En barndom med övervikt eller fetma

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

EN BARNDOM MED ÖVERVIKT

ELLER FETMA

BARNETS TILLVARO UTIFRÅN

YRKESPROFESSIONELLAS PERSPEKTIV

MATILDA PERSSON

MALIN VIBERG

EN BARNDOM MED ÖVERVIKT

ELLER FETMA

BARNETS TILLVARO UTIFRÅN

YRKESPROFESSIONELLAS PERSPEKTIV

MATILDA PERSSON

MALIN VIBERG

Persson, M & Viberg, M. En barndom med övervikt eller fetma. Barnets tillvaro utifrån yrkesprofessionellas perspektiv. Examensarbete i Socialt arbete 15

högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för Socialt arbete, 2019.

Övervikt och fetma hos vuxna och barn är både ett komplext och ständigt växande problem inom alla samhällsklasser. Komplexiteten beror på att övervikt och fetma är ett resultat av olika faktorer och med konsekvenser som är både fysiska,

psykiska och sociala. Eftersom barn inte har mandat över sina egna liv är de uteslutande beroende av sin egen familj och andra vuxna i sin omgivning. Detta gör att de inte kan påverka tillgång till mat och motion i samma utsträckning som en vuxen och därför hamnar ansvaret om barns övervikt uteslutande på

föräldrarna. Dock gör komplexiteten av övervikt och fetma att föräldrar ibland har väldigt liten möjlighet att vara med och påverka sitt barns vikt eller ens se hur det kan vara ett problem. Detta påverkar barnets fortsatta möjlighet till en hälsosam livsstil och därmed full tillgång till sitt liv på samma villkor som andra. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur yrkesprofessionella kring barn med övervikt eller fetma upplever barnets livsvillkor. Detta har gjorts genom

kvalitativa intervjuer med relevanta professionella runt barn som lider av övervikt eller fetma. Inkluderat i arbetet är personal på BVC, skola, socialtjänst, barnklinik samt klinik för preventivt arbete för psykisk hälsa. Resultatet visar att barn med övervikt eller fetma är en väldigt utsatt grupp som ofta utsätts för mobbning i skolan eller kränkande behandling av sin familj eller andra i barnets närhet. Bästa behandlingen mot övervikt och fetma är preventivt och bör ske innan barnet fyllt fyra år. Det största hindret för behandling är föräldrarnas ovilja att se sitt barn som överviktigt. Det framkommer av uppsatsens empiri, teori och forskning att denna ovilja hos föräldrarna med största sannolikhet beror på rådande stigmatiseringen i samhället mot överviktiga och de som lider av fetma.

A CHILDHOOD WITH

OVERWEIGHT OR OBESITY

THE CHILD'S LIVING CONDITIONS FROM THE

PERSPECTIVE OF PROFESSIONALS

MATILDA PERSSON

MALIN VIBERG

Persson, M & Viberg, M. A childhood with overweight or obesity. The child’s living conditions from the perspective of professionals. Degree project in Social

work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society,

Department of Social work, 2019.

Overweight and obesity in adults and children is a complex and growing matter within all social classes. The complexity is due to overweight and obesity being a result of different factors with consequences that are both physical, psychological and social. Children not having great influence over their lives makes them dependent on their parents and other grown ups in their surroundings. This constrains them to impact their access to food and movement, which is why the responsibility of obesity in the child lands upon the parents. However, the complexity of the problem limits the parents to what extent they can impact their child's weight and also to what degree they address their child’s weight to be a problem at all. This will affect the ongoing possibilities for the child to get a healthy lifestyle and thereby access to its life on the same terms as everyone else. The aim of this study is to explore how professionals around children with obesity or overweight

comprehend the life conditions of the child. This has been done through

qualitative interviewing with relevant professionals that are working with children with obesity or overweight. Included in this work is staff from a nursing center, school, social services, children’s clinique, and a clinique that works with preventing and encouraging mental health. The results shows that obesity in children is a very exposed group that is often affected by bullying in school or abusive treatment from their family. The best intervention towards obesity in children is to treat the child before the age of four. The biggest obstacle to access this treatment are the parents unwillingness to see and address their child as overweight. Due to this study's empirical material, research and theoretical

framework shows that this neglection most likely is founded in the prevailing bias towards obesity and overweight in general in society.

Keywords: Discrimination, obesity in children, overweight, prevention, parents, stigma.

INNEHÅLL

1. Inledning och problemformulering ... 6

1.2 Syfte ... 7

1.3 Frågeställningar ... 8

1.4 Begrepp ... 8

2. Bakgrund ... 8

3. Tidigare forskning ... 10

3.1 Systematisk diskriminering och stigmatisering ... 11

3.2 Professioner: fördomar och bemötande ... 12

3.2.1 Diskriminering ... 12

3.2.2 Intervention och prevention mot stigmatisering ... 12

3.3 Barnet ... 13

3.3.1 Diskriminering och stigma ... 13

3.3.2 Mobbning ... 14

3.3.3 Riskbeteende ... 15

3.4 Familjen: föräldrar och nätverk ... 15

4. Teori ... 16

4.1 Goffmans stigma ... 16

4.2 Goffmans tre olika stigman ... 17

4.3 Goffmans diskrimineringsgrunder ... 18 4.4 Goffmans begrepp ... 18 4.4.1 De egna ... 18 4.4.2 De visa ... 19 4.4.3 Passering ... 19 4.4.4 Skylning ... 19 5. Metod ... 20 5.1 Forskningsansats ... 20 5.2 Urval ... 20 5.3 Genomförande av intervjuer ... 21 5.4 Förförståelse ... 21 5.5 Analysmetod ... 22 5.6 Tillförlitlighet ... 22 5.7 Etiska överväganden ... 23

6. Resultat och analys ... 24

6.1 Presentation av informanter ... 24

6.2.1 Mobbning och uteslutning ... 24

6.2.2 Ansvar, skuld och skam ... 26

6.2.3 Övervikt under uppväxten ... 27

6.3 Familjen - nyckeln till ett hälsosamt liv ... 28

6.3.1 Familjens resurser ... 28

6.3.2 Föräldraansvaret ... 32

6.3.3 Brister i gränssättningar ... 34

6.4 Insatser och behandling runt barnet och dess familj ... 36

6.4.1 Angripa stigman ... 37 6.4.2 Bemötande ... 40 6.5 En annorlunda tillvaro ... 42 7. Diskussion ... 44 Referenser ... 47 Bilaga 1 ... 49 Bilaga 2 ... 51 Bilaga 3 ... 53

1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING

har rätt att uttala sig nedsättande om. (Larsson & Rössner 2015. s.43).

I boken Fetma i primärvården skriven av Ingrid Larsson och Stephan Rössner (2015) står att personer som diskrimineras utifrån hudfärg, kön, etnicitet och sexualitet har fått mycket uppmärksamhet i Sverige. Det finns till och med en lag som reglerar diskriminering på området. I diskrimineringslagen (2008:567) står det att lagen “har till ändamål att motverka diskriminering [...] oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion [...],

funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder”. Men trots att studier visar att det finns ytterligare en grupp som strukturellt diskrimineras så omfattar inte dagens diskrimineringslag den gruppen. Larsson och Rössner menar att när det kommer till människor som lider av fetma eller sin övervikt är det fortfarande tillåtet att nedvärdera dem med glåpord som ”tjockis” eller ”fetknopp” (Larsson & Rössner 2015).

Samtidigt beskriver WHO (2019a) hur barnfetman är ett allt mer växande problem som skapar fysisk och psykisk ohälsa i samhället och hos individer. Det är ett av vår tids mest utmanande folkhälsoproblem. Barn som lider av övervikt och fetma löper större risk att förbi överviktiga i vuxen ålder (WHO 2019a). WHO (2019b) beskriver det allt mer växande hälsoproblemet som en “fetmaepidemi”.

I boken Överviktiga barn skriver professor Claude Marcus i förorden att

barnfetma är viktigt att ta på allra största allvar då det leder till sänkt livskvalitet, ökad sjuklighet och risk att dö i förtid. Han skriver att trots detta saknas det strategier att hantera och närma sig problematiken med barnfetma, det gäller alla samhällsnivåer (Janson & Danielsson 2003).

Barn som lider av fetma eller övervikt löper större risk att tidigt utveckla diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Några andra signifikanta konsekvenser av övervikt och fetma hos barn som oftast inte syns förrän barnet är vuxet är stroke,

hjärtproblem, artros och vissa typer av cancer (livmodershals-, bröst- och

ändtarmscancer) (WHO 2019d). Det är även vanligt att barnet så småningom får ont i fötter, knän och rygg, sömnproblem på grund av snarkningar, trötthet och nedsatt kondition (Bengtsson 2016). Samtidigt finns det risk att barn som lider av fetma även lider av malnutrition, vilket är ett resultat av ett icke tillräckligt intag av de näringsämnen som krävs för en god fysiologisk funktion (Karolinska Institutet 2019).

