Birgittakulten i Sikavarp på Öland : kort meddelande
Boström, Ragnhild
Fornvännen 2004(99):4, s. [285]-297 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2004_299
Ingår i: samla.raa.se
Kort meddelande
Birgittakulten i Sikavarp på Oland
Redan i slutet av 1300-talet hyllades naturligt-vis S. Birgitta i Vadstena klosterkyrka genom al-taren och bilder av h e n n e . Även i Linköpings domkyrka inrättades det år 1400 ett altare till hennes ära (Lindgren 2002, s. 17), men i det övriga stiftet infördes hennes kult först u n d e r
1400-talets andra tredjedel, om man utgår från bevarade eller i varje fall kända bilder av hen-ne. När det gäller Birgittakulten i ett öländskt perspektiv kan man fråga sig: när infördes kul-ten av den heliga Birgitta i Sikavarp på Öland?
Ett av de äldsta daterade exemplen fanns i Risinge gamla kyrka, Östergötland. Där invig-de biskop Knut Bosson (Natt och Dag) år 1428 ett altarskåp med bl.a. en bild av den heliga Birgitte som Kristi brud, men skåpet ersattes år
1500 med ett nytt (Nisbeth i g g 5 , s. 7g, 1 8 4 -185). Det var f.ö. biskopens bror, riksmarsken Sten Bosson, som hade stiftet det ovan n ä m n d a altaret i Linköping. Nisbeth gör också ett in-tressant påpekande rörande Risinge: i de be-römda målningarna från decennierna närmast år 1400 förekommer ännu ingen framställning av Birgitte (igg5, 8. 80). Sannolikt har biskop Knut Bosson aktivt verkat för Birgitta-kulten in-om stiftet.
Kaniken Claus Köning (från 1441 biskop med namnet Nicolaus) kan troligen också ha främjat hyllningen av Birgitta i sydöstra Sverige. Han omtalas 1424 som kanik vid domkyrkan, kyrko-herde i Slaka samt hade en prebenda i Kalmar Storkyrka (Schiick 1959, s. 110 ff). Han var »av borgarsläkt från Kalmar, nägot högst ovanligt inom kapitlet» och vistades länge i »Kalmar, där han 1430 hade förvärvat en gård, norr om Storkyrkan (DMS /J:I Småland, s. 286). Ett ka-pell vid Storkyrkan, som bar hans namn, är om-talat 1430, men om det var donerat av h o n o m eller om han endast var förrättande präst där, kan inte avgöras med säkerhet (Olsson i g 7 4 , SvK 158, s. 201). Inte heller vet man, till vilket helgon kapellet var invigt.
I Tensta kyrka i Uppland målade J o h a n n e s Rosenröd år 1437 en förnämlig svit kalkmål-ningar med scener ur Birgittas liv. Dessa är of-ta reproducerade, bl.a. av Söderberg 1951, pl. 8 9 - 9 0 , s. 160; Cornell & Wallin 19(12, pl. 74, s. 27, 35, 39; Nisbeth 2004 (under tryckning). Bl.a. skildras det dramatiska skeppsbrottet på hösten 1302, i vilket Birger Petersson och hans andra hustru, Ingeborg Bengtsdotter, ä n n u ha-vande med Birgitta, deltog. Paret var sannolikt på väg till Birger Magnussons kröning i Sö-derköping (Klockars 1976, s. 30—31). På mål-ningen kan inte utläsas, var skeppsbrottet hade ägt rum.
Birgittas kyrka i Kalmar (även kallad Lilla kyrkan, senare också Tyska kyrkan), omtalas första gången 1444 i stadens tankebok (Olsson 197(1, SvK 162, s. 465). O m Köning (se ovan) har haft någon del i kyrkans uppförande är dock obekant. Den revs 1545 och följande år och materialier na användes till slottsbygget.
Den som på 1470-talet lokaliserade skepps-brottet 1302 till »utanför Oland» var Margareta Clausdotter, abbedissa i Vadstena 1473-1486, i en krönika om Birgittas liv. Hon har emellertid inte rykte om sig att vara något pålitligt san-ningsvittne, de fleste av hennes upplysningar bygger på andrahandsuppgifter (Klockars 1976, s. 30—31; Liedgren 1983). En annan villfarelse, spridd genom Margareta, gäller Birgittas för-modade uppväxt pä Finsta (Rahmqvist 2003, s. 16).
