praktiktjänst till förfogande för de elever som är skoltrötta och inte alls vill gå i skolan. De stöttar och hjälper eleven till en riktig sysselsättning under dagtid. Praktiktjänst hjälper till att ordna en plats för eleven om eleven inte kan det själv.

Är man skoltrött och inte har något vidare kontaktnät är det inte så lätt kanske, då är det ändå stadsdelens skyldighet att fixa fram någonting.

Hur Anna ställer sig till att det idag är så inriktad mot gymnasiet är att det existerar knappt något annat än att eleverna ska gå i gymnasiet. Det krävs mycket utbildning i Sverige idag för att klara sin överlevnad och få ett jobb överhuvudtaget. Anna upplever att man måste följa samhällsutvecklingen och att samhällsklimatet är hårdare. Det ställs högre krav och press på eleverna.

Du måste gå i skolan, du måste utbilda dig, du måste ha bra betyg annars kommer du ingen vart, och eleverna följer med i den normen, att det blir något som är normaliserat, så här ser det ut och vi måste ha en utbildning annars kommer vi ingenstans. Jag kan väl säga att jag inte har stött på någon elev som säger att de inte ska gå i gymnasiet utan att det är normen som säger det.

Anna berättar om att idag är IV programmet ett av det största gymnasieprogrammet och att det ställs för höga krav på eleverna för att komma in på ett nationellt program samt att eleverna på den skola hon arbetar brister det i språket. Hon menar att klarar de inte det svenska språket så klarar de inte av de andra ämnena så bra heller.

Den bistra verkligheten visar att det inte är alla som kan leva upp till det. I denna stadsdel blir det nästan mer normalt att gå på IV än på ett nationellt program.

”Jag tycker att det här med IV har gått till överdrift. Att det har blivit ett av de största programmen säger sig själv att vi är på väg åt fel håll, uttryckte Anna. Yrkesutbildning och lärlingssystem ser Anna som ett alternativ till den teoretiskt inriktade gymnasieskolan för de som är praktiskt lagda, för den är väldigt teoretisk.

Visst är det viktigt med skolan och kunskaper, men de praktiska kunskaperna kan vara precis lika värdefulla. Jag tror att man lär sig när man får utöva det. Jag tycker att det är en ganska fin kunskap och att många är skapta på det viset.

Det praktiska vägledningsarbetet

I sitt arbete med de skoltrötta och omotiverade eleverna använder sig Anna inte av någon specifik vägledningsmodell. Det blir mer kurativt stöd. Hon anser att hon har tillräckliga kunskaper att bemöta och vägleda omotiverade elever genom att engagera sig och bry sig om. Hon ser skillnaden i vägledningen av omotiverade elever och motiverade då de sistnämnda vet vad de vill och har ett mål. Med de skoltrötta eleverna får hon hitta något som eleven är intresserad av, något som motiverar. Hon tycker inte att det är lönt att tjata om betyg, då vänder eleven i dörren.

Man försöker att prata om andra saker än skolan eftersom de är spyfärdiga på skolan.

Det som Anna ser som viktigt i arbetet med de skoltrötta eleverna är att sätta upp delmål för att komma vidare och att målen inte är för stora. I vägledningen är det viktigt med kontinuerlig kontakt och finner alternativa lösningar. All personal som jobbar nära eleven visar att man finns och fångar upp dem fast eleven bryter kontakten Anna pratar med den skoltrötte eleven om livet i största allmänhet, om hur arbetsmarknaden i Sverige ser ut, drömmar och framtidsutsikter/planer. Hon försöker peppa dem framåt. Peppningen kan se ut så att Anna bjuder lite på sig själv genom att berätta och plocka bitar om vad hon själv har varit med om. Då blir det mer som en dialog. Förutom samtal brukar Anna rita eller visualisera i vägledningen. Det som Anna kan se som resultat av peppningen och samtalen är att en stor del av eleverna rycker upp sig och kommer till skolan och känner inte ett fullständigt motstånd att komma dit.

