• No results found

Pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt stöd i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt stöd i förskolan"

Copied!
36
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

BarnUngaSamhälle (BUS)

Examensarbete

15 högskolepoäng

Pedagogers bemötande av barn i behov

av särskilt stöd i förskolan

Pedagogues response to children

with special needs in pre-school.

Ulrika Nilsson

Therese Svensson

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap Examination: 2010-01-13

Examinator: Fanny Jonsdottir Handledare: Thom Axelsson

(2)
(3)

Abstract

Nilsson Ulrika & Svensson Therese (2009) Pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt

stöd i förskolan. Pedagogues response to children with special needs in pre-school.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur några pedagoger bemöter barn i behov av särskilt stöd. Diskussion med pedagogerna angående vilka barn de anser är barn i behov av särskilt stöd är ytterligare något som kommer tas upp. Undersökningen kommer vidare att belysa vilket stöd och handledning pedagogerna har tillgång till för att möta och hjälpa dessa barn att utvecklas efter egna förutsättningar. De frågeställningar som undersökningen utgår ifrån är följande:

• Vilka barn anser pedagogerna är i behov av särskilt stöd? • Hur bemöter pedagogerna barn i behov av särskilt stöd?

• Vilken handledning och vilket stöd behöver och får pedagogerna för att kunna möta och hjälpa ett barn i behov av särskilt stöd att utvecklas efter sina egna förutsättningar?

Undersökningen har ägt rum på två olika förskolor och fyra pedagoger, två rektorer och två specialpedagoger har blivit intervjuade. Kvalitativa intervjuer är den metod som användes för att samla in det empiriska materialet. Undersökningen visar att det är av stor vikt att pedagogerna får handledning och stöd i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Ytterligare visar undersökningen att pedagogernas bemötande av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barnens utveckling. Den tidigare forskningen poängterar att pedagogernas bemötande av barn är av betydelse för barns utveckling, vilket även är en av slutsatserna i denna undersökning.

(4)
(5)

Förord

Båda författarna har varit delaktiga under arbetets gång och ett nära samarbete har ägt rum. Arbetet har flutit på bra och det har varit ett ämne som intresserar oss och är lärorikt för vårt kommande yrke.

Vi vill tacka pedagogerna, specialpedagogerna och rektorerna för visat intresse och ett trevligt samarbete med givande och öppna samtal.

(6)
(7)

Innehållsförteckning

1 Inledning

...8

1.1 Syfte och frågeställningar...9

1.2 Disposition...9

2 Forskningsöversikt och teoretisk förankring

...10

2.1 Läroplanen för förskolan, Lpfö 98...10

2.2 Tidigare forskning...10

2.3 Teoretisk anknytning...13

2.3.1 Daniel Stern...13

3 Metod

...14

3.1 Kvalitativa intervjuer som metod ...14

3.2 Urval...15

3.3 Genomförande ...17

3.4 Forskningsetiska övervägande...17

4 Resultat och analys

...19

4.1 Barn i behov av särskilt stöd ...19

4.2 Arbete med barn i behov av särskilt stöd ...20

4.3 Pedagogers bemötande och pedagogiska diskussioner ...22

4.4 Handledning och stöd...24

5 Diskussion och kritisk reflektion

...29

5.1 Diskussion ...29

5.2 Kritisk reflektion...30

Referenslista

...32

Bilagor

Bilaga I Intervjufrågor till pedagoger Bilaga II Intervjufrågor till rektor

(8)

1 Inledning

”Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver” står det att läsa i skollagen (Utbildningsdepartementet, 1985). Detta är viktigt och som pedagog måste man tänka på att inte bara se barnets svårigheter utan istället fokusera på miljön och ändra den utifrån barnets behov, möjligheter och förutsättningar (Drugli, 2003:19).

Samtidigt diskuteras det mycket om en skola för alla och hur viktigt det är att alla barn ska bli inkluderade. Detta gäller såväl förskolan som skolan. I Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2001:8) står det att alla som arbetar i förskolan skall utforma och anpassa verksamheten efter alla barns behov. Men är detta egentligen möjligt? Får pedagogerna någon hjälp i form av stöd och handledning av rektor och/eller av specialpedagoger till att anpassa miljön och verksamheten så att alla barns behov tillgodoses? Vidare kommer arbetet att undersöka hur pedagogerna bemöter barn i behov av särskilt stöd. Det finns begränsat med tidigare forskning kring hur pedagoger bemöter barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Det mesta som är skrivet är dessutom kopplat till skolans verksamhet. Litteratur kring vilken handledning och vilket stöd pedagogerna får ute i verksamheten finns det också sparsamt om. Därför är detta arbetet väldigt relevant för pedagoger ute i förskolan.

Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2001:8) tar upp hur pedagogens bemötande, samspel och förståelse av barnets behov är av stor vikt för en positiv utveckling hos barnet. För att detta ska bli möjligt behöver pedagogerna kontinuerligt uppdatera sina kunskaper och lära sig att kritiskt granska betydelsen av hur deras beteende och bemötande påverkar barnen. Många pedagoger i förskolan harkompetensför att hjälpa barn i behov av särskilt stöd. Men eftersom alla barn är olika och behöver bemötas på olika sätt behöver pedagogerna stöd från ledning, möjlighet till handledning och kompetensutveckling för att kunna möta alla barn.

Undersökningen kommer ytterligare att belysa vilka barn som anses vara barn i behov av särskilt stöd. Det är svårt att avgränsa gruppen barn i behov av särskilt stöd då det finns barn som under en kort period behöver tillfälligt stöd, som t.ex. vid en kris i familjen (Stenmalm

(9)

Sjöblom & Johansson, 1992:78). Barns svårigheter kan vara mer eller mindre synliga och barnen mer eller mindre i behov av stöd. Gruppen barn i behov av särskilt stöd är väldigt stor och i denna grupp finns problematik som t.ex. ADHD, synskada, funktionshinder, diabetes och allergier.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att undersöka hur några pedagoger bemöter barn i behov av särskilt stöd. Diskussion med pedagogerna angående vilka barn de anser är barn i behov av särskilt stöd är ytterligare något som kommer tas upp. Undersökningen kommer vidare att belysa vilket stöd och handledning pedagogerna har tillgång till för att möta och hjälpa dessa barn att utvecklas efter egna förutsättningar.

Frågeställningarna som undersökningen kommer att utgå ifrån är:

• Vilka barn anser pedagogerna är i behov av särskilt stöd? • Hur bemöter pedagogerna barn i behov av särskilt stöd?

• Vilken handledning och vilket stöd behöver och får pedagogerna för att kunna möta och hjälpa ett barn i behov av särskilt stöd att utvecklas efter sina egna förutsättningar?

1.2 Disposition

Arbetet är disponerat i följande delar. Först beskrivs den tidigare forskningen. Efter det diskuteras metodvalet och deltagarna presenteras. Ett kapitel med analys av resultatet där författarna kopplar tidigare forskning, teori och läroplan för förskolan (Lpfö 98) till resultatet finns därefter. I det sista kapitlet diskuteras arbetets genomförande, vad fungerade bra och vad kunde ha gjorts annorlunda. De viktigaste slutsatserna och sammanfattning av arbetes resultat kommer även att belysas.

