Malmö högskola
Lärarutbildningen
Natur, miljö, samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängHur integrerar man föräldrarna i
matematikundervisningen?
How do you integrate the parents
in the math education?
Michael Eriksson
Johan Rasmusson
Lärarexamen 210hp Matematik och lärande 2009-01-15
Examinator: Mats Areskoug Handledare: Helena Mühr
Sammanfattning
Syftet med detta arbete är att utforma ett material där matematikundervisningens mål och arbetssätt tydliggörs för föräldrarna; detta för att föräldrarna ska bli mer positiva till undervisningen och därmed påverka sina barn positivt. Vi har på två skolor i södra Sverige genomfört en enkätundersökning med 49 elever i skolår 4 och deras föräldrar. Undersökningen visar att föräldrar inte är insatta i matematikundervisningen, att de vill ha mer information om undervisningens mål och arbetssätt samt hur de kan hjälpa sina barns matematik-inlärning. Denna information vill de ha i form av brev och träffar. Vi har utformat ett material för hur informationsträff och –brev kan läggas upp och vad de kan innehålla. Med detta material kan skolan tydliggöra den information som
föräldrarna behöver för att bättre kunna hjälpa sina barn med matematiken.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 7
1.1BAKGRUND... 7
1.2.SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 8
2. TEORETISK BAKGRUND ... 9
2.1ATTITYD OCH UPPFATTNING... 9
2.2FAMILJENS PÅVERKAN... 11
2.3FÖRÄLDRASAMVERKAN... 12
2.4STYRDOKUMENT... 13
2.4.1 Föräldrasamverkan ... 13
2.4.2 Matematik ... 14
2.5MATEMATIKUNDERVISNING ENLIGT AKTUELL PEDAGOGIK... 14
2.6KOMMUNIKATION... 16 3. METOD ... 18 3.1METOD... 18 3.2URVAL... 18 3.3PROCEDUR... 18 3.4DATAINSAMLINGSMETOD... 19 3.4.1 Pilotstudie... 19 3.4.2 Enkät... 20 3.5TILLFÖRLITLIGHET... 21 3.6ANALYSMETOD... 22 3.7FORSKNINGSETIK... 22 4. RESULTAT... 23
4.1FÖRÄLDRARS OCH ELEVERS ATTITYD TILL MATEMATIK... 23
4.2INFORMATION MELLAN HEM OCH SKOLA... 26
5. ANALYS OCH DISKUSSION... 30
5.1RESULTATDISKUSSION... 30
5.1.1 Föräldrars och elevers attityd till matematik ... 31
5.1.2 Information mellan hem och skola ... 32
5.2FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING... 35
6 SLUTSATS OCH FÖRSLAG TILL MATERIAL... 37
6.1SLUTSATS... 37
6.2FÖRSLAG TILL MATERIAL... 38
7. LITTERATURFÖRTECKNING ... 40
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Under vår utbildning till matematiklärare har vi flera gånger stött på både elever och föräldrar med en negativ attityd till matematik. Vissa elever anser att matematik är tråkigt, andra anser att de inte har någon nytta av det de lär sig. Vi minns själv under vår skoltid att det fanns tillfällen då vi och våra klasskamrater frågade oss vad vi skulle ha vissa av våra matematikkunskaper till; en del saker kändes det som om man aldrig skulle få någon användning för. Anledningen till detta var att skolan och lärarna inte kommunicerade sina mål för undervisningen och den konkreta användbarhet som de aktuella matematikkunskaperna innebar till oss. Vi har under vår utbildning också stött på elever som redan i tidig ålder är övertygade om att de är ”dåliga” på matematik. Dessa elever verkar acceptera och konstatera att de inte förstår matematiken; de visar stor osäkerhet och ger väldigt tidigt upp försöken att lösa matematiska uppgifter.
En vän till en av oss, som anser sig själv vara ”dålig” på matematik, nämnde hur hans föräldrar alltid accepterat sämre resultat från honom i matematik än i andra ämnen. Detta med förklaringen att ”de var ju ingen matte-familj”. Detta fick oss att börja fundera på hur föräldrars erfarenheter och attityder till matematik kan påverka deras barns framtida attityd och uppfattning. Efter att ha läst litteratur som bekräftade att samband fanns mellan föräldrars och barns attityder, såsom Trygg m.fl (2004) och Axelsson (1996) (se vidare s.11-12) formades frågan om vad vi som framtida lärare kan göra för att vända dessa attityder till det positiva.
I kursplanen för matematik står det att skolan i sin undervisning skall sträva efter att eleven ”utvecklar intresse för matematik samt tilltro till det egna tänkandet och den
egna förmågan att lära sig matematik och att använda matematik i olika situationer”
(Skolverket, 2000). Det är tydligt att det behövs en god föräldrasamverkan för att arbeta mot detta mål. De föräldrar som har negativa erfarenheter och dålig attityd till
matematik måste på något sätt få se hur matematikundervisningen har förändrats under årens lopp och hur den med den nya läroplanen har blivit mer konkret och
som deras barn lär sig. Kanske kan föräldrarnas inställning då vändas till det positiva så att både skola och hem utgör en positiv påverkan på eleven? Men hur ska vi föra ut detta? Om hur det sistnämnda kan genomföras blev utgångspunkten i vårt
examensarbete.
Vi riktade oss mot elever i skolår 4 och deras föräldrar, då vi hade god kontakt med flera klasser i skolår 4 och deras lärare.
1.2. Syfte och frågeställningar
Vårt syfte är att utarbeta ett material där matematikundervisningens mål och arbetssätt tydliggörs för föräldrarna. Detta för att både skola och föräldrar ska utöva en positiv påverkan på elevens attityd till matematik. Målet är att öka den positiva inställningen till matematik hos eleverna.
Vår hypotes är att en del föräldrar har en negativ attityd till matematik som överförs till deras barn. Föräldrarnas syn skulle kunna förändras till det positiva om
matematikundervisningens nytta och användbarhet synliggörs för dem.
Våra frågeställningar är:
• Hur kan skolan samverka med föräldrar så att de ska se nyttan och meningsfullheten med matematikundervisningen och få en mer positiv attityd till den?
• Vilken uppfattning har föräldrar om den information de får från skolan angående matematikundervisningen?
• Vilka attityder har elever och föräldrar till matematikundervisningen? • Vilka samband finns mellan föräldrar och elevers attityd till matematik?
2. Teoretisk bakgrund
2.1 Attityd och uppfattning
Ma & Kishor (1997) hänvisar i sin artikel Assessing the relationship between attitude
towards mathematics and achievement in mathematics: A meta-analysis till McCleod
som menar att den affektiva sidan av matematik och matematikundervisning kan beskrivas med attityder, uppfattningar och känslor.
Nationalencyklopedin definierar en attityd som en erfarenhetsbaserad inställning till ett objekt. Attityder uttrycks i form av att man har positiva eller negativa känslor angående olika attitydobjekt och dessa attitydobjekt kan vara allt från abstrakta objekt till
specifika beteenden och personer. En form av starkt negativa attityder är fördomar. (www.ne.se, sökord: attityd)
Pehkonen (2001) menar att en uppfattning är ”en individs förhållandevis stabila
subjektiva kunskaper (däri ingår även känslor) om en viss företeelse” (s.9). Dessa
uppfattningar skapas och formas av elevernas erfarenheter. Han pekar på att elevers uppfattningar om matematik påverkar deras prestationer i ämnet, både hur de lär sig matematik och hur de använder sina kunskaper. Deras uppfattning av vad matematik är styr vad de lär sig och en för snäv eller statisk uppfattning kan hindra en optimal inlärning. Han tar också upp om att elevers uppfattningar i sin tur påverkas av lärares, föräldrars och andra yttre källors uppfattning samt att elever med en negativ uppfattning av matematik riskerar att bli passiva mottagare av formell kunskap istället för aktiva sökare efter förståelse.
Självuppfattning och självförtroende är tätt sammanbundna med prestationer i skolan, och Imsen (1992) menar att de två även växelverkar; negativ självuppfattning ger sämre prestationer som ger ännu mer negativ självuppfattning etc. Hon hävdar också att en persons självuppfattning beror både på inre värderingar och på omvärldens värdering av en, och belyser att betygssättning och omdömen i skolan kan påverka elevers
självuppfattning och självförtroende i ett ämne kraftigt. Wedege (2002) menar att självuppfattning och självförtroende ingår i begreppet uppfattning och hävdar också att
dåliga erfarenheter och negativ självuppfattning och självförtroende i matematik kan påverka individers attityd och uppfattning av matematik långt upp i vuxen ålder.
