Lärarutbildningen
Examensarbete
15 högskolepoäng
Modets identitet
en gestaltning om ungdomar, kläder och identitet
Fashion Identity
An interpretation about youth, clothes and identity
Emma Larsson
Lärarexamen
Bild och Visuellt lärande Handledare: Gunilla Welwert-Auner
2009-06-09 Examinator: Els-Mari Törnquist
Sammandrag
Denna projektredogörelse behandlar processen med en gestaltning och det färdiga resultatet, samt besvarar frågeställningen som ligger till grund för detta examensarbete; Vad har ungdomars förhållande till mode och kläder för betydelse för deras identitetsskapande? Gestaltningen innehåller fotografier, illustrationer och citat och är i bokform. Den ska kunna fungera som ett diskussionsunderlag för skolor.
Frågeställningen som gestaltningen är baserad på har besvarats genom analys av empiriskt material i form av visuella studier med semiotisk grund, enkäter och intervjuer i samspel med relevant litteratur. Litteratur som bland annat behandlar den strukturellt baserade vetenskapen semiotik.
Jag har kommit fram till att ungdomsmode och kläder har betydelse för identitetsskapandet framförallt på en social identitetsnivå, och inte lika framträdande på en personlig identitetsnivå. Ungdomarna i studien framförde dock att det är betydelsefullt att de har rätt att utrycka sin personlighet genom kläder, även om de väljer att inte ha en speciellt utmärkande stil.
Innehållsförteckning
1. Inledning s.4
2. Syfte s.5
3. Litteraturgenomgång s.6
3.1 Ungdomskulturforskning
3.2 Identitetsbegreppet
3.3 Semiotik
4 Tillämpning s.9
5. Tillvägagångssätt s.10
5.1 Ur ett kronologiskt perspektiv
5.2 Ur ett innehållsmässigt perspektiv
5.3 Ur ett estetiskt perspektiv
6. Analys och tolkning s.17
7.Slutdiskussion s.20
8. Litteraturlista s.23
9.1 Bilaga 1 s.24
9.2 Bilaga 2 s.26
1 Inledning
Vi är alla konstnärer i den bemärkelsen att alla gör estetiska val. Ett tydligt exempel på detta är att vi varje morgon väljer vilka kläder vi ska sätta på oss för dagen. Dessa val har förvisso tydliga praktiska dimensioner, men jag tror att väldigt få av oss kan undvika att göra estetiska val i fråga om färg, snitt, material, symboler och tecken av olika slag. Alla människor visar vilka de är genom kläder i större eller mindre utsträckning.
Som tonåring och ungdom mitt i en intensiv process av identitetsskapande kan dessa val vara extra viktiga. Vi bär nog alla minnen av vad vi som tonåringar tyckte vara ”rätt” och ”fel” när det gällde mode och kläder, vilka plagg vi passionerat eftertraktade och vad i de vuxnas klädstil som fick oss att rysa av obehag. Även om trenderna ständigt förändras och ser mycket olika ut på olika platser så är detta ett fenomen som tillhört ungdomskulturen och som sett tämligen likartat ut sedan denna kulturs födelse, någonstans runt 1950-talet i västvärlden. Kanske har behovet av att skapa sig själv till och med ökat i vår tidsålder. Ove Sernhede, en av våra mest erkända ungdomskulturforskare, uttrycker moderna ungdomars vilkor för identitetsskapande så här i Ungdomskulturen och den andre:
Modernitetens kontingentsproblematik har urholkat livsformer och öppnat upp identiteter. I tider då det inte är givet vad jag ska arbete med, hur jag ska vara som man respektive kvinna, då tidigare giltiga kollektiva tolkningsmönster och värden på alla livets områden är ifrågasatta – i sådana tider tvingas vi alla bli sökare. ( Sernhede 1996 s.131)
Skolan är en viktig social arena för de flesta tonåringar och unga vuxna. De spenderar mycket av sin tid där och skapar i samspel med andra elever och skolans vuxna en stor del av sin identitet som individer och gruppmedlemmar, en identitet som i och för sig förändras med tiden men som samtidigt är grundläggande för de personer de kommer bli som vuxna. Jag fann det därför intressant att se närmare på ungdomsmode och kläder som identitetsbärare och skapare med skolan som undersökningsfält.