Den största orsaken till övervikt och fetma är en obalans mellan intag av kalorier och förbrukning av kalorier. Trots att denna fetmaepidemi till stor del associeras med ett ohälsosamt intag av mat i kombination med för lite motion, så

uppmärksammar WHO att andra faktorer spelar stor roll. Det är ett samhälleligt problem som påverkas i allra högsta grad av ekonomiska förutsättningar, samhällsplanering, transportmöjligheter, lantbruk, utbildning såväl som

tillgänglighet, tillverkning, distribution och marknadsföring av livsmedel (WHO 2019b).

WHO (2019c) menar att preventivt arbete är det mest möjliga i motverkan mot övervikt och fetma. Många aktörer måste samarbeta. Både statliga och privata

aktörer måste bygga och möjliggöra en miljö där medborgare har tillgång och möjlighet att ha en hållbar livsstil. Målet, menar WHO, är att plana ut barnfetman och att den ska leda till ett hållbart och hälsosamt liv som upprätthålls under individens hela livslängd. Det är alltså inget som direkt ska åtgärdas när barnet är ett barn. Det handlar om att förändra ett helt liv.

Till skillnad från de flesta vuxna så kan barn inte välja vilken miljö de ska växa upp i eller vilken mat de ska äta. De har dessutom begränsad förståelse och kunskap om de långsiktiga konsekvenser som deras livsstil för med sig.

Föräldrarna spelar en väldigt viktig roll men har som tidigare nämnt, inte ensamt ansvar av ett barns övervikt och fetma. Barns beteende formas i kontakt med sin omgivning och därför kan föräldrarna vara med och påverka sina barn till att leva en hälsosam livsstil (WHO 2019b).

I Sverige är det Barnhälsovården (BHV) som jobbar med att tidigt

uppmärksamma övervikt och fetma hos bebisar och barn. I Rikshandboken för Barnhälsovård (2018-02-22) finns barnhälsovårdens nationella program vars mål är att vara med och skapa, påverka och identifiera barns fysiska, psykiska och sociala hälsa. BHV har även samarbete med bland annat socialtjänst

(Rikshandboken i barnhälsovård 2018).

1177 Vårdguiden har ett helt avsnitt om övervikt och fetma som liksom BHV är tillgängligt för allmänheten. Utöver tidigare nämnda besvär av övervikt och fetma så nämner Vårdguiden att det är vanligt att överviktiga barn även får en sämre självkänsla. Det står att det “kan det kännas jobbigt med en enda liten kommentar om hur du ser ut eller om något du säger” (Bengtsson 2016). Samtidigt säger riksförbundet och organisationen Hälsa oberoende av storlek (HOBS) att många tycker det är svårt att lyfta och prata om övervikt och fetma (hobs.se). Detta och tillsammans med våra (författarna till denna uppsats) egna erfarenheter leder oss till uppfattningen att övervikt och fetma är ett tabubelagt ämne.

Enligt Jansson och Danielsson (2003) lider inte alltid överviktiga barn av sin övervikt utan mår bra och har vänner. De skriver också att barnet kanske inte ser sin vikt som ett problem, att barnet vill kunna äta vad den vill, hur mycket som den vill och inte förstår varför de vuxna inte tillåter det. Dock på frågan om barnen hade kunnat bli av med sin övervikt skriver författarna att barnen önskade att de kunde det (a.a.). Frågan som måste ställas är vad är barnets bästa?

Med facit i hand om vilka risker som övervikt och fetma medför på både ett fysiskt, psykiskt och socialt plan, vill vi få en större förståelse för hur olika professioner runt ett överviktigt barn agerar kring och upplever barnets

problematik. Vem är först med att uppmärksamma barnets övervikt? Hur reagerar föräldrar på om deras barn utmålas som överviktig? Hur agerar socialtjänsten om ett barn är märkbart överviktigt? På vilket sätt är överviktiga strukturellt

diskriminerade?

1.2 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur yrkesprofessionella kring barn med övervikt eller fetma upplever barnets livsvillkor.

1.3 Frågeställningar

1. Hur ser de olika yrkesprofessionerna på barnets tillvaro?

2. Vilka faktorer lyfts fram som framträdande med barnen och dess familjs livssituation?

1.4 Begrepp

Begreppet barn i uppsatsen avser alla människor från födseln upp till den dag de fyller 18 år i enlighet med barnkonventionen Artikel 1 (Unicef).

Begreppet barnfetma används i detta arbete utifrån de kliniska definitionerna gällande barnfetma (Se under begreppet BMI för förtydligande). I arbetet används också benämningen övervikt (Se under begreppet BMI för förtydligande) vilket skiljer sig från diagnosen barnfetma.

Body mass index, BMI är en tabell som genom en speciell matematisk beräkning

kan se om en person lider av övervikt eller fetma. Det är mer komplext att mäta ett barns BMI, det är större variationer utifrån barnets ålder och kön. BMI- tabeller för barn följer en särskild tabell baserad på barnets kön och ålder. Gränserna för att ett barn ska anses ha övervikt eller lida av fetma kallas isoBMI (1177 vårdguiden).

Begreppet tillväxtkurva innebär att ett barn mäts och vägs regelbundet hos BVC, sjuksköterskan och uppgifterna förs in i en tabell med en förutbestämd kurva. Utifrån hur barnet sedan förhåller sig till kurvan utläses om barnet har en hälsosam utveckling (1177 vårdguiden).

Då arbetet handlar om barn generellt som lider av fetma, inkulderas inte barn som lider av sjukdomsdiagnoser såsom sköldkörtelsjukdom, Prader-Willis sjukdom eller andra sjukdomstillstånd där fetma är ett av symtomen eftersom det inte ryms inom den tidsram och det omfattning som arbetet ska innefatta. Dock är

samsjuklighet där andra diagnoser eller funktionsvariationer såsom

neuropsykologiska funktionshinder, hos barn som lider av fetma eller övervikt inkluderade i arbetet.

2. BAKGRUND

Kommande avsnitt grundar sig utifrån att den svenska kontexten inte är välrepresenterad i tidigare forskning. Därav valet att försöka ge en bild utifrån svensk populärvetenskaplig litteratur.

I FN:s konvention gällande barns rättigheter står det i Artikel 3 att alla beslut som rör barn alltid ska utgå från barnets bästa. Vidare i Artikel 24 står att läsa att barnets ska åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätten till sjukvård och rehabilitering (Unicef. barnkonventionen).

I Bris årsrapport Hur har barn det? Om barns livssituationer - trender,

utmaningar och möjligheter (2019) står att många barn kontaktar BRIS i syfte att

utseende. Detta oavsett om det rör sig om att uppleva sig smal eller tjock. I

rapporten står att Folkhälsomyndigheten uppger att det finns ett samband för unga mellan psykisk ohälsa och den egna kroppsuppfattningen. Enligt BRIS rapport har 3 500 kontakter berört kropp och utseende och att samtalen ofta handlar om komplex, självförtroende och puberteten samt vad de kan göra för att inte behöva må dåligt över sitt utseende. Många av dessa unga uppger att de vill ha hjälp med hur de ska kunna släppa alla tankar på sitt utseende och tankar på kroppen (BRIS 2019).

Jansson och Danielsson, författare till boken Överviktiga barn (2003) menar att det är viktigt att ha i åtanke att de vuxna använder sin makt över barnet för att hejda övervikten. De menar att som förälder ger man sina barn villkorslös kärlek, varav en del av denna kärlek är att lära barnet att hantera sin tillvaro och detta inkluderar matvanor och motion (a.a). Det går att fråga sig när det anses vara farligt för ett barn att vara “rultigt ”? Jansson och Danielsson (2003) menar att det kan vara svårt att se på ett barn om den lider av övervikt eller om barnet har det där runda som den kommer “springa av sig”. Därför, menar Janson och

Danielsson att det är viktigt att se i vilken takt barnets vikt ökar och under hur lång tid. Desto kortare tid och kraftigare viktuppgång desto större risk att barnet fortsätter att fortsättningsvis öka vikt i snabb takt.