(10)

2 Forskningsöversikt och teoretisk förankring

2.1 Läroplanen för förskolan, Lpfö 98

Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2001, 8, 14) och Skollagen (Utbildningsdepartementet, 1985) poängterar vikten av att anpassa verksamheten till barn som tillfälligt eller varaktigt behöver särskilt stöd. Arbetslaget och de som arbetar i förskolan har som uppdrag att utforma verksamheten så att alla barn i förskolan kan utvecklas efter sina egna behov och förutsättningar. De barn som befinner sig i svårigheter har enligt Lpfö 98 rätt till extra stöd och stimulans som är utformat för att gynna barnens utveckling (Utbildningsdepartementet, 2001:8, 14, Utbildningsdepartementet, 1985).

”Alla som arbetar i förskolan skall: Samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling” (Utbildningsdepartementet, 2001:13). Ytterligare har pedagogerna ansvar för att utforma förskolan så att barn med svårigheter känner trygghet och får det stöd som de behöver. För att barnen ska få en trivsam tid under förskoletiden måste pedagogerna ha förståelse för barnens behov och därigenom samspela med dem (Utbildningsdepartementet, 2001:13-14).

2.2 Tidigare forskning

Begreppet "barn i behov av särskilt stöd" är svårt att definiera (Stenmalm Sjöblom & Johansson, 1992:78). Det kan handla om barn som har allt från allergi till fysiska och psykiska svårigheter. De fysiska svårigheterna är lättare att se och känna igen än vad de psykiska är. Vissa barn behöver extra stöd och hjälp under längre perioder, medan andra barn behöver det under en kortare tid, t.ex. då familjen befinner sig i en kris. Barn i behov av särskilt stöd kan också vara barn som far illa, invandrar- och flyktingbarn samt barn med mediciniska handikapp. Vissa barns svårigheter kan man se med blotta ögat medan andras inte alltid är så uppenbara (Stenmalm Sjöblom & Johansson, 1992:78).

(11)

”Tidigt insatta åtgärder kan troligen förebygga problemutvecklingen hos en stor del av barnen” (Drugli, 2003:8). För pedagogerna som arbetar med de yngre barnen i förskolan innebär det ett stort ansvar, anser May Britt Drugli (2003:8). Pedagogerna behöver ha kunskaper för att kunna se barnens behov i tidig ålder. De kan då koppla in t.ex. specialpedagogen för att få handledning till att hjälpa barnen att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Vikten av att se och stimulera undervisningsbehovet redan hos de yngre barnen är även något som belyses i Salamancadeklarationen (2001:38). För att underlätta utvecklingen av barnens sociala, fysiska och mentala färdigheter inför skolgången är det viktigt att anpassa verksamheten efter barnens olika behov.

Drugli (2003:26) skriver i boken Barn vi bekymrar oss om att pedagogerna inte ska blunda för barn som är i behov av särskilt stöd. De ska istället ha öppna ögon för att tidigt kunna se de signaler som visar när ett barn mår dåligt. Drugli (2003:25, 26) menar att om pedagogerna tar tag i barnens beteendeproblem redan i förskolan kan man avvärja många av de allvarliga problem som annars skulle kunna uppstå i tonåren eller i vuxen ålder. Tidigt extra stöd och stimulans åt dessa barn har visat sig vara positivt, anser Drugli. För att kunna se signalerna måste pedagogen lära känna barnet och dess beteende. Pedagogerna måste visa att de bryr sig om barnen och vågar ta tag i problemet och snabbt ändra verksamheten i förskolan efter barnens speciella behov (Drugli, 2003:25, 26). Det är något som Asmervik, Ogden och Rygvold (2001:324) håller med om och menar att pedagogerna också måste ha förståelse för och kunskap om barnens behov. Detta för att hjälpa barnen att undvika situationer där de hamnar i konflikt eller känner sig i underläge.

Man måste försöka se ”bakom” barnets beteende och försöka att både se och förstå barnet. […] Om man inte är tillräckligt uppmärksam på sitt eget beteende kan man lätt handla gentemot barnet i frustration, vilket mycket sällan främjar någon positiv förändring hos barnet (Drugli, 2003:76).

I boken Förskolan. Kunskap, kompetens, kvalitet. (Stenmalm Sjöblom & Johansson, 1992:79) belyser författarna vikten av att stärka barnens självförtroende. Pedagogerna måste med hjälp av olika aktiviteter hjälpa barnen att känna sig värdefulla och trygga i sig själv. De måste också hitta hjälpmedel för att locka fram barnens olika egenskaper som de sedan kan arbeta vidare med. Björn Wrangsjö (1998:232, 234) menar att det är viktigt att pedagogerna är medvetna om förskolans uppdrag för att hjälpa barn i behov av särskilt stöd att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Han menar vidare att barn behöver bemötas på olika sätt oberoende

(12)

av om de är i behov av särskilt stöd eller inte. Pedagogernas största utmaning är att anpassa verksamheten till alla dessa individer och det svåraste är att ta reda på vad som fungerar bäst för det enskilda barnet med sina specifika behov (Wrangsjö, 1998:232, 234).

Barn som är i behov av särskilt stöd ska integreras i förskolans verksamhet och det är då viktigt att pedagogerna kan använda sig av både vanlig pedagogik och specialpedagogik (Wrangsjö, 1998:235). Då lärande och utveckling skall utgå från barnens egna förutsättningar är det viktigt att pedagogen har tillräckligt med kompetens för att skapa en lärandemiljö där varje individs behov tillgodoses. För att det ska bli möjligt menar Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:79) att pedagogerna på förskolan och de med expertkompetens, t ex specialpedagogen, samarbetar kring barnen. I samarbetet ska barnet vara i fokus och tillsammans kan de utforma verksamheten efter barnens olika behov.

Inga Andersson (1996:67) poängterar miljöns betydelse och menar att problem uppstår då omgivningen inte stämmer överens med barnens behov. Drugli (2003:19) anser att en lösning på problemet kan vara att fokusera på miljön och ändra den efter barnens behov och förutsättningar istället för att koncentrera sig på barnens svårigheter.

För att kunna stödja barn med svårigheter måste pedagogerna kunna reflektera och tänka över sitt eget agerande i barngruppen (Drugli, 2003:17). Vidare behöver de kunna diskutera sina styrkor, svagheter, sitt beteende och förhållningssätt tillsammans med kollegor för att utveckla verksamheten så att alla barn kan utvecklas efter sina egna förutsättningar. Drugli (2003:71) anser att förskolans rutiner är av stor vikt då det gäller handledning och stöd till de pedagoger som arbetar med barn i behov av särskilt stöd. För att pedagogerna ska kunna stödja barnen i deras utveckling behöver pedagogerna få stöd och handledning från dem som har mer kunskap och kompetens kring barn i behov av särskilt stöd, som t.ex. specialpedagogen. Handledningen kan gå ut på att vara ett bollplank och hjälpa pedagogerna att se situationen med andra ögon och bli medvetna om hur deras beteende påverkar barnen (Drugli, 2003:73).

