ÖREBRO UNIVERSITET
Institution för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete, 15 högskolepoäng HT 2020
Barns delaktighet vid ärenden inom socialtjänsten.
En kvalitativ studie om hur socialsekreterare tillvaratar barnens rätt att komma
till tals när det föreligger funktionsnedsättning.
Författare: Mathilda Thorén och Anna Åhl Handledare: Daniel Lindberg
Barns delaktighet vid ärenden inom socialtjänsten. En kvalitativ studie om hur socialsekreterare tillvaratar barns rätt att komma till tals när det föreligger
funktionsnedsättning.
Mathilda Thorén och Anna Åhl Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete, 15 högskolepoäng HT 2020
Sammanfattning
Studiens syfte är att undersöka hur socialsekreterare gör barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar delaktiga i ärenden inom socialtjänsten. Studien utgår från begreppet delaktighet som är centralt för studien. Studien utgår även från Shiers delaktighetsmodell samt begreppen profession och makt. Intervjupersonerna representerar socialtjänsten från två olika kommuner i Sverige. Socialsekreterarna arbetar med ärenden som rör barn och unga. Empiriska data samlades in av sex stycken intervjuer genomföra mellan 16 november till 3 december 2020. Studiens kvalitativa data transkriberades och analyserades genom tematisk analys. Resultatet visar att barn med kognitiva funktionsnedsättningars delaktighet begränsas utifrån kunskap och tillgång till alternativ och kompletterande kommunikation. Det
förekommer gemensamma nämnare kring definitionen av delaktighet och förstås utifrån två perspektiv. Slutsatsen visar på att barn med kognitiva funktionsnedsättningar i de allra flesta fall ges möjlighet till delaktighet men att delaktigheten begränsas utifrån möjligheterna att uttrycka sig och förstå informationen utifrån begränsade kunskaper om alternativ och kompletterande kommunikation. Socialsekreterare efterfrågar mer generell kunskap om funktionsnedsättningar och utbildning i kommunikationshjälpmedel för att öka barn med kognitiva funktionsnedsättningars möjlighet till delaktighet.
Nyckelord: delaktighet, barn med kognitiva funktionsnedsättningar, socialtjänst, alternativ kommunikation
Childen´s participation in matters within the social services. A qualitative study of how social workers safeguard children´s right to be heard when there is a disability.
Mathilda Thorén och Anna Åhl Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete, 15 högskolepoäng HT 2020
Abstract
The purpose of the study is to investigate the way in which children and young people with cognitive disabilities are given the opportunity to participate in matters in the social services. The study is based on the concept of participation, which is central to the study. The study is also based on Shiers model of participation and the concepts of profession and power. The interviewees represent the social services from two different municipalities in Sweden. The social secretaries work with matters concerning children and young people. Empirical data was collected from six interviews conducted between November 16 and December 3, 2020. The study of qualitative data was transcribed and analyzed through thematic analysis. The results show that participation of children with cognitive disabilities is limited based on knowledge and access to alternatives and complementary communication. There are common denominators around the definition of participation and it is understood from two
perspectives. The conclusion shows that children with cognitive disabilities are in most cases given the opportunity to participate, but that participation is limited based on the opportunities to express themselves and understand the information based on limited knowledge of
alternatives and complementary communication. Social workers express a demand for more general knowledge about disabilities and training in communication aids to increase the ability to participate of children with cognitive disabilities.
Keywords: Participation, children with cognitive disabilities, social services, alternative communication
Förord
Det började med ett gemensamt brinnande intresse för barn och ungdomar med kognitiv funktionsnedsättning. Vilket resulterade i att vi ville göra en fördjupad studie kring barnens delaktighet inom socialtjänsten. Trots den rådande pandemin lyckades vi skriva denna studie tillsammans, helt på distans! Vi vill därför tacka varandra för ett gott samarbete mellan varandra.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Daniel Lindberg för det stöd och vägledning vi fått genom denna studie!
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Problemformulering ... 8
1.2 Syfte och Frågeställningar ... 8
2. Studiens centrala begrepp ... 8
2.1 Barns rättigheter i svensk lagstiftning ... 9
2.2 Barnperspektiv ... 10
3. Tidigare forskning ... 10
3.1 Socialarbetares syn på barns delaktighet... 11
3.2 Barns syns på delaktighet... 12
3.3 Delaktighetens betydelse för barn och unga med funktionsnedsättningar ... 12
3.4 Hjälpmedlens påverkan och inflytande ... 12
3.6 Forskning om arbetsmetoder kring kommunikation ... 13
3.7 Sammanfattning och forskningslucka ... 14
4. Teoretisk ram och begrepp ... 15
4.1 Delaktighet ... 15
4.2 Shiers delaktighetsmodell ... 15
4.3 Profession ... 16
4.4 Makt... 17
4.4.1 Olika sätt att se på makt ... 17
4.4.2 Synlig och osynlig makt ... 17
5. Metod... 18
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt -‐ Hermeneutik ... 18
5.1.2 Förförståelse, förståelse och livsvärld ... 18
5.1.3 Tolkning-‐ den hermeneutiska cirkeln ... 19
5.2 Litteratursökning ... 19
5.3 Urval ... 20
5.4 Bortfall ... 21
5.5 Datainsamlingsmetod ... 21
5.6 Databearbetning och analysmetod ... 22
5.7 Metodologiska överväganden och begränsningar... 22
5.8 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 22
6. Etiska överväganden och reflektion ... 23
7. Resultat och analys ... 24
7.1 Delaktighet ... 24
7.2 Delaktighet i tre dimensioner ... 25
7.2.1 Den första dimensionen öppningar ... 25
7.2.3 Den tredje dimensionen skyldigheter... 28
7.3 Profession och professions aspekter inom organisationen... 29
7.4 Makt... 31
8. Diskussion ... 31
8.1 På vilket sätt definieras begreppet delaktighet av socialsekreterare ... 32
8.2 På vilket sätt ger socialsekreterarna barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar förutsättningar till delaktighet i ärenden som rör dem ... 32
8.3 Vilka resurser, i form av verktyg finns respektive saknas när det gäller att bemöta barn med kognitiva funktionsnedsättningar vid socialtjänsten ... 32
8.4 I vilken omfattning känner sig socialsekreterare kompetenta till användning av alternativa kommunikationshjälpmedel ... 33
9. Metoddiskussion ... 33
10. Studiens relevans för socialt arbete -‐ förslag till vidare forskning ... 34
Referenslista ... 35
Bilaga 1: Harts Delaktighetsstege ... 39
Bilaga 2: Intervjuguide ... 40
Bilaga 3: Informerat samtycke ... 41
1. Inledning
Sverige tog ett stort steg för barns rättigheter när FN:s konvention om barns rättigheter blev svensk lag i januari år 2020. I Sverige har konventionen om barns rättigheter varit införlivad inom det sociala arbetet sedan år 1989, vilket innebär att olika aktörer arbetar för barns rättigheter (Wågby och Englander, 2019). Artikel 12 i barnkonventionen framstår som den mest omtalade artikeln och handlar om barns rätt att uttrycka sig och höras i alla frågor som rör barnet. Artikeln är även identifierad som en av de mest radikala aspekterna i konventionen i ett flertal länder, men det är även den rättighet som också bryts eller ignoreras mest runt om i världen (Shier, 2011). Trots att konventionen varit införlivad i så många år återstår det ett omfattande arbete kring den 12:e artikelns praktiska innebörd (Wågby och Englander, 2019). Där framgår det att hänsyn skall tas utifrån barnets ålder och mognad (Shier, 2011). Utifrån att barnets ålder och mognad ska beaktas riskerar barn med olika funktionsnedsättningar att uteslutas, exempelvis de barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar. Det problematiserar bestämmelserna utifrån att alla barn ska innefattas inom barnkonventionen och vara delaktiga (Wågby och Englander, 2019). Hansson och Nordmark (2015) redogör att det inte finns någon enhetlig teoretisk definition av begreppet delaktighet, utan att ordet ändrar innebörd beroende på sammanhang. Det kan därför behöva göras ett förtydligande på flera olika nivåer av begreppet delaktighet, främst för att otydligheter behöver avtäckas och att barn har olika förutsättningar för att komma till tals (Wågby och Englander, 2019). Det har visat sig finnas begränsat med forskning kring hur barn med kognitiva funktionsnedsättningar görs delaktiga inom det sociala arbetet. Ett flertal studier lyfter att barn och unga med
funktionsnedsättningar behöver bli delaktiga i samspelet med de professionella inom det sociala arbetet. För att delaktigheten ska utvecklas behöver socialarbetare tillhandahålla med alternativa sätt för att bemöta och tillgå barnen med möjligheter att kunna uttrycka sig (Cavet och Sloper, 2004; Kriz och Skivenes, 2017; Vis, Holtan, och Thomas, 2012). McLeods (2002) studie belyser att barn och unga med kognitiva funktionsnedsättningar inte upplever att de får göra sin röst hörd hos socialarbetare på grund av bristande kommunikationshjälpmedel. Det medför att barnen har svårare att få sin röst hörd. En central aspekt för att inkludera barnen är att låta dem vara delaktiga i beslut som rör dem.