Jovanna Dahlgren är överläkare och forskare på barnfetma och det metaboliska syndromet vid Göteborgs universitet. I poddcasten Akademiliv medverkar hon i avsnittet Ett samtal om barnfetma med Jovanna Dahlgren, (Sahlgrenska

akademin, 2018). Där berättar Jovanna Dahlgren om sitt arbete och sin forskning om barnfetma samt hennes upplevelse av barnfetma. Hon berättar att halva Sveriges befolkning väger för mycket och när det kommer till barn är det 4-5 procent som lider av fetma. 14 procent av barnen har övervikt samtidigt som det i runda drag är 20 procent av dagens barn som har för mycket vikt, beskriver

Dahlgren. Hon, liksom Jansson och Danielsson (2003) menar att forskningen visar på att det inte alltid syns på ett barn om det lider av övervikt. Dessutom, säger Dahlgren att föräldrar upptäcker barnets övervikt alldeles för sent. Hon betonar att genom att väga och mäta barnet vid barnavårdscentralen (BVC) så är chanserna mycket större att tidigt upptäcka en begynnande övervikt. I flera decennier har Sverige haft en förebyggande hälsovård av barnsköterskor som följer barnen och som kan slå larm när det bär iväg. Dahlgren (2018) beskriver att det finns många myter kring ämnet och att föräldrar och deras barn möts i början av att det är lite “mulligt och gulligt” med runda barn. Samtidigt menar Dahlgren att det uppstår tidigt att barnen blir retade för sin vikt och i skolåldern börjar de jämföra sig med jämnåriga kamrater. Dahlgren beskriver att både barn och föräldrar få höra att de ska skärpa sig och att det runda barnet inte ska få den där godisbiten och liknande. Särbehandlingen kan ske på barnkalas eller på fritids. Dahlgren beskriver att hon känner förtvivlan gällande den mat som erbjuds barn på förskolor och fritids. Det kan vara krämer och sockrade flingor, mackor och chokladmjölk. Samtidigt beskriver hon att det finns exempelvis personal eller andra föräldrar som istället exkluderar barn som har problem med fetma. Dahlgren trycker på att det är det förebyggande arbetet som ger bäst resultat. Skolan ska vara en förebild och ha ett hälsosamt leverne och inkludera alla. Dahlgren betonar att det är viktigt att skolan tar sitt ansvar och inte serverar sockrad och ohälsosam mat till barnen. Hon menar att ingen har behov av sådan mat och att hon möter både barn med fetma och normalviktiga barn och unga som äter ohälsosamt. Hon betonar att det går att vara överviktig och undernärd samtidigt, vilket inte alla är medvetna om. Hon menar

även att det är viktigt att föräldrarna blir inkluderade i det förebyggande arbetet. Det är viktigt att engagera föräldrarna för att undvika stigmatisering av barnen menar Dahlgren. Hon menar att det inte är förrän barnen själva kommer upp i 10-12 årsåldern som det går att rikta sig direkt till barnen med frågor om ifall barnet själv vet varför barnet är där och förstår varför barnets vikt kollas regelbundet. Dahlgren betonar att det i de yngre åldrarna är miljön som är det primära och att inte göra en så stor sak av barnets vikt. Detta för att minska risken för att barnet känner sig utanför.

Dahlgren (2018) hävdar att sjukvården är dysfunktionell. Hon berättar att samverkan mellan de olika instanserna ebbar ut i vem som gör vad, vem har ansvaret för vad samt vad innefattar det ansvaret. Hon beskriver att det är lätt att patienterna hamnar mellan stolarna. Dahlgren tror att motståndet till att hjälpa ungdomar som lider av fetma finns i de myter och fördomar mot övervikt och fetma. Hon beskriver hur hennes kollegor fortfarande har attityder att det är individen själv som är problemet, att en del tycker att “det är bara att skärpa sig”. Personer som lider av fetma blir utpekade som annorlunda på grund av sin vikt. Detta sker inte bara ute i samhället utan även inom vården menar Larsson och Rössner (2015). De skriver att patienter med fetma anses vara en negativ

patientgrupp att behandla. De beskriver att läkare och dietister och sjukgymnaster inte anser att patienterna följer de anvisningar de får och att de inte rör sig

tillräckligt samt att det är svårt att ta prover då anses vara svårstuckna, svettiga och luktar illa. Vidare skriver de att patientgruppen som lider av fetma ofta får sina sjukdomstillstånd och symtom tolkad utifrån deras fetma och får inte samma uppmärksamhet från sjukvården som de med normalvikt.

3. TIDIGARE FORSKNING

I detta kapitel presenteras tidigare forskning av ämnet för studien. Sökprocessen har baserats på Malmö Universitets förslag på databaser och vi har använt oss av Google Scholar och Libsearch. Referentgranskning av artiklar har gjorts och peer reviewed material har använts. I sökningarna har vi använt oss av sökord som varit relevanta för studiens syfte. Sökord som använts är discrimination, health

care provider, intervention, obese, obesity in children, overweight, prevention, parents och stigma.

Till detta avsnitt fick vi fram åtta vetenskapliga artiklar varav en är svensk. Det finns väldigt lite svensk forskning av området men mycket internationell

forskning vilket kanske inte alltid blir relevant i en svensk kontext men det skapar också en bredd i vår studie. Samtliga artiklar lyfter den fysiska konsekvensen av att ha övervikt eller fetma samt hur stigmatisering och diskriminering skapas och reproduceras i olika kontexter för den som är överviktig eller har fetma, bland annat både yrkesprofessionellt, i skolan, vården och genom media. Konsekvensen för barn och unga som är överviktiga eller har fetma lyfts fram och några artiklar ger förslag på olika insatser för att motarbeta stigmatiseringen. Vi har fokuserat på att få fram forskning på stigma av överviktiga samt hur överviktiga har upplevt kontakten med vården eftersom det är relevant för studiens syfte. De mönster som vi sett i forskningen har vi sammanställt under beskrivande rubriker. Den mesta forskningen som omfattar yrkesprofessionell syn och bemötande gentemot personer med fetma eller övervikt har främst handlat om vårdpersonals

upplevelser av överviktiga människor med fokus på stigma och diskriminering. Väldigt lite forskning handlar om barn med övervikt eller fetma. För att få ett bredare omfång av barns tillvaro med övervikt samt hur bemöts i olika kontexter har vi breddat sökfältet till att även omfatta barn med övervikt eller fetma

generellt.

3.1 Systematisk diskriminering och stigmatisering

Susanne Brandheim (2017) skriver om hur överviktiga människor systematiskt diskrimineras och stigmatiseras på grund av sin vikt. Hon menar att övervikt är inte bara ett hälsoproblem på individnivå utan även ett problem på ett socialt plan. Bland annat lyfter hon att det finns studier som säger att 40-50 procent av unga, överviktiga individer som rapporterar att de på grund av sin övervikt blir

stigmatiserade på daglig basis av människor i sin närhet och omgivning. Därför menar Brandheim att övervikt och fetma inte bara är ett fysiskt problem, utan även ett problem till följd av andras och interna diskriminerande handlingar. Denna stigmatisering är en aktiv nedslående process i vilken alla är skyldiga att engagera sig om förändring ska kunna ske, inklusive de överviktiga själva (Brandheim 2017).

Brandheim (2017) lyfter medias påverkan på stigma och menar att media har förmågan att forma vår verklighetsbild vilket har en direkt effekt på uppfattningen av den. Hon skriver att individen idag anses tolka sin verklighet så pass mycket utifrån media att den reproducerar mediala sanningar. I media blir dessutom överviktiga människor konsekvent föraktade, avbildade som oattraktiva och som individer som saknar självkontroll vilket Brandheim menar påverkar den allmänna synen på övervikt och fetma.

Något annat som Brandheim (2017) skriver i sin avhandling att det är det sociala välfärdssystemet som skapar klienten och hon menar att trots att socialarbetare har ett unikt ansvar i att representera och hjälpa utsatta grupper genom att höja deras röster, främja mänskliga rättigheter samt frigöra och förstärka deras resurser så har socialt arbete som akademiskt fält fortfarande inte definierat övervikt som en enskild utsatt och stigmatiserad grupp. Hon menar att det finns en dissonans mellan professionella interventioner och folkliga attityder som är viktig i socialt arbete. Brandheim menar med detta att övervikt har kommit att symbolisera en ny sorts devalverad identitet som en känd möjlig sidoeffekt i vilken klientkategori som helst. Brandheim exemplifierar folkliga attityder med att överviktiga

människor får höra att de inte tar sitt personliga ansvar och att de är moraliskt lata. Detta menar Brandheim minskar motivationen till att söka professionell

rådgivning och många undviker arenor där möjlighet till hjälp finns. Brandheim (2017) skriver att ursprungliga tanken med det svenska välfärdssystemet var att inkludera och återintegrera utsatta grupper av människor som stått utanför samhällets kant, som inte kunnat tillgodose sig samhället och bli fullt delaktiga medborgare. Men det aktuella bemötandet av överviktiga människor förändrar denna definition då välfärdssystemet istället lett till en stigmatisering enligt Brandheim. För att förbättra attityder och arbeta mot stigmatisering menar Brandheim att socialarbetare borde fokusera lika mycket på att utveckla attityder om värdighet likväl som försöka få fram anti-stigmatiserande tekniker i

bemötande och behandling av klienter.

