Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer

Full text

(1)

Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för

våld i nära relationer

Nurses experiences of caring for women subjected to domestic violence

Eva-Lena Johansson och Lisa Lindberg

Örebro universitet, Institutionen för hälsovetenskap och medicin Omvårdnadsvetenskap

Omvårdnadsvetenskap C, Självständigt arbete 15 hp Hösttermin 2015

Sammanfattning

Bakgrund: Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer förekommer inom alla samhällsklasser, religioner och åldrar över hela världen. Ca 35 % av andelen kvinnor runt om i världen uppger att de någon gång under livet utsatts för våld i en nära relation. Kvinnor som blir utsatta för våld kan tvingas leva i rädsla och förtryck, detta påverkar kvinnors hälsa både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan är ofta den första som möter och vårdar dessa kvinnor, därför är det av intresse att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskor har kring att vårda kvinnor som blivit utsatta för våld i en nära relation.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter i vården av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.

Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design baserad på tio vetenskapliga artiklar som systematiskt söktes fram.

Resultat: Resultatet presenteras i fyra kategorier. I resultatet framkom att sjuksköterskor hade fördomar och attityder om våldsutsatta kvinnor. De upplevde känslor som frustration, ilska, oro och psykologisk stress vid mötet med utsatta kvinnor. Sjuksköterskorna ansåg att kunskap var viktigt, och att bristen på kunskap gjorde att de kände osäkerhet i mötet med kvinnorna. Kliniska implikationer: Sjuksköterskor behöver kunskap och utbildning kring ämnet för att kunna hantera och bemöta kvinnorna på ett professionellt sätt. Våld i nära relationer är ett ämne som väcker starka reaktioner hos

sjuksköterskor. Sjuksköterskan behöver veta vilka frågor som bör ställas, men också vilka åtgärder som ska göras om kvinnan uppger att hon blivit utsatt för våld.

(2)

Innehållsförteckning 1. Inledning………...1 2. Bakgrund………...1 2:1 Historik………...1 2:2 Definition av våld………..………...1 2:3 Statistik………...2 2:4 Våldets konsekvenser……….3 2:5 Sjuksköterskans ansvar………...3 2:6 Omvårdnadsvetenskapligt begrepp………...……….3 2:7 Problemformulering………...4 3. Syfte……….4 4. Metod………..……….4 4:1 Design………...……….4 4:2 Datainsamling………5 4:3 Urval………...5 4:4 Värdering………...5 4:5 Dataanalys………...6 5. Forskningsetiska överväganden………...6 6. Resultat……….………...6

6:1 Sjuksköterskors attityder och fördomar……….6

6:2 Sjuksköterskors upplevelser av frustration………. . 7

6:3 Sjuksköterskans kunskap i professionen………. .7

6:4 Svårigheter att vårda utsatta kvinnor……….. . 8

6.5.Resultatsammanfattning……….9

8. Diskussion………...……...9

8:1 Metoddiskussion………. ...9

8:2 Resultatdiskussion……….10

9 Kliniska implikationer ………..……...13

10 Förslag till fortsatt forskning………..14

11 Slutsats ………..……….14 REFERENSLISTA

BILAGOR

Bilaga 1 Sökmatris Bilaga 2 Artikelmatris

(3)

1

1. Inledning

En relation där kvinnan utsätts för våld av sin partner börjar oftast med en förälskelse. Om våld funnits med i relationen från början så hade kvinnan troligtvis lämnat mannen direkt. Våldet börjar ofta med svartsjuka, vilket i början kan kännas smickrande men som sedan utvecklas till ett kontrollbehov från mannens sida och kvinnans livsutrymme minskas alltmer. Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer förekommer inom alla samhällsklasser, religioner och åldrar över hela i världen.

2. Bakgrund

Kvinnor som blir utsatta för våld kan tvingas leva i rädsla och förtryck. Detta påverkar kvinnors hälsa även efter det att den fysiska och psykiska

misshandeln slutat (Sundborg, Saleh-Stattin, Wändell, & Törnkvist, 2012) Våld mot kvinnor skiljer sig mellan länder både beträffande våldets omfattning och attityd. Svensk lagstiftning är en av de mest utvecklade i världen gentemot våldet mot kvinnor, men trots åtgärder och ansträngningar som vidtagits för att bekämpa våldet är det fortfarande ett stort och allvarligt samhällsproblem (Amnesty International, 2011). En studie där 23 länder runt om i världen jämförts om våld i nära relationer, visade att det land som anmälde och

rapporterade minst fall av våld i nära relationer var Kambodja och det land som rapporterade flest fall av våldsutsatta kvinnor var Polen. I vissa kulturer

erhåller mannen rätten till att kontrollera sin frus beteende, och utföra våld om kvinnan ifrågasätter eller inte lyder sin make (Carretta, 2008).

2.1 Historik

Förenta Nationerna (2013) starkaste dokument för kvinnors rättigheter är Convention on the elimination of all forms of discrimination (CEDAW) - konventionen som trädde i kraft år 1981, och hittills har 72 länder erkänt konventionen. Detta dokument syftar till att avskaffa all form av

diskriminering av kvinnor (ibid). I Sverige blev kvinnor myndiga år 1872 och fick rätten att själva välja make. Då kvinnorna gift sig blev de åter

omyndighetsförklarade och gifta kvinnor sågs som omyndiga fram till år 1920, då kvinnan fick rätten att ta ut skilsmässa från en man som var våldsam. Svensk lagstiftning har sedan 1980-talet utvecklats och skärpts gällande mäns våld mot kvinnor. Olika lagar har tillkommit i syfte att hjälpa utsatta kvinnor. År 1982 kom en lagändring som gjorde att alla fall av misshandel föll under allmänt åtal. År 1988 infördes lagen om besöksförbud som var tänkt att förebygga hotfulla och farliga situationer för att kunna skydda kvinnor i närstående relationer. Ett åtgärdsprogram för att bekämpa våldet mot kvinnor antogs av riksdagen år 1998 där mannen kunde dömas för grov

kvinnofridskränkning gällande exempelvis misshandel, ofredande, hemfridsbrott och sexuellt tvång (Amnesty International, 2011). 2.2 Definition av våld

Socialstyrelsen (2010) beskriver att våld i nära relationer alltid är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Handlingarna kan vara fysiska, psykiska eller sexuella och drabbar framför allt kvinnor och utövaren av handlingarna är

(4)

2

oftast män. Psykiskt våld kan innebära verbala kränkningar, förnedring, kontroll eller hot. Fysiskt våld kan vara knuffar, slag, sparkar, strypgrepp eller att dra i håret. Sexuellt våld innebär att kvinnan tvingas utföra sexuella

aktiviteter som hon inte vill. United Nations (1993) definierar våld mot kvinnor som:

Any act of gender-based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual or psychological harm or suffering to women, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or in private life. (United nations, 1993).

2.3 Statistik

Socialstyrelsen (2015) menar att våldsutsattheten för män och kvinnor ser olika ut. När kvinnor utsätts för våld är gärningsmannen ofta en närstående och brottsplatsen är oftast i hemmet. När män utsätts för våld är gärningsmannen vanligen en okänd person och brottet uppstår oftast på en allmän plats (ibid). Information som samlats in från 80 olika länder visar att ca 35 % av andelen kvinnor runt om i världen någon gång utsatts för våld i en nära relation. Av dessa kvinnor uppger 42 % att våldet orsakat fysiska skador som har medfört sociala och ekonomiska konsekvenser (World Health Organization, 2014). Studier har visat att psykiskt våld är vanligare än fysiskt våld. Bland de kvinnor som blivit utsatta för våld i Sverige under 2012 uppgav 7,9 % att de haft

kontakt med polisen, hälften av dessa kvinnor hade gjort en polisanmälan (Frenzel, 2014).