Elevers affektiva förhållanden till matematik diskuteras av Ma & Kishor (1997). De hänvisar till Maker vars åsikt är att de kognitiva och affektiva förhållandena till ett ämne inte går att särskilja, och att de växelverkar med varandra. Enligt dem är de flesta
forskare överens om att det finns ett samband mellan attityd och prestation, men att man inte är överens om sambandets styrka och statistiska signifikans. Vidare hävdar de att högstadietiden är en viktig period då många elever formar och förändrar sin attityd till matematik och matematikundervisningen. Efter denna tid verkar attityderna samt deras påverkan på prestationen att stabiliseras något. Innan högstadietiden verkar elevernas attityd till matematik vara väldigt formbara och ostabila; därför är sambandet mellan attityd och prestation svagare under dessa år, men en positiv attityd som grundläggs då kan ge ett större och mer positivt samband i senare år.
Attitydens förhållande till prestation diskuteras även av Wilkins & Ma (2003), och de menar att en positiv inställning till matematik är ett av de attribut som krävs för att bli en kvantitativt bildad person. De hävdar också att de affektiva komponenterna enligt vissa forskare är lika viktiga för matematikundervisningen som det matematiska innehållet är. Vidare hänvisar de till Walberg vars educational productivity model innebär att det finns nio variabler som kan relateras till den affektiva utvecklingen hos elever, nämligen tidigare prestationer, motivation, ålder, mängden instruktioner, instruktionernas kvalitet, hemmiljö, lärar- och klassrumserfarenheter, kompisars påverkan samt den mediala bilden av ämnet. Wilkins & Ma (2003) fann i sin
undersökning stöd för tesen att elevers attityd till och uppfattning om matematik och matematikundervisning påverkas av lärare, vänner och föräldrar.
Som en indikation på hur attityden till matematik ser ut hos elever så kan man se i Skolverkets rapport Yngre elevers attityder till skolan 2003 – hur elever i årskurs 4-6
upplever skolan (2004a) att endast 49 % av de tillfrågade eleverna i skolår 4-6 tyckte att
matematik var roligt. Detta placerar matematiken långt ner i popularitet jämfört med andra ämnen, med endast NO och SO bakom sig. Grundskoleelever är, enligt en annan rapport från Skolverket (2004b), generellt sett mer positiva till skolans alla ämnen än
2.2 Familjens påverkan
Liljegren (2000) skriver att beroendet av den familj som barnet bor med är stort under de första åren av barnets uppväxt. Från det att barnet inleder sin skolgång ska familjen tillsammans med skolan arbeta för barnets utveckling av kunskaper och färdigheter. Hon menar vidare att skolklassen, som är elevens arbetsmiljö, står för en del av
påverkan men även hela skolan. Attityder överförs mellan lärare och elever samt mellan elever, både inne på skolan och ute på rasterna. Föräldrarna som bor inom skolans närområde har en uppfattning om skolmiljön som ofta diskuteras mellan både föräldrar och elever. Ibland stämmer attityder och värderingar inom skolan och inom familjen överens men det kan också uppstå konflikter om det sägs en sak i skolan medan det sägs en annan sak i hemmet (Liljegren 2000).
Ett barns förkunskaper och utveckling bedöms i skolan vilket av en del föräldrar kan kännas som om deras föräldraskap utvärderas, skriver Liljegren (2000). Föräldrar med negativa erfarenheter från skolarbete, kamrater eller skolan som helhet överför ofta dessa till sina barn. Om man som lärare får en positiv kontakt med föräldrarna redan från start i en ny klass är det lättare att hantera problem om de sedan skulle uppstå (Liljegren 2000). Hon fortsätter med att skriva om den självuppfyllande profetian som innebär att omgivningens förväntningar på elever påverkar deras inlärningsförmåga.
En undersökning som gjordes i USA med elever i åldrarna 10-19 år och deras föräldrar handlade bland annat om effekten av föräldrarnas åsikter om sina barns begåvning i matematik och deras modersmål som var engelska. Det visade sig att föräldrarnas och då särskilt mammornas åsikter påverkade barnens syn på sin prestation. Lärarnas möjligheter att påverka barnens självförtroende och intresse för matematik föreföll minskas på grund av mammornas åsikter (Axelsson 1996). Det finns ett flertal svenska och internationella studier som pekar på hur viktiga föräldrar är för sina barns
studieresultat. Föräldrarnas utbildningsnivå påverkar men så gör även deras förväntningar och värderingar (Skolverket 1999).
Alla har en relation till matematik och en negativ inställning kan innebära en utestängning från vissa utbildningar och arbeten menar Trygg m.fl. (2004). Enligt
författarna är det inte enbart skolans fel utan även samhällets och föräldrarnas. Många föräldrar har en negativ attityd där grunden har lagts redan under deras egen skolgång. Författarna tar även upp hur föräldrarna kan påverka sina barn positivt och skriver:
Föräldrars inställning är betydelsefull för barns lärande i matematik. Föräldrar som stöttar och visar att de tycker matematik är viktigt ger barn ett gott stöd genom sin positiva attityd (s. 1).
2.3 Föräldrasamverkan
Vad som händer i skolan och meningen med undervisningen är något som lärare måste bli bättre på att förklara för föräldrar. Mycket har hänt i skolan sedan föräldrarna gick i skolan, det är nya krav, andra regler och mål samt en annan metodik (Löwing & Kilborn 2002). Författarna skriver att det speciellt inom matematik har skett stora förändringar genom åren mellan nya kursplaner. Det kan t.ex. räknas division på ett sätt i skolan och på ett helt annat sätt i hemmet och då kan det vara svårt att hemma få hjälp med
skolarbetet. Dock skriver Löwing & Kilborn (2002) att:
Faktum är att det är väldigt mycket som föräldrarna kan göra för att underlätta barnens skolarbete, men detta förutsätter att de vet vad som händer i skolan och att de är medvetna om skolans mål och kunskapssyn. (s.64)
Familjematematik skriven av Trygg m.fl. (2004) tar upp några olika saker som
framkommit genom enkätundersökningar och matematikkvällar med föräldrar som är genomförda i Sverige. Föräldrar vill bland annat veta hur barnen räknar i skolan idag för att kunna hjälpa dem hemma och veta varför olika arbetssätt används och hur de
fungerar. Information om kursplanen i matematik nämns också. När det gäller
information till föräldrarna om hur de kan hjälpa sitt barn med skolarbetet konstaterar Skolverket (2004) i sin rapport Attityder till skolan 2003 att endast sex av tio föräldrar är nöjda med den information de får men att andelen har ökat något sedan
undersökningen 1993. Runt hälften av föräldrarna är nöjda med den information de får om hur undervisningen genomförs samt om målen inom respektive ämne.
Eftersom det är föräldrarna som har kunskapen om barnen ska information inte bara gå från skolan till föräldrarna utan även andra vägen (Larsson och Asp, 1998). Rasmussen
(1988) belyser att det är viktigt att skolans personal känner till elevens hemmiljö och familjesituation både för att effektivt kunna samverka kring eventuella problem och för att kunna individanpassa undervisningen efter varje elevs behov och situation. Även Trygg m.fl. (2004) tar upp hur viktig samverkan mellan hemmet och skolan är. De anser att matematikkvällar där elever, föräldrar och lärare träffas för att prata matematik är ett bra forum. Veckobrev och laborativa uppgifter som kan göras hemma tillsammans med föräldrarna är andra förslag på ytterligare samverkan.
2.4 Styrdokument
Den nuvarande läroplanen, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo94, (Utbildningsdepartementet 2006) började
gälla läsåret 1995/96. Skolans värdegrund samt mål och riktlinjer beskrivs i läroplanen; målen och riktlinjerna för varje ämne finns beskrivet i kursplanerna (Skolverket 2000). Målen är skrivna i två former, dels mål att sträva mot, dels mål att uppnå.