Genom enkäter och intervjuer, men framförallt genom visuella studier har jag producerat en gestaltning med målet att det ska kunna användas i skolan för att väcka tankar, känslor och diskussioner. Mycket visuella intryck i vår vardagliga miljö passerar oss ofta oreflekterat, min förhoppning är att min gestaltning ska väcka en medvetenhet kring ungas modes koppling till identitetskapande. För en lyckad undervisning som motiverar och entusiasmerar eleverna krävs det att man som lärare utgår ifrån eleverna perspektiv, vad som verkligen berör deras liv och deras förutsättningar, det är min yrkeserfarenhet så här långt.
I grundskolan kursplan för bild (Lpo94, http://www.skolverket.se) betonas reflektion, diskussion och arbete kring närmiljön, såsom skolmiljön, som ett viktigt inslag i undervisningen. Arkitektur, design och formgivning ska enligt läroplanen ha en central plats i bildundervisningen. Jag anser att man kan vidga närmiljön till att även gälla det vi har närmast huden, kläderna. Ungdomsmode och kläder kan bli ett stort, tvärvetenskapligt fält i skolans undervisning som garanterat känns relevant och engagerar de flesta elever. I kursplanen för bild klargörs det också att:
Bilder har framställts och införlivats med människans språk- och begreppsvärld genom hela hennes kända historia. Bild och bildkonst ger därför unika möjligheter till studier och reflektion kring människors sätt att tänka, skapa och uppleva sig själva och omvärlden i olika tider och kulturer och utgör en viktig del av det kulturarv skolan skall förmedla. (Lpo 94, http://www.skolverket.se)
2. Syfte
Syftet med examensarbetet är att undersöka kopplingen mellan identitetsskapande och ungdomsmode med skolan som undersökningsområde. Resultatet av min undersökning redovisas i min gestaltning, i bilaga 2 som statistik, och dessutom analyseras och diskuteras resultatet i min projektredogörelse under rubrikerna analys och slutdiskussion. Den övergripande frågan som är tongivande för mitt examensarbete är:
Vad har ungdomars förhållande till mode och kläder för betydelse för deras identitetsskapande?
Gestaltningen har två funktioner: för det första som resultatdel av mitt examensarbete där citat ur enkäter, intervjuer och den visuella dokumentationen redovisas och där litteraturen som presenteras i litteraturavsnittet i denna projektrapport blir synlig framförallt genom gestaltningens struktur.
För det andra har gestaltningen som funktion att kunna fungera som ett underlag för diskussion och analys för skolan, gärna analyser med semiotisk utgångspunkt. Genom tilltalande utformning, intressanta och tankeväckande citat från elever ur olika skolår, färgrika
3. Litteraturgenomgång
Detta avsnitt behandlar tre viktig teoretiska infallsvinklar som ligger till grund för examensarbetet. Först beskriver jag ungdomskulturforskningen som vetenskap, sedan koncentrerar jag mig på identitetsbegreppet och slutligen ger jag en inblick i semiotiken.
3.1 Ungdomskulturforskning
Mitt examensarbete vilar på det tvärvetenskapliga fält som kallas ungdomskulturforskning. Kopplingen mellan ungdomskulturforskningen och identitetsbegreppet är starkt. Sernhede belyser detta i förordet till Ungdomskulturen och den andre: ”Identitet har blivit ett öppet projekt som på ett nytt sätt tvingar ut dagens unga ett kollektivt såväl som individuellt sökande. Ungdomskulturen utgör i detta sammanhang en viktig arena” (Sernhede 1996 s.12). Ungdomskulturforskningen är en relativt ung del av ungdomsforskningen och fick genomslag först i slutet av 1970-talet (Sernhede 1996).
Johan Fornäs, en av våra stora ungdomskulturforskare, poängterar att den tvärvetenskapliga synen är av betydelse som forskningsmetod inom den här delen av ungdomsforskningen i Ungdomsstilar och uttryck: ”Här är kombinationen av socialt, etnografiskt och estetiskt orienterade forskningsinriktningar mycket slagkraftigt” (Fornäs 1992 s.18). Fornäs ger också en tydlig definition på vad ungdomskultur innebär och rymmer i Ungdomsstilar och uttryck:
Det som gör ungdomskultur till kultur är symbolisk kommunikation: interaktion med hjälp av ting, ljud eller rörelser som av aktören tillskrivs mening genom att förbindas med något annat än tingen, ljuden och rörelserna själva. Samtal, musikvideoreception, rockspelande och visuell stil blir till kultur eller symbolisk kommunikation i den mån olika handlingar, fenomen och föremål tolkas som pekandes ut mot något. I tal och skrift, musik, gester och kläder, kulturskapande och mediereception kan man referera till något ickenärvarande. (Fornäs 1992 s.43)
3.2 Identitetsbegreppet
Jag skulle vilja lyfta fram socialpsykologin som ett viktigt teoretiskt område för mitt examensarbete, och för ungdomskulturforskningen. Social identitetsteori och självkategoriseringsteorin är två liknade och viktiga teorier för att förklara identitetsbegreppet. Den sociala identitetsteorin bygger på ett antagande om att den sociala gruppen eller kategorin förser medlemmarna med en social identitet. Social identitet avser den del av en
individ själbild som är kopplat till dens medlemskap i grupp eller annat socialt sammanhang, fastställer Robert Thornberg i Det sociala livet i skolan (Thornberg 2006).