I arbetet med barn vi bekymrar oss om behöver man handledning som är ganska konkret och handlingsinriktad, så att den blir ett stöd i det dagliga arbete man står mitt uppe i. Men det är viktigt att den som får handledning också får hjälp med sin egen utveckling. Det finns sällan något facit för denna form av arbete, och handledaren måste stödja den enskildes utveckling så att vederbörande känner sig så trygg som möjligt då det gäller att göra egna val till barnets bästa (Drugli, 2003:73).

(13)

2.3 Teoretisk anknytning

2.3.1 Daniel Stern

Enligt författarna Brodin och Hylanders (2007:19) tolkning av psykoanalytikern och spädbarnsforskaren Daniel Stern, är barn aktivt kunskapssökande och kompetenta redan vid födseln. De menar att pedagogernas uppgift i förskolan är att finnas där för barnen samt hjälpa och uppmuntra dem så att deras kunskapssökande blir meningsfullt. Brodin och Hylander (2007:21) skriver också att det är av stor vikt att barnet får utvecklas i samspel med andra för att kunna tillgodose och utveckla sina kompetenser. Då menar dem att det är viktigt att pedagogerna kan locka fram olika egenskaper hos barnen och stötta dem i utvecklingen av dessa egenskaper.

Brodin och Hylander (2007:21) poängterar också, genom sin tolkning av Daniel Sterns teorier, vikten av att hjälpa barnen att utveckla sina kompetenser. Pedagogerna bör finnas till hands för barnen och genom att fokusera på barnens egenskaper och styrkor stötta dem i deras utveckling.

(14)

3 Metod

I detta kapitel kommer undersökningens metodval att beskrivas och diskuteras. Syftet med detta arbete är att undersöka hur några pedagoger bemöter barn i behov av särskilt stöd. Vilka barn pedagogerna anser är barn i behov av särskilt stöd är ytterligare något som kommer tas upp. Undersökningen kommer vidare att belysa vilket stöd och handledning pedagogerna har tillgång till för att möta och hjälpa dessa barn att utvecklas efter egna förutsättningar. Nedan kommer metodvalet som är lämpligt att använda för att få fram svar på dessa frågor att motiveras.

Det finns kvantitativa och kvalitativa intervjuer (Trost, 2005:7). Kvantitativ intervju kan t.ex. vara enkäter eller undersökningar som går att mäta i form av statistik. En kvantitativ intervju går ut på att mer generellt ta reda på hur t.ex. barnens godisvanor ser ut. Det kan göras genom att enkäter skickas ut till många skolor runt om i landet. Vill du istället ta reda på hur några personer tänker och resonerar är kvalitativ intervju det mest lämpliga valet (Trost, 2005:14). För att ta reda på pedagogernas tankar kring barn i behov av särskilt stöd är kvalitativ intervju den bästa metoden.

3.1 Kvalitativa intervjuer som metod

För att ta del av pedagogernas tankar, erfarenheter och kunskaper är metoden kvalitativ intervju att föredra. En kvalitativ intervju är bra att använda sig av för att kunna öppna upp för samtal och diskussion (Patel & Davidson, 2003:78). Detta gör att den intervjuade kan svara med öppna svar och inte behöver känna sig låst av frågorna som ställs. Jan Trost (2005:20) skriver att i en ostrukturerad fråga är det den intervjuade som bestämmer svarets struktur. I detta fall är möjligheterna till öppna svar stora. En annan sak man bör tänka på är att under samtalets gång ska både den intervjuade och den som intervjuar vara delaktiga i samtalet (Patel & Davidson, 2003:78).

För att lyckas med den kvalitativa intervjun bör intervjuaren hjälpa intervjupersonen att i samtalet bygga upp ett meningsfullt och sammanhängande resonemang om det studerade fenomenet (Patel & Davidson, 2003:78).

(15)

Det finns både korta och långa intervjuer (Kylén, 2004:18-19). De korta intervjuerna är mer strukturerade och används mer då ämnet är begränsat. Ämnet i denna undersökning är ganska brett och det är då lättare att gå in på djupet om intervjun är längre och mindre strukturerad. I en kvalitativ intervju kan frågorna ställas i en strukturerad ordning eller utan förbestämd ordning (Patel & Davidson, 2003:78). Intervjufrågorna i denna undersökning kommer att ställas utan förbestämd ordning. Patel och Davidson (2003:78) anser att det är då viktigt att ställa frågorna så att det ger den intervjuade möjlighet att svara på ett personligt sätt. De menar att i en kvalitativ intervju faller det sig naturligt att ställa följdfrågor och därigenom få fram den intervjuades tankar och åsikter om ämnet. Detta är något som även Jan Trost belyser i sin bok Kvalitativa intervjuer (2005:7). Han skriver att med hjälp av raka och enkla frågor kan intervjuaren få in ett stort och intressant material som sedan är till stor tillgång för det fortsatta arbetet.

3.2 Urval

Undersökningen kommer att baseras på intervjuer av åtta pedagoger på två olika förskolor. Studien kommer att belysa hur pedagogerna bemöter barn i behov av särskilt stöd på de olika förskolorna. Den kommer vidare att belysa betydelsen av den handledning och det stöd pedagogerna får då de möter dessa barn, samt vilka barn pedagogerna anser är barn i behov av särskilt stöd. Urvalet består av två rektorer, tre förskollärare, en barnskötare och två specialpedagoger. Genom att intervjua dessa yrkesgrupper kommer underlaget vara tillräckligt för undersökningen. Valet av att intervjua pedagoger på två förskolor etableras i att det då går att jämföra och diskutera likheter och skillnader kring hur pedagogerna bemöter barn i behov av särskilt stöd på de olika förskolorna.

Förskola 1

Förskola 1 ligger i en mindre kommun, där de har gångavstånd både till centrum och till grönområden. På förskolan finns det fem avdelningar varav två stycken är tre till fem års avdelningar och tre stycken är ett till tre års avdelningar.

(16)

Kajsa är utbildad förskollärare och har arbetat i 15 år som förskollärare. Hon blev biträdande rektor år 1996 och fick sedan rektorstjänst år 2002. Nu är Kajsa rektor för förskolor och dagbarnvårdare.

Siv är utbildad förskollärare och har arbetat på förskolor sedan år 1993. Hon har arbetat på denna förskola i ungefär sex år och arbetar just nu på en tre till fem års avdelning.

Anna är utbildad förskollärare och har arbetat på förskolor sedan år 1985. På denna förskola har hon arbetat i två olika omgångar, sammanlagt i elva år. Just nu arbetar hon på en tre till fem års avdelning tillsammans med Siv.

Lisa är utbildad mellanstadielärare och speciallärare och har varit verksam i ungefär 35 år. Nu arbetar hon sedan sju år tillbaka som specialpedagog i förskolor och skolor. Hon har tidigare arbetat på högstadiet och har även haft fortbildningar för pedagoger på olika högskolor.

Förskola 2

Förskola 2 ligger i en mindre by ute på landet i en mellanstor kommun. På förskolan finns det en avdelning med barn i åldrarna ett till fem.

Karin är utbildad mellanstadielärare och har gått rektorsutbildning. Hon har arbetat som lärare sedan år 1974 och har sedan år 2002 varit rektor. Just nu är hon rektor för förskola, skola och fritidshem.

Agnes är utbildad förskollärare och har sedan år 1995 arbetat på olika förskolor. Hon har arbetat på denna förskola sedan fyra år tillbaka.

