CEDAW och kvinnors reproduktiva rättigheter - en radikalfeministisk analys

Malmö Högskola IR 41-60

IMER VT 2005

Internationella Relationer Handledare: Magnus Ericson

CEDAW och kvinnors reproduktiva rättigheter

– en radikalfeministisk analys

Sammanfattning

Underordningen av kvinnor som grupp har på global nivå länge varit en fråga som stått i skuggan av traditionella politiska frågor. Sedan 1979 har det dock funnits en kvinnokonvention stadgad av FN, CEDAW, som har som mål att genom internationell lagstiftning garantera kvinnor samma rättigheter som män på alla områden av det offentliga livet. Ändå finns det många indikationer som visar att kvinnor fortfarande inte i praktiken har samma möjligheter som män. Syftet med denna uppsats är att definiera de punkter som är bristfälliga med CEDAW och som därmed utgör ett hinder för uppluckringen av de patriarkala strukturerna, och lägga fram The Mexico City Policy som ett exempel på sådana hinder i internationell politik. Vidare är syftet även att med hjälp av radikalfeministisk teori argumentera för varför man bör ta i beaktande diskriminering av kvinnor även i den privata sfären. Av analysen i uppsatsen har det framkommit att kvinnokonventionens genusneutrala språk och den bristande respekten från konventionsstaternas sida gentemot konventionens tillämpningsmekanik är de faktorer som är de största hindren för avskaffande av diskrimineringen av kvinnor. Den låga status dessa frågor har i internationell politik är även orsaken till varför MCP kan finnas och finns.

(14080 ord)

Nyckelord: CEDAW, kvinnor, radikalfeminism, diskriminering, reproduktiva rättigheter

Abstract

The subordination of women as a group has long been a question that has stood in the shadow of other traditional political questions on a global level. Although, since 1979 there has existed a women’s convention settled by the UN, CEDAW, which intends to through international legislation guarantee women the same rights as men in all parts of public life. However, there are many indications that show that women still don’t have the same rights in practice as men do. The purpose of this essay is to define those parts of CEDAW that are defective and thereby constitute obstacles for loosening up the patriarchal structures, and also to use The Mexico City Policy (MCP) as an example of these kinds of obstacles that exist in international politics. The intention is as well to, with the help of radical feminism, argue why one should also take into consideration the discrimination against women in the private areas of life. The analysis of this essay has shown that the convention’s gender-neutral language and the states parties’ lacking respect for the conventions mechanism for application are the factors that constitute the greatest obstacles for the elimination of discrimination of women. The lack of status these questions have in international politics is also the reason why MCP can and does exist. (14080 words)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 3 1.1. Syfte ... 4 1.2. Frågeställning ... 4 1.3. Metod ... 5 1.4. Avgränsningar ... 5 1.5. Begränsningar... 6 1.6. Begrepp ... 6 2. Teoripresentation ... 8 2.1. Feminism... 8 2.1.1. Radikalfeminism ... 9

3. CEDAW- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor... 11

3.1. Konventionens mål och syfte ... 11

3.2. CEDAW:s ineffektivitet... 12

3.2.1. Konstruktion... 13

3.2.2. Operation... 16

4. Reproduktiv valmöjlighet... 19

4.1. Reproduktiv hälsa och könsroller... 19

4.1.1. Könsroller och feminism... 19

4.2. Vikten av reproduktiv valmöjlighet ... 21

4.3. Abort... 24

5. The Mexico City Policy ... 27

5.1. Varför MCP? ... 27

5.2. MCP:s effekter ... 28

5.2.1. Tillgång till abort... 28

5.2.2. Tillgång till preventivmedel ... 29

5.2.3. Fritt val ... 29

5.3. Mexico City Policy och CEDAW ... 30

5.3.1. Brott mot CEDAW... 31

6. Sammanfattande analys... 33

6.1. CEDAW ... 33

6.2. CEDAW och Mexico City Policy ... 36

1. Inledning

Kvinnors status har genom historien varit underlägsen männens. Detta är den patriarkala struktur samhället haft och till stor del fortfarande har. Ända tills för bara några decennier sedan fanns ingen internationellt erkänd lag mot diskriminering på basis av kön. Detta ändrades emellertid genom FN:s kvinnokonvention, Konventionen om avskaffande av all

slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som inrättades år 1979 och ratificerades av de

första staterna år 1980. Detta är en milstolpe vad gäller kvinnorätt inom internationell lag. Dock har denna konvention inte haft den grad av positiv effekt för kvinnor som den ämnar ha.

Flera av de författare jag tagit hjälp av i denna uppsats menar att kvinnorättsfrågor hamnat i marginalen då man behandlar mänskliga rättigheter. Charlotte Bunch menar t.ex. att dessa frågor behandlas som separata ämnen som hamnar i skuggan av andra mänskliga rättigheter. Kvinnorättsfrågor hamnar därför inte heller i fokus i relationer stater emellan. Brott mot mänskliga rättigheter används ofta som anledning för t.ex. ingripande i andra staters inre angelägenheter. Detta gäller dock inte brott mot kvinnorätten. (Bunch 1995:11)

Cynthia Enloe menar att man måste se internationell politik i termer av maskulint och feminint. Detta menar Enloe är viktigt eftersom de patriarkala strukturerna gör att det är endast elitens män som syns om man blundar för genusrelationerna. Kvinnor måste anpassa sig efter de maskulina mallarna för att uppnå en maktposition. Genom att bara se till de maskulina strukturerna gör man kvinnor och deras specifika erfarenheter osynliga för internationell politik. (Enloe 2000:11-12)

Detta obetydliggörande av kvinnor inom internationell politik är anledningen till varför en studie om CEDAW och kvinnorätten är intressant för ämnet internationella relationer. I denna uppsats kommer jag att analysera CEDAW med hjälp av feministisk teori för att undersöka CEDAWs utformning. Vidare kommer jag att använda mig av USA:s policydokument, The Mexico City Policy, som förbjuder utländska organisationer som får ekonomiskt stöd från den amerikanska regeringen att ha något med abortfrågor att göra. Genom att analysera denna policy och dess negativa effekter för kvinnors kamp för rättvisa, vill jag ge ett exempel på hur CEDAW inte helt igenom är en fungerande konvention.

För många kvinnor världen över är möjligheten att kontrollera sin egen fertilitet en enormt viktig fråga, en fråga som kan handla om liv eller död. Det är på denna punkt som mäns överordning över kvinnor i dagens patriarkala samhälle är som tydligast, eftersom det är

egna fertiliteten också makt över ekonomiska och sociala delen av livet. I samhällen där kvinnors roll är avgränsat till hemmets väggar värderas kvinnor efter deras fertilitet och vilken nytta de har för familjen. Därför kan oönskade graviditeter och skador efter osäkra aborter betyda ett liv av isolering för de drabbade kvinnorna. På denna punkt har kvinnor världen över en utsatt roll gentemot män, och det gör utvidgandet av reproduktiva rättigheter till en mycket viktig del av kvinnorätten och strävandet efter jämlikhet mellan könen.

1.1. Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka kvinnokonventionen CEDAW med hjälp av feminismen som teoretisk ansats. Detta kommer att göras för att identifiera de punkter i vilka CEDAW brister i syfte att föra fram en jämlik internationell lagstiftning för kvinnor och män. Vidare kommer en kritisk analys av USA:s policydokument The Mexico City Policy i förhållande till CEDAW:s mål och syften att göras. Detta gör jag för att visa på vilket sätt upprätthållandet av denna policy motverkar de centrala mål CEDAW har, samt att visa på att policyn i praktiken reducerar kvinnors möjlighet till kontroll över sitt liv, vilket jag ser som en central punkt i kampen att ge kvinnor mer makt. Vidare ämnar jag belysa de faktorer som gör reproduktiva rättigheter till en mycket viktig del av kvinnorätten, samt undersöka hur reproduktiva rättigheter ignorerats av internationell rätt. Denna aspekt kommer att ligga i fokus i mitt resonemang då jag anser detta vara grundläggande för jämlikhetsarbetet mellan könen.

1.2. Frågeställning

• På vilket sätt brister CEDAW och kvinnorätten ur ett feministiskt perspektiv?

- Konstruktion: Är konventionens genusneutrala språk ett korrekt tillvägagångssätt för uppnåendet av konventionens centrala mål?

- Operation: Hur effektiva är de metoder som används av CEDAW- kommittén, för att avskaffa all diskriminering av kvinnor?