Självkategoriserings i sin tur bygger på antagandet att en individs identitet är uppbyggd på flera nivåer:
• För det första den överordnade nivån av mänsklighet, alltså att vi tillhör arten människor.
• För det andra en nivå där man definierar sin sociala identitet, som en medlem av en så kallad ingrupp (en eller flera) och att detta särskiljer individen från andra människor som den uppfattar tillhör så kallade utgrupper. Både de som ingår i gruppen och de som räknas som medlemmar av utgrupper uppfattas som prototyper. En prototyp är en mental föreställning av vad som uppfattas som typiskt för en viss grupp och dess medlemmar. Thornberg beskriver en prototyp som: ”en kognitiv representation bestående av en oklar och luddig uppsättning särdrag som definierar
en grupp och beskriver lämpligt beteende för medlemmarna denna grupp” ( Thornberg 2006 s.137). Vidare påstår Thornberg att ”Prototyper tenderar både att
minimera skillnader inom grupper och att överdriva skillnader mellan grupper” (Thornberg 2006 s.138).
• Den tredje nivån är den nivå varpå vi definierar vår personliga identitet, det vill säga vårt själv som något unikt. Det finns alltså en tydlig uppdelning inom båda de här teorierna mellan social och personlig identitet.
Denna grundinställning om en identitet med olika nivåer återfinner man också hos forskare som Georg Herbert Mead som talar om en roll-identitet, som det lilla barnet tillförskaffar sig genom socialisationen. Denna roll-identitet är knuten specifika normer och regler. Han talar också om en ego-identitet som skapas genom individens egen aktivitet, såsom förmågan att handla autonomt och frigöra sig från sociala roller och konventioner med hjälp av språket och förmågan att förverkliga sig själv. Roll-identiteten står för det man är, medan ego-identiteten vill bli (Källström 1991).
3.3 Semiotiken
En viktig utgångspunkt för de visuella studier som ligger till grund för examensarbetet har varit vetenskapen semiotik, eller som den också benämns, semiologin. Semiotik är den nyare och i dag mer vedertagna benämningen enligt Hansson, Karlsson och Nordström i Seendets språk. Semiotiken har varit ett sätt att bena upp mina visuella intryck med en teoretisk bas.
Föregångare inom semiotiken var den schweiziske lingvisten Ferdinand Saussure (1857-1913) och den amerikanske filosofen Charles Sanders Perce (1839-1914)( Hansson & Karlsson & Nordström 2006).
De var skapare av strukturalismen, en framförallt lingvistisk vetenskap som utgår ifrån att språket är ett system som är uppbyggt av tecken. Så småningom användes denna vetenskap på flera olika fält inom samhällsvetenskap och humaniora. Saussure själv använde termen semiologi för att benämna strukturalismen när den nyttjades som teori inom andra fält än det lingvistiska, redogörs det för i Populärkultur- teorier, metoder och analyser ( Lindgren, 2005).
I Populärkultur- teorier, metoder och analyser sammanfattar Simon Lindgren på ett tydligt vis genom tre punkter vad ett tecken har för funktioner:
1. Tecken kommenterar inte bara världen, utan utgör i sig själva ting i världen – inte minst i den sociala världen.
2. Tecken förmedlar inte bara betydelser, utan producerar dem.
3. Tecken producerar flera olika betydelser, inte bara en betydelse per tecken.
(Lindgren, 2005 s.86)
Ett tecken utgörs i ett semiotiskt sammanhang av två komponenter: uttryck och innehåll. ”Uttrycket är det konkret påtagliga och innehållet är den innebörd som kan förknippas med det påtagliga” (Hansson, Karlsson & Nordström 2006 s.43). Det som skiljer ett visuellt tecken från ett verbalt är att det verbala tecknet är tillfälligt i den bemärkelsen att uttrycket och innehållet inte är självklart sammanbundna. Ordet HUS väcker associationen hus enbart hos den som kan svenska och som kan läsa, därav tillfällig. Det visuella tecknet, som brukar betecknas som det ikoniska tecknet har en koppling mellan uttryck och innehåll som benämns som motiverat. Bilden av ett hus väcker t.ex. associationen hus inom många kulturer, och även om man inte kan läsa, därav motiverat (Hansson & Karlsson & Nordström 2006 s.48).
