Malmö högskola
SÄL – Särskild
Lärarutbildning
Examensarbete
15 högskolepoängTidig introduktion i vård- och omsorgsyrket.
En studie om samverkan mellan yrkeshandledare och
omvårdnadsprogrammet.
Early introduction to caring professions
.A study about cooperation between work instructors and the Health Care Programme.
Lena Elgán
Lärarutbildning 90 Ht -08
Examinator: Nils Andersson
Handledare: Therese Vincenti-Malmgren
SAMMANFATTNING
Syftet med detta examensarbete är att beskriva och analysera handledares och elevers upplevelser av ett nytt APU-upplägg för förstaårselever som genomförts på försök under läsåret 2007-2008 på Omvårdnadsprogrammet. Det nya upplägget syftar till att utveckla APU:n, stärka samverkan mellan skolan och yrkeslivet samt ge eleverna en tidig inblick i yrket som omsorgsassistent för att ges möjlighet att känna efter om de valt ”rätt” program. De metoder jag använt mig av har varit kvalitativa och bestått av att intervjua handledarna och att låta eleverna göra skriftliga utvärderingar. Efter att ha analyserat intervjuer och
utvärderingar har jag kommit fram till att handledarträffen inför introduktionsveckan upplevts positivt av både handledare och elever. Eleverna ansåg att det skapade en trygghet att få träffa handledaren och prata lite med denna innan de möttes på APU-platsen och handledarna tyckte att de fick bra och tillräcklig information på träffen och kände sig förberedda att ta emot eleverna. Introduktionsveckan upplevdes också den positiv av både elever och handledare. Introduktionsveckan var en bra ”uppvärmning” inför den ordinarie APU-perioden och eleverna fick en inblick i yrket vilket gjorde att de kunde känna om de valt rätt program. Handledarna upplevde att de hunnit ”känna på” eleverna och visste vad de klarat av under introduktionsveckan så under APU:n kunde de fortsätta lärandet på arbetsplatsen och socialisationen in i yrket. Efter APU:n hölls en uppföljande handledarträff. Under träffen framkom att samtliga handledare var nöjda med det nya upplägget med handledarträff, introduktionsvecka, APU och uppföljande handledarträff. Samtliga handledare kunde tänka sig att vara handledare nästa år också och ny tid för handledarträff bestämdes till hösten.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING... 6
1.1 Bakgrund ... 6 1.2 Omvårdnadsprogrammet ... 6 1.3 Arbetsplatsförlagd utbildning... 7 1.4 Syfte ... 9 1.5 Centrala frågeställningar ... 92. TIDIGARE FORSKNING ... 10
2.1 Kunskap... 102.2 Socialisation och introduktion... 11
2.3 Samverkan yrkesliv och skola... 12
3. METOD... 14
3.1 Val av metod ... 14
3.2 Urval av informanter ... 15
3.3 Att intervjua handledarna ... 15
3.4 Elevernas utvärderingar... 16
3.5 Etiska överväganden ... 16
3.6 Att analysera och tolka materialet ... 16
4. RESULTAT ... 18
4.1 Handledarträff ... 18
4.2 Introduktionsvecka ... 21
4.3 APU ... 23
4.4 Uppföljning av introduktionsvecka och APU ... 25
5. AVSLUTNING ... 27
5.1 Sammanfattning ... 27 5.2 Metoddiskussion... 28 5.3 Slutdiskussion... 296. REFERENSER... 33
6.1 Källförteckning... 33 6.2 Muntliga källor ... 34 6.3 Övriga källor ... 34BILAGOR
Bilaga 1: Intervjuguide för handledare Bilaga 2: Utvärderingsfrågor till elever
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund
Lisa är 16 år och går sin andra termin på gymnasieskolans omvårdnadsprogram. Hennes val att gå omvårdnadsprogrammet var inte lätt. Hon funderade länge på om hon skulle välja Handelsprogrammet istället. Hon var ju intresserad av att träffa människor och arbeta med service av olika slag men valet föll tillslut på Omvårdnadsprogrammet eftersom hennes bästa kompis skulle välja detta. Hittills har det varit okey på programmet. Teorin har gått bra men den sista tidens praktiska övningar och allt prat om att ”tvätta, duscha och byta blöjor på vuxna” ja det fasar Lisa för. Just nu är Lisa mitt uppe i sin första APU-period på Äldreboendet Björkbacken och hon vantrivs. Den här eftermiddagen kommer hon hem till sin mamma storgråtandes och säger: ”Jag vägrar gå dit mer. Jag vill inte jobba med människor på det här sättet. Fy vad jag ångrar att jag inte valde Handelsprogrammet. Nu måste jag söka om och börja om ettan till hösten”.
Att vara 16 år och välja inför sitt framtida yrkesval är inte lätt. En del vet vad de vill redan i 16 års ålder men många känner sig osäkra och vet inte riktigt vad de ska välja. Då man väljer ett yrkesförberedande gymnasieprogram som Omvårdnadsprogrammet, eller OP som man säger inom skolvärlden, så väljer man ju också ett program där det ingår en viss tid med praktiskt lärande på en arbetsplats så kallad APU eller arbetsplatsförlagd utbildning.
1.2 Omvårdnadsprogrammet
Omvårdnadsprogrammet är ett av gymnasieskolans nationella program och har till syfte att ge grundläggande kunskaper för arbete i verksamheter inom hälso- och sjukvård samt vård och omsorg. Programmet ger både en grund för ett fortsatt lärande i arbetslivet och för vidare studier.
Omvårdnadsprogrammets innehåll kännetecknas av kunskaper om människan ur både biologiskt, psykologiskt, socialt och existentiellt perspektiv och omfattar människans hela livslopp. I programmet finns strävan att främja människors hälsa och stödja varje människas förmåga att utveckla sina resurser. Detta är utgångspunkten för såväl hälso- och sjukvård som vård och omsorg. För att uppnå detta kombineras i utbildningen därför grundläggande
kunskap från olika områden som till exempel psykologi, sociologi, pedagogik, medicin och omvårdnadsvetenskap. Utbildningen utgår från en värdegrund som betonar människors lika värde, mänsklig värdighet och välbefinnande. Detta är den grund som arbete inom hälso- och sjukvård samt vård och omsorg utgår ifrån. De verksamheter som utbildningen i första hand förbereder för styrs av lagstiftning som präglas av tankar om lika rättigheter för människor och solidaritet. Etiska aspekter spelar en viktig roll i utbildningen och genomsyrar därför denna (Skolverket, 2000).
Utbildningen ska utveckla elevernas förmåga att iaktta, uppfatta och värdera förhållanden och påståenden. De ska också lära sig beakta olika behov och förutsättningar bland människor från andra kulturer samt lära sig att arbeta både självständigt och tillsammans med andra i arbetslag. Den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen (APU) är en viktig del inom omvårdnadsprogrammet och denna ger förutsättningar för en integrering och en djupare förståelse av de olika kunskapsområden som ingår i utbildningen. Detta blir en grund för fortsatt lärande och utveckling av förmågan att hantera mänskliga relationer i vård och omsorg. Utbildningen präglas av miljöperspektivet både vad det gäller den fysiska och psykosociala arbetsmiljö samt vad det gäller förutsättningar för en ekologiskt hållbar utveckling (Skolverket, 2000).
