Kommunikation och estetiska uttryck i undervisningen - Fem olika lärare berättar

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, språk, medier

Examensarbete

Kommunikation och estetiska uttryck i

undervisningen

- Fem olika lärare berättar

Teaching in communication and aesthetic expressions

- Five different teachers narrate

Debbie Grothén

Caroline Lindberg

Lärarexamen 210hp

Handledare: Ange handledare Kultur, medier och estetik 2009-01-19

Examinator: Bengt Sjöstedt Handledare: Els-Mari Törnquist

Sammandrag

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur verksamma pedagoger arbetar med kommunikation genom estetiska uttrycksformer. Vi undersöker hur arbetet med olika uttryck kan främja barns lärande och utveckling i skolan. Vi har ställt oss frågan om radikal och modest estetik kan sammanföras och har kommit fram till att detta går men att den modesta estetiken är dominerande i skolans verksamhet. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där vi har intervjuat fem olika pedagoger, varav två klasslärare och tre ämneslärare i estetiska ämnen. Var och en har fått berätta om sitt arbete med elever i skolan inom dessa tre områden: kommunikation, multimodalitet och estetiska uttrycksformer.

Vi har delat in pedagogerna i två grupper, klasslärare och ämneslärare, för att kunna finna likheter och olikheter dem emellan. I resultatet visar det sig att lärarna anser att grundtanken med kommunikation är möten mellan människor och detta strävar både ämneslärarna och klasslärarna efter att skapa i skolan. I studien kommer vi fram till att en god självkänsla och en trygghet i sig själv är viktig hos både elever och pedagoger i arbetet med estetiska uttryck i skolan.

Nyckelord: Kommunikation, estetiska uttrycksformer, multimodalitet, radikal estetik, modest estetik

Abstract

The aim of this essay is to examine how active educators work with communication through aesthetic expressions. We have examined how work with different expressions can promote children's learning and development in school. We have asked the question whether radical and modest aesthetic can be assembled and have found it to be successful but the modest aesthetic is more dominant in school. We have used qualitative interviews and which we have interviewed five different teachers, two class teachers and three teachers with a main subject in aesthetic. Each teacher has told us about their work with students in school in these three areas: communication, multimodality and aesthetic expressions.

We have also compared the class teachers and teachers with a main subject in aesthetic to be able to find similarities and differences between them. The result of the study shows that basic idea of communication is meetings between people and these are both the subject teachers and the class room teachers trying to create in school. In our study, we found out that

a good self-esteem and a safety in their selves are important for both pupils and teachers in the process of aesthetic expressions in school.

Keywords: Communication, aesthetic expression, multimodality, radical aesthetics, modest aesthetics

Innehåll

1 Inledning...8

1.1 Bakgrund...8

1.2 Kommunikation...9

1.3 Multimodalitet...9

1.4 Skolan och estetiska uttrycksformer som medel...9

2 Syfte...10

2.1 Frågeställning...10

3 Litteraturgenomgång...11

3.1 Styrdokumenten...11

3.2 Radikal estetik i Lpo94...12

3.3 Multimodala uttryck i skolan...12

3.4 Musik som kommunikation...13

3.5 Kroppsspråk och rörelse som kommunikation...13

3.6 Kultur, modest och radikal estetik...14

4 Metodbeskrivning...15

4.1 Forskningsetiska principer...16

4.2 Urval...17

5 Resultat och analys...18

5.1 Sara...18

5.2 Omar...19

5.3 Moa...20

5.4 Bettan...21

5.5 Per...22

5.6 Lärarnas definitioner av kommunikation...23

5.7 Vad lärarna säger om multimodalitet...24

5.8 Varför använder lärarna estetiska uttrycksformer?...25

6 Slutsats och diskussion...27

6.1 Diskussion kring kommunikation...27

6.2 Diskussion kring arbetet med multimodalitet...28

6.3 Diskussion kring arbetet med estetiska uttrycksformer...29

6.4 Koppling till styrdokument...30

6.5 KME i skolan...31

6.6 Kan radikal och modest estetik sammanföras?...32

6.7 Sammanfattning...32

6.8 Vidare forskning...33

Litteratur...34

1 Inledning

Under vår utbildning har vi fått ett stort intresse för det multimodala uttrycket vilket innebär att man använder sig av flera uttrycksformer samtidigt. Därför vill vi undersöka på vilket sätt man kan arbeta med multimodalitet för att stärka elevernas kommunikation genom estetiska uttrycksformer och multimodala arbetssätt.

Vi är intresserade av hur estetiska uttrycksformer används ute i skolan. Vi förknippar estetiken i skolan med ett lustskapande arbete som kan ge goda förutsättningar för en kreativ miljö. ”För att eleverna ska få möjlighet att känna lust för lärande och en känsla av att lyckas är det intressant att se hur dessa språk kommer till uttryck inom olika kommunikationssystem, i konst, drama, musik, spel och lekar” (Skolverket 2003 s. 10). När man använder estetiken på ett lustfyllt sätt, som att till exempel reproducera en musikal, brukar man benämna detta som

modest estetik (Persson, Thavenius 2003). KME har en syn på estetik som förespråkar radikal

estetik där uttrycksformerna utmanar och kommunicerar erfarenheter. Vi tror att radikal och modest estetik kan sammanföras.

Kommunikation och samspel är viktigt. Kommunikationen är viktig för att förmedla något till andra och samspel för att tillsammans kunna förmedla och uttrycka något. Kommunikationen sker både verbalt och icke-verbalt, alltså även med de estetiska uttrycksformerna. Människan har en drift att dela sina upplevelser med andra och på så sätt bli bekräftad (Jederlund 2003). När eleverna står i centrum då uttrycksformerna används, krävs det självförtroende från elevernas sida och en säkerhet i sig själva och vad de gör. Genom ett nära arbete och samspel med andra kan eleven öva upp en trygghet i sig själv och i grupp (Erberth, Rasmusson, 1991).

1.1 Bakgrund

KME, ett huvudämne på Malmö högskola, är en förkortning av kultur, medier och estetiska uttrycksformer. I huvudämnet betonas estetiska läroprocesser och att det väsentliga inte bara ligger i resultatet utan också i arbetet och i processen framåt. ”Man kan säga att estetik, i betydelsen gestaltning, dels är språk eller kommunikation av flera olika slag, dels perspektiv, sätt att se på saker. All kunskap har någon slags gestaltande form, annars hade vi inte kunnat se den som kunskap eller använda den. Därmed berör estetiken allt lärande” (Gustavsson 2006 s6).

Vi som skriver detta examensarbete är två studenter som båda läser på lärarutbildningen i Malmö med inriktning kultur, medier och estetiska uttrycksformer. Caroline har förskola,

grundskolans tidigare år och fritidspedagog som åldersspår, Debbie har förskola och grundskolans tidigare år.

”Huvudämnet Kultur, medier, estetiska uttrycksformer skapades 2001 genom integration av mediepedagogik och kulturteori med innehåll som hämtades från verksamhet med bild, musik, rörelse, drama och slöjd i skola, förskola och fritidspedagogik” (http://www.mah.se).

Utöver huvudämnet har vi båda läst dessa musikpedagogiska sidoämnen: Gitarr och röst som pedagogiskt verktyg 1-15 hp, Barn, musik och rörelse – rytmik som metod 1-30 hp.

1.2 Kommunikation

Vi har använt Arne Malténs bok för att definiera begreppet kommunikation. I Kommunikation

och konflikthantering beskriver Arne Maltén (1998) kommunikation i tre punkter: intellektuell, emotionell och social kommunikation. Detta innebär alltså att människor kommunicerar intellektuellt för att bearbeta och dela information samt göra omvärlden begriplig. Den emotionella kommunikationen står för att uttrycka känslor och behov. Slutligen används den sociala kommunikationen för att upprätthålla relationer och för att bli bekräftade som individer i vårt samhälle (s12).

Vi signalerar hela tiden med våra kroppar och röster, även tystnaden anser Maltén (1998) ger en form av budskap, men det är kanske så att vi inte reflekterar så mycket över den icke-verbala kommunikationen. “Det tycks finnas en övertro på verbala budskap trots att undersökningar visar att 70 procent av all kommunikation sker med hjälp av kroppsspråket” (s35). Kroppsspråk menar vi är detsamma som icke-verbal kommunikation.