• På vilket sätt är The Mexico City Policy en kränkning av CEDAW och kvinnorätten? – _{Direkt: Strider det existerande policydokumentet direkt mot CEDAW?} – _{Indirekt: Strider effekterna av denna policy mot CEDAWs centrala mål}

1.3. Metod

Fokus har ägnats i denna uppsats på litteratur som behandlar CEDAW och Mexico City Policy (även kallat The Global Gag Rule av dess motståndare). Jag har sökt behandla de officiella dokumenten, dels själva CEDAW konventionen från FN men även Mexico City policydokumentet som utfärdats av den amerikanska regeringen. Samtidigt har jag även tittat på utomstående källor som ger en mer kritisk bild av CEDAW och The Mexico City Policy.

Angående analysen av kvinnokonventionen CEDAW har jag valt att göra ur två synvinklar; dels själva konstruktionen av konventionen och hur konventionen är utformad och dels operationen, alltså hur konventionen sätts i kraft. Dessa två perspektiv på konventionen har jag använt som analysverktyg för att kunna analysera den ur två nivåer för att få en så bred analys som möjligt.

Genomgående i uppsatsen har jag använt mig av feministisk teori, för att denna teori belyser kvinnors underlägsna status. Genom att använda mig av denna teoretiska ansats i analysen av CEDAW har jag sökt belysa de brister konventionen har i sitt mål att uppnå jämlik status mellan könen. Vidare har jag inkluderat litteratur som berör kvinnors reproduktiva rättigheter i allmänhet. Detta har jag gjort eftersom jag ser rätten till reproduktiv valmöjlighet som en viktig jämställdhetsfråga i sig, men även därför att denna valmöjlighet även påverkar individer på andra nivåer. Med detta i åtanke har största fokus i teorianvändningen legat på radikalfeminismen, som är den gren av feminismen som intresserar sig för den privata sfären, d.v.s. reproduktion, familjeliv och sexualitet (se kapitel 2 för närmare beskrivning av den teoretiska ansatsen).

1.4. Avgränsningar

Jag har valt att avgränsa min undersökning av kvinnorätten och dess förhållande till kvinnors rätt till reproduktiv hälsa till att undersöka CEDAW. Det hade även gått att koppla CEDAW till ett liberalfeministiskt perspektiv, och på så sätt ha en jämförande analys mellan liberl- respektive radikalfeminismen. Eftersom syftet med min uppsats inte är detta, har jag valt att avgränsa analysen till CEDAW och dess brister och inte konventionens teoretiska ursprung. Detta för att det är den viktigaste internationella lagstiftningen inom strävandet till jämställdhet mellan kvinnor och män. I min uppsats har jag valt att fokusera på frågan om kvinnors rätt till abort. Detta har gjorts dels för att det är den fråga inom kvinnorätten som

till abort som leder till mest skador för kvinnors fysiska och psykiska hälsa, samt deras sociala, politiska och ekonomiska status i samhället. Vidare är restriktiv lagstiftning mot abort mycket nära kopplat till andra delar av reproduktiv hälsa.

Tidsperioden jag begränsat mig till är från år 1979 då CEDAW kom till tills idag, just på grund av att jag valt att lägga fokus på den här konventionen specifikt. Min undersökning om The Mexico City Policy har avgränsats till att undersöka policydokumentet i sig, samt några källor som är Internetsidor som tillhör organisationer som öppet motsätter sig denna policy, såsom Center for Reproductive rights och Populationaction, vilka båda är för rätten till reproduktiva rättigheter. Detta har jag gjort för att få både en positiv (subjektiv) och negativ bild av policyn. Dock har utbudet av material som behandlar denna policy varit extremt begränsad, och ofta mycket vinklad (antingen extremt positivt eller extremt negativt).

1.5. Begränsningar

En aspekt som kan ses som begränsande för min studie av CEDAW är den kulturella aspekten. Konventionen i sig existerar på grund av initiering av främst västerländska stater och speglar också därför en kvinnobild som främst finns i denna del av världen. Detta har också lett till att jag i min sökning efter litteratur som är relevant för denna studie funnit att de flesta källor som jag sett som användbara hör hemma i en vit, västerländsk kontext. Detta gör att den kulturella aspekten av denna studie blir begränsad, men kan även ses som en svaghet i CEDAW:s utformning.

1.6. Begrepp

Jag kommer i denna uppsats att använda mig främst av två officiella handlingar. Dels

Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som är en

FN-konvention som lagligt binder de stater som ratificerar den att aktivt förändra kvinnors status i samhället, för att jämställa dem med männen. För att benämna de stater som ratificerat konventionen kommer jag att använda mig av begreppet konventionsstater.

Vidare kommer jag att använda mig av policydokumentet The Mexico City

Policy (MCP), som är ett policydokument utfärdat av den amerikanska regeringen 1984, som

avsäger internationella organisationer rätten till bistånd från den amerikanska regeringen om de medverkar i abortrelaterade aktiviteter. Denna policy kallas även för The Global Gag rule av dess motståndare.

Då jag kommer att använda mig av termen osäkra aborter i del 4.3 vore det på sin plats att förklara vad som där menas med just osäkra aborter. Jag har utgått i mitt resonemang från Världshälsoorganisationens (WHO) rapport om osäkra aborter och den statistik som visar på de negativa effekter osäkra aborter medför för kvinnor. Därför har jag valt att även använda mig av WHO:s definition av denna term. I denna rapport definieras osäkra aborter som ”…en procedur ämnad att avsluta en ofrivillig graviditet utfört antingen av personer som saknar nödvändiga kunskaper eller i en miljö som inte uppfyller minimala medicinska standard, eller både och”. (Unsafe abortions 2004:1)

Jag kommer även att hänvisa till begreppet liberalfeminism, främst till dess koppling till CEDAWs teoretiska grunder. Liberalfeminismen har främst arbetat för förändringar kvinnors ökade rättigheter i den offentliga sfären, exempelvis kvinnlig rösträtt, kvinnors rätt till studier och mindre inom den privata och personliga sfären. Idén finns även att lagar och förändringar i rättsprocesser medför förändringar även i samhället i övrigt. Fokusen i den liberalfeministiska teorin ligger på den institutionella makten. (Gemzöe 2002:31)

2. Teoripresentation

Som teoretisk ansats i denna uppsats har jag använt mig av den feministiska teorin. I följande kapitel kommer jag att klargöra för kärnpunkter i den feministiska teorin, för att därefter sätta fokus på och presentera de delar av feministisk teori som är av relevans för min analys av CEDAW och internationell rätt vad gäller kvinnors reproduktiva hälsa.

2.1. Feminism

Den feministiska teorin utmanar de traditionella teorierna inom internationella relationer genom att införa maktaspekten mellan könen. Medan de traditionella teorierna, såsom realismen och liberalismen, lägger stor vikt vid statens makt, lägger feminismen fokus på patriarkatets makt. Feministisk teori strävar efter att belysa de strukturer i samhället som förtrycker individer på basis av kön och visa på den maktobalans som finns mellan könen. (Gemzöe 2002:96)

Inom den feministiska teorin skiljer man mellan begreppen kön och genus; där kön är klassificering av individer utefter vilket biologiskt kön individen i fråga har, medan genus är det socialt konstruerade könet (d.v.s. egenskaper, eller könsroller, som tillskrivs och förväntas av individen baserat på vilket det biologiska könet är.). Denna skiljelinje mellan begreppen genus och kön (engelskans gender respektive sex) är av största vikt för feministisk teori, då denna teori menar att det är könsroller som utgör ramarna för en individs handlingsutrymme och möjlighet till maktinnehav, samt att dessa könsroller är produkter av den patriarkala strukturen. (Steans 1998:10)

Den feministiska teorin menar att vi lever i ett patriarkat, och att traditionellt sett maskulina egenskaper och företeelser har högre värde än de feminina. Detta gör att traditionellt kvinnliga egenskaper och företeelser (och därmed också kvinnor som grupp) är systematiskt underordnade männen. Feministisk teori menar att eftersom könsroller är socialt inlärda och genomsyrar samhället, ses de som naturliga. Detta i sin tur leder till att diskriminering av kvinnor på basis av kön ses som försvarbart. (Steans 1998:11, Millett 1970:34)

