Stenskepp i Södermanland : utbredning och datering

Stenskepp i Södermanland : utbredning och datering

Werner, Tove

Fornvännen 2003(98):4, s. [257]-264

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2003_257

Ingår i: samla.raa.se

Stenskepp i Södermanland - utbredning

och datering

Av Tove Werner

Werner, T. 2003. Stenskepp i Södermanland - utbredning och datering. (Stone ships in Södermanland - distribution and chronology). Eomvännen9H. Stockholm. This paper discusses problems concerning the distribution and chronology of ship-shaped stone monuments in lhe region of Södermanland, Sweden. Ships built of stones occur from bolh the Bronze and Iron Ages and it is not really pos-sible to date them from outward appearances. This paper therefore stresses the importance of Studying lhe surrounding landscape and how the stone ships re-läte to other ancient monuments, in order to date them. Previous research has focused on stone ships known from written records. This has resulted in distri-bution maps more reflecting areas of intensive research (han lhe real situation. Using Södermanland as an example it is shown that special investigations are ne-cessary to obtain a more accurate picture of the distribution and chronology of stone ships.

love Werner, Institutionen för arkeologi, Stockholms Universitet, SE-106 gi Stockholm Tove.Werner@ark.su.se

I n k d n i n g

Skeppet ingår i både brons- och järnålderns symbolvärld. Från bronsåldern har vi t.ex. häll-ristningar med skepp och bronsföremål med inristade skeppsavbildningar. Från järnåldern finns skeppet avbildat på t.ex. run- och bildste-nar och riktiga skepp användes som sista vilo-rum för de döda. En typ av anläggning som förekommer u n d e r båda perioderna är skepp byggda av sten, s.k. skeppssättningar och skepps-formiga stensättningar. Dessa stenskepp är svår-daterade eftersom de inte skiljer sig åt utseen-demässigt mellan perioderna, varför jag nedan kommer att diskutera hur man kan datera sten-skepp utifrån andra kriterier. Forskningen har framför allt fokuserat på stenskeppen på Gotland och i södra Sverige, b e r o e n d e på att skeppen där finns i monumentala miljöer ock även i viss utsträckning är arkeologiskt

under-sökta. Detta gör dock att det bara är stenskepp som redan är kända, d.v.s. o m n ä m n d a i skrift, som lyfts fram. Med exempel från Söderman-land vill jag dock visa på att stenskeppens spridning är mycket vidare än vad tidigare forsk-ning har visat på. Jag fokuserar på stenskepp från den yngre bronsåldern. I Södermanland finns det ett stort material som inte har lyfts fram, men som har stor potential att belysa frå-gor om skeppens datering och vilken betydelse skeppet kan ha haft i de samhällen som byggde

monumenten.

Utbredning

Tidigare forskning om stenskepp har framför allt koncentrerat sig på att kartlägga var de fö-rekommer och på frågor om datering (Ohl-marks 1946; Strömberg 1961; Miiller-Wille 1970; Capelle 1986). Utbredningskartor visar

258 Tove Werner

Fig. 1. Karta över samtliga registrerade skeppssättningar och skeppsformiga stensättningar i Södermanland. Varje punkt utgör en lokal och punkterna är fördelade per socken (uppgifter ur Fornminnesregistret). — Registered slone ships in Södermanland.

koncentrationer till Gotland, det inre av Små-land, Mälardalen och västkusten. Problemet med dessa kartor är att man enbart har tagit med skepp som någon gång blivit omskrivna, varför dessa studier mer visar på forskningslä-get än på den reella situationen. Exempelvis upptar Ake Ohlmarks (1946) endast fyra loka-ler med stenskepp i Södermanland. Torsten Capelle (1986) ökade på d e n n a siffra i sin stu-die, men även kan g r u n d a d e sig på omskrivna skepp. Stenskeppsbeståndet i Södermanland har blivit mera utforskat under senare år av Sonja Wigren (1987). Hon har gått igenom uppgifter-na i Fornminnesregistret för sitt undersök-ningsområde, d.v.s. Södermanlands län, Stock-holms län väster om Södertälje kanal ock Torpa sn i Västmanland. I detta område linns enligt Wigren 89 lokaler med stenskepp från olika tider, d.v.s. en klar ökning från tidigare studier (Wigren 1987, s. 36). Det område som jag har studerat är större än Wigrens eftersom jag bar tagit med hela landskapet