1.3 Arbetsplatsförlagd utbildning
Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) ska enligt gymnasieförordningen (1992:394) ingå i utbildning på omvårdnadsprogrammet. APU:n ska omfatta mint 15 veckor och varje vecka ska motsvara en garanterad undervisningstid om 24 timmar (Skolverket, 2001). Enligt Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) ska skolan eftersträva ett bra samarbete med arbetslivet. Man menar här att det är viktigt för all utbildning men är av avgörande betydelse för den yrkesförberedande utbildningens kvalitet. För omvårdnadsprogrammets del handlar samarbetet till största delen om samarbete med kommuner och landsting men även till viss del privat verksamhet. Exempel på APU-platser inom ramen för omvårdnadsprogrammet är: äldreboenden, gruppboenden för funktionshindrade, sjukhusavdelningar, mottagningar på sjukhus, dagliga verksamheter inom äldreomsorgen eller handikappomsorgen.
Under hösten 2007 genomfördes ett nytt koncept på Omvårdnadsprogrammet. Konceptet bygger på att eleverna i årskurs 1 får en introduktionsvecka i äldreomsorgen tidigt i sin utbildning för att få en inblick i yrket som omsorgsassistent och ges möjlighet att känna efter om de valt ”rätt” program. Handledare ska finnas till alla elever och dessa handledare har vi fått hjälp med att ordna genom omsorgsförvaltningens praktiksamordnare.
Det här examensarbetet bygger på utvärderingar av hur handledare och elever har upplevt introduktionsveckan, handledarträffen inför introduktionsveckan samt APU:n. Genom denna utvärdering hoppas jag kunna ta vara på det som upplevts bra och förbättra det som upplevts fattas eller vara mindre bra.
1.4 Syfte
Syftet med detta examensarbete är att beskriva och analysera handledares och elevers upplevelser av ett nytt APU-upplägg för förstaårselever som genomförts på försök under läsåret 2007-2008 på Omvårdnadsprogrammet. Det nya upplägget syftar till att utveckla APU:n, stärka samverkan mellan skolan och yrkeslivet samt ge eleverna en introduktions-vecka i äldreomsorgen tidigt i sin utbildning för att få en inblick i yrket som omsorgsassistent och på detta sätt ges möjlighet att känna efter om de valt ”rätt” program. Genom att fråga handledare och elever som deltagit i det nya APU-upplägget hoppas jag kunna utvärdera det som gjorts samt få en bild av vad som eventuellt behöver förbättras till nästa år.
1.5 Centrala frågeställningar
För att uppnå syftet med studien har jag utgått från följande fyra centrala frågeställningar:
• Hur har handledarträffen inför introduktionsveckan upplevts? • Hur har introduktionsveckan upplevts?
• Vilken inverkan har introduktionsveckan haft på APU:n? • Hur följer man upp det nya upplägget av APU:n?
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1 Kunskap
Enligt Bonniers svenska ordbok (1998) är kunskap: vetande, lärdom eller insikt. Men kunskap är så mycket mer än så. Nedan följer en liten sammanställning av vad litteraturen säger om kunskap.
I SOU 1992:94 kan man läsa att kunskap kan delas in i de fyra ”F:en” Faktakunskap, Förståelsekunskap, Färdighetskunskap och Förtrogenhetskunskap. Faktakunskap är något som är bestämt exempelvis innehållet i socialtjänstlagen. Förståelsekunskap betyder att man förstår hur eller vad något betyder. Förståelsekunskapen bygger ofta på faktakunskapen. Färdighetskunskap är att kunna använda en fakta- eller förståelsekunskap för att kunna utföra en arbetsuppgift. Färdighetskunskap bygger oftast på både fakta- och förståelsekunskap. Förtrogenhetskunskap är en typ av kunskap som kan jämföras med att ha en helhetskunskap för att kunna utföra en uppgift på ett bra sätt. Förtrogenhetskunskap är nästan som att ha en känsla för vad som är rätt och fel när man utför en uppgift och den bygger vanligtvis på fakta-, förståelse-, och färdighetskunskap.
Enligt skolans läroplaner, Lpo 94 och Lpf 94, är skolans huvuduppgift att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper. Man talar här om kunskap inte är ett entydigt begrepp utan kommer till uttryck i olika former såsom – fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – vilka samspelar och förutsätter varandra. Det sägs vidare att undervisningen inte ensidigt får betona den ena eller andra kunskapsformen (Lpo 94, Lpf 94).
Bernt Gustavsson (2002) diskuterar den stora frågan: Vad är kunskap? i boken med samma namn. Han utgår från att kunskap kännetecknar människans strävan att överleva och skaffa sig ett bättre liv både individuellt och kollektivt och att kunskap funnits och utövats i olika verksamheter genom hela människans historia. Gustavsson visar att Platon och hans lärjunge Aristoteles haft stor betydelse för den fortsatta diskussionen om kunskap. Platon var den första att ställa upp huvudkriterierna för vad som är sann och säker kunskap (episteme) till skillnad från att tycka något eller att ha en åsikt (doxa). Aristoteles vidgade diskussionen om kunskap genom att tala om kunskap knuten till olika verksamheter. Han delade in kunskapen i
teoretisk kunskap, kunskap knuten till hantverk och skapande verksamhet samt kunskap knuten till det etiska och politiska livet. Detta har giltighet än i dag och kallas: episteme (vetande), techne (kunnande) och fronesis (klokhet). Enligt Gustavsson ska alla tre formerna av kunskap finnas med, i en väl avvägd balans, i en god utbildning. Vidare tar Gustavsson upp kunskapssynen över tid och menar att vårt nutida samhälle kännetecknas av den vetenskapliga kunskapens stora betydelse medan den praktiska kunskapen fått en alltmer tillbakadragen plats. Han menar att olika former av kunskap och deras ställning och legitimitet i samhället är en fråga om makt och att den praktiska kunskapen länge haft en underordnad ställning. Han menar vidare att det är skolans uppgift att ge de praktiska kunskaperna en högre ställning i samhället och att ett demokratiskt samhälle bygger på ömsesidig respekt och likvärdighet för de olika formerna av kunskap som finns i olika verksamheter.
2.2 Socialisation och introduktion
Socialisation betyder anpassning till normer och värderingar i omgivningen. Socialisationsprocessen startar redan vid födseln då det lilla barnet knyter an till föräldrarna och sedan pågår socialisationsprocessen livet ut. Processen innefattar också de förväntningar som omgivningen, tex vänner och familj har på oss. Genom socialisationsprocessen formas och påverkas vi av den kultur vi lever i. Vi lär oss genom de erfarenheter vi gör och vi tolkar och förstår omgivningen genom dessa. I socialisationsprocessen ingår också de förväntningar vi har på oss själva och våra målsättningar, det kan då handla om tex livsstil, utbildning eller yrkesval. Genom socialisationen formas alltså individens beteende kontinuerligt utifrån social interaktion i olika miljöer vilket leder till en utveckling av förmågor, inlärning av nya kunskaper och anpassning i sociala sammanhang (Giddens, 2003).