När en person blir berömd, brukar man i efterhand lete i folkminnet efter upplysningar om vederbörande. I en tid då få människor var läskunniga och ä n n u färre kunde skriva eller hade tillgång till böcker, spelade de muntliga traditionerna en mycket större roll än i våra da-gar. Jag finner för troligt att Margareta Claus-dotter hade hört berättas brottstycken av föl-jande läkta om Birgittas bakgrund ined an-knytning till Öland:
300 Kort meddelamk
i. Birger Petersson och hans första hustru, »Kristina Johansdotter, hennes far och faster, Ingrid av Skänninge, av den be-römda Elofssönernas ätt, ägde i slutet av
i goo-talet gods på södra Öland (Gallén 1957, s. 2 7 - 2 9 ; DMS 4:3 Oland, s. 253, 306, 321).
2. Ulf Gudmarsson och hans bror Magnus var väpnare hos hertig Valdemar på Borgholm, dit han hade flyttat sitt hu-vudresidens från Stockholms slott 1316
(Klockars 1976, s. 52).
3. Birgitta-relikernas hemfärd 2 / 1 2 1373 - 4 / 7 1374 (se n e d a n ) .
Den person, som emellertid av allt att d ö m a verksamt bidrog till att kulten av den heliga Birgitta knöts till Sikavarp var Henrik Tide-mansson, biskop i Linköping 1465—1500. Han har av H e r m a n Schuck fått eftermälet att ha va-rit en idealisk biskop (1959, s. 1 i g - 1 2 0 ) . Den praktiska biskopsgärningen låg bättre till för h o n o m än den som profan och kyrklig politi-ker. I sin diktning framträder han som »en man utan djup och lidelse men med en enkel guds-tro och förträffliga åsikter om det praktiska li-vets varjehanda». Han var en flitig visitator, bl.a. fem gånger på Gotland och en gång på Öland, 147g.
Både före och efter sin Ölandsresa hade bis-kop Henrik täta kontakter med Vadstena klos-ter och dess abbedissa, Margareta Clausdotklos-ter. Framför allt gällde besöken deras och andras gemensamma ansträngningar att få Katarina Ulfsdotter helgonförklarad. Han kan inte ha undgått att även ta del av och diskutera Mar-garetas krönika om S. Birgitta och lokalisering-en av skeppsbrottet 1302 till »utanför Öland».
Biskop Henrik reste 147g sjöledes från Sö-derköping till Öland och ankrade vid Sikavarp
(Kapelludden) vid Östersjön, ca 12 km SO om Borgholm. U n d e r sin vistelse på Öland reside-rade han pä Biskopsbo, en knapp halvmil från hamnen. Biskopsbordet i Linköping ägde näm-ligen närmare hälften av gårdarna i Bredsätlra socken, där Sikavarp är beläget (Göransson
1997, s. 113 ff). Redan långt ute på Östersjön kan biskopen ha sett det ståtliga Sikavarps ka-pell med sina vite murar och lysande röda
te-geltak resa sig över den låga och kala Kapell-udden (Boström i g g 6 / g 7 samt i g g 7 ) . Se en kommande, utförlig beskrivning av kapellet i serien Sveriges Kyrkor, Öland 11:6, u n d e r ut-givning 2005?.
Väl kommen i land får vi föreställa oss att biskopen imponerats av den livliga trafiken i och omkring h a m n e n , S. Britas b r u n n och ett ståtligt stenkors inom sin ringmur. Av kapellet finns än i dag kvar rester av en kyrkobyggnad med en långhtisareal av ca 220 m2, tre gånger så rymlig som en genomsnittlig öländsk, me-deltida sockenkyrka och en av de största i då-varande Sverige. Det var uppfört i början av
1200-talet till det irländska helgonet Brigidas av Kildare ära (ca 4 5 5 - c a 5 2 3 ; Anderson 193 1,
1936; Boström i g g 6 / g 7 samt i g g 7 ; Pernler
•997)-U n d e r sin vistelse på Öland måste biskop Henrik ha frågat sig; »Var hade de .skeppsbrut-na kommit i land 1302?». Det fanns inte så många hamnar att välja på. Förutom Sikavarps hörde Kyrko-, Kåre- och Källa hamnar till de bästa. Det är också ett rimligt antagande, att biskop I lenrik vid flera tillfällen u n d e r sin vis-telse på Oland hade bevistat mässan i S. Bri-gidas slätliga kapell och vördat helgonets bild på det södra sidoaltaret. Kanske fick han en in-givelse - själv skulle han ha kallat det för en up-penbarelse - att Brigida, Birgittas namn- och skyddshelgon, hade varit den som från sin öländska helgedom i Sikavarp hade vakat över Birgitta, dels 1302, innan hon var född, och dels 1374, då hennes reliker först nådde svensk j o r d . Cirkeln var sluten.