Brandheim (2017) lyfter att samtidigt som diskriminering mot överviktiga

att studera vid universitet. Trots detta har få länder i världen lagar mot att

diskriminera den som lider av övervikt eller fetma. Hon lyfter också en studie som drog slutsatsen att brottsoffer bland överviktiga ungdomar var dubbelt så hög som bland deras icke-överviktiga kamrater.

3.2 Professioner: fördomar och bemötande

I detta avsnitt finns forskning om hur överviktiga människor diskrimineras av vårdgivare samt förslag på interventioner och preventioner mot detta.

3.2.1 Diskriminering

Fetma och övervikt är ett komplext problem enligt Wakefield och Feo (2017). De menar att problematiken inte bara beror på ett fysiologiskt samspel mellan kost och motion utan även av genetik, miljö, sociala, psykosociala, metaboliska,

farmakologiska, ekonomiska och politiska faktorer. Enligt dem riskerar människor som lider av övervikt att dagligen möta diskriminering på grund av fördomar om övervikt. Dessa fördomar går att se inom alla led inom sjukvården, enligt

författarna. Många överviktiga har rapporterat om ett dömande och

diskriminerande bemötande när de varit i kontakt med sjukvård (Wakefield & Feo 2017). De skriver att diskrimineringsgrunderna är ett resultat av fördomar om överviktiga, som till exempel att den med övervikt skulle vara lat, inte fysiskt aktiv, inkompetent, slapp, odisciplinerad och ha dålig hygien. De skriver också att vid en undersökning i Storbritannien av vad övervikt beror på så svarade 69 procent av sjuksköterskorna som deltog att övervikt är ett personligt val som är uteslutande relaterat till mat och motion. Dessa rådande fördomar, menar

författarna, är ofta förstärkt av media. Många berättelser som författarna tagit del av beskriver hur läkare eller sjuksystrar inte sett dem i ögonen, varit korta och abrupta samt avvisat patienter med motiveringen att de “var för feta”. Detta bemötande från vården ledde för många till en känsla av skam och självförakt (Wakefield & Feo, 2017). Samma rapport skriver att studier visat att det varit vanligt att tro att skuld och skam skulle motivera den med övervikt till att faktiskt gå ner i vikt, vilket varit helt felaktigt. Det har snarare visat sig att det har motsatt effekt (Wakefield & Feo 2017).

Wakefield och Feo (2017) lyfter andra studier som visar att individer som lider av övervikt blir vaksamma för tecken av stigma för att skydda sig själv. De skriver att den som får erfara fördomar mot övervikt riskerar att drabbas av flykt- och kamprespons som ökar nivåerna av ångest vilket försämrar den kognitiva funktionen, leder till en försämrad kommunikation och att personen i fråga drar sig undan (Wakefield & Feo 2017). De pekar dessutom på att det är uppenbart att de psykologiska faktorerna som följer av att diskrimineras kan ha en direkt påverkan på självförtroendet och skapa en depression samt ett bestående missnöje av den egna kroppen. Beteenden som följer av detta, menar Wakefield och Feo, är hetsätning, social isolering och att undvika att söka vård.

3.2.2 Intervention och prevention mot stigmatisering

Ett förslag om lösning på problemet om dåligt bemötande är att skapa en

personcentrerad omsorg. Enligt Wakefield och Feo (2017) skulle det innebära att vårdpersonalen tar ett avsteg från den biomedicinska modellen till att istället skapa ett partnerskap med patienten i syfte att förstå hela personen och dennes förståelse för hälsa. Genom att försöka förstå patientens personliga

fysiologiska välmåendet hos personen skulle förbättras. Grundprinciperna i bemötandet vid personcentrerad omsorg är att behandla personen med värdighet, respekt, aktivt deltagande och ett samarbete inom vården, med patienten som utgångspunkt (a.a). Motiverande samtal är ytterligare en grund i personcentrerad omsorg och syftar till att utforska och lösa ambivalensen att behöva förändras vilket kan bidra till en betydande viktminskning (a.a).

Phelan, Burgess, Yeazel, Hellerstedt, Griffin och van Ryn (2015) skriver i sin rapport att negativa attityder om övervikt har påverkan på den egna personliga uppfattningen, omdömet, interpersonella beteenden och beslutsfattande vilket i sin tur leder till att de som råkar ut för sämre vård tenderar att i längre utsträckning söka vård (Phelan m.fl 2015). De menar att stigmat måste minska för att

vårdkvalitén ska öka och lyfter vissa interventioner som visat sig ha effekt. Till exempel kan stigmat minskas genom att fokus läggs på att förbättra vårdgivares attityder kring människor med övervikt och fetma, samt förminska sannolikheten till att negativa attityder påverkar vården. Detta skulle göras genom att (1) förändra den kliniska miljön för att skapa en miljö där överviktiga och de med fetma känner sig mer välkomna och trygga, (2) öka empatiska förmågan genom perspektiv-övningar (detta har visat ge god effekt), (3) ändra uppfattande normer kring negativa attityder och stereotyper kring människor med övervikt och fetma, (4) uppmuntra vårdgivare att träna på sin känsloreglering så att hen kan hantera stress och pressade situationer bättre, samt (5) utbilda vårdgivare på de genetiska-, miljömässiga-, biologiska-, psykologiska-, och sociala faktorerna som bidrar till viktökning och viktminskning. Författarna till rapporten menar att vårdgivare som förstår detta komplexa nät av kausalitet har mer positiva attityder kring patienter med fetma (Phelan m.fl. 2015).

Förutom bemötande så bidrar även den fysiska miljön till en stigmatisering enligt Anne Tanneberger och Cristina Ciupitu-Plath (2018). Exempel på detta som författarna tar upp är kliniska verktyg eller möbler som inte passar eller är för små för stora människor, till exempel för små stolar, otillräckliga vågar, för små ärmar till att kolla blodtrycket med. De hävdar att viktstigma, högre intensitet i omsorg och bristande tillgång till nödvändiga resurser är de huvudsakliga anledningarna till viktdiskriminering inom vården. Utöver det så skriver de att i en studie som gjordes på sjuksystrar kom det fram att det fanns en tendens att beskriva sina patienter i negativa stereotypa termer som “lat”, “oattraktiv”, “mesig”, “oredlig”, “ohälsosam” och “omöjlig att samarbeta med”. Utöver detta märkte författarna att övervikt och fetman tillskrevs till att vara ett resultat av personliga val, individens egna beteende och brist på motivation (a.a.).

3.3 Barnet

Under denna rubrik har forskning samlats som handlar om eller går att applicera på barn.

3.3.1 Diskriminering och stigma

Voigt, Nicholls och Williams (2014) skriver att fördomar mot överviktiga och personer med fetma är genomträngande redan från det att barnen är mycket små. De skriver att det finns flera studier som har dokumenterat att fördomar, orättvisor och diskriminering förekommer mot både barn och vuxna som är överviktiga eller har diagnostiserats med fetma. Författarna skriver att barn så unga som ner till tre års ålder har uppgett att de blivit utsatta för diskriminering utifrån sin vikt av kompisar. Voigt, Nicholls och Williams lyfter en studie där barn mellan 10-11 år

ombads ranka bilder på barn utifrån vem de föredrar att helst vara vän med. Fyra av dessa bilder var foton på barn med någon form av funktionsvariation och de övriga två bilderna föreställde ett barn med fetma och ett normalviktigt barn. Resultaten visade att barnet med en framträdande övervikt oftast blev rankat sist. I en annan studie som forskarna lyfter så skulle barn i åldrarna 7-9 år säga ett attribut om barnet som fotot de fick se på. Resultaten visade att bilderna med smala barn favoriserades medan bilder på barn med övervikt var minst omtyckta (Voigt, Nicholls, & Williams, 2014).

Konsekvenser av övervikt och fetma som Voigt, Nicholls, & Williams (2014) lyfter är bland annat att överviktiga ungdomar är mer benägna att bli socialt isolerade än normalviktiga ungdomar. Författarna skriver också att det har fastslagits att barn utsätts för viktdiskriminering och stigma från både lärare, skolsköterskor, kuratorer och andra vars skyldighet egentligen att tillhandahålla hjälp mot övervikten eller fetman. Voigt, Nicholls, & Williams (2014) undersökte attityder gentemot övervikt och fetma och såg i en studie att 20-25 procent av deltagarna tycker att överviktiga människor är mer känsliga, stökiga, mindre benägna att klara av ett jobb, samt mer sannolika att få relationsproblem snarare än normalviktiga individer. Utöver detta sade 25 procent av deltagarna i studien att “bli tjock” skulle vara det värsta tänkbara (Voigt, Nicholls, & Williams, 2014).