En del av socialisationsprocessen kan försiggå på arbetsplatsen. På alla arbetsplatser finns en del oskrivna regler som styr verksamheten och de människor som arbetar i denna. Reglerna kan vara medvetna eller omedvetna för medlemmarna i gruppen. Exempel på detta kan vara arbetsuppgifter och rutiner som av tradition utförs på ett särskilt sätt och ingen har funderat över varför man gör detta. Detta fungerar parallellt med det kända och överenskomna arbetssättet i gruppen. För den som är inne i arbetsgruppen fungerar detta automatiskt men för den som är ny i gruppen behövs en anpassning till de oskrivna regler som gäller för yrkesgruppens åsikter, attityder och beteende. Den socialisation som äger rum på en
arbetsplats och in i ett yrke kallas för yrkessocialisation. Genom yrkessocialisation tar vi del av yrkesgruppens åsikter, attityder och beteende och fostras in i en grupp och i ett yrke vilket så småningom till ett fullt medlemskap i en grupp och i en yrkeskategori (Lauvås & Handal, 1993).
I examensarbetet Introduktion av nyanställda inom äldreomsorgen. En studie av introduktionens betydelse för verksamhet och nyanställda av Engström och Karlqvist vid Luleå Tekniska Universitet (2006) visar författarna att introduktionen spelat stor roll för både verksamheter och anställda inom äldreomsorgen. De menar att det är viktigt att den nyanställde socialiseras in i yrkesrollen både för att känna trygghet och accepterande i gruppen men också för att få den specifika yrkeskunskap som medföljer yrket. I sin studie tar de upp arbetsklimatet på arbetsplatsen och de visar att detta spelar en avgörande roll för gott bemötande och trivsel för de nyanställda. De visar också att mottagande är en viktig del i introduktionsprocessen och att detta påverkar socialisationen in i yrket eftersom de första intrycken av och känslan för ett arbete kan vara avgörande för om stannar kvar eller inte i yrket eller på just denna arbetsplats.
2.3 Samverkan yrkesliv och skola
I Skolverkets rapport Samverkan, skola – arbetsliv (1998) redovisas resultaten från en undersökning om arbetsplatsförlagd utbildning i gymnasieskolan. Syftet med rapporten var att redovisa i hur hög utsträckning som skolorna har kunnat uppfylla målen för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Undersökningen gjordes på 187 gymnasieskolor i landet och samtliga program med yrkesämnen fanns representerade. Resultatet visar att det inom samtliga program finns svårigheter med att erbjuda eleverna APU i den omfattning som gymnasieförordningen föreskriver, dock är det skillnad mellan de olika programmen. Omvårdnadsprogrammet och Barn- och fritidsprogrammet är de program som lyckats bäst. När man gått in och tittat på enskilda faktorer som gjort att man lyckats bra eller mindre bra så har man kommit fram till att faktorer som styr är ekonomiska faktorer, organisatoriska och pedagogiska faktorer.
Det som är karaktäristiskt för de skolor och de utbildningar som har möjlighet att genomföra APU enligt skolverkets gällande föreskrifter är att det finns en god samverkan mellan skola och yrkesliv. Viktiga faktorer i denna samverkan är att det finns möjlighet att bedriva
grundutbildning för handledare samt att det finns kontinuerliga handledarträffar för samtliga för tillfället aktiva handledare. Andra faktorer som är viktiga är att yrkeslärarna medverkar i handledarutbildningen, att de samverkar med handledarna i samband med planering före APU-perioden, att de besöker eleven på arbetsplatsen under perioden och att de samverkar med handledaren i uppföljning och utvärdering efter APU-perioden. Från handledarna har det framförts att det också är väldigt vikigt med stöd från arbetsledningen och från de andra medarbetarna på arbetsplatsen samt att det finns tid avsatt för samverkan med skolan och själva handledningsarbetet med eleven (Skolverket, 1998).
Då det gäller elevernas syn på sin APU visar resultaten att nästan alla elever är positiva och nöjda med sin arbetsplatsförlagda utbildning. De tycker att denna del av utbildningen har mycket stor betydelse för helheten av det de lär sig och att den fungerar som ett stort komplement till den skolförlagda delen. De påståenden som eleverna skattat högt var tex att handledaren tog emot, visade runt och berättade om arbetsplatsen på ett bra sätt, att handledaren hade en positiv inställning till eleven, att eleven fick en god inblick hur olika personalgrupper fungerar i arbetslivet, att APU-perioden har haft stor betydelse för kunskaperna i yrket samt att det är viktigt att man får se hur det ser ut ute i verkligheten under utbildningen (Skolverket, 1998).
3. METOD
Studiens utgångspunkt är att beskriva och analysera handledares och elevers upplevelser av ett nytt APU-upplägg för förstaårselever som genomförts på försök under läsåret 2007-2008 på Omvårdnadsprogrammet. De handledare som ingår i denna studie är omsorgsassistenter inom äldreomsorgen och de elever som ingår i studien är förstaårselever på gymnasieskolans Omvårdnadsprogram. Studien genomförs i en kommun i sydöstra Sverige med ca 20 000 invånare. Studien genomfördes under höstterminen 2007 och fram till maj 2008.
3.1 Val av metod
Att välja metod i en forskningsprocess är att välja det redskap eller arbetssätt som man ska använda sig av för att samla in information om den verklighet som ska undersökas. I mitt fall gällde valet mellan en kvantitativ eller kvalitativ studie och när det gäller valet mellan dessa olika metoder kan man något förenklat säga att om frågeställningen gäller hur ofta, hur många eller hur vanligt, ska man göra en kvantitativ studie och om frågeställningen gäller att förstå eller hitta mönster så ska man göra en kvalitativ studie. Den kvalitativa metoden är att föredra när forskaren vill försöka förstå människors sätt att resonera, reagera eller av att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster (Trost, 1997).
Då mitt mål var att försöka förstå och tränga djupare in i hur handledarna och eleverna upplevde introduktionsveckan och APU:n samt föreberedelser inför detta så valde jag den kvalitativa metoden. Jag bestämde mig för att jag skulle använda mig av kvalitativa intervjuer i form av den riktat öppna intervjun då det gällde handledarna. Den riktat öppna intervjun har vida frågor som belyses med frågeområden och intervjuaren följer upp med följdfrågor (Lantz, 1993). Genom ett personligt möte kunde jag få information av dem och samtidigt fånga upp deras reaktioner. Jag kunde också omformulera och komplettera mina frågor vi behov. Då det gäller eleverna beslutade jag att jag skulle använda mig av en typ av skriftlig utvärdering. Med detta menar jag att jag ger eleverna frågeområden som de fritt får skriva utifrån.
3.2 Urval av informanter
Då jag kommit fram till mitt problemområde började jag fundera på vilka kategorier av berörda jag skulle intervjua. Jag beslutade mig för att intervjua fem stycken slumpvis (genom lottdragning) utvalda handledare samt låta samtliga elever i den berörda klassen delta i undersökningen. Samtliga handledare arbetar som omsorgsassistenter i kommunens äldreomsorg och de arbetar både i hemtjänst och på särskilt boende.
Beträffande eleverna så valde jag att tillfråga samtliga elever i klassen i årskurs 1 på omvårdnadsprogrammet som varit ute på APU. Klassen består av 21 elever, 15 flickor och 6 pojkar.