Inom den feministiska teorin vill man även belysa kvinnors gemensamma upplevelser. Med detta menas att även om man tar i beaktelse de skillnader som finns i faktorer såsom kultur, etnicitet och klass, är ändå den patriarkala strukturen genomgående i de flesta av samhällen. Genom att belysa problematiken ur denna vinkel, försöker feministisk

teori att föra fram kvinnors situation på agendan och vara en kritisk röst gentemot de etablerade teorierna i den rådande strukturen. (Steans 1998: 4, 11)

Mannens överordnade ställning i patriarkatet gör vidare att mannen blir normen för makthavaren. Detta betyder att kvinnors möjlighet till maktinnehav (även över sig själva) blir begränsat. Cynthia Enloe menar att då femininitet inte är hopkopplat med makt, osynliggörs kvinnor i politiken. Kvinnor måste då anpassa sig till patriarkatets maskulina mallar för att uppnå maktpositioner. Den rådande maskuliniteten blir då normen för makthavare. Den maskulina karaktär makten har gör att kvinnor inte är jämlikt representerade i maktpositioner, vilket i sin tur gör att t.ex. statliga lagar utgår från mannen och därmed osynliggör kvinnor som grupp. (Enloe 2000:11, Millett 1970:33)

2.1.1. Radikalfeminism

De radikalfeministiska tankegångarna utgår från andra vågens feminism på 1960-talet. Denna teori utgår från kvinnors erfarenheter och belyser det specifika förtrycket gentemot kvinnor, särskilt vad gäller sexualitet. Den radikalfeministiska teorin ställer sig i kritisk position till t.ex. den liberalfeministiska teorins tanke om att jämställdhet mellan könen uppnås genom att synliggöra kvinnor i det offentliga livet. Radikalfeministisk teori menar att genom att sätta fokus på den offentliga sfären (arbetsliv, politik) och skilja mellan förtryck där och i den privata sfären (familjeliv, reproduktion, sexualitet), blundar man för det systematiska förtrycket gentemot kvinnor i den privata. Den form av förtryck som är utgångspunkten för radikalfeministisk teori är den som sker inom personliga förhållanden (såsom äktenskapet) och genom sexualitet. (Gemzöe 2002:46)

Radikalfeministisk teori ser kvinnor som en grupp på så sätt att de delar gemensamma erfarenheter på grund av att alla kvinnor är utsatta för förtryck just på grund av att de är kvinnor. Den kraft som enligt radikalfeminismen utsätter alla kvinnor för förtryck är patriarkatet, d.v.s. det system där män som grupp är överlägsna på alla plan över kvinnor som grupp. (Gemzöe 2002:46)

En av radikalfeminismens viktigaste röster är Kate Millett, som sent 1960-tal introducerade just termen patriarkat som en ny politisk term. Kärnan i Milletts resonemang ligger i sambandet hon menar att finns mellan sexualitet och makt. Millett menar att man kan tala om sexualpiolitik, då sexualiteten, såsom den offentliga politiken, är genomsyrad av patriarkala maktstrukturer (detta gäller förstås endast i fråga om heterosexualitet). (Millet 1970:32, Gemzöe 2002:46)

Millett menar vidare att det patriarkala systemet bygger på att en grupp människor härskar över en annan, som är underkastade. Millett menar att detta patriarkala system av överordning och underordning är mer inpräntat i oss än något annat förtryckssystem, därför att det härleds tillbaka till det biologiska könet, och framställs därför som ”naturligt”. (Millett 1970:33)

Radikalfeminismen ser familjen som patriarkatets viktigaste institution för att bibehålla makten över kvinnan. Millett menar att genom att genomsyra familjen, länken mellan en individ och samhället, lär sig individer de patriarkala könsrollerna grundligt. Detta menar Millett att syns i samhället då mannen ses som familjens överhuvud. Vidare menar Millett att genom att härleda kvinnans roll i familjen som barnafödare i den patriarkala strukturen till hennes fysiska (och därmed sedda som naturliga och oföränderliga) egenskaper, binder man henne i hemmet. Detta gör att kvinnan då blir beroende av mannen ekonomiskt, vilket konstant återskapar detta beroendeförhållande och mannens hegemoniska status gentemot kvinnan. Denna koppling mellan sexualitet/reproduktion och ekonomi/offentlig makt är av största vikt för det radikalfeministiska resonemanget. (Millett 1970:43)

3. CEDAW- Konventionen om avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor

Kvinnors rättigheter och kampen för att föra in dessa på den internationella agendan har funnits sedan länge. Redan 1946 etablerades en FN-kommission för kvinnors status som samarbetade med kommissionen för mänskliga rättigheter. Denna kommission arbetade då främst med kvinnors politiska status och med att tillhandahålla rösträtt för kvinnor världen över. Även om denna kamp främst handlade om politisk jämlikhet mellan kvinnor och män, motarbetades den av många stater som menade att detta kunde vara ett hot mot balansen inom familjen och att detta var ett privat område. (Tomasevski 2000:7)

Diskriminering på grund av kön var länge ett på internationell nivå ignorerat ämne, även om det till viss del inkluderats i deklarationen om mänskliga rättigheter. Det dröjde ända fram till 1979 innan en konvention som specifikt behandlar den diskriminering som kvinnor exklusivt utsätts för inrättades.

3.1. Konventionens mål och syfte

Det främsta syftet med CEDAW är att belysa de lagar och företeelser i samhället som gör att kvinnor diskrimineras på grund av kön, och därmed vägras jämlikhet med män i fråga om tillgång till grundläggande rättigheter. Konventionen syftar vidare till att rekommendera konventionsstaterna tillvägagångssätt för att eliminera de sociala och legala hinder som kvinnor står inför. Konventionens syfte är även att klargöra för kvinnorättens roll i fråga om mänskliga rättigheter. Konventionen är ett resultat av aktiv kvinnlig involvering i processen att stadga lagar som förstärker kvinnors roll, och dess teoretiska underlag kan definieras som en liberalfeministisk sådan, eftersom man syftar till att genom institutionell uppnå ett jämlikt samhälle. (Tang & Cheung 2000:8, CEDAW förord, Gemzöe 2002:31) CEDAW definierar diskriminering mot kvinnor som:

“… varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av kön som har till följd eller syfte att begränsa eller omintetgöra erkännandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala kulturella eller medborgerliga området eller något annat område för kvinnor, oberoende av civilstånd och med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, eller åtnjutandet eller utövandet av dessa rättigheter och friheter” (CEDAW art. 1)

Ratificering av CEDAW gör stater lagligt bundna att tillta alla åtgärder för att försäkra sig om att diskriminering gentemot kvinnor elimineras. De tänkta åtgärderna inkluderar även ändringar av inrikes lagar och policyn. Stater som ratificerat denna konvention är bundna till att regelbundet rapportera om kvinnors status i landet. (Womenstreaty; Tang & Cheung 2000:7)

Konventionen understryker även att det finns olika nivåer av diskriminering. Å ena sidan åtskiljer konventionen mellan det offentliga och det privata, men även mellan det sociala och det politiska. (Tomasevski 2000:9) Denna belysning av de olika nivåer av diskriminering som finns i samhället visas t.ex. genom att man behandlar ämnet reproduktiv hälsa, som i andra människorättsfördrag ignoreras, som en källa till exklusiv diskriminering av kvinnor:

”Konventionsstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i alla frågor som gäller äktenskap och familjeförhållanden […] med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund.”(CEDAW art 16.1)

Genom att ratificera CEDAW kommer de anslutna staterna (konventionsstaterna) överens om att eliminera diskriminering mot kvinnor genom att inkorporera jämlikhet mellan kvinnor och män inför lagen samt att etablera institutioner som effektivt skyddar kvinnor från diskriminering. (Womenstreaty; Tang & Cheung 2000:8)

Dessutom menar Tang och Cheung att i en tid då världens befolkning expanderar i massiv skala, och kvinnors börda därmed ökar, behövs en kvinnokonvention. Författarna menar att konventionen kan ligga som normativ grund för kvinnoorganisationer som för en kamp för kvinnors ökade inflytande och försäkrande av kvinnors rättigheter i samhället. (Tang och Cheung 2000:17)

Konventionens mål och syfte att vara en juridisk grund för internationell kvinnorätt har dock visat sig vara svår att uppnå. I följande kapitel kommer jag att söka lyfta fram de punkter som CEDAW brister på i sitt syfte att göra detta. För att göra en klar uppdelning av nivåer på dessa brister har jag utgått ifrån konventionens konstruktion samt dess tillämpningsmekanik.