Eva är barnskötare och har varit verksam i olika förskolor sedan år 1979. Hon har arbetat på denna förskola i fyra år.

Rebecka är utbildad förskollärare och specialpedagog och har arbetat som förskollärare i ungefär 22 år. Hon blev färdig specialpedagog för tre och ett halvt år sedan och arbetade då på

(17)

en skola i ett år. Nu är hon sedan två och ett halvt år verksam som specialpedagog på olika förskolor och skolor.

3.3 Genomförande

Vid arbetets början kontaktades de respektive förskolorna och intervjuer bokades in. Väl ute på de respektive förskolorna utsågs lämpligt ställe för den enskilda intervjun. Det är viktigt att hitta ett lugnt ställe, där de intervjuade känner sig trygga och inte behöver bli störda (Trost, 2005:44). För att koncentrationen skulle fokuseras på intervjun och den intervjuade spelades samtalen in (Trost, 2005:53-54). Det mest positiva med att banda intervjun är att det är lätt att gå tillbaka, lyssna och ordagrant skriva ner vad som sagts. Detta för att kunna återge de intervjuades åsikter i arbetet.

Båda författarna var delaktiga under intervjun, som varade 30-45 minuter, och författarna turades om att ställa frågor för att få bredare och djupare förståelse och kunskap av de intervjuades svar. Trost (2005:54) beskriver vikten av att den som skriver arbetet, själv ska delta vid intervjun. Detta för att den som intervjuar ska kunna läsa av den intervjuades kroppsspråk samt ”läsa mellan raderna” under intervjuns gång och få en djupare förståelse till svaret som ges.

Då intervjuerna var färdiga renskrevs materialet och det hela slutade med 53 sidor transkriberade intervjuer. Detta gjordes direkt efter intervjuerna, då de intervjuades tonfall, kroppsspråk och mimik fortfarande fanns färska i minnet. Det nedskrivna materialet användes till att analysera svaren och koppla dessa till litteratur, läroplan, skollag och teorier.

3.4 Forskningsetiska övervägande

De intervjuade fick information om undersökningens syfte, forskningens ändamål och fick själva välja om de ville medverka. I detta arbete kommer alla de intervjuades namn och förskolorna de arbetar på vara fingerade. Detta för att göra de intervjuade personerna

(18)

anonyma och skydda deras integritet. Förskolornas placering i landet kommer inte heller att avslöjas (Vetenskapsrådet, 2002).

De inspelade intervjuerna kommer efter användning att förstöras för att undvika att de hamnar i fel händer. All information hanteras konfidentiellt och med stor respekt för de som medverkat (Vetenskapsrådet, 2002).

(19)

4 Resultat och analys

I detta kapitel kommer resultatet presenteras och det kommer med hjälp av läroplanen för förskolan (Lpfö 98), tidigare forskning och teori att analyseras.

4.1 Barn i behov av särskilt stöd

Alla de intervjuade pedagogerna håller med om att barn i behov av särskilt stöd är ett brett område där man måste se till varje individs behov. Pedagogerna ger förslag på olika barns svårigheter som hörselskada, fysiska funktionshinder, ADHD, autism, utåtagerande, tysta och inåtvända, sociala svårigheter och behov av lekstöd och språkstöd. Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:78) menar också att området barn i behov av särskilt stöd är stort och svårt att precisera. De poängterar svårigheten i att alla barns behov inte är synliga, vilket gör de svårare att upptäcka. Drugli (2003:26) menar då att det är viktigt att lära känna barnet för att kunna se signalerna när barnet är i behov av särskilt stöd.

Barn som är utåtagerande, som syns och hörs mest, är de svårigheter som pedagogerna kommit mest i kontakt med ute i verksamheterna. Specialpedagogen Rebecka nämner att många av de barn som har behov av särskilt stöd har svårigheter med samspel, kommunikation och beteende. Siv, Anna och Agnes tycker sig ha varit i kontakt med många barn med olika behov så som språksvårigheter, inåtvända barn, ADHD och autism. Många barn med koncentrationssvårigheter är något som Siv har upplevt, men menar att det inte behöver bero på barnet utan det kan vara miljön på förskolan eller hur barngruppen ser ut. I Skollagen (Utbildningsdepartementet, 1985) står det skrivet att verksamheten ska utformas och anpassas så att barn som av olika skäl är i behov av särskilt stöd får den stöttning som de behöver för att kunna utvecklas.

”Lika många barn som man har i en grupp, lika många behov har man”, säger Agnes. Såväl Karin och Agnes, som specialpedagogerna Rebecka och Lisa menar att alla har behov av särskilt stöd någon gång i livet. Även Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:78) belyser detta och menar att det finns olika sorters behov och därigenom kan stöttningens utsträckning

(20)

variera. De anser att ibland behövs extra stöd under en kort period, t.ex. om en anhörig gått bort. Vid behov kan extra stöd även behövas i längre perioder bl.a. genom hela skolgången (Stenmalm Sjöblom & Johansson, 1992:78). Lisa anser att det kan bero på hur verksamheten ser ut om barn är i behov av särskilt stöd eller inte. Hon berättar att i en anpassad verksamhet är det inte många barn som är i behov av extra stöd. Verksamhetens miljö har stor betydelse för barnens utveckling, skriver Andersson (1996:67). Hon menar att om det uppstår problem kan det mycket väl bero på hur omgivningens miljö är strukturerad. Fokusera på miljön istället för på barnet kan vara en lösning på detta problem, anser Drugli (2003:19). I verksamheten bör pedagogerna inrikta sig på att ändra miljön efter barnens behov och förutsättningar, då miljöns utformning kan ha stor betydelse för barnens inlärningsförmåga, menar Drugli (2003:19).

4.2 Arbete

med barn i behov av särskilt stöd

Pedagogerna på båda förskolorna arbetar just nu med att konkretisera aktiviteter och ge extra förstärkning till barnen så att de lättare kan förstå aktivitet och hänga med i t.ex. sagan de läser. På förskola 1 arbetar pedagogerna med gestaltande sagor och sånger, där de har figurer för att förstärka sången eller sagan. De arbetar även med att ha barnen med svårigheter vid sidan om sig för att lättare kunna upprepa och ge extra förstärkning om det är något barnen inte förstår. På förskola 2 arbetar pedagogerna med bilder över hur dagen kommer att se ut, för att ge barnen struktur över dagen så att de vet vad som kommer att hända. De använder också bilder på var leksakerna ska stå och böcker med bilder på de olika aktiviteter som finns att göra. Detta för att underlätta för barnen att komma igång med någon aktivitet och veta var allting finns på avdelningen.

Genom att arbeta med att anpassa verksamheten efter barnens olika behov, belyser

Salamancadeklarationen (2001:38) att utvecklingen av sociala, fysiska och mentala

färdigheter hos barn underlättas. Wrangsjö (1998:234, 235) poängterar vikten av att lärande och utveckling ska utgå från barnens egna förutsättningar. Det är pedagogens uppgift att skapa en god lärandemiljö där alla individuella behov tillgodoses och Wrangsjö (1998:234- 235) menar vidare att pedagogerna måste ha tillräckligt med kompetens för att det ska bli

(21)

Pedagogernas tankar kring vikten av att verksamheten ska anpassas efter alla barns behov är betydelsefull eftersom det i läroplanen för förskolan, Lpfö 98, står skrivet som ett av pedagogernas uppdrag i arbetet med barnen. ”Den pedagogiska verksamheten skall anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd än andra skall få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar” (Utbildningsdepartementet, 2001:8).