3.3.2 Mobbning

Fortsättningsvis lyfter Voigt, Nicholls, & Williams (2014) att viktrelaterad mobbning är väldigt vanlig och berättar om studier som visar att 45 procent av överviktiga barn har blivit retade på grund av sin övervikt. Samtidigt som över 63 procent av flickor som diagnostiserats med fetma samt 58 procent av pojkar som diagnostiserats med fetma också har blivit retade av kamrater på grund av sin vikt. Författarna lyfter att överviktiga barn också ofta utsätts för förödmjukelse av sin egen familj. 12 procent av barn som tillfrågades i en studie uppgav att deras föräldrar retade dem för deras vikt samtidigt som 47 procent av vuxna med fetma diagnos uppgav att de retats av sin familj på grund av sin vikt (Voigt, Nicholls, & Williams, 2014). Författarna skriver att det finns få studier på föräldrar vars barn lider av övervikt eller är diagnostiserade med fetma. Dock, menar de, finns det studier som gör att det går att anta att föräldrarna inte bara känner skuld utan att det snabbt är föräldrarna som också får skulden för sina barns övervikt.

Författarna menar att det därigenom går att anta att den press och skuld som föräldrar med stor sannolikhet känner inför sitt barns övervikt kan skapa problem. Författarna skriver att dessa föräldrar skulle kunna tendera att ta ut sin frustration och skuld på sitt överviktiga barn genom att fälla kränkande kommentarer och att det på så sätt blir inte bara ett problem för barnet som är överviktigt, utan ett problem för hela familjen (Voigt, Nicholls, & Williams, 2014).

Slutligen lyfter författarna väldigt allvarliga konsekvenser av detta stigma. De menar att stigma generellt ofta internaliseras och att det blir en del av individens självbild. Detta menar de kan leda till ett lägre självförtroende och depression, arbetslöshet och generellt dålig hälsa. De lyfter också att det finns många rapporter på barn som begått suicid som följd av mobbning (Voigt, Nicholls, & Williams 2014).

3.3.3 Riskbeteende

Farhat (2015) lyfter att unga vuxna generellt sett löper större risk att drabbas av ett riskfyllt beteende eftersom de i denna tid i livet erfarar intensiva fysiska, psykiska och sociala förändringar. Hon skriver att den som dessutom är överviktig eller har diagnostiserats med fetma löper ännu större risk att hamna i ett riskfyllt beteende. Varför det är så vet man inte, men Farhat menar att stigma och diskriminering skulle kunna vara en bidragande faktor till det då dessa producerar stark inre stress och dålig självbild. Stress är förknippat med otillräcklig känsloreglering, ökad impulsivitet och försämrad rationellt beslutsfattande. Detta är bidragande faktorer för ett riskfyllt beteende (Farhat 2015).

Farhat (2015) skriver att ungdomar generellt har strategier för att hantera stress. Hon benämner detta som coping och menar att det finns både bra och dålig coping. Den bra gör att stressen försvinner medan den dåliga gör att stressen kvarstår eller ökar - något som Farhat menar händer den som lever med övervikt eller fetma. Farhat skriver att unga med övervikt eller fetma på grund av en eventuellt dålig självbild riskerar att hantera sin inre stress med de dåliga copingstrategierna, alltså med riskfyllda strategier. Dessa copingstrategier kan vara sådant som användande av droger, våld ellersexuellt riskbeteende som oskyddat samlag eller samlag under influensen av droger. Hon skriver också att unga med övervikt eller fetma är i större utsträckning rökare jämfört med

normalviktiga. Övervikt och fetma var dessutom associerat med mobbning inom alla studier som Farhat (2015) tittat på. Där inkluderas fysisk, verbal och

relationell mobbning. Att vara överviktig oavsett kön gav även högre risk att falla offer för mobbning. Fetma var också förknippat med ökad risk för suicidala tankar, dock inte suicidala försök.

3.4 Familjen: föräldrar och nätverk

Risken att drabbas av barnfetma är enligt Winn och Chakrabarty (2018) oproportionerligt mycket högre bland grupper med låg socioekonomisk status. Forskarna menar att övervikt och fetma inte är ett resultat av barnets egna val. Barnens matintag menar forskarna beror till stor del på de vuxnas matvanor vilka i sin tur är högst influerade av socioekonomisk status likväl som tillgången på mat vilket kan vara beroende av ekonomisk budget. Forskarna menar att det bästa är angripa symtomen på fetman så tidigt som möjligt i barnets liv. Ju yngre de är, ju lättare är det att göra något åt menar de. Forskarna menar att föräldrarna är förebilder för sina barn och därför, menar Winn och Chakrabarty (2018) är den primära anledningen till dåliga matvanor bristande kunskap om en allsidig kost. Det menar att en kost där rutinen av att äta mycket socker och fett tenderar att passera vidare till nästa generation. Kontentan är att föräldrar som har

ohälsosamma matvanor bidrar till barnens negativa viktutveckling (a.a). Forskarna menar att fram tills att barnet är 4 år så är barnet helt beroende på sina föräldrars matvanor och att det redan då sätts en standard för vad barnet kommer föredra att äta längre fram i livet (Winn & Chakrabarty 2018).

Eli, Howel, Fisher och Nowicka (2014) skriver att den mest effektiva

interventionen mot barnfetma är den som sker redan innan barnet hunnit fylla fyra år. Trots detta menar forskarna att det största hindret för att kunna genomföra denna insatsen är föräldrarnas bristande erkännande av, eller oförmåga att oroa sig för sitt barns fetma. Detta, menar forskarna beror delvis på föräldrarnas bristande kunskap i att uppfatta barns kroppar på rätt sätt. Forskarna hänvisar till en studie

där 63 procent av de tillfrågade föräldrarna till överviktiga barn ansåg att deras barn var normalviktigt (Eli m.fl 2014). Familjebaserade interventioner har visat sig vara mest effektiva mot barnfetma. Därför, menar Eli m.fl (2014) att det är viktigt att inkludera alla i familjen, även de som rör sig i barnets nätverk som exempelvis mor- och farföräldrar. Forskarna menar att detta är viktigt eftersom det är en familjär angelägenhet där kommunikationen kring och om barnets övervikt eller fetma är viktig för att hindra att barnet utvecklar ett ogillande mot sin kropp eller en ätstörning.

Eli m.fl (2014) skriver att barnfetma är hög bland familjer med låg

socioekonomisk status. De skriver att resultaten av deras studie visade att ingen vuxen runt barnet använde begreppet “fetma” eller “överviktig” trots att det skulle visa sig att barnet var endera av det. Däremot använde föräldrar och mor- och farföräldrar andra ord för att beskriva barnet, till exempel “tjock”, “knubbig”, “stabil”, “stadig”, “stark benstomme” eller “robust”. Flera av de vuxna menade att deras barn var “lång” eller “stor för sin ålder”. På ett generellt plan pratade de flesta föräldrar om barnets övervikt som något positivt, som “barnhull som växer bort” eller som något “gulligt”, menar Eli m.fl. Trots detta så skriver de att samtliga deltagare ansåg att övervikt är något som blir problematiskt för ett barn när det kommer upp i skolålder. Samtliga deltagarna var även överens om att föräldrarna har det huvudsakliga ansvaret för sitt barns mat-, motionsvanor och vikt. Eli m.fl (2014) såg att dessa påståenden tog avstamp i deltagarnas

argumentation för att föräldrar kan kontrollera sina barns ätande, bistå med

hälsosam mat, uppmuntra barnen till lek utomhus samt vara en hälsosam förebild. Den sociala stigmatiseringen och skulden kopplad till föräldrarna, kan enligt Eli m.fl (2014) vara anledning till att föräldrar motsätter sig sitt barns fetma-diagnos och därmed blir ovilliga att delta i insatser för att hantera sitt barns tillstånd. Forhan och Ramos Salas (2013) skriver att föräldrar till barn som är överviktiga eller har fetma undviker att söka vård med motiveringen att de är rädda för att bli skuldbelagda och behöva stå till svars för sitt barns övervikt. Detta, enligt

författarna, trots att föräldrarna säger sig veta och förstå att huvudsaklig omsorg om sina barn är den mest lämplig vid behandling av fetma. Motiveringen till att föräldrarna inte vill lyfta sitt barns vikt är för att frågan skulle ha en negativ inverkan på barnets psykiska mående (Forhan & Ramos Salas 2013). Författarna föreslår att ett undvikande av vård kan grunda sig i bemötandet som ges av vårdpersonal och läkare.

4. TEORI

Redan under inläsningen på ämnet barnfetma blev det tydligt att Erving Goffmans teori om stigma (2014) var ett genomgående tema. Därefter vid samtliga

intervjuer stod stigma som en självklar teori i arbetet då informanterna

återkommande hänvisade till stigmatisering i sina upplevelser och egna teorier. Genom stigmateorin framträder en bild som visar hur barn som lider av övervikt och fetma systematiskt diskrimineras, stigmatiseras och stämplas som avvikande.