2.4 Våldets konsekvenser

Våld i nära relationer orsakar fysiska, psykiska och sexuella skador. Kvinnor lämnas med starka rädslor och osäkerhet efter våldet, känsla av

självbestämmande och egenmakt försvinner. Många kvinnor känner skam och skuld för att de kunnat hamna i en sådan situation där de blivit manipulerade och kränkta av sin partner. Gemensam faktor för utsatta kvinnor var tanken på självmord som den enda utvägen, eller att de under våldets gång skulle bli dödade av mannen. Kvinnor som blir utsatta för våld lever med ständig rädsla och känsla av otrygghet för vad som ska hända. Dessa känslor finns kvar även efter att de lämnat sin partner (Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Kvinnor som blir utsatta för våld av sin partner upplever lägre självkänsla och självförtroende vilket ofta leder till depression och isolering. De upplever känslor av att de inte förtjänar respekt och kärlek från sin partner då de

manipulerats till att deras personliga värde är mindre än andras. Andra symtom som kan förekomma är sömnlöshet, aptitlöshet, skiftande känslor och förlorad känsla av tillfredsställelse i livet. Att kvinnan inte lämnar mannen beror ofta på att inte vilja splittra sin familj, osäkerhet om att klara sig ekonomiskt, att inte kunna försörja sin familj samt rädsla för att bli bostadslös. Våldet kan leda till isolering då kvinnorna stannar hemma för att dölja sina skador för utomstående och för att undvika att behöva förklara hur blåmärken och svullnader uppstått (Loke, Wan & Hayter, 2012). Fysiska symtom som är vanliga är skador på bröstkorg, buk, bäcken och ryggrad. Multipla skador och märken över hela kroppen har ofta ett samband med våld och är en stark markör för att någon blivit utsatt för avsiktlig misshandel (Wu, Huff & Bhandari, 2010). Människor som överlevt tortyr drabbas ofta av trauman och kan utveckla posttraumatiska

(5)

3

stressymptom, detsamma gäller för kvinnor som utsatts för våld i nära relation (Amnesty International, 2011)

2.5 Sjuksköterskans ansvar

Socialstyrelsen (2015) beskriver att sjuksköterskan ska ha kunskap om och förmåga att se tecken på om någon blivit utsatt för våld i nära relation. Många kvinnor känner rädsla för att berätta om sin livssituation, därför är

sjuksköterskans förmåga att se tecken på att någon blivit utsatt avgörande. Det är viktigt i mötet med kvinnan att kunna ställa frågor, samtala och samtidigt visa respekt och empati. Kvinnorna ser inte alltid sig själva som våldsutsatta och därför är det viktigt att orden som används vid frågor är konkreta (ibid). Sjuksköterskan har ansvar att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande, kunna respektera och främja de mänskliga rättigheterna, rätten till liv och egna val. Sjuksköterskan ska behandla personuppgifter konfidentiellt och visa professionalitet i hantering av personuppgifter och sekretess. Hen ska även visa empatiska värden som respektfullhet, lyhördhet, medkänsla, integritet och trovärdighet (swenurse, 2014)

2.6 Omvårdnadsvetenskapligt begrepp

Kärlek är ett omvårdnadsbegrepp som ligger till grund för livet (Alvsvåg, 2013). Holmberg & Enander (2004) beskriver att beslut om att inleda eller avsluta en relation har med emotionella faktorer att göra. Faktorerna är kärlek, hat, medlidande, rädsla, skuld och hopp. Dessa faktorer är viktiga att förstå då kvinnan väljer att stanna i ett destruktivt förhållande. Kärleken, som är det första stadiet präglas av förälskelse och kärlek. Den starka kärlek som kvinnan har till mannen kan ge en följd av utsatthet. Kvinnan älskar mannen så mycket att han kan styra henne som han vill och kärleken blir då kvinnans svaghet. Hon kan också känna sig utvald av en man som verkar ha allt som en kvinna önskar. Utvaldheten kan kännas smickrande när den dessutom upplevs som besvarad. Även då det finns varningssignaler så tränger kvinnan oftast bort dem i början av förälskelsen och väldigt få lämnar mannen under den första emotionella tiden. Kärleken är starkare än rädslan och kvinnan har ett hopp om att förhållandet ska fungera (ibid). Kärlek beskrivs av Alvsvåg (2013) som en faktor som behövs för att inte gemenskap och liv ska brytas ned. Hos

sjukvårdspersonalen visar sig kärleken i den professionella vård och omsorg som ges. Den kan skapa livsmod, livslust och hopp och kan skapa möjligheter både för den som ger och för den som tar emot. Som sjuksköterska är det viktigt att visa kärlek då det är ett tecken på omsorg, att sjuksköterskan bryr sig om, ser, lyssnar och handlar för patientens bästa i situationen (ibid).

Det nästa emotionella stadium är hat. I detta stadium kan det verka som att kvinnan är på väg att lämna mannen, men hatet ligger nära kärleken. Kvinnan uttrycker en stark vrede och avståndstagande från mannen, men hoppet om kärleken och relationen tar snart över igen (Holmberg et al., 2004).

Det tredje stadiet är medlidande. En stark anledning till att kvinnan stannar kvar är att hon tycker synd om mannen. Mannen får kvinnan att se honom som sårad, rädd och sviken. Kvinnan upplever då att hon får en förklaring till mannens beteende och känner då ett starkt medlidande. Ett uppbrott i detta

(6)

4

stadium kan göra att kvinnan har starka känslor av skuld vilket kan sitta i lång tid efter att hon lämnat mannen (Holmberg et al., 2004).

Medlidandet är att vara delaktig i den andres känslor. Människor som utsatts för våld kan ha en känsla av att stå utanför gemenskapen, detta kan bero på upplevelser som är svåra att dela med andra. Som sjuksköterska kan hjälpen ges genom att se patientens behov som person och som en värdig människa i gemenskap med andra. Medlidandet kan ge en förståelse av patientens verklighet (Wiklund Gustin, 2013).

Kärleken går ofta hand i hand med rädslan och kan vara lika stark. Rädslan kan vara psykologiskt nedbrytande därför att kvinnan inte vågar bryta upp med rädsla för sitt liv, kvinnan kan också bryta upp just för rädslan för sitt liv som då känns frigörande. Kvinnan kan uppleva att hon har skuld i mannens maktutövning och det gör att hon upplever sig till en del av någonting, men som egentligen skulle tas avstånd ifrån. Hon kan även känna skuld över att hon har tankar på att lämna mannen och för att hon inte lämnar honom. Det hopp som mannen ger kvinnan gör att hon fortsätter relationen. Om kvinnan skulle lämna relationen skulle det kännas som ett stort misslyckande eftersom hon så gärna vill att förhållandet ska fungera (Holmberg et al., 2004). Hoppet beskrivs som en känsla, en inre kraft eller en hanteringsmekanism som underlättar livssituationen. Hoppet är tillsammans med tro och kärlek ett grundbegrepp som ger energi till fortsatt liv och till förändringar. Som sjuksköterska är det viktigt att ge patienten hopp och det är en väsentlig omvårdnadsåtgärd som kan minska lidandet (Benzein, 2013).

2.7 Problemformulering

Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som drabbar kvinnors hälsa och livssituation, vilket utgör ett av de största hoten mot kvinnors hälsa och trygghet. Alla som arbetar inom hälso- och sjukvård möter kvinnor som blivit utsatta för våld oavsett om de är medvetna om det eller inte. Därför är

sjuksköterskans kunskap om utsatta kvinnor samt den emotionella processen kvinnan går igenom viktig, för att kunna ge en bättre omvårdnad.

Sjuksköterskan är ofta den personen som först möter och vårdar kvinnor som blivit utsatta för våld, därför är det av intresse att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskor har inom detta område.

3. Syfte

Att beskriva sjuksköterskor erfarenhet i vården av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.

4. Metod

4.1 Design

En strukturerad litteratursökning har gjorts enligt Kristensson (2014) med avsikt att skapa en beskrivande sammanställning av sjuksköterskors

(7)

5

erfarenheter i vården av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Studien baseras på 10 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ design. 4.2 Datainsamling

Artiklar söktes strukturerat fram i de tillgängliga databaserna. Sökorden som användes valdes för att svara till litteraturstudiens syfte och sökorden

översattes till engelska. Sökorden som användes var: Domestic violence,

Domestic abuse, Intimate partner violence, Battered woman, Nursing Health Knowledge, Attitudes, Practice, Nurse attitudes, Perception, Nurse, Nurse-Patient Relations, Caring. Samtliga sökord användes som ämnesord och

kombinerades med booleska tecknen AND och OR. Begränsningar gjordes genom att välja peer rewiewd, engelsk text och år 2005-2015. Vetenskapliga artiklar söktes fram i databaserna Cinahl, Medline, och PubMed. Det gjordes även en sökning i PsykINFO men ingen artikel hittades som svarade till syftet. I PubMed publiceras vetenskapliga artiklar som Medline ännu inte fått tillgång till, därför gjordes sökningen i PubMed som en fritextsökning. I Medline gjordes sökningen med hjälp av MeSH-termer och sökningarna i CINAHL gjordes med hjälp av CINAHL Headings. (Se Bilaga 1)

4.3 Urval

Ur sökresultatet lästes samtliga titlar, därefter lästes abstracten och till sist lästes artiklarna i helhet igenom av författarna för att kunna avgöra om artikeln svarade till syftet. Artiklarna lästes enskilt av författarna, för exkludering av irrelevanta artiklar och för att inte bli påverkade av varandra vid granskning av valda artiklar.