Då jag fått klart, genom slumpvis dragning, vilka handledare jag skulle intervjua började arbetet med att få tag på dessa för en intervju. Under januari 2008, då eleverna var ute på APU och jag gjorde APU-besök hos dem, passade jag på att berätta om undersökningen och frågade de utvalda handledarna om deras medverkan. Alla var mycket tillmötesgående och samtliga tillfrågade svarade ja, på frågan om att vara med på intervjuerna.
3.3 Att intervjua handledarna
Intervjuerna ägde rum januari och februari 2008 på informanternas arbetsplatser. Tiden hade bestämts av informanten för att denne skulle kunna gå ifrån på en rast och genomföra intervjun. Att arbetsplatserna blev platsen för intervjuerna berodde dels på att det var lättast, rent praktiskt, att genomföra intervjuerna där och dels för att det var en för informanten välkänd och trygg plats vilket skapar goda förutsättningar för en avslappnad och givande intervju.
Samtliga intervjuer bandades och varje intervju pågick i cirka 20 minuter. Efter varje avslutad intervju lyssnade jag av bandet och skrev ner intervjun.
3.4 Elevernas utvärderingar
Utvärderingen skrevs av eleverna i deras hemklassrum i skolan. Tidpunkten för utvärderingen var direkt efter deras APU i början av februari 2008. Jag började med att berätta om syftet med utvärderingen och att det var frivilligt att skriva och lämna in den samt att det var anonymt. Därefter delade jag ut frågor som eleverna fick skriva fritt utifrån handledarträff, introduktionsvecka och APU (se bilaga 2). Det tog cirka 20 minuter för eleverna att skriva utvärderingen.
3.5 Etiska överväganden
Då det gäller medverkan i undersökningar av personer som ej är myndiga, alltså under 18 år, måste jag ha rektors tillstånd för att genomföra utvärderingen som skall finnas i examensarbetet. Jag gick därför till min rektor och bad om tillstånd.
Under arbetets gång har jag hela tiden skyddat informanterna så att de har känt sig trygga och därmed kunnat ställa upp i undersökningen. Vid min första kontakt med informanterna berättade jag om studiens syfte och deras rätt att vara anonyma. Detta kallas för informerat samtycke vilket också innebär att man deltar frivilligt samt att man har rätt att dra sig ur när man själv vill (Kvale, 1997). I samband med intervjuerna fick informanterna återigen information om studiens syfte och att de garanterades anonymitet. Det material jag har samlat in har även behandlats konfidentiellt vilket innebär att privat data såsom namn och andra kännetecken inte kommer att redovisas.
3.6 Att analysera och tolka materialet
Att beskriva analys- och tolkningsarbetet i min studie är betydligt svårare än att beskriva andra faser i arbetet. Detta beror på att det inte går att klart urskilja stegen i analys- och tolkningsprocessen. Under arbetet har det pågått ett kontinuerligt analys- och tolkningsarbete mellan intervjumaterialet , tidigare forskning och teorier. Agneta Franssén
beskriver detta i sin avhandling:
I sökandet efter sammanhang och mönster under analysarbetet förflyttar man sig hela tiden fram och tillbaka mellan data, reflexioner, kategorier, begrepp
och teorier. Datainsamlingen och analysen befinner sig i ett ständigt dynamiskt samspel (Franssén, 1997:45-46).
Utgångspunkten i min analys var att förstå informanternas upplevelser av introduktionsveckan och APU:n samt föreberedelser inför detta. Enligt Trost (1997) gäller det att kunna se verkligheten som den vi intervjuar ser den och sedan tolka vad det kan innebära, sett ur det givna teoretiska perspektivet och den givna situationen det vill säga den hermeneutiska tolkningsmetoden. Detta har jag gjort genom att noggrant studera intervjuerna och de av eleverna skrivna utvärderingarna. Rosengren och Arvidsson skriver:
Lyssna på din egen röst när du tolkar och försöker förstå det du studerar. Det är du som är forskare som känner data och den studerades verklighet bäst. Den kunskap du vunnit i ditt systematiska arbete med dess data är väl värd respekt (Rosengren & Arvidsson, 1983:17).
Utifrån mina data har jag letat efter mönster, begrepp, likheter och skillnader. Dessa har jag sedan delat in i olika områden. Utifrån dessa områden har jag analyserat mitt empiriska material och kopplat det tidigare forskning och teori och på detta sätt har min diskussion växt fram.
4. RESULTAT
I detta avsnitt har jag utgått ifrån de intervjusvar från handledarna som jag fått samt de skriftliga utvärderingar som eleverna gjort samt från protokoll och medverkan vid handlarträff och uppföljningsträff. Jag har redovisat de svar som jag har ansett vara relevanta utifrån mina frågeställningar och syfte. Jag kommer också i resultatet att presentera en redogörelse för handledarträffen, introduktionsveckan samt den efterföljande APU:n och uppföljningsträffen. Jag har valt att inte redovisa intervjuerna i sin helhet utan har gjort utdrag ur intervjuerna.
Resultatet kommer att presenteras utifrån tre huvudrubriker, vilka utgår från mina frågeställningar. Huvudrubrikerna är:
• Handledarträff • Introduktionsvecka • APU
• Uppföljning
Min utgångspunkt inför intervjuerna med handledarna och elevernas skriftliga utvärderingar, var att beskriva och analysera deras upplevelser av det nya koncept som Omvårdnadsprogrammet provar för förstaårselever under läsåret 2007-2008. De fem handledare som intervjuats arbetar samtliga inom kommunens äldreomsorg och de elever som deltagit i undersökningen går alla första året på Omvårdnadsprogrammet.
4.1 Handledarträff
I slutet av augusti 2007 hölls en handledarträff på Omvårdnadsprogrammet. Ansvariga för planering och genomförande av träffen var de två karaktärsämneslärare som arbetar på omvårdnadsprogrammet. Närvarande vid träffen var praktiksamordnaren i kommunen och 20 handledare inom äldreomsorgen som skulle ha förstaårselever under introduktionsveckan samt under APU:n på vårterminen 2008 samt de två karaktärsämneslärare som arbetar på programmet. Två handledare lämnade återbud pga förhinder. Träffen anordnades på skolan i ett av klassrummen och varade i ca 1 ½ timme.
Agendan för dagen var:
1. Information om den nya APU-pärmens innehåll med bland annat de krav som ställs på eleverna för att klara APU:n, checklista i arbetsmiljöfrågor, bedömningsformulär samt information om de kurser som ingår på OP.
2. Information om introduktionsveckan 3. Träffa eleverna
4. Bestämma tid för uppföljningsmöte i april.
Den första punkten på dagordningen var information om APU-pärmens innehåll. Var och en av handledarna fick ett utdrag ur pärmens innehåll och vissa utvalda delar visades på overhead av lärarna. De delar som visades var kursplaner för de olika årskurserna, vad som förväntas av eleverna under åren för att de ska bli godkända på sin APU, bedömningsformulär samt checklista för arbetsmiljön. När jag frågar handledarna om hur de upplevde informationen på handledarträffen svarade samtliga att de upplevde den som bra och att de fick den information de efterfrågade. De uppgav också att informationen varit tillräckligt omfattande eller som en handledare uttryckte det:
Jag tyckte det var tillräckligt med information. Blir det för mycket så är det lätt att man glömmer vad som sagts.