Det ät vanskligt för en m o d e r n människa, tillika protestant, att försöka sätta sig in i tanke-gångarna hos den katolske, fromme biskop Henrik Tidemansson, främmande för vår tids marknadsekonomiska spekulationer, när han för över 500 år sedan lokaliserade kulten av den heliga Birgitta lill Sikavarp. I varje fall pre-ciserade han d e n n a plats som Birgitta-reliker-nas ankomsthamn, när han 1493 lät trycka Breviarium lincopense. Breviariets passus om den öländska h a m n e n och syftet med lokalisering-en har varit föremål för många tolkningar (Lindblom 1955, s. 40, 4 3 , 62; Blomkvist 1979, s. 761; Göransson 1 g84, s. 23 samt 1 gg7, s. 113;
Kort meddelande 3 0 1 J ö n s s o n i g 8 7 ; F r ö j m a r k i g g 2 ; S a l l n ä s 2 0 0 2 ) .
H ä r ä r alltså ä n n u e t t försök, m e d u t g å n g s -p u n k t från b i s k o -p H e n r i k s v i s i t a t i o n s r e s a
M79-Så m y c k e t ä r klart, att alla d e fem p å Ö l a n d k ä n d a b i l d e r n a av d e n h e l i g a Birgitta h a r till-k o m m i t i s l u t e t av 1400-talet o c h e t t styctill-ke in i 1500-talet ( B o s t r ö m i g 8 o , i g 8 4 ) . E n av d e m f a n n s i H ö g s r u m s kyrka ( S H M 1 9 6 6 3 ) . D e t var u r s p r u n g l i g e n e n M a r i a b i l d från 1400-talets b ö r j a n , s o m p å e t t k l u m p i g t o c h h å r d h ä n t sätt h a d e ä n d r a t s o m till att framställa S. Birgitta ( B o s t r ö m i g 8 4 , fig. 1 - 3 ) . Del är frestande, att se e t t s a m b a n d m e l l a n d e n n a bild o c h e n i samm a kyrka f u n n e n relik, b e s t å e n d e av s samm å b e n -s k ä r v o r , i n l i n d a d e i e t t r ö t t tyg-stycke o c h förva-r a d e i e n liten s v a förva-r v a d t förva-r ä d o s a , e n d a s t 5 c m i d i a m e t e r (KLM 2 7 8 1 . B o s t r ö m 1 9 7 3 , 8.8 s a m t i g 7 g , lig. g, s. 8 g ) Kan b i s k o p H e n r i k h a m e d -fört e n B i r g i t t a r e l i k till H ö g s r u m ? D ä g ä l l d e d e t , att i all hast skapa e n bild av h e l g o n e t Mycket t a l a r o c k s å för, att b i s k o p H e n r i k b a r d i k t e r a t b i l d p r o g r a m m e n l ö r a l t a r s k å p e n från S. Britas o c h S. K n u t s k a p e l l s a m t i T o r s l u n d a kyrka m e d d e s s b i r g i t t i n s k a m o t i v (jfr H ä r d e l i n 1 g g 8 , pas-s i m ) . M e d s t ö d av d e s s a fakta a n s e r j a g alltså för troligt, alt k u l t e n av d e n h e l i g a Birgitta inför-d e s p ä O l a n inför-d av b i s k o p H e n r i k T i inför-d e m a n s s o n 1 4 7 g . H e l g o n e t k a n n a t u r l i g t v i s h a hyllats ä n -n u t i d i g a r e p ä ö -n . Vi vet a t t m å -n g a h e l i g a bil-d e r f ö r s v a n n i s a m b a n bil-d m e bil-d bil-d e ö l ä n bil-d s k a kyr-k o r n a s o m - o c h n y b y g g n a d e r 175 1 — 1 8 7 1 , san-nolikt även t i d i g a r e u n d e r k r i g e n p å 1 5 0 0 - o c h 1 6 0 0 - t a l e n .