Specialpedagogen Rebecka säger att det är betydelsefullt för barnens utveckling om de får lov att ägna sig åt 80 % av det de redan kan. Det kan vara negativt för barnen om pedagogerna fokuserar arbetet för mycket på svårigheterna då det inte är säkert att alla barns svårigheter går att träna upp. Asmervik, Ogden och Rygvold (2001:324) menar att om pedagogerna ska kunna hjälpa barnen att undvika situationer där de känner sig obekväma och mindre värda än andra, måste pedagogerna ha kunskap om och förståelse för barnens behov. Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:79) poängterar också vikten av att låta barnen göra olika aktiviteter som stärker deras självförtroende.

Enligt författarna Brodin och Hylanders (2007:21) tolkning av psykoanalytikern och spädbarnsforskaren Daniel Sterns teorier menar de att pedagogerna bör hjälpa barnen att utveckla sina kompetenser genom att fokusera på barnets positiva egenskaper och styrkor. Lpfö 98 (Utbildningsdepartementet, 2001:14) skriver att till de barnen med svårigheter ska arbetslaget ge särskilt stöd och stimulans. För att detta ska bli möjligt menar Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:79) att pedagogerna måste veta vilka som är barnens styrkor och därigenom kunna hjälpa dem att utvecklas i positiv riktning. I tolkning av Daniel Sterns teorier belyser Brodin och Hylander (2007:19) att det är pedagogernas uppgift att i förskolan hjälpa barnen, uppmuntra dem och vägleda dem i sökandet efter kunskap. Att vara närvarande, se och leka med barnen är något som pedagogerna på förskola 2 tycker är viktigt.

Det är otroligt viktigt att bemöta dem rätt och inte kränka dem och inte sänka dem utan försöka se det som är bra och lyfta det så gott man kan och hjälpa dem på rätt sätt. Sätta kravnivån framförallt, på rätt nivå och inte ställa de kraven som inte går att ställa. (Rebecka, 2009-11-12).

Specialpedagogerna Rebecka och Lisa är överens om att tidiga insatser är positiva för barns utveckling. Om man tidigt kan definiera problematiken, menar de att man lättare kan anpassa verksamheten efter barnens behov, bemöta dem på rätt sätt och få en bättre framtidsprognos

(22)

för barn i behov av särskilt stöd. May Britt Drugli (2003:8, 25) skriver i sin bok Barn vi

bekymrar oss om att tidiga insatser redan bland de mindre barnen i förskolan kan förebygga

allvarliga problem i senare ålder. Hon menar vidare att det är ett stort ansvar för pedagogerna att kunna se dessa svårigheter och poängterar att extra stöd och stimulans tidigt hjälper barnen att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Om pedagogerna känner att de inte har tillräckligt med kunskap och kompetens för att möta barn med behov av särskilt stöd anser Drugli (2003:8, 25) att de bör koppla in specialpedagogen. Då kan de få handledning och stöd för att kunna hjälpa och stötta barnen redan i tidig ålder.

När man känner att man behöver extra hjälp med ett barn eller med gruppen, tycker Eva och Siv att det är bra att man kan vända sig till sina respektive specialpedagoger. Eva menar att det är betydelsefullt att arbetslaget tillsammans med specialpedagogen diskuterar sitt bemötande av barnen. De diskuterar hur man på bästa sätt ska möta barn i behov av särskilt stöd. För att det ska bli konsekvent för barnet är det viktigt att alla i arbetslaget är överens om hur de ska stötta och bemöta barnet.

För att pedagogerna ska kunna hålla sig uppdaterade har de rätt till fortbildning. Varje pedagog har en summa pengar till sitt förfogande att använda varje år. När behov och intresse för fortbildning finns har pedagogerna möjlighet att välja vad de vill utbilda sig inom. Rektor och specialpedagoger kan komma med förslag på vad de tycker att arbetslaget behöver och ibland beslutar rektorn vad pedagogerna behöver. Om pengarna redan har använts och det händer något oförutsett som pedagogerna behöver utbildning inom för att kunna bemöta barnen, har de ändå möjlighet till fortbildning, berättar Anna.

4.3 Pedagogers bemötande och pedagogiska diskussioner

Alla de intervjuade tycker att pedagogiska diskussioner behövs för att utveckla sitt eget bemötande och förhållningssätt. Pedagogerna på förskola 2 tycker inte att de har kommit igång med pedagogiska diskussioner i den utsträckningen som de skulle vilja. Agnes berättar att de just nu har ett kontinuerligt samarbete med specialpedagogerna. Under deras möten har de pedagogiska diskussioner kring hur de ska bemöta barnen. Hon tycker att de delvis

(23)

barn i behov av särskilt stöd. Eva och Agnes hade önskat mer tid avsatt till pedagogiska diskussioner på arbetsplatsträffarna, personalmöten samt planeringstiden.

Specialpedagogen Rebecka berättar att hon har pedagogiska diskussioner tillsammans med arbetslag i förskolan. Där diskuterar de styrkor och svagheter hos gruppen eller det enskilda barnet för att kunna hitta nya lösningar på det som inte fungerar. Arbetslagen tillämpar det i verksamheten under en tid för att sedan träffa specialpedagogen för utvärdering och ytterligare diskussion. Diskussionerna är till för att utveckla pedagogernas förhållningssätt mot barnen, menar Rebecka. Drugli (2003:17) anser att pedagogerna tillsammans i sina arbetslag behöver diskutera sitt förhållningssätt och beteende i barngruppen. För att kunna göra verksamheten bättre, så att alla barn kan utvecklas efter sina egna förutsättningar behöver pedagogerna kunna reflektera över sitt eget agerande, menar Drugli (2003:17). Pedagogiska diskussioner är något som rektor Kajsa valt att fokusera på under förskola 1:s arbetsplatsträffar. Detta eftersom hon menar att diskussionerna hjälper pedagogerna att utveckla sitt förhållningssätt och bemötande. Rektor Karin tycker att arbetslagen på förskola 2 har tid till pedagogiska diskussioner, men att det är något de får kämpa med för att få ihop. De har en timmes planeringstid där de har möjlighet att samtala om olika pedagogiska frågor. Dessutom har de tid att tillsammans med specialpedagogerna föra pedagogiska diskussioner. Det är av stor vikt att reflektera över sitt eget bemötande och stötta varandra i arbetslaget, anser Karin. Hon menar att den vuxnes beteende och bemötande av barnen spelar stor roll för deras utveckling. Detta utvecklar Lisa och tillägger:

Om vi ser på ett barn på ett visst sätt så blir barnet på det sättet. Tittar vi på barnet som intelligent och kompetent barn så blir det intelligent och kompetent. Tittar vi på det som om det är utvecklingsstört så börjar det bete sig som om det vore utvecklingsstört (Lisa, 2009-11-06).