1.3 Multimodalitet

Användandet av flera uttrycksformer kombinerat benämns multimodalitet. Gunther Kress (2005) har definierat begreppet multimodalitet med att dela upp ordet i multi och modal där modal står för de verktyg som är kulturellt formade för att skapa mening och multi menas med att dessa verktyg aldrig står för sig själv utan alltid med andra (s2). På Malmö högskola förknippas detta begrepp oftast i sammanhang där det gäller språk i olika former.

1.4 Skolan och estetiska uttrycksformer som medel

I KME har man delat upp uttrycksformerna i tre kategorier: auditiv, visuell och kinestetisk form. Det vill säga att det auditiva är det vi kan uppfatta med hörseln, det visuella är det vi kan se och det kinestetiska är vad vi känner och gör med kroppen. Istället för att endast använda texter som finns i skolböcker kan även sångtexter och teaterstycken vidareutvecklas

genom att eleverna får agera och själva framföra de olika styckena. Barn har olika inlärningssätt och då finns det utrymme för pedagoger att också använda sig av olika utlärningssätt för ge fler möjligheter till lärande för eleverna. På så sätt kan de nå ut till fler elever genom undervisningen. Till exempel är musik en så pass stor del av samhället och ska därför inte glömmas bort i skolan. Musikkulturen är viktig för identitetsskapandet för barn och ungdomar, då man kan finna något att spegla sig i, identifiera sig med och stärka sin känsla om vem man är och vad man tror på (Jederlund 2002). Skolan är en social miljö där eleverna spenderar största delen av sin uppväxt. Det kan då få en stor betydelse om eleverna får använda sig av fler uttrycksformer än bara tal och skrift. De ska få en möjlighet att få uttrycka sig med fler språk än det verbala.

2 Syfte

Vårt syfte är att undersöka hur verksamma pedagoger arbetar kommunikation genom estetiska uttrycksformer. Vi vill som framtida KME-lärare veta hur våra arbetssätt kan påverka elevernas lärande och hur estetiska uttrycksformer kan utveckla elevers kommunikation.

KME är ett språkinriktat huvudämne och när vi nämner språk menar vi det vidgade språkbegreppet, vilket innebär förutom talat och skrivet språk även det som beskrivs i KME-manschetten som estetiska uttrycksformer: dans, drama, musik, rytmik och bild.

2.1 Frågeställning

• Vad säger lärarna om estetiska uttrycksformers möjligheter att främja arbetet med kommunikation hos eleverna?

3 Litteraturgenomgång

Vi har använt KME-manschetten, som beskriver KME som huvudämne, som grund i formuleringen av vår yrkesprofil och teoretiska bakgrund. KME-manschetten formulerar en konstruktionistisk syn på lärandet. Detta innebär att kunskap är föränderligt och konstrueras i samspel och möten med andra. Eleverna konstruerar sin kunskap genom eget skapande. Ulf Jederlund skriver att elevens eget aktiva och kreativa skapande är en oerhört viktig väg till kunskap. ”Den estetiska kunskapen är lika viktig som den teoretiska och de båda måste hela tiden gå hand i hand och utvecklas i samspel” (Jederlund 2002 s28).

3.1 Styrdokumenten

Efter att ha granskat Lpo94 har vi plockat ut delar av läroplanen som stärker grunden för vår forskning. Utifrån vår kommunikativa inriktning har vi lagt fokus på områdena: kommunikation, kreativt skapande och självkänsla. Vi är också intresserade av om och hur radikal estetik benämns i läroplanen.

När det gäller kommunikation skrivs det i Lpo94 att eleven ska utveckla sitt språk och sin kommunikation. Detta arbete organiseras och genomförs av läraren som ser till att eleven får tillräckligt med stöd. Det sociala samspelet hos oss som lärare och mellan varje elev ansvarar skolan för att utveckla.

Innan varje elev lämnar det obligatoriska skolväsendet ska hon/han utvecklat sin rörelseförmåga och lärt känna sin kropp. Eleven ska även aktivt, med hjälp av estetiska uttrycksformer få uttrycka sig kreativt samt få uttrycka och gestalta sina kunskaper och känslor. Olika uttrycksformer som dans, rytmik, musik, bild, text och form ska finnas med i den pedagogiska verksamheten samt elevernas egen utveckling och utforskande av dessa uttrycksformer.

I arbetet med elevers personliga utveckling ska varje elev få växa i sin personliga trygghet samt få en god självkänsla. I framsteg och svårigheter som eleven övervinner ska efterföljas av att eleven får känna tillfredställelse och glädje. Att eleven får känna en tillit till sin egen förmåga och visa respekt i samspel med andra strävar även skolan efter att eleverna utvecklar (www.skolverket.se s8ff).

3.2 Radikal estetik i Lpo94

I Lpo94 har vi sökt efter den radikala estetiken eller något som gör anspråk på denna men har inte funnit detta. I Lpo94 är däremot den modesta estetiken synlig. Stycket nedan nämner vad vi tolkar som en modest estetik som är vanligt förekommande i läroplanen.

Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar.Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig. (Skolverket Lpo94 s7)

3.3 Multimodala uttryck i skolan

Bildpedagogen Catharina Elsner (2000) i sin rapport av ett projekt undersökt hur ämneslärare för gymnasiet i de estiska ämnena bild, musik och teater/drama, samt lärarutbildare tänker kring deras ämne som de undervisar i. Hon har även studerat kring hur dessa lärare integrerar andra ämnen i sin undervisning. Elsner uppmärksammar i Så tänker lärare i estetiska ämnen hur de estetiska ämnenas traditioner blir synliga i undervisningen. Elsner menar att bildskapande sker individuellt medan musikskapande och drama sker kollektivt.

Susanne Kjellberg och Annitta Konge (2008) har i deras examensarbete Multimodala

verktyg i pedagogiskt drama undersökt det multimodala begreppet i ett kommunikativt perspektiv inom pedagogiskt drama. De har i sin forskning kommit fram till att de inte funnit några verktyg som är monomodala, det vill säga att verktyget är står för sig själv. De har även studerat ett antal pedagoger och hur deras användande av multimodala verktyg ser ut. Deras slutsats är att pedagogerna använder de multimodala, digitala verktygen som foto och film för dokumentation.

”Ett barn har hundra språk men berövas nittionio” som Loris Malaguzzi skriver i sin text om Det ”mångspråkade” barnet. Jederlund (2002) skriver att det kan vara svårt att räkna upp hundra språk men vi kan i alla fall nämna några, till exempel lekspråk, dans, bild, form, rörelser och rytmiska ramsor. ”Barn har ett kommunikativt flöde som borde fylla alla vuxna med avund” (s19). Han skriver även att ett uttryckssätt inte står i vägen för något annat, istället inspirerar de varandra. Barn leker inte bara enligt Jon-Roar Bjørkvold (2005), de lever i leken och genom den (s36). Barns tankar, känslor och rörelser med kroppen går ihop och blir till avspeglingar i deras helhetsupplevelse. När ett barn till exempel ritar någonting på ett papper och samtidigt sjunger i rytmisk ton: rita, rita, rita, så är detta en rörelselek, lek eller spontansång som enhetligt uttrycks. Vid spontansång under tiden som ett barn ritar, sjunger barnet om själva ritandet och inte om att det ritar (s69).

3.4 Musik som kommunikation

Ulf Jederlund (2002) skriver att människan länge har klarat sig utan både det verbala språket och skriftspråket. Men musiken har alltid funnits där. Han menar att musiken har en så pass stor makt att den kan påverka våra sinnen. Olika musikupplevelser kan ge oss minnen för livet. Jederlund menar att musiken i skolan idag väljs bort för andra viktigare saker som till exempel matematik och datorer.

Dagens skola lägger mer och mer tyngdpunkt på musiken som produkt och ser inte den sociala aspekten i det hela. Han anser att musiken är en så stor och viktig del för eleverna och de ibland tas ifrån möjligheten att få använda musiken aktivt i livet. ”När skolan i stället tar fasta på den som språk, känsla, personligt uttryck, röst-ljud-rörelse och social gemenskap finns i musiken rika möjligheter till personligt och socialt lärande och utveckling i en lustfylld form” (s14).

3.5 Kroppsspråk och rörelse som kommunikation

Jederlund (2002) skriver precis som Maltén (1998) att vi har två kommunikationssystem, det verbala och det icke-verbala. Det verbala språket kan inte ersätta det icke-verbala så vi behöver båda sätten, de kompletterar varandra. Den icke-verbala kommunikationen stärker det verbala genom att vi lättare kan tolka innebörden av ett samtal när vi ser personen vi samtalar med framför oss. När det kommer till känslor och attityder har vi svårt för att uttrycka oss i ord. I social samvaro, i kärlek och gräl har kroppsspråk och rörelse, det vill säga icke-verbal kommunikation, mer betydelse för oss än själva orden.