Begreppet symbol förekommer i min gestaltning och är en form av tecken. I Seendets språk fastslås det att: ”Symboler är ett kulturellt etablerat tecken som måste läras in, medan tecknet
kan var tillfälligt och utan bestående värde” (Hansson, Karlsson & Nordström 2006 s.49). Ett exempel på ett tecken som fungerar som en symbol i vår kultur är tecknet för hjärta, som för de flesta av oss har en direkt koppling till kärlek.
4. Tillämpning
Metoderna för att besvara frågeställningen som ligger till grund för detta examensarbete är: visuella observationer som dokumenteras och tolkas med semiotiska glasögon genom fotografi och illustrationer, enkäter (bilaga 1) som erbjuder ett kvantitativt underlag som redovisats statistiskt (bilaga 2) och intervjuer som framförallt behandla enkätfrågorna mer ingående. Enkäterna har gjorts i fem klasser med 91 deltagande elever (två år 6, en år 8 och två år 9) och intervjuerna har gjorts framförallt i form av gruppintervjuer, men också en individuell intervju (två intervjuer i år 6 och två intervjuer i år 9).
Resultatet av studien presenteras visuellt i gestaltningen där även valda delar ur intervjuer och enkäter återges i form av citat. Bilderna i gestaltningen skildrar kopplingen mellan identitet och klädsel på ett emotionellt plan, men också ur ett mer konkret perspektiv. Jag har inte för avsikt att presentera tidlösa illustrationer, utan har använt mig av tydliga symboler från vår tid och också stilmässigt i tecknandet förmedla en tidsbunden modern känsla. Fotografierna har en detaljrikedom och mättnad i färg och form (t.ex. visar de strukturer tydligt) för att kontrastera till min tecknarstil som är linjebaserad och fokuserad på få detaljer och färger. Teckningarna är utförda i blyerts och tusch och bearbetade i dator för att få olika färgnyanser.
I gestaltningen har layouten utförts med programmen Illustrater, Photoshop och Indesign som verktyg. Den färdiga produkten har tryckts på ett tryckeri i Lund i lämpligt antal exemplar, men den visuella gestaltningen finns också tillgänglig digitalt på cd-romskiva.
Fältet jag har gjort mina observationer på är avgränsat till en skola med elever i årskurserna inom grundskolans senare del, det vill säga skolåren sex, sju, åtta och nio. Skolan ligger i ett mellanstort samhälle i Skåne och utgör en blandning av elever med varierat etniskt ursprung, men av framförallt svenskt ursprung. Jag har en förkunskap om att det funnits spänningar på den denna skola mellan olika ungdomsgrupper med olika stilar och finner därför denna skola intressant ur undersökningssynpunkt.
Jag har gjort etiska ställningstaganden framförallt vad det gäller min gestaltnings fotografier. Ingen elev avbildas så att hela ansiktet är synligt och jag har lagt tonvikt på att fotografierna inte ska vara utelämnande på annat vis för eleverna (www. vr.se).
5. Tillvägagångssätt
I denna del beskrivs arbetet med gestaltningen ur tre perspektiv. För det första ur ett kronologiskt perspektiv, där jag beskriver planeringen och strukturen av arbetsprocessen som ligger bakom framställandet av gestaltningen.
För det andra beskriver jag i korta drag de innehållmässiga aspekterna av gestaltningen, här tar jag tar upp något om hur empirin samlades in och användes för gestaltningen.
För det tredje lyfts processen med att skapa gestaltningen fram ur ett estetiskt perspektiv där jag beskriver och motiverar estetiska och formmässiga beslut.
Jag vill dock understryka att denna del av arbetet inte ska ses som det som hade betecknats som resultat i ett traditionellt examensarbete, i det här examensarbetet är det naturligtvis gestaltningen som står för den delen.