Det kunskapsstöd som finns upprättat av Socialstyrelsen (2018) beskriver att samtal med barn med funktionsnedsättningar kräver mer specifika krav på samtalet när det gäller planering och genomförande. För samtalen krävs i de flesta fall specifik kunskap och kompetens utifrån aktuell funktionsnedsättning. Zachrisson, Rydeman och Björck-Åkesson (2001) beskriver att kommunikation kräver ett utbyte av information mellan minst två individer och att
forskningen hittills fokuserat på att individen med funktionsnedsättning ska kunna kommunicera med sin omgivning. Synen har ändrats och tar nu även hänsyn till
omgivningens betydelse att kunna bemöta kommunikationen på ett likvärdigt sätt. Ett vanligt sätt att kommunicera på är med hjälp av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Men Rabiee, Sloper och Beredford (2005) menar att det finns en bristande
kompentens inom det socialt arbete gällande alternativa vägar för kommunikation. Det i sin tur leder till en exkludering för de barn som har behov av alternativa sätt att kommunicera, när det kommer till beslut som påverkar dem. För att barnen inte ska känna sig exkluderade har det visat sig gynnsamt att använda alternativ kommunikation. Det går även att se utifrån Backman et al. (2015) studie där de beskriver hur barn med funktionsnedsättningar oftast nekas sin rätt till delaktighet utifrån begränsad kunskap och expertis inom det sociala arbetet. I de allra flesta fall krävs en tvärkompetens för att kunna tillgodose barn och unga med kognitiva funktionsnedsättningar rätt förutsättningar för att kunna kommunicera.
1.1 Problemformulering
Enligt Malcolm Payne (2015) innebär socialt arbete att främja social förändring. Det innebär att på individuell basis lösa problem som ökar människors välbefinnande. International Federation of Social Workes (IFSW) definierar socialt arbete som praktikbaserad yrkesroll med en akademisk disciplin som främjar social utveckling, sammanhållning och förändring. Social rättvisa, mänskliga rättigheter, kollektivt ansvar och respekt är de centrala principerna för det sociala arbetet (IFSW, 2014). Barns rätt till delaktighet enligt FN:s konvention om barns rättigheter införlivades för över 30 år sedan. I januari år 2020 blev konventionen en svensk lag. Lagen innefattar välfärdssamhället olika institutioner, bland annat socialtjänsten som står för det barnskyddande arbetet. Socialtjänsten har en skyldighet som innebär att alla barn oavsett funktionsnedsättning har rätten att ges möjlighet till delaktighet utifrån
individuella behov, med hänsyn till ålder och mognad. Det framkommer även att det är ett relativt outforskat fält inom det sociala arbetets disciplin (Cavet, 2000). Cavet (2000) beskriver att delaktighet och inflytande gynnar barn med kognitiva funktionsnedsättningars levnadsvillkor och utveckling om kommunikationen är begriplig. För närmare 30 år sedan införlivades alternativ och kompletterande kommunikation för de individer som har behov av ett komplement till det talade språket, eller som hjälpmedel för att ersätta det talade språket. Seelman (1993) menar att alternativa kommunikationsstrategier var en metod och arbetssätt som utformades bland annat utifrån en rättssäkerhetssynpunkt. För att förbättra
levnadsvillkoren för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Trots de trettio år som gått identifieras fortfarande ett begränsat forskningsfält kring delaktighet för barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar. Studien visar att det än idag föreligger en komplexitet för socialsekreterare att uppnå delaktighet för barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar. Det saknas fortfarande ett implementerat arbetssätt och kompetens utifrån intervjupersonernas erfarenheter för att bemöta dessa svårigheter. Studien blir således viktig utifrån att belysa en kunskapslucka, för att motivera till fortsatt forskning och för att öka barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningars möjlighet till delaktighet. Vår förhoppning är att studien kan väcka intresse och bidra till vidare forskning kring barn med kognitiva funktionsnedsättningars delaktighet för att öka deras förutsättningar till delaktighet i vardagen och som samhällsmedborgare.
1.2 Syfte och Frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare gör barn med kognitiva
funktionsnedsättningar delaktiga i ärenden som rör dem inom socialtjänsten. För att kunna uppfylla syftet behöver följande frågeställningar besvaras.
Frågeställningar:
• På vilket sätt definieras begreppet delaktighet av socialsekreterare?
• På vilket sätt ges barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar förutsättningar att vara delaktig i ärenden som rör dem?
• Vilka resurser, i form av verktyg, finns respektive saknas när det gäller att bemöta barn med kognitiva funktionsnedsättningar vid socialtjänsten?
• I vilken omfattning känner sig socialsekreterare kompetenta till användning av alternativa kommunikationshjälpmedel?
2. Studiens centrala begrepp
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter: FN:s barnkonvention handlar om
barnets rättigheter. I studien belyser vi barnkonventionen då den har blivit lagstadgad i Sverige. Vi kommer beröra många av de punkter som finns inom barnkonventionen då alla
12 kommer vara en central del då alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och vara inkluderade i frågor som rör dem personligen (Unicef, u.å).
Socialtjänsten: Är den verksamhet som ingår i studien och avser yrkesverksamma med titlar
som socialsekreterare. Socialsekreterare som är inkluderade i denna studie handlägger ärenden med fokus på barn, ungdom och familj.
Kognitiv och intellektuell funktionsnedsättning: Avser nedsatta förmågor gällande den
fysiska, psykiska, intellektuella och den sociala utvecklingen (Hallberg och Hallberg, 2015). Tidigare har begreppet utvecklingsstörning dominerat i Sverige. Begreppet har på senare år ersatts med begreppet intellektuell/kognitiv funktionsnedsättning (Ineland, Molin och Sauer, 2019). En intellektuell funktionsnedsättning är en begåvningsnedsättning som oftast är medfött och kan påverka de adaptiva funktionerna såsom sociala, kognitiva och praktiska områdena. Kognitiv funktionsnedsättning påverkar således individens perceptionsförmåga, vilket kan innebära svårigheter att samordna sinnesintryck och informationskanaler. Det leder till svårigheter att tolka, lära, planera och fatta beslut. I denna studie kommer vi benämna intellektuell och kognitiv funktionsnedsättning som enbart kognitiv funktionsnedsättning, då funktionsnedsättningarna även ska kunna innefatta autisms spektret, där intelligensnivån inte behöver vara nedsatt.
Barn och ungdomar: I studien förekommer begreppet barn och ungdomar frekvent. I enlighet
med barnkonventionens artikel 1 avser barn och ungdomar åldersspannet 0–18 år (Unicef, u.å).
Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK): Är en benämning för olika
kommunikationssätt mellan människor. Att kommunicera innebär bland annat att få uttrycka sig genom att göra val, ställa frågor, säga sin mening, få information och få bekräftelse på svar eller delta i samtal. Kommunikationen bygger således på ömsesidighet som uppstår i samspel med andra människor. För att få möjlighet till att kommunikationen ska fungera kan vi behöva använda många olika vägar och alternativ. AKK ger omgivningen och individer som är i behov av kommunikationsstöd möjligheten att uttrycka och förstå varandra. Det genom att använda naturliga reaktioner, signaler som ljud och gester, tecken, bilder eller symboler. AKK kan således tillsammans med det talade språket på ett helt sätt ersätta det talade språket eller stödja det befintliga talade språket (SPSM, 2020).