Söderman-land. Enligt min sammanställning, som även

den grundar sig på uppgifter från Forn-minnesregistret, finns det i Södermanland 186 lokaler med stenskepp (fig. i) och sammanlagt finns det på dessa lokaler 224 skepp. Skillna-den mellan mina och WTigrens siffror beror dels på att mitt o m r å d e är större, dels på att Wigren inte fullt ut hade tillgång till det revi-derade Fornminnesregistret

Specialundersökningar visar alltså att skepp byggda i sten troligen är mycket vanligare än ti-digare forskning har ansett. Stenskeppen i Södermanland är ofta små och oansenliga i jämförelse med de monumentala stenskepp som finns på t.ex. Gotland, men jag anser att det kär finns ett stort outnyttjat material som kan kjälpa till att besvara frågor om t e x . skep-pens datering.

Datering

Frågan om stenskeppens datering har alltid va-rit central och även frågan om tidsmässig kon-tinuitet har varit flitigt diskuterad. En del fors-kare har menat att det finns belägg för

Stenskepp i Södermanland 259 liknande konstruktioner redan från

neoliti-kum (Hedengran 1990; Hernek 1994; Artelius 1996). Här är det dock viktigt att reflektera över frågan om alla skeppsavbildande kon-struktioner ska betraktas på samma sätt. Ett skepp byggt av sten som står fritt och synligt i landskapet kanske inte ska jämföras med en skeppsliknande stenkista som dolts under mark (för vidare diskussion se Artelius 1996). Det rå-der även viss oenighet om huruvida de skepps-liknande konsuaiktionema från neolitikum verk-ligen är att betrakta som skeppsformade. Ett känt exempel är hällkistan från Dragby i Skuttunge sn, Uppland. Inger Hedengran (1990) förde fram idén att denna kista var skeppsförmad. H o n g r u n d a d e detta på struktiuellajämförelser mel-lan skepp och cirkelformationer och menade att hällkistan med skeppsform placerad i ett röse, en cirkelformation, är jämförbar med t.ex. häll-ristningar med en kombination av skepp och cirkel (Hedengran 1990,5. 234) .Jag anser dock att man vid närmare studie av kistan måste stäl-la sig mycket tveksam till dess skeppsform. Det enda som skulle kunna ge kistan en något spet-sig avslutning i ena änden är den något tre-kantiga sten som enligt utgrävningsplanen bil-dade ena gaveln. Den andra kortsidan var dock tvär och kistan hade dessutom en utbyggnad åt sydväst. Man kan även besöka kistan i fält och studera den, eftersom de lockhällar som en gång täckte den är bortplockade, och utifrån det man ser av kistan idag anser jag inte att man kan tala om någon skeppsform.

Övriga exempel på skeppskonstruktioner från neolitikum som har diskuterats är bl.a. två stridsyxegravar i Skåne (Hansen 1934; Malmer 1975) och ytterligare en hällkista vid Hackva i Närke (Hernek 1994; Artelius 1996). Dock rå-der ingen enigket om dessa anläggningars skeppsform eller rörande om de kan sättas i samband med senare stenskepp från bronsål-derns period III, eftersom det inte finns några exempel på stenskepp från period 1 eller II. Därför kan vi egentligen först u n d e r den äldre bronsåldern, period III, med säkerhet tala om skepp byggda i sten. Intressant är att alla skep-pen från period III låg dolda u n d e r hög eller röse, varför mörkertalet kan vara stort. Tore Artelius (1996, s. 41 & 59) kar gjort en