Inklusionskriterier: Kvinnor utsatta för våld över 18 år. Kvinnor utsatta för

våld i nära relation, sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor.

Legitimerade verksamma sjuksköterskor som arbetar inom hälso- och sjukvård.

Exklutionskriterier: Kvinnor som var gravida, Kvinnor som blivit utsatta för

våld utanför hemmet, kvinnor utsatta för våld av okända gärningsmän, Sexuellt våld, de utsatta kvinnornas erfarenheter, våldsutsatta män exkluderades och även våldsutsatta barn.

4.4 Värdering

Utifrån en granskningsmall från Kristenssons (2014) bok har artiklar enskilt av båda författarna granskats kritiskt utifrån de olika studiernas ansatser för att säkerställa artiklarnas kvalité. Tillsammans diskuterades sedan artiklarnas kvalité och innehåll för att bestämma vilka som skulle inkluderas till resultatet. Kvalitetsgranskningen utgick från styrkor och svagheter relaterat till artiklarnas studiedesign, population, urval, etiska överväganden, bortfall och resultat. I de kvalitativa artiklarna granskades att det fanns ett tydligt formulerat syfte, en relevant studiedesign, hur deltagarna rekryterats och datainsamlingsmetod. Från resultatet granskades att det var logiskt och att det speglade de data som samlats in och diskussionens trovärdighet kontrollerades. Ur de kvantitativa studierna kontrollerades att det fanns ett tydligt formulerat syfte, studiens population med inklusions och exklutionskriterier, urvalets storlek, hur interventionerna gick till, var och hur data samlades in och vilka statistiska metoder som användes. I resultatet granskades hur stort bortfall, anledning till bortfall samt om det fanns relevanta statiska mått. Det kontrollerades att det fanns en relevant diskussion och eventuella risker för bias. Från

(8)

6

kvalitetsgranskningen inkluderades de artiklar som var acceptabla till resultatet. De studier som bedömdes ha hög kvalitet alternativt medelhög kvalitet har inkluderats i litteraturstudien (ibid).

4.5 Dataanalys

För att få fram de slutgiltiga artiklarna till litteraturstudien lästes de utvalda artiklarna enskilt av båda författarna flera gånger för att kunna få en korrekt bild av artiklarnas innehåll. Sedan gjordes en gemensam sammanställning av artiklarna. Studiernas resultat kondenserades och delades in i meningsenheter, vilket innebär att innehållet görs kort och koncist samtidigt som det relevanta i texten består. Från de olika meningsenheterna bildades fyra kategorier till resultatet. För att få en tydlig överblick över varje artikel presenteras detta i en artikelmatris (Kristensson, 2014). (Se bilaga 2)

5. Forskningsetiska överväganden

I all forskning ska ett etiskt förhållningssätt finnas för att det ska visas att ett ansvar tas för de personer som ingår i forskningen. Vid litteraturstudier granskas etiken i studierna som gjorts (Kristensson, 2014). Till denna

litteraturstudie har alla artiklar kritiskt granskats för att säkerställa att ett etiskt resonemang har förts. Allt resultat har redovisats oberoende om det stöds av författarnas egna åsikter eller inte.

6. Resultat

I litteraturstudien har tio artiklar inkluderats. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet i vården av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Sammanställningen resulterade i fyra kategorier:

Sjuksköterskors attityd och fördomar, sjuksköterskors upplevelse av

frustration, Sjuksköterskans kunskap i professionen och svårigheter att vårda utsatta kvinnor.

6.1 Sjuksköterskors attityder och fördomar

I flera studier uttryckte sjuksköterskorna att det fanns negativa attityder och fördomar kring att vårda kvinnor som blivit utsatta för våld. Attityderna kring kvinnomisshandel dominerades av stereotypa fördomar som influerades av sociala antaganden om att kvinnorna tillhörde lägre samhällsklasser med missbruksproblematik. Sjuksköterskorna uttryckte att det fanns förutfattade meningar om detta, vilket gjorde att bedömningar av våldet nedprioriterades (Häggblom, Hallberg & Möller, 2005; Inoue & Armitage, 2006; Pereira Gomes et al., 2013; Tower, Rowe & Wallis, 2012). I en studie menade

sjuksköterskorna att en generell åsikt var att det psykiska välbefinnandet inte var lika viktigt som det fysiska (Brykczynski, Crane, Medina & Pedraza, 2011). Sjuksköterskorna ville veta varför och hur våldet uppstått, de antog att det fanns en orsak till våldet och att offret inte alltid var oskyldig till det som hänt. Om kvinnan triggat till våldet menade sjuksköterskorna att det inte gick att skylla händelsen helt på partnern. Då det handlar om vuxna människor så får kvinnorna till viss del ta sitt eget ansvar (Inoue et al., 2006; Zijlstra, Van de Laar, Moors, Lo Fo Wong & Lagro-Janssen, 2015). Flera sjuksköterskor dömde kvinnorna då deras skador inte stämde överens med deras historia och antog därför att kvinnan inte berättade hela sanningen. Sjuksköterskorna ansåg

(9)

7

att en trovärdig patient var viktig vid omvårdnaden (Tower et al., 2012). Sjuksköterskor uttryckte åsikter om att våld i nära relationer var något skamligt och en privat ensak. Det fanns även positiva attityder från sjuksköterskorna till att vilja hjälpa de utsatta kvinnorna (Inoue et al., 2006; Tower et al., 2012; Zijlstra et al., 2015). Flera sjuksköterskor hade åsikter om att våldet inte var kvinnans fel utan att det var ett onormalt beteende och att våldet inte var accepterat (Inoue et al., 2006; Natan & Rais, 2010).

6.2 Sjuksköterskors upplevelser av frustration

Flera studier menade att våld i nära relationer uppfattades av sjuksköterskorna som ett känsligt ämne. Det fanns en rädsla hos sjuksköterskorna att antyda falska anklagelser och för att skada förtroendet till patienten. Det var svårt att uppta en konversation om ämnet med rädsla för hur patienten skulle reagera. Att lyssna på kvinnors berättelser upplevdes skrämmande av sjuksköterskorna då kvinnorna varit med om chockerande händelser (Van der Wath, Van Wyk & Janse van Rensburg, 2013; Zijlstra et al., 2015). Våldet väckte starka känslor hos sjuksköterskorna som upplevdes överväldigande (Häggblom & Möller, 2006). Sjuksköterskorna upplevde känslor som frustration, oro och psykologisk stress. De situationer som kändes mest stressfulla för sjuksköterskan var då kvinnornas liv hade blivit hotade och känslor av skräck fanns då de fick bevittna brutala övergrepp av misshandeln. Sjuksköterskorna kände ilska mot mannen som utfört våldet och maktlöshet vid mötet med utsatta kvinnorna då de förnekade eller inte tog råd samt oförståelse till varför kvinnorna inte lämnar sin partner (Brykczynski et al., 2011; Goldblatt, 2009; Häggblom et al., 2006; Zijlstra et al., 2015). I två studier menade sjuksköterskorna att de kände sympati för kvinnorna. Därför ville de inte känna ilska och tveksamhet mot dem då de visste att kvinnorna befann sig i en svår situation (Brykczynski et al., 2011;Tower et al., 2012). Vid de tillfällen då kvinnan gick tillbaka till mannen, upplevde sjuksköterskorna frustration. De kände sig arga, frustrerade och sorgsna på samma gång, men fortsatte vara medkännande, stödjande och engagerade i kvinnans omvårdnad trots återfallen av att gå tillbaka till sin partner (Brykczynski et al., 2011; Inoue et al., 2006;Tower et al., 2012).