Även Drugli (2003:76) skriver om att vår syn på barnen påverkar deras beteende. Hon menar att pedagogerna måste kunna bortse från hur barnen uppför sig för att kunna förstå varför barnen beter sig som de gör. Det är av stor betydelse för barnets utveckling om pedagogerna lär sig se och förstå barnet (Drugli, 2003:76). ”Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet […] är viktigt, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter” (Utbildningsdepartementet, 2001:8).

(24)

Till skillnad från Agnes och Eva (förskola 2) tycker Siv och Anna att de på förskola 1 diskuterar en del, speciellt kring barnen. Anna är osäker kring hur mycket de egentligen diskuterar sitt eget bemötande och beteende mot barnen. Siv däremot tycker att de diskuterar en hel del och hon själv har det hela tiden i huvudet i strävan efter att bättre bemöta barnen. Det är viktigt att våga samtala med varandra i arbetslaget om man t.ex. känner att man inte klarar av en viss situation eller behöver bli avlöst från barnet med behov, en stund. Vidare menar Siv att man i de besvärliga situationerna ska hålla sig lugn och ändå våga visa att man menar allvar då barnen är duktiga på att läsa av ens kroppsspråk. Det är då av betydelse att man har haft kontinuerliga diskussioner i arbetslaget om hur man ska bemöta barn med särskilda behov.

4.4 Handledning och stöd

Många av pedagogerna har lång erfarenhet av att möta barn i behov av särskilt stöd. De flesta har ingen utbildning inom specialpedagogik förutom Rebecka som är utbildad specialpedagog och Lisa som är utbildad speciallärare. Däremot har alla gått kurser inom ämnet barn i behov av särskilt stöd. Under åren har de träffat barn med olika behov och kompletterat sin kunskap för att kunna bemöta dessa barn och hjälpa dem att utvecklas. Som komplement har de använt sig av litteratur för att utöka sin kunskap om barnens olika behov. Många av dem påpekar också att handledningen de får av specialpedagogerna är av stor betydelse.

Båda rektorerna besöker verksamheterna minst en gång i veckan, samtalar med pedagogerna och sitter ner med barnen en stund. Karin påpekar dock att hon skulle vilja vara ute i verksamheten oftare än vad hon har möjlighet till. Dialogen med personalen om hur de har det och hur allting fungerar är något som Kajsa försöker upprätthålla. Hon hoppas och tror att pedagogerna upplever att hon finns där och är tillgänglig, detta trots att hon inte är i verksamheten så långa stunder. Agnes och Eva tycker att det är viktigt att rektor Karin kommer ut och ser hur verksamheten och barngruppen fungerar. Om det finns någon problematik på förskolan och pedagogerna känner att de behöver ha in en extra resurs eller några extra timmar, tycker de att rektorn själv ska ha sett hur barngruppen fungerar. De är positiva till att rektorn under de senare åren blivit mer närvarande. Anna och Siv upplever att

(25)

avdelningarna och ser hur allt fungerar. ”Jag känner att jag alltid kan gå till henne om det är något” säger Siv (2009-11-06).

Alla intervjuade pedagoger tycker att de får bra stöd och handledning av sina respektive specialpedagoger. Rektor Karin upplever det positivt när hela arbetslaget får handledning tillsammans istället för enskild handledning. Hon berättar vidare att specialpedagogerna tittar på olika bitar av förskolans verksamhet så som lärandemiljön och pedagogernas bemötande av barngruppen.

På förskola 1 fokuserar man på att få handledning kring hur pedagogerna kan se över organisationen för att hjälpa alla barn på bästa sätt. Det finns inte så mycket resurser i form av pengar till extra personal, säger rektor Kajsa. Men hon poängterar att när man har ett barn som är i behov av stöd är det inte alltid positivt att sätta in en extra person, utan man ska istället se över arbetslagets arbetssätt. Pedagogerna kan ta hjälp av specialpedagogen och psykologen för att se över vad som behöver förändras för att verksamheten ska fungera gynnande för alla barn, berättar Kajsa vidare. Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:79) skriver att det är viktigt att pedagogerna i förskolan samarbetar med dem som har mer kunskap om barn i behov av särskilt stöd, t.ex. specialpedagog. Då verksamheten ska utformas så att alla barn kan utvecklas efter sina egna förutsättningar är det av betydelse att det samarbetet fokuserar på barnen och deras behov, menar Stenmalm Sjöblom och Johansson (1992:79).

Pedagogerna Siv och Anna berättar att den handledning de får kommer främst från specialpedagogen Lisa, men kan även komma från BUP (Barn- och ungdomspsykiatri) då det handlar om större utredningar. När de känner att det finns någon problematik hos gruppen eller ett enskilt barn kan de själva kontakta specialpedagogen för handledning eller konsultation. De kan också gå till rektorn, som i sin tur tar kontakt med specialpedagogen.

Man ska alltid ha föräldrarnas medgivande. Du kan ju ta ut specialpedagogen i gruppen om man har ett barn med problem. Men innan man gör en insats för det barnet som är direkt riktat från specialpedagogen så måste man ju fråga föräldrarna. Om man börjar ta hjälp till barnet så att säga. Du får lov att ha specialpedagogen ute och titta på hela gruppen utan att fråga föräldrarna (Anna, 2009-11-06).

(26)

Ibland känner Siv, som arbetar på förskola 1, att en extra resurs hade varit att föredra då det är svårt att alltid hinna med alla barn när det finns ett barn i behov av särskilt stöd i barngruppen. Vidare upplever Siv att det oftast inte finns extra resurser att tillgå och då behövs handledning från specialpedagogen. Specialpedagogen hjälper pedagogerna att hitta de små knepen och lär dem strategier för att få det att fungera i barngruppen. Den här sortens handledning anser Drugli (2003:73) är till stor nytta för pedagogerna i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. För att handledningen ska vara till hjälp bör den innehålla konkreta tips och idéer som pedagogerna har användning för i den dagliga verksamheten (Drugli 2003:73).

Pedagogerna på förskola 2 tycker också att den handledning och de tipsen de får från specialpedagogerna är värdefulla. Till skillnad från förskola 1 har förskola 2 just nu ett ganska nära samarbete med specialpedagogerna, då de har några barn med särskilda behov på avdelningen. Arbetslaget, där Agnes och Eva arbetar, träffar specialpedagogerna några gånger i månaden under cirka en och en halv timme per tillfälle. Då diskuteras olika arbetslagsfrågor som t.ex. bemötandet av barnen, berättar Agnes. Drugli (2003:73) påpekar att handledningen pedagogerna får även ska gynna deras egen utveckling. Hon menar att då pedagogerna känner sig trygga i sitt förhållningssätt kan de lättare se och anpassa verksamheten efter barnens behov.

Specialpedagogen Lisa erbjuder handledning och stöd i det pedagogerna anser att de behöver ute i verksamheterna. Lisa känner barnen och pedagogerna väl ute på förskolorna, vilket gör att hon även kan konsulteras över telefon om det skulle behövas. En stor del av hennes arbetstid är hon ute i verksamheterna och observerar, handleder och konsulterar. Oktober, november, mars och april är de månaderna då Lisa har mest att göra. Hon tror det beror på att en tid av terminen har gått och pedagogerna har uppmärksammat de barn som är i behov av särskilt stöd. Pedagogerna vill då ha stöttning och handledning i hur de ska arbeta med dessa barn. Kontakten börjar med att rektorn eller pedagogerna tar kontakt med specialpedagogen för att boka en serie av samtal eller en konsultation. Är det ett större ärende, som t.ex. en extra resurs till verksamheten, så lämnas en ansökan in till det centrala resursteamet. Där avgörs det vem det är som ska kopplas in. Det kan vara t.ex. specialpedagog, psykolog eller socionom som behöver kopplas in.

(27)

behandla ansökningar de fått in från skolor och förskolor. Ansökningarna de får in handlar antingen om stöd till enskilt barn, till gruppen eller handledning till enskilda pedagoger eller arbetslag. De delar upp fallen efter vilken kompetens specialpedagogerna har och därefter åker den utvalda specialpedagogen ut till verksamheten för att observera och diskutera problematiken. Rebecka använder precis som Lisa en stor del av sin arbetstid ute i verksamheten. Där arbetar även hon med observationer, handledning och konsultationer. Arbetslagen är alltid väl förberedda när Lisa kommer ut. De sitter avskilt och blir inte avbrutna, vilket är en förutsättning för ett lyckat samtal, anser Lisa.

Det är lite roligt, för de tycker det är lite spännande och höra vad det är jag kommer att vinkla in det på. För det är aldrig det de har tänkt sig utan det brukar alltid bli någonting annat. Och det är väl det som är hela grejen att jag inte ser alltid så som de ser det. Jag kan tillföra, vrida och vända på det och få idéer (Lisa, 2009-11-06).

Det är det som fungerar som pedagogerna måste bygga vidare på och det kan vara något litet som pedagogerna inte alltid själv kan se, menar Lisa. De är fokuserade på allt det som inte fungerar och behöver då se verksamheten med nya ögon för att kunna hjälpa barnen att utvecklas i positiv riktning. Det är bl.a. det som specialpedagogen hjälper dem med under handledningen. Detta är även något som Drugli (2003:73) skriver om i sin bok Barn vi

bekymrar oss om. Hon menar att handledarna kan behöva vara bollplank för att få

pedagogerna att inse vad som är positivt och vad som behöver förändras i verksamheten. Det är av stor betydelse i arbetet med barn i behov av särskilt stöd att pedagogerna lär sig förstå och bli medvetna om hur deras beteende påverkar barnen, anser Drugli (2003:73).

När Lisa kommer ut i verksamheten och ska observera är hon medveten om att barnen och pedagogerna inte alltid beter som de brukar. Efteråt diskuterar de vad det var som gjorde att barngruppen inte fungerade som vanligt. Ofta kommer pedagogerna fram till att skillnaden låg i deras eget bemötande. De samtalade mer med barnen eller var mer på golvet tillsammans med dem. Detta är även något som Rebecka berättar om och hon tycker att det är av stor vikt att tänka på att besöka verksamheten ett antal gånger för att kunna få en bra bild av situationen. När Rebecka fått en inblick i problematiken hjälper hon pedagogerna att kartlägga arbetet och situationen. Tillsammans resonerar de kring vad de kan göra, hur de ska tänka och förhålla sig i arbetet med barnen. Det är av stor vikt att pedagogerna i förskolan får stöd och handledning från t.ex. specialpedagogen, som har mer kunskap och kompetens om barn i

(28)

behov av särskilt stöd, anser Drugli (2003:73). Pedagogerna bör då kunna stödja barnen så de kan utvecklas i positiv riktning, menar hon.

Specialpedagogerna som ingår i teamet som Rebecka är delaktig i, arbetar även förebyggande med utbildning av pedagoger. Exempel på utbildningar är om: TRAS (Tidig Registrering Av Språkutveckling), sociala berättelser, seriesamtal och diagnoser som t.ex. autism. Detta arbetssätt tycker Rebecka är att föredra då hon har möjlighet att nå ut till fler pedagoger. Lisa anser att om det finns behov av extra resurser ska resursen vara till gruppen och inte till det enskilda barnet. "Personal med den bästa utbildningen ska jobba med barnet som behöver den mest kvalificerade arbetskraften" (Lisa, 2009-11-06). Lisa tror på sitt uppdrag som specialpedagog. Hon menar att det är viktig att inte bli för allvarlig i sitt arbete med barn utan att komma ihåg att skratta och ha roligt tillsammans med dem. Pedagogernas bemötande av barnen är av stor vikt och det är det som definierar kvalitet, poängterar Lisa.

(29)

5 Diskussion och kritisk reflektion

Under detta kapitel granskas undersökningens genomförande, metodval och resultat. Viktiga slutsatser av undersökningen kommer att diskuteras samt nya undersökningsområden att forska om kommer att finnas med.

5.1 Diskussion

I inledningen ifrågasattes det om det är möjligt för pedagoger i förskolan att utforma och anpassa verksamheten efter alla barns behov. Om de får tillräckligt med stöd och handledning från rektor och specialpedagoger för att kunna anpassa verksamheten är också något som problematiserades. Undersökningen har gett svar på frågorna och belyser vikten av pedagogernas bemötande av barn i behov av särkskilt stöd. Hur viktigt det är för verksamheten att pedagogerna får stöd och handledning i bemötandet av barnens olika behov, så att barnen kan utvecklas efter sina egna förutsättningar, är även något som undersökningen poängterar.

I arbetet med barn i behov av särskilt stöd är det av betydelse för barnens utveckling att pedagogerna bemöter dem på efter deras egna behov och förutsättningar. För att det ska bli möjligt behöver pedagogerna ha tillräckligt med kompetens till att anpassa verksamheten efter barnens behov. Det är inte alltid så lätt att i arbetslaget se vad som är bra, mindre bra och vad som behöver förändras. Då behövs det att någon, t.ex. specialpedagogen, kommer och ser verksamheten med andra ögon. De för en diskussion med arbetslaget och hjälper pedagogerna att förbättra verksamheten och sitt eget bemötande. Ett bra stöd från rektor och handledning från specialpedagoger är otroligt viktigt för att få ett fungerande pedagogiskt arbete i barngruppen. Fortbildning inom de berörda områdena behövs också för att pedagogerna ska ha kompetens till att möta barn i behov av särskilt stöd och anpassa verksamheten efter deras behov.

Barn i behov av särskilt stöd är ett stort och brett område. Alla är i behov av särskilt stöd någon gång i livet och det kan behövas under en kortare eller en längre period beroende på

(30)

vilken svårighet man har. Det kan vara ett barn vars föräldrar precis har separerat och barnet befinner sig i en känsligmässig period och behöver tillfälligt stöd av en vuxen. Det kan också vara ett barn som har diagnosen ADHD och han/hon kan då behöva extra stöd under en längre tid. Barn i behov av särskilt stöd kan också vara de som behöver extra stöd i leken eller med språket.

Pedagogiska diskussioner angående hur pedagogernas eget bemötande påverkar barnen är betydelsefullt för kvaliteten i förskolan. Det är viktigt att pedagogerna får tid avsatt för dessa diskussioner för att utveckla både sitt eget samt arbetslagets arbete i positiv riktning. Genom att få ett kritiskt synsätt på sitt eget beteende och bemötande kan pedagogerna utveckla verksamheten så alla barn kan utvecklas efter sina egna behov och förutsättningar. Återigen är stödet och handledningen från rektor och specialpedagoger av stor betydelse.