Del r y m l i g a k a p e l l e t var tillräcklig! stort för d e v ä n t a d e p i l g r i m s s k a r o r n a . D e t b e h ö v d e i n t e u t v i d g a s så s o m h a d e skett, n ä r k u l t e n av S. Birgitta p å 1400-talet k n ö t s till S k e d e r i d s kyrka i h e n n e s f ö r m o d a d e f ö d e l s e f ö r s a m l i n g ( B o n -n i e r 2 0 0 3 ) . Det ä r e t t i n t r e s s a n t f ö r h å l l a n d e , att b i s k o p H e n r i k T i d e m a n s s o n l y c k a d e s m e d att full-s t ä n d i g t u t p l å n a k u l t e n av S. B r i g i d a p å Ö l a n d , till förmän för h e n n e s n a m n e , m e d a n h a n t o -talt m i s s l y c k a d e s i s a m m a ä r e n d e p ä G o t l a n d , t r o t s h a n s f e m v i s i t a t i o n s r e s o r dit ( S c h u c k 1 9 5 9 , s. 1 2 2 ; P e r n l e r i g g 7 ) . G e m e n e m a n u p p f a t t a d e s a n n o l i k t i n t e n å -g o n s k i l l n a d m e l l a n d e b å d a h e l -g o n e n i n e d s a m m a n a m n i S i k a v a r p , lika litet s o m m a n i ka-p e l l e t vid G r å b o r g i n s å g att K n u t var n a m n e t ka-p å två o l i k a h e l g o n ( B o s t r ö m , S. K n u t s k a p e l l , i G r å b o r g s - p u b l i k a t i o n e n , u n d e r u t g i v n i n g 2 0 0 5 ) . K a p e l l e t o m n ä m n d e s i n t e m e d S. Birgittas n a m n f ö r r ä n 1551 i s a m b a n d m e d G u s t a v Vasas k o n f i s k a t i o n av s i l v r e t I f o r t s ä t t n i n g e n k a l l a d e s d e t o m v ä x l a n d e för S. Birgittas, S. Britas, L å n g -ö r e , K l ä p p i n g e o c h S i k a v a r p s k a p e l l . Referenser
Anderson, W. 1931. Stenkors och k a p d l r u i n e r pä Oland. Acta Oelnndiea IV. Olandsklubben. Stock-holm.
- 1936. Kiijiellndden i Bredsätra. Olands kiilturniin-nesförenings skriftserie 2. Borgholm.
- ca 1936. Långöre kapell oeh stenkorset jul Ka/ie/l-ndilen. Hredsätra socken. Opublicerat manuskript i Sveriges Kyrkors arkiv.
Bonnier, A.-C, se Rahmqvist 8c Bonnier.
Blomkvist, B., 1979. Medieval Eketorp and contem-porary turn-over places on Oland. I: Eketorp. Eor-lijitiition und selllenienl on Olund/Sweden. 'Elie Sell-ing. KVHAA. Stockholm.
Boström, R., 1973. Ilögsrnnis kyrka. F.n vägledning in-given av Högsrums I hembygdsförening och I lögs-rnins Kyrkoråd, Kalmar
1979. Högsrums kvrka. I: Högsrum - en soekenlie tkrivning. Kalmar.
- 1980. Bredsätlra kyrkor. I: Oland, handIE4. Run-stens härtill. Sveriges Kyikm. ful. rÄj, Stockholm. - 1984. Medeltida Birgittabilder på Oland. Den
ljusa niedellideii. Studier tillägnade Aron Andersson. T h e Museum of National Anliquilies, Stockholm studies 4. Stockholm.
- 1 9 9 6 / 9 7 . Olaus Magnus pä Oland, Biskopsbo och Sikavarp. Linköpings, stiftsbok 1 9 9 6 / 9 7 . Tide-varv komma. Västervik.