2.1 Barns rättigheter i svensk lagstiftning
I följande avsnitt presenteras hur barns rätt att komma till tals kommer i uttryck genom svensk lagstiftning. Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Unicef, u.å) och Socialtjänstlagen (SFS: 2001:453) definieras barn i åldern 0-18 år. I utreda med barn och unga- handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen skriver Socialstyrelsen (2016) att de som arbetar utifrån SoL (SFS: 2001:453) ska
tillhandahålla ett barnperspektiv. Ett barnperspektiv kan bland annat innebära att verka för barnets bästa (Socialstyrelsen, 2016). Genom att den professionella tillgodoser barnet utifrån dess rättigheter intar den även ett barnrättsperspektiv. År 2020 blev barnkonventionen lagstadgad i Sverige och i denna studie blir artikel 12 en central del. Artikel 12 belyser barnets rättigheter att komma till tals i frågor som rör dem personligen (Unicef, u.å). Innehållet i artikeln speglar även bestämmelserna i 11 kap. 10 § SoL (SFS 2001:453). 11 kap. 10 § SoL (SFS 2001:453)
När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad.
Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det.
Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken (SFS: 2001:453).
I det första stycket tydliggörs det att socialtjänsten har en skyldighet att möjliggöra för barn att komma till tals. Om barnet inte kan framföra sina åsikter ska då hans eller hennes
inställning klargöras på ett annat sätt. Det kan i denna studie exempelvis handla om att barnet har en kognitiv funktionsnedsättning. Barnet kan då behöva hjälp i sin
kommunikationsprocess genom alternativa kommunikationshjälpmedel. Det kan således innebära en risk för barnets delaktighet om barnet har en funktionsnedsättning och socialsekreteraren gör en subjektiv bedömning kring barnets mognad i förhållande till funktionsnedsättningen. Det kan resultera i att barnet inte får sin röst hörd.
Enligt Socialstyrelsen (2016) behöver även informationen som ges till barnet anpassas efter dess ålder och mognad. Informationen ska framföras på ett lämpligt sätt så att barnet förstår och kan ta till sig det som sägs. Dessutom behöver informationen ges kontinuerligt under utredningsprocessen för att barnet ska förstå vad som kommer att hända och vad som har hänt.
2.2 Barnperspektiv
För ställningstagande kring barns delaktighet ska barnets bästa tas i beaktning. Hansson och Nordmark (2015) menar att det är viktigt att förtydliga skillnader mellan vuxnas
barnperspektiv och barnets eget perspektiv. Vuxnas syn och värdering av barns villkor kan skilja sig från barnets eget perspektiv. Barnets perspektiv är vad barnet ser, hör, upplever och känner. Det vill säga barnets egna livsvärld. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder (Funktionshinderkonventionen) stärks det ytterligare att barnet ska erbjudas det stöd som behövs för att nyttja sina rättigheter. Socialstyrelsen (2016) har i
Utreda barn och unga- handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen använt
barnkonventionen och förarbeten till SoL (SFS 2001:453) för att beskriva hur socialt arbete bör utformas. Socialstyrelsen (2016) beskriver att personer som arbetar utifrån SoL ska kunna anamma ett barnperspektiv. Barn ska ses som kompetenta individer med fullvärdiga
mänskliga rättigheter. Det innebär att kontinuerligt tillgodose barnets rättigheter. De länder som ratificerat barnkonventionen är skyldiga att tillgodose det stöd och skydd som barnet behöver för att kunna leva ett tryggt liv.
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet redovisas tidigare forskning om socialarbetarnas och barnens syn på delaktighet, delaktighetens betydelse för individer med funktionsnedsättningar samt hur kommunikation och alternativ kommunikation påverkar förutsättningarna för barn med kognitiva funktionsnedsättningars möjlighet till delaktighet. De olika aspekterna inom det här kapitlet kommer stärka varför det är viktigt att barn med kognitiva funktionsnedsättningar behöver få göras delaktiga i ärenden som rör dem inom socialtjänsten.
3.1 Socialarbetares syn på barns delaktighet
Cavet (2000) menar att det finns en begränsad mängd forskning kring hur det sociala arbetet arbetar kring barn och unga med osynliga funktionsnedsättningar, det vill säga kognitiv funktionsnedsättning. Trots att barnkonventionen funnits sedan år 1989 visar både kvantitativ och kvalitativ forskning att socialarbetare och barn och unga med en funktionsnedsättning behöver integreras tydligare till varandra. Det vill säga att socialarbetare måste tillhandahålla barnen med kommunikationshjälpmedel för att de ska kunna uttrycka sig. En viktig aspekt gällande hur socialarbetare bedömer om ett barn kan vara delaktig i beslutsfattande eller inte är beroende på barnets ålder och mognad (Cavet och Sloper, 2004; Kriz och Skivenes, 2017; Vis, Holtan, och Thomas, 2012).
I en komparativ studie som genomfördes i Norge, England och Kalifornien belyser Kriz och Skivenes (2017) att det finnas olika sätt att förstå barnens delaktighet inom socialtjänsten. Socialsekreterarna som deltog i studien definierar barns delaktighet på olika sätt. I Norge arbetar socialsekreterare för att barnen ska känna sig delaktiga och inkluderade i beslut. Socialsekreterare i England menar att det är komplext att arbeta med barn i olika åldrar och inkludera dem i beslut. I England menar socialsekreterare att delaktigheten påverkas beroende av de resurser som finns. Det innebär att barns möjlighet till delaktighet inte är konstant utan beroende av resurs och tid. De amerikanska socialsekreterarna menar att genom
informationsinsamlingsprocessen ges barnen rätt till delaktighet i utredningar.
Sammanfattningsvis beskriver de tre länderna att barns delaktighet handlar om att informera barnet om hur arbetsprocessen går till och att lyssna på barnets åsikter. Den slutsats som Kriz och Skivenes (2017) drar av att jämföra hur socialsekreterare i de olika länderna ser på barns delaktighet är att endast 25 % av socialsekreterarna uppfyller Roger Harts delaktighetsstege. Enligt Harts modell kan barns delaktighet delas in i åtta olika nivåer. De tre första stegen innebär att kunna identifiera olika situationer som inte innebär delaktighet för barnet, utan det rymmer en skenbar delaktighet. De sista fem stegpinnarna inrymmer barns ökade delaktighet i beslutsprocessen. Vilket steg som är önskvärt att hamna på beror på olika faktorer,
exempelvis barnets ålder och mognad. Hart anser att det är önskvärt att barnet ska kunna välja de stegpinnarna av delaktighet som barnet själv anser de klarar av (se bilaga 1) (Shier, 2001). Rabiee, Sloper och Beredford (2005) menar att det sociala arbetet fortfarande saknar
kompetens för att kunna inkludera barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar. Det framkommer att de blir exkluderade i beslut som påverkar dem. Exkluderingen drabbas främst de barn som har olika kommunikationssvårigheter. Författarna menar att det är gynnsamt att barnen får inkluderas genom alternativ kommunikation. Enligt Mitchell, Franklin, Greco och Bell (2009) visar forskningen att möjligheten till barns delaktighet har ökat sedan 1990-talet. Författarna påpekar dock att denna slutsats inte omfattar barn med olika funktionsnedsättningar. Backman et al. (2015) genomförde en studie i Storbritannien som visar att barn med funktionsnedsättningar ofta blir nekade sin rätt till delaktighet.
Anledningen är att det saknas kunskap och expertis inom det sociala arbetet. Det framkommer även att det är en bristande tillgång till kommunikationshjälpmedel. I de allra flesta fall krävs det tvärprofessionell kunskap för att tillgodose individer med kognitiva
funktionsnedsättningar de rätta förutsättningarna för att kunna kommunicera. De svårigheter som följer är att använda språket på ett lämpligt sätt, då samtalen kan vara problematiska utifrån barnets förmåga. En annan aspekt är att den pragmatiska förståelsen hos barnet kan vara nedsatt. Det kan innebära att barnet har svårt med ordförståelsen eller intentionen med samtalet. Som i sin tur kan leda till svårigheter inom det sociala arbetet kring att hålla i ett barnsamtal (Backman et al. 2015).