5:1 Ur ett kronologiskt perspektiv
Ett examensarbete som utförs som en gestaltning kräver en annan sorts, kanske mer strukturerad planering än den som krävs då man skriver ett traditionellt examensarbete, har jag upptäckt. Planeringen kräver en hela tiden medveten växelverkan mellan själva gestaltningen och den rapport som beskriver, analyserar och tolkar gestaltningen. Min arbetsprocess med examensarbetet har innehållit följande stora delmoment:
• Planering – ur ett ämnesmässigt, tidsmässigt och formmässigt perspektiv
• Dokumentering och empiriinsamlig– genom fotografi, enkäter och intervjuer och sedan sammanställning i text
• Kreativt skapande – arbetet med att framställa gestaltningen, tecknandet och formmässiga beslut
• Analys och tolkande – genom skrivande
Uppställningen här över är i huvudsak kronologisk. I vissa fall har det skett en viss överlappning, framförallt vad det gäller det kreativa skapandet och analys och tolkande.
5.2 Ur ett innehållsmässigt perspektiv
Innehållmässigt vilar gestaltningen på tre stöttepelare. Den har litteraturen som grund, vilket jag avhandlat i teoriavsnittet, den bygger på empirin som jag samlat på skolan och den grundar sig på den visuella undersökning som jag gjort.
Litteraturen och teorierna som ligger till bas för det här examensarbetet har jag redan avhandlat. En fördjupning med koppling till gestaltningen finner man i denna gestaltningsrapport under rubriken Analys.
Intervjuerna
Empirin består utav tre gruppintervjuer med två eller tre i varje grupp (så kallade fokusgrupper), och en individuell intervju. Tre av intervjuerna finns inspelade med diktafon och en av intervjuerna är endast gjort med hjälp av stödanteckningar som dokumenteringsmetod, intervjuernas struktur är hämtad från enkäten som finns som bilaga till denna rapport. Jag ställde alltså samma frågor vid intervjutillfällena som eleverna besvarade i enkäten. Naturligtvis följdes dessa upp med följdfrågor. Jag såg framförallt intervjuerna som ett komplement till enkäten. Intervjuerna var en fördjupning där jag kunde iaktta hur informanterna tolkade frågorna och hur de tänkte när de besvarade dem.
Intervjuerna gjordes med fem stycken elever i år 6 och med tre elever i år 9. De genomfördes under skoldagen, eller i direkt anslutning till den. Varje intervju tog runt trettio minuter att fullfölja. Samtliga elever var flickor.
Detta ser jag som en brist i undersökningen, men jag fick helt enkelt inga pojkar att ställa upp för intervjuer. Jag tror att detta främst berodde på att jag ville ha föräldrarnas godkände för att göra intervjuerna, framförallt med de yngre eleverna. Jag ansåg att det var av vikt då jag gjorde ljudupptagningar av intervjuerna. Pojkarna uppfattade det som en aning besvärande att jag ville ha deras föräldrars medgivande för att göra intervjuerna, antagligen för att de tyckte att det var lite ”mesigt”. Ett par av de pojkar som jag faktiskt lyckade få intresserade av att ställa upp backade sedan i sista stund.
Jag har försökt kompensera bristen på pojkar i intervjuerna med att samtala mycket med både elever av manligt och kvinnligt kön ute på skolan, då på ett mer informellt sätt, för att på så vis ha bättre möjlighet att tolka den statistik och de kommentarer som framkommit i enkätundersökningen. De citat som återges i min gestaltning kommer dock från de formella
Enkäten
Enkäten (se bilaga 1 och 2) genomfördes i fem olika klasser: två stycken år 6, en år 8 och två år 9 med strax över 90 elever sammanlagt. Eleverna fick ungefär en kvart på sig att svara på enkäten och uppmanades att inte titta på varandras enkäter eller att diskutera dem med varandra under denna kvart.
Enkäten är utformad så att den dels har frågor med givna svarsalternativ att ringa in, men att den på flera ställen erbjuder möjligheter att skriva något längre svar. Den sista frågan är öppen och eleven uppmuntrades både i text (och av mig muntligt då jag deltog alla tillfällen enkäten gjordes) att skriva utförligt. Många av dem skrev utförliga och ibland utelämnade svar på enkäterna, vilket har varit till stor gagn för mitt examensarbete.
De svar som varit möjliga att redovisa statistiskt ligger som bilaga i denna projektredogörelse (bilaga 2). Många av de intressanta svar eleverna skrev i enkäten finns redovisade i gestaltningen.