6.3 Sjuksköterskans kunskap i professionen

I flera studier ansåg sjuksköterskorna att deras professionella roll innebar att vara flexibel, ärlig, empatisk, kunnig, stödjande, uppfinningsrik samt att vara i kontakt med andra vårdinstanser (Häggblom et al., 2005;Häggblom et al., 2006; Natan et al., 2010). Sjuksköterskorna menade att de kunde spela en nyckelroll för att hjälpa kvinnorna att förstå och reflektera över sin

livssituation. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att skapa ett klimat där de utsatta kvinnorna öppet kunde tala om händelserna de upplevt, utan att de kände sig dömda eller skuldbelagda. Att upprepa frågorna om kvinnans livssituation och skapa trygghet vid varje tillfälle som vård uppsöktes, ge kvinnan tid att tala, hålla ögonkontakt och berätta varför frågor om våld ställs ansåg sjuksköterskorna var viktigt vid samtalet med kvinnorna (Brykczynski et al., 2011). Sjuksköterskor ansåg att kunskap vid mötet av kvinnorna kändes viktigt. Erfarna sjuksköterskor drog slutsatser från tidigare erfarenheter vid omvårdnaden och menade att det var viktigt att ställa frågor om misshandel

(10)

8

flera gånger, då det är vanligt att kvinnor förnekar det som inträffat (Tower et al., 2012; Zijlstra et al., 2015). Sjuksköterskor menade att nyexaminerade sjuksköterskor enbart ställde frågan om kvinnan var okej och om allt var bra hemma, medan sjuksköterskor med erfarenhet ställde konkreta frågor

(Häggblom et al., 2006). När kvinnan beskrev sin relation till sin partner var det viktigt att som sjuksköterska uppmuntra, respektera och bekräfta det hon berättade (Häggblom et al., 2006).

Sjuksköterskorna kände empati och ville hjälpa kvinnorna, fast de upplevde osäkerhet i vad som ingick i arbetet. Sjuksköterskorna kände sig utbildade att hantera fysiska trauman men inte psykiska trauman, därför upplevde de osäkerhet i mötet med kvinnor som blivit utsatta för våld (Häggblom et al., 2006; Inoue et al., 2006; Natan et al., 2010; Pereira Gomes et al., 2013). Sjuksköterskorna behövde en gräns för att hålla ett känslomässigt avstånd mellan sig själva och patienten för att skydda sitt eget privatliv. Detta gjorde att sjuksköterskorna skärmade av, blev likgiltiga inför situationen och opersonliga mot kvinnorna, trots att de ville vara öppna och omtänksamma (Goldblatt, 2009; Tower et al., 2012). Sjuksköterskorna ville inte lämna kvinnorna utan att de givit hjälp eller råd för att hantera situationen (Zijlstra et al., 2015). Erfarna sjuksköterskor visste att en vanlig orsak till att kvinnan inte lämnade

förhållandet var att hon kände ansvar och lojalitet gentemot sin partner. Sjuksköterskorna menade att det var viktigt att förstå den emotionella processen som kvinnan genomgick för att lämna sin partner (Brykczynski et al., 2011; Häggblom et al., 2006).

6.4 Svårigheter att vårda utsatta kvinnor

Sjuksköterskorna upplevde begränsningar för att kunna vårda kvinnor som blivit utsatta för våld. De ansåg att tidsbrist var en barriär för att hantera problemet, det kunde även vara en ursäkt för att undvika att tala med kvinnan om sina misstankar (Pereira Gomes et al., 2013; Zijlstra et al., 2015).

Kvinnorna behövde mer hjälp än vad de kunde erbjuda och de ville därför skicka dem vidare till andra instanser (Tower et al., 2012). Sjuksköterskorna saknade kunskap om hur de skulle kommunicera med denna patientgrupp då det var ett känsligt ämne och med hänsyn av respekt till patienten (Häggblom et al., 2005). En studie menade att bristande kunskap om våld i nära relationer gjorde att sjuksköterskorna inte visste hur de skulle reagera på problemet vilket var en orsak till dålig respons (Inoue et al., 2006). Sjuksköterskorna ansåg att miljön där samtalen utspelades sig med kvinnorna inte upplevdes optimal, då det var svårt att få möjlighet till enskilda samtal, vilket upplevdes stressande för både sjuksköterskorna och för den utsatta kvinnan (Zijlstra et al., 2015). Bristen av handledning kring ämnet framkallade stress, då sjuksköterskorna upplevde att de inte kunde förmedla känslan av kontroll och trygghet

(Häggblom et al., 2006). Språksvårigheter mellan patient och sjuksköterska var en svårighet då kommunikationen inte blev lika personlig då anhöriga var närvarande, eller när en tolk fanns med i samtalet (Brykczynski et al., 2011; Zijlstra et al., 2015).

(11)

9

6.5

Resultatsammanfattning

I resultatet framkom att fördomar och negativa attityder om våldsutsatta kvinnor är vanligt hos sjuksköterskorna. Att kvinnorna tillhörde en viss kategori i samhället vilket kunde göra att denna patientgrupp nedprioriterades. Att diskutera om våld var något som sjuksköterskorna upplevde svårt då det var ett känsligt ämne. Det fanns rädslor för att uppta en konversation med kvinnan då sjuksköterskorna ansåg att våld i nära relationer var en privat ensak och kunde skada förtroendet till patienten. Sjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att ha kunskap i mötet med kvinnorna. Sjuksköterskorna upplevde känslor som frustration, ilska, oro och psykologisk stress vid mötet med

kvinnor som blivit utsatta för våld och kände oförståelse till varför kvinnan inte lämnade mannen. Sjuksköterskorna ansåg det viktigt att skapa en bra miljö för samtalen och att visa empati, så att kvinnorna skulle våga berätta om

händelserna. Sjuksköterskorna kände att de behövde en gräns för att hålla ett känslomässigt avstånd till kvinnorna som skydd för sig själva.

Sjuksköterskorna upplevde tidsbrist som en barriär vid mötet med de utsatta kvinnorna vilka de behövde mer hjälp än de kunde erbjuda.

8. Diskussion

8.1 Metoddiskussion

Studien baseras på tio vetenskapliga artiklar. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att vårda kvinnor som blivit utsatta för våld i en nära relation. Utav de tio artiklar som valdes ut var åtta kvalitativa studier. Detta var ingen nackdel då den kvalitativa ansatsen fokuserar på en förståelse av människans upplevelse genom att tolka och skapa en mening och var då fördelaktigt då författarna ansåg att detta svarade till syftet att beskriva sjuksköterskors erfarenhet (Forsberg & Wengström, 2014). Till studien användes fyra databaser för artikelsökning, CINAHL, Medline, PubMed och PsykINFO. Sökningen i PsykINFO resulterade inte i någon relevant artikel. Medline och PubMed innehåller samma vetenskapliga artiklar. I PubMed publiceras nya artiklar innan de blir publicerade i Medline. Den artikeln som hittades i PubMed hade ännu inte publicerats i Medline och den sökningen genomfördes som en fritextsökning. Sökorden blev många, men för att hitta tillräckligt många artiklar som berörde det valda ämnesområdet var det nödvändigt. Att utesluta gravida kvinnor gjordes då författarna tyckte att det blev ett för stort fokus på fostret och kvinnans hälsa under graviditeten. Våld utanför hemmet valdes bort då det involverar fler personer som kan ha sett händelsen och deras reaktioner, likaså med våldet av en okänd gärningsman. Kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld exkluderades då detta ämne kräver stor plats och tar stort fokus på kvinnans psykiska tillstånd. Ingen hänsyn har tagits till vilket land de utvalda artiklarnas studie beskrevs, detta kan vara av en kulturell betydelse som inte är beskrivet i denna studie. Många artiklar

exkluderades efter att abstracten lästs, då syftet inte stämde överens med författarnas syfte. De artiklar som var relevanta till studien lästes enskilt av författarna för att sedan jämföras om båda författarna skulle få samma uppfattning om artiklarna och om de kunde användas till studien. Därefter gjordes en enskild granskning av artiklarnas kvalitet efter Kristenssons (2014)

(12)

10

granskningsmall. De artiklar som inkluderades i litteraturstudien bedömdes ha hög eller medelhög kvalité, tre artiklar exkluderades då de ansågs ha låg kvalité då metoden inte framkom tydligt. Gemensamt skapade författarna fyra olika kategorier som presenteras i resultatet. Det som författarna tänkte först på var om de utvalda artiklarna hade etiska aspekter då vetenskapsrådet menar att för en god medicinsk forskning får inget fusk eller ohederlighet förekomma och detta beträffande litteraturstudiens urval och resultat (Forsberg & Wengström, 2014). Av de tio artiklar som ingår i denna studie visade det sig att en inte var granskad av någon etisk kommitté men som inkluderades då den godkänts av Ålands hälsoorganisation som följde reglerna för vetenskaplig forskning. 8.2 Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskor erfarenhet i vården av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. I resultatet identifierades fyra kategorier; Sjuksköterskors attityd och fördomar, sjuksköterskors upplevelse av

frustration, sjuksköterskans kunskap i professionen och svårigheter att vårda utsatta kvinnor.

