• No results found

Kärrastenen i Tanum : en västsvensk megalitristning?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kärrastenen i Tanum : en västsvensk megalitristning?"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)
(2)

För drygt hundra år sedan, en sommardag 1903, besökte tre fornminnesinventerare ett torp un der gården Kärra i Tanums socken i Bohuslän. In venterarnas namn var Oscar Almgren, Otto Frö -din och Gustaf Hallström, samtliga sedermera välkända namn inom svensk arkeologisk forskning. Besöket föranleddes av att man på en av täck -hällarna i gången till torpets jordkällare hade funnit ett ristat geometriskt mönster. Hallström gjor -de en enkel skiss (fig. 1) av -det motiv han såg i taket till den trånga gången – någon avklapp-ning av ristavklapp-ningen tillät inte stenens läge. Han lät publicera fyndet, dock med en viss tvekan, i samband med redogörelsen för Tanums brons-åldersgravar i Göteborgs och Bohusläns Forn-minnesförenings Tidskrift (1918, s. 76 ff). Hall-ström kallar den ornerade hällen »en tämligen apokryfisk fornlämning». Fyndet blev heller ald rig upptaget i Riksantikvarieämbetets fornläm -ningsregister, vilket medförde att stenen mer eller mindre föll i glömska

Kärrastenen i Tanum

– en västsvensk megalitristning?

Av Andreas Toreld

Toreld, A,. 2008. Kärrastenen i Tanum: en västsvensk megalitristning? (The slab from Kärra in Tanum: a megalithic engraving from western Sweden?) Fornvännen 103. Stockholm.

This paper presents and discusses new documentation of a rediscovered stone slab with engraved decoration. The slab was first recorded more than a century ago, when it was found in a cellar at Kärra in Tanum parish, Bohuslän. Since then it has more or less fallen into oblivion. The original setting of the stone is unknown, but after comparing it with archaeological material from Western Europe the author sug-gests that the Kärra slab may once have formed part of a megalithic tomb.

Andreas Toreld, Rio Kulturkooperativ, Skoghem 3296, SE-450 52 Dingle

andreas.toreld@riokultur.eu

Fig. 1. Kärrastenens dekor som Hallström uppfattade den 1903. Avståndet mellan a och b skall enligt Hall-ström vara 0,49 meter, och lika med avståndet mel-lan c och d. Efter Hallström 1918. —The Kärra slab’s decoration sketched by Gustaf Hallström in 1903 Art Toreld 160-164:Layout 1 08-09-24 20.29 Sida 160

(3)

Återupptäckten

Den ornerade stenhällen väcktes ur sin hundra -åriga törnrosasömn en vinterdag år 2005. Jag lycka des då återfinna den numera raserade och igen-vuxna jordkällaren och kunde konstatera att ungefär halva stenhällen låg kvar över ingången. Ett kilmärke avslöjar att någon delat på stenen. När och i vilket syfte detta skett är inte känt. Torpets sista innevånare flyttade 1938 och då lär jordkällaren fortfarande ha varit intakt. Trots intensiva efterforskningar är den borttagna de -lens öde fortfarande okänt. Den återstående sten-halvan ligger tills vidare kvar i torplämningen, som numera skyddas i egenskap av obebyggd tomt efter Heljeröds ödegård i Kärra (Raä Ta -num 1572).

Under den följande sommaren dokumenter-ade jag och Tommy Andersson den kvarliggande

delen av hällen. Enligt vår mening är det ingen tvekan om att motivet knackats in med sten-verktyg och med största sannolikhet är forntida. De inhuggna linjerna är 20–25 mm breda och 2–3 mm djupa. De är ojämna och har en vittrad botten, vilket i sig tyder på en avsevärd ålder. Vi vände upp den återstående stenhalvan och doku -menterade den med hjälp av frottageteknik, följd av en tillfällig imålning med vit kritfärg (fig. 2), och kalkerade den slutligen på genomskinlig plast. Lyckligtvis är den återstående halvan den som delvis var dold av dörrposten vid Hallströms be -sök. Om vi sammanför vår dokumentation med den symmetriska uppbyggnad som Hallströms skiss ger uttryck för får vi ett motiv som ur -sprung ligen bör ha liknat det i fig. 3. Hallström uppfattar vinkelornamenten som tydliga, men medger att han kan ha missuppfattat mindre Fig. 2. Den återstående stenhalvan uppvänd

och imålad med kritfärg vid dokumentations -tillfället 2005. Foto förf. —The extant half of the slab, lifted up and painted in 2005.