Struktur för redovisning av empiriskt material i gestaltningen
I gestaltningen, som utgör min resultatdel, har jag använt mig av både muntliga och skriftliga uttalanden som eleverna gjort i enkäterna och i intervjuerna. Min uppfattning är att det inte fanns någon större skillnad på de svar som eleverna skrev på enkäterna och de svar som eleverna gav under intervjuerna, i den bemärkelsen att de svar som redovisats statisktitiskt (bilaga 2) genomgående inte särskiljde sig från de svar jag fick i intervjuerna på ett anmärkningsfullt vis. Som jag uppfattade det var det inte så att eleverna till exempel vågade mer eller var mer hämmade vid någon av dessa situationer. Den största skillnaden var att svaren blev längre och utförligare vid intervjuerna i de flesta fallen. Uttalandena, både de muntliga och de skriftliga, är återgivna som rena citat. De är valda genom tre olika kriterier:
Jag ville att de skulle väcka åsikter, tankar och känslor hos läsaren. Jag ville att de valda citaten skulle fungera väl tematiskt i den kategori jag inordnat dem under i gestaltningen och slutligen ville jag också ibland att de skulle ge uttryck för en allmän åsikt som jag sett i enkäterna.
Citaten är alltså organiserade i olika kategorier, eller kapitel om man så vill. Denna struktur har jag skapat utifrån den litteratur som ligger till grund för examensarbetet, som teorin om identitet som något som finns på flera olika plan (Thornberg 2006). Uppdelningen har dock
också skett utifrån en struktur som jag hämtat ur analysen av mitt empiriska material, och detta har genomförts med hjälp av dessa frågeställningar:
• Tycker ungdomarna själva att de har ett eget mode, med egna koder som vuxna inte känner sig hemma inom?
• Har de unga någon begränsning hemifrån för vilka kläder de får bära och hur ser i så fall denna begränsning ut?
• Är ungdomsmodeidealen en kostnadsfråga, och hur känns det i så fall att inte nå upp till dem?
• Varför väljer vissa ungdomar att avvika på ett medvetet sätt från hur majoriteten av ungdomar klär sig?
• Vilka grupperingar kan jag hitta inom fältets ungdomsmode, och hur hänger dessa samman med individens identitet?
• Vem bestämmer vad som är modernt och vad som inte är det ur ungdomarnas synvinkel?
• Hur ser ungdomarna på frågan om skoluniform borde införas?
5.3 Ur ett estetiskt perspektiv
Min gestaltning bygger på tre uttryck som tillsammans skapar en helhet, men som samtidigt är tydligt urskiljningsbara komponenter. De samsas bredvid varandra, kompletterar varandra, kommunicerar med varandra och skapar därigenom en meningsbyggande helhet som är större än de enskilda delarna. De uttryck som jag syftar på är fotografiet, den tecknade bilden (i det här fallet illustration) och det skrivna ordet. I detta avsnitt motiveras valen av dessa uttryck, användningen av dem och det påvisas hur dessa val och detta sätt att använda komponenterna har uppfyllt syftet med gestaltningen. För att göra detta så tydligt som möjligt för läsare är texten disponerad efter i dikotomier som haft betydelse för arbetet med gestaltningen. Dessa dikotomier har varit grunden för de estetiska problemställningar som jag företrädelsevis har arbetat med.
Bild kontra text
världen, och att bilden ofta underordnas i akademiska sammanhang. Jag ville därför i min gestaltning lyfta fram bildens möjligheter som meningsbärare, kommunikativt medium och uttrycksmedel.
Jag visste att det var en gestaltning i bokform jag ville göra, på grund av att jag ville att den skulle kunna användas med enkelhet som diskussionsunderlag i ett klassrum. En stor inspirationskälla till den bok jag ville gestalta var Identity av Catherin Balet (2006) som är ett fotografiskt verk i bokform som uteslutande bygger på bilder. Dessa färgfotografier skildrar klädkoder på europeiska skolor på ett rakt och direkt sätt. Jag tilltalades av enkelheten och kompromisslösheten i Balets bok, i att bilden fått en sådan framträdande plats som berättande medium.
Under arbetets gång påbörjades dock en process som ledde gestaltningen i en annan riktning. Genom de samtal, intervjuer och enkätsvar som jag fick av eleverna på den skola som har varit mitt undersökningsområde upplevde jag vilken intelligens, slagkraftighet och humor det fanns i deras uttalanden och kommentarer. Ofta fann jag att de starkaste och mest
tankeväckande kommentarerna var korta och koncisa. Uppriktigt sagt tyckte jag att det skulle vara synd om inte dessa ord skulle nå längre än till mig och min dokumentation, jag fann att ordet hade en självklar plats i min gestaltning och därför kom mitt projekt att innehålla både bild och text. En inspirationskälla till hur den slutliga gestaltningen kom att se ut fann jag i boken Brudar (Carlsson Bergdahl, fotograf: Andersson 2008 ) som sammanför fotografi och text till en väl sammanhängande helhet, bland annat genom citat som jag också arbetat uteslutande med (förutom rubrikerna).