Resultatet i tre av studierna beskrev stereotypiska fördomar och attityder hos sjuksköterskor om våldsutsatta kvinnor. Fördomar gjorde att vården kring utsatta kvinnor blev lägre prioriterat då sjuksköterskorna till viss del ansåg att det var kvinnans eget ansvar att våldet skett (Inoue et al., 2006; Pereira Gomes et al., 2013; Tower et al., 2012). Enligt en annan studie hade sjuksköterskorna uppfattningar och erfarenheter om att våldet brukade förekomma då förövaren var påverkad av alkohol eller droger och att det var en vanlig orsak till våldet (Sundborg, Saleh-Stattin, Wändell, & Törnkvist, 2012). Utifrån resultatet fanns fördomar om att kvinnorna skulle tillhöra en viss kategori i samhället och att våld i nära relationer var något skamligt och en privat angelägenhet (Häggblom et al., 2005; Inoue et al., 2006; Tower et al., 2012; Zijlstra et al., 2015). Social utsatthet, alkoholmissbruk och psykisk sjukdom är anledningar som har tendenser att förminska problemen till att kvinnor utsatts för våld. Det

kulturella tänks oftast bara på när det gäller personer som kommer från något annat land, men kvinnomisshandel är inte specifikt för vissa traditioner eller kulturer. Mäns våld mot kvinnor tros bero på den ojämna fördelningen i samhället, där mannen ses ha större makt. Att söka andra förklaringar och bortse från mannens makt som finns i samhället kan vara ett stort misstag, då våldet finns runt omkring oss i vardagen (Sveriges riksdag, 2013). Författarna anser att detta kan innebära att sjuksköterskor bortser från patientens skador och undviker att ställa frågor om hennes livssituation som skulle kunnat rädda hennes liv. Holmberg och Enander (2004) menar att kvinnor kan ha svårt att ta till sig vänner och närståendes råd. Det är först när någon utomstående ingriper och aktivt försöker få kvinnan att förstå, som hon inser att en förändring måste ske. Sjuksköterskan ses som en person med större auktoritet och uppfattas ha mer kunskap om processen då kvinnan kan behöva en mer objektiv bedömare om vad som sker i sin relation (ibid).

Tower et al. (2012) beskrev att flera sjuksköterskor dömde kvinnorna då deras skador inte stämde överens med deras historia och antog därför att kvinnorna inte berättade hela sanningen vilket gjorde dem mindre trovärdiga. I enlighet med Leppäkoski, Astedt-Kurki & Paavilainen (2010) studie har sjuksköterskor inom hälso-sjukvård en tendens till att betrakta kvinnor som utsätts för våld

(13)

11

som viljelösa offer, och ses som hopplösa fall som därför inte behövs lägga resurser på. Sjuksköterskor anser att det är samma kvinnor som behöver vård om och om igen utan att försöka förändra sin situation och som ofta inte talar sanning om hur deras skador har uppkommit, därför upplevs inte patienten som trovärdig eller samarbetsvillig (ibid). En studie av Bradbury-Jones & Taylor, (2013) menar att sjuksköterskan påverkas av sociala och kulturella normer, men att bemötandet från sjuksköterskor kan vara avgörande för hur utsatta kvinnor kan komma att agera och fortsättningsvis våga söka hjälp (ibid). Det omvårdnadsteoretiska begreppet kärlek beskriver emotionella faktorer som kan ge sjuksköterskan en bättre förståelse och en förklaring till varför kvinnorna inte lämnar männen, att det är en process som kan ta lång tid. De emotionella faktorerna kan även ge en förklaring till varför många ljuger om sina skador, att det inte handlar om att inte vilja vara samarbetsvillig (Holmberg et al, 2004; Alvsvåg, 2013; Wiklund Gustin, 2013; Benzein, 2013). International Council of Nurses (ICN, 2012) beskriver att Sjuksköterskans etiska ansvarsområden är att förebygga sjukdomar, främja hälsan, återställa hälsa och lindra lidandet. I vården ska de mänskliga rättigheterna, kulturella rättigheterna, rätten till livet och egna val bemötas med respekt. Omvårdnaden ska ges oberoende av ålder, hudfärg, tro, kulturell, etnisk bakgrund, funktionsnedsättning, kön, sexuell läggning, nationalitet eller social ställning (ibid).

Resultatet visar att våld i nära relationer är ett ämne som väcker starka känslor hos sjuksköterskor. Det är därför svårt att börja en konversation med rädsla för hur patienten ska reagera och för att patienten inte ska uppleva att

sjuksköterskan kränker hennes integritet (Van der Wath et al., 2013; Zijlstra et al., 2015). Björck & Heimer (2008) menar att många kvinnor anser att det underlättar om sjuksköterskan ställer direkta frågor kring ämnet, då det kan kännas svårt för kvinnan att själv spontant berätta om misshandeln. Om sjuksköterskan upplever att frågan är naturlig kan den känslan överföras till kvinnan, vilket kan medföra att det bli lättare för sjuksköterskan att ge god personcentrerad vård (ibid).

I litteraturstudien uppgav sjuksköterskor att de kände sig osäkra på vad som ingick i arbetet vid vård av kvinnor som utsatts för våld. Sjuksköterskorna behövde en gräns för att hålla ett känslomässigt avstånd vilket medförde att de blev likgiltiga inför situationen (Goldblatt, 2009; Tower et al., 2012). En studie av Bradbury-Jones et al., (2013) beskriver att våld mot kvinnor ger en känslomässig påverkan hos sjuksköterskor. För att kunna hantera dessa känslor behöver personalen ha egna cooping strategier, situationen kan annars bli alltför personlig och kan leda till att sjuksköterskan i framtiden undviker att ställa frågor om kvinnorna utsatts för våld (ibid). Det omvårdnadsteoretiska begreppet medlidande, beskriver att sjuksköterskan kan känna rädsla och svårigheter för både sitt eget och för patientens lidande. Detta kan göra att sjuksköterskan känner sig obekväm vid känslomässiga möten (Holmberg et al., 2004; Alvsvåg, 2013; Wiklund Gustin, 2013; Benzein, 2013). Björck och Heimer (2008) menar att sjuksköterskans egna värderingar och attityder

speglas i kommunikationen med den våldsutsatta kvinnan. Det är därför viktigt att skapa ett terapeutiskt klimat gentemot patienten innan frågorna ställs. Detta innebär att ha en beredskap för att ta emot kvinnornas berättelse och att hålla sig inom sitt kompetensområde. Sjuksköterskor ska inte agera som polis eller

(14)

12

domare angående patientens upplevelser och känslor, då detta kan skada kvinnans tillit mot sjuksköterskan (ibid).

Resultatet visade att bristande kunskap om våld i nära relationer medförde att sjuksköterskorna inte visste hur de skulle kommunicera med denna

patientgrupp. De kände sig utbildade att hantera fysiska trauman men inte psykiska. Därför upplevde de osäkerhet inför mötet med kvinnor som utsatts för våld. Sjuksköterskorna ansåg att kunskap vid mötet var viktigt och erfarna sjuksköterskor drog slutsatser från tidigare erfarenheter vid omvårdnaden. Erfarna sjuksköterskor visste att det var viktigt att ställa frågor om misshandel flera gånger då det var vanligt att kvinnor förnekade det som inträffat

(Häggblom et al., 2006; Inoue et al., 2006; Natan et al., 2010; Pereira Gomes et al., 2013; Tower et al., 2012; Zijlstra et al., 2015). Likheter av detta fanns från en studie av Gibbons (2011) som beskrev att sjuksköterskor upplevde brist på kunskap kring att vårda kvinnor som blivit utsatta för våld. De upplevde känslan av att inte kunna ställa de rätta frågorna, bristen av att inte kunna bedöma behovet av interventioner och att inte veta hur kvinnorna skulle hjälpas vidare. Att känna sig kunnig vid mötet med kvinnorna var en förutsättning för att kunna ge en god omvårdnad till patienten. Med erfarenhet ökar tryggheten i att vårda kvinnorna och känslan av att kunna vara professionell i mötet (ibid). Björck och Heimer (2008) menar att det hinder som sjuksköterskan upplevde av att fråga om kvinnan utsatts för våld i stor del handlar om bristen på kunskap (ibid). Gibbons (2011) beskrev att frågor om våld kan ha stor