3.2. CEDAW:s ineffektivitet

Sammanfattningsvis är konventionens mål att officiellt stadga lagar som skyddar kvinnor från diskriminering. Emellertid har denna officiella vilja att förändra situationen för världens kvinnor inte motsvarats i verkligheten. Kritiker mot CEDAW menar att detta beror på att

konventionen innehåll inte kan ses som universell, utan är en produktion som har den västerländska kvinnan som utgångspunkt, vilket gör att man kan missa nivåer av diskriminering mot kvinnor som inte är uppenbara i västerländska stater. På grund av den låga status kvinnofrågor har inom politik, kan man också se att den politiska vilja som behövs för att genomföra de ändringar som krävs för att eliminera diskrimineringen av kvinnor, inte finns hos regeringar. Mitt syfte är att ifrågasätta CEDAW:s tillvägagångssätt för att eliminera diskrimineringen mot kvinnor, genom att här nedan undersöka konventionens ineffektivitet.

3.2.1. Konstruktion

Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) består av 30 artiklar som binder konventionsstaterna att juridiskt skydda kvinnor mot diskriminering på basis av kön. Artiklarna behandlar olika delar av det offentliga livet där kvinnor skall enligt lag garanteras jämlikhet med män.

Konventionen använder sig till stor del av ett juridiskt korrekt och könsneutralt språk för att förhindra kön från att utgöra ett hinder för jämlikhet mellan människor. Detta betyder att man syftar till att eliminera diskriminering på basis av kön genom att ge varje individ samma legala rättigheter oavsett kön. Dock ser verkligheten annorlunda ut, då män och kvinnors utgångspunkt i samhället inte är jämlik. Maria Wendt Höjer och Cecilia Åse kallar detta för en politisk paradox; samtidigt som kvinnor är underordnade i vårat samhälle på i princip alla plan, utgår man politiskt och juridiskt från att människor, oavsett kön har samma politiska möjligheter. Detta menar författarna är att ignorera och därför inte heller lösa problematiken med kvinnors politiska maktlöshet. (Wendt Höjer & Åse 1999:3)

Natalie Kaufman och Stefanie Lindquist menar att det finns en stor nackdel med att använda sig av ett könsneutralt juridiskt språk, främst på grund av att man då utgår ifrån ett manscentrerat perspektiv och åsyftar till att ”höja” kvinnor till samma nivå. Författarna menar att detta gör att det blir svårt att belysa de strukturella ojämlikheter vad gäller den maktbalans som finns i samhället mellan män och kvinnor. (Kaufman & Lindquist 1995:114-115)

Kaufman och Lindquist menar att man istället kan använda sig av ett språk som inte har en manscentrerad grund, utan direkt belyser de områden där kvinnor behandlas orättvist, och därmed tar skada av det. Detta gör att man lyfter fram de områden där kvinnor är diskriminerade, men inte män; man kan komma fram till lösningar som utgår från kvinnors situation utan att för det ta mäns handlingar i beaktning samt att man aktivt kan agera för att införa policyn o.s.v. i systemet istället för att passivt arbeta för att eliminera diskrimineringen.

Författarna menar vidare att ett könsneutralt språk gör att obalansen maktmässigt mellan könen ignoreras, och att de löften om rättigheter som ges i konventionen kan endast förbli löften och inte verklighet. Detta på grund av att dessa lagar om rättigheter inte står helt självständigt, utan är inbäddade i en övervägande social och kulturell miljö. Eftersom samhället fortfarande är patriarkalt, gör det att det är främst män som har makten att förändra. Detta i sin tur leder till att lagarna kan tolkas till nackdel för kvinnor. (Kaufman & Lindquist 1995:116-117)

Genom att införa en internationell lagstiftning mot diskriminering på basis av kön, försöker man lagligt sett garantera kvinnor vissa rättigheter. Denna företeelse, alltså att man genom nationell lagstiftning bedriver en kamp för jämlikhet, kallar Lena Gemzöe för ”statsfeminism”. Detta betyder alltså att man går in genom statliga medel för att påverka situationen för att uppnå jämlikhet. (Gemzöe 2002:161) Den feministiska teorin menar dock att för att kunna kräva kvinnors rätt och bekämpa den sexism som finns i samhället måste kvinnors sekundära status uppmärksammas. För att motverka den specifika diskrimineringen som kvinnor utsätts för måste man först erkänna kategorin ”kvinnor”. (Steans 1998:29) Kaufman och Lindquist menar att genom att använda sig av det könsneutrala språket i CEDAW, har jämlikhet mellan könen inför lagen endast ett symboliskt värde. För att kunna uppnå rättvisa i praktiken måste man även rikta språket mot specifika företeelser som bidrar till att kvinnor behandlas orättvist. Detta betyder alltså att man belyser att på vissa punkter (såsom fertilitetskontroll) är kvinnor specifikt diskriminerade och har inte samma rättigheter som männen har. (Kaufman & Lindquist 1995:121-123)

Maria Pia Lara menar att rättigheter är legala kategorier som uppstått inom politiska och moraliska ramverk, och ger oss därför sociala normer med vars hjälp vi kan mäta hur folk beter sig mot varandra. Lara menar vidare att den enhetliga grupp vi ser som mänskligheten, som vi baserar och bedömer dessa rättigheter utifrån, är socialt konstruerad. Detta gäller även den kategorisering vi gör med kön som bas. Att kategorisera människor i enhetliga grupper gör att vi blundar för olika förutsättningar inom dessa grupper.(Lara 2004:63)

Det genusneutrala språket brister även på det sättet att det är övergripande juridiskt och speglar därför inte verkligheten fullt ut. Därför menar Kaufman och Lindquist att för att konventionen skall ha något värde bortom det symboliska, måste texten även indikera att de lagändringar som sker enligt konventionen även skall åtföljas av ändringar i samhället. Alltså skall krav på att stater inte bara skall handla passivt, utan också aktivt, finnas med. För att uppnå detta krävs att man tittar bortom den offentligt synliga diskrimineringen mot

kvinnor (d.v.s. diskriminering gentemot kvinnor i t.ex. lagen.) . Tang och Cheung menar att även om det är viktigt att man använder sig av normer och ett juridiskt korrekt språk, behöver man även syna samhället i sömmarna. Man kan även se detta ur ett feministiskt synsätt, där man menar att den obalans som finns mellan könen kvarstår på grund av de idéer som finns implementerade i de sociala och politiska delarna av samhället, och de verkliga förändringarna sker först när dessa ändras. Dessa idéer inkluderar de olika egenskaper människor tillskrivs på basis av kön, alltså könsrollerna. Dessa är inbakade i vårt sätt att leva och i vårt samhälle, och är därför inte bara svåra att se, utan också svåra att ta itu med.(Tang & Cheung 2000:9, Kaufman & Lindquist 1995:123, Steans 1998:32)

Anledningen till att CEDAW uppkom var att man insåg det sekundära status kvinnors rättigheter hade och fortfarande har inom internationell politik, och ville därför ta fram en stadga som belyser denna problematik. Charlotte Bunch menar dock att det är viktigt att föra kvinnofrågor från marginalen inom MR till centrum. Hon menar att kvinnofrågor ofta behandlas som ett separat ämne och står därför inte i centrum för politiska beslut. Bunch påstår dock att det är fel att behandla dessa frågor som separata, eftersom det gör att de hamnar i skuggan av andra rättigheter. Regeringar baserar inte sina beslut vad gäller internationella relationer på basis av hur andra länder behandlar kvinnor, även om man ofta koncentrerar sig på huruvida mänskliga rättigheter följs eller inte. Detta menar Bunch att tyder på att kvinnors rättigheter får en sekundär status inom politiken och ignoreras inom mänskliga rättigheter. (Bunch 1995:11-12, Stamatopoulou 1995: 45)

Tang och Cheung menar i samma linje att kvinnorättsfrågor måste behandlas på samma plan som andra mänskliga rättigheter. De menar till exempel att eftersom CEDAW-kommissionen och MR-CEDAW-kommissionen är baserade på olika platser (CEDAW i Wien och MR i Genève), misslyckas integrerandet av dessa tu. På grund av denna distans mellan de två kommissionerna förstärks upplevelsen att dessa två områden är separerade. (Tang & Cheung 2000:11)