samman-ställning av de kända stenskeppen från denna tid och funnit endast fyra i Sverige, varav ett vid Hudene i Västergötland och de övriga tre i Hal-land. Inga säkra belägg finns för stenskepp längre norrut i landet, men möjligen skulle en anläggning som påträffades i ett röse vid Alby i Botkyrka sn, Södermanland, kunna ses som skeppsförmad. I roset Raä Botkyrka 98 påträf-fades en inre konstruktion av hårt packade ste-nar som utgrävaren meste-nar skulle kunna ses som skeppsförmad (Hyenstrand & Lehtosalo 1973; se även T k e d é e n 2002). Detta kan vara den enda kända skeppsformade anläggningen från äldre bronsåldern i Mellansverige, en da-tering som är trolig utifrån rösenas allmänna datering.

I övrigt kar man dock menat att traditionen att bygga skepp i sten blommar u p p u n d e r den yngre bronsåldern. Denna datering bygger dock framför allt på jämförelser med de got-ländska stenskeppen då det är dessa som kar blivit föremål för undersökning och direktda-tering genom naturvetenskaplig analys eller ar-tefäktfynd. Detta förkållande kan vara bra att ha i åtanke när man diskuterar t.ex. de sörm-ländska stenskeppen. Den enda lokalen med undersökta bronsåldersskepp som jag känner till i Mellansverige är Skärgårdssstad i Över-sättra sn. Uppland. Dessa gav en datering till yngre bronsåldern. Fler exempel på utgrävda skepp i bronsåldersmiljöer kan dock finnas från senare tids exploateringsgrävningar. Frå-gan om skeppen hör till yngre eller äldre bron-såldern är intressant i sig och nödvändig att ta tag i om skeppen ska kunna diskuteras i ett tids-sammanhang. Den första dateringsfrågan är dock vilka stenskepp som hör till bronsåldern och vilka som hör till järnåldern.

Kriterier för datering

De uppgifter som finns i Fornminnesregistret kan ibland vara vägledande för skeppens da-tering. Wigren (1987, s. 48O har dock visat atl de utseendemässiga kriterierna, såsom längd, bredd, orientering, stenmaterial m.m. inte kan anses vara avgörande för en datering. Hon me-nar att det avgörande är om skeppen är ensam-liggande. Wigren anser att järnålderns skepp i mycket storre utsträckning befinner sig på

260 Tove Werner

Fig. 2. Karta över området vid Lilla Lundby i Lid sn efter gröna kartan. Forntida Strandlinje inlagd vid 15-me-tersnivån. Siffrorna motsvarar Raä-nnmmer. Lilla Lundby är en miljö som är uppdelad i en mängd Raä-num-mer, men som vid besök i fält ger ett sammansatt intryck, där de olika anläggningarna bör ses ihop för att kunna förstås. — Slone ships at Lilla Lundby in Lid parish, Södermanland.

gravfält eller tillsammans med andra anlägg-ningar än vad bronsålderns skepp gör. På detta sätt gör kon en preliminär datering av skeppen och utifrån denna Studerar kon om utseendet skiljer sig mellan de skepp kon daterat till järn-respcktive bronsåldern. Även jag kar gjort en pre-liminär datering, men enligt lite andra kriterier, ock min undersökning stödjer delvis Wigrens re-sultat.