2.4.1 Föräldrasamverkan
I Lpo94 poängteras vikten av samarbete mellan hem och skola. Även om det är
föräldrarna som har ansvaret för barnets fostran ska skolan vara ett stöd till föräldrarna. De regler och normer som finns i skolan samt de rättigheter och skyldigheter som föräldrar har måste tydliggöras för föräldrarna, annars blir det svårt att samarbeta. Skolan utvecklas hela tiden men för att det ska kunna ske måste hemmen vara delaktiga, och det kräver i sin tur att föräldrarna förstår målen med utbildningen och vilka krav som ställs på eleverna. Skolan måste även presentera hur eleven utvecklas
kunskapsmässigt och vilka behov som finns för utveckling. I Lpo94 nämns föräldrar och föräldrasamverkan på flera ställen, bland annat:
Alla som arbetar i skolan skall
• samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans
kan utveckla innehåll och verksamhet. (Utbildningsdepartementet 2006, s. 14)
Läraren skall
• samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och
• hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet. (Utbildningsdepartementet 2006, s. 14)
2.4.2 Matematik
Beträffande matematik i grundskolan går följande att läsa i Lpo94 under uppnåendemål:
”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola/…/behärskar grundläggande matematiskt tänkande och kan tillämpa det i vardagslivet” (s. 10).
Enligt kursplanen i matematik (Skolverket 2000) är syftet med matematik i grundskolan bland annat att eleven ska utveckla kunskaper för att klara sig i vardagliga situationer samt för att kunna följa och vara delaktig i samhällets beslutsprocesser. Ämnet ska även vara en bas för studier i andra ämnen och för att kunna studera vidare efter grundskolan. Eleven ska dessutom få möjlighet att uppleva glädjen i att förstå och lösa problem. Under mål att sträva mot, står bland annat:
– utvecklar intresse för matematik samt tilltro till det egna tänkandet och den egna förmågan att lära sig matematik och att använda matematik i olika situationer,
– utvecklar sin förmåga att förstå, föra och använda logiska resonemang, dra slutsatser och generalisera samt muntligt och skriftligt förklara och
argumentera för sitt tänkande, (s. 26)
2.5 Matematikundervisning enligt aktuell pedagogik
Vi läste in oss på litteratur om aktuell pedagogisk teori för att veta vilken typ av
undervisning målen i kursplanerna förespråkar samt vilken typ av undervisning det är vi ska förmedla till föräldrarna.
Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94, bygger på pedagogiska idéer som har sina rötter i konstruktivistiska och
sociokulturella teorier. Förgrundsfigurer inom dessa fält är t.ex. Jean Piaget (1896-1980), Lev Vygotskij (1896-1934) och John Dewey (1859-1952).
Konstruktivismens grundtanke innebär enligt Engström (1998) att varje individ konstruerar sin egen kunskap genom att tolka omvärlden och relatera den till sina tidigare erfarenheter och konstruktioner. Kunskap är alltså subjektivt och samma fenomen kan tolkas på olika sätt av olika individer beroende på deras erfarenheter och tidigare kunskap. Man kan inte överföra kunskap direkt till en annan människa, eftersom mottagaren konstruerar sin kunskap aktivt. Dock stimuleras lärande i sociala sammanhang och där sker ett gemensamt meningsskapande. Engström (1998)
sammanfattar en konstruktivistisk undervisning med att den utgår från en
konstruktivistisk syn på lärande; den innehåller laborativa aktiviteter; den uppmanar eleverna till reflektion över sitt lärande; den utgår från en verklighet som känns meningsfull och relevant för eleven; den uppmuntrar olika lösningar på problem samt låter eleverna argumentera och dela med sig av sina tankar och idéer.
Vygotskij menar enligt Dysthe (2003) att det är i sociala sammanhang som lärande och utveckling sker. Hon skriver också att enligt det sociokulturella perspektivet på lärande så konstruerar individen sin kunskap genom interaktion och samvaro med andra. Omvärlden, såsom familj, lärare och media, påverkar alltså elevers konstruerande av kunskap. Gemensamt meningsskapande sker i sociala kontexter och samarbete, och detta gemensamma meningsskapande internaliseras med individens tidigare erfarenheter och kunskaper. Därför är språk och kommunikation centrala begrepp inom dessa teorier. Dysthe (2003) hänvisar vidare till Bakhtin, som framhåller dialog som det
grundläggande verktyget för kommunikation, utveckling och lärande. Det nämns också att undervisningen inte bör rikta sig mot utvecklingsnivåer som eleverna redan har uppnått, utan att den borde inriktas på det som är i utveckling. Det som ett barn klarar av med hjälp av andra, men som de inte ännu klarar av själv, kallades av Vygotskij för barnets potentiella utvecklingszon, och det är denna zon som man bör sträva efter att utveckla så att barnet så småningom klarar av det själv.
Ett flertal forskare inom matematikdidaktik betonar vikten av att lärandet sker i en meningsfull kontext och att man använder sig av ett kreativt och upptäckande arbetssätt. Malmer (2002) skriver t.ex. att:
skall eleverna kunna nå fram till förståelse av abstrakta begrepp, krävs för de allra flesta att de genom aktivt och kreativt arbete i konkreta sammanhang får tillfälle att
upptäcka matematiska samband och processer, som sedan omkodas till det matematiska symbolspråket. (s.29)
Boaler (1993) skriver att lärandet blir mer meningsfullt för eleverna om det undervisas med ett genomtänkt användande av kontexter och genom att eleverna tillåts att välja sina egna vägar och strategier i lösandet av problem. Emanuelsson m.fl. (2005) pekar på att det är lärarens ansvar att elevernas erfarenheter tas till vara och att
undervisningen kopplas både till dessa och till kursplanens mål. De nämner också förtjänsterna med att arbeta med problemlösning och utrycker det:
Genom att lösa problem kan man utveckla tankar, idéer, självförtroende,
analysförmåga, kreativitet och tålamod. Man lär sig att planera, upptäcka samband, förfina det logiska tänkandet och skaffar sig beredskap att klara situationer i livet. (s.69)
2.6 Kommunikation
Dahlkwist (1994) nämner hur mellanmänsklig kommunikation ofta förknippas med verbala budskap och att man ofta bortser från vikten av icke-verbala budskap, det vill säga kroppsspråk. Han menar att icke-verbal kommunikation är lika viktig som verbal kommunikation för att förmedla ett budskap. Han belyser vidare att kommunikations-processen är känslig för misstolkningar och otydlighet, samt att små missuppfattningar kan leda till stora konflikter. Han nämner några olika faktorer som kan orsaka störningar i kommunikationen; några av dessa är när man sänder ut dunkla budskap för att inte uppröra, när man använder oklara och överdrivet generaliserande ord, när man sänder ut förvirrande dubbla budskap och när man sänder ofullständiga budskap eftersom man utgår från att mottagaren förstår ändå. Rädslan för att vara övertydlig och skriva någon på näsan gör att många inte tydliggör hela sitt budskap, och Dahlkwist anser att riskerna med att vara otydlig är större än med att vara övertydlig.
Myndigheten för skolutveckling (2008) har i en undersökning kartlagt
kommunikationsvägarna mellan lärare och föräldrar. De kom fram till att det finns skillnad i vilka vägar man använder sig mest av beroende på vilken ålder det är på eleverna. I de lägre åldrarna används skriftliga meddelanden, t.ex. i form av en kontaktbok, som den främsta kommunikationsvägen. Det sker fler föräldrabesök och
föräldramöten i de lägre åldrarna, och det är också här som det förekommer klart flest sociala aktiviteter med föräldrar utöver föräldramöten. I de högre åldrarna dominerar däremot e-post och telefon. Omfattningen av kommunikation är ungefär lika stor över hela grundskolan. Det finns dock motsägande uppgifter från Skolverket (2002) som pekar på att både den muntliga och den skriftliga kommunikationen med skolan avtar med åren. Där framkom det även att elevernas ansvar för att framföra muntlig
information i hemmet ökar med åldern men att många föräldrar inte tycker att det fungerar. Föräldrarnas åsikt äratt de också är ansvariga för att det ska fungera men att deras intresse, utan att de vill det, avtar med åren.
Dahlkwist (1994) tar upp att föräldrar och personal vanligen utvärderar barnen och verksamheten från olika synvinklar. Personalen ser på verksamheten och barnet som en helhet, som en del i en grupp, medan föräldrarna enbart berörs av det egna barnet och dess situation. Dessa två synsätt kan hamna i konflikt med varandra, och det finns risk att parterna talar om olika saker och talar förbi varandra. Det är därför viktigt att både föräldrar och personal försöker att se situationen från den andres perspektiv samt är tydliga med vad de menar.
3. Metod
3.1 Metod
Vår undersökningsmetod är enkäter. Tanken bakom att göra en kartläggande enkät-undersökning var att, som Ejlertsson (1996) nämner, enkäten är ett bra sätt att nå ut till ett stort urval när tiden är begränsad. Några nackdelar med enkäter är t.ex. som Bryman (2002) tar upp, att man inte kan hjälpa respondenten vid oklarheter samt att man inte har möjlighet att ställa följdfrågor. När man undersöker inställningar och attityder så kan intervjun också vara en bättre och mer djupgående metod (Johansson & Svedner 2006).