3.2 Barns syns på delaktighet
Barn med funktionsnedsättningar anses vara en sårbar och utsatt grupp i samhället då de kan ha svårare att få sin röst hörd. Det är centralt att inkludera barnen och låta dem vara delaktiga i beslut som rör dem personligen (McLeod, 2006). McLeods (2006) genomförde ett
forskningsprojekt där barn och ungdomar fick berätta om sin upplevelse i mötet med socialarbetare. Resultatet visade att barn och ungdomar inte ansåg att de fick göra sin röst hörd i mötet med socialarbetare. Socialarbetarna förklarade utfallet som ett resultat av att den professionellas definitionen av att lyssna skiljer sig från ungdomens definition. Socialarbetare menar att lyssna innebär att respektera vad ungdomen säger. Ungdomar upplevde däremot att socialarbetarens “lyssnande” ledde till motsägelsefulla insatser som inte tar hänsyn till
ungdomens önskemål. Ungdomarna anser även att de inte blir inkluderade i beslut som rör dem (Rabiee, Sloper och Beredford, 2005). För att barnen ska känna att de blir delaktiga ställs det krav på de aktörer som är involverade i barnets liv. Det kan exempelvis ställas krav på att socialarbetaren ska tillhandahålla barnet med de kommunikationshjälpmedel som krävs för att barnet ska kunna uttrycka sig. Däremot visar forskning att det kan saknas
kommunikationshjälpmedel hos olika aktörer inom socialt arbete vilket försvårar inkluderingsprocessen (Hodge, 2007).
3.3 Delaktighetens betydelse för barn och unga med funktionsnedsättningar
Ytterhus et al. (2015) beskriver att funktionsnedsättningar i årtionden har betraktats som en medicinsk orsak som inte innefattar ett hinder som kommer i uttryck i den omgivande miljön. Enligt Näslund och Gardelli (2013) är det en svår gränsdragning mellan funktionshinder och funktionsnedsättning. De menar att synen på benämningarna kan variera beroende på
inställningen kring huruvida individen hindras i sin utövning, eller om funktionen är nedsatt oberoende av den omgivande miljön. Det är således betydande att hänsyn tas till de
kroppsliga skillnader och begränsningar eller möjligheter som den omgivande miljön skapar. Socialarbetare uttrycker att dem inte kan prata med barn som har en funktionsnedsättning på grund av barnets nedsatta förmågor. Ytterhus et al. (2015) menar att tillgång till alternativa kommunikationshjälpmedel är en förutsättning för barn att komma till tals. Det kan
ses ur ett barnperspektiv att barn har en rättighet att erbjudas alternativ kommunikation inom socialtjänsten. Socialtjänsten har således en skyldighet att se barnen som rättighetsbärare och de ska verka för barnens bästa.
3.4 Hjälpmedlens påverkan och inflytande
Cook och Polgar (2008) beskriver att tekniska hjälpmedel och personer med
funktionsnedsättning handlar om ett kontextsammanhang. Det ansågs tidigare ligga hos den enskilde individen hur hjälpmedel skulle används. En förändring har skett de senaste åren. Idag anses det ligga hos de sociala, politiska och miljömässiga sammanhangen. Det innebär att den omgivande miljön också anses ha ansvar att integrera på ett alternativt sätt. Således är den sociala påverkan en viktig aspekt för vad som ses som normalt och om vad som förväntas av oss. Det handlar därmed om omgivningens acceptans och förståelse kring hjälpmedel. Författarna vill understryka att hjälpmedel är centralt att använda och handlar om att göra saker annorlunda än det som tidigare ansågs svårt. Seelman (1993) beskrev för närmre trettio år sedan att syftet med hjälpmedel är att kompensera för nedsättningar för att kunna hantera individens förmågor och omgivningens krav. Det handlar även om att ta hänsyn till vissa rättviseaspekter. Det kan exempelvis handla om att förbättra synen och levnadsvillkoren för individer med funktionsnedsättning då beslut och insatser från professionella fortfarande till viss del styrs utifrån professionellas syn på ”individens bästa”. Seelmans (1993) slutsats var
att sociala och historiska kontexter kring hjälpmedel karaktäriseras av en attityddominas i samhället och som konstruerar skillnader mellan normal och onormalt.
Cavet (2000) beskriver att barn med funktionsnedsättningar blir begränsade av de
funktionsnedsättningar som inte är synliga. Det kan vara avgörande att erbjuda alternativ kommunikation till barn med kognitiva funktionsnedsättningar. Näslund och Gardelli (2013) har undersökt förhållandet mellan tekniska hjälpmedel, handlingsfrihet och
funktionsnedsättning. Det resulterade i att individer känner en känsla av sammanhang när kommunikationen blir begriplig. Individer med kognitiva funktionsnedsättningar gynnas i deras utveckling när de får uppleva en meningsfull och känslomässig värdighet. Det innebar att inte låta individen bli en passiv medmänniska som inte ges möjlighet att vara med och påverka sin livssituation. För att lära individen att inte bli passiv behöver det vara en
självklarhet att omgivningen skapar förväntningar på individen och ställer krav på individen att klara vissa saker utifrån individens förutsättningar. Detta synsätt ökade känslan av sammanhang och begriplighet hos individerna med funktionsnedsättning. Aktivitetsnivån ökade även hos de individer med en funktionsnedsättning som fick använda
kommunikationshjälpmedel. En viktig aspekt var att interaktionen mellan professionell och individ var att begripligheten och känsla av sammanhang ökade med hjälp av hjälpmedlet. Bremberg och Wennerholm (2004) beskriver att alla barn besitter olika egenskaper,
erfarenheter och färdigheter som påverkar barnets förutsättningar till gynnsam utveckling. Har barnet kognitiva- eller fysiska funktionsnedsättningar kan det påverka barnets möjlighet till utveckling ytterligare. Trots den komplexitet som finns har det visat sig viktigt att barn med funktionsnedsättningar gynnas av delaktighet och inflytande. Det främjar barnets utveckling. Tidigare forskning visar det finns brister i hur barn med kognitiv
funktionsnedsättning får komma till tals och få sin röst hörd i olika sammanhang (Widmer, Kempf-Constantin och Carminati, 2010). Morris (2003) menar att det fortfarande saknas kompetens och expertis inom socialt arbete för att inkludera dessa barn. De barn med kognitiv funktionsnedsättning är de barn som främst blir exkluderade (Rabiee, Sloper och Beredford, 2005). En studie genomförd av Cambridge och Forrester-Jones (2003) visar att en flexibel kommunikationsstrategi gynnar barn och unga med kognitiva funktionsnedsättningar att vara involverade i beslut som rör dem personligen. Det innebär att en individuell kommunikation är avgörande för personen i fråga att göra sig förstådd. Genom att använda en individualiserad kommunikation möjliggör det för barnen att bli inkluderade i frågor som rör dem personligen. Det har visat sig vara framgångsrikt att använda visuella ramverk till barnen, det vill säga att använda symboler i kommunikationen för att underlätta kommunikationsprocessen (Rabiee, Sloper och Beredford, 2005). Morris (2003) menar att det är alla aktörer och individers ansvar att hitta de strategier som bör tillämpas för att barnen ska få sina åsikter och upplevelser hörda. Däremot visar Hodges (2007) studie att visuella ramverk inte används i den
utsträckning som det borde göras på grund av bristande kunskap och tillgång till materialet. Barn med kognitiva funktionsnedsättningar löper även större risk att bli stigmatiserade, vilket stämmer överens med de fördomar som olika aktörer har inom det sociala arbetet. De
fördomar som finns är att aktörer inom socialt arbete anser att barn med kognitiva
funktionsnedsättningar inte kan vara delaktiga på grund av deras funktionsnedsättning. Vilket resulterar i att barnen kan komma uteslutas att få göra sin röst hörd (Buell och Chadwick, 2017; McLeod, 2006; Backman et. al., 2015).