Drama beskrivs av Erberth och Rasmusson (1991) som vår tids metod att arbeta med kommunikation då man i drama tränas i att uttrycka sig och samspela med andra människor. De menar att man i skolan använder denna form av drama för att sätta ord på saker och på så sätt öka förmågan att kommunicera och även förverkliga mål och läroplan i både svenska och andra ämnen (s7f). Eleven kan i det pedagogiska dramat tränas i lyhördhet, samspel, att uttrycka sig, och använda sina resurser, det vill säga sin kropp och röst. Detta leder i sin tur till ett ökat självförtroende, en säkerhet i sig själv och en utvecklad inlevelseförmåga. Drama i sig är inte bara en arbetsform utan även ett konstnärligt ämne då man med kroppen skapar något. De menar också att det är processen och inte resultatet som räknas, drama beskrivs som en kreativ tankeprocess (s25f).

Erberth och Rasmusson (1991) skriver att kommunikation kan ges indirekt i form av musik, bilder och litteratur och även genom medier som radio och tv (s32). Medier och andra uttryck sänder budskap där vi människor är mottagare som vi sedan avkodar och tolkar det vi

upplever. ”Vi tar inte heller förutsättningslöst emot ett budskap. Betydelsen skapas av det sammanhang det ges i, den situation som råder och de erfarenheter normer och värderingar vi har. Den kultur vi lever i har t ex stor betydelse för hur vi uppfattar meddelanden” (s33).

I Undervisa i pedagogiskt drama beskrivs det tre olika plan eller rum som kommunikation kan ske på. Dels så finns det fysiska rummet och miljön som vi befinner oss i, därefter beskrivs det så kallade sociala rummet som innefattar sociala beteenden och mänskliga kontakter. Sist skriver Erberth och Rasmusson om det mentala rummet som är en mer djupgående form av kommunikation (s33f). Claesson (2007) skriver om Lev Vygotskij och den sociokulturella inriktningen som Vygotskij ligger till grund för. Precis som Erberth och Rasmusson (1991) skriver om det fysiska rummet och miljön skriver Claesson (2007) att det är den sociala miljön som barnets utveckling hänger samman med. Lev Vygotskij ansåg att det är miljön som barnen växer upp i som styr deras lärande. Vygotskij ansåg även att det inte gick att skilja barnets lärande och utveckling åt. Claesson skriver också att inom den sociokulturella inriktningen är det inte hur elever uppfattar något som ligger i centrum, det är kommunikationen, kulturen runt om oss och sammanhanget som ligger i fokus. Claesson nämner även John Deweys uttryck ”learning by doing” där betydelsen står för att elever aktivt ska få möjlighet till att undersöka och handla därefter. Trots att John Dewey tillhör progressivismen, där fokus ligger på elevens framtida intressen och behov, finns det klara kopplingar till den sociokulturella inriktningen, enligt Claesson, eftersom båda inriktningar betonar vikten på att elever aktivt ska få undersöka och handla (s32f).

3.6 Kultur, modest och radikal estetik

Den modesta estetiken beskriver Mattis Gustavsson (2006) som blygsam. Han anser att kreativiteten i modest estetik är tom. Det finns inte tillräckligt med engagerande innehåll. Gustavsson skriver att man gör fina saker för att de ska vara vackra att titta på och att skapa för skapandets skull. Att kommunicera ett innehåll är inte det viktigaste (s25).

Han beskriver den radikala estetiken som att den handlar om estetiska uttryck och den estetiska uttryckande processen. Elever ska få bidra med egna tolkningar och kunna gestalta tankar och visa sina åsikter utifrån sig själva. Barns verklighet är en viktig del i den radikala estetiken. Innhållet i elevernas uttryck är det viktigaste (s25).

KME-manschetten är en presentation av huvudämnet Kultur, medier och estetiska uttrycksformer. Manschetten har vi som utgångspunkt när vi ska koppla till vår yrkesprofil. Det är även denna som ligger till grund för vad vi menar är kunskap och lärande. KME är både en arbetsform och ett innehåll att arbeta med. Med estetiska uttryck menas

kommunikation med uttrycken bild, musik, rörelse, drama och slöjd. Dessa uttryck används för att gestalta ett kunskapsstoft. Då valet av gestaltande uttryck påverkar kunskapsstoftet betyder detta på att innehållet och formen samverkar och kan inte stå för sig själva.

Kommunikation i huvudämnet är uppdelat i fyra punkter: auditiv, visuell, kinestetisk och verbal kommunikation. I manschetten beskrivs också begreppet multimodal kommunikation, det vill säga mångspråkighet. Multimodalitet uppstår då man integrerar och kombinerar de olika uttrycksformerna.

Jan Thavenius (2003) skriver att estetik är ett vidsträckt begrepp. Estetik delar han upp i olika grupper där han skriver att estetik har olika former och vilken betydelse den har i vårt samhälle. Tyngdpunkten lägger Thavenius på hur estetiken kommer in i skolan. Modest estetik är den dominerade estetiken i skolan och är kopplad till de praktisk-estetiska ämnena. Denna estetik menar Thavenius används utan reflektion och skriver att detta är för att man för längesedan har klippt banden mellan handen och hjärnan (s59). Istället har estetiken fått en roll som ska stå för upplevelser och lustfyllda stunder.

4 Metodbeskrivning

Teoretikerna valdes utifrån deras inritning på kommunikation genom estetiska uttrycksformer. Flera av dem har varit frekvent återkommande som ämnesdidaktisk litteratur i de olika kurserna under vår lärarutbildning. Då vi var bekanta med dessa sedan tidigare kunde vi lättare avgöra om de passade i vår forskning. Eftersom vi analyserar utifrån ett konstruktionistiskt synsätt har vi även valt teoretiker som baserar sin egen forskning på detta synsätt.

Vår forskningsmetod är att genomföra kvalitativa intervjuer med verksamma pedagoger. Då vårt syfte med denna studie är att ta reda på hur verksamma pedagoger arbetar med kommunikation genom estetiska uttrycksformer anser vi att denna forskningsmetod är mest relevant då vi ville veta pedagogernas teoretiska grund samt utbildning för att kunna analysera utifrån dessa faktorer. Då studien genomfördes var det inte alla pedagoger som var tillgängliga, av olika skäl, för observation, därför valdes forskningsmetoden observation bort. Vi har inspirerats av Birgitta Kullbergs teorier om intervjuer eftersom hon betonar att man inte behöver rama in sina tankar i metoder, det vill säga att man kan vara mer fri och flexibel i sina arbetssätt. Enligt Kullberg (2004) är de intervjuer som kallas för djupintervju, under ordnade former, till skillnad från ett spontant samtal. I Etnografi i klassrummet skriver Kullberg om två typer av etnografiska intervjuer: informell och formell intervju. Den

informella intervjun kan även liknas vid ett samtal som oftast kommer som en följd av specifika händelser eller sammanhang. Frågorna ska inte vara för personliga och informanten ska inte heller kunna svara ja eller nej. Frågorna som ställs ska alltså vara öppna. Den informella intervjun kan också vara ett sätt för att sedan välja ut informanter till en djupintervju. Den informella intervjun, samtalet, kan också sedan gå över till en formell intervju. Den formella intervjun, djupintervjun, har inga förutbestämda frågor men är istället strukturerad efter ämnen eller områden som forskaren vill veta mer om. Kullberg menar att det är viktigt att forskaren och den som intervjuas inte kan bli störda under samtalet och att de är de enda närvarande på plats. Men däremot ska platsen som intervjun hålls på inte vara mer bekväm för den ena utan kännas neutral för båda parter. På så sätt hamnar ingen i under-respektive överläge.