Aktualitet kontra tidlöshet
Ett val av betydelse var direkt anslutet till syftet med gestaltningen; att undersöka mode och kläders betydelse för ungdomars identitetsskapande. Det beslutet gällde om det visuella materialet jag producerade skulle få en tidsbunden, aktuell prägel eller om det skulle andas tidlöshet. Den färdiga produkten ska kunna användas som diskussionsunderlag i skolorna och jag var tvungen att ta ett aktivt val om gestaltningen skulle utformad så att den berättade om just den tid då jag varit ute på det visuella fältet och dokumenterat. Nackdelen med en aktuell prägel är att materialet antagligen kommer få ett ”bäst före datum” och inte uppfylla sitt nuvarande syfte som diskussionsunderlag efter ett par år.
Efter övervägande kom jag fram till att ett tidlöst material knappast skulle uppfylla syftet med projektet överhuvudtaget. För att uppnå en tidlös prägel såg jag det som gestaltning
skulle få en mer neutral prägel. Detta hade säkert inte på samma vis intresserat och upprört eleverna och hade i ärlighetens namn säkert varit svårt för mig personligen att producera, då mitt utryck som bildskapare har mycket lite med neutralitet att göra.
Samtidigt kom jag fram till att en gestaltning som passerat ett tillstånd av aktualitet kanske skulle kunna användas som diskussionsunderlag på ett annat vis. Efter några år kanske boken skulle kunna väcka andra sortens frågor som: Finns det något som förenar ungdomsmode över tid? Och: Hur snabbt blir något omodernt?
Med dessa insikter klara för mig påbörjade jag arbetet med en gestaltning som jag eftersträvade skulle upplevas som väldigt mycket just nu.
Tillgänglighet kontra djup
Något som varit mycket viktigt för mig under arbetets gång var att göra en visuellt tilltalande produkt. Målgruppen är framförallt tänkt att vara elever, men också lärare. Jag ville att gestaltningen skulle ha en tydlig struktur, men också personlighet och värme. Den ska väcka nyfikenhet, och gärna provocera en aning. För mig var det viktigt att fotografierna skulle vara tydliga och detaljerade med starka kontraster och färger. Illustrationerna ville jag ge en tydlig särprägel samtidigt som de likt ornament skulle smycka och rama in uppslagen. Det har varit av betydelse för mig att se tillgängligheten som en väg för betraktaren in i gestaltningens kärna och syfte, och inte att den ska vara tilltalande som ett självändamål. Vid alla estetiska val som jag gjort har jag tvingat mig tänka; hur ökar detta syftets bärkraft och möjlighet att kommunicera med betraktaren?
Detaljer kontra översikt
Min gestaltning handlar till stora delar om att uppmärksamma detaljer, tecken och symboler; att se ungdomars särart och det som förenar dem klädmässigt. Samtidigt måste detta naturligtvis hängas på en teoretisk stomme, som bland annat har fått utgöra den tematiska indelningen, alltså ”kapitlen” i boken. Dessa detaljer måste också återknytas till den övriga empirin som jag har samlat på skolan, alltså intervjuerna och enkäterna. Därigenom kan de enskilda detaljerna som jag har återgivit i min gestaltning, såsom gummiband runt fotlederna, piercings och tröjtryck lyftas till något mer allmängiltigt och betydelsebärande än ”bara” en noggrann betraktelse av en visuell miljö.
Personligt kontra allmängiltigt
Den som bläddrar i gestaltningen lägger snart märke till att inget av fotografierna visar en persons hela ansikte. Samtidigt kan man iaktta att samtliga illustrationer innehåller en frontalbild av ett ansikte. Det finns tre viktiga orsaker till att jag valt att arbeta på detta vis med bokens bilder.
För det första är det ett etiskt val. Visserligen hade jag av vissa föräldrar fått medgivande att avbilda deras barn och använda fotografierna i mitt arbete, men det var många elever som inte lämnade in blanketten till sina föräldrar där jag bad om medgivande till medverkan i mitt examensarbete. Dessa elever ville ändå medverka i mitt projekt. Samtidigt drabbades jag naturligtvis av plötsliga ingivelser när jag gick runt med min kamera på skolan. En detalj eller ett mönster, eller två flickor som till synes hade synkroniserat sin klädsel för dagen fångade plötsligt min uppmärksamhet. Lösningen vid dessa olika tillfällen blev att fråga eleverna om de ville medverka, och snabbt förklara mitt syfte. Sedan knäppte jag en bild, beskuren så att hela ansiktet inte syntes. På samma vis agerade jag med eleverna som inte lämnade in någon blankett till mig, men påstridigt ville vara med.