4.1 Goffmans stigma

Stigma är ett begrepp med ursprung från de gamla grekernas tid som användes för

statusen hos en individ menar Goffman (2014). För att utmärka personer som betecknades som slav, förrädare, brottsling eller utstött eller pestsmittad brändes eller skars specifika tecknet för stigmat in så alla kunde se det. Tecknet betydde att personen som bar det var någon som man skulle undvika (a.a.). Goffman beskriver att det är den sociala miljön som är avgörande gällande vad som anses vara normalt. De personer som befinner sin i den sociala miljön kommer att kategoriseras utifrån dess normer och skapar de rådande sociala spelreglerna. Vid det första mötet med en okänd person, kategoriseras och fastställs dennes

egenskaper och skapar därmed personens sociala status. Det första intrycket blir därmed tonsättande för de omedvetna förväntningar och krav som förväntas ställs på främlingen. Den som inte lever upp till de sociala kraven av sin omgivning, riskerar därmed att förminskas från att ses som en vanlig människa till att bli en utstött person, det vill säga blir stigmatiserad (a.a.).

Termen stigma är en mycket nedsättande benämning och ska ses utifrån relationer och inte från någons egenskaper (a.a.). Goffman beskriver att en egenskap som för en individ upplevs som stigmatiserande kan för en annan individ upplevas som positiv, vilket har till följd att det inte är en specifik egenskap som i sig är stigmatiserande utan vilken grupptillhörighet som den signalerar. Goffman beskriver hur en student från medelklassen inte anser att ett besök på biblioteket som något stigmatiserande medan en yrkeskriminell kan uppleva det som något negativ då det inte ansågs var normalt i dennes sociala kretsar. Goffman skiljer på temat stigma beroende på hur personen uppfattar stigmat. När en individ tar för givet att denne skiljer sig från andra på ett uppenbart sätt kallar Goffman att person är misskrediterande. Vid de situationer där personen inte tror att

omgivningen vet om eller genast lägger märket till dennes särskiljning från sin omgivning kallar Goffman det för misskreditabel (Goffman 2014).

4.2 Goffmans tre olika stigman

Goffman menar att det finns tre olika stigman: kroppsliga-, karaktäristiska- och gruppstigman.

För det första, kroppsliga missbildningar av skilda slag, kan yttra sig i avsaknaden av en kroppsdel eller att det finns andra visuellt framträdande avvikelser. Den andra beskriver Goffman som fläckar på den personliga karaktären, som i

betraktarens ögon uppfattas som viljesvaghet, lidelse som ses som onaturliga eller som uppslukar individen, förrädiska eller stela trosföreställningar eller bristande hederlighet. Denna karaktärsstigma menar Goffman är sådant dit folk

sammansluter sig utifrån deltagarnas förflutna, exempelvis kan det kan röra sig om individer som lider av alkoholism, missbruk, kriminella, de med psykisk ohälsa, Hbtq-personer, arbetslösa, radikala politiska eller andra radikala åsikter med mera. Den tredje gruppen som utsätts för stigma enligt Goffman är det han benämner som ”tribala” (stambetingade) stigman, är gruppstigman som kan ha ärvts från generation till generation. Denna typ av stigma kan drabba till exempel alla i en familj och grunda sig på till exempel nation, etnicitet och religion

(Goffman 2014).

Goffman menar att det i dessa tre typer finns en gemensam nämnare. Samtliga handlar om att en person som på grund av ett avvikande drag eller egenskap inte går att undvika. Om denne inte hade haft detta avvikande draget menar Goffman att den hade accepterats i sin sociala kontext. Individen skiljer sig från sin egen omgivning på ett så pass avvikande sätt att denne inte anses vara önskvärd och

blir därmed exkluderad från gemenskapen (Goffman 2014). Individen blir alltså stigmatiserad i en grupp som i sig är stigmatiserad ur ett större perspektiv.

4.3 Goffmans diskrimineringsgrunder

Goffman benämner de som inte avviker på vad han kallar ett “negativt sätt” för “de normala”. I uppsatsen kommer vi använda samma begrepp. Goffman beskriver att de normala, alltså de som inte avviker på ett negativt sätt till sin omgivning, kan genom sina attityder och handlingar gentemot den stigmatiserade förändra dennes livsmöjligheter. De stigmatiserade försöker att anpassa sig för att bli accepterad av sin omgivning skriver Goffman (a.a.). Goffman uttrycker det som att de normala inte ser den som är stigmatiserad för ”fullt mänsklig” och menar att detta leder till att individen utsätts för diverse diskriminerande behandling av sin omgivning. Följden av detta blir att denne begränsas i sina möjligheter i livet (Goffman 2014).

Grunderna i diskrimineringen menar Goffman handlar om att göra den avvikande personen underlägsen samt övertyga oss själva att hen är annorlunda och utgör ett hot. Denna typ av stigmateori uppstår som förklaringsmodell kring den

stigmatiserade för att ge en förklaring till dennes underlägsenhet gentemot de normala och deras världsbild. Här uppkommer även språkliga stigma termer såsom olika okvädesord som idiot, krympling i det dagliga talet om personen eller som en beskrivning av individer med likvärdiga stigman (Goffman 2014). När individen försöker värja från en stigmatiserande situation uppfattas själva värjandet som en del av individens defekter. Detta menar Goffman förstärker omgivningens förhållningssätt och på så sätt rättfärdigar den stigmatiserande situationen. Goffman formulerar att personer som tillhör en speciell social kategori har gemensamma förväntningar på andra sociala kategorier, utan att det avser dem själva. Goffman exemplifierar det med att det kan vara vissa män som har förutbestämda normer på vad som anses vara ett kvinnligt beteende och förväntar sig att kvinnor ska uppträda på detta sätt. Det blir tydligt att dessa män håller på en norm som de inte anser är applicerbar på dem själva (Goffman 2014). För att en norm ska leda till stigma krävs det att hela omgivningen anser att en viss social kategori både ska hålla och tillämpa normen (a.a.). Goffman berättar att det finns individer som trots att de misslyckas att leva upp till det som omgivningen förväntar sig av dem inte upplever någon direkt negativ effekt på den egna personen. Denna person har avskilt sig från de förväntningar som pådyvlats och värnat om den egna identiteten och därmed upplever sig som en normal människa. Individen har istället vänt stigmat mot omgivningen och upplever den som icke-mänsklig (Goffman 2014). Idag menar Goffman att det är vanligare att individen själv delar omgivningens värderingar och föreställningar gällande normer.

4.4 Goffmans begrepp

Goffman redogör genom begrepp som exempelvis de egna, de visas, passering och skylning på hur olika individer väljer att hantera sin stigmatisering. De individer som en stigmatiserad söker tröst hos är de personer som Goffman refererar till som de egna och de visa.

4.4.1 De egna

I den grupp som benämns som de egna hänvisar han till de personer som upplever samma stigma och som därmed känner sig normala i varandras närvaro. Gruppen

gemenskap där alla är likadana. Samtidigt går det inte att avskärma sig från den omgivande tillvaron vilket skapar oro. Vidare beskriver Goffman att vissa individer av de andra skapar särskilda organisationer med målgrupper för det gemensamma stigmat, för att på så sätt skapa gemenskap och stöttning till den egna gruppen (Goffman 2014).

4.4.2 De visa

De individer som inte själva bär på ett stigma men som ger den stigmatiserade stöttning kallar Goffman för de visa. Personer som har en nära relation till den stigmatiserade genom släktskap eller nära kontakt kan räknas till de visa

(Goffman 2014). Den normale kan ha fått erfara den stigmatiserades situation och därigenom fått sympatier för dennes livssituation. Dock ger det inte automatiskt den normale delaktighet i den stigmatiserades individens gemenskap utan det krävs att den normale blir accepterad av den med stigma beskriver Goffman.

4.4.3 Passering

När en person hanterar sitt stigma genom att passera innebär det att individen upplever en känsla av splittring då denne har två olika identiteter. Det tar sig uttryck genom att personen inte i alla situationer uppvisar sitt stigma, utan att det finns situationer och tillfällen som hen kan dölja stigmat från sin omgivning genom olika metoder. Goffman exemplifierar detta med att en mörkhyad man kan vid ett telefonsamtal ses som en normal man. Detta möjliggörs då mannens yttre inte blir känt för den som befinner sig på andra sida av skärmen eller i telefonen. Mannen lyckas således att undgå att bli stämplad och stigmatiserad (Goffman 2014). Goffman exemplifierar också passering som när barn med stigma kan

passera på ett speciellt sätt på grund av sina föräldrar. Han beskriver att när det är

tydligt för föräldrarna att deras barn har en stigmatiserande situation väljer de att skärma av barnet från dess stigma. Han skriver att föräldrarna till barn som inte fått uppleva sitt stigma, då agerar föräldrarna som att barnet är som alla andra och låter barnet leva i den ovissheten. Svårigheten visar sig sedan när barnet

omedveten om sitt stigma interagerar med sin omgivning. Goffman menar att barnet kan möta en annan verklighet där barnet tror sig vara normal och omgivningen på ett bryskt sätt förmedlar barnet stigma. Goffman belyser att föräldrarna fruktar att barnet inte är starkt nog att hantera informationen om sitt stigma och därmed håller barnet i ovisshet som ett skydd (Goffman 2014).