Vi har genomfört intervjuer med fem olika pedagoger där varje intervju varade cirka 45 minuter. Två av dem är så kallade klasslärare, alltså lärare som undervisar i alla ämnen i en årskurs i grundskolans tidigare år. De tre andra lärarna är ämneslärare i rytmik, bild respektive drama. Vi valde dessa informanter eftersom vi ville ha med både klasslärare som undervisar i alla ämnen i grundskolan och ämneslärare i de estetiska uttrycksformerna musik, bild samt drama, som vi ser mer som specialister på sina egna estetiska ämnen. På så vis förväntade vi oss få ett så brett perspektiv som möjligt. Pedagogernas ålder har inget med urvalet att göra, men däremot ville vi göra en skillnad mellan de båda klasslärarna, därför valde vi en pedagog med mer erfarenhet än den andra. Klasslärarna arbetar på två grundskolor i Skåne med inriktning på de tidigare åren och de har tidigare använt sig mycket av estetiska uttrycksformer i sitt pedagogiska arbete. Ämneslärarna arbetar på grundskolans senare år respektive högskola. I intervjun strävade vi efter att ställa öppna frågor, som inte är ledande och ville även ställa följdfrågor för att få mer utvecklade svar. Kullberg skriver i sin bok att den formella intervjun leds av en person och detta har vi också utgått ifrån i de första intervjuerna. Intervjuerna genomfördes av oss båda, där en av oss var ledare och den andra var observant. Men längre in i insamlandet av data övergick vi till att båda två var ledare i varje intervju. Intervjuerna har dokumenterats med diktafon och vi har sedan transkriberat talspråket till skrift. Skriften ligger sedan till grund för analys av intervjuerna.

4.1 Forskningsetiska principer

I undersökningen har vi tagit hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer och dess fyra huvudkrav. Informationskravet innebär att informanterna känner till forskningens syfte, hur uppgifterna kommer att användas samt vilka villkor som gäller för deras deltagande. Med

samtyckeskravet innebär det att informanterna och andra inblandade har rätt att själva bestämma om deras medverkan i forskningen. De har även rätt att avbryta sin medverkan i forskningen om de så önskar utan att detta medföljer negativa följder för dem. Informanterna i vår forskning fick i ett e-mail veta forskningen syfte, hur undersökningen skulle gå till och att de själva kunde bestämma över deras medverkan. Eftersom intervjuerna skulle spelas in med en diktafon fick informanterna även ge sitt samtycke till detta. Konfidentialitetskravet innebär att informanternas uppgifter ska avidentifieras så att utomstående inte kan identifiera enskilda människor. Pedagogernas namn och andra uppgifter är fingerade för att till största möjlighet behålla personernas uppgifter konfidentiellt. Uppgifterna som vi har samlat in har endast används i syfte för denna studie vilket är en regel i nyttjandekravet.

4.2 Urval

Sara, 57 år, är inne på sitt 36: e läsår som lågstadielärare och arbetar mycket med utomhuspedagogik. I 18 av dessa år har hon varit inspirerad av Bifrost och har sedan dess engagerat sig i Bifrost-pedagogik. Hon benämner även Bifrost-pedagogiken som ett helhetsbaserat lärande, hon vill att eleverna ska få möta verkligheten. Just nu är Sara verksam på en mindre skola i en by i Skåne.

Omar är 30 år och har arbetat fyra, snart fem år som färdigutbildad grundskollärare. Han har arbetat i alla åldersspår i grundskolan och har även undervisat i en förberedelseklass på högstadiet. Omar arbetar nu i årskurs två på en större skola mitt inne i Malmö. Skolan som Omar arbetar på är Bifrost-inspirerad och är en mångkulturell skola som lägger mycket fokus på mångfald och språkutveckling i arbetet med barn och unga.

Moa har arbetat som lärare sedan 1971. Hon utbildade sig till lågstadielärare och har sedan läst pedagogiskt drama på 70-talet. Hon har även arbetat med multihandikappade barn inom barnrehabiliteringen där hon satt i ungdomsteamet och arbetade ihop med läkare, logopeder och psykologer. Hon har även blivit indragen i musikdramatiska projekt i både radio och tv. Efter att ha arbetat på en fritidsgård blev Moa inspirerad av att starta en kör med barn och unga som hon sedan turnerade runt med i Göteborg, Stockholm och Malmö. Nu arbetar hon som lärarutbildare i Malmö. Hon har själv ingen utbildning för att arbeta på högskola, men hennes erfarenheter har tagit henne dit hon är idag.

Bettan har gått en kyrkokantorsutbildning och i den fanns en liten del som var en pedagogisk musiklärarutbildning. Det var på den tiden då kantorer var ute i skolan och arbetade som musiklärare. Bettan har sedan gått en musikpedagogisk utbildning i rytmik och piano. Den första lärarexamen tog hon 1975, men har under 32 års tid studerat i olika perioder

samtidigt som hon har undervisat. 2003 blev hon klar med sin magisterutbildning och nu, år 2008, är hon professor i rytmik. För nuvarande arbetar hon på en högskola och utbildar rytmik- och musikpedagoger. Bettan avviker i vår undersökning då hon inte har arbetat med elever i grundskolans lägre år, istället undervisar hon blivande lärare som i sin tur ska undervisa i grundskolan.

Per har arbetat som bildlärare på mellan- och högstadiet i 33 år. Han har en grundskollärarutbildning i grunden och har efter sin utbildning läst på konstfack för att vidareutbilda sig till bildlärare. Nu arbetar han på en mindre skola i en by i Skåne.

5 Resultat och analys

För att analysera hur verksamma pedagoger arbetar med kommunikation genom estetiska uttrycksformer har vi i vår forskning intervjuat fem olika pedagoger, som på olika sätt har erfarenheter av att arbeta med estetiska uttrycksformer och kommunikation i skolan. I denna del får ni stifta bekantskap med dessa pedagoger. Vi ställde frågor om lärarnas bakgrund och utbildning, hur de arbetar med kommunikation, multimodalitet samt estetiska uttrycksformer. Vi har även undersökt vad de har för erfarenheter av estetiska uttryck och hur de arbetar med dessa i sin verksamhet. Intervjuguiden ligger som bilaga.

5.1 Sara

Kommunikation enligt Sara är möten mellan olika människor. Ett möte kan till exempel vara när blick möter blick eller något annat samspel med hjälp av kroppen. Kommunikation är också det vidgade språkbegreppet då man kan samspela med de estetiska uttrycksformerna. Längre in i samtalet kommer hon djupare in på ämnet kommunikation och menar att kommunikationsbegreppet är väldigt brett, allt som en människa får möta, ett medium eller fenomen, är kommunikation. Hon ger exempel som natur, radio, tv och kultur, dessa kan man samspela med enligt Sara. Kommunikation är väldigt viktig inom den pedagogiska verksamheten och hon anser också att kommunikationen måste ha en mottagare, annars stannar kommunikationen av. Där poängterar hon främst samspelet mellan lärare och elev. Som pedagog anser hon att hon måste möta barnen med respekt och på så vis låta dem utvecklas.

För Sara är multimodalitet en självklarhet i sitt yrkesverksamma liv. Hon tycker att det är naturligt att använda flera uttryck då alla elever lär sig på olika sätt. Fler elever blir även synliggjorda på det viset, alla får arbeta med de olika uttrycksformerna och då hjälps de på

traven att finna sitt sätt. Elever ska kunna få en möjlighet att uttrycka sig med de medel som de kan bäst. Men som lärare vill Sara också samtidigt kunna erbjuda eleverna fler språk att utvecklas i.

Sara började arbeta mycket med estetiska uttrycksformer redan under sitt andra år som lärare. Handen har varit hennes följeslagare under hela sitt yrkesliv och vad handen eller kroppen gör, som till exempel att måla, eller upptäcka hur man sjunger, har varit det som styrt hennes väg i arbetet med barn. Hon anser att man som lärare ska använda alla uttrycksformer och alla intelligenser vi har för att ge det bästa till eleverna. Under åren har hon satt upp musikaler och teaterföreställningar, skrivit en bok ihop med elever där de själva ritat, målat och fotograferat. Sara har knappt arbetat med färdiga läromedel och försöker enbart använda sig av sitt eget skapande. Hon använder sig mycket av utomhuspedagogik och låter eleverna möta naturen så mycket som möjligt. Kulturen ser hon även som en viktig del för eleverna och tar alla tillfällen i akt när hon kan åka iväg med dem till konsthallar eller för att se på teatrar. Saras syfte med sitt arbete med de estetiska uttrycksformerna är att barnen ska förstå vad livet handlar om och att de ska bli hela som människor. Ju fler sinnen du använder desto bättre, berättar Sara. Varaktighet och befäst kunskap är det viktigaste. När man som pedagog ska använda estetiska uttrycksformer i undervisning gäller det enligt Sara att man är trygg i sig själv och känner sig bekväm med att arbeta med olika uttryck.

5.2 Omar

Omar menar att kommunikation och språk hör ihop och att det är viktigt att man genom språket kan förstå och göra sig förstådd. Det är först när man förstår varandra som man kan samarbeta. På skolan som Omar arbetar på uppstår det ofta bråk eftersom eleverna har svårt för att förstå varandra och då blir det lätt missförstånd. Omar och hans kolleger vill då att de alltid ska finnas där för eleverna och hjälpa dem med kommunikationen. Humör, humor och spontanitet är också en form av kommunikation, en icke-verbal kommunikation som han försöker att använda sig av i undervisningen. Han tycker att olika personer och personligheter använder den icke-verbala kommunikationen på olika sätt och att det är det som gör alla pedagoger olika och unika. Hur olika personer till exempel använder gester och spontanitet är unikt för var person.

Omar har svårt för att relatera till multimodalitet och känner sig inte så bekväm med de estetiska uttrycken. Han har tidigare arbetat med musikalprojekt och liknande ihop med andra pedagoger samt med kulturpedagoger från kulturinstitutioner i Malmö men sällan på egen

hand. Han har lätt för att, som han uttrycker det, ”snöa in” på skolans mål och då finns det en risk för att det kreativa arbetet faller åt sidan.

När Omar använder sig av estetiska uttryck i sitt arbete så är det dramat som han använder flitigast. Han tycker att det är en tillgång i läs- och skrivutvecklingen och ser det som en bra metod när man ska träna läsförståelse. Omar ger ett exempel på ett multimodalt arbete som han har genomfört på egen hand vilket är att måla till musik. Omar nämner även att i arbetet på en mångkulturell skola ska arbetet vara mycket praktiskt och han övar ofta olika fiktiva situationer med eleverna. I de större projekten med till exempel musikteater kan Omar se en stor utveckling i elevers samarbetsförmåga och ansvarskänsla. Ju längre in i projektet som de kommer desto mer blir det synligt att eleverna tar för sig, ger varandra instruktioner och respons. Omar säger också att han tidigare har nedvärderat vad man kan göra i större projekt med estetiska uttrycksformer och blev positivt överraskad när han såg att eleverna utvecklades mycket under en termins arbete med ett musikteaterprojekt. Omar berättar också hur arbetet mellan olika institutioner och med fler lärarlag har stärkt engagemanget på skolorna samt stärkt kommunikationen mellan de olika pedagogerna och kulturinstitutionerna. När de kreativa ämnena används i Omars undervisning är det mycket för att göra innehållet mer lustfyllt.

5.3 Moa

Hennes spontana reaktion på frågan vad kommunikation är, svarade hon ”oh, ja, det är ju tågtrafiken”! Men kom sedan in på vad det betyder i hennes värld, vilket handlar om att åstadkomma en miljö som gör det rimligt att föra fram ett budskap. Kommunikation är också möten mellan människor. I ett möte är det mycket som spelar in på kommunikationen, där klimat och atmosfär också måste finnas med. Moa säger även att man måste arrangera så att det blir möjligt att kunna möta det som berättas, många gånger görs inte det och på så sätt dyker det upp en otrygghet eller stökighet som gör att budskapet aldrig kommer fram och då blir det ingen kommunikation.

Multimodalitet ser Moa som en självklarhet. Hon anser att människor är födda som konstnärer och använder det språk som behövs. Om människan lämnas ifred kommer hon att kommunicera med det medel som hon har. Multimodalitet beskriver Moa som en snögubbe. Om man vill ha en morot till näsa så måste man gå till grönsakslandet. För att finna stenar som ögon måste man bege sig till stenlandet. För att bygga en snögubbe måste man alltså in i snö-, grönsaks- och stenlandet. Moa tycker att det är en självklarhet att man tar och använder de uttryck som man behöver, det gäller överallt, även i skolans värld. Då det är så självklart

för Moa med multimodalitet är det nu mer intressant för henne att använda uttrycksformerna var för sig och förenkla varje uttryck.

De estetiska uttrycksformerna är för henne språk och används för att kommunicera med omvärlden. Hon har som exempel på egna erfarenheter att göra projektarbeten i skolan ”vackrare”, mer innehållsrika och även använda uttrycken i vardagliga situationer. Moas första lärarjobb var på en skola med barn som var nyanlända till Sverige. För henne handlade det om att möta eleverna och att kommunicera, då den verbala kommunikationen var ett problem mellan lärare och elever. I det språkutvecklande arbetet använde hon lek och fantasi som verktyg. Olika situationer lektes fram som till exempel matsituationer där hon visade med hjälp av sång och rörelser hur barnen skulle gå tillväga. I sången kom olika begrepp fram naturligt. I rytmiken kan rörelseförmågan stärkas då barnet får prova sig fram för att finna begåvningar och begränsningar. Moa refererar till Lena Gråham-Aulin och det hon har skrivit om kulturarbetaren. Moa förklarar att när kulturarbetaren, som hon själv betraktar sig som, kom in till skolan, gjorde ett nedslag, försvann från skolan och tog de estiska uttrycken med sig. Detta tycker Moa inte stämmer överens med hennes egna erfarenheter då hon upplever att lärare har varit mycket måna om att arbeta med estetiska uttryck. Moa fick ofta uppdrag från olika skolor att arbeta med estetiska uttryck för att ”få ordning” på barnen och för att ”göra dem snälla”. Hon hade som mål i skolan att låta uttrycksformerna som dans, drama och musik komma till tals. Moa nämner det kreativa lekandet, fantasin, värmen och flödet som man blir glad av och som får oss att känna sig bildade då vi gått igenom detta.

5.4 Bettan

Bettan menar att kommunikation är ett sätt att föra en dialog men kommunikation kan även vara icke-verbal. Som exempel berättar hon att man kan genomföra en handling och på så sätt kommunicera intuitivt att man förstår. Hon säger att kommunikation är något man kan tränas i genom att improvisera och bli lyhörd för andra människor. I sin rytmikundervisning är kommunikation en stor del då samspel mellan människor, att vara lyhörd och kunna improvisera en viktig del när man ska spela musik ihop med andra människor. Ett bra sätt att träna kommunikation enligt Bettan är att härma någon och på så sätt befinna sig i det konkreta rummet. Bettan menar att då vi är olika som individer blir detta synligt när vi härmar och identifierar oss med andra människor. Bettan beskriver även hur man genom tankeverksamhet kan kommunicera med dåtiden för att sedan kunna sätta detta i sammanhang med det som pågår i nutiden.

Multimodalitet är ett begrepp som Bettan inte är bekväm med. Hon anser att det lätt kan bli en sörja om man ska börja blanda ihop uttrycksformer. Även ordet multimodal är något hon har svårt för då multimodalitet betyder flerspråkighet och hon menar att uttrycksformer inte ska benämnas som språk. Bettan menar att om man blandar kulturer finns det en risk att det bara blir en sörja av det hela. Hon tycker inte att man behöver använda det ordet eftersom uttrycksformerna är starka nog för att stå för sig själva. Bettan pratar om att man ibland använder estetiska uttrycksformer som ett pedagogiskt tricks när det inte behövs och att det ibland skulle vara bra om ämnena fick vara ”rena”, alltså att matte får vara matte och bildkonst får vara bildkonst.

Då hon undervisar i rytmik använder hon sig av estetiska uttryck för att nå målet musik och för att hennes elever själva ska kunna komponera eget. Med estetiska uttryck kan man laborera, tömma ut idéer samt vända ut och in på saker och ting och menar då att detta är utvecklande för sina studenter. Hela hennes verksamhet bygger på att vara i ytterområdena, det vill säga kommunikation samt estetik och detta når hon genom lek, rörelse och fantasi. Bettan menar att en god självkänsla, alltså att veta vem man är, ligger till grund för att man ska kunna uttrycka sig med de estetiska uttrycksformerna. Dessa former synliggör och uttrycker vem man är. Hon säger att när ”prestationsnissen” dyker upp hos elever och säger att de inte kan, får vi som pedagoger använda oss av estetiska uttrycksformer för att genom en annan väg nå samma mål.

5.5 Per

Kommunikation anser Per är hur man uttrycker sig. Genom bild och konst uttrycker man sig på flera olika sätt och det är en sorts kommunikation. Hur man talar och hur man använder sitt kroppsspråk är lika mycket kommunikation som att sitta ner, vara tyst och måla en tavla. Vad som avgör om det uppstår kommunikation är om det finns en mottagare. Ett så pass stort ord är svårt att definiera, då kommunikation enligt Per kan vara så mycket. Per tycker att det finaste är att vi idag kan kommunicera med alla, hörselskadade, synskadade eller barn med andra svårigheter till exempel. Han menar att utvecklingen av kommunikation har blivit stor och det är något av det viktigaste vi har, konsten att kommunicera på så många olika sätt.

Ordet multimodalitet är nytt för Per men han säger att det är något som alltid finns i hans klassrum. Den största inspirationen till att få ner sina uttryck på ett papper är via musiken. Det finns inte en enda lektion som han har med sina elever utan att musiken kan höras i bakgrunden, särskilt gäller det jazz. Han anser att det är speciellt jazz som har mycket känslor och uttryck i sig och att det hjälper eleverna att hålla koncentrationen och få ner vad de vill på

sitt papper. Musik och konst hör ihop enligt Per och att slå ihop olika uttrycksformer med varandra är något vi ska använda oss av så mycket vi kan. Genom att blanda olika uttryck inspireras vi från olika håll, det blir aldrig enformigt eller upprepande. Man ska inte behöva känna stress för att hinna med så många saker som möjligt heller, det är viktigt för Per att utnyttja allt material man kan men i lugn och ro. Det finns inget bättre än att se lugnet i sitt klassrum när eleverna sitter ner och arbetar i sitt eget tempo. Han tror att detta ger bäst effekt för elevernas utveckling.

Per arbetar med de estetiska uttrycksformerna bild och form och låter eleverna inte bara rita eller måla sina tankar på ett blankt papper men även använda sina händer för att skapa något. Det kan vara med till exempel lera, papier maché eller gips. Allt vad handen kan skapa är Per öppen för. Han vill att eleverna ska släppa all prestering och bara låta saker och ting ske. Han vill arbeta så mycket som möjligt på det viset för att eleverna ska få möjlighet att utvecklas. En del elever som redan ligger före ska få en chans att göra mer utmanade moment medan de elever som har svårt för de uppgifter som ska göras, enligt kursplanen i bild, ska få visa vad de kan och utifrån det få hjälp till att utvecklas vidare för att nå målen. När det är något som ska göras kan det lätt bli att eleverna får prestationsångest och känner att deras målningar och skulpturer inte är vackra nog. Detta löser Per genom att ständigt ta upp att det är vad verken uttrycker som är det vackra och kanske inte alltid formgivningen i sig. I ett ämne som bild och form är det väldigt stor skillnad mellan elever och deras motivation. Per anser då att lusten ska väckas först, det kan ta olika lång tid men har lusten väl blivit väckt kan mycket åstadkommas, då får eleverna det lättare att uttrycka sig och där kommer även musiken in. Per är väldigt förtjust i jazz men för en del elever är det en musikstil som inte alls passar. Då får han ibland till exempel spela lite hip-hopmusik i bakgrunden eftersom det är en musikstil som går hem för många av dagens ungdomar.

5.6 Lärarnas definitioner av kommunikation Klasslärarna

Pedagogerna är verksamma på två olika skolor och har en stor åldersskillnad dem emellan. Det kan ha en stor betydelse för deras syn på lärande då de har genomgått olika lärarutbildningar och har olika mycket erfarenheter i skolans värld.

Skolorna som pedagogerna är verksamma på är lika då de båda är Bifrost-inspirerade och arbetar ämnesövergripande men skolorna har också många olikheter. Sara arbetar på en skola som ligger i en liten by och där eleverna nästan enbart har svenska som modersmål medan Omar arbetar på en skola som ligger mitt inne i Malmö och har till 95 % elever med

svenska som andraspråk. Att skolorna är olika blir även synligt i deras sätt att arbeta på och detta präglar deras tänk om kommunikation i undervisningen. De har olika utgångspunkter i sitt arbete och har olika syn på kommunikation och estetiska uttrycksformer. På frågan om kommunikation är Sara mer fokuserad på estetiska uttrycksformer, Omar är däremot mer fokuserad på begreppet kommunikation som tala, läsa, skriva, det vill säga den verbala kommunikationen och menar att kommunikationens betydelse är att förstå samt göra sig förstådd. För att det ska uppstå kommunikation menar de båda att det ska finnas en motpart som man möter och interagerar med. De båda uppmärksammar även den icke-verbala kommunikationen, Omar benämner detta som gester, humör samt humor och Sara som att interagera med medium och fenomen.

Ämneslärarna

Moa, Bettan och Per är ämneslärare och har emellan sig erfarenhet av att arbeta med barn i alla åldrar från förskola till högskola. Idag är det enbart Per som fortfarande arbetar med elever i grundskolan. Moa och Bettan undervisar idag högskolestudenter. Trots deras liknande åldrar har de många olika synpunkter på hur man lär ut.

Alla tre har en liknande uppfattning om vad kommunikation är. De säger att det är möten mellan människor och hur man uttrycker sig. Bettan nämner även att kommunikation är något man kan tränas i samt något som är viktigt då man ska samspela med andra människor. Vi tolkar detta som att Per och Moa ser frågan om kommunikation mer öppen och vad det i allmänhet betyder för dem medan Bettan även tänker på hur kommunikationen används i hennes undervisning. Moa berättar att atmosfär och klimat är viktigt när man vill föra fram ett budskap, där kommer den icke-verbala kommunikationen in som Bettan nämnde. De berättar om olika betydelser men samtidigt kan vi föra samman deras tankar och se att de menar samma sak.

5.7 Vad lärarna säger om multimodalitet Klasslärarna

För Sara är multimodalitet något som är självklart i hennes undervisning och låter eleverna utvecklas i fler språk så som musik, bild och drama. Eleverna blir för henne synliggjorda då de får utvecklas i det språk som de kan bäst. När flera elever arbetar tillsammans skapas då multimodalitet. Omars syn på multimodalitet är att han har svårt för att själv använda sig av det i undervisningen. När han väl använder sig av multimodalitet är det för att finna inspiration i det ena uttrycksformen och använda den andra som ett verktyg. Tillsammans

med andra pedagoger har Omar arbetat multimodalt i ett musikalprojekt i form av modest estetik.

Ämneslärarna

Ordet multimodalitet är ett ord som Malmö högskola har använt sig mycket av, därför är inte Per lika insatt i detta begrepp som både Moa och Bettan är eftersom de för nuvarande är aktiva som lärare på högskola och har varit bekanta med ordet sedan tidigare. Bettan tycker inte alls om när uttrycksformer blandas. Eftersom hon tycker att det blir en enda stor sörja är det bättre att de används var och en för sig. Men utifrån hur hon berättar om hur uttrycksformerna används i hennes undervisning tolkar vi detta som ett multimodalt arbete. Moa kan däremot inte tänka sig att de inte hör ihop. För henne är det en större utmaning att arbeta med dem var för sig. Per, liksom Moa ser det hela som en stor tillgång. Han vill att vi ska använda oss av allt vi kan för att det ska ske en bättre utveckling. Per anser att vi ska inspireras från olika håll och ta vara på alla uttryck vi kan använda oss av, på så sätt blir det aldrig enformigt.

5.8 Varför använder lärarna estetiska uttrycksformer? Klasslärarna

Sara betonar vikten av att barn får möta så många språk som möjligt och refererar till Loris Malaguzzi, skaparen av Reggio Emilia-pedagogiken, och hans text om Det

”mångspråkande” barnet. Sara menar också att man ska ha chans att utvecklas i den uttrycksform som man är bäst i för detta utvecklar ett starkare självförtroende hos eleven. Båda lärarna anser att användandet av estetiska uttrycksformer är viktig i utvecklingen av elevernas självförtroende. De båda ser en möjlighet i att eleverna får uttrycka sig, göra sig hörda och använda sina resurser. När eleverna känner engagemang, ansvarstagande och känner att de är bra på något så växer deras självförtroende. Vi tycker att Omar uttrycker en stor osäkerhet i användandet av estetiska uttrycksformer. I teorin tycker han att arbetet med estetiska uttrycksformer är en viktig del av elevernas utveckling, men han vet inte hur han ska omvandla teorin till hur han i praktiken kan arbeta med detta. Bland annat nämner han drama som exempel. Sara kommenterar just detta fenomen med att pedagogen måste vara trygg i sig själv och att det är viktigt att pedagogiken ligger förankrad i dem själva, annars kan det lätt bli stökigt och förlora sitt syfte.