Wigren baserar sina dateringar främst på den omgivande miljön, vilken även jag anser vara det avgörande för en datering. Alt bara gå pä om skeppen befinner sig på gravfält eller inte anser jag dock kan vara missvisande. Stenskepp från bronsåldern har i min studie sällan visat sig vara ensamliggande, utan ligger ofta till-sammans med andra anläggningar. Skillnaden mellan brons- och järnåldersskeppen kan så-lunda inte enbart sökas i antalet anläggningar i närheten, utan även i vilken typ av

anlägg-ningar det rör sig om, vilket ofta kräver studier i fält En problem är även indelningarna i Raä-n u m m e r s o m kaRaä-n leda till att aRaä-nläggRaä-niRaä-ngar som bör ses ihop lär olika nummer. Detta märks först vid kartstudier eller besök i fält. Studier i fäll kar sålunda visat sig vara mycket viktiga på flera sätt Dels för att kartor inte kan ersätta upplevelsen av en plats ock dels för alt det är först i läk som man ser hur olika lämningar för-håller sig till varandra, oavsett Raä-ninnmer.

Ett exempel på en miljö som är uppdelad i en mängd Raä-nummer är området vid Lilla Lundby i Lid sn, Södermanland (lig. 2). Här finns sammanlagt fem stenskepp, alla med olika nummer. Sedda var för sig är det inte självklart lill vilken period skeppen kör, men sätter man dem samman med anläggningarna runt i kring, som är rosen, slensältningar, skärvstenskögar m.m., och med varandra, kan man ge dem en ganska säker datering till bronsåldern, lilla

Stenskepp i Södermanland 261

Fig. 3. Karta över stenskepp som genom miljömässigt sammanhang kan daleras lill bronsåldern. Varje punkt utgör en lokal och punkterna är fördelade per socken. — Stone ships dated to the Bronze Age by the proxi-mity of other monuments of this period.

Lundby visar även att fastän anläggningar lig-ger på avstånd ifrån varandra så kan de ses som tillhörande samma fornlämningskomplex. Här finns två skepp, Raä Lid 29 och Raä Lid 185, som ligger ca 1 km ifrån de övriga skeppen och anläggningarna, men som i fält ger intryck av att höra samman med dem. Raä 29 är även ett exempel på att Raä-mnnmer kan ge en felaktig bild. Här har nämligen skeppet registrerats un-der samma Raä-nummer som en hög. Vid be-sök i fält står det dock helt klart att kögen hör till yngre järnäldersgravfältet som ligger ned-anför den köjd som anläggningarna ligger på, medan skeppet i placering och utseende kör hemma i den bronsåldersmiljö som sträcker sig längs höjdryggen, mot de andra anläggningarna och ner mot vattnet.

Sålunda kan inte stenskepp enbart dateras utifrån kur många anläggningar som ligger in-om samma Raä-nummer, utan avgörande för en datering är vilken typ av anläggningar det rör sig om ock även h u r dessa ligger i terräng-en. Därför är det i många fall nödvändigt att

be-söka platserna i fält. Genom studier i fält och studier av anläggningstyper kring skeppen an-ser jag mig kunna datera 61 lokaler med skepp till bronsåldern (fig. 3 ) . På dessa lokaler finns det sammanlagt 66 skepp. Inventeringar i fält har gjorts på flertalet av platserna, men inte på alla, vilket gör att siffran kan komma att juste-ras något. Frågan om stenskeppen hör till äldre eller yngre bronsåldern, eller kanske t.o.m. till äldsta järnåldern, kvarstår dock. Som nämnts ovan finns det inga stenskepp ovan mark som daterats till äldre bronsåldern och med utgångs-punkt från det gotländska materialet har sten-skeppen ansetts höra till den yngre delen av pe-rioden. Skeppen i Södermanland skulle dock i flera fall även kunna höra till äldre bronsål-dern. T.ex. finns det flera lokaler där skepp ock röse förekommer tillsammans. Möjligheten finns dock att skeppen är byggda senare, under den yngre bronsåldern. Vid Skärgårdsstad kunde man se att anläggningarna nedanför rösena var bygg-da av sten tagen från rösena, vilket förstås gav stenskeppen och stensättningarna en yngre

262 Tove Werner 9 B 6 •0 _G a 4 1 0

-(

1 Järnålder

*

*-•>—•

»—»-•

• • t * * j » » • • » • • • • • • • 5 10 15 I .ängel

*

20

•

25 •— 30 •— 35

Fig. 4. Diagram över stenskeppens storlek (längd och bredd) un-der järnålun-dern respek-tive bronsåldern (upp-gifter ur Fornminnes-registret). —Diagram of lhe length and wid-th of stone ships da-ted to the Bronze and Iron Ages respectivdy.

9 8 7 6 •o 8 •o ₀ 2 1 • C Bronsålder * • • —• 5 • • • • • • —• • « 10 15 * 20 Ungd - • 25 » 30 * 35 4 0

ringan dessa (Äijä 1994, s. 30). I Södermanland

finns även flera lokaler där skepp förekommer tillsammans med anläggningar av äldre järnäl-derstyp. Dessa kan jämföras med gotländska lokaler där man u n d e r förromerska järnåldern byggt båtformade stenkistor och även återbe-gravt i äldre stenskepp (Gerdin 1979). En kon-tinuitet in i förromerska järnåldern är därför tänkbar även för Södermanlands del. Dock ver-kar det vara u n d e r d e n n a tid som man u p p h ö r att bygga stenskepp i Södermanland och det är först under vikingatiden som man tar u p p idén igen.

Enligt mina dateringar uppvisar stenskeppen ungefär samma proportioner mellan längd och

bredd u n d e r både brons- och järnåldern (lig. 4). Man kan tänka sig att man u n d e r järnåldern kände och efterliknade till bronsåldersskep-pen. En viss skillnad kan dock ses så till vida att järnålderns skepp verkar vara något bredare än bronsålderns, men detta kriterium är alldeles för diffust för all kunna vara avgörande för en datering. En skillnad kan även ses mellan mitt och Wigrens material rörande skeppens orien-tering. Wigren visar på en koncentration till öst-västlig riktning u n d e r järnåldern, något som mitt material stödjer. A andra sidan visar mitt material även på koncentrationer åt nord-ost ock åt sydnord-ost (fig. 5 ) . För bronsålderns del kan inte heller någon klar koncentration åt nå-Fornvännen g8 (2003)

Sten skepp i Söderma n l a n d 2 6 3 IK |.ini.il.l< 1 l l n m s . i l i l c i ' M tS • to m tO o°

9 I I I I I J

/-, y O y n " .-.

?

0

1

0 9 _a O IS) 9 N ) CO •8

£

u

1

9-•t CD <o O

9

0 1 CD IO O 9 o> CD IQ O •vj O ^ J CO 00 9 to ta 0 CO 9 ( O CO CQ O

lig. 5. Diagram över stenskeppens orientering i gon u n d e r brons- respektive järnåldern (uppgifter ur Fornminnesregistret). —Diagram of the compass orientation of stone ships dated to the Bronze and Iron Ages respectivdy. g o t e n s k i l t v ä d e r s t r e c k ses. S t e n s k e p p e n s o r i e n t e r i n g v e r k a r s ä l u n d a v a r a b e r o e n d e av n å -g o t a n n a t ä n v ä d e r s t r e c k e n . D e t t a -g ö r a t t i n t e h e l l e r o r i e n t e r i n g e n k a n ses s o m a v g ö r a n d e för e n d a t e r i n g . T i l l s a m m a n s k a n d o c k d e s s a t e n d e n s e r i u t s e e n d e ses s o m v ä g l e d a n d e . N o t e r a s b ö r d o c k a t t d e t i n t e finns k o m p l e t t a u p p -gifter o m alla s k e p p i F o r n m i n n e s r e g i s t r e t , varför i n t e s a m t l i g a s k e p p tagits u p p i alla k a t e g o rier. F ö r j ä r n å l d e r n s d e l saknas o r i e n t e r i n g s u p p gifter för 3 3 av 158 s k e p p o c h l ä n g d o c h b r e d d -u p p g i f t e r saknas för n i o s k e p p . F ö r b r o n s å l d e r n s del saknas o r i e n t e r i n g s i i p p g i f t e r för åtta av 6 6 s k e p p o c h längd- o c k b r c d d u p p g i f t e r för två.