En handledare uttryckte följande om den information de fick under träffen:
Angående den information vi fick på träffen så tycker jag att den var bra och jag tycker ni fick med det mesta. Jag tycker det var tillräckligt med information för att jag skulle känna mig redo att ta emot eleven.
Den andra punkten på dagordningen var att handledare och elever skulle träffas för ett första möte där frågor kring tider, klädsel mötesplats etc skulle kunna avhandlas inför den stundande introduktionsveckan. Rent praktiskt gick det till så att handledarna mötte upp eleverna i ett angränsande klassrum och där satte de sig med ”sin” elev för att samtala.
Detta möte uppfattades mycket positivt av samtliga handledare och elever. En handledare säger:
Det som var det bästa med handledarträffen och det som satte spår i mig det var att få träffa eleven. Att man fick sitta ner en stund och prata och att man fick ett ansikte på eleven och jag fick se: ”jaha det är den här eleven som ska komma till mig”.
En annan handledare uttrycker följande:
Det var väldigt tryggt för eleverna att få den första kontakten lite kort, att få ett ansikte på handledaren. För min del hade det ju varit enklare om eleven kommit ut till mig men jag tror det var väldigt tryggt för eleven. Det känns tryggare i deras miljö.
Bland eleverna var det också positiva tankegångar kring besöket och mötet med handledarna. En elev uttrycker följande:
Det var jättebra att få träffa handledaren på skolan innan man skulle börja praktiken. Nu fick jag se hur hon såg ut och fick prata med henne en liten stund. Hon berättade när jag skulle komma och vart jag skulle gå in. Jag var inte alls så nervös när jag väl kom till APU-platsen eftersom jag träffat henne innan.
En annan elev säger:
Jag var så nyfiken på hur min handledare skulle se ut och vara så jag stod i fönstret och väntade på henne. Det kändes bra att träffa henne och prata med henne nu innan jag skulle gå ut på praktiken. Jag var ju inte riktigt säker på var min APU-plats låg. Hon förklarade var äldreboendet låg och vad jag skulle tänka särskilt på när jag kom dit. Hon lovade också att möta mig när jag skulle komma. Det kändes tryggt och bra.
Då jag frågade en av handledarna om hur hon tyckte att vi skulle utveckla handledarträffen till nästa år så svarade hon:
Jag tyckte handledarträffen var bra och den ska inte göras på något annat sätt nästa gång utan det var lagom information och det var bra att eleverna fick ett ansikte på sin handledare och att vi fick prata lite. Det har inte varit så förut med det här sättet tycker jag var bra. Jag tycker ni ska fortsätta med det.
4.2. Introduktionsvecka
Introduktionsvecka i äldreomsorgen är en veckas APU tidigt i utbildningen (vecka 3 på höstterminen) som ska fungera som föreberedelse för den kommande fyraveckors APU:n på vårterminen i årskurs 1. Denna förberedelse ska fungera som en inblick och introduktion till yrket som omsorgsassistent i äldreomsorgen och genom denna inblick ska eleven antingen stärkas i sitt val av gymnasieprogram och eventuella framtida yrkesval eller också få insikten att detta inte är något för mig och då ha möjlighet att välja om till ett annat gymnasieprogram innan det gått för lång tid för programbyte.
Då handledarna tillfrågades om deras upplevelse av introduktionsveckan ur ett handledarperspektiv var samtliga positiva till veckan och det var i huvudsak två saker som poängterades. Det var dels att de som handledare fick känna av eleven och vad denne ville, klarade av och tyckte om jobbet dels vikten av att få visa yrket för eleven så att denne skulle kunna bilda sig en uppfattning om huruvida detta var något för dem eller inte.
En handledare beskriver hur hon upplevde introduktionsveckan för sin egen del:
Det var som en mjukstart. Eleven och jag får den här veckan på oss att lära känna varandra och man kan spana in lite hur lämpligheten är. Det kan man läsa av rätt så fort. Ja både lämpligheten och intresset.
En handledare uttrycker följande kring introduktionen i yrket som omsorgsassisten i äldreomsorgen samt hur den här veckan kan påverka 4- veckors APU-perioden
Jag tycker det här med introduktionsveckan var en bra grej att eleverna får se vad man gör i det här jobbet. Det är bra att det bara är en vecka och de känner inte så stora krav den här veckan men de hinner ändå se det den här veckan så att de vet lite när de kommer ut. Eleven hinner ju lära känna mig lite och träffa de andra som jobbar här. Sedan är det ju det att man förlorar ju inte så många dagar sedan när de ska göra den långa praktiken. Den första kontakten är ju redan gjord. För mig som handledare underlättar den här veckan.
Då jag frågade efter hur handledarna uppfattade introduktionsveckan ur ett elevperspektiv svarade samtliga att de uppfattade att eleverna tyckt det var en bra vecka och att de fått lära sig saker i lugn och ro. De upplevde också att de fått en inblick i yrket och arbetsuppgifterna och att de lärt känna både personal och vårdtagare till en viss del.
En handledare beskriver introduktionsveckan ur ett elevperspektiv så här:
Jag tror att min elev tyckte om den här veckan. För hans del var det att känna efter, är det här verkligen något för mig?. Han behövde ju inte göra något själv, bara följa med och prova. Det kan ju vara svårt det här med nakna kroppar och avföring tex. Eleverna är ju så väldigt unga. Det kan ju också vara dementa personer som kan säga det ena och det andra. Jag tror den här veckan är jätteviktig.
När eleverna tillfrågades om hur de upplevde introduktionsveckan var samtliga svar positiva. Eleverna upplevde att de fått en inblick i yrket men att de ändå inte behövt ”prestera” något utan bara gått med handledaren och fått se eller eventuellt känna på lite av arbetsuppgifterna. En elev säger följande:
Den här veckan har varit bra. Min handledare var bra och jag har fått se en massa saker. Jag var ju där bara en vecka men det känns mycket längre. Innan jag kom dit visste jag egentligen inte vad man gjorde på ett äldreboende. Man hade ju hört en del från andra ”gamla” elever men nu fick jag ju verkligen se
det med egna ögon. Det var mycket bättre än jag trott. Det var skönt att jag inte behövde göra så mycket saker själv utan jag fick gå med i lugn och ro och handledaren berättade för mig och visade mig vad hon gjorde och hur det skulle vara.
Då eleverna tillfrågades om hur de tyckte att introduktionsveckan påverkat deras val av gymnasieprogram och eventuellt framtida yrkesval så svarade de flesta att det påverkat dem positivt. De var mer säkra på att de valt rätt program efter introduktionsveckan. Ingen elev ansåg att de valt fel program efter sina erfarenheter ute i äldreomsorgen men ett par elever var helt klara över att äldreomsorgen inte var det de skulle arbeta med i framtiden men att de lärt sig mycket av veckan.
En av dessa sista elever uttrycker följande:
Det kändes att jag valt rätt program även om det inte är just det här jag vill jobba med sedan.