I frågan om syftet med användandet av estetiska uttrycksformer riktar de fokus på olika delar. Sara vill att hennes elever ska bli ”hela människor”, vilket för henne betyder att

eleverna förstår vad livet handlar om. Ju fler sinnen som används, ju bättre blir det och kunskapen kan då bli varaktig. Omar refererar istället till kursplanen och skolans mål. Han avslutar sedan med att säga att hans syfte med arbetet är läsförståelsen och en mer utvecklad självkänsla. Detta synliggör att de har olika syn på kunskap och lärande. Sara betonar det livslånga lärandet och Omar arbetar mer konkret med kursplanernas mål, alltså mål på kortare sikt. En anledning till detta kan bero på hur länge de har arbetat inom skolan. Vi tolkar att Sara som har arbetat i nästan 30 år längre än Omar känner sig mer trygg och förankrad i läroplanen och kan vidga vyerna och utveckla sina arbetssätt. Omar som är relativt nyexaminerad, i förhållande till den andra pedagogen, vill hela tiden gå tillbaka till läroplanens mål och detta tror vi är för att få en bekräftelse att han arbetar med en förtrogenhet till läroplanen. Detta kan sedan leda till en osäkerhet i att ta ut svängarna och prova nya arbetssätt.

Båda klasslärarna nämner arbetet med estetiska uttryck utanför skolan i form av besök på teatrar och att få komma ut och möta kulturen i samhället.

Ämneslärarna

Alla har på något sätt arbetat med estetiska uttrycksformer och har en hel del erfarenheter bakom sig. Per säger att det är viktigast att lusten väcks hos eleverna, Bettan tycker att det är god självkänsla som ligger till grund för att arbeta med estetiska uttrycksformer och Moa tycker att mötet och att kommunicera med eleverna är det viktigaste. Alla tre tycker alltså att det viktigaste är att eleven trivs och visar glädje inför arbetet med olika uttryck. Estetiska uttrycksformer ska vara lustfyllande och hjälpa eleverna för att lättare nå vissa mål i skolan. Det viktiga är inte att tvinga på någon elev att till exempel dansa eller agera som en bil. Både Per och Bettan säger att när prestationsångesten dyker upp hos eleverna är det vårt ansvar som pedagoger att använda oss av olika uttrycksformer för att hjälpa eleverna att nå sina mål och alla barn är olika starka i olika uttryck. De menar också att det är vårt jobb som pedagoger att ge eleverna den bästa hjälpen. Det grundläggande är att elever ska via estetiska uttryck få större möjlighet att utvecklas som Per säger. Det ska vara som ett verktyg i skolan. Bettan, precis som Moa säger att hon når sitt mål med undervisningen genom lek, rörelse och fantasi. Per som inte använder sig så mycket att kroppsrörelser, det kinestetiska, använder sig mer av det auditiva som att använda sig av musik. För att skapa en harmoni och ett lugn i sitt klassrum hjälper han sig av musik i olika stilar. Men hur skulle det se ut om Per som bildlärare använder sig av kroppen? Kan man få in alla olika estetiska uttrycksformer i ett och samma ämne?

6 Slutsats och diskussion

Eftersom vår undersökning om hur pedagoger arbetar med uttrycksformer endast baseras på hur de tillfrågade lärarna själva svarar i intervjuerna blir det bara deras egen syn på sitt arbete som kan analyseras. Om vi hade observerat dem hade resultatet kunnat se annorlunda ut. För att syftet ska bli mer rätt formulerat utifrån vår metods angreppssätt borde syftet formuleras utifrån detta. En mer korrekt formulering skulle då lyda: Hur beskriver verksamma pedagoger sitt arbete med estetiska uttrycksformer och vad har dessa arbetssätt för betydelse i elevers utveckling av sin kommunikation.

6.1 Diskussion kring kommunikation

Alla lärarna betonar vikten av kommunikation och användandet av estetiska uttryck i arbetet med kommunikation. Definitionen av kommunikation är bred men vi finner att de ämneslärare som arbetar multimodalt även har ett vidare begrepp om kommunikation som då även innefattar de estetiska uttrycksformerna samt medier. Erberth och Rasmusson (1991) skriver att kommunikation kan ske i olika former, eller som de själva benämner det, olika rum. Det fysiska rummet och kommunikationen genom detta är fysiska saker och ting och vilket budskap detta sänder. Detta kan till exempel vara hur man har hängt upp ett antal tavlor på en vägg. Moa är den enda pedagog som nämner detta då hon berättar hur viktig miljön är och hur den spelar in på kommunikationen mellan människor. I samma mening talar hon också om det mentala rummet som inkluderar värdering, erfarenheter och kulturen man är uppväxt i då hon använder sig av ordet atmosfär. Det sociala rummet är den form av kommunikation som alla fem pedagoger hänvisar till i intervjuerna vilket innefattar möten mellan människor. Hur blir det då tydligt hur de estetiska uttrycksformerna kan utveckla elevers kommunikation? Utifrån hur de olika pedagogerna har svarat tolkar vi det som att det inte finns ett rätt eller felaktigt sätt att arbeta på för att främja elevers kommunikativa sida men att det i grund och botten handlar om att möta eleverna och låta eleverna möta andra och på så sätt skapa kommunikation. Man kan träna upp sin kommunikation genom att man som lärare låter eleverna utvecklas och bemöter dem som personer samt med respekt. Men däremot är det viktigt att understryka att kommunikation är ett bredare begrepp än vad pedagogerna nämner.

Vad är det då för skillnad när klasslärarna arbetar på skolor som är olika? Sara förespråkar utomhuspedagogiken och Omar arbetar mycket med svenska som andraspråk. Forskning har visat på att elever med svenska som andraspråk, som känner en osäkerhet och

har en nedsatt kommunikationsförmåga, kan få resultatet av att de slutar utveckla användandet av sina övriga språk, det vill säga det vidgade språkbegreppet (Jederlund 2002 s20f). Detta kan skapa ett dilemma då Omar känner sig obekväm med att använda sig av estetiska uttrycksformer, med tanke på att han arbetar på en skola som har till största del elever med svenska som andraspråk. Vi tolkar att lärarnas profilering samt skolan de arbetar på har en betydelse för arbetet med kommunikation. Sara som arbetar på en skola som strävar efter att arbeta med de estetiska uttrycken kommer då att utforska detta mer än Omar som arbetar på en skola där språkutveckling ligger i fokus och där den verbala kommunikationen framhålls.

6.2 Diskussion kring arbetet med multimodalitet

Ordet multimodalitet är ett begrepp som inte används ute i skolorna och detta kan på så sätt ha en betydelse för vad pedagogerna berättat. Men att arbeta multimodalt i skolan är något som vi inte finner ovanligt. Vi menar då att det inte funnits någon direkt benämning på skolans sätt att integrera flera språk och uttryck. Kress (2005) skriver att multimodalitet förutsätter att alla språk har formats genom kultur, historia samt det sociala och används för att förverkliga sociala funktioner. All kommunikation är social, och blir endast meningsfull i de sociala miljöer där den skapats (s188).

Vi finner det intressant att ämneslärarna anser det stimulerande att inte arbeta multimodalt. När de vill isolera olika estetiska uttryck från varandra så framhåller de dessutom inte ett visst uttryck eller sitt eget ämne utan talar om att de vill isolera varje uttryck för sig och göra dem oberoende av varandra. Detta kan vara, som Moa beskriver, att multimodalitet är något som är självklart och redan integrerat i vår omvärld. Att separera det som redan är integrerat blir då mer utmanande. Bettan och Moa har i sitt yrke arbetat mycket med multimodalitet, även om Bettan inte vill förknippa sitt arbete med ordet multimodal. Som KME-studerande tänker vi detsamma som Moa om multimodalitet och vill även betona att man ska använda de uttryck man behöver och då reflektera över varför man använder sig av de valda uttrycksformerna precis som Thavenius (2003) beskriver har gått förlorat i de praktisk-estetiska ämnena. Kjellberg och Konge (2008) har som slutsats i sitt utvecklingsarbete att det inte finns några monomodala verktyg. Ett multimodalt uttryck kan alltså inte göras monomodalt. Men ett multimodalt arbete kan delas upp i mindre delar som då representerar olika språk och uttryck.