Fig. 3. Till vänster: Hallströms teckning, efter skal -korrigering sammanförd med dokumentation av förf. och Tommy Andersson av den återstående stenhal-van. Till höger: förslag till rekonstruktion av ursprungliga stenens motiv. Illustration: Tommy Andersson och förf. —Left: Hallström’s sketch joined with 2005 documentation. Right: suggested recon-struction.

(4)

162 Andreas Toreld

detaljer i den dåliga belysningen. Han antar att en andra spiral kan ha gått i motsatt riktning mot den han avbildade. Vi finner det sannolikt att stenen ursprungligen varit rest, med de dubb -la spiralerna överst och raderna med vinkelorna-ment därunder.

Stenen är vid basen cirka 20 cm tjock och smalnar därefter av uppåt. Ytan är inte lika vitt -rad vid basen, vilket talar för att den delen kan ha skyddats av ett jordtäcke under längre tid. Häl len, som består av grovkornig granit, har en sön -derspräckt och mycket ojämn baksida utan spår av ytterligare ristningar. Den återstående halvans längd är 153 cm och dess största bredd 49 cm. Längden bör ursprungligen ha varit unge fär den-samma, eventuellt något längre, me dan bredden kan uppskattas till cirka 75 cm. Hallströms upp-skattning av stenens längd till cirka 1 meter och dess bredd till omkring 55 cm är följaktligen något i underkant.

Motivets tidsställning

Hallström tänker sig att stenhällen ursprungli-gen kan ha ingått i en kistkonstruktion till en bronsåldersgrav, troligen ett röse. Troligen har han här Kiviksgravens ristade hällar i tankarna när han vill placera Kärrastenen i ett bronsåldersröse – Hallström kom sedermera att leda utgräv -ningen av Kiviksgraven (jfr Goldhahn 2005). En annan inspirationskälla för Hallström bör de då nyligen publicerade västnorska fynden av rista -de hällar från bronsål-dersgravar ha varit (-de Lange 1912).

Det finns onekligen vissa element i Kärraste-nens ornament som påminner om Kiviksgraven och de norska stenhällarnas motiv. Kiviksgraven innehåller två eller tre hällar med vinkelornament (sten 3, 4 och 5) och en häll med motställda spi-ralmotiv (sten 6; Randsborg 1993). ren i Kivik, liksom i västnorska Mjeltehaugen, liknar dock mera rader av sicksackband, medan Kärrastenens vinkelmönster består av rader med i det närmaste liksidiga trianglar. Triangelmoti -vet förstärks genom att det är ordnat så att fyra trianglar tillsammans bildar en större liksidig tri -angel. Kiviksgravens dubbla motställda spiraler utgör avslutningsdetaljer i två identiska figurer som av många forskare uppfattats som yxor eller möjligen kittlar (Randsborg 1993, s. 108 ff).

Oavsett vad motivet föreställer är det än så länge unikt för Kiviksgraven och saknar uppenbara paralleller inom den nordiska hällkonsten. (Den av Randsborg omtalade bohuslänska hällrist-ningen Tossene 454 är tyvärr sentida).

Som enskilda dekorelement kan vi känna igen Kärrastenens spiral- och vinkelmotiv från den äldre bronsålderns gravhällar och bronsföremål, och en sådan datering kan inte uteslutas. Men kompositionen som helhet, liksom bruket av lik -sidiga trianglar, för snarare tankarna till mellan-neolitiska mönster. De dubbla spiralerna liknar

oculi, ett ögonmotiv i megalitisk ornamentik runt om i Västeuropa, ofta tolkat som en symbol för en allseende gudinna (för exempel se Gimbutas 1989). Dubbla spiraler ovanför ett triangelmöns -ter finns på den välkända megalitgraven New-grange på Irland (fig. 4). Ett tydligare exem pel på dubbelspiraler som representerar ögon är det antropomorfa »klubbhuvudet» från Knowth (Gimbutas 1989, fig. 102). Från Bretagne finns flera exempel på bruket att rista en »ögon gu -dinna» på stenblock inuti megalitgravar.