3.2 Urval
Vi genomförde en enkätundersökning med elever och en förälder per elev i november 2008. Undersökningen gjordes på två skolor i olika städer i södra Sverige. Den ena skolan är en F-9 skola och den andra skolan är en F-5 skola. Dessa skolor har vardera två klasser i skolår 4 och det var i dessa fyra klasser som undersökningen genomfördes. Anledningen till att vi valde just dessa skolor är att vi är väl bekanta med både lärare och elever där, vilket underlättade undersökningsprocessen.
Totalt delades missivbrev (se bilaga 1) ut till 86 elever och deras föräldrar, efter bortfall resulterade det i att enkäter lämnades in av 59 elever och 49 föräldrar.
3.3 Procedur
Den berörda rektorn respektive biträdande rektorn kontaktades och fick läsa igenom enkäterna innan de godkände att vi genomförde undersökningen med deras elever. Härnäst kontaktades klassföreståndarna för skolår 4 och de fick också läsa igenom enkäterna innan vi bokade tider för genomförandet av undersökningen.
Det skickades sedan ut missivbrev till föräldrarna i de fyra berörda klasserna. I detta brev förklarades syftet med undersökningen samt frågades om de och deras barn ville medverka i enkäten. De ombads att ta med det påskrivna missivbrevet tillbaka till
skolan. Efter att missivbreven skickats tillbaka besökte vi skolorna och genomförde enkäterna tillsammans med eleverna. Vi var med i klassrummen och kunde förklara, förtydliga och svara på eventuella frågor som eleverna hade. Eleverna fick också med sig en enkät för föräldrarna att fylla i hemma. Föräldrarna skickade tillbaka de ifyllda enkäterna med barnen till skolan, där de senare hämtades upp av oss.
Totalt delades det ut 86 missivbrev. 74 av dessa lämnades tillbaka påskrivna. Av de 74 som svarade tackade 11 nej till att ställa upp på enkätundersökningen. Vi hade alltså 63 elever och 63 föräldrar som ville vara med i enkäten. Vid undersökningstillfället var fyra elever sjuka, och vi delade därför ut 59 enkäter. Alla elever svarade på enkäten under skoltid och 49 föräldrar fyllde i den och skickade tillbaka den till skolan där vi senare hämtade dem.
3.4 Datainsamlingsmetod
Vi har i vårt arbete använt oss av enkäter. Vi ville få en överblick över föräldrars och elevers attityder och uppfattningar genom enkäten. Som Johansson & Svedner (2006) skriver så är intervjun en bättre metod när man vill undersöka attityder och inställning, men tidsramen gjorde att vi bedömde att enkätens fördelar i detta fall var övervägande. Vi lade också in en öppen fråga som avslutning på enkäten för att kunna få in mer utförliga svar.
3.4.1 Pilotstudie
Ejlertsson (1996) menar att man, när man själv skriver sina frågor, riskerar att andra läsare uppfattar frågorna annorlunda än vad som var tänkt. Därför bör man genomföra en pilotstudie för att upptäcka dessa eventuella brister på förhand.
En mindre pilotstudie genomfördes där tre utomstående barn och deras föräldrar fick fylla i våra enkäter var för sig. Deras svar har inte beaktats i redovisningen av
undersökningsresultatet. Enkätens utformning diskuterades sedan med dem och de hade inga invändningar mot frågornas formuleringar.
3.4.2 Enkät
Två olika enkäter gavs ut; en till elever (se bilaga 2) och en till föräldrar (se bilaga 3). Enkäterna var numrerade för att vi skulle kunna koppla rätt barn till dess förälder. Elevenkäten bestod av sex frågor; föräldraenkäten bestod av tolv frågor. Elevenkätens sex frågor behandlar alla attityd till matematik. I föräldraenkäten finns frågor som behandlar föräldrarnas attityd till matematik samt frågor om deras barns
matematikundervisning och informationsflödet mellan hem och skola. För att kunna jämföra barns och föräldrars attityd till matematik ställde vi några likartade frågor i de båda enkäterna. Både elever och föräldrar tillfrågas om huruvida de tycker att
matematik är roligt eller tråkigt. Eleverna ombes också att sätta detta i relation till andra skolämnen. Vidare får både elever och föräldrar frågan om de tycker/tyckte att
matematik är/var lätt eller svårt. Föräldrarna får också svara på om deras barn har lätt eller svårt för matematik.
Fråga 4 på båda enkäterna behandlar användningen av matematik i vardagen. Detta för att, som Wedege (2002) skriver, många människor inte ser matematiken i de vardagliga sysslorna, utan bara förknippar ordet matematik med räknande och algoritmer.De sista attitydfrågorna behandlar vikten av att lära sig matematik. Eleverna får svara på hur viktigt de tycker att det är att lära sig matematik samt om de tror att de kommer att ha nytta av matematik i framtiden. Föräldrarna tillfrågas om hur viktigt matematik är jämfört med andra skolämnen. Anledningen till att vi inte frågade föräldrarna huruvida de tyckte att matematik är viktigt eller inte är att det låter som en väldigt ledande fråga. Vi utgick ifrån att inga föräldrar ville svara att det är oviktigt att deras barn lär sig matematik. Därför satte vi ämnet i relation till andra ämnen för att få en indikation på dess betydelse.
Ovanstående frågor är jämförbara mellan elever och föräldrar för att kunna utröna vilka samband det finns mellan deras attityder. Nedanstående frågor ställdes enbart till föräldrarna.
Fråga 6 och 7 i föräldraenkäten handlar om ifall föräldrarna känner att de har insyn i barnens matematikundervisning samt om de är nöjda med denna. Med fråga 8 vill vi ta reda på om det pratas matematik i hemmen. Fråga 9 och 10 handlar om hur mycket
information föräldrarna får från skolan angående matematikundervisningens upplägg och mål samt om föräldrarna känner att de vill ha mer eller mindre av denna
information. I fråga 11 får de svara på vilken typ av information de vill ha genom att välja ja eller nej till några olika alternativ. Den sista frågan, fråga 12, är en öppen fråga där föräldrarna fritt får ge förslag på hur de vill ha information från skolan angående matematikundervisningen; t.ex. via brev, möten eller telefon. Sammantaget syftar dessa sista frågor till att ta reda på hur informationsflödet fungerar mellan hem och skola samt om föräldrarna känner sig delaktiga i matematikundervisningen och om de har några förslag på hur informationen kan förbättras.
3.5 Tillförlitlighet
Vår pilotstudie gav oss en chans att testa våra enkätfrågor och undvika eventuella misstolkningar och otydligheter i våra frågeställningar. Det kan vara en nackdel att pilotstudien endast gjordes med föräldrar och barn som är födda i Sverige. I den riktiga studien har det deltagit cirka 10 föräldrar/elever med utländskt ursprung.
Eftersom urvalet till undersökningen bygger på kontakter och endast är gjord i fyra klasser, två klasser per skola, kan vi inte dra några generella slutsatser (Johansson och Svedner 2006). Då vi var med när eleverna fyllde i enkäterna begränsade vi risken för missförstånd hos dem. Vi valde att medverka för att kunna överblicka
undersökningsprocessen samt för att minimera bortfallet. Om eleverna fått fylla i enkäterna hemma finns det en risk att vi inte fått in lika många som vi nu fick.
Föräldrarna fyllde i enkäten hemma och dels kunde de därför inte ställa frågor till oss om något var oklart, dels kan de ha diskuterat frågorna med sitt barn innan de svarat utan att vi vet om det.
Från tolv föräldrar fick vi inte missivbrevet i retur och elva föräldrar tackade nej till att delta. Vid utdelningstillfället var fyra elever sjuka och 10 föräldraenkäter returnerades ej. Sammantaget innebär detta att det externa bortfallet är 37 undersökningspar utav totalt 86. Om bortfallet är stort kan resultatet påverkas genom att vi inte får en rättvis bild av föräldrarnas och elevernas attityder. Det vi inte vet är om det är föräldrar som har en negativ eller en positiv inställning till matematik som inte har svarat. Det kan också vara så att vissa elever medvetet valt att inte visa upp missivbrevet hemma. Det
interna bortfallet består av att tre föräldrar inte svarat på alla frågor under punkt 11 i föräldraenkäten och en förälder som inte har skrivit något på den öppna frågan, nummer 12.