betydelse för kvinnan och tydliggör att det går att prata om ämnet, därför kan det vara en obligatorisk fråga i anamnesen. Identifieringen av kvinnor som utsatts för våld underlättar om det finns tydliga rutiner och handlingsplaner. Resurser behövs för att på ett adekvat sätt kunna hjälpa den utsatta kvinnan. Sjuksköterskan måste veta vilka frågor som bör ställas men också veta vilka åtgärder som ska göras om patienten uppger att hon blivit utsatt för våld i nära relation. Då kvinnan ofta förnekar våldet både för sig själv och för andra kan frågorna behöva ställas vid flera tillfällen. Sjuksköterskan måste också veta vilka tecken och symtom som finns på att en kvinna utsatts för våld för att kunna identifiera dessa patienter. Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer befinner sig i riskzon för allvarliga hälsokonsekvenser. Därför är det viktigt att sjuksköterskan dokumenterar både de fysiska och även de psykiska skadorna patienterna har samt kvinnans emotionella tillstånd. Att inte se tecken på våld i nära relationer är ett misslyckande från hälso- och sjukvårdens sida och

patienten har då inte fått bästa möjliga vård. Sjuksköterskan bör vid misstanke om att någon blir utsatt för våld samtala med kvinnan i enrum, utan partnern, och göra henne uppmärksam på att det hon berättar är konfidentiellt (ibid). I mötet med kvinnan behöver sjuksköterskan förmedla att en förändring är möjlig och kunna ge hopp i en situation som upplevs som omöjlig att hantera, men samtidigt inte pressa kvinnan till ett beslut som hon inte är redo att ta. Kvinnans integritet och livsutrymme har i relationen ofta blivit kränkt. Därför är det viktigt att hon själv får möjlighet att sätta ord på problemet, formulera vad hon vill ha hjälp med och välja hur hon vill gå vidare. Som sjuksköterska är det viktigt att hjälpa kvinnan att resonera kring sina alternativ (Grände, Eriksson & Lundberg, 2009). Internationellt och nationellt har det visat sig att våld i hemmet har ett samband med självmordsförsök bland kvinnor. I en australiensisk studie var andelen kvinnor som uppgivit att de skadat sig själva,

(15)

13

eller tänkt göra det, nio gånger högre bland dem som utsatts för partnervåld än för annat våld. Den största delen av sjukdomsbördan bestod av psykisk ohälsa som depressioner och ångest. Varje år uppsöker mellan 12 000 - 14 000 kvinnor sjukhus och primärvården, till följd av partnervåld (Socialstyrelsen, 2009).

Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att kvinnorna behövde mer hjälp än vad de kunde erbjuda och bristen av handledning och tid framkallade stress, då de upplevde att de inte kunde förmedla känslan av kontroll och trygghet (Tower et al., 2012). I resultatet beskrev Van der Wath et al. (2013) och Zijlstra et al. (2015) att sjuksköterskorna ofta misstänkte att kvinnorna blivit utsatta för våld. På grund av otillräckligt med bevis undvek de att ställa frågan, då falska anklagelser kunde skada patientens förtroende till

sjuksköterskan (ibid). Björck och Heimer (2008) menar att en barriär kan vara att sjuksköterskan identifierar sig med kvinnan och det kan utlösa känslor av egna erfarenheter. Detta kan göra att känslorna omedvetet hindrar

sjuksköterskan från att ingripa (ibid).

Genus har betydelse i omvårdnaden oavsett besöksorsaken för hur och vad som kommer att behandlas. Det kan bero på hur symtom uppfattas och vad som förväntas av en "normal" kvinna respektive man. Kvinnor ses som svaga och utlämnade, de lämnar ut känslor och upplevelser och söker oftare vård än män. Kvinnor får ofta mindre vård och resurser än män på grund av de strukturer och normer som råder inom hälso- och sjukvården. Depressioner är starkt

förknippade till kvinnan och dubbelt så mycket antidepressiva läkemedel skrivs ut till kvinnor än till män. Kvinnor agerade ofta från en underordnad position med en bedjande attityd vilket gav mer inflytande i det kliniska mötet än för män som lät mera tvärsäkra och inte lät sig avbrytas. Detta ses även i samtalen med patienten, då manliga sjuksköterskor sällan blir avbrutna oavsett

patientens kön och de kvinnliga sjuksköterskorna avbryts ofta av manliga patienter. Detta kan ses som att kvinnor omedvetet väljer att agera så att de hamnar i en underordnad position (Robertson, 2013).

I resultatet beskrev sjuksköterskor att tidsbrist var en barriär för ett adekvat möte, men tidsbrist kunde även vara en ursäkt för att undvika ämnet (Pereira Gomes et al., 2013; Zijlstra et al., 2015). Björck och Heimer (2008) beskriver liknande att mötet med den våldsutsatta kvinnan ofta sker under tidspress och kan vara en bekvämlighetsförklaring varför sjuksköterskan inte tagit upp frågan (ibid).

9. Kliniska Implikationer

Sjuksköterskor behöver få en bättre kunskap om kvinnor som blivit utsatta för våld genom utbildning om vilka faktorer som styr kvinnorna samt vilka

processer kvinnan går igenom för att kunna lämna mannen. Bättre kunskap kan ge sjuksköterskor ökad förståelse för kvinnorna samt minska deras fördomar och skapa bättre attityder kring ämnet. Det kan även göra att sjuksköterskorna känner sig säkrare i sin roll vid mötet med kvinnorna samt ge en bättre och mer individanpassad omvårdnad. Kunskap och utbildning ger också

sjuksköterskorna en ökad medvetenhet om problemet och även bättre verktyg i mötet med kvinnor som blivit utsatta för våld. Tydliga riktlinjer bör finnas vid

(16)

14

bemötandet av kvinnor samt riktlinjer om vilka frågor som ska ställas.

Riktlinjerna bör vara desamma för all hälso- och sjukvårds personal, vilket kan göra att samtalen blir effektivare och känslan av tidsbrist vid mötet kan

minskas. Sjuksköterskor behöver också få möjlighet till att ventilera och diskutera den känslomässiga påverkan som de upplevt vid mötet med kvinnorna, detta för att inte undvika att ta upp konversationen om våld i framtiden.

10. Förslag till fortsatt forskning

Författarna till denna litteraturstudie anser att det finns ett behov av ytterligare forskning kring ämnet. Forskning kring utbildning om ämnet är av intresse då sjuksköterskor upplever bristande kunskap. Det finns behov av forskning gällande kulturella skillnader av våld mot kvinnor, då synen kring våldet skiljer sig mellan olika kulturer och detta kan ge en ökad förståelse till varför våldet uppstår. Då de flesta studier baseras på kvinnliga sjuksköterskors erfarenheter kring ämnet, vore det intressant att studera hur manliga sjuksköterskor

erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld av närstående.

11. Slutsats

Studiens resultat visade att det finns fördomar och attityder hos sjuksköterskor med föreställningen om att kvinnorna tillhör en viss kategori i samhället vilket medför att kvinnorna lätt kan nedprioriteras. Sjuksköterskorna kände att de hade utbildning i fysiska trauman men inte i psykiska, vilket gjorde att de kände sig osäkra i mötet med kvinnorna och osäkra på hur de skulle ta upp frågan om våld. Sjuksköterskorna ville därför ha mer kunskap genom utbildningar för att kunna ta hand om utsatta kvinnor. Författarna menar att utbildning kan göra att sjuksköterskorna känner sig säkrare i sin roll och få bättre redskap för att våga ställa frågor. Detta kan även ge sjuksköterskorna en ökad förståelse för kvinnorna samt att minska deras fördomar och därigenom blir vården bättre och mer individanpassad.

(17)

15

Referenslista

Alvsvåg, H. (2013). Kärlek. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.),

Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s. 251-261). Estonia:

Studentlitteratur.

Amnesty international. (2011). Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Hämtad 31 augusti, 2015, från

https://www.amnesty.se/upload/files/2011/05/04/mans-vald-mot-kvinnor-i-nara-relationer-amnesty.pdf

Benzein, E. (2013). Hopp. I L. Wiklund Gustin & I. Bergblom (Red.),

Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s. 239-247). Estonia:

Studentlitteratur.

Björck, A., & Heimer, G. (2008). Hälso- och sjukvårdens ansvar. I G. Heimer & D. Sandberg (Red.), Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar (s. 111-130). Danmark: Studentlitteratur.

Bradbury-Jones, C., & Taylor, J. (2013). Domestic abuse as a transgressive practice: understanding nurses' responses through the lens of abjection. Nursing

Philosophy, 14(4), 295-304. doi:10.1111/nup.12031

Brykczynski, K. A., Crane, P., Medina, C. K., & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal Of The American Academy Of Nurse Practitioners, 23(3), 143-152. doi:10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x

Carretta, C. M. (2008). Domestic violence: a worldwide exploration. Journal

Of Psychosocial Nursing And Mental Health Services, 46(3), 26-35.