4.3 APU
Under veckorna 4-7 vårterminen 2008 hade OP 1 sin APU-period. Nu skulle eleverna tillbaka till sina APU-platser och sina handledare som de haft under introduktionsveckan. Samtliga elever som påbörjade sin APU-period slutförde också denna och hade full närvaro och samtliga elever fick ett godkänt omdöme från sin handledare. Med detta resultat av APU:n så undrade jag om handledarna och eleverna tycker att introduktionsveckan påverkat denna APU-period och som svar fick jag av samtliga handlare och elever att introduktionsveckan påverkat APU:n positivt. En sak som både handledare och elever tog upp som positivt var att eleverna fått den första kontakten med arbetsplatsen och handledaren vilket gjorde att eleverna kände en större trygghet. En elev uttrycker detta så här:
Nu när jag kom till APU-platsen var det inte så nytt och nervöst som i september. Nu kände man till de flesta som arbetade i gruppen och de flesta av de boende och man visste hur det fungerade.
En annan elev uttrycker följande:
Det var roligt att komma tillbaka till samma plats som innan. Nu kände jag ju handledaren och den mesta av personalen och så kände jag ju några av de boende också. När vi hade introduktionsveckan så fick jag ju inte göra så mycket, det var mest att titta på men nu har jag fått göra en massa saker och till och med har jag fått göra lite egna saker som till exempel duscha och mata och gå ut och gå med dem. Jag har trivts jättebra och jag hoppas jag kommer få sommarjobb här.
En handledare säger:
Jag tror att introduktionsveckan gjorde att eleven kände sig mer säker. Han visste vem som jobbade här och vilka boende som fanns här. Så det jag tror är att han upplevde det som helt okey att komma tillbaka nu på våren. Rent praktiskt tror jag att eleven kände igen många boende här och det gjorde det lättare att börja göra omvårdnadsarbetet.
Det sista som handledaren säger om att Rent praktiskt tror jag att eleven kände igen många boende här och det gjorde det lättare att börja göra omvårdnadsarbetet var något som andra handledare också poängterade. De ansåg att introduktionsveckan lagt grunden i lärandet och nu kunde det egentliga arbetet börja. En handledare uttrycker detta så här:
Efter den första veckan visste jag lite vem hon var och vad hon gick för lite grand. Man kände henne lite och kunde trycka på för att hon skulle göra saker. I annat fall tar det tid från den fyra APU-veckorna att lära känna någon och vad de går för. Nu kunde jag med en gång säga att nu är det det här och det här som hon skulle göra. Till exempel så skulle hon duscha en person. Jag sa ”Nu får du duscha henne”. ”Nej det kan jag inte”, sa hon. Då sa jag: ”Det är klart att du kan. Jag behöver inte titta på vad du gör”. Men jag fanns hela tiden runt omkring och lyssnade hur hon pratade och hur hon gjorde. Det gick bra för henne och det kanske det inte hade gjort om hon inte haft den veckan innan. Jag det är bra att man kan trycka på lite nu och vet hur mycket man kan göra det.
4.4 Uppföljning av introduktionsvecka och APU.
I början av april 2008 hölls en handledarträff på Omvårdnadsprogrammet. Denna handledarträff skulle fungera som en uppföljning av introduktionsveckan och APU:n. Ansvariga för planering och genomförande av träffen var de två karaktärsämneslärare som arbetar på omvårdnadsprogrammet. Närvarande vid träffen var 10 av de 20 handledare inom äldreomsorgen som hade haft förstaårselever under introduktionsveckan samt under APU:n på vårterminen 2008. Träffen anordnades på skolan i ett av klassrummen och varade i ca 1 ½ timme. Agendan för dagen var:
1. Diskussioner i smågrupper: Handledarna diskuterar i smågrupper: vad var bra och vad kan göras bättre? Punkter att ta upp under diskussionerna:
• Introduktionsveckan och APU på samma arbetsplats. • Handledarträffen
• Göra på samma sätt nästa år? • Vem kan vara handledare nästa år? • APU-pärmen, dess innehåll och funktion
2. Sammanställning av synpunkter som kommit fram under diskussionerna. 3. Nytt datum för möte.
Det som framkom under denna träff angående introduktionsveckan och APU på samma arbetsplats var att det var: Bra för eleverna att få ”känna på”. Bra att eleverna fick komma och besöka arbetsplatsen. Eleverna får lära känna personal och boende. Bra att eleverna kan ändra sig/ byta program om de känner att det är helt fel. Bra att man hade denna vecka tillgodo när den rätta APU:n började. Detta gjorde att de kom snabbare in i arbetet.
Beträffande handledarträffen innan introduktionsveckan så sades det att det var:
Bra att få träffa eleven innan de kom. Bra att träffa eleven innan denna började introduktionsveckan för då fick man ett ansikte på eleven.
På frågan om vi ska fortsätta med detta upplägg nästa år sa samtliga grupper:
Vi tycker att upplägget har varit bra och att man ska fortsätta så här.
Då vi frågade vilka handledare som var intresserade av att vara handledare även nästa år svarade samtliga att de kunde tänka sig att vara det igen.
5. AVSLUTNING
5.1 Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete har varit att beskriva och analysera handledares och elevers upplevelser av ett nytt APU-upplägg för förstaårselever som genomförts på försök under läsåret 2007-2008 på Omvårdnadsprogrammet. Det nya upplägget syftar till att utveckla APU:n, stärka samverkan mellan skolan och yrkeslivet samt ge eleverna en introduktions-vecka i äldreomsorgen tidigt i sin utbildning för att få en inblick i yrket som omsorgsassistent och på detta sätt ges möjlighet att känna efter om de valt ”rätt” program. Genom att fråga handledare och elever som deltagit i det nya APU-upplägget hoppades jag kunna utvärdera det som gjorts samt få en bild av vad som eventuellt behöver förbättras till nästa år. För att uppnå syftet med studien har jag utgått från fyra centrala frågeställningar:
• Hur har handledarträffen inför introduktionsveckan upplevts? • Hur har introduktionsveckan upplevts?
• Vilken inverkan har introduktionsveckan haft på APU:n? • Hur följer man upp det nya upplägget av APU:n?
De metoder jag använt mig av har varit kvalitativa och bestått av att intervjua handledarna och att låta eleverna göra skriftliga utvärderingar. Efter att ha analyserat intervjuer och utvärderingar har jag kommit fram till att handledarträffen inför introduktionsveckan upplevts positivt av både handledare och elever. Man upplevde det mycket bra att få träffas innan introduktionsveckan och eleverna uppgav att det gav dem en trygghet att få träffa handledaren och prata lite med denna innan de möttes på APU-platsen. Vidare tyckte handledarna att de fick bra och tillräcklig information på träffen och kände sig förberedda att ta emot eleverna. Introduktionsveckan upplevdes också den positiv av både elever och handledare. Det var en bra ”uppvärmning” inför den ordinarie APU-perioden och eleverna fick en inblick i yrket vilket gjorde att de kunde känna om de valt rätt program eller inte. Genom introduktionsveckan fick eleverna också det lättare att komma in i arbetsuppgifterna under APU:n. Introduktionen var redan gjord och man kunde starta direkt. Handledarna upplevde att de hunnit ”känna på” eleverna och vet vad de klarar av under introduktionsveckan så under APU:n kunde de fortsätta lärandet på arbetsplatsen och socialisationen in i yrket. Efter APU:n hölls en uppföljande handledarträff. Under träffen framkom att samtliga handledare var nöjda med det nya upplägget med handlareträff, introduktionsvecka, APU och uppföljande
handlarträff. Samtliga handledare kunde tänka sig att vara handledare nästa år också och ny tid för handlarträff bestämdes till hösten.
5.2 Metoddiskussion
Utifrån mitt syfte valde jag en kvalitativ metod med intervjuer samt skrivna utvärderingar. Genom intervjuerna har jag kunnat fånga handledarnas upplevelser av handlarträff, introduktionsvecka, APU och uppföljning. Vidare har de skriftliga utvärderingarna från eleverna gett mig en bild av hur de upplevt introduktionsveckan och APU:n.
Genom intervjuerna och det personliga mötet fick jag mycket information och jag fick också möjlighet att ställa följdfrågor samt be informanterna utveckla svaren. Jag anser att den riktat öppna intervjuformen (Lantz, 1993) som jag använt mig av har varit en bra metod för att få bra, utförliga och innehållsrika svar som gett mig förståelse för handledarnas upplevelser och erfarenheter. Jag upplevde inga svårigheter med att få kontakt med mina informanter under intervjuerna och det kändes lätt och naturligt att ställa frågorna och prata med informanterna och jag uppfattade det som att informanterna inte hade några svårigheter med att prata med mig. Här kan jag se att min förförståelse för ämnet var en tillgång som jag kunnat använda mig av. Jag använde mig av min förförståelse och erfarenhet med många års arbete inom äldreomsorgen och som lärare på omvårdnadsprogrammet. Jag hade också fördel av att ha träffat samtliga informanter tidigare både under handledarträffar och vid APU-besök. Denna förförståelse och erfarenhet i kombination med att vi samtalade om ett ämne som är viktigt både för dem och för mig gjorde att det blev mycket givande och öppna intervjuer
Då det gäller de skriftliga utvärderingarna från eleverna upplever jag att detta var en bra metod för att sammanställa samtliga elevers upplevelser. Genom att de anonymt fick skriva ner det de tyckte, kände och ansåg så tror jag att de verkligen skrev ner sin uppriktiga mening. Dock så har det inte varit helt enkelt att sammanställa dessa tankar och det går inte att generalisera men jag anser mig ha fått en bra bild av vad de ansåg och eftersom svaren varit relativt likvärdiga så kan jag ändå redovisa en översikt av vad de anser i det här arbetet.
Begränsningar som jag kan se i mitt metodval är annars att jag inte kunnat generalisera då urvalet är relativt litet. Denna undersöknings resultat blir ju endast resultatet av just denna företeelse som man kan säga att det nya konceptet är. Dock vill jag höja undersökningens
resultat då det kopplas till Skolverkets undersökning (1998) som visar vad som kännetecknar ett bra samarbete mellan skola och yrkesliv samt kopplingen mellan introduktion och socialisation som Engström och Karlqvist (2006) tar upp i sitt examensarbete.
Då det gäller litteratur och forskning kring ämnet jag valt har jag använt mig av material som rör tidigare forskning om kunskap, introduktion och socialisation samt samverkan mellan skola och arbetsliv. Anledningen till valet av dessa ämnen är att då jag satte mig ner och analyserade svaren från informanterna så växte teorier och kopplingar fram vilket ledde till det teorival jag gjort (Rosengren & Arvidsson, 1983). Den litteratur och forskning jag använt mig av och utgått ifrån då det gäller kunskap är SOU 1992:94 samt Bernt Gustavsson (2000). Genom denna litteratur har jag fått fram olika typer av kunskap samt olika syn på kunskap vilket jag kunnat knyta till de resultat jag fått fram i mina intervjuer av handledarna och utvärderingar av eleverna. Vidare har jag använt mig av litteratur som behandlat socialisation och yrkessocialisation. Beträffande socialisationen har jag använt mig av en klassiker inom sociologin, Giddens (2003), och hans teorier och resonemang om socialisation. Detta har jag kunnat knyta till yrkessocialisation vilket Lauvås och Handal (1993) behandlar och ger exempel på. Socialisationens och i synnerhet yrkessocialisationen är vidare något som Engström och Karlqvist (2006) tittat på i sitt examensarbete. De har tittat specifikt på detta i förhållande till introduktion inom äldreomsorgen vilket jag tyckte var mycket intressant för mitt vidkommande. Jag kunde hitta flera kopplingar till den studie jag gjort och på så sätt har jag kunnat använda mig av det de kommit fram till. Slutligen har rapporten från Skolverket, Samverkan, skola - arbetsliv (1998) varit en stöttepelare i mitt arbete. Jag har här kunnat hitta tidigare forskning och undersökningar kring erfarenheter och upplevelser från både elever, handledare samt lärare inom gymnasieskolan kopplat till APU och handledarskap. Rapporten har behandlat vikten av samverkan mellan skola och arbetsliv och både visat hur det ser ut och hur det skulle kunna förbättras. Den här rapporten har varit mycket innehållsrik och givande och jag har kunnat koppla mina resultat till den i ganska stor omfattning.
5.3 Slutdiskussion
Vilken typ av kunskap har eleverna fått vid introduktionsveckan och APU?
Enligt skolans läroplaner, Lpo 94 och Lpf 94, är skolans huvuduppgift att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper. Man talar här om kunskap kan komma till uttryck i olika former såsom – fakta, förståelse, färdighet och
förtrogenhet – vilka samspelar och förutsätter varandra. Det sägs vidare att undervisningen inte ensidigt får betona den ena eller andra kunskapsformen (Lpo 94, Lpf 94). Genom APU får eleverna möjlighet att gå från fakta till förståelse, färdighet och förtrogenhet. Eleverna får se och prova den fakta och teori som de lärt sig i skolan och nu se den i sitt sammanhang. Genom att utveckla färdigheter inom yrket så kan eleven så småningom bli förtrogen med de arbetsuppgifter och den yrkeskultur som finns. I skolan kan vi ge eleverna fakta i form av läsning ur böcker och tidsskrifter, filmer och teveserier, föreläsningar och studiebesök. Vi kan ge eleverna vissa praktiska färdigheter men detta är i väldigt liten grad och allt blir så hypotetiskt när man tränar praktiska moment i skolan. Introduktionsveckan ger en första inblick i yrket där eleverna får en möjlighet att se vad som förväntas av dem i yrket som omsorgsassistent i äldreomsorgen. De fick se hur man arbetar inom äldreomsorgen med personlig hygien, förflyttningar, social samvaro, praktiska hushållsuppgifter, planering och dokumentation mm. mm. Dock var det inte bara detta de fick med sig under den här veckan de fick också en inblick i arbetslivet rent allmänt med allt vad det innebär av regler, rutiner, arbetskamrater och krav. Efter denna vecka finns det möjlighet för eleverna att reflektera över om de valt rätt utbildning eller inte och det finns tid för dem att byta program om de känner att de valt fel. Det visade sig att inte alla tyckte att äldreomsorgen var något de skulle satsa på i framtiden men de ansåg ändå att de fått med sig mycket från veckan och att de valt rätt program. Jag tror personligen att de fick en bra uppfattning om hur det är att jobba i ett människovårdande yrke och även om de inte önskar att jobba just inom äldreomsorgen så har de ändå fått en känsla av hur det kan vara inom detta yrkesområde (vård och omsorg) och känt att de hamnat rätt. De har känt sig välkomna och blivit bra bemötta på arbetsplasten och introducerats i yrket vilket har gett dem ett positivt intryck av yrkesområdet.