- 1997. Sankla Birgittas kapell, lireilsällrn socken bok. Utg. av Hembygdsföreningen. Oskarshamn. - S. Britas kapell. Öland, band 11:6, Sveriges Kyrkor,
u n d e r utgivning,
- S. Knuts kapell. Gräborgsjiiiblikalionen, utgiven av KVHAA.
Cornell, H. &.- Wallin, S., 1969. Johannes Rosenröd. En svensk målare 14 ly. Slockholm.
DMS 4:3 Smaland. Roger Axelsson, Kaj Janzon & Sigurd Rahmqvist Det medeltida Sverige 4:3, Småland. Stockholm.
DMS 4: t Oland. Roger Axelsson, Kaj Jan/011 8c Sigurd Rahmqvist Del medeltida Sverige 4 : 1 , Öland. Slockholm.
Fogdclou, E., 1941. Bortom liirgitiu. Spörsmål ock stu-dier. Stockholm.
3<>2 Korl meddelande
Fröjmark, A., 1992. Birgittarelikernas hemkomst, Kyr-kohistorisk årsskrift 1992. Meddelanden. Gallén, J., med bidrag av A.F. Liljeholm, 1957.
Elofs-sönernas ätt. Äldre svenska frälsesläkter. Altartav-lor utg. av riddarhusdirektionen genom F. Wern-stedt, 1:1. Stockholm.
Göransson, S., 1984. O m den heliga Birgitta och Si-kavarps kapell. Appendix till Ragnhild Boström: Medeltida Birgitlabildcr på Öland. Den ljusa me-deltiden. Studier tillägnade Aron Andersson, T h e Mu-seum of National Antiquities, Slockholm studies 4. Stockholm.
- 1997. Jord, bebyggelse, bönder och hamn i Bred-sätlra socken fram till 1730-talet llredsällra sorken-bok. Utgiven av Hembygdsföreningen. Oskars-hamn.
Härdelin, A., 1998. Kiill.Kiillnroili Konlemjibilion. Stu-dier I medeltida svenskt kyrkoliv, ()puscula sclccta II. Eslöv/Skellefteå.
Jönsson, A.-M., 1987. Den heliga Birgittas skrinlägg-ning. Kyrkohistorisk årsskrift 19S7.
Kli x kars. B., 197(1. Birgittas svenska värld. Stockholm. Liedgren. (. 1983. Margareta Clausdolters berättelse
om Birgittas släkt Ptnonhistorisk Tidskrift. Lindblom, A. 1955. Birgittas sista färd. Rig.
Stock-holm.
Lindgren, M. 2002. Bilden av Birgitta. g:a omarbeta-de upplagan. Stockholm.
Nisbeth, A., 1995. Ordet som bild. Östgötskt kalkmåleri vid slutet av 1 joo-talel och början av 1400-talet. Sällskapet Runica & Medievalia. Scripla minora 1, Stockholm.
- (under utgivning). Mätningarna i Tensta kyrka 143J. Sällskapet Runica et Medievalia. Stock-holm.
Olsson, M., 1974. Kalmar gamla slads kyrkor. I. Sim kyrkan. Småland band 111:2, Sveriges Kyrkor, vol. 158.
- 1976. Sant In Birgittas kyrka. Kalmar gamla stads kyrkor. Småland band IIL3. Sveriges Kyrkor, vol. 162. Stockholm.
Pernler, S.-E., 1997. Spar av gotländsk Brigidaknlt. Kampen mot katolicismen. Archiv nnd Geschichte im Ostseeraum. FestschriftJiir Sten Körner. Urg. von Roben Bolm, I lain Rebas und Tryggve Siltberg. Rahmqvist, S. & Bonnier A.-C. 2003. Den Inliga
Bir-gitta, Einsla gärd. Skederids kyrka. Norrtälje. Sallnäs, M.-L., 2002. Den heliga Birgittas h e m k o m s t
Tradition och verklighet i öländskt trettonhund-ratal. Kulmin Eän SI». Kalmar
Schiick, II., 1059. Ecclesia lincopensis. Studiet mn Lin-köpingskyrkan nniler medeltiden och Gusla Vasa. Acta Univ. Stockholmiensis. Stockholm Studies in History 4.
Söderberg, B. G., 1951. Svenska kyrkomålningar frän medeltiden. Stockholm.
Ragnhild Boström Katarina Bangata 3 " 116 59 Stockholm