5.3 Bitte

Bitte har arbetat som vägledare sedan 1982 och har gått den äldre varianten av vägledarutbildning. Utbildningen fanns i olika utbildningslängder, ett och ett halvt år och tre år. Bitte gick tre år. Utbildningen var förlagd hälften av tiden i Lund för att sedan läsa resten i Malmö tillsammans med dem som gick den korta utbildningen. Hon trivs för det mesta med sitt arbete eftersom hon möter nya elever och nya utmaningar hela tiden. Hon trivs med att

själv bestämma över sitt arbete då det är mycket självständigt. Definierar elevernas omotivation med termen skoltrötthet då hon sätter det i relation till de höga krav som ställs på eleverna i skolan idag.

Synen på individen

På frågan om hon möter många elever som är omotiverade i sitt arbete uttrycker Bitte att det är så och att det är ett problem som är större än vad skolan och utbildningssystemet vill se. Man benämner inte dessa elever i de dokument som efterföljs i skolvärlden.

Alldeles för många. När man läser styrdokument och så är det som om de eleverna inte finns, man tror att alla människor har en inneboende kunskapstörst och bara vill.

Bitte menar att skolsystemet blundar för de omotiverade eleverna och att det finns ett behov från skolans sida att uppmärksamma olika individers intresse av att lära. Vad hon säger är alltså att högstadieelever generaliseras och ett ännu mera individcentrerat tänk borde finnas på skolorna. Bitte lever i tron på att alla individer/elever har lika stor chans att kunna klara skolans mål och bli godkänd.

Är man normalbegåvad utan ett handikapp ska man kunna få ett G.

Hon uttrycker en slags frustration i vissa lärares rationella syn på omotiverade elever.

Om jag skulle önska något så skulle det vara att inte lärarna skulle vara så naiva. Det finns lärare som tycker att ”har man inte det i huvudet så har man det i händerna” så ser det inte ut.

Hon menar att för att hon ska kunna utföra ett arbete med omotiverade elever krävs det en förändring i inställning till dessa elever bland kollegerna på skolan. Hon ser lärarnas syn på eleverna som ett verktyg i arbetet med de omotiverade.

Bitte uttrycker en syn på att alla har samma typ av begåvning.

Jag tror inte att det finns praktisk och teoretisk begåvning, snarare är det så att de eleverna som är duktiga i teoretiska ämnen är de som är duktiga praktiskt också.

Vad Bitte säger är att det inte finns något namn på eller någon särskild kategori för begåvning. Det handlar helt enkelt om motivationen hos eleven. De elever som har en lust att lära klarar av både slöjd och engelska!

Hinder o möjligheter i samhället

Bitte är pessimistisk i tron på att ungdomar har möjlighet att jobba efter grundskolan och poängterar vikten av vidareutbildning på gymnasiet. Hon menar att förhållandena är annorlunda idag och att utbildning är ett måste för att kunna få ett arbete i dagens samhälle. När vi under intervjun talar om alternativet anpassad studiegång berättar hon om tillfällen där elever på sin arbetsplats träffat på handledare som sagt att de också tyckt skolan varit tråkig och därför börjat jobba istället.

Ja då gick det att få ett jobb efter nian. Det gör det inte idag. Det är en samhällsförändring.

Hon pekar på att då handledaren varit äldre blir handledarens uttalande och agerande en generationsfråga som inte stämmer med dagens verklighet. Bitte är medveten om att kraven på individens kunskaper på arbetsmarknaden ser annorlunda ut i dagens samhälle. Hon uttrycker ett behov av att en del lärare borde se mer till den tid vi lever i och förhålla sig därefter i synen på praktiska yrkesgrupper och utbildningar.

Jag tror att de tror att det är som förr att man går sidan om och lär sig och det krävdes inte så mycket teoretiska kunskaper förr. Men det gör det idag. Man klarar sig inte. Men att man lever kvar i det gamla

Hon vänder sig mot alternativet att skicka ut en omotiverad elev på anpassad studiegång.