Förenta nationerna. (2013). Konventionen om avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor (CEDAW). Hämtad 31 augusti, 2015, från fn.se:

http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och- demokrati/karnkonventionerna/konventionen-om-avskaffande-av-all-slags-diskriminering-av-kvinnor-cedaw/

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2014). Den systematiska litteraturstudiens första steg. I C. Forsberg & Y. Wengström, Att göra systematiska

litteraturstudier (s. 69-84). Stockholm: Natur & Kultur.

Frenzel, A. (2014). Brott i nära relation er: en nationell kartläggning. Hämtad 29 oktober, 2015, från

http://www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526/2014 _8_Brott_i_nara_relationer.pdf

Gibbons, L. (2011). Dealing with the effects of domestic violence. Emergency

Nurse: The Journal Of The RCN Accident And Emergency Nursing Association, 19(4), 12-16.

Goldblatt, H. (2009). Caring for abused women: impact on nurses' professional and personal life experiences. Journal Of Advanced Nursing,65(8), 1645-1654. doi:10.1111/j.1365-2648.2009.05019.x

Grände, J., Lundberg, L., & Eriksson, M. (2009). I arbete med våldsutsatta

(18)

16

Holmberg, C., & Enander, V. (2004). Varför går hon?. Ystad: Kabusa böcker. Häggblom, A., Hallberg, L., & Möller, A. (2005). Nurses' attitudes and

practices towards abused women. Nursing & Health Sciences, 7(4), 235-242. Häggblom, A. E., & Möller, A. R. (2006). On a life-saving mission: Nurses' willingness to encounter with intimate partner abuse. Qualitative Health

Research, 16(8), 1075-1090.

International Council of Nurses (2012) ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad den 29 oktober, 2015, från http://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/Publikationer/Etik/ICNs-Etiska-kod-for-sjukskoterskor/

Inoue, K., & Armitage, S. (2006). Nurses' understanding of domestic violence. Contemporary Nurse: A Journal For The Australian Nursing

Profession, 21(2), 311-323. doi:10.5172/conu.2006.21.2.311

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för

studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.

Loke, A. Y., Wan, M. E., & Hayter, M. (2012). The lived experience of women victims of intimate partner violence. Journal Of Clinical Nursing, 21(15/16), 2336-2346. doi:10.1111/j.1365-2702.2012.04159.x

Leppäkoski, T., Astedt-Kurki, P., & Paavilainen, E. (2010). Identification of women exposed to acute physical intimate partner violence in an emergency department setting in Finland. Scandinavian Journal Of Caring

Sciences, 24(4), 638-647. doi:10.1111/j.1471-6712.2009.00754.x

Natan, M., & Rais, I. (2010). Knowledge and attitudes of nurses regarding domestic violence and their effect on the identification of battered

women. Journal Of Trauma Nursing, 17(2), 112-117. doi:10.1097/JTN.0b013e3181e736db

Pereira Gomes, N., Lorenzini Erdmann, A., Luis Guedes dos Santos, J., Santos Mota, R., Olinda de Souza Carvalho e Lira, M., & Hörner Schlindwein

Meirelles, B. (2013). Caring for women facing domestic violence: Grounded Theory. Online Brazilian Journal Of Nursing,12(4), 782-793.

doi:10.5935/1676-4285.20134138

Robertsson. (2013) Konsekvenser i vården: Bemötande i vård och omsorg, genusperspektiv. Hämtad den 29 oktober, 2015, från

http://www.vardhandboken.se/Texter/Bemotande-i-vard-och-omsorg-genusperspektiv/Konsekvenser-i-varden/

Scheffer Lindgren, M., & Renck, B. (2008). 'It is still so deep-seated, the fear': psychological stress reactions as consequences of intimate partner

violence. Journal Of Psychiatric & Mental Health Nursing, 15(3), 219-228. doi:10.1111/j.1365-2850.2007.01215.x

Socialstyrelsen. (2010). Definition av våld och utsatthet i nära relationer. Hämtad 31 augusti, 2015, från https://www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer/valdsutovare/definition

Socialstyrelsen. (2015). Handbok om socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens

(19)

17

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19795/2015-4-4.pdf

Socialstyrelsen. (2009) Våld. Hämtad den 29 oktober, 2015, från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-71/Documents/12_V%C3%A5ld.pdf

Sundborg, E. M., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Törnkvist, L. (2012). Nurses' preparedness to care for women exposed to Intimate Partner Violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing, 11(1), 1-11.

doi:10.1186/1472-6955-11-1

Sveriges riksdag. (2013) Mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i

nära relationer. Hämtad den 29 oktober, 2015, från

https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Mans-vald-mot-kvinnor-och-andr_H102So249/?text=true

Swenurse. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 31 augusti, 2015, från http://www.swenurse.se/globalassets/publikationer-svensk-

sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf

Tower, M., Rowe, J., & Wallis, M. (2012). Reconceptualising health and health care for women affected by domestic violence. Contemporary Nurse: A

Journal For The Australian Nursing Profession, 42(2), 216-225.

doi:10.5172/conu.2012.42.2.216

United Nations. (1993) Declaration on the Elimination of Violence against

Women. Hämtad den 29 oktober, 2015, från

http://www.un.org/documents/ga/res/48/a48r104.htm

Van der Wath, A., van Wyk, N., & Janse van Rensburg, E. (2013). Emergency nurses' experiences of caring for survivors of intimate partner violence. Journal

Of Advanced Nursing, 69(10), 2242-2252. doi:10.1111/jan.12099

Wiklund Gustin, L. (2013) Medlidande. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s.307-317). Estonia: Studentlitteratur.

World health organization. (2014). Violence against women. Hämtad 31 augusti, 2015, från who.int:

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/

Wu, V., Huff, H., & Bhandari, M. (2010). Pattern of physical injury associated with intimate partner violence in women presenting to the emergency

department: a systematic review and meta-analysis. Trauma, Violence &

Abuse, 11(2), 71-82. doi:10.1177/1524838010367503

Zijlstra, E., van de Laar, R., Moors, M. L., Lo Fo Wong, S., & Lagro-Janssen, A. (2015). Tensions and Ambivalent Feelings: Opinions of Emergency

Department Employees About the Identification and Management of Intimate Partner Violence. Journal Of Interpersonal Violence, 1-24.

(20)

18

Bilaga 1. Sökmatris

Databas Sökning Sökord/ Begränsningar Antal träffar n = Lästa titlar, n= Lästa abstract n= Lästa artiklar n= Granskade artiklar n= Använda i studien n= Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S1 (MH ”Domestic violence”) 3,208

(21)

19 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S2 (MH ”Battered women”) 1,709 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S3 (MH ”Intimate Partner Violence”) 4,245 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S4 (”Domestic abuse”) 1,755 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S5 (MH ”Health Knowledge” 10,539 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S6 (MH ”Nurse attitudes”) 10,224 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S7 (MH ”Caring”) 2,212 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S8 (”Nurse”) 61,879 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S9 (S1 OR S2 OR S3 OR S4) 7,562 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S10 (S5 OR S6 OR S7 OR S8) 73,411 Cinahl 2015-09-08 kl 10.30 S11 (S9 AND 10) Peer reviewed English language 2005-2015 266 266 168 33 12 6 Databas Sökni ng Sökord/ Begränsningar Antal träffar n = Lästa titlar, n= Lästa abstract n= Lästa artiklar n= Granskade artiklar n= Använda i studien n=

(22)

20 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S1 (MH ”Domestic violence”) 2,593 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S2 (MH ”Battered women”) 1,435 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S3 (MH ”Health knowledge, Attitudes, Practice”) 49,842 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S4 (MH ”Nurse- Patient- Relations”) 9,467 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S5 (S1 OR S2 3,747 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S6 (S3 OR S4) 58,356 Medline 2015-09-04 kl 9.00 S7 (S5 AND S6) English language 2005-2015 155 155 80 17 8 3

Databas Sökning Sökord/ Begränsningar Antal träffar n = Lästa titlar, n= Lästa abstract n= Lästa artiklar n= Granskade artiklar n= Använda i studien n=

(23)

21 PubMed 2015-09-12 kl 13.00 S1 Fritextsökning; (”Battered Women”) 1,435 PubMed 2015-09-12 kl 13.00 S2 Fritextsökning; (”Domestic violence”) 15,781 PubMed 2015-09-12 kl 13.00 S3 Fritextsökning; (”Perceptions”) 183,560 PubMed 2015-09-12 kl 13.00 S4 S1 AND S2 AND S3 English language 2005-2015 91 91 78 3 1 1

(24)

22

Bilaga 2. Artikelmatris Författare, titel,

tidskrift & år

Syfte Metod Resultat Kvalitet

Brykczynski, K. A., Crane, P., Medina, C. K., & Pedraza, D. (2011) Intimate partner violence: Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal Of The American Academy Of Nurse Practitioners doi:10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x USA Syfte: Ge ökad förståelse hur sjuksköterskor upplever att arbeta med kvinnor och deras familjer som rapporterats leva i en våldsam relation. Metod: Kvalitativmetod Analysmetod: Fenomenologisk ansats. Urval: 10 Sjuksköterskor intervjuades. Samtliga hade tio års erfarenhet i arbetet. Datainsamling: Intervjuerna var berättande utifrån levda erfarenheter och spelades in och transkriberades.