Referenser

Artelius, T. 199(1. Långfärd och återkomst - skeppet i bronsålderns gravar. Riksaniikvarieämbeiet, Arkeo-logiska undersökningar, Skrifter 17. Knngshacka. Capelle, T. 198(1. Schifissetzungen. Praehistorische

Zeitschrift (i 1:1. Berlin.

Gerdin, A.L. 1979. Domarlunden i Lärbro. Arkeologi på Gotland. Visby.

Hansen, F. 1934. Gravundersökningar i sydligaste

Skåne. Meddelanden från Lunds universitets histo-riska museum.

Hedengran, I. 1990. Skeppet i kretsen. Kring svm-bolstniktur i Mälardalens förhistoria. Fornvännen 85.

Hernek, R. 1994. Skeppsformiga stensättningar från äldre bronsålder - utbredning, form och utveck-ling, Stenskepp och slorhög. Rituell tradition och soci-al organisation speglad i skeppssällningarfrån brnn-såuler och storhögar jrån järnålder. Riksaniikvarie-ämbeiet, Arkeologiska undersökningar. Skrifter 5, Kungsbacka.

Hyenstrand, Å. & Lehtosalo, P.L. 1973. Arkeologisk undersökning 7967-/969. Fornlämning c/y-ioo. Alby 9 ; / , Botkyrka sn, Södermanland. Stockholm. Malmer, M.P. 1975. Stridsyxekulturen i Sverige uth

Norge. Lund.

Muller-Wille, M. 1970. Beslaltung im Boot. Studien zu einer nordeuropäisrhen Grabsitle. (Kla S5-S6. Neu-munster.

Ohlmarks, A, 1946. Gravskeppel. Studier i förhistorisk nordisk religionshistoria. Stockholm.

Strömberg, M. Die Bronzezeillichen Schiffssetz-nngen im Norden. Meddelanden från Lunds uni-versitets historiska museum.

T h e d é e n , S. 2002. På resa g e n o m livet och landska-pet - tankar kring bronsålderns skeppssymholik.

264 Tove Werner

Goldhahn, J. (red). Bibier av bronsålder. Ell semi-narium om förhistorisk kommunikation. Rapport från ell seminarium på Vitlycke museum u>:e-22:e oktober 2000. Stockholm.

Wigren, S. 1987. Sörmländsk hronsåUiersbygd. En studie

av tidiga centrumbildningar daterade ined lermolu-miniscens. Theses and papers in North-European archaeology 16. Stockholms Universiiei. Äijä, K. 1994. Skärgårdsslad. Raä-UV Stockholm,

rap-port 1994:35. Stockholm.

S u m m a r y

This paper discusses problems concerning the distribution and chronology of ship-shaped sione m o n u m e n t s in the region of Söderman-land, Sweden. Ships built of stones occur from period III of lhe Bronze Age and onward into the Iron Age with peaksin the Late Bronze Age and the Viking Period. It is not really possible to date them from outward appearances. This paper therefore suesses the importance of study-ing the surroundstudy-ing landscape and how the stone ships reläte to other ancient monu-ments, in order to date them. Previous research has focused on stone ships known from written records, usually particularly large and monu-mental ones. This has resulted in distribution

vasars more reflecting areas of intensive research than the real situation.

Using Södermanland as an example it is shown that special investigations are necessary to obtain a more accurate picture of the distri-bution and chronology of stone ships. Neither shape, size nor compass orientation seem to be chronologically sensitive traits. T h e National Ancient Monuments Register is very good för finding stone ships, but in order to understand their surroundings one must visit the sites or at least study detailed site plans. T h e allocation of a stone ship to a certain register n u m b e r says litde about its relationship to other monuments in the vicinity.