Per som arbetar i grundskolans senare år arbetar också multimodalt men använder precis som Omar en uttrycksform som inspirationskälla och den andra som ett verktyg. Per ser möjligheterna i ett multimodalt arbete nästan tvärtemot vad Bettan tycker. Han ser alla olika

uttryck som inspiration och att vi ska ta in så mycket vi kan från alla håll och kanter medan Bettan ser blandningen mellan uttrycken som en enda stor sörja.

Vi har tolkat att både när Per och när Omar arbetar multimodalt använder de sig av ett uttryck som verktyg och ett uttryck som inspirationskälla. Kan det vara så att de använder sig av den uttrycksform/verktyg som de känner sig mest förtrogen med? De båda berättar också att musik ofta kan bli ett uttryck för att inspirera eleverna. Varför har musik fått denna roll i undervisningen?

Pedagogerna i vår studie nämner inte mycket om digitala medel eller uttryck. Sara påpekar att medier som tv och radio även kan ge en form av uttryck och vara kommunicerbar genom. I Konges och Kjellbergs (2008) utvecklingsarbete drar de som slutsats att pedagoger arbetar multimodalt främst genom digitala medel som film och foto. I vår studie får vi reda på att pedagoger främst arbetar multimodalt genom kroppen. Vad kan detta bero på? Kan det vara för att de pedagoger vi har intervjuat arbetar med andra åldrar än de pedagogerna Konge och Kjellberg har intervjuat?

6.3 Diskussion kring arbetet med estetiska uttrycksformer

De mål och syfte pedagogerna hade för att använda estetiska uttrycksformer i undervisningen skiljde sig mellan ämneslärarna och klasslärarna på det logiska sättet att de har olika styrdokument att följa. Ämneslärarna arbetar även med elever i olika åldrar och detta tror vi kan spela in på vilka arbetssätt som används. Men vad är det egentligen för skillnad på hur de olika ämneslärarna undervisar om man utesluter att de har olika ämnen att undervisa i? ”Att en lärare säger att bildskapande har en betydelsefull roll för ’själen’ genom att det ge kan upplevelser av ’flow’” (Elsner 2001 s25). Elsner skriver att detta ”flow”, även kallat flöde, är den känsla människan får när allting stämmer och att bildkonstnärer bara blir bättre ju längre tiden går. ”[…] framhållandet av den stora personliga tillfredställelse som ligger i själva skapandeprocessen” (s25). Vi tolkar att Per eftersträvar att eleverna upplever detta ”flow” när han berättar att han vill låta eleverna arbeta i sin egen takt i klassrummet.

Elsner anser att det är en stor skillnad mellan bild och musik eftersom musik kan vara en social aktivitet då musicerande ofta sker i ett kollektiv medan bild inte skapar social gemenskap. Teater har också en social funktion då teater och drama bygger på samarbete (s38ff). Detta blir då en faktor som spelar in på arbetet med kommunikation för ämneslärarna. Bettan berättar mycket om det sociala samspelet och hur väsentligt detta är för att kunna musicera tillsammans med andra. Per nämner inte alls samspelet mellan eleverna.

Sara säger att syftet med att arbeta med estetiska uttrycksformer är att barnen ska bli ”hela” som människor och det ska lära dem förstå vad livet handlar om. På så sätt försöker hon att arbeta med alla uttryck hon kan och har därför nästan aldrig under sina snart 36 år som lärare använt sig av färdiga läromedel. Hon använder sig så mycket hon kan av naturen och vad handen har att erbjuda. Claesson (2007) skriver att Vygotskij fokuserade på den sociala miljön och att det har en stor betydelse för barnets utveckling. Vygotskij som ligger bakom den sociokulturella inriktningen betonar även språkets betydelse för lärandet. Claesson ger ett exempel på hur människor som lever i en viss miljö har andra kunskaper än människor som lever i en annan miljö.

När en sibirisk bonde för första gången sätter sig på tåget för att resa till Moskva känner han sig troligtvis bortkommen. Han vet inte hur han ska bete sig i storstaden och han kan kanske inte ge namn åt allt det han ser omkring sig. Den sibiriska miljön och de människor som lever där har skapat bondens kunskaper om hur han ska bete sig och de ligger i grund för hans tänkande (Claesson 2007 s31).

Vi tolkar detta som Claesson skriver, att det är vad Sara vill uppnå med sin undervisning, hon vill få ut sina elever i olika miljöer för att ge eleverna de bästa möjligheter för att de ska förstå vad livet handlar om. Skolan är så mycket mer än ett enda klassrum. Vi tror att Sara vill att hennes elever inte ska känna sig vilsna i vissa miljöer som när den sibiriska bonden tar tåget till Moskva.

6.4 Koppling till styrdokument

Omar tar upp pedagogens roll i utvecklandet av elevernas kommunikation då han berättar att han alltid vill vara tillhands för sina elever och hjälpa dem med kommunikationen. Just detta står det om i Lpo94, alltså att det är lärarens uppgift att ge tillräckligt med stöd för att elevernas kommunikativa sida utvecklas. Moa nämner ett bra exempel när hon fick arbeta med nyanlända barn till Sverige och hur hon arbetade för att kunna kommunicera med barnen på ett annat sätt än det verbala. Hon var tvungen att använda sig av ett annat uttryck eftersom de inte förstod svenska och Moa inte förstod deras språk.

I intervjun med Bettan kom det fram hur viktigt hon anser det är med självkänsla och hur det hör ihop med elevernas uttryck vilket även formuleras i Lpo94 då den framhåller att eleven ska känna trygghet till sig själv och sin egen förmåga. Självkänsla, som för henne är vem man är, är viktigt att arbeta med då det är just detta som sedan uttrycks i de olika estetiska formerna. Detta är även något som vi vill betona är viktigt i KME-pedagogiken då kunskap är förankrat i människor och som ständigt ombildas i möten människor emellan. En

god självkänsla ger också en trygghet i sig själv vilket är väsentligt eftersom man genom sina uttryck delar med sig av sig själv. Klasslärarna nämner istället värdet av att arbeta med estetiska uttryck för att stärka elevernas självförtroende. Precis som självkänslan tycker vi även att prestationsångesten hos eleverna är viktig att ta itu med. Både Per och Bettan nämner att många elever störs av att ”prestationsnissen”, som Bettan nämner, dyker upp och det är något som vi pedagoger ska lösa. Det är vår skyldighet och ligger som en självklarhet i vårt arbete att hjälpa dessa elever att nå målen i skolan, enligt Bettan, och de estetiska uttrycken ska hjälpa elever att nå målen.

Moa nämner rytmiken som ett arbetssätt för att bli mer fri i kroppen och prova sig fram för att utforska sin rörelseförmåga. Detta kopplar vi till Lpo94 där det står att skolan har som ansvar att utveckla elevers rörelseförmåga och lära känna sin kropp. Och just detta utforskande finns även med i Saras berättelse när hon tar upp handens kreativa arbete och att utforska fler språk än vad man anser sig vara bäst på. Detta är även det som Claesson (2007) skriver om att John Dewey menar med sitt kända uttryck ”learning by doing”, att eleverna ska få möjligheten till att undersöka och handla därefter.

6.5 KME i skolan

Då ingen av lärarna gjorde anspråk på att de arbetar med estetik i en radikal form tycker vi att det är intressant att diskutera vilken roll KME-läraren får i skolan. Om den radikala estetiken inte redan existerar i skolans värld blir det då KME-läraren som får stå för denna form av estetik. Uttrycksformerna används mer som ett verktyg som är med i undervisningen för att kunna nå de mål som står i kursplaner och läroplanen. Erberth och Rasmusson (1991) skriver i Pedagogiskt drama i undervisningen att man i skolan använder denna form av drama för att sätta ord på saker och på så sätt öka förmågan att kommunicera och även förverkliga mål och läroplan i både svenska och andra ämnen (s7f). Jan Thavenius (2003) skriver om formen och dess roll i skolan i Skolan och den radikala estetiken då han menar att man i skolan använder de estetiska ämnena utan att reflektera över arbetsformen. I KME-manschetten skrivs det att innehållet och formen inte kan separeras från varandra. Klasslärarna tar inte upp på vilket sätt formen kan påverka innehållet och ser mer uttrycksformerna som ett verktyg. Sara pratar om handens arbete men hon skriver inte vad arbetsformerna i sig kan ha för betydelse utan menar att eleverna ska få utvecklas i alla språk. Men ett uttryckssätt står inte i vägen för andra uttryck. Detta menar också Jederlund och antyder även att flera uttryckssätt kan befrukta varandra (Jederlund 2002 s19f).