3.6 Forskning om arbetsmetoder kring kommunikation
Zachrisson, Rydeman och Björck-Åkesson (2001) beskriver att grundbetydelsen av kommunikation är att göra något gemensamt. Det innebär att det krävs ett utbyte av
information mellan minst två individer. I forskningen framgår det att fokus tidigare har legat på individen med funktionsnedsättning och hur denne individ ska kunna kommunicera med sin omgivning. Synen har förändrats och tar nu hänsyn till att motparten också behöver förutsättningar att bemöta kommunikation, och att kommunicera tillbaka med samma metod för att interaktionen ska fungera. Att kommunicera med människor med
kommunikationssvårigheter innebär ofta att arbeta med kommunikationshjälpmedel för att möjliggöra interaktionen. Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) innebär att på olika sätt uttrycka känslor och tankar via bland annat (bild, tecken, gester, blick, minspel
och symboler) som ett komplement till det talade språket. Inom AKK räknas även olika slags
tekniska hjälpmedel in, såsom dataprogram och samtalsapparater som ger möjlighet till kommunicering. I praxis förekommer det sällan i den utsträckning som är önskvärt. Anledningen till att AKK inte används är för att det anses besvärligt att använda. För att utforma möjligheter till kommunikation krävs ett förankrat förhållningssätt till de personer som använder hjälpmedel. Men även stöd från olika experter inom AKK för att introducera användandet.
3.7 Sammanfattning och forskningslucka
Ovanstående forskningsöversikt visar att barns delaktighet förstås som ett komplext fenomen som förstås och tolkas ur olika synvinklar. Det framkommer att det råder brister i hur barn med kognitiva funktionsnedsättningar får möjlighet att komma till tals och få göra sin röst hörd i olika sammanhang. Internationell forskning visar att barn med kognitiva
funktionsnedsättningar är den grupp som främst exkluderas inom det sociala arbetet när det kommer till beslut som rör dem personligen. För att barnen ska kunna inkluderas i beslut som rör dem är det fördelaktigt att använda sig av alternativ kommunikation (AKK). Forskningen visar att användandet av alternativ kommunikation är bristfällig inom det sociala arbetet. Det framkommer att det sällan används i den utsträckning som är önskvärt. Användandet
uppfattas som besvärligt, trots de förutsättningar det medför för barns delaktighet.
För att uppnå delaktighet krävs ett utbyte av information mellan minst två individer. Känslan av sammanhang kan därför komma att uteslutas om kommunikationen inte är begriplig för barnen. Forskningsöversikten visar att det tidigare riktats fokus till den enskilde individens alternativa kommunikation. Men idag tas det även hänsyn till den omgivande miljöns möjligheter och förutsättningar att kunna kommunicera på ett alternativt sätt. Eftersom kommunikation kräver ett samspel mellan den enskilde och motparten. Genom att använda sig av alternativ kommunikation möjliggör det för barnen att kunna uttrycka sig och känslan av sammanhang kan därmed infinna sig. Barn och unga gynnas i deras utveckling när de får uppleva meningsfullhet och känslomässig värdighet. Användandet av AKK har visat sig skapa större möjligheter för individer med kognitiva funktionsnedsättningar att påverka sitt eget liv och öka deras självbestämmande. Oberoende funktionsnedsättning besitter alla barn olika egenskaper, erfarenheter och färdigheter som påverkar barnets förutsättningar till en gynnsam utveckling. Barn med kognitiva- eller fysiska funktionsnedsättningar kan dock påverkas i sin möjlighet till utveckling ytterligare. Det har visat sig viktigt, trots den komplexitet som finns att barn gynnas av att få vara delaktiga. Trots det så saknas det forskning kring barn med kognitiva funktionsnedsättningars delaktighet inom socialtjänsten. Således menar tidigare forskning att det fortfarande saknas kompetens och expertis inom det sociala arbetet för att inkludera barnen till delaktighet.
4. Teoretisk ram och begrepp
Studiens fokus riktas till om barn med kognitiva funktionsnedsättningars får vara delaktiga i mötet på socialtjänsten. Flera teoretiska begrepp kommer därför bli relevanta att beakta. Begreppet delaktighet kommer att tillämpas samt Shiers delaktighetsmodell för att analysera olika faktorer kring barns delaktighet. Även begreppen profession och makt användas, vilka bidrar till en enhetlig förståelse av hur barns delaktighet implementeras inom verksamheten. Samtliga begrepp och teorier är delar som påverkar möjligheterna och förutsättningarna för delaktigheten.
4.1 Delaktighet
Delaktighet tillhör inte vardagsspråket och kan således ha olika betydelse och skilda
förståelser utifrån det sammanhang som ordet används i. Delaktighetsperspektivet kan delas in i fyra olika beståndsdelar. Delaktighet som medborgare, delaktighet och kontroll av sitt eget liv, delaktighet i vardagslivet och den sociala delaktigheten (Melin, 2013). Hansson och Nordmark (2015) beskriver att begreppet delaktighet inte är ett renodlat teoretiskt begrepp utan används ofta som ett politiskt begrepp där förhållandet mellan samhälle och individ klargörs. Begreppet används i synnerhet när det gäller att minska marginaliseringen av olika grupper eller individer i samhället. Delaktighet innebär att få vara inkluderad inom olika arenor i samhället. Raymond Williams anser att delaktighet är ett nyckelord som bland annat finns berört i FN:s mänskliga rättigheter samt i Socialstyrelsens riktlinjer. Således menar Hansson och Nordmark (2015) att det inte finns någon enhetlig teoretisk definition av
begreppet delaktighet utan är ett ord som ändrar innebörd beroende på diskurs och tidsperiod. Inom international Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) definieras delaktighet som en individs deltagande i olika livssituationer. I enlighet med FN:s
barnkonvention och artikel 12 redogörs delaktighet att det innebär bland annat att komma till tals. Kommunikation utgör en förutsättning för delaktighet och utvecklas när människor samspelar med varandra. Det förutsätter tillgång till ett språk för att kunna uttrycka sin vilja, känslor, tankar och behov samt kunna dela det med andra. Omgivningen bör ge barnet förutsättningar till ett språk eller ett alternativt språk (Hansson och Nordmark, 2015). I den här studien kommer delaktighet innebära samtliga perspektiv på delaktighet utifrån artikel 12 i FN:s barnkonvention vilket betyder;
Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad. (Unicef, u.å) 4.2 Shiers delaktighetsmodell
En väletablerad modell som presenteras för hur barns delaktighet kan mätas på olika nivåer är Shiers (2001) Pathway to participation. Shiers modell är framtagen som ett verktyg där verksamheter kan arbeta för att uppnå barns delaktighet enligt barnkonventionen artikel 12. Modellen som Shier (2001) utgår från har tre dimensioner för att mäta delaktigheten.
Dimensionerna beskrivs genom öppningar, möjligheter och skyldigheter. Öppningar innebär den professionelles inställning och engagemang att arbeta för delaktighet. Möjligheter innebär de resurser och utrymmen som finns för organisationen att arbeta för barns delaktighet. Den sistnämnda aspekten, skyldigheter, uppkommer utifrån den policy som organisationen förväntas ha gällande delaktighet som implementeras av de professionella. Inom modellen finns fem nivåer som presenterar olika nivåer av delaktighet:
1. Barn blir lyssnade till
3. Barns åsikter och synpunkter beaktas 4. Barn involveras i beslutsfattande processer
5. Barn delar makt och ansvar över beslutsfattande (Shier, 2001).
Den första nivån handlar om den professionellas lyssnande när ett barn visar på att hen vill uttrycka sig. Det handlar om att barnet ska ges möjlighet att uttrycka sig om barnet vill eller gör det. Organisationen ska ge utrymme för tid och plats för att den professionella ska kunna lyssna på barnet och att barnet har rätt att bli lyssnad på. Nivå två handlar om att den
professionella ska arbeta för att stötta och motivera barnet att uttrycka sina åsikter. På nivå tre förväntas den information som barnet uttrycker även beaktas i beslut. Barnets åsikt är inte avgörande men ska ses som lika giltig som andra faktorer som väger i ett beslut. Det innebär sammanfattningsvis att implementera artikel 12 i FN:s barnkonvention. Den fjärde nivån uppnås när barnen ges möjlighet att ta plats och påverka i beslutsprocessen. I de tidigare nivåerna kan barnets roll beskrivas konsulterande. I denna nivå ska den professionella fatta beslut i samråd med barnet. I den femte och sista nivån handlar delaktighet utöver det som framgår tidigare, ska barnet ha möjlighet att dela makten i beslutfattande ihop med de vuxna (Shier, 2001).