Det finns en del lärare som tror att ”Om inte barnen tycker att det är roligt i skolan så tycker de åtminstone att det är roligt att arbeta”, och min uppfattning om de elever som inte tycker att det är roligt i skolan och som inte fungerar här är att där är nånting som gör att de inte fungerar och den problematiken tar de med sig ut på en arbetsplats.

Problemet upphör inte enligt Bitte för att eleven går ut på anpassad studiegång, man skjuter det istället framför sig. Det alternativ som skolan ser som en möjlighet till motivation blir

istället ett hinder. Man måste se djupare på problemet och fråga sig vad omotivationen grundar sig i. Hon upplever att skolan fråntar sig ansvaret för den skoltrötta eleven.

Vi i skolan som har utbildning, vi har lön för att göra det vi ska, om inte vi klarar av det så tror inte jag att en arbetsplats skulle klara det. Hur kan vi lämna över det ansvaret till någon annan?

Enligt Bitte snarare stjälper det istället för hjälper eleven att skicka ut dem på anpassad studiegång. Hon har under åren som vägledare mött besvikna individer.

Sen har jag jobbat på Komvux och då har jag träffat de här ungdomarna när de har blivit äldre och de är inte glada, för då får de gå tillbaka till Komvux och det kostar i både energi och ekonomi kan man då kanske fylla igen stora kunskapsluckor redan från grundskolan, det är jätte jobbigt. De var inte glada som hade blivit utskickade på anpassad studiegång för de tyckte att –”hur kunde de släppa iväg mig?”. De kände sig svikna, fruktansvärt svikna.

Vad Bitte säger är att en del av de elever som blir skickade på anpassad studiegång upplever sig övergivna och att deras tro på sig själva och tilliten till skolan tar skada. Detta alternativ som ska verka motiverande för de skoltrötta blir istället för en möjlighet snarare ett hinder. Vilken social bakgrund en elev har kan enligt Bitte vara en faktor till hur motivationen ser ut hos eleven. Hon pekar på skolans sätt att arbeta på som en bidragande faktor till förstärkning av sociala skillnader och därigenom omotivation. Hon berättar om en samhällslärare som har sista lektionen med en klass fredag eftermiddag och hon ger dem läxa över helgen till nästa lektionstillfälle på måndagen. Eleverna får i uppgift att, innan de börjat läsa om andra världskrigets förintelse, ta reda på vad cyklon B är för något.

Vad bygger det på? Att man har en dator hemma, att man har uppslagsverk, att man kan skriva. Där finns ju barn som knappt har möbler hemma, bor i en lägenhet och har föräldrar som knappt gått i skolan själv, som inte har en aning om vad Cyklon-B eller lägren är för något.

Bitte ser detta sätt att undervisa på som omotiverande för de elever som har det knapert hemma. För dem som inte har en dator eller ett uppslagsverk hemma eller en kunnig förälder innebär det ett extra arbete än för de ungdomar som har dessa förutsättningar.

Barn kommer från torftiga miljöer och man tittar på såpor på tv och får inte de här bitarna.

Skolan skapar på grund av sitt sätt att undervisa enligt Bitte ett synliggörande av en slags klasskillnad mellan eleverna. Detta kan i sin tur leda till att hennes arbete med att få den omotiverade eleven vidare till ett nationellt program på gymnasiet försvåras ytterligare.

Det praktiska vägledningsarbetet

För att i vägledningen kunna hjälpa och motivera en skoltrött elev gäller det enligt Bitte att först gå till botten med var problemet grundar sig. På frågan om vad som krävs av en studievägledare i arbetet med omotiverade elever poängterar Bitte vikten av ärlighet.

För det första tycker jag att man ska tala om, hur ser arbetsmarknaden ut? Jag tycker att man ska vara ganska ärlig, det finns ingen anledning att säga: ”det blir roligare sen”.