4.4.4 Skylning

Goffman (2014) skriver att för den stigmatiserade finns en anpassningsstrategi som han kallar för skylning. Han menar att det är ett sätt för den med stigma dölja sitt stigma genom att med stor ansträngning göra stigmat sekundärt. Det handlar om att hitta och skapa strategier som gör att omgivningen avleds från det

iögonfallande stigmat. Goffman menar att det kan röra sig om att individen väljer att skyla det som anses vara onormalt, genom att till exempel genomgå en

operation för att ”rätta till” stigmat eller lära sig att bete sig på ett visst sätt i en social kontext. Genom att skyla sitt stigma störs inte interaktionen mellan den med stigma och den normala menar Goffman.

Slutligen skriver Goffman (2014) att den som lever med ett stigma påverkas på olika sätt. Följder av stigmatiseringen kan exempelvis vara att personen får ett lägre självförtroende, en känsla av skam och undviker att söka hjälp. Dessa

individer blir i lägre grad anställda och Goffman menar dessutom att omgivningen avsiktligt tar avstånd från stigmatiserade individer. Det är inte heller bara den

stigmatiserade individen som påverkas utan även anhöriga och andra människor i dennes närhet påverkas av individens stigma. Goffman menar att detta leder till diskriminering.

5. METOD

5.1 Forskningsansats

Kvalitativ metod har valts eftersom syftet med studien har legat i att undersöka individers subjektiva uppfattning kring mötet och kommunikationen med och kring överviktiga barn och deras föräldrar. Detta har genomförts med kvalitativa intervjuer. Det är således en studie med målet att tolka och förstå deltagarnas verklighet vilket hade varit svårt att kvantifiera (Bryman 2011). Genom induktiv ansats har generella slutsatser dragits mellan intervjuernas resultat och insamlad teori. Insamlandet av data har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med relevanta informanter i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Att hålla semistrukturerade intervjuer var flexibelt eftersom målgruppen bestod av brett och varierande yrkesgrupper som krävde att frågorna gick att anpassa. Respondenterna fick dessutom större möjlighet att utforma svar samtidigt som det gav forskarna utrymme till att ställa relevanta följdfrågor (Bryman 2011).

5.2 Urval

De intervjuer som är gjorda i arbetet är avgränsade till att endast omfatta professionella inom det geografiska området gällande Skåne. Därav är det datamaterialet endast relevant utifrån den givna geografiska zonen. Vidare är informanternas könsidentifikation, härkomst eller ålder inte aktuell i arbetet då det är en för liten studie med för få informanter samt att det inte anses vara relevant utifrån frågeställningen.

På grund av begränsningar i tid samt uppsatsens omfång har antalet informanter begränsats till 6–8 stycken i enlighet med Aspers (2011). Därför blev dessvärre inte teoretisk mättnad en del i urvalsprocessen (Bryman 2011).

Eftersom yrkesprofessionella kring ett barn med övervikt och fetma är många blev informanterna till studien av varierande karaktär. Aspers (2011) skriver att det vid dessa fall är lämpligt att göra ett selektivt urval. Därför är urvalet till denna studie selektiv och grundar sig på vilka som ansetts viktiga för studien. Målet blev därför att ha med personal från olika yrkesområden, exempelvis BVC, BUP, habilitering, läkare, behandlare, kuratorer och socialsekreterare. Informanterna som deltog i studien omfattar socialsekreterare, kurator på en barnklinik, BVC-sköterskor, enhetschef och skolsjuksköterska. Fördelen med urvalet är att det ger en bredd i omfånget av yrkesprofessionella kring ett barn med övervikt och fetma.

Informanterna har hittats genom sökning på internet och därefter kontaktades via sina arbetsplatser. Där kontaktuppgifter som email uteblivit har det varit

nödvändigt att kontakta informanterna via telefon. Vid mailkontakten har även förfrågan utgått gällande om informanten har “tips” på relevanta informanter, så kallat snöbollsurval (Bryman 2011). Denna metod var väldigt effektiv i sökandet av informanter och gav bra resultat.

Under förarbetet till studien utgick förfrågan om deltagande i studien till olika socialtjänster i Skåne län som riktar sig mot unga från åldrarna 0 år till 18 år.

Svaret från en avdelning med inriktning från 13 år till 18 år tackade nej till att medverka i studien med motiveringen att de “inte hade någon erfarenhet om det berörda ämnet” och därmed inte ansåg ha något att bidraga med. En av enheterna hos de tillfrågade socialtjänsterna svarade även att studien är klinisk och de gav tips om att kontakta vården istället. Två tillfrågade socialtjänster har inte

återkopplat efter kontaktförsök. Därav en med inriktning mot familjehem och den andra med inriktning mot barnutredningar i alla åldrar. Två socialtjänster tackade ja till att deltaga.

Vidare har förfrågningar om deltagande utgått till barnavårdscentraler varav en har tackat ja och erbjudit två informanter. Förfrågan har utgått till en läkare med barnfetma som specialitet men inget svar har erhållits. Vidare har förfrågan till Habilitering Barn och unga utgått med svar att det inte är deras främsta

arbetsområde och att de därför inte prioriterar att medverka samt att de har en hög arbetsbelastning.

5.3 Genomförande av intervjuer

Inför intervjuerna skickades ett informantbrev ut till samtliga informanter (Se bilaga 1) och en intervjuguide (se bilaga 2) i semistrukturerad form togs fram. Denna användes sedan som utgångspunkt i alla intervjuer. Frågorna är framtagna i syfte att ge svar åt studiens syfte och frågeställning. Målet har också varit att utforma frågor som är förståeliga för alla medverkande parter (Bryman 2011). För att försäkra sig om en god, lugn och tyst intervjumiljö har intervjuerna genomförts på de yrkesprofessionellas arbetsplatser eller i grupprum på Malmö Universitet. 45–60 minuter var avsatt till varje intervju och författarna var noga med att hålla tiden. Båda författarna till studien har varit med vid samtliga intervjuer. Samtliga intervjuer har även spelats in i syfte att transkriberas och kodas. Vissa informanter har varit ytligt bekanta till författare 2 genom privat fritidsaktivitet och någon informant är före detta kurskamrat till författare 1. Vid de intervjuer som någon av författarna till arbetet haft någon relation utöver den som intervjuare har den andra författaren haft en mer framträdande roll

i intervjun. Den författaren med kännedom om informanten har haft en mer observerande roll och endast inflikat vid eventuella följdfrågor om det har varit av behov. Detta för att det inte ska uppstå några undertexter i intervjun utifrån en förförståelse mellan informanten och den kända författaren (Bryman 2011). Inför intervjuerna var författarna medvetna om den makt som finns mellan dem och informanterna. Detta gjorde att författarna aktivt försökte främja en

ömsesidighet med informanten. Efter intervjun gjordes korta reflektioner mellan författarna som antecknades ned. Många anteckningar har handlat om intervjun i sig, men syftet har också varit att få med detaljer från kontexten som

intervjupersonen befinner sig i. Detta har varit viktigt eftersom den miljön är en del i att svara på studiens syfte (Bryman 2011).

5.4 Förförståelse

Författare 2 är på sin fritid aktiv inom idrottsrörelse och har genom Skåneidrotten utbildningar inom bland annat barn och ungdomsidrotten och rörelseförståelse. Dessa utbildningar medför att författaren har god förståelse för barns behov av rörelse och deltagande i fysisk aktivitet samt erfarenheter av barn som tränar. Samtidigt är författaren medveten om att dennes förförståelse kan bidra till att författaren riskerar att ha egna erfarenheter gällande frågor som rör barns fysiska

aktivitet som inte är applicerbart på alla barn. Författaren är medveten om att barn som lider av fetma eller övervikt inte har samma förutsättningar som de barn som författaren möter genom sina sporter. Författaren har ett stort intresse och kunskap av nutrition och träning vilket även innefattar barn och ungdomar i samband med träning men även gällande deras allmänna hälsotillstånd.

Författare 1 har inte några förkunskaper eller erfarenheter av barn som lider av fetma eller övervikt. Det har medfört att denna författare ställt frågor till både texten och till informanterna för att vidareutveckla svaren som den första författaren inte tänkt på. Författarna till denna uppsats har därmed kompletterat varandra genom sina olika perspektiv och erfarenheter. Det som författare 2 samt informanterna tagit för givet tagit som självklarheter har författare 1 ifrågasatt samt uppmanat till tydligare svar för en djupare förståelse. Vidare har författare 1 därmed utmanat författare 2 att beskriva hur uppsatsens ämne är relevant och huruvida det är ett problem.