Modellens bidrag till studien är att den illustrerar och konkretiserar olika nivåer av
delaktighet. Det genom att lyfta olika faktorer som visar samspelet mellan den professionellas inställning och verksamhetens organisering som genererar i olika delaktighetsperspektiv. Modellen kommer användas för att förstå och tolka de erfarenheter och kunskaper som socialsekreterarna delar med sig av. Shiers modell fokuserar även på den professionellas betydelse av implementering av delaktighet.
4.3 Profession
Peter Dellgran (2016) menar att vissa egenskaper ur ett teoretiskt perspektiv ska vara
uppfyllda för att en yrkesgrupp ska få räknas som en profession. De finns tre egenskaper som Dellgran (2016) främst betonar. Först och främst definieras profession utifrån att man har en akademisk utbildning. Ett andra kriterium innebär att man har monopol på arbetsmarknaden, vilket betyder att professionen har ensamrätt att genomföra vissa specificerade
arbetsuppgifter. Det tredje signalementet för en profession är att yrkesutövarna har expertisen eller förmågan att tillämpa viss abstrakt och generell kunskap i konkreta situationer.
Genom att förtydliga professions begreppet ytterligare finns en skillnad mellan
organisatoriska och performativa aspekter. När det gäller de organisatoriska aspekterna
handlar det om hur professioner organiseras utifrån arbetsuppgifter och ansvarsområden. Det innebär att olika professioner har olika ansvarsområden och arbetsuppgifter. De performativa aspekterna handlar om hur professionell kunskap gestaltas och används i praxis.
Handlingsutrymmet är en central aspekt för hur socialsekreteraren utför sitt arbete. De professionellas handlingsutrymme är beroende av den enskildes förmåga att använda förvärvad kunskap i bedömningar som är objektiva, legitima och sunda beslut. Det handlar om att behärska sig från subjektiva värderingar, fördomar eller egna uppfattningar om vad som är rätt eller fel. Bedömningar, insatser och genomförande av arbetsuppgifter baseras på tolkningar av enskilda fall utifrån en mer generell kunskap. Att jobba inom socialtjänsten innebär ett självständigt arbete som är förankrad av lagstiftning och av de regler och normer som finns på arbetsplatsen. Professionell yrkesutövning är svår att kontrollera, problematiken kan innebära att de professionellas självständighet kan anses som riskabelt med avseende på
4.4 Makt
Begreppet makt är en central del utifrån att maktaspekten alltid är närvarande. I mötet mellan professionell och klient finns det en tydlig maktaspekt. Makten kommer i uttryck genom den professionelles profession och position inom verksamheten. Utifrån hur vi ser på
normalbegåvning och funktionsnedsättning kan maktskillnader öka ytterligare utifrån värderingar, respekt och förutsättningar. I denna del presenteras makten ur olika synvinklar vilket innefattar det strukturella, intentionella, relationella samt osynlig och synlig makt.
4.4.1 Olika sätt att se på makt
Inom det sociala arbetet finns maktaspekten ständigt närvarande och det finns tre olika
maktbegrepp som kan användas för att studera makt; det strukturella, det intentionella och det
relationella. Det strukturella synsättet anser att det är samhället som på förhand bestämmer
hur de olika maktstrukturerna kan komma i uttryck. Det kan innebära att människor med en funktionsnedsättning blir marginaliserade i samhället och kan likställas med en strukturell diskriminering. Intentionella maktbegreppet innebär att man ser makten som en egenskap som kan besittas av den enskilda individen eller en organisation. Makten är sammanlänkad med aktörens handlingar och intentioner. Handlingsaspekten och aktörens vilja framhålls. Det
relationella maktbegreppet är sammanlänkad till det strukturella och intentionella synsättet.
Det relationella perspektivet menar att makt utövas i samspel i relationer med andra. Det krävs en motpart för att makten ska bli synlig. Michel Foucault menar att makten ständigt är närvarande och föränderlig. Makten är då aldrig absolut, utan relativ (Swärd och Starrin, 2016). Makten framträder i relation mellan professionell och klient utifrån profession, kunskaper, hierarki och lagstiftning. När två personer interagerar med varandra i ett specifikt syfte kan en maktkamp uppstå för att gynna sitt intresse. I denna maktkamp kan aktörerna mötas av en modellstark vars kunskaper och förmågor värderas högre än den andra aktören som i situationen blir modellsvag (Danermark, 2004). Det innebär att i mötet med klienter inom socialtjänsten blir således den professionella i situationen modellstark och besitter högre makt än klienten, makten blir viktig att beakta i dessa situationer. I denna studie kan det strukturella synsättet till barn med kognitiva funktionsnedsättningar på förhand anses modellsvaga. Dels då barnen har en funktionsnedsättning och att de dels befinner sig i en lägre hierarkisk position gentemot socialsekreteraren. Socialsekreteraren har då en intentionell och relationell maktaspekt.
4.4.2 Synlig och osynlig makt
Inom socialt arbete måste socialsekreterarna kunna hantera både osynlig och synlig makt då makten anses ständigt finnas närvarande genom exempelvis maktaspekter och maktrelationer. Alla individer upplever makt på olika sätt. Det kan vara genom interaktioner med andra individer eller på en arbetsplats. Swärd och Starrin (2016) anser att makt både kan vara positivt och negativt, synligt eller osynligt. Den synliga makten kan exempelvis innebära när socialsekreterare fattar olika beslut i olika handläggningsprocesser. Socialsekreteraren har då olika regler och förordningar att förhålla sig till vilket gör att makten blir synlig. Den osynliga makten anses vara mer subtil och kan komma i uttryck när socialsekreteraren har ett
barnsamtal. Barnsamtalet sker då bakom stängda dörrar och socialsekreteraren kan därför ha större möjlighet att utöva osynlig makt. Trots att klienterna har vissa specifika lagstadgade rättigheter är de vanligen i underläge eftersom maktbalansen inte är jämställd. Det kan innebära att barn med kognitiva funktionsnedsättningar inte får de förutsättningar som krävs för att de ska kunna komma till tals och känna att de blir inkluderade i beslut som rör dem personligen.
5. Metod
Följande metodavsnitt inleds med en presentation av den vetenskapsteoretiska
utgångspunkten som studien bygger på. Därefter redovisas datainsamlingens tillvägagångssätt genom att bland annat ge en beskrivning av hur litteratursökningen har genomförts,
urvalsprocessen, etiska överväganden, studiens begränsningar samt ett resultat och en analysdel. Kvalitativ datainsamlingsmetod används för att undersöka och tolka
socialsekreterarnas uppfattningar, erfarenheter och kunskaper kring barnens delaktighet. Intervjupersonerna kontaktades via mail utifrån ett allmänt utskick till socialtjänstens barn- och ungdomshandläggare i en mellanstor kommun och en mindre kommun i Sverige. De som frivilligt ville delta kontaktades sedan via mail för mer planering kring intervjuerna. En av intervjuerna skedde på socialkontoret i ett enskilt rum, utifrån intervjupersonens egna önskan. Resterande fem intervjuerna genomfördes via telefonintervjuer. Alla intervjuer spelades in med hjälp av utrustning från Örebro Universitet. Intervjuerna genomfördes genom en semistrukturerad intervju med stöd av en upprättad intervjuguide (se bilaga 2). Därefter transkriberades intervjun direkt efter intervjutillfället. Den transkriberade empirin bearbetades sedan med hjälp av tematisk analys för att koda fram centrala teman som sedan analyserades för att komma fram till diskussioner och slutsatser.