5.2 Kritisk reflektion

Undersökningens metod var kvalitativa intervjuer. Följdfrågorna varierade efter vilket svar som gavs till intervjufrågorna och detta gjorde att undersökningen fick en stor bredd och ett rikt material att arbeta vidare med. Det var positivt för undersökningen att båda författarna var delaktiga vid intervjuerna, då följdfrågorna blev mer varierande och båda hade möjlighet att påverka utfallet. Trost (2005:54) anser att författarna bör vara delaktiga vid intervjun för att kunna läsa av de intervjuades kroppsspråk, tonfall och mimik för att få en djupare förståelse av svaren som ges.

Intervjuerna spelades in för att kunna uppfatta de intervjuades svar och lätt gå tillbaka och lyssna igen om något var oklart. Inspelningen var också till för att under intervjun kunna föra en dialog och diskussion med de intervjuade utan att bli störda av att föra anteckningar. Några av de intervjuade samtalade väldigt fort och genom att spela in intervjuerna fanns möjlighet att avlyssna den flera gånger för att återberätta svaren på rätt sätt i arbetet.

Urvalet av intervjupersonerna var lagom stort för undersökningen. Genom att intervjua rektor, specialpedagog och pedagoger, fick arbetet en bra bredd och olika synvinklar på bemötandet

(31)

och arbetet skulle ha varit större hade valet av yrkesgrupper varit dem samma men urvalet av intervjupersoner hade varit fler.

Hela undersökningen har vi gjort tillsammans, vilket medfört att texten i arbetet är flytande och har samma ton arbetet igenom. Delas arbetet upp mellan författarna, kan det vid sammanskrivningen innebära ett problem. Oftast skriver man på olika sätt men genom att producera all text tillsammans direkt är arbetet skrivet på samma ”språk”. Detta medför också att båda är väl insatta i ämnet och arbetets upplägg.

Under arbetes gång har några nya frågor dykt upp. Diskussion kring fortsatt forskning inom detta område har ägt rum. Intresse kring att få djupare förståelse för hur pedagogers bemötande påverkar barn med t.ex. ADHD eller autism, finns. Att gå på djupet inom de olika behov som barn har, hade varit en utgångspunkt att forska om efter detta arbete.

(32)

Referenslista

Andersson, Inga (1996). Samverkan för barn som behöver, en handbok för lärare. Stockholm: Folksam.

Asmervik, Sverre, Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise (2001). Barn med behov av särskilt

stöd. Lund: Studentlitteratur.

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (2007). Att bli sig själv. Daniel Sterns teori i förskolans

vardag. Stockholm: Liber AB.

Drugli, May Britt (2003). Barn vi bekymrar oss om. Stockholm: Liber AB.

Kylén, Jan-Axel (2004). Att få svar: intervju, enkät, observation. Stockholm : Bonnier

Utbildning.

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Salamancadeklarationen och Salamanca +5 (2001). Stockholm : Svenska Unescorådet, 2001.

Stenmalm Sjöblom, Lena & Johansson, Inge (1992). Förskolan. Kunskap, kompetens, kvalitet. Solna: Almqvist & Wiksell.

Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet (1985). Skollag (1985-1100). Stockholm: Sveriges riksdag. Tillgänglig 2010-01-17.

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100

Utbildningsdepartementet (2001). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket och CE Fritzes AB.

(33)

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Tillgänglig 2009-12-07.

http://www.vr.se/download/18.7f7bb63a11eb5b697f3800012802/forskningsetiska_principer_t f_2002.pdf

Wrangsjö, Björn (1998). Barn som märks - utvecklingspsykologiska möjligheter och

(34)

Bilaga I

Intervjufrågor till pedagoger

• Vad har du för utbildning?

• Hur länge har du arbetet som förskollärare?

• Vilka barn anser du är i behov av särskilt stöd?

• Hur arbetar du för att hjälpa de barn som är i behov av särskilt stöd att utvecklas i positiv riktning?

• Vilka områden kommer du mest i kontakt med i verksamheten vad gäller barn i behov av särskilt stöd?

• Vilken kunskap/utbildning inom specialpedagogik anser du att du har för att kunna bemöta dessa barn på bästa sätt?

• Hur stor erfarenhet har du i att möta ett barn i behov av särskilt stöd?

• Vilken handledning får du för att kunna bemöta och arbeta med barn i behov av särskilt stöd?

• Vilket stöd får du för att kunna bemöta och arbeta med barn i behov av särskilt stöd? • Fortbildning?

(35)

Bilaga II

Intervjufrågor till rektor

• Vad har du för utbildning?

• Hur länge har du arbetat som rektor?

• Vilka barn anser du är i behov av särskilt stöd?

• Vilken kunskap/utbildning inom specialpedagogik har du för att kunna bemöta barn i behov av särskilt stöd?

• Hur stor erfarenhet har du i att möta ett barn i behov av särskilt stöd? • Hur ofta är du ute i verksamheten för att undersöka hur allt fungerar? • Vilken handledning och stöd erbjuder du pedagogerna ute i verksamheten? • Fortbildning?

(36)

Bilaga III

Intervjufrågor till specialpedagog

• Vad har du för utbildning?

• Hur länge har du arbetat som specialpedagog?

• Vilka barn anser du är i behov av särskilt stöd?

• Inom vilka områden behöver du vanligtvis gå in och stötta i verksamheten?

• Vilken kunskap/utbildning inom specialpedagogik har du för att kunna bemöta barn i behov av särskilt stöd?

• Hur stor erfarenhet har du i att möta ett barn i behov av särskilt stöd? • Hur ofta är du ute i verksamheten och handleder pedagogerna? • Hur ofta är du ute i verksamheten för att undersöka hur allt fungerar? • Vilken handledning och stöd erbjuder du pedagogerna ute i verksamheten? • Vem får du handledning från och i vilken utsträckning?

References

Related documents

Dessa gör att pedagogerna kan ta tillvara på arbetet och göra pedagogiken och lärandet mer spännande samt att barn får ett bredare perspektiv på hur samhället ser ut

Resultatet visar också att kompetens, erfarenhet och utbildning påverkar hur barn konstrueras till att bli barn i behov av särskilt stöd inom förskolan då alla specialpedagoger

Juul och Jensen (2003, s.118f) påtalar hur betydelsefull relationskompetensen är hos förskollärare i kontakten med barn, kollegor och föräldrar. Att ha ett öppet

fritidsaktiviteter eller promenaden hem från skolan. Exosystemet betraktas som det system som individen ingår i och påverkas av, men där det aktiva deltagandet är lägre, till exempel

I aktuell studie avser begreppet barn i behov av särskilt stöd alla barn som antingen har en formell diagnos som medföljer till förskolan, samt även de barn

Eleven får ständigt höra att den är slarvig, glömmer saker överallt, klassrumssituationen exponerar eleven för andra elevers och lärarens kommentarer. Den

svårdefinierat begrepp. Däremot definierar förskollärarna barn i behov av särskilt stöd som barn som kan behöva hjälp och stöd i olika situationer och perioder. Barn i behov

I denna studie framkommer det utifrån syfte och frågeställningarna att förskol- lärare upplever olika vad de har för förutsättningar att bemöta barn i behov av särskilt