Inom mänskliga rättigheter finns en skiljelinje mellan det privata och det offentliga och man koncentrerar sig på att angripa de problem som finns på den offentliga nivån eftersom det är de som lättast går att kontrollera genom lagstiftning. Sett ur det radikalfeministiska perspektivet är det otillräckligt att angripa den diskriminering som sker mot kvinnor på det offentliga planet, om kvinnor skall ha samma rättigheter som män, då man menar att grunden till kvinnoförtrycket är det som sker i den privata sfären. Den prioritering som görs inom internationell rätt av det offentliga framför det privata gör att stater kan

befolkningen har fått en systematisk inlärning av könsrollerna, och detta sker i den privata sfären. Detta gör vidare att stater även till viss del kan avsäga sig ansvaret för detta underordnande av kvinnor, då man klassar det privata som något som faller utanför statens ansvarsområde. (Bunch 1995:13, Stamatopoulou 1995:40, Bahar 2000:267)

3.2.2. Operation

För att en konvention skall kunna komma i kraft måste tjugo stater ha ratificerat den, vilket skedde med CEDAW år 1980. I juni 2004 hade över 90 procent av FN:s medlemsstater skrivit på konventionen. Dock är denna siffra mycket intetsägande då många stater, såsom USA, ej ratificerat konventionen, och än fler ratificerat den efter att lagt in reservationer. (Dessa uppgifter finns att hitta på: www.un.org/womenwatch/cedaw)

Det problematiska i tillämpningen av CEDAW ligger i konventionens tre mekaniker: ratificering, reservationer samt rapportering. Då konventionens mål är att vara en stadga för kvinnorätten internationellt, betyder det att det är nödvändigt att så många av FN:s medlemsstater som möjligt skriver på och ratificerar denna konvention. En konventionsstat är nämligen inte lagligt bunden till konventionen så länge staten i fråga inte ratificerat den. Många av de stater som avstått från att ratificera konventionen är utvecklingsländer. Detta är oturligt därför att det är ofta kvinnor i fattiga länder som råkar ut för den största diskrimineringen. Dessa länder menar helt enkelt att de inte har de nödvändiga resurser som krävs för att genomföra konventionens krav. Även politiskt starka stater, däribland USA avstått från att ratificera konventionen, eftersom man menar att konventionen strider mot vissa av landets inrikes lagar. Då USA har en viktig position inom internationell politik, är det faktum att landet inte ratificerat ett direkt hinder för konventionens utveckling. (Tang & Cheung 2000:13)

Det andra problemet CEDAW står inför vad gäller dess tillämpning, är att de stater som ratificerar konventionen kan reservera sig från att tillämpa vissa delar av konventionen. Reservationer finns till för att internationella överenskommelser skall kunna accepteras världen över av så många stater som möjligt, för att de skall kunna ha största möjliga kraft. CEDAW är den människorättsfördrag som dragit på sig flest reservationer. Det problematiska med att så många stater lägger in reservationer mot CEDAW är att konventionens styrka minskar eftersom stater då kan välja vilka delar av konventionen som passar dem och undkomma sina plikter på de punkter som inte passar dem. Detta i sig kan indikera på att man endast uppnår en ”status quo” med denna konvention, eftersom stater då

kan välja att endast lyda under de delar av överenskommelsen som passar deras nuvarande läge. Cynthia Enloe menar att när stater genom sina inrikes lagar och policyn ger kvinnor ett lägre värde än män, tas inte heller kränkning mot kvinnors rättigheter lika allvarligt som de kränkningar män utsätts för. (Tang & Cheung 2000:14, Tomasevski 2000:16, Enloe 2000: XIV)

Reservationer mot internationella överenskommelser är reglerade och får förekomma då det infinns speciella omständigheter. Dessa regler säger att reservationer mot internationella konventioner är oacceptabla om de strider mot vedertagna normer som står till grund för internationell lag samt om de påverkar centrala element i den konvention de reserverar sig mot och därmed utgör ett hinder för att uppnå konventionens mål. Alltså betyder det att de reservationer som lämnas in mot delar av CEDAW av konventionsstaterna inte får motverka konventionens centrala mål och syfte. (Tomasevski 2000:16, Packer 1996:129)

De flesta av de reservationer som lämnats in mot konventionen har varit generella reservationer mot konventionen och dessa gäller ofta religiösa motsättningar. Detta kan ses som stridande mot CEDAW:s generella mål eftersom reservationen är övergripande och gäller hela konventionen. Frågan är om sådana reservationer bör vara gällande då de motsätter sig mot hela konventionen. Dessutom har många reservationer också gällt artikel 16 i CEDAW som behandlar kvinnors reproduktiva rättigheter och äktenskap. Även reservationer av detta slag kan ifrågasättas då tillgång till reproduktiva rättigheter är en central punkt i kvinnors frigörelse. Om kvinnor inte har kontroll över sina kroppar leder detta även till att de begränsas inom andra områden. Avgränsade av tillgång till reproduktiva rättigheter är en källa till diskriminering av kvinnor och ett område där kvinnor är som svagast. Förnekande till reproduktiv valmöjlighet för kvinnor kan i ljuset av detta ses som stridande mot konventionens centrala syfte. ( Packer 1996:131)

För att övervaka diskrimineringen mot kvinnor i konventionsstaterna finns inom ramen för CEDAW ett rapporteringssystem. Detta går ut på att konventionsstaterna senast ett år efter ratificering av CEDAW skall skicka in sin första rapport. Rapporterna tas fram av konventionesstaternas egna regeringar. Dessa rapporter skall innehålla en heltäckande bild över kvinnors situation i landet, samt en identifiering av de hinder som finns för tillämpningen av konventionen i landet. Denna rapport skall också ge en uppskattning av de resurser som behövs för att CEDAW skall kunna komma i kraft i landet. Denna första rapport skall sedan åtföljas av periodiska rapporter vart fjärde år. Dessa rapporter skall innehålla regelbundna

en bild av vilka hinder det finns för skyddandet av kvinnors rättigheter samt en granskning av regeringens prestationer vad gäller implementeringen av mänskliga rättigheter hos landets befolkning. (Tomasevski 2000:14)

Emellertid har denna regelbundna rapportering fullföljts av långt ifrån alla konventionsstater. Staterna menar ofta att det är en stor börda att övervaka och lämna in en rapport vart fjärde år, vilket gör det svårt att övervaka utvecklingen. Ännu ett problem med rapporteringen är att den tid och de resurser som ges för granskandet av dessa rapporter är minimal. CEDAW-kommittén har endast två veckor på sig per år att granska alla rapporter som kommer in från konventionsstaterna, vilket har inneburit att granskningen av rapporterna blivit kraftigt försenat. (Packer 1996:116-118)

Rapporteringen utförs av konventionsstaternas egna regeringar, vilket innebär ytterligare några svårigheter för implementeringen av CEDAW, eftersom det inte finns någon överstatlig institution som kan tvinga stater att följa konventionens regelverk. Corinne A.A. Packer menar att eftersom källan till information är väldigt subjektiv, leder det till att denna information kan ses som enormt bristfällig då stater ogärna bekänner att deras handlingar strider mot en internationellt erkänd konvention. Då varken NGO:s eller privatpersoner är med i övervakandet av konventionens effekter bidrar detta även till att kvinnor och kvinnoorganisationer måste förlita sig på att deras regeringar ser till kvinnors rättigheter. Detta menar Tang och Cheung att underminerar organisationers roll på gräsrotsnivå, vilket även leder till att man misslyckas att ge dessa organisationer den politiska kraft som behövs för att kvinnor själva skall kunna identifiera den diskriminering de utsätts för. Kritik riktat mot den egna regeringen från privatpersoner samt gräsrotsorganisationer kan även leda till en mer mångfacetterad bild av kvinnors status i samhället. CEDAW kan i och för sig användas av NGO:s som underlag för opinionsbildning i konventionsstaterna, men de har ingen direkt legal rättighet att påverka rapporteringen i konventionens tillämpningsmekanik Vidare finns en möjlighet för konventionsstaterna att ställa varandra inför rätta vid händelse att en annan stat bryter mot konventionen. Dock har detta inte hänt i CEDAW:s historia, vilket kan antas bero i många fall på att stater inte ser brott mot kvinnorätten som ett tillräckligt viktig orsak att äventyra relationen till andra stater. (Tang & Cheung 2000:13, Packer 1996:117)