Vad hon vill förmedla till eleven är att det inte finns arbete till en ungdom utan utbildning, i detta fall gymnasiet. Och det vill hon använda i vägledningen med den skoltrötte. Hon vill inte försköna verkligheten och hoppas på att detta sporrar eleven.

Om du ska förändra ditt liv, om du ska få ditt liv som du vill och vad vill du, det är faktiskt upp till dig

Bitte ger en positiv bild av gymnasiet och ser den som en skola med många möjligheter för ungdomarna att forma sin utbildning. Hon kopplar ihop förändringen med att gå vidare till gymnasiet.

Ja, då är det gymnasiet som gäller

Bitte vägleder med andra ord mot gymnasiet. Och hon tror på att de flesta vill dit. Gemensamt för alla omotiverade elever är att hon måste vara extra tydlig och konkret i samtalet med dem.

Försöka hitta någonting som de vill, någonting där i fjärran som de tycker är roligt och sträva mot det. De flesta har något som de tycker är kul att man bygger på det. För att fördjupa sig i allt elände hjälper inte, utan hitta nånting som de vill.Oftast kan man nå det målet på ett eller annat sätt.

Bitte försöker motivera genom att eleven får arbete med drömmar och intressen. Detta för att få ett mål att jobba mot, att kämpa för.

5.4 Cilla

Cilla har vägledarexamen och har arbetat i fyra år. Hon arbetar inte heltid på denna skola utan kombinerar denna tjänst med vägledning på en annan skola en gång i veckan. Cilla trivs med friheten i arbetet att själv kunna lägga upp sitt arbete även om hon har riktlinjer att följa. Definierar omotivationen med ”strulpellar”. Hon sätter likhetstecken mellan de skoltrötta och de som strular till det för sig. Hon menar att de som på olika sätt är besvärliga och omotiverade till skolan ofta är de som är skoltrötta. Antingen är de på skolan men är stökiga eller så kommer de inte alls dit.

Synen på individen

I samband med gymnasieval visar sig omotivationen på olika sätt. Gemensamt för dem är att de inte är behöriga till ett nationellt program.

Den största gruppen som inte är behöriga är de som inte har några betyg alls. De som inte är i skolan alls eller är i skolan men gör inte en skit, bara ställer till besvär. De eleverna som är problemet är de som inte kommer hit, de elever som inte sköter sig skickar vi på praktik, då får de lite som de vill. De vill bli utkastade.

Cilla sätter ett samband mellan omotivation och behörighet till gymnasiet. Hon uttrycker också en viss bild av den skoltrötte individen som besvärlig i sitt agerande. En del av de omotiverade vill enligt henne inte gå i skolan alls och de som är besvärliga skickas ut på praktik i arbetslivet. Problemet med skoltrötthet uppstår inte förrän på högstadiet enligt Cilla, men att grunden till den lagts i tidigare ålder då eleverna kunskapsmässigt börjar släpa efter.

Men är du inte men i åttan och ditt först betyg eller har väldigt dåliga betyg så är det väldigt få som tar igen det och kan komma in på ett nationellt program. Det är min bild av det under mina fyra år, man kan nästan redan då se vilka elever man kommer att jobba med eller se att det är de som kommer att behöva gå på IV. Det finns givetvis undantag men i det stora hela så är det så.

Omotivationen är en under några år pågående process inom eleven/individen som synliggörs genom betygen i åttan.

Hinder och möjligheter i samhället

Cilla vänder sig mot alternativet att skicka eleven på praktik, det är en alltför tillfällig lösning. Alternativet kan istället verka i motsatt riktning och göra eleven ytterligare omotiverad.

Det finns praktikplatser där det oftast blir problem där också då de ställer ett krav att du ska komma i tid. Och då tycker inte jag att man gör eleven en tjänst. De misslyckas ju igen, hela tiden.