Kärrastenens komposition påminner kanske än mer om små idoler ristade på skifferplattor i megalitgravar inom Los Millareskulturen på Ibe riska halvön (fig. 5). Skifferidolernas ögon på minner närmast om solar, i likhet med den an -siktsdekor som finns på trattbägarkeramik från sydskandinaviska gånggrifter. Trattbägarnas an sikten består vanligtvis endast av ögon, ögon -brynsbågar och näsa, inte helt olikt Kärrastenens komposition. P.V. Glob (1969, s. 165) me -nade att den västeuropeiska »ögongudinnan» stått som förebild för denna skandinaviska an -siktsdekor, medan andra anser att dekoren kun-nat uppstå utan västeuropeisk påverkan (Ebbe-sen 1978). Den rika geometriska dekoren hos mellanneolitisk trattbägarkeramik har även setts som en skandinavisk motsvarighet till de mönster som finns inristade på västeuropeiska megalit-gravar (Burenhult 1980, s. 108). Flera forskare har också hävdat att det skulle kunna finnas neoli-tiska ristningar bland de sydsvenska hällbilderna (Gelling & Ellis Davidson 1969, s. 106 ff; Bu -renhult 1980; 1991, s. 152; Bägerfeldt 1992a, s. 74). De ristningar som utpekats som neolitiska finns dock på samma fasta hällar som uppenbara bronsåldersristningar, och bevisen för ett mel-Art Toreld 160-164:Layout 1 08-09-24 20.29 Sida 162

(5)

lanneolitiskt ristningsskede får i dagsläget anses vara otillräckliga. Fynd av mindre stenplattor med inristad megalitisk vinkelornamentik har dock gjorts i neolitiska sammanhang (Burenhult 1991, s. 153; Bägerfeldt 1992b, s. 21).

Kärrastenens kontext

Av en händelse kom jag nyligen i kontakt med en dam i 80-årsåldern vars farfar var uppväxt i torpet på Kärra. Farfadern hade berättat för henne att han som barn varit med om att flytta en gravhäll hem till stugan, men »underjording -arna straffade honom» så att han slog huvudet i stenhällen och för resten av sitt liv fick dras med en bula i vänster tinning. Händelsen bör ha ägt rum i början av 1870-talet, då mannen var född 1859. Troligen lämnade just denne man senare i livet uppgifter om stenen till Hallström. I vuxen ålder lät han ta efternamnet Hellsten. Om namn -valet påverkades av händelsen med stenhällen vet ingen idag.

Hallströms uppgiftslämnare berättade för honom att stenen hämtats i markerna cirka 500 me -ter väs-ter om torpet. Någon fast fornlämning som den kan sättas i samband med är inte känd i

det området. Under nyinventering av närområ -det fann jag resterna av en skadad stensättning/ rösebotten i hällmarkerna 420 meter VNV om torpet. Det finns dock inget i dagsläget som kan binda stenen till denna svårt skadade fornläm -ning. Området är intressant så till vida att det va rit strategiskt placerat invid ett forntida sund som fört sjöfarare in i Tanumsbygden. Tanum är ju mest känt för sina bronsåldersristningar. Men det är också en bygd med många megalitgravar, där alla tre varianterna förekommer. Inom en ra -die av fem kilometer från Kärrastenen finns i dagsläget inte mindre än fem kända megalitgra -var, och en äldre uppgift gör gällande att det fun-nits åtminstone ytterligare en (Holmberg 1842, s. 233). Det är med andra ord inte långsökt att tänka sig att Kärrastenen ingått i en numera försvunnen megalitgrav. Den kan också tänkas ha stått som fristående monolit, liksom västeuropeiska men-hirer med ristad dekor. Kärrastenens ursprungli-ga plats kommer förmodligen att förbli okänd. Men återupptäckten och den nya do kumen tatio -nen av stenhällen kan förhoppnings vis bidra med nytt bränsle i debatten om megalitiska ristningars vara eller icke vara i Skan dinavien.

Fig. 4. Ornamentik på kantsten K52 i gånggriften Newgrange, Irland. Efter O´Kelly 1982. —Decoration on a kerb stone in the Newgrange passage tomb, Ire-land.

Fig. 5. Skifferidol från Huelva i Spanien. Efter Leis-ner & LeisLeis-ner 1959. -—Slate idol from Huelva in Spain.

(6)

Referenser

Burenhult, G., 1980. Götalands hällristningar, del 1. The -ses and Papers in North-European Archaeology 10. Stockholms universitet.

1991. Arkeologi i Sverige 1. Fångstfolk och herdar. 2:a omarbetade upplagan. Höganäs.

Bägerfeldt, L., 1992a. Megalitgravarna i Sverige. Typ, tid,

rum och social miljö. 2:a omarbetade upplagan. Gam -leby.