Enligt Skolverket (2003) så tycker de flesta elever att skolan och skolämnena är roliga i de tidigare skolåren. Denna lust minskar dock efter hand under hela grundskolan. De tar också upp att det är runt skolår 4-5 som attityden och lusten ofta börjar förändras. Eftersom vår undersökning har baserats på elever i skolår 4, bör vi ha i åtanke att deras attityder kan komma att förändras under loppet av de kommande åren.
3.6 Analysmetod
Vi delade upp resultaten i två delar; en för attitydundersökningen och en för frågor om föräldrasamverkan och information mellan hem och skola. I attityddelen har vi valt att i tabellform redovisa de frågor som är mest kopplade till våra frågeställningar. Dessa redovisas med frekvenstabeller över elevers och föräldrars svar, och sedan undersöker vi sambandet mellan dem. De övriga frågorna har endast beskrivits kort. Den andra delen har ett liknande upplägg, då de mest relevanta frågorna redovisas i form av
frekvenstabeller. Resultaten från den öppna frågan som avslutade föräldraenkäten har vi delat in i kategorier och sammanställt i en tabell, samt redovisat några av föräldrarnas förslag och synpunkter.
3.7 Forskningsetik
Det finns ett antal forskningsetiska regler (Vetenskapsrådet 2002) som bör följas. Genom att vi informerade om undersökningens syfte och att respondenternas
medverkan var frivillig samt att de fick kontakta oss när som helst under arbetets gång har vi tillgodosett informationskravet. Kravet på samtycke har vi tillsett genom att föräldrarna har blivit informerade i förväg och fått lämna sitt medgivande till deras barns deltagande i dels enkäten och dels i en eventuell intervju. I missivbrevet
informerade vi om att svaren är konfidentiella och att inga namn kommer att synas på enkäterna eller i vårt examensarbete.
4. Resultat
Vi har delat upp vår resultatredovisning i två delar. Den första behandlar våra frågeställningar om föräldrars och elevers attityder till matematik samt sambanden mellan dessa. Den sista delen behandlar frågeställningarna om föräldrasamverkan och information mellan hem och skola.
Fler elever än föräldrar har svarat på våra enkäter. Eftersom vårt syfte delvis var att jämföra föräldrars och elevers attityder har vi bortsett ifrån svaren från de elever vars föräldrar inte har svarat.
4.1 Föräldrars och elevers attityd till matematik
I följande avsnitt redovisas resultaten från enkätfrågorna gällande attityder till
matematik. Vi har valt att lyfta fram vissa av resultaten med hjälp av tabeller samt att jämföra elevers och föräldrars svar i vissa frågor med hjälp av korstabeller. I
korstabellerna kan man i varje ruta se olika kombinationer av elev- och föräldrasvar samt antalet par med de olika kombinationerna.
Tabell 1: Elevenkätens fråga 1: ”Tycker du att matematik är roligt eller tråkigt?” och
föräldraenkätens fråga 1: ”Tyckte du att matematik var roligt eller tråkigt under din skoltid?”
Elevfråga: Tycker du att matematik är roligt
eller tråkigt?
Föräldrafråga: Tyckte du att matematik var roligt eller
tråkigt under din skoltid?
Antal Andel i procent Antal Andel i procent
Väldigt roligt 14 29 % 8 16 % Ganska roligt 17 35 % 16 33 % Varken eller 8 16 % 8 16 % Ganska tråkigt 6 12 % 13 27 % Väldigt tråkigt 4 8 % 4 8 % Totalt 49 100 % 49 100 %
Resultaten från denna fråga visar att en majoritet av eleverna tycker att matematik är ganska eller väldigt roligt. Det är stor spridning på föräldrarnas svar, men nästan hälften anser att matematik var ganska eller väldigt roligt.
Tabell 2: Korstabell mellan elevenkätens fråga 1: ”Tycker du att matematik är roligt eller
tråkigt?” och föräldraenkätens fråga 1: ”Tyckte du att matematik var roligt eller tråkigt under din skoltid?”
FÖRÄLDRAR
Tyckte du att matematik var roligt eller tråkigt under din skoltid? Väldigt roligt Ganska roligt Varken eller Ganska tråkigt Väldigt tråkigt Total Väldigt roligt 1 5 4 3 1 14 (28,6 %) Ganska roligt 2 4 3 6 2 17 (34,7 %) Varken eller 3 4 0 1 0 8 (16,3 %) Ganska tråkigt 2 1 1 2 0 6 (12,2 %) Väldigt tråkigt 0 2 0 1 1 4 (8,2 %) ELEVER Tycker du att matematik är roligt eller tråkigt? Total 8 (16,3 %) 16 (32,7 %) 8 (16,3 %) 13 (26,5 %) 4 (8,2 %) 49 (100 %)
Åtta elever har svarat exakt likadant som sin förälder (de vita fälten i korstabellen). 17 elever har angett liknande svar som sin förälder (de ljusgråa fälten i korstabellen). 24 elever har angett svar som ligger långt ifrån förälderns svar (de mörkgråa fälten i korstabellen).
Om matematiken i relation till andra ämnen visar resultaten från fråga 2 i elevenkäten att matematik av 25 elever anses vara det roligaste ämnet eller ett av de roligare
ämnena. Nio elever tycker att matematiken tillhör den tråkigare hälften av skolämnena.
Tabell 3: Elevenkätens fråga 3: ”Tycker du att matematik är lätt eller svårt?” och
föräldraenkätens fråga 2: ”Tyckte du att matematik var lätt eller svårt under din skoltid?”
Elevfråga: Tycker du att matematik är
lätt eller svårt?
Föräldrafråga: Tyckte du att matematik var lätt eller
svårt under din skoltid?
Antal Andel i procent Antal Andel i procent
Väldigt lätt 9 18 % 4 8 % Ganska lätt 24 49 % 15 31 % Varken eller 13 27 % 10 20 % Ganska svårt 3 6 % 16 33 % Väldigt svårt 0 0 % 4 8 % Totalt 49 100 % 49 100 %
Ur tabellen ovan kan utläsas att en klar majoritet av eleverna anser att matematik är ganska eller väldigt lätt. Ingen av eleverna anser att matematik är väldigt svårt. Få föräldrar anser att de hade väldigt lätt eller väldigt svårt för matematik. Den stora majoriteten, 31 stycken, anser sig ha haft ganska lätt, varken eller, eller ganska svårt för ämnet.
Tabell 4: Korstabell mellan elevenkätens fråga 3: ”Tycker du att matematik är lätt eller svårt?”
och föräldraenkätens fråga 2: ”Tyckte du att matematik var lätt eller svårt under din skoltid?”
FÖRÄLDRAR
Tyckte du att matematik var lätt eller svårt under din skoltid? Väldigt lätt Ganska Lätt Varken eller Ganska Svårt Väldigt svårt Total Väldigt lätt 2 2 2 3 0 9 (18,4 %) Ganska lätt 1 10 7 5 1 24 (49,0 %) Varken eller 1 2 0 7 3 13 (26,5 %) Ganska svårt 0 1 1 1 0 3 (6,1 %) Väldigt svårt 0 0 0 0 0 0 (0,0 %) ELEVER Tycker du att matematik är lätt eller svårt? Total (8,2 %) 4 (30,6 %) 15 (20,4 %) 10 (32,7 %) 16 (8,2 %) 4 (100 %) 49
13 elever har svarat exakt likadant som sin förälder (de vita fälten i korstabellen). 20 elever har angett liknande svar som sin förälder (de ljusgråa fälten i korstabellen). 16 elever har angett svar som ligger långt ifrån förälderns svar (de mörkgråa fälten i korstabellen).
Svaren på fråga 4 i elevenkäten visar att 21 elever anser sig använda matematik ganska mycket eller väldigt mycket i vardagen, 18 elever svarar att de använder lite matematik eller ingen alls. På fråga 4 i föräldraenkäten, som efterfrågar om de använder matematik i vardagen, svarar 3 föräldrar nej. En klar majoritet av föräldrarna anser alltså att de på en daglig basis använder sig av matematik.
Både fråga 5 i elevenkäten och fråga 3 i föräldraenkäten behandlar hur viktigt det är att lära sig matematik. I elevernas fall visar det sig att en stor majoritet, 48 stycken, ser matematik som ett ganska viktigt eller mycket viktigt ämne. Ingen elev tycker att
matematik är mycket oviktigt. För föräldrarna visar resultaten att alla föräldrar anser att matematik är viktigt. Dock är det endast 4 föräldrar som ser matematik som det allra viktigaste ämnet.