Hon säger att eleven kan få negativ feed back av sitt uppförande och att de krav som finns ute på en arbetsplats kan bli svåra för en skoltrött elev att leva upp till. Vilken annan lösning som skolan ska använda sig av kan Cilla dock inte säga och hon känner sig kluven över detta.

De ska inte ha någon annan behandling, de ska ha samma som alla andra om man inte har något särskilt behov alltså, det är inte det jag menar. Men hur långt ska man dalta med dem liksom? De klarar sig inte i livet sen då. Skolan är en förberedelse för livet. En del av uppfostran.

Skolans motiveringsalternativ kan enligt henne utgöra ett hinder längre fram eftersom eleven inte lär sig hur det egentliga livet ser ut när de får hjälpen. När det gäller den obligatoriska PRAON på högstadiet anser Cilla att den är förlegad och behöver ändras efter elevernas behov idag.

De behöver och kräver mer idag, de ska tycka att det är en rolig vecka. Då tror jag att de ska få vara där en gång till och få ett sommarjobb, nånting mer.

Hon tycker att de ska få betalt för det jobb de utför eftersom pengar motiverar dagens ungdomar.

Jag tror att man måste hinna skapa relation för det är det som jag tror. ”Ska jag bara gå dit där och jobba för dem, vad ger det?” Sen är det väl tråkigt att de är så servade med allting, det är lite så. Men så är ju dagens ungdomar, de har så mycket input hela tiden.

De har så mycket att välja på också det är inte bara deras fel att de säger så. ”Vi får inte ens betalt” Det är lite av vår samhällsjargong.

Cilla säger att hon är medveten om hur samhället ser ut idag och hur det formar ungdomarna och det som motiverar förändras därefter. Skolan borde därför göra detsamma. På frågan om vad Cilla anser om de alternativ som finns istället för gymnasiet uttrycker hon en önskan om viss förändring.

Tanken med våra program är väldigt god tycker jag men det passar inte alla. Och det är ganska typiskt svenskt tycker jag att man ska stöpas i samma form. Till viss del är det bra för man ska passa in i det svenska samhället och ska man kunna fungera så får man ändå en grund och en allmänbildning, men den kategorin som aldrig klarar det, vad gör man med dem? Det är på gott och ont liksom.

Hon efterlyser ett större urval, fler valmöjligheter anpassade efter olika individer här i Sverige. Cilla tror på fler lärlingsanställningar för dem som inte vill studera vidare.

I andra länder är man mer villig att anställa till en lägre lön och att ta in ungdomar och till och med forma dem efter sina premisser liksom. Det är vi i Sverige dåliga på, vi förlitar oss på att utbildningssystemet ska utbilda dem och sen anställer företagen dem.

Hon vill se ett större intresse från företagen sida att ta emot ung arbetskraft och ett samarbete mellan skola och näringsliv.

Det praktiska vägledningsarbetet

I vägledningen motiverar Cilla eleven genom att berätta hur världen och samhället ser ut och försöker få eleven att se sig själv i denna.

Varför skulle de välja dig och inte den som hade utbildning? Sen är det inte det att du inte kan, du kanske är mycket, mycket duktigare men det visar samtidigt att du inte har styrka att gå i skolan fast man tycker att det är tråkigt, alla tycker att det är tråkigt. Jag är nog så, rakt på sak. Varför skulle de välja dig? Då lägger man det utanpå sig själv och vänder på det liksom.

Detta uttalande visar att ärlighet i samtalet med eleverna är viktig för Cilla. Under intervjuns gång är det ett återkommande tema just när vi talar om den praktiska vägledningen. Hon vill visa på alternativ och motivera genom att inte sätta upp för höga mål. Cilla menar att hon i samtalet anpassar alternativen efter eleven nivå just nu.

Det är klart att en elev får sitta och drömma om att bli frisör eller vad det nu är men du har 80 poäng är det realistiskt? Där kan jag känna att jag inte vill vara den som de sen kommer och säger –”Det sa ju inte du, att jag kommer aldrig att komma in”. Du kommer säkert att klara det men problemet är att du redan är så back.