4. Reproduktiv valmöjlighet

Reproduktiv hälsa är, som man genom CEDAW uppmärksammat, ett område där kvinnor och män behandlas olika. Reglering och begränsning av kvinnors tillgång till reproduktiv valmöjlighet (abort inkluderat) är vanligt, vilka kan få förödande effekter för de kvinnor som berörs. Då detta område är direkt kopplat till kvinnans kropp bör det uppmärksammas som ett av de viktigaste områden då man ämnar uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag kommer här nedan med hjälp av feministisk teori visa på den systematiska diskriminering som finns mot kvinnor på grund av etablerade könsroller vad gäller reproduktiv hälsa. Judith Lorber menar att det problematiska med dessa könsroller är att vi i vårt samhälle ser dem som det naturliga tillståndet, och avvikandet från dessa roller som det onormala. Dessa könsroller delar också upp människor i två grupper med ojämlik tillgång till makt och kontroll. Jag kommer även att ta upp vikten av tillgång till reproduktiv valmöjlighet för uppnåendet av ett jämlikt samhälle. (Lorber 2004:80)

4.1. Reproduktiv hälsa och könsroller

Det står klart att idag har kvinnor och män världen över inte samma möjligheter att kontrollera sin egen fertilitet. Kvinnor i många länder måste ha sin partners medgivande för att kunna använda sig av preventivmedel. Inom feminismen menar man att i den patriarkala maktstrukturen finns två sätt att undertrycka kvinnor. Å ena sidan finns bilden av kvinnan som en passiv mottagare som är till för att mannen skall får utlopp för sina sexuella lustar. Denna bild av kvinnan syns i samhället i samband med sexualitet och tas som självklar framförallt inom äktenskapet. Å andra sidan finns bilden av kvinnan som modern, som vårdare och stöttepelare i familjen. De egenskaper som tilldelas den moderliga bilden är mjuka, goda och uppoffrande. Dessa två delar av de kvinnliga könsrollerna, moderlighet och passiv sexualitet, är centrala vad gäller den ojämlika tillgången till reproduktiv hälsa mellan könen. Jag kommer här nedan att gå igenom båda dessa bilder av kvinnlighet och koppla samman dem med reproduktiv hälsa. (Gemzöe 2002:96, 101)

4.1.1. Könsroller och feminism

Sexualiteten är genomsyrad av det ojämlika maktförhållandet mellan könen. Kate Millett menar i sin bok Sexualpolitiken att det är viktigt att politisera sexualiteten då (hetero-) sexualitet är relationer som bygger på maktstrukturer. I denna struktur är männen de

kvinnor systematiskt ingår i den kultur vi lever. Lena Gemzöe menar att de könsroller som sexualiteten innebär återföder varandra. Den underordnade ställning kvinnor har gentemot män gör att mäns sexuella överordning över kvinnor är indoktrinerat i samhällsstrukturen, vilket avspeglas i att kvinnor inte har möjligheten att bestämma över sin kropp. Detta gör att männen inte bara har kontroll över sin egen fertilitet (som kvinnor inte har), men även att de har kontroll över sina partners fertilitet och deras kroppar. Alltså är det i praktiken så att den dominanta manliga delen av befolkningen har makten över den underkastade kvinnliga delen. Detta då sexuellt våld mot kvinnor inte har hög prioritet inom det juridiska väsendet, samt att kvinnor inte helt fritt kan bestämma över sin fertilitet och samtidigt sin egen kropp. (Gemzöe 2002:96-97, Cook 1986:50, Millett 1970:32)

Mäns maktmässiga dominans över kvinnor och sexualitet är tätt ihopkopplade. Lena Gemzöe menar att sexualitet och den obalanserade struktur som finns mellan könen är tätt sammanlänkad med ekonomiska strukturer. Om kvinnor uppnår samma ekonomiska status som männen minskar männens sexuella dominans över kvinnor. Detta kan man enligt Gemzöe se genom att på de platser i världen där kvinnor är mest underkastade männen är också de platser där de ekonomiska klyftorna mellan könen är störst. Det är alltså i de samhällen som kvinnor får minst betalt för sitt arbete (t.ex. om en stor del av den kvinnliga befolkningen är bundna till att arbeta i hemmet) som kvinnor har minst kontroll över sin kropp. Manlig kontroll över kvinnors sexualitet och reproduktiva val speglas också i de lagar och policyn som stater har. Dessa lagar stereotypiserar och straffar kvinnor för deras roll i reproduktion och förnekar dem en jämlik status med män. I samma linje menar Millett också att den patriarkala strukturen kvarstår då kvinnor saknar representation vid maktpositioner som gör att de beslut som tas, tas ofta av män. Detta gör att kvinnor inte kan påverka politiska beslut som berör kvinnors reproduktiva hälsa, och är därmed fast i rollen som den underkastade gentemot män. (Gemzöe 2002:98, Cook 1993:74, Millett 1970:33, Lorber 2004:81)

Gemzöe menar att bilden av kvinnan som mor gör att det finns en förväntning på kvinnor att vara självuppoffrande och underkastade. Kvinnors självklara plats i den patriarkala strukturen är i hemmet som barnafödare. Detta är enligt många feminister den andra grundpelaren i samhällets förtryck av kvinnor; att hålla fast dem i hemmet där de arbetar utan att få erkännande eller ekonomisk status. I detta ingår även de samhälleliga strukturerna som tvingar kvinnor att stanna i hemmet; genom normer som ser kvinnor som självklara mödrar, men även genom de inkomstklyftor det finns mellan traditionellt ”manliga” och traditionellt ”kvinnliga” yrkesgrupper. Traditionellt ”kvinnliga” yrken har också en lägre

status och är oftare deltidsarbeten. Detta gör då att kvinnor dels blir ekonomiskt beroende av sina män, men också att de hålls kvar som den del av familjen som tar hand om hem och barn. Att kvinnan är bunden till hemmet fjärmar henne från samhället och därmed utesluter henne från möjligheten att uppnå makt. Millett menar att den patriarkala familjestrukturen är ett sätt att återskapa det maktförhållande som finns mellan könen i familjen där statlig auktoritet inte räcker till. Detta menar Millett att även gäller i de samhällstrukturer där officiell juridisk jämlikhet råder mellan könen. (Gemzöe 2002:102, 116, Millett 1970:41, Lorber 2004:81)

Kvinnor gör den allra största delen av arbetet, som dock till största del är oavlönat och pågår inom hemmets väggar. Eftersom detta arbete inte främjar kvinnors ekonomiska situation hjälper den till att bibehålla kvinnors låga status i samhället. Millett menar att kvinnans låga status i samhället är en ständig funktion av hennes ekonomiska beroende av mannen, vilket gör kvinnan maktlös. Detta gör att kvinnor inte kan hävda sig och kräva kontroll över sin egen fertilitet och sin egen kropp. Kärnan i det feministiska resonemanget kring reproduktiva rättigheter är med andra ord dels att det är viktigt i sig att har tillgång till reproduktiv hälsa, men även att det är viktigt för jämställdheten i det offentliga då det finns en koppling mellan tillgång till reproduktiv hälsa och ekonomiskt oberoende. (Millett 1970:47)

4.2. Vikten av reproduktiv valmöjlighet

Befolkningstillväxten på jorden accelererar med hög fart, och tillgången till reproduktiv valmöjlighet är en av de viktigaste åtgärder man tagit till på global nivå för att få bukt med detta konstant växande problem. Genom internationella befolkningskonferenser har man försökt att stater emellan komma överens om åtgärder gällandes reproduktiv hälsa, för att stagnera jordens befolkningstillväxt. Reproduktiv hälsa ses alltså som en metod att lösa det globala ekonomiska problemet befolkningstillväxt. I syfte att lösa detta problem hamnar dock individens problem i skuggan av statens ekonomiska problem. Jag kommer här nedan att redogöra vikten av reproduktiv valmöjlighet för den enskilda människan och samt varför reproduktiv valmöjlighet är av största vikt för uppnåendet av en jämlikhet mellan kvinnor och män.