Resultaten från den sista frågan i elevenkäten visar att eleverna i stor utsträckning tror att de kommer att ha nytta av sina matematikkunskaper i framtiden. Det är 45 stycken som svarar att de kommer att ha ganska mycket eller väldigt mycket nytta av den. Ingen tror att de inte kommer att ha någon nytta alls av matematik.
Ur resultaten från fråga 5 i föräldraenkäten, som efterfrågar om föräldrarna tror att deras barn har lätt eller svårt för matematik, kan vi utläsa att en majoritet av föräldrarna, 34 stycken, anser att deras barn har ganska eller väldigt lätt för matematik. Endast en respondent svarar att deras barn har väldigt svårt för matematik.
4.2 Information mellan hem och skola
I följande avsnitt redovisas resultaten från enkätfrågorna gällande information mellan skola och hem. I denna del är det endast föräldrar som är tillfrågade. Vi har valt att lyfta fram vissa av resultaten med hjälp av tabeller.
Tabell 5: Föräldraenkätens fråga 6: ”Känner du att du är väl insatt i hur ditt barns
matematikundervisning ser ut?”
Känner du att du är väl insatt i hur ditt barns matematikundervisning ser ut?
Antal Andel i procent
Ja, väldigt väl 4 8 %
Ja, ganska väl 20 41 %
Varken eller 6 12 %
Nej, inte särskilt väl 14 29 %
Nej, inte alls 5 10 %
Totalt 49 100,0 %
Tabellen ovan visar att knappt hälften av föräldrarna känner att de är ganska väl eller väldigt väl insatta i hur deras barns matematikundervisning ser ut.
Trots att det är en knapp minoritet som säger sig vara ganska eller väldigt väl insatta i hur matematikundervisningen ser ut så visade resultaten från fråga 7 att runt 60 % av föräldrarna är nöjda med deras barns matematikundervisning. Endast 4% är missnöjda.
På fråga 8 i föräldraenkäten, där det efterfrågades hur mycket matematik föräldrarna pratar med sina barn hemma, så svarade 49 % att de pratar ganska eller väldigt mycket. Ingen svarade att de inte pratar matematik alls hemma.
Tabell 6: Föräldraenkätens fråga 9: ”Hur mycket information får du från skolan om
matematikundervisningens upplägg och mål?”
Hur mycket information får du från skolan om matematikundervisningens upplägg och mål?
Antal Andel i procent
Väldigt mycket 1 2 % Ganska mycket 10 20 % Varken eller 15 31 % Ganska lite 17 35 % Väldigt lite 6 12 % Totalt 49 100,0 %
Endast 22 % av föräldrarna anser att de får ganska eller väldigt mycket information från skolan angående matematikundervisningens upplägg och mål. De som anser att de får ganska eller väldigt lite information uppgår till 47 %.
Tabell 7: Föräldraenkätens fråga 10: ”Hade du velat ha mer information från skolan om
matematikundervisningens upplägg och mål?”
Hade du velat ha mer information från skolan om matematikundervisningens upplägg och mål?
Antal Andel i procent
Mycket mer 10 20 % Lite mer 30 62 % Varken eller 9 18 % Lite mindre 0 0 % Mycket mindre 0 0 % Totalt 49 100,0 %
En klar majoritet, 82 %, svarar att de vill ha mer information från skolan om matematikundervisningens upplägg och mål, och inga föräldrar vill ha mindre information än nu.
Tabell 8: Föräldraenkätens punkt 11, om vilka saker föräldrarna önskar få information om från
skolan.
Skulle du vilja ha information om: Ja Nej Ej svarat
11a. Vad man undervisar om i matematik? 38 (78 %)
9 (18 %)
2 (4 %) 11b. Hur man undervisar i matematik? 38
(78 %)
9 (18 %)
2 (4 %) 11c. Vilka mål man har med
matematikundervisningen? 40 (82 %) 7 (14 %) 2 (4 %) 11d. Vad matematiken kan användas till? 25
(51 %)
21 (43 %)
3 (6 %) 11e. Hur ni kan hjälpa ert barns matematikinlärning? 40
(82 %)
7 (14 %)
2 (4 %)
En majoritet av föräldrarna vill ha information om alla punkter i ovanstående tabell. Majoriteten är väldigt stor i alla punkter förutom punkt 11d där svaren var näst intill jämnt fördelade.
På fråga 12 fick föräldrarna fritt skriva ner hur de skulle vilja ha denna information. Vi gav några exempel och många har valt att inte skriva något mer än ett eller flera utav de givna förslagen. Vi har valt att kategorisera svaren efter olika kommunikationskanaler, och kategorin brev representerar här både brev i pappersform och i elektronisk form. Eftersom det var möjligt att skriva flera olika svarsalternativ så är det totala antalet svar större än antalet respondenter.
Tabell 9: Föräldraenkätens fråga 12: ”Hur skulle du vilja ha denna information?” Hur skulle du vilja ha denna information: Antal svar
Brev 30
Träff 18
Via sitt barn 9
Telefon 5
Ur tabellen går det att utläsa att majoriteten, 30 föräldrar, vill ha information via brev. Flera av de 18 föräldrar som har skrivit träff har angett att det är att föredra om det är saker som behöver förklaras mer ingående, men att det annars går bra med brev. Några föräldrar poängterar vikten av att informationen är tydlig och omöjlig att misstolka; därför föredrar de träff. Föräldrar som har läst matematik i ett annat land och löst matematikuppgifter på ett annat vis känner att de inte kan hjälpa sitt barn med
matematikläxorna. Därför vill de ha en träff där de kan sättas in i hur
matematikundervisningen går till och få tips om hur de bättre kan stödja sina barns matematikinlärning. Två föräldrar har skrivit att de inte vill ha någon information. Orsaken är inte att de är ointresserade utan att de själva är lärare och därför känner sig väl insatta.
5. Analys och diskussion
Vi har i detta arbete undersökt vår tes om sambandet mellan föräldrars och elevers attityd till matematik. Vi har också undersökt föräldrars syn på informationen mellan skola och hem rörande matematikundervisningens upplägg och mål. Syftet med detta var att utarbeta ett material där matematikundervisnings mål och arbetssätt förtydligas för föräldrarna och gör att de blir mer insatta och positivt inställda till sina barns matematikundervisning. Då kan de också utöva en positiv påverkan på sina barn.
Undersökningen har genomförts med enkäter till elever och föräldrar. Data från enkäterna kompletterades med en litteraturgenomgång som behandlade
föräldrasamverkan och kommunikation. 86 missivbrev skickades ut, och 63 st inkom med ett godkännande till medverkan. Att vissa missivbrev inte lämnades in kan bero på att missivbrevet inte lämnats in hemma, att det ifyllda missivbrevet inte tagits med tillbaka till skolan eller att man helt enkelt inte var intresserad.
Av de 59 enkäter som skickades ut till föräldrarna besvarades 49 st. Detta bortfall kan ha flera orsaker. Eftersom eleverna fick föräldraenkäten med sig att lämna hemma så vet vi inte hur många av föräldrarna som fått enkäten. Vi vet inte heller om alla ifyllda enkäter kom tillbaks till skolan med eleverna. Johansson & Svedner (2006) menar att en anledning till bortfall vid enkätundersökningar kan vara en enkättrötthet som beror på att föräldrar och elever ombes medverka i många undersökningar från olika håll. Andra potentiella orsaker till bortfallet och till att en del föräldrar aktivt tackade nej till att medverka kan vara tidsbrist, ointresse eller språksvårigheter som gör att föräldrarna inte förstår frågeställningarna.
5.1 Resultatdiskussion
Vi har i nedanstående avsnitt delat upp diskussionen enligt samma kategorier som i resultatredovisningen; en del som behandlar attityder till matematik, och en som behandlar information och samverkan mellan hem och skola.
5.1.1 Föräldrars och elevers attityd till matematik
Andelen elever som tycker att matematik är ett roligt ämne är 63 % och drygt hälften tycker dessutom att det är det roligaste ämnet eller ett av de roligare ämnena. Enligt en undersökning gjord av Skolverket (2004a) så var det 49 % som tyckte att matematik var ett roligt ämne. Den undersökningen gällde elever i skolår 4-6 medan vår undersökning endast gäller elever i skolår 4. Det kan vara en orsak till skillnaden i resultaten eftersom Skolverket (2003) menar att eleverna i skolår 5 tycker att nästan allt är kul men att grunden till attitydförändringar börjar i skolår 4-5 för att sedan förstärkas.