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt - Hermeneutik
För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar kommer en hermeneutisk ansats att tillämpas i studien. Hermeneutik kommer från det grekiska ordet hermeneuein och betyder “läran om tolkning”. Den hermeneutiska ansatsen är en forskningsmetod som är av
humanistisk karaktär där tolkning och förståelse står i centrum. Det innebär att forskaren även bör ha ett empatiskt och inlevelsefullt förhållningssätt. Hermeneutiken är i grunden en
subjektivt tolkande process där ny förståelse grundar sig på tidigare förståelse. Den nya förståelsen som kommer i uttryck är grunden i tidigare förförståelse. Genom den nya förståelsehorisonten tolkar forskaren det som undersöks och ny kunskap skapas. Enligt den hermeneutiska ansatsen existerar det ingen slutgiltig och objektiv bild av verkligheten då människan tolkar och förstår sin egen livsvärld. Resultatet går därav inte att generaliseras och sägas gälla en hel population eller grupp i samhället (Thurén, 2019).
Den ontologiska ståndpunkten inom hermeneutiken handlar om hur verkligheten är beskaffad. Hermeneutiken är beroende av människors föreställningar och medvetande, konstruktivismen. Denna studie utgår från intervjupersonernas egna beskrivningar och tolkningar, det vill säga intervjupersonernas livsvärld. Epistemologi inom hermeneutiken handlar om hur vi når giltiga kunskaper. I denna studie har kunskapen tillförts genom tolkning i två olika steg. Första steget genom intervjupersonernas egen tolkning och förståelse av sin livsvärld. I det andra steget tolkas empirin mot studiens teoretiska begrepp. I studien vill vi nå en djupare förståelse kring hur socialsekreterare ser på deras livsvärld utifrån hur de beskriver att de inkluderar barn med kognitiva funktionsnedsättningar i ärenden som rör dem personligen, och vilka alternativa kommunikationshjälpmedel som finns att tillgå på socialtjänsten. Intervjupersonernas uttalanden genom intervjutillfällena ligger till grund för det empiriska materialet som har tolkats och skapats en förståelse kring. Här konkretiseras kopplingen till det hermeneutiska synsättet och studien då vi forskare och intervjupersoner har en förförståelse inom det berörda området vilket leder oss till en gemensam förståelsehorisont.
5.1.2 Förförståelse, förståelse och livsvärld
Dalen (2008) redogör för att förförståelse är ett viktigt begrepp inom hermeneutiken. Att inneha en förförståelse om något innebär att på förhand ha skapat sig uppfattningar om det
vårt sätt att se på fenomenet. Den förförståelse som vi tog med oss i denna studie är livs- och arbetslivserfarenheter av barn med kognitiva funktionsnedsättningar samt verksamhetsförlagd praktik inom socialtjänsten. Med det i åtanke har vi olika förståelsehorisonter som har
präglats av olika uppfattningar och syn på fenomenet. Genom att vara medveten om sin egen förförståelse skapas det bättre möjligheter till teoriutveckling i det stundande
intervjumaterialet. Under forskningsprocessen är det av stor vikt att medvetandegöra och reflektera kring sin förförståelse kring det fenomen som studeras. Reflektioner kring vår förförståelses påverkan har skett i olika steg dels genom diskussioner med varandra och dels genom handledning där kategoriseringar och tolkningar av empirin prövats i ljuset av studiens teoretiska begrepp.
Begreppet livsvärld är ett filosofiskt begrepp och används ofta i kvalitativ forskning. Kvale (2002) beskriver livsvärld på följande sätt:
Den kvalitativa forskningsintervjun försöker att förstå världen från intervjupersonernas
synpunkt, formulera meningen i människors upplevelser, ta fram deras livsvärld, innan man ger sig in på vetenskapliga förklaringar (Kvale, 2002:15).
Thurén (2019) menar att alla människor upplever sin livsvärld på olika sätt vilket kan skapa en problematik då studier inte går att generalisera. När vi tolkar individer- vad de säger och vad de gör- är det följaktligen deras livsvärld vi vill nå. Därav har våran förförståelse varit en viktig aspekt i analysarbetet.
5.1.3 Tolkning- den hermeneutiska cirkeln
Den hermeneutiska cirkeln är en tolkningsprocess mellan del och helhet för att skapa en djupare förståelse. För att kunna nå en djupare förståelse måste delen sättas i samband med helheten. För att exempelvis kunna skapa sig en förståelse kring om barn med kognitiva funktionsnedsättningar får vara delaktiga i ärenden som rör dem personligen måste vi konkretisera hur socialsekreterare ser på deras livsvärld. Det kan således också innebära att det pågår en hermeneutisk cirkel mellan förförståelsen och förståelsen. En grundförutsättning för att förstå är att ha en förförståelse för det man redan har förstått. Genom förförståelse söker vi ytterligare förståelse. Förståelseprocessen kännetecknas inte enbart utifrån att delen förstås utifrån helheten, utan försöker också anpassa helheten till delen. Denna växelverkan skapar en djupare förståelse utifrån det studerade fenomenet. Inom den hermeneutiska
tolkningen finns ingen given utgångspunkt eller given slutpunkt. Det innebär att den utvecklas fortlöpande i ett fortgående samspel mellan helhet och del, forskare, empiriska materialet och forskarens förförståelse. Det kallas för den hermeneutiska spiralen (Dalen, 2008). Utifrån vår förförståelse av fenomenet har vi i studien upprättat intervjufrågor som besvarar om vår förförståelse stämmer överens med intervjupersonernas livsvärld. För att förstå helheten i deras livsvärld har vi även utformat frågor som definierar delar för att nå en djupare förståelse av helheten. Utifrån denna växelverkan har vi analyserat det insamlade materialet och dragit en slutsats som leder till ett resultat som presenteras i resultatdelen.
5.2 Litteratursökning
Litteratursökningen har genomförts under tidsperioden 6 september- 8 september 2020 samt 29 oktober 2020. Sökningen har genomförts i databaser som tillhandahålls av Örebro
Universitetsbibliotek såsom; Primo, PsycINFO, Social Service Abstract, Swepub och Google Scholor. För att få fram vetenskapliga artiklar och avhandlingar till studiens
a. ”social service” b. social work* c. cognitive impairment d. communication* e. intellectual disability f. children g. childcare* h. stigma
Sökorden kombinerades exempelvis genom (communication* AND cognitive impairment AND children). Trunkering användes i syfte att använda samma sökning men med möjlighet till större bredd och böjning av ordet. För att begränsa sökningarna har inklusions- och exklusionskriterier används för att underlätta sökningsprocessen. Då datasökningen gav många resultat användes Booth et al. (2016) systematiska process där artiklarna gallrades genom titel-, abstract och fulltextnivå. Då många artiklar inte belyste studiens syfte och frågeställningar kunde dessa artiklar exkluderas. De artiklar som ansågs relevanta undersöktes genom att läsa artikelns abstract. Det sista steget i processen är att bedöma om artikelns abstract är av relevans för studien. Beroende på om abstracten är av relevans sparades och lästes artiklarna grundligt. Om innehållet ansågs vara av relevans inkluderades artikeln i studien. Ytterligare sökord uppkom från studier vars handling var relevanta i förhållande till studien. Vilket resulterade till vidare sökning med deras nämnda sökord. Dessa sökord var
young people, behavior problems, AKK och language impairment. Ännu en aspekt som varit
avgörande i artikelsökningen har varit att artiklarna varit vetenskapligt granskade, det vill säga ”peer review”. Sammantaget ledde sökningen till totalt 20 relevanta verk. Samt 16 litterära verk.
Inklusionskriterier:
1. Artiklarna ska vara peer reviewed.
2. Artiklarna ska inkludera kognitiv funktionsnedsättning. 3. Artiklar ska inkludera barn och ungdomar.
4. Artiklar ska inkludera kommunikation, alternativ kommunikation, delaktighet. 5. Artiklar av både kvalitativ och kvantitativ art.
6. Hänsyn till årtal, men ej begränsande.
7. Artiklar inom olika kunskapsområden, såsom pedagogik och habilitering. 8. Svenska och engelska som språk.
Exklusionskritieter:
1. Artiklar med fokus på vuxna med kognitiv funktionsnedsättning. 2. Artiklar som endast utgår från personer med demens med kognitiv
funktionsnedsättning.
3. Studier som inte är relevanta utifrån syfte och frågeställningar.
De brister som uppstod under artikelsökningen var att det inte framkom någon forskning gällande socialsekreterares upplevelse kring att ha samtal med barn med kognitiva funktionsnedsättningar.
5.3 Urval
Den hermeneutiska studien innebär att lyfta fram en djupare uppfattning om fenomenet. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att målgruppen för en studie ska vara ändamålsenlig.
efterfrågas. Forskningsdeltagare vi haft för avsikt att intervjua är socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomar inom socialtjänsten. Forskningsdeltagare till studien valdes ut då de ansågs mest lämpliga, ett så kallat målinriktat urval användes för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar med erfarenhet kring fenomenet (Bryman, 2011). Vi tillämpade även ett snöbollsurval som är en variant av ett icke-sannolikhetsurval. Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014) beskriver att urvalsmetoden innebär att forskningsdeltagare kan förmedla ytterligare kontakter med socialsekreterare. För att värna om en bredd kring uppfattningar valdes sex stycken socialsekreterare ut från en mellanstor och en liten kommun i Sverige. En fördel att välja en mindre urvalsgrupp till studien var att studien inte blev lika tidskrävande. Det genererar ett mer lätthanterligt material att analysera (Kvale och Brinkmann, 2014). För oss har studiens tidsaspekt varit avgörande för antalet forskningsdeltagare samt svårigheterna att hitta frivilliga deltagare. Studien har använt sig av inkluderings- och exkluderingskriterier för att nå forskningsdeltagare som ansetts mest lämpliga för studien. Inkluderingskriterierna är att forskningsdeltagarna ska vara yrkesverksamma på socialtjänsten med två års delegation. Socialsekreterarna ska i sin myndighetsutövning genomföra samtal med barn och ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar. Exkluderingskriterier i studien innefattar
forskningsdeltagare som inte arbetar med barn- och ungdomssamtal. 5.4 Bortfall
Efterfrågan av intervjupersoner till studien skickades ut via mail till två stycken olika
kontakter inom socialtjänsten i en mellanstor och en mindre kommun i Sverige. Kontakterna förmedlade informationen vidare till potentiella socialsekreterare. Sex stycken
socialsekreterare återkopplade sitt intresse att medverka. De uppfyllde även
inkluderingskriterierna. Utifrån studiens tidsbegränsning fanns utrymme för max sex stycken intervjuer vilket resulterade i att alla som anmälde sitt deltagande därför kunde medverka. Utifrån intervjuerna framkom det inget i empirin som skilde dem olika respondenterna specifikt åt. Det kan resultera i att studien uppnått en empirisk mättnad efter sex stycken intervjuer. Empirisk mättnad innebär att ingen ny information framkommer (Fejes och Thornberg, 2015). Därmed behövdes ingen ytterligare intervju att genomföras. Bortfallet var därmed lågt eller ofullständig utifrån att alla som ville delta deltog.
5.5 Datainsamlingsmetod
I studien har vi utgått ifrån semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer följer en intervjuguide (se bilaga 2) samt möjlighet till följdfrågor för att kunna nå en djupare förståelse (Hjerm, Lindgren och Nilsson, 2014). Semistrukturerad intervju är en lämplig metod för att närma sig obesvarade forskningsfrågor (Hjerm, Lindgren och Nilsson, 2014). En semistrukturerad intervjuguide innebär att vi utgick från förbestämda frågor som har
formulerats utifrån studiens syfte och frågeställningar. Men med möjlighet för mer öppna frågor och följdfrågor. Fördelarna med en semistrukturerad intervju förutom att nå djupare förståelse är att det finns möjligheten för andra forskare att testa studien. En nackdel med denna metod är att det förekommer ett tidskrävande bearbetning av materialet. Vilket har gjort att vi valt ett mindre urval forskningsdeltagare. Det är onekligen enklare att samla in data genom en kvantitativ metod, det vill säga genom en enkätundersökning. Genom
enkätundersökning med fasta svarsalternativ kan vi nå fler forskningsdeltagare och således skapa en generaliserbarhet. Det exkluderar däremot att nå den djupare förståelsen och kunskapen (Hjerm, Lindgren och Nilsson, 2014). Empirin belyser de kunskaper och kunskapsluckor som råder inom området. Det som beaktas i studien är att studiens resultat bygger på forskningsdeltagarnas egna erfarenheter och synsätt, även kallat bias (Kvale och Brinkman, 2014).
5.6 Databearbetning och analysmetod
Den empiri som ligger till grund för studien har samlats in genom intervjuer med
socialsekreterare inom socialtjänsten. Alla intervjuer har transkriberats detaljerat för att inte gå miste om information. Då transkriberingen kräver noggrannhet avsattes tid direkt efter intervjuerna. När transkriberingen var slutförd valde vi att skriva ut materialet för att kunna läsa igenom det i sin helhet. Att skriva ut materialet ansåg vi vara ett enkelt sätt att bekanta oss med empirin. När transkriberingen och genomgången av materialet var genomfört kunde vi analysera empirin med hjälp av en tematisk analys. En tematisk analys innebär att läsa igenom datamaterialet flera gånger för att finna återkommande teman som urskiljer sig som sedan färgmarkerades (Fejes och Thornberg, 2015). Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014) beskriver att en kvalitativ analysprocess syftar till att sammanföra materialet genom kodning för att sedan gå mer djupgående in på materialet, det vill säga genom en tematisering.
Därefter identifierades meningsbärande meningar vilket enligt Fejes och Thornberg (2015) är meningsfulla för studiens syfte och frågeställningar. De mönster som återfinns i materialet kallas för kategorier och de namn som de får benämns koder. De meningar som var av
relevans för vårt syfte kodades sedan om till teman utifrån studiens frågeställningar. De teman som identifierades var brister och svårigheter kring delaktighet, begränsningar kring verktyg
och kunskap, delaktighetens betydelse och rättigheter, verksamhet och organisatoriska förutsättningar. När teman var kodade och den data som ansågs irrelevant utifrån studiens
syfte uteslöts, kunde materialet läggas åt sidan. Sedan lästes det kodade materialet igenom ytterligare och slogs ihop för att sedan kodas om till fyra huvudrubriker som presenterats i resultat- och analysdelen. Där kommer även olika citat från intervjupersonerna presenteras. Citaten har refererats så ordagrant som möjligt. I undantagsfall har citatet omformulerats utan att innebörden har ändrats. Intervjupersonerna ska uppfattas så korrekt och trovärdiga som möjligt. Intervjupersonerna har avidentifierats genom figurerade namn. Då studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv ansågs en tematisk analys vara passande då vi vill få en
förståelse för hur barns delaktighet ser ut inom socialtjänsten. Inom hermeneutiken står tolkning och förståelse i centrum och under analysens gång har det möjliggjort en process där vi växelvis pendlar mellan del och helhet. Det har för oss inneburit att ha en ständig
medvetenhet mellan det som framkommer vid empirin och våra egna livserfarenheter för att inte dra egna slutsatser. Vilket kan likställas med den hermeneutiska cirkeln (Kvale och Brinkmann, 2014). Genom att använda en tematisk analys har vi fått en fördjupad och ett analytiskt material som har genererat i att kunna undersöka och besvara studiens syfte och frågeställningar.
5.7 Metodologiska överväganden och begränsningar
Utifrån studiens syfte och frågeställningar ansågs en kvalitativ metod lämpligast då studiens avsikt var att identifiera och undersöka barn med kognitiva funktionsnedsättningars möjlighet till delaktighet. Studien vill nå en djupare förståelse kring fenomenet genom
socialsekreterarnas erfarenheter och livsvärld. Vilket en kvantitativ studie inte hade genererat i.
5.8 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
Bryman (2011) belyser begreppen reliabilitet och validitet som kriterier för att mäta kvaliteten av forskningen. Kriterierna ses främst som anpassade för kvantitativ forskning utifrån fokus på kvantifierbarhet. Med grund i detta belyses alternativt kriterium för att bedöma kvalitativa undersökningar, tillförlitlighet. Vilket består av delkriterier: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdigheten som beskrivs som ett av fyra delkriterier som innebär att säkerställa forskningsprocessen. Det kan genomföras genom