Vikten av socialisation in i ett yrke.
I examensarbetet Introduktion av nyanställda inom äldreomsorgen. En studie av introduktionens betydelse för verksamhet och nyanställda av Engström och Karlqvist vid Luleå Tekniska Universitet (2006) visar författarna att introduktionen spelat stor roll för både verksamheter och anställda inom äldreomsorgen. De menar att det är viktigt att den nyanställde socialiseras in i yrkesrollen både för att känna trygghet och accepterande i gruppen men också för att få den specifika yrkeskunskap som medföljer yrket. I sin studie tar de upp arbetsklimatet på arbetsplatsen och de visar att detta spelar en avgörande roll för gott bemötande och trivsel för de nyanställda. De visar också att mottagande är en viktig del i introduktionsprocessen och att detta påverkar socialisationen in i yrket eftersom de första
intrycken av och känslan för ett arbete kan vara avgörande för om stannar kvar eller inte i yrket eller på just denna arbetsplats. Om man kopplar detta till det som elever och handledare i denna undersökning sagt så finner jag många likheter. Både elever och handledare har påtalat vikten av trygghet i mötet både med handledaren och med APU-platsen. Som delar i denna trygghet har mötet på handlarträffen inför introduktionsveckan haft stor betydelse men också introduktionsveckan som gett stor trygghet inför den ordinarie APU:n både ifråga om att möta handledare, personal och de boende. Genom att successivt inskolas i yrket så kommer yrkessocialisationen smygande och eleven har stora möjligheter att bli förtrogen med yrket, arbetsuppgifterna och yrkeskåren. Enligt både elever och handledare så har både handledarträff, introduktionsvecka, APU och uppföljning fungerat mycket bra och man vill gärna att nästa års upplägg ska vara på samma sätt. Dock kräver ju detta en hel del organisation och tid både av skolan och arbetslivet vilket är mycket viktigt och en förutsättning för en bra samverkan.
Hur blir det en bra samverkan?
Skolverket gjorde en undersökning 1998 där man såg att det som är karaktäristiskt för de skolor och de utbildningar som har möjlighet att genomföra APU enligt skolverkets gällande föreskrifter är att det finns en god samverkan mellan skola och yrkesliv. De menade att viktiga faktorer i denna samverkan är att det finns möjlighet att bedriva grundutbildning för handledare samt att det finns kontinuerliga handledarträffar för samtliga för tillfället aktiva handledare. Andra faktorer som är viktiga är att yrkeslärarna medverkar i handledarutbildningen, att de samverkar med handledarna i samband med planering före APU-perioden, att de besöker eleven på arbetsplatsen under perioden och att de samverkar med handledaren i uppföljning och utvärdering efter APU-perioden (Skolverket, 1998). Det som idag finns med i det nya konceptet på omvårdnadsprogrammet som är med i studien och som har uppskattats, är samverkan och planering inför APU:n i form av handledarträff inför introduktionsveckan, ett elevbesök under APU:n samt uppföljning och utvärdering. Dock finns inte handledarutbildning ännu i konceptet men detta är under planering och kommer troligtvis att starta hösten 2008 med yrkeslärarna som utbildare. I denna utbildning kommer man då att arbeta med handledarrollen, elevrollen, svårigheter i handledning, bedömning mm. Utbildningen kommer att omfatta tre tillfällen och den kommer äga rum på skolan.
När jag nu gjort detta arbete och fått fram att det här nya konceptet fungerar så bra och alla verkar så nöjda och glada, finns det då inget negativt med detta? Är allt verkligen så bra som
det verkar? Ja, jag har faktiskt inte hittat något negativt med det här. Jag har istället bara mötts av positiva inställningar både innan och efter det är genomfört och både handledare och elever tycker att det fungerat mycket bra i år. Så om jag får ge en rekommendation till nästa års upplägg utifrån det jag kommit fram till i detta arbete så är det att fortsätta med ett nära samarbete mellan skola och arbetsliv och fortsätta med det koncept som använts under 2007/2008 samt att starta handledarutbildning till hösten för dem som ska ta emot elever då på sina arbetsplatser. Det vore sedan väldigt spännande att se hur handledarna upplever den utbildningen och hur den påverkar deras sätt att handleda eleverna och vem vet kanske det kan vara något för framtida forskning.
6. REFERENSER
6.1 Källförteckning
Bonniers Svenska Ordbok (1998) Stockholm: Albert Bonniers förlag AB.
Engström, M & Karlqvist, M (2006) Introduktion av nyanställda inom äldreomsorgen. En studie
av introduktionens betydelse för verksamhet och nyanställda. Luleå Tekniska Universitet Institutionen för Hälsovetenskap.
Franssén, A (1997) Omsorg i tanke och handling. En studie av kvinnors arbete i vården. Lund:
Studentlitteratur.
Giddens, A (2003) Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Gustavsson, B(2002) Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Stockholm: Fritzes förlag.
Kvale, S (1997) Kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lantz, A (1993) Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.
Lauvås, P & Handal, G (1993) Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur.
Lpf (1994) Läroplanen för den frivilliga skolan.
Lpo (1994) Läroplanen fördet obligatoriska skolväsendet, föreskoleklassen och fritidshemmet.
Malmström, S. Györki I. & Sjögren, P A (1998) Bonniers svenska ordbok. Stockholm: Albert Bonniers förlag AB.
Patel, R & Davidsson, B (1994) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Rosengren, K-E & Arvidsson, P (1983) Sociologisk metodik. Stockholm: Esselte Studium AB.
Skolverket (1998) Samverkan, Skola – Arbetsliv. Rapport nr 153.Arbetsplatsförlagd utbildning
i gymnasieskolan. Sammanfattande rapport.
Skolverket (2000) Omvårdnadsprogrammet Gy 2000.
SOU 1992:94 Skola för bildning. Betänkande från läroplanskommittén, Utbildningsdepartementet.
Starrin, B & Svensson, P-G (red) (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Trost, J (1997) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
6.2 Muntliga källor
Intervju med handledare 2008-02-26 Intervju med handledare 2008-02-26 Intervju med handledare 2008-02-28 Intervju med handledare 2008-03-05 Intervju med handledare 2008-03-12
6.3 Övriga källor
Skriftliga utvärderingar från elever årskurs 1 på Omvårdnadsprogrammet. Protokoll från Handledarträff 2007-08-30
Bilaga 1.
Frågor till handledarna
Handledarträffen
1. Hur upplevde du handledareträffen? - Informationen
- Träffa eleven
- Eventuella förbättringar
Introduktionsveckan
2. Hur upplevde du introduktionsveckan? - För egen del som handledare
- För elevens del
APU-veckorna 4-7
3. På vilket sätt anser du att introduktionsveckan påverkat elevens APU-veckor? 4. Hur påverkade det dig i din handledarroll att eleven haft en introduktionsvecka? 5. Hur anser du att nästa års upplägg för årskurs-ett-eleverna ska se ut?
Teori och praktik
6. Hur tycker du man skulle kunna göra från skolans sida för att knyta teori och praktik närmare varandra?
Bilaga 2.