Det är av största vikt för stater att stagnera den snabbt ökande befolkningsökningen som finns i världen idag, då staten är skyldig individer vissa grundläggande möjligheter. Detta gäller främst utvecklingsländer som oftast inte har de resurser som krävs för att tillgodose ett konstant växande antal medborgare deras

om reproduktiv hälsa. Anita Hardon menar att preventivmetoder som inte baserar sig på individens egen kontroll över sin fertilitet kan ifrågasättas, eftersom detta inskränker på individens fria val till att bestämma när man börjar användandet och när man slutar; alltså att användandet av preventivmedel skall baseras på individens fria vilja. Detsamma menar hon gäller då man för att begränsa befolkningsökningen använder sig av metoder som utnyttjar svagheter hos befolkningen, såsom att ge gratis mat åt fattiga om de går med på att sterilisera sig. Detta då man utnyttjar ett område där befolkningen är som svagast, för att nå ett övergripande statligt mål. Vidare menar Rebecca J. Cook att om internationell MR ska vara gällande bör den kräva att stater ta till effektiva metoder för att skydda kvinnors reproduktiva hälsa och ge kvinnor kapaciteten att själva bestämma sin egen fertilitet. Att ha makten över sin egen kropp bör prioriteras som en av hörnstenarna inom kampen för jämlikhet mellan könen. (Cook 1993:75, Hardon 1997:5)

I rapporten om den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) i Kairo 1994 definieras reproduktiv hälsa:” Reproduktiv hälsa […] innebär att människor har möjlighet att ha ett tillfredställande sexliv och att de har förmågan att reproducera och friheten att bestämma om, när och hur ofta de gör det.” (Hardon1997:6) Reproduktiv hälsa skall alltså basera sig på valmöjlighet både vad gäller individens sexliv och familjeförhållanden. Corinne A.A. Packer menar vidare att reproduktiv valmöjlighet är då en individ har rätten att uppnå den kunskap och erhålla de förutsättningar som krävs för att fritt kunna kontrollera sin egen fertilitet och därmed kunna bestämma antal och tidpunkt för barnafödande. (Packer 1996:V, 11)

Vad ett barn betyder för en individs liv är något som endast kan bedömas av individen själv. Födande av ett barn betyder, speciellt för kvinnor, stora bördor på individens fysiska och psykiska hälsa, samt en börda på individens sociala och ekonomiska liv. Packer menar därför att man med hjälp av mäskliga rättigheter kan begränsa statens kontroll över reproduktiv valmöjlighet. Samtidigt tvingar också dessa mänskliga rättigheter staten att skydda dessa reproduktiva rättigheter och tillhandahålla människor deras minimala behov för att de skall kunna leva ett värdigt liv. Detta betyder att människor skall ges möjligheten att kontrollera sin egen fertilitet efter egen vilja och de egna förutsättningarna. Detta ser dock annorlunda ut i praktiken då miljoner människor världen över är förnekade denna möjlighet. En anledning till att dessa internationellt erkända reproduktiva rättigheter inte får en effekt i verkligheten är att reproduktiv hälsa är ett känsligt ämne då det automatiskt innehåller politisk inblandning i familjeförhållanden, ändrande av genusrelationer samt religiösa och kulturella skillnader mellan olika stater. I strukturer där kvinnans roll som barnafödare är självklar och

därmed inte heller ifrågasatt, ses inte heller kvinnors tillgång till fertilitetskontroll som något alternativ. (Packer 1996:2)

Att reproduktiv hälsa är ett så pass omstritt ämne har burit med sig stora problem för internationella överenskommelser, såsom CEDAW. Protester som handlar om kulturella och religiösa skillnader är vanligt så det gäller jämlik tillgång till reproduktiv hälsa för kvinnor och män. Detta har man försökt lösa genom att formulera reproduktiva rättigheter så öppet som möjligt för att dessa skall kunna anpassas efter den kulturella ramen. Till exempel bestämdes i befolkningskonferensen i Mexico City 1984 att:

”Regeringar bör […] tillhandahålla universellt tillgänglig information, utbildning och de nödvändiga resurser att bistå par och individer att uppnå deras önskade antal barn […] Dessa bör inkludera alla medicinskt godkända och lämpliga metoder av familjeplanering […] för att garantera frivillig och fritt val i enlighet med skiftande individuella och kulturella värderingar.” [Min kursivering] (Packer 1996:13)

Detta kan i praktiken dock vara till stor nackdel för kvinnors verklighet. Kvinnor världen över tampas med samma problem vad gäller reproduktiv hälsa. Cynthia Enloe menar även att man även måste tänka i termer av maskulint och feminint för att kunna ta itu med problemen. De patriarkala strukturerna är gemensamma världen över, även om dessa skiftar i grad mellan kulturer. Enloe menar att genom att tänka i form av kulturskillnader misslyckas man att se de gemensamma problem kvinnor står inför. Genom att lägga alltför stor vikt på kulturella skillnader, kan detta rättfärdiga diskrimineringen av kvinnor. Enloe menar att man måste tänka i banor av genus för att kunna se de strukturella maktskillnaderna mellan män och kvinnor som existerar världen över. Lena Gemzöe menar vidare att om kvinnor av olika kulturer ges samma möjlighet att ha jämlika rättigheter med männen, gör de kulturella olikheterna ingen skillnad. (Enloe 2000:1, Gemzöe 2002:157)

Ur individuell synpunkt betyder begränsad tillgång till reproduktiv hälsa en direkt negativ påverkan på kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Packer menar att inrikes lagar som tillämpas i många stater världen över (specifikt i utvecklingsländer) just nu inte motsvarar befolkningens behov av reproduktiv valmöjlighet. Packer menar att de höga siffror av illegala aborter som finns i världen just nu, indikerar att folk är i större behov av tillgång till preventivmedel än vad som tillåts genom lagar och policyn. Illegala aborter medför ofta osäkra aborter, som kan ge kvinnor bestående skador som gör dem handikappade på ett eller

annat sätt. Därför krävs att individers behov att skaffa preventivmedel balanseras med statens lagar och policyn. (Packer 1996:1,3)

Fysiska skador och till och med död som direkt följd av graviditet är vanligt, särskilt i utvecklingsländer. Packer tar som exempel att en femtedel av dödssiffrorna hos kvinnor i tredjevärlden beror på komplikationer i samband med graviditet och barnafödande. Samtidigt kan barnafödande vid en väldigt ung ålder leda till att möjligheten till utbildning för en kvinna minskar drastiskt, vilket i sin tur leder till större risk att hamna i fattigdom. Detta gör kvinnor till en socialt och ekonomiskt utsatt grupp om de inte kan själva kontrollera sin egen fertilitet. (Packer 1996:5)

De fysiska skador kvinnor får på grund av komplikationer efter graviditet och osäkra/misslyckade aborter leder i många utvecklingsländer ofta till att de även begränsas i andra delar av sitt liv. Rebecca J. Cook menar att eftersom kvinnor ofta stereotypiseras endast som den del av familjen som har som uppgift att föda barn, är kvinnors värde som individer kopplat direkt till deras förmåga att reproducera. Skador på grund av graviditet kan därför göra kvinnor isolerade från det samhälle de lever i. Kvinnor får också oftast bära den största bördan för en oönskad graviditet eftersom detta är direkt kopplat till deras kroppar. Detta betyder att om kvinnor inte innehar möjligheten att bestämma över sin egen fertilitet, har de heller ingen verklig kontroll över sitt resterande liv. (Cook 1986:51, Packer 1996:8-9)

Judith Lorber menar att kvinnor tillskrivs könsroller som svaga och maktlösa, medan män tillskrivs starka och dominanta egenskaper som bibehåller deras maktposition. Detta påverkar kvinnors tillgång till reproduktiv hälsa på det sätt att lagar stiftas som tar dessa roller i beaktande. Med andra ord återföds bilden av kvinnan som svag och underkastad genom att man inte tillåter henne bestämma över sin egen fertilitet. I många stater har man krav som, förutom mannens medgivande, kan vara att kvinnan måste ha fött ett visst antal barn för att kunna ha tillgång till preventivmedel, eller att hon måste vara gift. Dessa krav gör, förutom att förvärra den enskilda kvinnans situation, att de ojämlika förhållandena mellan män och kvinnor i samhället bevaras. (Lorber 2004:83)

4.3. Abort

Abort är den del av kvinnors reproduktiva hälsa som är mest känsligt, mycket på grund av de olika sätt som finns att se på abort. Pro-life rörelsen, som kämpar för restriktioner och förbud av fri abort, argumenterar för att ett foster har lika mycket rätt till liv som den födda individen. Feminister och pro-choice rörelsen å andra sidan menar att kvinnan bör kunna ha

kontroll över det som påverkar hennes kropp och att abort bör vara fritt för alla kvinnor utan restriktioner. Restriktioner mot abort förekommer av olika grad i de flesta staters lagar. Dessa restriktioner tillåter abort endast då det gäller fall som innefattar våldtäkt, incest, graviditet som direkt hotar kvinnans fysiska hälsa och dylikt. (Weisberg 1996:932)