5.5 Analysmetod

Det insamlade empiriska materialet har bearbetats i olika steg. Först och främst har små observationer och reflektioner efter varje intervju gjorts (se bilaga 3). Dessa har antecknats och använts till att söka mer tidigare forskning på ämnet samt som bakgrund till studiens analysarbete. Därefter har materialet

transkriberats. Fördelar med att spela in för att sedan transkribera är att det går att lyssna på materialet flera gånger och det blir enklare att göra en analys av

materialet. Det kan även vara relevant att höra på hur intervjupersonen säger något och inte bara vad (Bryman 2011). Transkribering av intervjuerna har gjorts samma dag eller dagen efter intervjuerna har genomförts. Det har varit en och samma författare som transkriberat alla intervjuer då denne har mer erfarenhet av att transkribera.

Studiens omfång blev snabbt sju stycken intervjuer som visade sig generera långa texter. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys och därför blev analysen snabbt en kontinuerlig process eftersom teman uppdagades i samband med varje transkribering (Bryman 2011). När transkriberingarna var klara så lästes texterna igenom mer noggrant tills likheter och olikheter kunde hittas i informanternas olika berättelser. Dessa blev senare det empiriska materialets teman som analyserats mot teori och tidigare forskning (a.a.).

5.6 Tillförlitlighet

I enlighet med Bryman (2011) kommer arbetets pålitlighet, trovärdighet, överförbarhet samt arbetets objektivitet att diskuteras i kommande text. Pålitligheten främjas genom redovisning av forskningsprocessens olika faser. Detta har gjorts genom kontinuerlig återkoppling med vår handledare.

Trovärdigheten ökar genom olika beskrivningar av en och samma verklighet, något som sker genom variationen av informanter i arbetet. Överförbarheten i uppsatsen handlar om huruvida svaren går att överföra till en annan kontext och arbetets objektivitet handlar om huruvida innehållet går att styrka och bekräfta. Resultaten av arbetet har inte kunnat verifieras och granskats av informanterna då utifrån arbetets tidsgräns samt att informanterna inte uppgivit någon önskan om ett fortsatt deltagande i arbetet efter utförd intervju. Utifrån precis nämnda förutsättningar har endast en intervju per informant genomförts. Vid

kunnat framkomma utifrån att informanterna samt intervjuerna fått större

utrymme i tid att reflektera över frågorna. Vidare är det viktigt att ha i åtanke att resultatet är baserat på de aktuella informanternas perspektiv. Resultatet är en tolkning, utifrån informanternas verklighetssyn samt att tolkningen som

författarna av arbetet gjort av det framkomna materialet. Då materialet omfattar flera olika yrkesprofessioner är materialet inte detaljerat beskrivit utan är en generalisering utifrån varje yrkeskategori samt det geografiska området som arbetet omfattar. Utifrån Bryman (2011) är arbetets olika moment den fortlöpande processen samt de bakomliggande motiven till arbetsgången beskrivet för att på så sätt ge arbetet pålitlighet.

Författarna till arbetet har som ovan beskrivit haft olika relationer till informanterna vara av intervjuerna formats utefter dessa förutsättningar. Författarnas egna värderingar och förkunskaper samt eventuell påverkan från informanterna har tagit i beaktande och diskuterats sinsemellan för att blottlägga och verifieras. Det går inte att utesluta att trots att författarna varit observanta på både sina egna och medförfattarens förutfattade meningar, att arbetet till viss del blivit färgat av dessa vilket Bryman (2011) lyfter. Båda författarna har gemensamt gått igenom datamaterialet och sorterar ut det som ansett vara relevant samt varit överens om teman och kategorier som framkommit.

5.7 Etiska överväganden

Eftersom det insamlade empiriska materialet grundar sig på intervjuer måste etiska överväganden beaktas. Detta har gjort utifrån Vetenskapsrådets artikel God

forskningssed (2017). Vid förfrågan om deltagande i intervju har informanterna

tagit del av vilket ämne och syfte uppsatsen har. Förfrågan har utgått genom mailkontakt där ett digitalt informantbrev (se bilaga 1) bifogats för att förtydliga vilka teman som kommer att lyftas vid intervjun. I enighet med Vetenskapsrådets riktlinjer har inför varje intervjutillfälle ett skriftligt samtycke givits av

informanten. I det bifogade brevet utgick information till informanten att dennes medverkan är frivillig samt att informanten när som helst under arbetets gång har rätt att avbryta samarbetet. Vidare informerades att dennes medverkan är frivillig och att informanten kommer vara helt anonym samt att allt inspelad data kommer att förvara på ett sådant sätt att det inte kommer till del för obehöriga. Ytterligare åtgärder som går i enighet med Vetenskapsrådet är att vid transkriberingen har både informanterna och de berörda verksamheterna avidentifieras i texten. Ljudfilerna kommer att raderas i samband med uppsatsens färdigställande och godkännande för hänsyn till informanternas frivillighet, integritet samt

anonymitet. Insamlat material kommer uteslutande endast att hanteras av författarna till studien samt deras handledare (Vetenskapsrådet 2017). Eftersom studien berör ett ämne som kan upplevas känsligt och laddat så har författarna inför och under studiens gång behövt reflektera kring sin förförståelse, hur de pratar om och kring övervikt och fetma samt val av ord i sina diskussioner. Hur pratar man utan att diskriminera? Under några intervjuer lade författarna märke till att några av informanterna kanske blev obekväma i samtalen kring fetma. Hur känns det för den vi pratar med? Om vi haft diskussioner på allmän plats, hur reagerar omgivningen? Bland annat diskuterades begreppet “fet” eftersom det begreppet används flitigt inom forskning av området, både på

engelska (fat) och svenska. Författarna har också haft reflektioner kring hur de ska tala kring barn och vuxna med fetma tillsammans med informanterna under intervjuerna. Författarna valde att gå in i intervjun med begreppen “övervikt” och

“fetma” men att sedan spegla informanten och ibland använda samma begrepp som de gjorde, till exempel “fet” och “tjock”.

6. RESULTAT OCH ANALYS

I det kommande kapitlet kommer resultat och analys av materialet att presenteras. Materialet består av det som framkommit genom intervjuerna som analyserats utifrån tidigare forskning samt teori.

6.1 Presentation av informanter

Informant 1 är yrkesverksam som kurator inom ett barnfetma team på en

barnklinik. Vidare har informant 1 har varit verksam inom socialt arbete med barn och unga i 20 år.

Informant 2 arbetar med handledning och fördelning av operativt arbete inom socialtjänsten med utredning av barn 0 till 13 år. Informant 2 har varit

yrkesverksam inom socialt arbete med barn och unga i flertalet år.

Informant 3 är yrkesverksam inom barn och ungdomsutredningar åldrar från 0 till 18 år sedan cirka sex månader. Informant 3 har tidigare arbetat med ekonomiskt bistånd en kortare tid.

Informant 4 innehar en chefsroll inom behandlande verksamhet av barn och unga med preventivt fokus på psykisk hälsa. Informant 4 har även mångårig erfarenhet av behandlingsarbete av barn och unga inom bland annat BUP.

Informant 5 arbetar som barnsjuksköterska på BVC med barn i åldrarna 0–6 år och har erfarenhet av att arbeta med barn sedan 2013, däribland BUP.

Informant 6 har arbetat som distriktssköterska inom BVC i tio år.

Informant 7 är yrkesverksam som skolsjuksköterska på en F-9 skola sedan 14 år tillbaka. Informanten har innan dess arbetat 8 år på BVC samt på en kvinnoklinik.

6.2 Barnet

I det empiriska materialet framkommer att barn som lider av övervikt eller fetma är väldigt utsatta. Vad som uppfattas som vanligt för barn med övervikt och fetma är mobbning i skolan men även i hemmet. Empirin visar att med denna typ av stigma och diskriminering följer bland annat utanförskap, isolering och låg självkänsla. Långsiktiga sociala konsekvenser som syns i materialet är psykisk ohälsa, lägre utbildning och arbetslöshet.

6.2.1 Mobbning och uteslutning

Empirin visar att barn jämför sig med andra barn. Informant 1 berättar att “dom är inte gamla när dom börjar jämföra” och att detta kan resultera i att den som på något sätt är avvikande blir utsatt för kränkningar och mobbning. Detta

framkommer bland annat av Informant 2 som uttrycker sig så här: [...] är man den överviktiga bland normalviktiga barn så hamnar man utanför, kan inte vara med att leka, tappar koncentrationen, kan inte vara med på idrotten i skolan, har ingen fritidsaktivitet för