Bland föräldrarna i vår undersökning var det 24 stycken som tyckte att matematik var väldigt roligt eller ganska roligt. När vi tittade på skillnaden i hur varje elev har svarat i förhållande till sin förälder framkom det att åtta elever svarade exakt samma som sin förälder vilket vi ser som ett starkt samband. Ett svagt samband fann vi hos de 17 elever som svarade ett steg ovanför eller under på skalan jämfört med sin förälder. Som vi ser det är det alltså 25 elever av 49 som har ett samband med sin förälders attityd till matematik. Bland de 24 elever som avviker från sin förälders attityd är det vanligast att föräldern tycker att matematik är tråkigt samtidigt som deras barn tycker att matematik är roligt, nämligen 16 stycken. Det omvända scenariot är inte så vanligt. Om det ovan förda resonemanget om att attitydförändringar börjar i skolår 4-5 stämmer kan det vara så att de elever som i dag tycker att matematik är roligt tycker att matematik är tråkigt om några år.
Majoriteten av eleverna, 33 stycken, tycker att matematik är ett lätt ämne medan endast tre ser matematik som ett svårt ämne. Av de tio elever som tycker att matematik är tråkigt är det endast en elev som tycker att matematik är svårt medan fyra anser att matematik är lätt. Det stämmer överens med vad Skolverket (2003) kom fram till i sin rapport där de skriver att det finns en del elever i år 5 som tycker att matematik ger dem för lite utmaningar och att eleverna därför anser att matematik är det tråkigaste ämnet. Föräldrarna är jämnare fördelade inom svarskategorierna, 19 föräldrar tyckte att matematik var lätt medan 20 föräldrar tyckte att det var svårt. När vi tittade på sambandet mellan elevsvar respektive föräldrasvar framkom det att 13 elever tycker samma som sin förälder vilket vi ser som ett starkt samband. Det svaga sambandet finner vi hos de 20 elever som klassat matematik som ett steg roligare eller tråkigare än
sin förälder. Av eleverna med avvikande svar är det endast två elever som tycker det är tråkigare med matematik än vad föräldern tyckte. 14 elever tycker det är roligare än vad föräldern tyckte.
Som vi tidigare har tagit upp belyser Trygg m.fl. (2004) att föräldrar med en positiv inställning till matematik kan stärka sina barns positiva upplevelser av ämnet och stödja tilltron till deras egen förmåga. Föräldrarnas negativa erfarenheter från skolan förs ofta över till barnen enligt Liljegren (2000) som även tar upp att det kan uppstå konflikter om attityder inom familjen inte stämmer överens med attityder på skolan.
Som vi ser det så pekar både resultaten från vår undersökning samt den litteratur vi tagit del av på att föräldrarnas attityd till matematik påverkar barnens attityd; även om
sambandet inte är väldigt starkt. Detta ser vi som en orsak till att försöka påverka föräldrarnas attityd till det mer positiva. Då kan vi i förlängningen få se en ännu mer positiv inställning till matematik hos våra elever.
5.1.2 Information mellan hem och skola
Inte ens hälften av de tillfrågade föräldrarna känner att de är ganska väl eller väldigt väl insatta i hur deras barns matematikundervisning ser ut. Hela 39 % känner att de inte är särskilt väl eller inte alls insatta. I Lpo 94 står det att läsa att ”alla som arbetar i skolan
skall samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och verksamhet”(Utbildningsdepartementet 2006, s.14). För att kunna
tillgodose detta krav och vara med och utveckla innehållet i verksamheten så måste föräldrarna vara insatta i och medvetna om vad detta innehåll är. Vidare kan man i Lpo 94 läsa att ”läraren skall samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om
elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling”, (Utbildningsdepartementet 2006,
s.14) och våra resultat tyder på att detta inte har uppnåtts i tillräckligt stor utsträckning. Som Löwing & Kilborn (2002) skriver så har många föräldrar, särskilt de som haft sin skolgång i andra länder, undervisats på ett sätt som skiljer sig från hur deras barn undervisas idag, och därför är de inte medvetna om de krav, mål och medel som matematikundervisningen idag innebär. Det är alltså upp till skolan att informera föräldrarna om detta. De skriver vidare hur föräldrarna kan underlätta sina barns skolgång och inlärning mycket, om de bara informeras om undervisningens mål och
arbetssätt. Resultaten från vår undersökning visar således att det finns ett behov av att göra föräldrarna mer insatta i hur matematikundervisningen går till samt vilka mål man har med undervisningen.
Resultaten från vår undersökning visar en intressant detalj som för oss är något överraskande. Trots att inte ens hälften av föräldrarna känner sig insatta i hur matematikundervisningen går till så är en majoritet av föräldrarna nöjda med hur undervisningen ser ut, totalt 59 %. Det innebär alltså att några av de föräldrar som inte känner sig insatta i hur matematikundervisningen går till trots detta är nöjda med den. Detta kan möjligen förklaras med att föräldrarna har stor tillit till skolan och lärarna och att undervisningen bedrivs på ett tillfredsställande sätt. Alla föräldrar är inte intresserade av detaljerna och upplägget av undervisningen, utan litar på att skolan kan sin sak (Skolverket 2002). Läroplanen är dock, som ovan nämnts, tydlig med att läraren och skolan skall informera och samverka med hemmet, oavsett om föräldrarna är
intresserade eller ej.
Endast 22 % av de tillfrågade föräldrarna svarar att de får ganska mycket eller väldigt mycket information från skolan om matematikundervisningens upplägg och mål. Över 45 % svarar att de får ganska lite eller väldigt lite information. Det är svårt att dra slutsatser ur denna statistik, då endast kvantiteten på informationen efterfrågades och inte kvaliteten. Mycket information är ju ingen garanti för bra information, och kort och koncis information kan vara nog så adekvat. Dock indikerar resultaten att
informationsflödet från skola till hem är något knapphändigt.
Att skolan bör tillhandahålla mer information om matematikundervisningens upplägg och mål blir tydligt när vi ser att 40 av 49 föräldrar vill ha mer information. Detta stämmer överens med en granskning gjord av Skolverket (2002) där många föräldrar upplevde att de saknade information om vilka målen är och om hur skolan vill arbeta för att nå målen. I den granskningen framkom även att det finns mycket som personalen ser som självklart men som inte är det för föräldrarna. Det ser vi som en anledning till att vara mycket tydlig och utförlig i informationen till föräldrarna. I korthet visar våra resultat alltså att föräldrarna vill ha och har ett behov av mer och tydligare information från skolan angående matematikundervisningens upplägg och mål.
En majoritet av de tillfrågade föräldrarna svarar att de vill ha information om alla de fem punkter som vi nämnde i fråga 11 i föräldraenkäten. Föräldrarna vill alltså ha information om vad man undervisar om i matematik, hur man undervisar i matematik, vilka mål man har med matematikundervisningen, vad matematiken kan användas till samt hur de kan hjälpa sina barns matematikinlärning. På punkt 11a, 11b, 11c och 11e (se sida 28) var majoriteten kraftig, över 75 %. Det som dock förvånade oss i resultatet är att endast 51 % av föräldrarna uppger att de vill ha information om vad matematiken kan användas till. Möjligen kan detta bero på det som en förälder skrev, nämligen att det viktiga är att man tydliggör detta för barnen, eftersom de flesta föräldrar redan känner att de vet vad matematiken används till och därför inte känner något behov att få information om det. Det som är tydligt i resultaten är dock att föräldrar känner en vilja att bli mer insatta i sina barns matematikundervisning, och att de vill ha information om flera olika aspekter av undervisningen. Vissa föräldrar kommenterade också att de vill ha hjälp att kunna uppmuntra och stötta sina barn i sin matematikutveckling på bästa sätt. Vi anser att alla de fem punkterna bör ingå i informationen mellan skola och hem, och tror att föräldrar som är väl medvetna om dessa punkter får en mer positiv attityd till matematikundervisningen; en attityd som förhoppningsvis smittar av sig på deras barn. Den negativa attityd till matematik, som Trygg m.fl. (2004) menar att många föräldrar har, utvecklades under deras egen skolgång och om de får se hur dagens undervisning har utvecklats så kan de kanske omvärdera sin inställning.
De flesta, 30 föräldrar, vill ha information via brev. Några anledningar till att brev kan vara lämpligt är att motparten kan läsa det när det passar honom eller henne samt att informationen går att läsa igen vid ett senare tillfälle efter att ha bearbetat
informationen. Vid brev är det, som en förälder skrev, extra viktigt att informationen är mycket tydlig så att risken för feltolkningar minimeras.