1992b. En studie av neolitikum på Gotland. Problem

och konsekvenser, utifrån undersökningen av en dös och neolitiska lösfynd. Gamleby.

Ebbesen, K., 1978. Stenalderlerkar med ansigt. KUML.

Årbog for Jysk Arkæologisk Selskab. Köpenhamn. Gelling, P. & Ellis Davidson, H., 1969. The Chariot of

the Sun and other rites and symbols of the northern Bronze Age. London.

Gimbutas, M., 1989. The language of the Goddess. Lon-don.

Glob, P.V., 1969. Helleristninger i Danmark. Jysk Arkæ -logisk Selskabs Skrifter 7. Köpenhamn.

Goldhahn, J., 2005. Bredarör i Kivik. Nya analyser och dateringar av människoben. Fornvännen 100. Hallström, G., 1918. Bohusläns fasta fornlämningar från

hednatiden. 7. Tanums härad. Bronsålderns gra -var. Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings

Tid skrift1917. Göteborg.

Holmberg, A.E., 1842–45. Bohusläns historia och beskrif

-ning. Andra delen. Uddevalla.

de Lange, E., 1912. Ornerte heller i norske bronse -aldersgraver. Bergens Museums Årbok 4.

Leisner, G.K. & Leisner, V. 1959. Die Megalithgräber

der Iberischen Halbinsel: der Westen, vol. 2. Berlin. O’Kelly, M. J., 1982. Newgrange. Archaeology, Art and Le

-gend. London.

Randsborg, K., 1993. Kivik. Archaeology & Iconography. Acta Archaeologica 64(1). Köpenhamn.

164 Andreas Toreld

Summary

In 2005 the author rediscovered a stone slab with engraved decoration, recorded for the first time in 1903. One half of the slab still remains in the same position as when it was first discovered: a cellar at Kärra in Tanum parish, Bohuslän. The other part has been removed, its whereabouts unknown. Joining Gustaf Hallström’s sketch of the Kärra slab from 1903 with the au thor’s trac-ing of the remaintrac-ing part, an image without par-allel in Scandinavia appeared. The spiral and angu-

lar motifs on the stone are known as singular or -namental motifs from graves and metal ob jects associated with the Early Scandinavian Bronze Age; a dating to this period cannot be ruled out. But the composition as a whole, with equilateral triangles, is more simliar to mo tifs known from the Middle Neolithic. Double spi rals appear as a probable example of oculi, an eye mo tif, as in Megalithic art throughout western Eu rope. Art Toreld 160-164:Layout 1 08-09-24 20.29 Sida 164

Figure

Fig. 1. Kärrastenens dekor som Hallström uppfattade den 1903. Avståndet mellan a och b skall enligt  Hall-ström vara 0,49 meter, och lika med avståndet  mel-lan c och d
Fig. 3. Till vänster: Hallströms teckning, efter skal - -korrigering sammanförd med dokumentation av förf
Fig. 4. Ornamentik på kantsten K52 i gånggriften Newgrange, Irland. Efter O´Kelly 1982

References

Related documents

Detta eftersom det ofta är de som redan rör på sig som vill ha friskvård, och det är viktigt att fånga upp de som inte utövar någon form av friskvård för att få också dem in

Detta kan vidare ses anspela på en konflikt mellan olika perspektiv, där HR-rollen kan ses innefatta dilemman kopplat till att inte få gehör för sina perspektiv..

Den 4 april 2011 granskade jag två ristade stenfragment, som förvaras under inventarienummer C4311 i Östergötlands länsmuseum i Linköping.. Enligt en lapp i fyndbacken ska det

Dessutom redovisas särskilt besök på Göteborgsoperan, Konserthuset och Stadsteatern, hur dessa förhåller sig till varandra, samt vad besökarna har för övriga kulturvanor..

Medborgarnas bedömning av service i Sverige och i Västra Götaland Inom alla undersökta serviceområden utom fyra – möjligheten att få jobb, Arbetsförmedlingen, tillgången

varumärkespersonlighet, produktens egenskaper samt för- och nackdelar hos produkten vilka samtliga är beroende av konsumentens uppfattning och tolkning varför företagets

Då jag medvetet tänjt på gränserna för materialet fick vi kompromissa oss fram till hur vissa av de extremaste partierna skulle utföras, men det var i slutändan enbart några

Men det verkar vara så att dösen för det mesta ligger vid eller med utsikt över oftast en smal vik och aldrig mot öppet hav, medan gånggriften ligger mera vänd från vatten