Mottaglighet: Skapa ett klimat där de utsatta kvinnorna upplevde att de kunde

berätta öppet om misshandeln utan att känna att de blev dömda eller skuldbelagda. För att vara stödjande måste man skapa en mottaglig atmosfär där den utsatta upplever förtroende och att hon kan lita på den professionella. Att bara lyssna kan vara terapeutiskt.

främja trygghet: Fråga om personens trygghet och livssituation om och om igen och

tillslut kanske hon vågar berätta

våldsspiralen: återfall: Känna sig hjälplös som sjuksköterska och inte kunna göra

något när hon väljer att återgå till mannen. Personalen kände sig arga, frustrerade och sorgsna på samma gång men fortsätter vara medkännande, stödjande och engagerade till patienten omvårdnad i relation till återfallen.

Känna igen mönster och brytpunkter: Sjuksköterskan spelar en nyckelroll till att

hjälpa kvinnorna till att förstå och reflektera över sin livssituation. Patienten kanske inte har förstått hur allvarlig skadan är och vad som skulle kunna hänt.

Sjuksköterskan märker deras känsla av situationen: Språksvårigheter är viktigt att ta

hänsyn till, tolk som inte är familjemedlem. Ställa konkreta frågor om misshandel som: har din partner slagit, sparkat osv. inte enbart fråga är allt bra hemma.

Syfte: Tydligt syfte + Metod: Tydligt beskrivet +

Resultat: Begripligt och tydligt beskrivet + Hög Kvalité

Goldblatt, H. (2009)

Caring for abused women: impact on nurses' professional and personal life experiences. Journal Of Advanced Nursing, doi:10.1111/j.1365-2648.2009.05019.x Israel

Syfte: Att undersöka vilken påverkan vård av våldsutsatta kvinnor hade på

sjuksköterskorna både professionellt och i det privata livet.

Metod: Kvalitativ metod. Analysmetod:

Fenomenologiskt ansats. Urval: 22 sjuksköterskor från olika vårdsinstanser i israel. Kvinnliga sjuksköterskor som arbetat med utsatta kvinnor det senaste året.

Datainsamling:

Ostrukturerade intervjuer som pågick tills inga nya teman uppkom.

”Att hantera våldsutsatta kvinnor, en utmaning för sjuksköterskors professionella roll”.

Som sjuksköterska sätta upp gränser mellan sig och patienten för att hålla ett känslomässigt avstånd. Upplever att de inte har tid till att patientens känslor och även att de inte kan tänka på sina egna känslor för då kan de inte arbeta professionellt. Upplevde ilska och oförståelse för varför patienten inte lämnar sin partner men Inser att deras arbete inte är att döma någon. Anser att de utsatta kvinnorna inte är samarbetsvilliga. Känslomässigt avstånd kan göra att manbortser från patientens psykiska välmående och bara ser det fysiska. Känner empati till kvinnorna och vill hjälpa men samtidigt hålla distans för att skydda sig själva. Kämpar med att hålla isär arbete och privatliv

Syfte: tydligt syfte + Metod: Tydligt beskrivet +

Resultat: Begripligt och tydligt beskrivet+ Hög kvalité

(25)

23

Författare, titel, tidskrift & år

Syfte Metod Resultat Kvalitet

Häggblom, A., Hallberg, L., & Möller, A (2005)

Nurses' attitudes and practices towards abused women.

Nursing & Health Sciences

Doi: 7(4), 235-242.

Åland

Syfte: Att beskriva sjuksköterskans kunskap, metoder och utbildning relaterat till våld mot kvinnor.

Metod: Kvantitativ metod. Analysmetod: Deskriptiv analysmetod. Chi 2 test. Urval: Population 234 sjuksköterskor. Deltagare 133 sjuksköterskor. Svarsfrekvens 57 %. Bortfall 43 %. 96 % kvinnor, 4 % män. Ålder:26-61 år. Datainsamling: Frågeformulär användes för att samla in data från oktober 2002 till november 2003 till sjuksköterskor på Åland.

Sjuksköterskan i arbetet: De flesta av sjuksköterskor har varit i kontakt med

misshandlade kvinnor i arbetet flera gånger per år. De flesta frågar kvinnan om hon utsatts för våld. Orsaker till varför man inte frågar: respekt för kvinnans integritet, svårigheter i att formulera frågan, liten erfarenhet i hur man frågar om våld, rädsla för svaret, dåligt med tid, storleken på skadan var orsak till om man frågade om våld eller inte, några sjuksköterskor accepterade att en kvinna som utsätts för våld inte ville svara på frågor om det. Guidning och rutiner: 36 % av sjuksköterskor visste att det fanns en utformad manual med rutiner och guidning för vården av en

misshandlad kvinna. En del av sjuksköterskans rutiner var att följa upp offret, men endast 39 % gjorde det. Utbildning och träning: Ett fåtal av sjuksköterskor har fått information om misshandlade kvinnor. Många sjuksköterskor vill ha mera träning och kunskap i hur de ska ta hand om en misshandlad kvinna. Kunskap och

samarbete: Alkohol, droger och att kvinnan har en hjälplös personlighet är några av

de orsaker som sjuksköterskan tror är orsaker till våldet. Sjuksköterskan tycker att det finns ett behov i samarbete med andra distanser som polis och socialtjänst.

Syfte: Tydligt syfte +

Metod: Tydlig metod + -Stort bortfall - Resultat: Begripligt och tydligt beskrivet + Medelhög kvalité

Häggblom, A. E., & Möller, A. R. (2006). On a life-saving mission: Nurses' willingness to encounter with intimate partner abuse.

Qualitative Health Research,

Doi:1075-1090. Finland

Syfte: Att Undersöka utvalda sjuksköterskors upplevelse och erfarenheter av att arbeta med våldsutsatta kvinnor och

sjuksköterskans roll som vårdgivare till dessa kvinnor.

Metod: Kvalitativ metod Analysmetod: Grounded theroy.

Urval: 10 kvinnliga sjuksköterskor som arbetar inom sjukvårdssektorn i Finland. Ålder: 36-56 år. Datainsamling:

Ostrukturerade intervjuer med öppna frågor.

Styrd av känslor: Historien kvinnan gav inte stämde överens med skadorna. Ge

bekräftelse till det hon berättar, visa förståelse och känslighet vid interventionen.

Individuella reaktioner: Känslor som frustration, oro och psykologisk stress. Ilska

mot mannen. Känna skräck när de mötte kvinnor som upplevt övergrepp och misshandel. Kände sig tränade på att hantera fysiska trauman men inte psykiska trauman. Oro då kvinnornas liv hade blivit hotade. Bristen på handledning framkallade stress då detta gjorde att de inte kunde förmedla känsla av kontroll och trygghet. Känslor av maktlöshet när någon är i fara, ensamhet utan stöd, att behöva ignorera sina egna känslor, vikten av att vara kompetent. Upplevelse av ilska och hopplöshet när de mötte utsatta kvinnorna. Varje gång kvinnorna gick tillbaks till förhållandet kändes det som misslyckande. Styrs av veta hur: Uppmuntra kvinnans självförtroende. Raka enkla frågor. Ge tid, ha ögonkontakt och berätta varför du ställer frågor om våldet. Sjuksköterskans professionella roll: Att vara flexibel, ärlig, empatisk, kunniga, stödjande, uppfinningsrika och vara kontakt till andra vårdgivare som viktiga egenskaper. Vara åtagande till patienten. Känna sig kunnig: Ingen träning för att hantera våld i nära relationer. Träning viktigt för resultatet av interventionerna. Erfarna sköterskor drog slutsatser från erfarenheter som hjälpte dem.

Syfte: Tydligt formulerat syfte + Metod Tydlig metod +

Resultat: Begripligt och tydligt beskrivet+ Hög kvalité

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :