"Är man så gammal är man en Zombie"

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Är man så gammal är man en Zombie”

En studie om hur populärkulturen kan forma barns lek

”If you are that old, you’re a Zombie”

A study of how pop culture could shape children’s play

Henrik Nordström

Ola Larsson

Förskollärarexamen 210hp

Slutseminarium: 2016-12-16

Examinator: Sara Berglund

Handledare: Johan Lundin

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

1

Förord

Vi vill börja med att tacka alla de barn som vi fått äran att möta och observera. Vi vill även tacka de pedagoger och förskolor som tagit sig tid att hjälpa oss genomföra denna studie.

Arbetsuppdelningen har varit som följande, inledning, syfte och frågeställning har vi skrivit tillsammans. I tidigare forskningskapitlet har Ola skrivit om leken medan Henrik har skrivit om populärkulturen och populärkulturen i leken. I teori kapitlet har Ola skrivit om det sociokulturella perspektivet och Henrik har skrivit om lekteori och fantasi. Metod kapitlet är skrivit av Henrik. Både analys och diskussion kapitlen är skrivna tillsammans.

Jag vill passa på att tacka Henrik för att du motiverat mig att inte ge upp. Din punktlighet och positivitet har varit avgörande för vårt samarbete.

Jag vill också tacka dig Ola för ditt ständigt kritiska tänkande och dina bra idéer.

Tack!

2

Abstract

Syftet med studien är att jämföra hur populärkulturen kommer till uttryck i barns lek samt få en insyn i hur pedagoger reflekterar kring populärkulturen i Reggio Emilia respektive Waldorfförskolor. Vi har sedan brutit ner syftet i två frågeställningar: Hur kommer barns

intresse för populärkultur till uttryck i leken på förskolan? Hur ser pedagoger inom förskolan på populärkultur? Vår teoretiska ansats bygger på Säljös sociokulturella teori och Vygotskijs

fantasiteori. Vi har använt oss av kvalitativ metod med deltagande observationer och kvalitativa intervjuer som insamlingsmetod. Resultatet av vår studie visar att barnen inom Waldorf och Reggio Emilia uttrycker populärkulturen på liknande sätt med hjälp av erfarenheter från TV och film. Resultatet visar även att pedagogerna inom Reggio Emilia och Waldorf har liknande syn på populärkulturen, pedagogerna är förhållandevis negativa till populärkulturella inslag på förskolan.

3

Innehållsförteckning

Förord ... 1

Abstract ... 2

1. Inledning ... 4

1.1 Syfte och frågeställningar ... 4

2. Teoretiska utgångspunkter ... 6 2.1 Sociokulturellt perspektiv ... 6 2.2 Fantasi ... 7 2.3 Lekteori ... 7 2.4 Leken ... 8 2.5 Populärkultur ... 9 2.6 Populärkultur i Leken ... 10

2.6.1 Motstånd till populärkultur i förskolan ... 11

3. Metod ... 12 3.1 Metodval ... 12 3.2 Urval ... 12 3.3 Observationer ... 13 3.4 Intervjuer ... 14 3.5 Forskningsetiska överväganden ... 15 4. Resultat ... 16

4.1 Barns intresse för populärkultur ... 16

4.1.1 Waldorfförskola ... 16

4.1.2 Reggio Emilia förskola ... 17

4.1.3 Jämförandeanalys ... 18

4.2 Pedagogers förhållningssätt till populärkultur ... 20

4.2.1 Waldorfförskola ... 20

4.2.2 Reggio Emilia förskola ... 20

4.2.3 Jämförandeanalys ... 21

4.3 Sammanfattning ... 23

5. Diskussion ... 24

5.1 Resultatdiskussion ... 24

5.1.1 Barns intresse för populärkultur ... 24

5.1.2 Pedagogers syn på populärkultur ... 25

5.2 Metoddiskussion ... 26

5.3 Förslag till vidare forskning ... 27

Referenser ... 28

4

1. Inledning

Vi har länge varit intresserade av populärkultur. Det har medfört att vi under vår verksamhetsförlagda utbildning har riktat fokus emot de populärkulturella uttryck barn har uppvisat. Det väckte ett intresse hos oss och vi blev således intresserade av hur barn språkade, influerades och lekte med populärkulturen. Innan vi gick ut för att samla empiri, fick vi höra en del fördomar gentemot waldorfpedagogiken och deras synsätt på media. Vi fick höra att Waldorf hade nolltolerans mot IT och populärkultur. Det skapade frågor hos oss som vi behövde få svar på. Waldorfs syn på IT och populärkultur är något vi senare kommer diskutera i vår diskussionsdel. Således skapade detta ett intresse hos oss att titta på hur Waldorf pedagoger förhöll sig till populärkulturen gentemot barns intressen och göra en jämförelse med Reggio Emilia. Anledningen till att vi valde Reggio Emilia var att vi såg den som en motsats till Waldorf inom populärkulturen. Under hela utbildningen har vi till stor del endast mött förskolor inspirerade av Reggio Emilia pedagogiken, det har medfört att den populärkultur vi sett på förskolan skapat en motsats till vår utgångspunkt för Waldorf.

Eftersom leken är en så stor del av barns liv och tid på förskolan hade det varit intressant att se hur leken i denna arena påverkas av populärkulturen. Det finns många tidigare studier om populärkulturen på Reggio Emilia inspirerade förskolor. Dessa berör dock inte hur det påverkar barns lek. Vi har inte lyckats identifiera några studier om Waldorfpedagogiken förhållande till populärkultur. Under vår kartläggning av forskningsfältet har vi inte heller hittat något som berör en jämförandestudie av Waldorf och Reggio Emilia inspirerade förskolor. Det inspirerade oss vidare till att ta reda på mer om Waldorf och deras pedagogik. Genom vår studie hoppas vi att kunna bidra med ökad kunskap kring pedagoger inom Waldorf- och Reggio Emiliapedagogiken och deras förhållningssätt till populärkulturen, samt om hur barns intresse för populärkultur kan uttryckas.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att jämföra hur populärkulturen kommer till uttryck i barns lek samt få en insyn i hur pedagoger reflekterar kring populärkulturen i Reggio Emilia respektive Waldorfförskolor.

5

• Hur kommer barns intresse för populärkultur till uttryck i leken på förskolorna? • Hur förhåller sig pedagoger inom förskolorna till populärkultur?

6

2. Teori och Tidigare forskning

Syftet med denna studie är att jämföra hur populärkulturen kommer till uttryck barns lek på Reggio Emilia och Waldorfförskolor. När vi har observerat och intervjuat på förskolorna har det sociokulturella perspektivet och fantasin varit de teorier vi sett i barns lek. Här presenteras även lekteorier och kopplingen till populärkultur för att ge en tydligare bas till barns lek.

2.1 Sociokulturellt perspektiv

I vår studie är barns gemensamma lekar och aktiviteter kärnan i de populärkulturära situationer som vi söker. I enighet med detta måste vi gå in i hur de sociala arenorna tar sig uttryck i förskolan. Till grund för detta använder vi oss av Vygotskijs sociokulturella perspektiv och senare av Säljös språkliga och sociala inriktning på perspektivet.

Den sociokulturella inriktningen formades utav Lev Vygotskij och har sin utgångspunkt i att barns miljö påverkar deras utveckling. Något Claesson (2007) menar stod i centrum för Vygotskijs sociokulturella perspektiv var hur språket var en avgörande faktor för lärandet (Claesson 2007). Vidare menar Claesson (2007) att det är först genom att delta i ett samband som lärandet kan äga rum. dvs. det är den omgivande kulturen, kommunikationen och sammanhanget som ligger i centrum för ett sociokulturellt perspektiv.

Säljö (2014) menar att människans agerande utgår från deras tidigare kunskaper och erfarenheter om vad omgivningen kräver eller tillåter i en viss verksamhet. Således möter handlingar och praktiker varandra. Vidare menar han att det sociokulturella perspektivet lägger grunden för termen redskap. Begreppet kan tolkas som att de intellektuella, språkliga och fysiska resurserna vi har tillgång till används för att förstå vår omvärld. Säljö (2014) hävdar att vi föds som genuint kommunikativa varelser. Vi är således inriktade mot att samspela med varandra. Det är genom det sociala samspelet som de sociokulturella resurserna skapas och förs vidare.

Vidare skriver Säljö (2014) att Vygotskij hade en tanke om att individen hela tiden utvecklas. Människan har en förmåga att, i varje situation, ta till sig kunskaper från personer i sin närhet och i sociala interaktioner (Säljö 2014).

Utifrån det sociokulturella perspektivet kommer vi att använda oss av termerna redskap och

7

2.2 Fantasi

För att närmare kunna förstå sambandet mellan fantasi och vår studie är det nödvändigt att gå djupare in på begreppet. En av de stora forskarna inom området var psykologen Lev Vygotskij (Jensen 2013). Utifrån hans bok, Fantasi och kreativitet i barndomen förklarar han både begreppet fantasi och hur det uppstår hos varje individ.

För Vygotskij (1995) har kreativitet och fantasi nära kopplingar. Kreativiteten är ett skapande av nya ting, vare sig det gäller något i den yttre världen eller något i vår egna inre värld. Kreativiteten tillsammans med reproduktion ses som två handlingar som människan utför i skapandeprocessen. Reproduktionen beskrivs som något som reproduceras, en handling där man genom minnen skapar nya saker. Den mänskliga hjärnan tar tillvara på våra erfarenheter och reproducerar dem vid behov (Vygotskij 1995).

Allt som sker registreras i vår hjärna, händer detta upprepande kommer det att vara tydligare representerat hos oss, precis som när man för första gången går ut i snön för att bilda en stig. Första gången kommer det vara jobbigt men ju oftare man gör det desto lättare blir det. Reproduktion blir således en viktig läroprocess, att utifrån sitt minne skapa nya saker att använda. Men som skrevs ovan är reproduktion inte den enda handlingen, kreativiteten är också en viktig del. Enligt Vygotskij (1995) bygger den kreativa aktiviteten på vår fantasi, allt som inte har sitt ursprung ifrån tidigare erfarenheter kommer alltså från den kreativa processen. Författaren tar här ett exempel om hur det skulle vara att leva under forntiden eller i framtiden, en tid där vi omöjligt skulle kunna ha tidigare erfarenheter ifrån (Vygotskij 1995). Exemplet fungerade när Vygotskij publicerade sin bok på 30-talet, men i den tid vi lever med alla intryck från populärkulturen är det svårt att ha en egen uppfattning utan att ha influerats av någon annan. Människor har således svårt att i sin kreativa process komma på nya exempel utan influens. Vygotskij (1995) skriver vidare att den kreativa processen inte bara handlar om helt nya situationer, utan det kan ofta finnas spår av tidigare erfarenheter i dem. Detta sker genom att hjärnan kombinerar och skapar nya saker av våra erfarenheter (Vygotskij 1995). Kreativiteten och fantasin har således en nära koppling.

Utifrån Vygotskijs fantasiteori kommer vi ta använda oss av de tidigare erfarenheter som barnen sedan använder för att utveckla sina lekar.

8

Eftersom vår studie handlar om barns populärkulturella upplevelser i leken är det nödvändigt att beskriva vad leken kan vara. Jensen (2013) tar i början av sin bok upp tre grundkomponenter för att beskriva leken. Leken måste vara rolig, frivillig och processen är viktigare än målet. De som innefattas i leken måste således se den som en positiv upplevelse samt att vara med på eget bevåg (Jensen 2013). Men denna kortfattade beskrivning av lek räcker inte för att förklara begreppet lek. Leken är enligt Jensen ett väldigt komplext begrepp och därför behövs en djupare inblick på lekens centrala begrepp. Precis som inom det sociokulturella perspektivet är arenan ett viktigt begrepp. Det är här leken utspelar sig. Dessa arenor representeras av både platser som är menade för lek och de som inte är menade för lek. Vidare beskriver författaren begreppet

lekobjekt. Det förklaras som saker som barn leker med. Begreppet innefattar leksaker men är

även bredare än det. Leksaker ses ofta som något som är skapta för lek men begreppet lekobjekt innefattar även saker som inte är menade för lek, alla objekt som barn använder i lek ses som

lekobjekt (Jensen 2013). Vår tolkning av lekobjekt går i stil med Säljös (2014) beskrivning av redskap, så för att underlätta läsandet kommer båda dessa begrepp skrivas som redskap.

Löfdahl (2004) skriver att det finns två grupper av lekteorier. Det psykologiska och biologiska perspektivet samt det sociala och kulturella perspektivet. Det första perspektivet beskrivs som där individen och personligheten ligger i fokus. I detta perspektiv avreagerar sig barn i leken och uppnår högre kunskap om leken. En av de stora teoretikerna inom detta perspektiv är Piaget med sin stadieteori (Löfdahl 2004).

I vår studie kommer varken detta perspektiv eller Piaget beskrivas. Vi anser att detta inte är någon relevans till vår studie då vi istället för att fokusera på biologiska lägger vårt fokus på det sociala.

I det sociala och kulturella perspektivet menar Löfdahl (2004) att barn i leken utvecklar sin egen kultur och det är innehållet i leken som ligger i fokus. I detta perspektiv ses leken som ett återskapande av intryck, normer och kunskap.

Precis som från det sociokulturella perspektivet är arenor och redskap viktiga i de lekteorier vi har använt oss av. Så i vår analys kommer vi att använda oss av dessa begrepp för att vidare tolka empirin.

2.4 Leken

Rasmussen (1993) menar att leken är det forskningsområde inom barnpsykologi som är högst prioriterat. Han hävdar också att många som forskar inom området är överens om att leken

9

utvecklar barns alla sidor, bland annat: språk, kreativitet, fantasi, identitet och sociala erfarenheter. Rasmussen menar också att det är svårt att definiera vad lek är. Han väljer att kalla leken för ett ambivalent fenomen, då den ständigt byter kurs (Rasmussen 1993). Vi tolkar det författaren skriver som att leken byter riktning och skepnad. Vidare menar Hangård Rasmussen (1993) att fantasi och lek hänger ihop. När barn börjar leka väcks deras fantasi till liv vilket leder till att det kan utforma sin lekvärld.

Löfdahl (2004) betonar att fantasin utgår ifrån verkligheten. Författaren menar att barns fantasi används som ett uttryck i leken för att skapa betydelse i deras vardag.

I samma spår som tidigare författare menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) att det inte blir mycket, om ens någon lek, utan fantasi och kreativitet. Sambandet mellan dessa är alltså avgörande för att barns lek ska kunna ta form och deras lekvärldar skapas.

Knutsdotter Olofsson (2011) hävdar att tidigare erfarenheter kombineras och integreras i barns lek med hjälp utav fantasin. Författaren menar att fantasin är nyproduktion, där allt är möjligt och allt är tillåtet. Något som verkar omöjligt att genomföra i verkligheten kan bli möjligt i leken (Knutsdotter Olofsson 2011). Vi tolkar det författaren säger, som något som ligger i linje med det som Hangård Rasmussen (1993) hävdar är ett ambivalent fenomen. Något som ständigt byter kurs och riktning.

2.5 Populärkultur

Garlen Maudlin och Sandlin (2015) beskriver populärkulturen som ett svårt begrepp att förklara då den involverar så många typer av ting såsom TV, film, böcker och leksaker. Men författarna förklarar ändå att populärkultur i grund och botten förstås som medier som omfattar vår kultur just nu, samt hur personer konsumerar median och skapar nya betydelser. Vidare menar Garlen Maudlin och Sandlin att olika medier har varierande betydelser beroende på vem som konsumerar dem (Garlen Maudlin & Sandlin 2015). Lindgren (2009) beskriver begreppet på liknande sätt, populärkulturen är svår att förklara då beroende på vilket sammanhang, vilka deltagare samt vad det ställs emot kan begreppet populärkultur variera stort. Lindgren (2009) menar vidare att kultur inte kan definieras som en rad saker. Författaren menar att kultur istället ska ses som en process till vilket betydelser skapas. Denna process sker ständigt överallt i samhället men beroende på vart man tittar betyder den olika saker. Inom medier som producerats och konsumerats kan man då finna populärkulturen. Populärkultur ställs ofta i relation till de andra kulturbegreppen, till exempel masskultur, finkultur och folkkultur. Detta

10

är nödvändigt eftersom vi associerar till olika saker beroende på dess kontraster (Lindgren 2009).

Vidare skriver Lindgren (2009) om gränsen mellan finkultur och populärkultur, var gränsen dras kommer alltid att ändras beroende på vem som drar den, gränsen blir alltså diffus. Beroende på grupper eller person kan alltså något tolkas både som finkultur och som populärkultur (Lindgren 2009).

Lindgren beskriver sedan de fyra sätt som han tolkar populärkultur. För det första ska den vara lättillgänglig. Den ska också vara lättförståelig och lättkonsumerad. Den ska återspegla människors behov och den ska vara kommersiell (Lindgren 2009).

Att definiera vad populärkultur är, är väldigt svårt då alla författare hävdar att det inte finns någon universell förklaring. Men vår tolkning går i linje med Lindgrens (2009) tolkning. Vi kommer i fortsättningen se populärkulturen som något som ska vara lättillgängligt och lättförståeligt. Därigenom tolkar vi att populärkulturen är de influenser som barn får från TV, musik och film.

2.6 Populärkultur i Leken

Anderson och Cavallaro (2002) gjorde en studie om barns hjältar och förebilder. Författarna ville utforska i vilken mån barn hade föräldrar eller superhjältar som förebilder. Enligt författarna är barns identitet något som det läggs mycket fokus på under uppväxten. Grunden av denna identitet baseras på förebilder liksom föräldrar, pedagoger, syskon samt hjältar. Hjältar inom populärkulturen kan därför ses som ett viktigt redskap för barn. Studien genomfördes på 180 barn i åldrarna 8-13. Resultatet av studien visar i stor mån att barnen dras till föräldrar och hjältar från populärkulturen när de berättar om sina förebilder (Anderson & Cavallaro 2002). Även om studien är gjord på barn som inte går i förskolan kan man dra kopplingar till förskolan. Barnen i förskolan börjar tidigt med att utveckla sin identitet och med hjälp av populärkulturen kan barnen utveckla sin egen identitet i leken. Det kan också hjälpa barnen att skapa igenkännbara karaktärer som de kan dela med sig av. Anderson och Cavallaro menar dock att det är viktigt att noggrant välja ut vilken typ av populärkultur som barnen ska se för att inte skapa felaktiga föreställningar och normer (Anderson & Cavallaro 2002).

Rönnberg (1997) menar att det är i leken som fantasin får sin främsta uttrycksform och att TV bistår med en bredare form av fantasifullhet än boken. Barn delar samma favoritprogram istället för böcker. Tillsammans delar dem uppfattningar om vad de sett och hört. Det ger barn

11

lekinramningar och de kan tydligt förstå de olika egenheterna och hur de olika TV-figurerna låter (Rönnberg 1997). Det blir således eftersträvande att leka då barnen delar samma erfarenheter. Enligt Radway (1980) ger populärkulturen barn ett tillfälle för lek då berättelserna ofta är väldigt enkla och familjära som barn kan lägga varierande mängd känslor vid. Genom att höra berättelser om och om igen kan barn använda sagorna i leken och på så sätt skapa egna berättelser med egna slut (Radway 1980).

2.6.1 Motstånd till populärkultur i förskolan

Allison Henward (2015) gjorde en etnografisk studie på tre förskolor i USA om pedagogers ovilja att ha populärkultur i förskolan. Studiens fokus ligger främst på barns vilja leka att leka populärkulturella lekar och pedagogers motstånd till detta. Av de tre förskolor som studerades vad det bara en som var helt emot populärkulturen, här fick barn inte ens ha med sig en väska eller ett par skor med en populärkulturell referens då det sågssom något som tog bort barnen från den verkliga världen. Barnen skulle istället använda sig av material och leksaker från naturen. På de andra två förskolorna är populärkulturen välkommen så länge som det är pedagogerna som introducerar den (Henward 2015). Barn har väldigt liten möjlighet att påverka sin lek och sina intressen på förskolan, detta är något som Henward också nämner:

Programs that claim to honor children's interests often ban classroom forms of children's popular culture, an irony that allows for a critical perspective on the progressive discourse. (Henward 2015, s.221)

Vi tolkar citatet som om barnen inte får möjlighet att ta med sig sina populärkulturella intressen från hemmet till förskolan minskas deras möjlighet att påverka vardagen på förskolan.

12

3. Metod

I denna del av arbetet kommer metoden att beskrivas. Först kommer urvalet av förskolor och pedagoger presenteras och vilka konsekvenser det medför. Därefter kommer vi gå in närmare på de kvalitativa observationer samt kvalitativa intervjuer vi genomförde. Avslutningsvis kommer de forskningsetiska överväganden att beskrivas.

3.1 Metodval

För att kunna undersöka vår frågeställning valde vi att utgå från kvalitativ metod. Med hjälp av denna metod kunde gå in djupare och analysera hur populärkulturen uttrycktes. För att ha möjlighet att upptäcka hur barn uttrycker populärkultur i leken använde vi oss av deltagande observationer. Det gav oss tillträde att komma närmare barn i deras lek och öppnade för oss att ställa frågor. Det samma gällde pedagogernas intresse för populärkulturen, även om detta var möjligt att observera var vår utgångspunkt att intervjua varje pedagog. Dessa intervjuer genomfördes för att kunna ta reda på hur pedagogers syn på populärkulturen såg ut, att endast ta reda på detta genom observationer hade blivit mycket svårt då det ofta inte är något som kan observeras under en kort tidsperiod.

3.2 Urval

Vår utgångspunkt med studien var att använda oss av fyra förskolor, varav två var Waldorf och två var Reggio Emilia inspirerade. De Reggio Emilia förskolor som användes i studien valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Enligt Bryman (2011) är bekvämlighetsurvalet när forskaren använder sig av personer som finns nära tillhands. Ett problem med detta urval är att man inte kan generalisera resultaten man får då de endast tillhör en grupp (Bryman 2011). Men eftersom meningen med vår studie är att jämföra två pedagogiker är det inte nödvändigt att kunna generalisera vårt resultat. Av den orsaken att vi inte hade samma kontakt med någon Waldorfförskola valde vi att höra av oss till alla förskolor i Skåne län. Alla förskolor fick ta del av ett blad med information om studien och sedan anmäla sitt intresse till oss (se bilaga 1). Denna urvalsmetod kallas för självselektion och menas med att undersökningspersonerna själva anmäler sitt intresse för studien. Det enda önskemålet som ställdes till förskolan var att vi skulle få en dag för att observera barn i deras fria lek samt en dag till att utföra kvalitativa intervjuer

13

med pedagogerna. Efter att förskolorna kontaktat oss om deras intresse för studien kontaktade vi dem igen via telefon och bokade in dagar för att komma ut. Vi ansåg att användandet av fyra förskolor var nödvändigt för en jämförandestudie då att endast använda två inte skulle ge tillräckligt med empiri.

3.3 Observationer

Då våra intervjuer skulle baseras på observationerna var det nödvändigt att utföra dessa först. Innan vi utförde vår första observation diskuterade vi internt om vår roll som deltagare. Alvehus (2013) skriver att dolda observatörer kan vara svårt att utföra på ett etiskt korrekt sätt. En dold observatör observerar utan att de inblandade vet om det (Alvehus, 2013). Dessutom att vara en dold observatör på en förskola kan vara väldigt svårt för utomstående. Vi bestämde oss därför för att vara deltagande observatörer. Det gav oss också möjligheten att ställa frågor till barn. På en förskola sker saker ständigt och det är omöjligt att fånga allt därför valde vi att dela upp oss. Det gav oss en möjlighet att observera flera händelser samtidigt. Det gjorde också att vi inte kunde diskutera saker som vi båda sett.

Som grund för intervjuerna genomfördes observationer av barngruppen. Alla barn som observerades var i åldrarna 4-7 år. Metoden vi valde för observationerna var deltagande observationer, vi bestämde oss för detta sätt för att barn skulle känna sig trygga med oss och för att vi skulle ha möjlighet att öppna upp för frågor om det skulle behövas. Bryman (2011) förklarar att i deltagande observationer är alla medvetna om att forskaren är där (Bryman 2011). Varken ljud eller film har använts som metod i observationerna, allt som observerats har antecknats för hand. Att inte använda oss av varken film eller ljud gjorde att vi hade en möjlighet att missa viktiga detaljer som sker i bakgrunden.

Fältanteckningarna gjordes först genom preliminära anteckningar där vi kortfattat skrev ner händelser, konversationer och miljön. De preliminära anteckningarna skrevs medan vi satt i barngruppen och observerade. Dessa anteckningar följdes upp av fullständiga fältanteckningar när vi fick tid till en dator, där vi sedan skrev ner allt så detaljerat som möjligt. Anteckningarna ska enligt Bryman skrivas rent så fort som möjligt så inget som dokumenteras tappar mening (Bryman 2011).

14

3.4 Intervjuer

Alla intervjuer genomfördes enskilt med pedagogerna. Metoden som användes under intervjun var en semistrukturerad intervju där frågorna var inspirerade av observationerna. Enligt Bryman finns det två typer av intervjuer i en kvalitativ studie, ostrukturerad och semistrukturerad. I den ostrukturerade förhåller sig forskaren ofta bara till en fråga och ställer följdfrågor där det behövs, här ser intervjun ut mer som ett samtal mellan två personer. Medan i den semistrukturerade intervjun följer forskaren teman med frågor där intervjupersonen har stor frihet att utforma sina egna svar. Han säger också att intervjuer genomförda av två eller fler forskare ofta använder sig av semistrukturerade för att lättare kunna göra ett jämförande mellan de olika intervjuerna (Bryman, 2011). Detta var en av anledningarna till att använda en semistrukturerad form då vi båda har olika sätt att intervjua och ställa följdfrågor på. Frågorna som ställdes i intervjun var grundade i vår frågeställning. Utifrån dessa frågor och vad vi observerade utvecklade vi tio frågor kring ämnet populärkultur. Alla frågor var öppet ställda och tid gavs åt varje person för tid att tänka. Alla intervjuer har spelats in på bandspelare för att lättare kunna tolkas och analyseras. Men enligt Alvehus kan en inspelning stressa intervjupersonen och begränsa vad som sägs Alvehus (2013). Detta märkte vi direkt efter en av våra intervjuer då en av personerna snabbt sa till oss att stänga av inspelningen. Ett problem vi märkte med stressen av inspelningen var att just efter intervjun var avklarad och bandspelaren avstängd fortsatte diskussionen. Diskussionen var således ohämmad och gav en djupare reflektion i hur personerna förhöll sig till frågeställningarna. Eftersom dessa inblickar varken spelades in eller antecknades blev det svårt att ta tillvara på vad som sades efteråt. Detta nämner även Bryman, att man ska försöka ha igång inspelningen så länge som möjligt för att inte missa något väsentligt (Bryman, 2011).

Intervjuerna som genomfördes var kvalitativa intervjuer. Inför alla intervjuer tillfrågades intervjupersonerna om vi fick spela in intervjun, alla accepterade det. Både intervjufrågor och uppföljningsfrågor baserades på de observationer vi genomförde. Pedagogerna som intervjuades var både förskollärare och barnskötare. På Waldorfförskolorna har vi ingen kunskap om varför just dessa pedagoger skulle intervjuas utan det bestämde förskolorna på förhand utan vår inverkan. På Reggio Emilia förskolorna frågades pedagogerna om de ville delta i studien. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer varav tre från Reggio Emilia och två från Waldorf.

Kort tid efter varje intervju transkriberades samtalen. Det blev en effektiv process där vi samarbetade med att skriva och lyssna. Varje intervju låg runt femton minuter och vi

15

intervjuade fem pedagoger. Tillsammans med alla renskrivna fältanteckningar från observationerna är materialet på cirka nitton sidor.

3.5 Forskningsetiska överväganden

Inför studien har Vetenskapsrådets forskningsetiska principer lagt grunden för vårt sätt att samla empiri. Enligt informationskravet ska alla medverkande informeras om studien (Vetenskapsrådet, 2002). Utifrån detta har vi informerat föräldrar på de förskolor där observationer tänkt utföras. Det genomfördes genom att vi delade ut informationsblankett (bilaga 1), verbalt förmedla till varje förälder samt ytterligare en informationsblankett på avdelningens anslagstavla. På de förskolor där vi inte observerade barnen kontaktades förskolechefen med informationen som sedan gick ut med information till tänkta pedagoger. Innan observationerna genomfördes berättade vi eller pedagogerna vad vi skulle göra för barn och vi frågade om vi fick sitta med och lyssna. Inför alla intervjuer meddelades pedagogerna verbalt och via informationsblanketten om vår studie. Enligt samtyckeskravet ska alla medverkande bestämma själv om sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Detta utfördes genom att fråga barn om vi fick sitta med och lyssna samt att vara uppmärksam på hur barn reagerade på att ha oss där. Vi kände av om barn var oroliga när de observerades och i så fall avbröt vi observationen av den situationen. Inför varje intervju fick pedagogerna en samtyckesblankett (bilaga 4), att fylla i som informerade dem om deras rättigheter. Både samtyckesblanketten och informationsblanketten meddelade de medverkande om konfidentialitetskravet. Enligt detta krav ska alla personer behandlas konfidentiellt och med fiktiva namn. Detta genomfördes genom att aldrig nämna varken förskola eller pedagogers namn i texten samt att alla namn gjordes om till fiktiva könsneutrala namn. Vi missade en del i processen i vår information till föräldrarna. Vi utgick ifrån att man inte behövde ett skriftligt tillstånd för att observera barnen. Vi fick i efterhand reda på att man var tvungen att ha tillstånd av varje vårdnadshavare för att utföra observationer. Avdelningarna, pedagogerna och vårdhavarna informerades dock grundligt om observationernas natur. All information som samlas in kommer behandlas utifrån nyttjandekravet, alltså att det endast får användas till forskning (Vetenskapsrådet, 2002). På informationsblanketten informerar vi även om att all insamlad information kommer att raderas.

16

4. Resultat

Eftersom studien är en jämförandeanalys har vi valt att dela upp analysen efter våra två frågeställningar. I vår analys kommer intervjuerna redovisas med hjälp av fiktiva namn för pedagogerna. Vi lägger inget fokus på kön, utbildningsgrad eller ålder. Pedagogerna har fått namnen: Alex, Kim, Billy, Robin och Sam.

4.1 Barns intresse för populärkultur

För att besvara vår första frågeställning, om hur barns intresse för populärkultur ges utryck i leken inom respektive förskola, har vi i denna del utgått från både observationer av barn och intervjuer med pedagoger.

4.1.1 Waldorfförskola

Under ett besök på en Waldorfförskola observerade vi barnens lek:

Jag (Henrik) går in i ett rum med sex barn som leker och en pedagog som tyst observerar barn. Efter en stund av lekande uppstår en situation:

Tre barn leker spöken. Ett barn använder sig utav ett svart skynke för att klär ut sig. Barnet säger sedan att hen är Voldemort och springer runt och skrämmer sina kamrater. Barnen tjoar och stimmar och är märkbart glada. (Observation 12/04-2016)

I det andra rummet uppstår sedan en annan situation:

Fyra barn och en pedagog sitter tillsammans vid ett lågt bord. Barnen ritar och pedagogen virkar. Barnen använder vaxkritor och ekologiska papper för att skapa ringar, tårtor, och blixtar. Barnen diskuterar friskt samtidigt som de ritar. Fantasin i teckningarna tycks sakna slut. Ett av barn ritar en serieföljd av ringar och räknar dessa. Hen frågar sedan pedagogen:

– Hur många ringar är detta?

– 40 miljoner, säger pedagogen och ler.

– Är man så gammal är man en Zombie, säger barnet. (Observation den 12/04-2016)

I den första leken tar Voldemort form i ett barns fantasi och gestaltas sedan i fysisk form med hjälp av ett svart skynke. De andra barnen uppfattar situationen och en leksituation uppstår. I den andra situationen ger barnets fantasi upphov till att populärkulturella inslag avspeglar deras aktivitet. Barnet har en uppfattning om hur gammal hen är med hjälp utav ringar. Pedagogens svar uppmuntrar barnet att ifrågasätta sin uppfattning av ålder. Barnet drar

17

slutsatser från tidigare erfarenheter ifrån populärkulturens värld och svarar med hjälp av begreppet Zombie.

Efter våra observationer fick vi möjlighet att utföra två intervjuer med de pedagoger vi suttit med. I intervjun med pedagog Kim kommer vi in på ämnet populärkultur och hur barn influeras av det. Kim hävdar att barn påverkas av detta i perioder. När barn börjar leka populärkulturära lekar säger Kim att ”Då kanske de behöver leka det. Men när de fastnar i en sådan lek då får man gå in och hjälpa till och vara en ’Hjälp Jag’. Hjälpa dem att leka vanliga lekar”. Det finns således en viss negativitet hos pedagogen gentemot populärkulturära lekar. Kim hävdar att barn behöver vägledning i att leka vanliga lekar. Vi tolkar det Kim säger som lekar som inte är knutna till influenser utav populärkultur. Samtidigt anser Kim att det inte finns någon tabu med begreppet utan att populärkulturen är en del av barns liv. De intryck som skapas kommer till uttryck i leken på olika sätt. Hen fortsätter med att berätta att populärkulturen inte är något som fastnar hos barn utan att de ska leka av sig sina intryck. Kim menar ändå att det är normalt att bli påverkad av det men att det försvinner med tiden.

I en intervju med en annan pedagog, frågar vi Billy på en Waldorfinspirerad förskola, hur barns intresse för populärkulturen kommer till uttryck i leken. Pedagogen uppfattar inte det som att barn leker speciellt mycket populärkulturinfluerade lekar. Billy menar istället att det kommer i vågor. Det kan vara när de pratar om någon ny film eller när Melodifestivalen är aktuell. Ett annat perspektiv som Billy lyfter är just hur många föräldrar till barn på deras förskola aktivt valt att välja bort TV som en del av deras vardag. Det leder, menar pedagogen, till att barn inte kan relatera till varandras erfarenheter. Billy säger: ”När något barn drar upp något som de sett, så är det inte det att alla vet vad han eller hon pratar om. Så det dör ut av sig själv. Det poppar upp emellanåt, men försvinner igen av sig självt.” Lusten till leken dör således ut, då det inte finns något intresse från de andra barnen.

4.1.2 Reggio Emilia förskola

Under en observation på en Reggio Emilia inspirerad förskola får vi en inblick i hur barn fantiserar, leker och gestaltar med hjälp av en suftplatta:

Vi sitter tillsammans på golvet och barnen berättar ingående om vad som hänt just denna dag. Det har tillsammans med en pedagog utformat en saga på surfplattan. Barnen berätta om sagan, som rör sig från en isgrotta till ett träsk och vidare till ett slott. Barnen vet var berättelsen är på väg. Ett barn håller huvudansvaret i berättandet, medan resten inflikar saker i berättelsen som barnet missat att återge. Det skapar en rätt detaljerad bild av vad ormarna i sagan heter, äter, och jagar. ...Jag får senare ta del av berättelsen i digital form, då samma barn som tidigare berättat om sagan nu redogör och visar den på sufplattan. Historien blir plötsligt levande. Barnet härmar och lever sig in i sagan medan den spelas

18

upp. Den är näst intill identisk med det jag fått tilldelat muntligt i ett tidigare skede. (Observation 14/04-2016)

Det är till en början svårt att få grepp på var i sagan barnen är. Barnen väljer att återberätta det som de själva tycker är intressant och det blir lite för inkonsekvent att förstå. Barnen å andra sidan, vet precis var i historien de är och inflikar tillsammans viktiga skeden som kräver belysning. Det ligger en form av stolthet i sättet som barnet berättar sagan, främst under det sista skedet då jag får sagan visad för mig. Barnet använder sig av hela kroppen när hen gestaltar de två ormarna som rör sig i fantasins värld i jakt på rikedom. Vi kan i sagan se kopplingar till olika populärkulturella filmer, till exempel kan isgrottan och slottet kopplas till filmen frost. Vi upptäcker även andra kopplingar till Disney filmer i sagan.

På en annan förskola sitter fyra barn runt ett bord och ritar.

Ett av barnen säger att hen vill rita av Spiderman men påstår att hen inte vet hur. Pedagogen tar då fram en surfplatta och letar upp en bild som barnet gillar av Spiderman. Barnet blir genast entusiastisk och börjar rita. Efter en stund börjar hen färglägga Spiderman, barnet använder sig då av plattan som stöd men färglägger på sitt eget sätt. (Observation den 13/04-2016)

Barnet har här en grundtanke om hur Spiderman ska se ut men vet inte hur det ska fullföljas, med hjälp av pedagogen, surfplattan och hens fantasi ritar barnet och färglägger Spiderman utifrån sitt minne.

I en intervju med pedagogen Alex på samma förskola kommer vi in på frågan om hur barnens lek påverkas av populärkulturen. Alex anser att barnen influeras mycket av populärkulturell film, att utifrån filmen skapar barnen ett socialt spel. Pedagogen hävdar vidare att barnen påverkas mycket av populärkulturen, att barnen tar dessa erfarenheter och introducerar och bearbetar dem i leken. Pedagogen berättar om ett samspel mellan barnen och deras influenser av populärkultur. Barnen delar med sig av sina uppfattningar och erfarenheter till varandra.

En annan pedagog, Robin, säger att populärkulturen tidigare präglat barnens lek på andra förskolor där pedagogen arbetat. Robin menar dock att detta är något som inte präglar verksamheten vi träffar hen i. Robin menar istället att leken gestaltas i de teman som förskolan satt upp. Vidare menar hen att barnen leker andra saker på förskolan gentemot hemma, detta tolkar pedagogen som något positivt.

4.1.3 Jämförandeanalys

På förskolorna vi har besökt har barnens lek sett väldigt lik ut. Vygotskij (1995) menar att barnen återskapar det de upplevt i form av lek. Det barnen ser på film blir tidigare erfarenheter som sedan utspelas i leken. Detta kan vi se i de observationer vi genomfört. Ett av barnen på

19

Waldorfförskolan har sett Harry Potter och har då tolkat Voldemort som en ond person. Voldemort blir, i barnets fantasi, ett spöke som skrämmer de andra barnen i leken.

Vygotskij menar att den kreativa processen ofta innehåller spår av tidigare erfarenhet. Barnen använder sig utav tidigare erfarenheter och kombinerar dessa för att skapa nya lekar. (Vygotskij 1995). Vidare menar Säljö (2014) att den enskilde individen utvecklas hela tiden. Det ligger i människans natur att ständigt ta sig an kunskaper från personer i sin närhet och i den sociala interaktionen (Säljö 2014).

Utifrån vårt material är det svårt att göra heltäckande tolkningar över de populärkulturella uttrycken på förskolorna då materialet känns tunt i vissa mån. Utöver det, anser vi att populärkulturen uttrycker sig på ett liknande sätt på Reggio Emilia. Det blir således väldigt liten skillnad mellan Waldorf och Reggio Emilia när barnen leker. Det barnen får med sig hemifrån uttrycker de i sociala situationer som uppstår. Men eftersom förskolan inte kan påverka vad föräldrarna visar hemma kommer barnens erfarenheter att variera stort.

Ser man denna situation utifrån ett sociokulturellt perspektiv, kan man hävda att det är genom den omgivande kulturen, kommunikationen och barnens sammanhang som leken tillåts att blomstra.

Pedagogerna på Waldorfförskolan är ganska enade om att barnens lek inte influeras av populärkultur speciellt mycket. De menar att eftersom barnen ofta inte ser på samma film och TV-program tappar barnen intresset för populärkulturen och uttrycker inte det i samma mån. Här menar dock Vygotskij (1995) att barns tidigare erfarenheter kan hjälpa barnen att kombinera fantasin till nya leker, det är således inte alltid viktigt att barnen har med sig samma erfarenheter till förskolan (Vygotskij 1995). På Reggio Emilia förskolorna ser det annorlunda ut mellan de olika pedagogerna. Den ena menar på att barnen är starkt influerade av populärkulturen, vilket ger med sig till att barnen kan dela sina erfarenheter med varandra. Den andra pedagogen påpekar att barns lek inte påverkas så mycket av populärkulturen och är väldigt negativ inställd på att den ska finnas i barns lek på förskolan. Jensen (2013) menar att det finns tre grundkomponenter för att beskriva leken. Den måste vara rolig, frivillig och processen är viktigare än målet. Leken utspelar sig således på olika arenor. Både där det är tänkt att lekas och på platser som inte är menade för lek (Jensen 2013).

Trots pedagogisk inriktning, kunde vi under våra observationer se att barnens lekar var influerade av populärkultur oberoende på vilken förskola eller arenor barnen vistades i. Vi kan inte se något samband som säger att Reggio Emilia har annorlunda leksituationer i förhållande till Waldorfförskolorna. Däremot säger pedagogerna lite varierande saker om hur barnen

20

uttrycker populärkulturen. Den övergripande åsikten är att barnen uttrycker den populärkultur de upplever genom leken, men att det ofta är kortvarigt.

I enighet med det som Säljö (2014) menar, kan barnen endast uttrycka sina erfarenheter i de miljöer som tillåter det. Barnens villkor i de olika verksamheterna skiljer sig således åt. Författaren hävdar att det finns flera faktorer som spelar in här, såsom, skilda miljöer, förväntningar och sociala erfarenheter (Säljö 2014).

Den pedagogiska synen som präglar de bägge verksamheterna har på så sätt ett stort inflytande över barns populärkulturella lek. Pedagogens intresse kan därför avgöra för hur mycket barnen får leka något. Vi kommer att gå in noggrannare på detta i nästa analysdel.

4.2 Pedagogers förhållningssätt till populärkultur

För att besvara vår andra frågeställning, om hur pedagoger inom förskolan förhåller sig till populärkultur, har vi i denna del valt att endast analysera intervjuer med pedagoger.

4.2.1 Waldorfförskola

På frågan “Hur förhåller du dig som pedagog till populärkultur?” menar Waldorfpedagogen Billy att det finns olika perspektiv på det. Det är ett brett ämne och budskapen är många. Pedagogen menar att många Disneyfilmer kan ha ett bra budskap, samtidigt som detta medför en stor kommersiell marknad. Billy är till stor del positiv till populärkulturen.

Vi ställde samma fråga till Kim. Pedagogen menar att det handlar om att förhålla sig till både barnen och deras familj. Kim hävdar att barnen får göra vad det vill när det är hemma och det inte är någon tabu att ta del av populärkultur. Kim har en ganska neutral åsikt även fast man kan ana en viss tveksamhet gentemot populärkulturen. Vidare anser hen att populärkulturen finns överallt och barnen kommer att stöta på den.

4.2.2 Reggio Emilia förskola

I två olika intervjuer med pedagoger från en Reggio Emilia inspirerad verksamhet ställde vi frågan om hur de som pedagoger förhåller sig till populärkultur i förskolan. Den första respondenten, Robin, menar att barnens intresse bör prägla verksamheten. Vidare tycker pedagogen att barnen får tillräckligt med populärkulturen hemma. På förskolan ska applikationerna som används på surfplattorna vara pedagogiskt inriktade. Barnen har tillgång till spel och andra applikationer hemma därför behöver inte förskolan fungera som ett substitut

21

för denna kanal. Användandet av surfplattor bör således fylla ett pedagogiskt syfte. Pedagogen avslutar med att säga att hen inte vill ha populärkultur i sin verksamhet. Hen menar att det inte alltid finns ett pedagogiskt syfte kring populärkulturen och vill hellre att barnen tar del av sådant hemma.

Den andra pedagog vi intervjuade, Sam, ser samtidigt en oro med hur barnen får tillgång till populärkultur som de inte bör ha. Pedagogen säger att barnen tidigt på morgonen får tillgång till kanaler som Youtube:

Det är jättemånga barn som har mammas eller pappas telefon mellan fem och åtta på morgonen medan föräldrarna sover. De har tillgång till Youtube och de är inte säkert att de har några begränsningar på sina telefoner. De är mycket som barnen ser som de måste prata om. Och får de inte göra det här så förstår de inte de riktigt. De behöver bolla de med någon, och deras kompisar är dem som de bollar med. De måste få testa det tillsammans. (Intervju den 15/04-2016)

Vi anser här att pedagogen menar att Youtube ses som ett sätt för barnen att få tillgång till populärkultur. Sam anser dock att populärkulturen har ett stort inflytande över barnen då de behöver dela med sig av sina upplevelser. Detta behöver inte nödvändigtvis vara positivt. Barnen kan, som pedagogen menar, ta del av populärkultur som inte är anpassad för dem. Precis som all populärkultur överförs denna erfarenhet genom interaktion med kamraterna på förskolan.

4.2.3 Jämförandeanalys

Inom Waldorfpedagogiken har varken barnen eller pedagogerna tillgång till teknisk utrustning, detta gäller allt från surfplattor till radioapparater. Avsaknaden av media i undervisningen medför att barnen möter väldigt lite populärkultur i förskolan, om ens någon. Vi menare inte att teknisk utrustning är populärkultur, men vi anser att tekniken ger utrymme att upptäcka populärkultur. Det är därför enbart genom sina kamrater och deras pedagoger som de kan stöta på populärkulturella inslag. Avsaknaden av teknisk utrustning kan också medföra att pedagogerna som söker sig till Waldorf har en annan uppfattning om populärkultur än de som söker sig till Reggio Emilia. Vi kan se spår av detta i intervjun med Kim. Pedagogen har en uppfattning om att populärkulturen är något som ska tränas bort. Pedagogen hävdar att populärkulturen är naturlig, men vi uppfattar en del kritik i valet av uttryck. Kim pratar runt begreppet och ger ingen direkt uppfattning vad hen tycker. Där Kim uttrycker en viss kluvenhet har Billy en annorlunda åsikt. Billy har en positivare syn på populärkulturen och anser att den kan ha en gynnsam inverkan på barnens lek. Vi kan då se att även fast Billy och Kim båda är Waldorfpedagoger skiljer deras tankar väldigt mycket kring populärkulturen. Säljö (2014)

22

menar att alla individers agerande utgår från deras tidigare kunskaper och erfarenheter om vad omgivningen kräver eller tillåter. Författaren menar att detta sociokulturella perspektiv genomsyrar varje förskola, oberoende av pedagogisk inriktning eller förhållningssätt. (Säljö 2014).

På de Reggio Emilia förskolor vi besökte hade tekniken en större plats på förskolan. Även fast pedagogerna har tillgång till tekniken skiljer sig deras uppfattning om populärkulturen åt väldigt lite jämfört med pedagogerna på Waldorf. Robin menar att förskolan ska vara annorlunda jämfört med hemmet. Pedagogen anser att barnen får tillräckligt med populärkultur hemifrån och att de i så fall inte behöver få det på förskolan. Sam är inte lika avvisande, utan menar istället att det kan finnas en oro för barnen. Utan ordentlig uppsyn från föräldrarna kan barnen ta del av populärkultur som inte är anpassad för barnen. Det kan enligt Sam ge barnen dåliga intryck och upplevelser om barnen använder surfplattan på fel sätt. Enligt Säljö (2014) använder barnen sig utav redskap för att tolka sin omvärld; Intellektuella, språkliga och fysiska

redskap. Jensen (2013) menar att leksaker ofta ses som något som är skapta för lek men

begreppet redskap innefattar även saker som inte är menade för lek, alla objekt som barnen använder i leken kan därför ses som redskap (Jensen 2013).

Pedagogerna menar således att populärkulturen är något som barnen kan ta del av hemma, men inte något som det vill erbjuda i den pedagogiska undervisningen. Det finns även en rädsla för att barn ska få ta del av sådan populärkultur som inte är riktad till dem.

23

4.3 Sammanfattning

Nedan kommer att resultatet från analysen kopplat till våra frågeställningar att presenteras. På både Reggio Emilia och Waldorf uttrycker barnen populärkultur i deras lek. Barnen influeras av TV och spel hemma och tar med sig dessa erfarenheter till förskolan. Därigenom har barnen på Waldorf och Reggio Emilia liknande populärkulturella inslag i sin lek. Men vad som kan skilja de olika pedagogikerna åt är vad barnen får lov att ta del av på förskolan. Det bidrar till att barnen får varierande erfarenheter att ta med sig till förskolan. Inom Waldorfförskolan finns det ingen teknik utrustning och det gör att barnen inte får ta del av någon populärkultur på förskolan. Det medför att barnen får färre kunskaper och erfarenheter om populärkulturen och mindre att dela med sig av. Inom Waldorf är båda pedagogerna enade om att barnen inte influeras av populärkulturen så mycket. De menar att eftersom barnen ofta inte ser på samma film och TV-program tappar barnen intresset för populärkulturen och uttrycker inte det i samma mån. Inom Reggio Emilia är åsikterna mer varierande, en av pedagogerna tycker att barnen influeras mycket och den andra tycker att de inte påverkas i stor grad. Det är således en kluvenhet mellan pedagogerna men från de slutsatser vi dragit från observationerna har vi sett att barnen influeras i stor grad på samma sätt på både Waldorf och Reggio Emilia.

Inom Waldorf har pedagogerna olika åsikter om populärkulturen, hos den ena finns en förhållandevis neutral åsikt och hos den andra en positivare uppfattning. Även om pedagogernas åsikter varierar har ingen av pedagogerna uttryckt en större negativitet mot populärkulturen. Inom Reggio Emilia hade pedagogerna också en viss variation på åsikterna. Hos den ena finns en stor negativitet mot populärkulturen och påpekar att populärkulturen inte bör finnas inom förskolan. Den andra Reggio Emilia pedagogen tycker det är spännande så länge man selekterar ut vad som är bra och dåligt. Det finns således skillnader mellan Reggio Emilia och Waldorfs åsikter om populärkulturen men övergripande är pedagogerna ganska kritiska till populärkulturen. Olikheterna i de populärkulturella inslagen i förskolorna är således en fråga om hur pedagogerna förhåller sig till populärkulturen, snarare än förskolans inriktning.

24

5. Diskussion

I detta kapitel kommer vi att diskutera vårt resultat utifrån våra frågeställningar. Vi avslutar med att ta upp metoddiskussion samt förslag till vidare forskning.

5.1 Resultatdiskussion

5.1.1 Barns intresse för populärkultur

I de observationer vi genomförde var barnens lektillfällen en arena för fantasin. Kombinationen av leken och barns tidigare erfarenheter lägger således grunden för om populärkulturen får lov att slå rot i barnens lek. Vi menar att pedagoger och föräldrar är gränsdragare för om populärkulturen får influera barnens vardag. Kan inte barnen dela med sig av sina uppfattningar om vad det sett eller tagit del av, försvåras således inflytandet av populärkultur i leken.

Waldorfpedagogikens utgångspunkt ligger i ett synsätt där pedagogiken inte bör präglas av media. De tar avstånd ifrån all form av IT. Som vi lyfter i vår intervju med Billy, menar pedagogen att föräldrar aktivt valt en Waldorfförskola just för att det passar deras livsstil. Det kan således vara så att föräldrar delar deras synsätt i hur media bör brukas och avstår även från det hemma. De barn som ändå blir influerade av populärkultur har därför inte samma möjligheter att dela med sig av dess erfarenheter på förskolan. Det gör att barnens populärkulturella influenser kan bli mindre på Waldorfförskolan. Det är dock inte synonymt med hur leken ges utrymme eller tar plats i de Waldorfförskolor vi besökte. Trots detta, lyckades vi ändå skåda populärkulturella influenser i barnens lek under våra observationer.

Barnens populärkulturella influenser ges uttryck genom saker det tidigare sett eller hört. Det visar sig i barnens fantasi och rollekar. Enligt Radway ger populärkulturen barnen ett tillfälle för lek då berättelserna ofta är väldigt enkla och familjära som barnen kan lägga varierande mängd känslor vid. Genom att höra berättelser om och om igen kan barnen använda sagorna i leken och bestämma slutet på egen hand (Radway 1980). En förutsättning för att denna lek ska få äga rum är pedagogers förhållningsätt gentemot populärkulturen. Vi kommer diskutera detta noggrannare i nästa underrubrik.

Reggio Emilia-pedagogikens konstnärliga och kulturella synsätt ger ett större utrymme för populärkulturen att slå sig fast i barnens lek på förskolan. I de observationer vi tog del av hade barnen tillgång till populärkultur i förskolan och lät sig använda det för att lyfta, fånga och

25

dokumentera barnens intresse. Redskap som surfplattor och kameror användes för att hjälpa barnen ge liv åt den fantasi och de erfarenheter som de behärskade. Rönnberg (1997) tolkar barnens populärkulturella upplevelser som att den uppmuntrar den sociala fantasin (Rönnberg 1997). Barnens intresse för populärkulturen blev därför tydligare under våra observationer på de Reggio Emilia inspirerade förskolorna. Barnen kunde, med hjälp av tekniska redskap, få tillgång till och använda populärkultur på förskolan. Det skapade således en verksamhet av delade erfarenheter där barnen kunde använda sig av det tekniska redskapen som en tillgång i deras gemensamma lekar.

De slutsatser vi kan dra från observationerna leder oss att tro att barnen influeras av populärkulturen på samma sätt på både Waldorf- och Reggio Emiliainspirerade förskolor.

5.1.2 Pedagogers syn på populärkultur

Något som blev tydligt under våra intervjuer med pedagogerna var hur mycket åsikter det fanns om populärkulturen. Vi ser de som en omöjlig uppgift att jämföra det båda pedagogikerna i detta kapitel, då pedagogernas syn är individuell och inte nödvändigtvis reflekterar deras pedagogiska utgångspunkt. Pedagogerna lyfter både positiva och negativa aspekter av populärkulturen. Garlen Maudlin och Sandlin menar att medier har varierande betydelser beroende på vem som konsumerar dem (Garlen Maudlin & Sandlin 2015).

Något alla pedagoger har gemensamt är deras kritiska utgångspunkt. De lyfter olika perspektiv av populärkulturen, så som kommersialisering och inslag som inte är åldersanpassat och sätter det i motsättningen till det som kan uppfattas som finkultur. Enligt Anderson och Cavallaro är hjältar inom populärkulturen ett viktigt redskap för barnen för att bilda en identitet. Men det är viktigt att noggrant välja ut vad som ska visas för barnen (Anderson & Cavallaro 2002). Vidare menar Lindgren (2009) att gränsen mellan finkultur och populärkultur alltid kommer att ändras beroende på vem som drar den, gränsen blir alltså diffus. Beroende på grupper eller personer kan alltså något tolkas både som finkultur och som populärkultur (Lindgren 2009). Föräldrarna har ett inflytande i hur populärkulturen tar plats på förskolan. De dikterar vad det är för regler som gäller i hemmet och detta behöver inte gå i linje med förskolans pedagogik.

Pedagogers förhållningssätt tillåter om barnen ska få ta del av populärkulturen på förskolan. Som pedagog anser vi att man har ett ansvar att introducera formella och informella lärsituationer för barnen. De informella lärsituationer vi syftar till är ett flöde av intryck ifrån mediabranschen såsom populärkulturella leksaker, TV och surfplattor. Detta kan göras på olika sätt, beroende på pedagogisk utgångspunkt.

26

5.2 Metoddiskussion

Vår utgångspunkt var att använda oss av tre insamlingsmetoder, deltagande observationer och fokusgrupper med barnen samt intervjuer med pedagogerna. Observationerna och fokusgrupperna skulle ligga i grund för intervjuerna och ge oss en större utgångspunkt. Men för att genomföra dessa fokusgrupper med barnen var vi tvungna att få tillstånd från föräldrarna och det visade sig vara svårare än planerat att få tag i. Efter att bara fått in tillstånd från en förskola bestämde vi oss för att inte gå vidare med fokusgrupper, eftersom vi tänkt att spela in ljud.

Efter det att vi observerat på vår första förskola uppstod en diskussion om hur vi föreställt oss att bli bemötta och vad vi skulle få se. Henriks observation fick oss att tänka om:

Våra tankar kretsar kring populärkultur när vi kommer till Waldorf, pratar barnen något om det? Leker de med populärkulturella leksaker? Jag (Henrik) börjar direkt tänkta tillbaka till Henward’s artikel där barns populärkulturella kläder var strikt förbjudna (Henward 2015). Jag tittar snabbt runt och ser en flicka med en mössa med minionerna på. ...Precis innan vi tänker gå springer ett av barnen förbi mig och säger ”Jag har en slimemaskin”. Jag lyssnar vidare men hör inget mer. Men bara de enkla orden har fått mig att undra, har vi gått in med fel inställning? (Observation den 11/04-2016)

Vi gick således in med en föreställning om Waldorfpedagogiken som en restriktiv plats gentemot IT. Som en plats där populärkulturen var förbjuden. Denna föreställning kom främst från diskussion med våra kamrater men förstärktes av Henwards studie. Författaren möttes av pedagoger som i viss mån förbjöd populärkultur (Henward 2015). Att vi skulle bli mottagna av detta var en stor möjlighet enligt oss. Redan i vår första observation på en av Waldorfförskolorna finner vi oss förundrande, i ett hav av glada barn och pedagoger, fulla med frågor och fördomar. På väg hem från observationen startar resan på en lång diskussion om förutfattade meningar och förväntningar. Vi landade i en gemensam syn, där vi valde att fortsättningsvis, observera fullständigt och förutsättningslöst. Genom denna observation öppnade vi upp våra tankar för populärkulturen på Waldorfförskolan. Kanske är det inte så strikt förbjudet som vi tidigare trott.

Efter vi renskrivit alla empiri upptäckte vi att vissa svar var otydliga eller otillräckliga men eftersom vi inte hade tillräckligt med tid kunde vi inte följa upp detta. Vi skulle därför ha börjat samla in empiri tidigare vilket hade gett oss en chans att följa upp eventuella komplikationer. Med detta sagt, måste det erhållas att vår empiri kring observationerna var relativt tunt. Detta påverkar såklart utfallet i vår studie.

27

5.3 Förslag till vidare forskning

Något vi uppmärksammat under vår studie är hur populärkulturen riktas och kan används utav olika målgrupper. Det hade därför varit intressant att titta på populärkulturen utifrån ett genus och normperspektiv. I brist på tid valde vi att aktivt välja bort detta. Genus var således något som gjorde sig synligt då vi observerade. Kön lade grunden för vad som uppfattades som pojkigt och flickigt i barnens fantasilekar. Det var upphovet till en del konflikter och vi ifrågasatte tyst det normativa i de konflikter som uppstod.

Det var svårt att hitta forskning kring waldorfpedagogikens synsätt och hur det ställer sig i relation till barnens lek. Vi önskar att det hade funnit mer att ta del av och således kunnat gå djupare i den delen av studien.

28

Referenser

Litteratur:

Anderson, Kristin J. & Cavallaro, Donna (2002) Parents or Pop Culture? Children's Heroes and Role Models, Childhood Education, 78:3, 161-168

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Claesson, Silwa. 2007, Spår av teorier i praktiken: några skolexempel, Ny uppl. edn, Studentlitteratur, Lund.

Garlen Maudlin, Julie & A. Sandlin, Jennifer (2015) Pop Culture Pedagogies: Process and Praxis, Educational Studies, 51:5, 368-384

Hangård Rasmussen, Torben (1993) Den vilda leken Lund: Studentlitteratur AB

Henward, Allison. 2015. “She Don't Know I Got It. You Ain't Gonna Tell Her, Are You?” Popular Culture as Resistance in American Preschools. Anthropology & Education Quarterly 46(3): 208-223.

Jensen, Mikael (2013). Lekteorier. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2011) I lekens värld. Stockholm: Liber AB

Liebendörfer, Christine & Liebendörfer, Örjan (2013). Waldorfpedagogik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Lindgren, Simon (2009). Populärkultur: teorier, metoder och analyser. 2., [rev.] uppl. Stockholm: Liber

Ljungkvist, Anna. 2014, "Det här är waldorf - övergripande motiv i waldorfskolans kursplan",

PÅ VÄG. TIDSKRIFT FÖR WALDORFPEDAGOGIK, , no. 3, pp. 21.

Löfdahl, Annica. 2004, Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll, Studentlitteratur, Lund.

Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur

Pramling Samuelsson, I. & Asplund Carlsson, M. (2014). Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. (2. uppl.). Stockholm: Liber.

Radway, Janice. 1980. Popular Culture as play. Texas studies in Literature and Language 22 (2): 138-153

Rönnberg, Margareta (1997). TV är bra för barn. Stockholm: Ekerlid

29

Nätbaserade källor:

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002).

Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet:

http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

30

Bilagor

Bilaga 1

Samtycke från deltagare i projektet

Projektets titel:

Populärkultur i förskolan

Datum: 2016-04-01

Studieansvarig/a:

Ola Larsson & Henrik Nordström

olalarsson@seaside.se henkez92@gmail.com

Studerar vid Malmö högskola, Fakulteten vid lärande och samhälle, 205 06 Malmö, Tfn 040-6657000

Utbildning: Förskollärare

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:

Datum: ……….. Deltagarens underskrift: ………

31

Bilaga 2

Lärande och Samhälle Barn, unga, samhälle VT 2016

Hej,

Jag och min kurskamrat Henrik Nordström påbörjar snart vårt examensarbete. Det är en liten studie på 15 högskolepoäng och innefattar ungefär åtta veckors arbete. I vår studie kommer vi att titta på hur populärkultur kan påverkar barnens lek. Eftersom leken är en så stor del av barnens liv och tid på förskolan hade det varit intressant att se hur leken påverkas av populärkulturen. Att den påverkar leken vet vi redan, varje dag hör vi barn prata om

Beyblades, Frost, Minecraft och många andra saker. Vad vi vill ta reda på är hur den påverkar och ställa det i relation till Waldorf förskolor. Vi vill också titta på hur pedagogernas syn på populärkultur påverkar barnen, då pedagogerna ofta lägger en grund för barnens lek. Studien kommer genomföras på ett par olika förskolor.

Material som samlas in till studien är skriftliga observationer, ljudupptagningar och foton av material och dokumentationer. Inga bilder på barnen kommer att finnas med i studien och barnens namn kommer att fingeras. Några barn kommer delta i en fokusgrupp som får samtala om olika frågor som rör populärkultur. Ljudupptagning kommer att raderas då arbetet

godkänts. Studien kommer att ges ut till förskolorna som deltagit. Vi vill att ni föräldrar ska känna er trygga med vår närvaro på förskolan. Om det är något ni undrar över är ni välkomna att kontakta oss. Om ni utöver detta känner er obekväma med att just ert barn deltar i studien, meddela gärna oss om detta.

Studien påbörjas vecka 13.

Vi hoppas att denna korta information inspirerar er till att möjliggöra vår studie. Med vänliga hälsningar,

Ola Larsson Henrik Nordström

076 791 0068 073 067 4455

32

Bilaga 3

Intervjufrågor till pedagoger

* Hur många barn är det per barngrupp?

* Har ni något övergripande tema som ni arbetar med?

* Hur ser barns lekmiljö ut?

* Vilket material har barnen tillgång till?

* Vad brukar barnen leka?

* Vad tycker du barnens lek består utav?

* Hur använder ni er av teknik i förskolan?

* Hur kan barns intresse tas tillvara på hos er?

* Hur upplever du att barn influeras av populärkultur i förskolan?

* Hur förhåller du dig som pedagog till populärkultur?

33

Bilaga 4

2017-01-04

Samtycke till medverkan i studentprojekt

I vår studie kommer vi att titta på hur populärkultur kan påverkar barnens lek. Eftersom leken är en så stor del av barnens liv och tid på förskolan hade det varit intressant att se hur leken påverkas av populärkulturen. Att den påverkar leken vet vi redan, varje dag hör vi barn prata om Beyblades, Frost, Minecraft och många andra saker. Vad vi vill ta reda på är hur den påverkar och ställa det i relation till Waldorf förskolor. Vi vill också titta på hur pedagogernas syn på populärkultur påverkar barnen, då pedagogerna ofta lägger en grund för barnens lek.

Material som samlas in till studien är skriftliga observationer, ljudupptagningar och foton av material och dokumentationer. Inga bilder på barnen kommer att finnas med i studien och barnens namn kommer att fingeras. Några barn kommer delta i en fokusgrupp som får samtala om olika frågor som rör populärkultur. Ljudupptagning kommer att raderas då arbetet godkänts. Studien kommer att ges ut till förskolorna som deltagit.

Inom förskolans verksamhet råder det stark sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen. Jag får därför inte dokumentera, fotografera eller filma ditt/ert barn utan att du/ni har samtyckt till det. Även personuppgiftslagen kräver ett sådant samtycke. Genom att skriva under detta samtycke godkänner du/ni att ditt/ert barn dokumenteras av mig på det sätt jag har beskrivit inom ramen för mina studier. Det insamlade materialet kommer inte att användas i något annat syfte och det kommer att förstöras när studien är färdig.

Du/Ni kan när som helst återkalla detta samtycke. Då kommer inga nya uppgifter att samlas in, men de uppgifter som redan har samlats in får lov att fortsätta användas i studien.

Barnets namn Avdelning

……….. ………..

Vid gemensam vårdnad måste båda vårdnadshavarna underteckna blanketten Datum: ……….. Vårdnadshavare 1 Vårdnadshavare 2 ……….. ……….. Malmö stad Förskoleförvaltningen

St

udent

er

S

a

m

ty

c

k

e