Det finns föräldrar som känner att de inte bjuds in till diskussion om innehåll och upplägg menar Skolverket (2002). Därför blev vi något förvånade över att det inte är fler än 18 föräldrar som vill få information genom en träff. Dock svarade många att de föredrar en träff om det är saker som behöver diskuteras mer ingående och sju av dem angav träff som enda alternativ. Kanske kan det vara så att många känner att en träff tar mer tid i anspråk och därför väljer de bort det om det finns andra möjligheter. En annan
utan att det blir envägskommunikation från lärare till föräldrar. Samtidigt är många föräldrar inte vana vid att ställa frågor i en så stor grupp.
Endast nio föräldrar svarar att de vill ha information via sitt barn. Att det inte är fler tror vi beror på, precis som Skolverket (2002) skriver, att det inte fungerar så bra att i praktiken lägga informationsansvaret på eleverna. En förälder har skrivit att han eller hon vill ha information via telefon och totalt är det fem som har tagit upp det som en önskad kommunikationskanal. De svårigheter vi ser med telefonsamtal är den tid det tar i anspråk att nå ut till många föräldrar. Dock anser vi att det kan vara en fördel med telefonsamtal om det är någonting som rör en eller ett fåtal elever/föräldrar då det kan vara lättare att föra en dialog över telefon än vad det är via t.ex. brev.
Sammantaget anser vi att en kombination av informationsträffar och informationsbrev vore det mest fördelaktiga för att tydliggöra matematikundervisnings upplägg och mål. En inledande träff kan vara ett bra forum för att ge grundläggande information om läroplanens mål, lokala mål för undervisningen samt att diskutera arbetssättets upplägg. Informationsbrev kan sedan skickas ut, t.ex. inför varje nytt arbetsområde, för att informera om vad området innehåller, hur man tänker lägga upp arbetet, vilka mål man hoppas uppnå eller sträva mot, samt räkneexempel och tips på hur föräldrarna kan hjälpa sina barn med matematiken hemma.
5.2 Förslag på vidare forskning
Sambandet mellan föräldrars och elevers attityd till matematik behöver ytterligare utredning. Att undersöka föräldrarnas påverkan i relation till andra påverkansfaktorer, som t.ex. lärare och kompisar, kan vara givande.
Vi hade gärna sett en uppföljning på vår studie, där man undersökt samma
undervisningsgrupp efter en tids arbetande med vårt utarbetade material. Detta för att undersöka vilken effekt materialet ger, och om föräldrars och elevers attityder till matematik blivit mer positiva. Vi hade även gärna sett att man undersökt skolans och lärarnas syn på de områden vi undersökt och tagit upp. Hur ser skolan på
bör vara medvetna om gällande matematikundervisningen, och hur ser deras ideala föräldrasamverkan ut?
Ännu en intressant fortsättning hade varit att göra motsvarande undersökning inriktad på andra skolämnen. Kanske finns det även där ett behov av att förbättra föräldrars och elevers attityder med hjälp av mer och tydligare information och bättre samverkan mellan skola och hem.
6 Slutsats och förslag till material
6.1 Slutsats
Våra resultat i kombination med den litteratur vi gått igenom har gett oss en bild av hur informationen mellan skola och hem ser ut när det gäller matematikundervisningens upplägg och mål. Vi har också fått en bild av hur den borde se ut för att
föräldrasamverkan ska fungera på ett bra sätt, samt hur föräldrarna vill att den ska se ut. Vi har också hittat stöd för vår tes och underliggande frågeställning om att det finns ett samband mellan föräldrars och barns attityd till matematik. Vi känner att vi kan dra vissa slutsatser utifrån vårt arbete, och grundat på dessa slutsatser har vi utformat ett material som ämnar tydliggöra matematikundervisningens mål och upplägg för föräldrarna så att de känner sig mer insatta och blir mer positiva till undervisningen. Förhoppningen är att de då utövar en positiv påverkan på sina barn.
De slutsatser vi drar utifrån vårt arbete är följande:
• En majoritet av eleverna anser att matematik är både roligt och lätt.
• Våra resultat indikerar att det finns ett samband mellan elevers och föräldrars attityder till matematik. Sambandet är dock inte starkt.
• Föräldrarna känner sig inte tillräckligt insatta i sina barns matematik- undervisning och det finns därför ett behov av att göra dem mer insatta. • Föräldrarna känner över lag att de får lite information från skolan angående
matematikundervisningen, och en stor majoritet känner att de vill ha mer information. Det finns alltså ett behov av mer och tydligare information från skolans sida.
• Det föräldrarna vill ha mer information om och det som litteraturen föreskriver att man informerar mer om är vilka mål som ska uppnås och strävas efter, vilka arbetssätt som används i matematikundervisningen, vad man undervisar om, vad matematiken kan användas till samt hur föräldrarna kan hjälpa sina barn med matematiken på bästa sätt.
• Föräldrarnas föredragna kommunikationskanaler för denna information är brev och träffar. Det är också dessa kanaler som vi i litteraturen funnit mest stöd för.
6.2 Förslag till material
Grundat på detta har vi utformat förslag på ett material som underlättar ett tydligt informationsflöde mellan skola och hem. Detta material är i två former; ett förslag på diskussionsfrågor på en informationsträff vid t.ex. terminsstart (se bilaga 4), samt en mall för ett informationsutskick i brevform (se bilaga 5).
På informationsträffen anser vi att man bör diskutera övergripande punkter om undervisningen samt fokusera på de punkter där dialog är nödvändig. Vi föreslår fem diskussionsämnen att förklara för och diskutera med föräldrarna:
• Vad säger läroplanen och kursplanen i matematik? Vad ska eleverna kunna? • Hur vill vi bedriva matematikundervisning?
• Hur kan föräldrarna hjälpa till? Hur kan vi samverka? • Hur räknar man i dagens skola? Vilka metoder används? • Övriga frågor / föräldrars förslag.
Till att börja med anser vi att det är viktigt att synliggöra vad styrdokumenten innehåller eftersom det är dessa dokument som ska styra undervisningens upplägg och mål.
Föräldrarna bör vara medvetna om vad som förväntas av deras barn men också om vad de kan förvänta sig av skolan. Den andra punkten är viktig att tydliggöra för att
föräldrarna ska se att matematikundervisningen inte ser likadan ut idag som den gjorde förr. Det är också bra om alla föräldrar från början är medvetna om hur undervisningen går till för att undvika framtida missförstånd och för att kunna ta upp eventuella
funderingar från föräldrar i ett tidigt stadium. Som tredje punkt har vi något som många föräldrar vill ha hjälp med; hur de kan hjälpa sina barn på bästa sätt. Det kan vara givande för elevens inlärning att få konstruktiv hjälp med matematiken i hemmet men många föräldrar vet inte hur de ska göra. Därför är det bra om läraren ger tips och förslag på aktiviteter och metoder som passar bra till den aktuella undervisningen. Det kan också vara ett bra sätt att få föräldrarna att känna sig delaktiga och betydelsefulla i deras barns undervisning och få dem att bli mer positiva till skolan och undervisningen. När föräldrar hjälper sina barn med matematiken kan det uppstå konflikter om de räknar på olika sätt. Därför har vi med nästa punkt för att uppdatera föräldrarna om vilka
räknemetoder som används i dagens undervisning. Materialet för föräldraträffen återfinns i sin helhet som bilaga 4.
I informationsutskicket, som vi föreslår att man skickar ut inför varje nytt arbetsområde i matematik, är innehållet liknande det i diskussionsfrågorna förutom att de här är mer specifika och detaljerade. Arbetsgången förklaras i följande punktform:
• Aktuellt arbetsområde • Innehåll
• Arbetssätt
• Mål för arbetsområdet • Hur utvärderas målen?
• Vad kan denna matematik användas till? • Exempel på uppgifter och räknemetoder • Hur kan ni hjälpa era barn?
Genom dessa punkter får föräldrarna information om vad, hur och varför man undervisar som man gör. Genom att föräldrarna på detta sätt blir mer insatta i
undervisningen kan de utöva en större och mer positiv påverkan på sina barn. De får också konkret se hur undervisningen är upplagd för att nå målen, och det ger ett strukturerat och professionellt intryck som vi menar att många föräldrar kommer att uppskatta. Som flera föräldrar påpekade i vår undersökning så kan det också vara nyttigt att alla elever får ta del av denna information. En bieffekt av att använda detta material är också att läraren inför varje nytt arbetsområde måste fundera över vilka mål som är relevanta och hur man bäst uppnår dem. Detta kan vara nyttigt också för läraren. Materialet för informationsutskicket återfinns i sin helhet som bilaga 5. Vi har även utformat ett exempel på hur informationsutskicket kan se ut för ett fingerat