Abort är fortfarande den största olösta frågan gällande reproduktiv hälsa internationellt. Detta beror på att man fortfarande har väldigt olika inställning och lagar beroende på stat vad gäller abort. T.ex. har den etiska frågan om värdet av ett fosters liv skapat debatt kring abort. Vidare slitningar mellan olika parter har också uppstått då den medicinska utvecklingen fått stora framgångar i att rädda foster vid ett tidigt stadium, vilket gör att ett etiskt dilemma uppstår i när man bör se fostret som en fullvärdig människa. (Hardon 1997:6, Weisberg 1996:936)

Ur feministisk synpunkt är dock att förneka kvinnor rätten till abort kärnan till kvinnoförtryck. Man menar att genom att förneka kvinnan tillgång till de metoder som behövs för att kontrollera sin egen fertilitet tvingar man henne in i ofrivilligt moderskap. Detta gör att kvinnan då fastnar i rollen som moder och blir därmed ekonomiskt beroende av sin make (eller samhällets patriarkala struktur) för att överleva. Detta gör i sin tur att kvinnan inte har någon tillgång till makt. (Weisberg 1996:937)

I rapporten av FN:s Internationella befolknings- och utvecklingskonferens (ICPD) i Kairo 1994 menar man att för att lyckas med internationell familjeplanering, måste man sätta större fokus på att tillhandahålla information och utveckla ett större utbud av möjligheter för den som väljer att använda sig av preventivmedel. Detta menade man att även gäller tillhandahållande av säkra aborter, där detta är lagligt. (Hardon 1997:5)

Det står även i Världshälsoorganisationens (WHO) rapport om osäkra aborter att när tillgång till information om preventivmedel saknas, eller när preventivmedlen som finns tillgängliga inte är effektiva nog eller är problematiska för användaren ökar antalet aborter. Detta är ett enormt problem i de länder där abort inte är lagligt och därför utförs av icke-kompetenta personer. WHO menar i sin rapport vidare att osäkra aborter är i tredjevärlden den största orsaken till dödlighet i samband med graviditet, vilket är mycket olyckligt eftersom ingreppet är, om det utförs av kompetent personal, både enkelt och säkert. Man menar vidare också att man kan se att när man inför mer restriktioner på kvinnors tillgång till abort (såsom att sätta upp villkor på vilka fall som medför kvinnor rätt till abort), ökar dödlighet i samband med graviditet hos kvinnor. (Unsafe Abortions 2004:1, 3, 5)

strukturerna i samhället. Hon menar att när kvinnor inte har rätten att bestämma över sin egen kropp och sin fertilitet, drivs de till att genomgå osäkra aborter, för att kunna ha någon sorts kontroll över sitt liv. Inom den radikalfeministiska teorin ser man vidare en obalans mellan tillgången för kvinnor till fertilitetskontroll och sexualiseringen av kvinnan. Man menar att samtidigt som de preventivmedel som finns, om de finns, tillgängliga för kvinnor ofta är ineffektiva och problematiska, tvingas kvinnor in i sexuella relationer. Detta gör att kvinnor å ena sidan är under männens direkta fysiska dominans, men även under kontroll av samhällets begränsning juridiskt. (Millett 1970:50, Weisberg 1996:937)

Anita Hardon ser på tillgången till abort ur ett mänskliga rättigheter perspektiv och menar att man kan se förbud mot abort som brott mot kvinnors grundläggande rättigheter. Detta menar hon att eftersom sexuella övergrepp och våldtäkt på kvinnor fortfarande används systematiskt i världen. Detta gör att om kvinnan inte har tillgång till abort måste hon ofrivilligt föda ett barn som tillkommit under omständigheter som är psykiskt och fysiskt våldsamma mot henne. Detta gör att man kränker kvinnan i fråga. (Hardon 1997:6)

De restriktioner som man genom lagstiftning lägger på kvinnors tillgång till fri abort medför alltså enligt feministiskt synsätt direkta skador på kvinnors kroppar. Dessa är beroende på att där abort inte är lagligt, söker kvinnor sig till icke-kompetenta personer som utför aborterna (eller gör det själva). Dessa ingrepp ger kvinnor bestående skador. Vidare kan man även se detta ur ett systemperspektiv. Detta betyder att kvinnor som skadats under ingrepp gjorda av icke-kompetent personal och får bestående skador kan helt uteslutas ur sitt samhälle då de inte längre kan föda barn. Feminismen menar att kvinnors roll i familjen som barnafödare begränsar hennes valmöjligheter, och en kvinna som inte kan föda barn kan i många samhällen ses som ingenting värd. Vidare synliggör feminismen männens dominans över kvinnan i ett patriarkalt system. Detta kan man se vad gäller restriktioner mot fri abort genom att kvinnan har då ingen direkt kontroll över det som sker med hennes kropp. Detta gör att hon är fängslad i sin kropp för att bära ett barn som hon är ovillig att föda.

Kvinnan skadas alltså enligt feminismen av restriktioner i abortlagstiftningen på olika plan. Dels skadas kvinnans fysiskt genom osäkra abortingrepp och psykiskt genom de samhälleliga normerna, men också systematiskt. Genom restriktiv lagstiftning mot abort förstärks det hegemoniska maktförhållandet som finns mellan könen. Kvinnan har inte det fria valet att bestämma över sin egen kropp och sin fertilitet, vilket gör att hon tvingas vara moder och ha ansvar över sitt barn. Kvinnans status hålls på den låga nivå den redan ligger då man genom sådan lagstiftning ger än mer makt till mannen i de familjära och reproduktiva förhållandena.

5. The Mexico City Policy

Vid befolkningskonferensen i Mexico City i augusti 1984 tillkännagav den dåvarande amerikanska regeringen med president Ronald Reagan i topp att man inte längre tänkte bidra med statliga pengar till internationella NGO:s som hade någon sorts relation till abort. I detta ingick tillhandahållande av abort, att råda kvinnor att göra abort samt kämpande för kvinnors aborträttigheter. Denna restriktion gällde även de organisationer som för egna pengar bekostade denna verksamhet. Regeringen i USA gjorde en redogörelse för detta, som kom att kallas för The Mexico City Policy (MCP), och för The Global Gag rule av dess motståndare. De statliga amerikanska bistånden utdelas genom den statliga instansen U. S. Agency for International Development (USAID) som är den ledande biståndsgivaren vad gäller tillhandahållande av familjeplaneringshjälp och preventivmedel. Denna policy var i verkan under båda de republikanska presidenterna Ronald Reagan och George Bushs mandatperioder mellan 1984 och 1993. Dock upphävdes denna policy av den demokratiske presidenten Bill Clinton i januari 1993, för att återigen sättas i verkan av den nuvarande republikanske presidenten George W. Bush den 22 januari 2001. (Global gag rule: History and resource library). Policyplanen går enligt dokumentet ut på att vägra bistånd till internationella NGO:s så länge de har någon som helst kontakt med abortrelaterade uppgifter. Man menar i dokumentet även att man genom påtryckningar på FN-organet United Nations Fund for Population Activities (UNFPA) ämnar avleda det amerikanska biståndet till detta organ från att ha något att göra med abortaktiviteter. (Mexico City Policy 1984:5)

5.1. Varför MCP?

USA har sedan länge varit involverad i att tillhandahålla finansiell hjälp, främst till utvecklingsländer, gällandes familjeplanering. Detta har varit främst i syfte att begränsa befolkningsökningen i stater i tredje världen, för att därigenom uppnå en utveckling av dessa länders ekonomi. I MCP dokumentet uttalar sig den amerikanska regeringen om att befolkningsökningen i världen nått ett stadium där en balans är nödvändig för utvecklingen. Dock menar man också att befolkningsökning i sig inte är ett dåligt fenomen, utan blir endast det då den sociala och den ekonomiska situationen i landet är så pass dåligt att en befolkningsökning inte är hanterbart. Dock menade man med MCP att även om USAID tillhandahåller bistånd för utvecklande av metoder för familjeplanering, att det var mot det amerikanska folkets vilja att genom statliga medel finansiera abort. George W. Bush säger i