Cilla vill inte göra eleven besviken genom att inte visa på de möjligheter eleven har för att komma in på ett, enligt henne, orealistiskt val. Cilla använder ingen särskild metod i vägledningen mer än att välja enskilt samtal istället för andra alternativ.

5.5 Doris

Doris har arbetat i tio år som vägledare. Hon har formell utbildning och har arbetat på skola hela tiden som vägledare. Det som gör att hon trivs med sitt arbete är att hon kan påverka sin egen arbetstid, hon har inga krav på eleverna eftersom hon ska inte sätta betyg. Vidare så ser hon sin roll som den som berättar något som eleverna vill veta, den positiva kontakten. Doris anser att hon har skolans bästa jobb. Definierar elevers omotivation med termen skoltrötthet genom att ifrågasätta skolans roll i varför elever blir skoltrötta och olika faktorer som ligger till grund för omotivationen bland annat genom skolans sätt att se på eleverna med problem. Att eleven inte blir sedd av skolan och få en stämpel på sig att vara stökig leder till omotivation och en trötthet inför skolarbetet.

Synen på individen

Doris försöker förstå varför vissa elever blir skoltrötta och vad skolan kan ha gjort för fel.

Det kan jag ju tänka när de är så unga som när de går ut nian tycker jag att det är synd att de inte vill gå i skolan. Och då undrar jag vad har vi gjort med dem här i nio år eftersom de är så fed up så de inte orkar gå vidare i skolan?

När vi talar om prao menar Doris att en positiv del av den är att eleverna blir sedda som egna individer på ett annat sätt än på skolan som har ett oneutralt förhållande till dem.

De är ute bland andra vuxna, får sitta med i fikarummet och bli behandlad som annan personal och prata vuxenprat. Visst här är vuxna på skolan också men vi blir ibland infantila kan jag tycka. Ja det blir det ju för att de som tar emot en praoelev ser en individ men vi vet att detta är Stina eller Kalle och hon är så och han är så blir det ju va. Och då kanske man behandlar eleverna utifrån hur de klarar sig i skolan på nåt sätt. När de kommer ut på en arbetsplats så är de en ny individ och välkommen och här ska du få jobba. Oftast de elever som har det lite jobbigt i skolan där vi ibland tänker hur detta ska gå kommer tillbaks och har fått ett toppenomdöme! Tagit egna initiativ allt det vi här på skolan tycker att de ska göra men som de inte gör.

För de omotiverade eleverna kan det enligt Doris vara skönt att komma ut på en arbetsplats och slippa den stämpel och den roll skolan gett dem. De får en annan respekt och självkänslan stärks. Hon medger att skolan inklusive hon själv som vägledare kan ha en förutfattad mening som gör dem blinda för andra egenskaper hos eleven som individ. Doris berättar att av dem som i nian varit omotiverade och ändå sökt till gymnasiet väljer de flesta yrkesförberedande program.

De har bilden av sig själv att de inte kan klara mer än en yrkesutbildning, de tror inte sig kunna gå vidare till högskoleutbildning.

Hon tror det beror på att eleverna inte har självförtroendet att söka sig till studieförberedande program, de tar förgivet att de inte ska klara av det. En omotiverad elev har enligt henne ofta liten tilltro till sin förmåga.

Synen på hinder o möjligheter i samhället

Doris önskar att det funnits möjlighet för de skoltrötta eleverna att kunna arbeta ett tag för att öka sin motivation.

Hade det varit så att man kunde jobba 2 eller 3 år och sen kunna gå vidare med samma förutsättningar så hade det varit kalasbra men så är det ju inte och det blir ännu värre nu, med den nya regeringen som drar ner på komvux och ska dra in mycket på antagningar till högskola och så samtidigt som det går jättemycket arbetslösa så ska de inte kunna utbilda sig, vad är de för konstigt? Och då blir det ännu viktigare att man går vidare. Då finns det ju knappast något utrymme för nåt annat!