När jag senare bläddrade igenom bilderna upptäckte jag att dessa beskurna fotografier på många sätt var intressantare än de som visade personerna i sin helhet. Vilket leder in mig på den andra anledningen till att fotografierna är beskurna så att inget ansikte syns till fullo; trots att jag retoraktivt fick in flera skriftliga medgivanden från vårdnadstagarna:
Det intressanta med bilderna som inte visade ett helt ansikte var att det på ett tydligare vis lyfte fram de kläder som personen val att bära och de detaljer som jag ville uppmärksamma med fotografiet. Dels tror jag att det beror på att vi människor alltid drar våra blickar till ett ansikte om det finns ett sådant att tillgå på en bild, det intresserar oss instinktivt helt enkelt mest. På de bilder där ansiktet är beskuret eller inte finns med är våra blickar tvungna att söka sig till annat. Dels tyckte jag att bilderna tjänade syftet med gestaltningen bättre då fotografierna inte berättade en historia om en människa (ansiktsfotografi), utan om hur den människan valt att uttrycka sig med sina kläder (utan ansikte).
För det tredje ville jag ha ett tydligt sampel och en växelverkan mellan fotografierna och illustrationerna. Jag ville inte att de skulle berätta samma sak, för då kunde jag ju lika gärna ha valt en av uttrycksformerna. Fotografierna står för det dokumentära, empirin och de faktiska intryck jag tagit av den visuella miljön. Jag har valt att inte manipulera fotografierna och att ta dem direkt i skolmiljö.
Illustrationerna kan ses som en tolkning av det jag iakttagit, även om fotografierna naturligtvis också är det till viss del är det. Men illustrationerna bär kanske på ett tydligare vis spår av litteraturen och själva kärnan i identitetsbegreppet.
6. Analys och tolkning
I det här avsnittet så kommer jag att visa på förbindelser mellan examensarbetet och den litteratur som ligger till grund för den. Jag kommer också att gå närmare in på resultatet från enkätundersökningen (se bilaga 2) och hur detta resultat har infogats och fått plats i examensarbetet. Detta avsnitts slutliga funktion är att ge ett svar på frågan som fungerar som syfte för detta examensarbete. Alltså; Vad har ungdomars förhållande till mode och kläder för betydelse för deras identitetsskapande? Denna del av projektrapporten är indelad i tre avsnitt, social identitet, personlig identitet och fältets förutsättningar.
Social identitet
Att tillhöra en grupp innebär en positiv identitet och självkänsla. Denna utgör ett grundläggande mänskligt behov och därför gör människor sociala jämförelser mellan sig själv och andra, mellan grupper den själv tillhör och andra grupper för att stärka upplevelsen av grupptillhörighet. Detta leder till en viss depersonalisering, därför att kategoriseringen av sig själv och andra betonar prototypa, stereotypa och normativa föreställningar. Detta innebär inte att människans identitet förloras, utan begreppet depersonalisering syftar att beskriva en förändring i identitetsnivån från personlig till social identitet (Thornberg 2006).
Skolan utgör en viktig social arena och på mitt fält kunde jag tydligt iaktta olika innegrupper med sociala koder som bland annat manifesterades genom kläder. Ett intressant exempel på det var att så många tjejer valde att handla sina kläder av samma affärskedja (se gestaltning). Denna klädkedja kör flera massiva reklamkampanjer, både på stadens reklampelare, på tv och i form av direktreklam som dimper ner i brevlådan. Om en tjej hade handlat något speciellt plagg hängde snabbt flera andra tjejer på och handlade samma. I den del av min enkätstudie som behandlade vad ungdomarna ansåg sig inspireras och styras av kunde man se att tjejerna just såg reklam och ungdomar själva som de viktigaste komponenterna för att skapa ungdomsmode. Ungdomskulturforskningen är mycket intresserad av denna samverkan och växelverkan mellan kommersiella krafter och
skådespelare, tv-program och ungdomarna själva var de viktigaste inspirations och styrnings faktorerna.
Att många av tjejerna köper sina kläder ifrån samma affärskedja leder till att många klär sig mycket likt på skolan. Enkätstudien visar också att eleverna själv anser att de klär sig snarlikt, mellan 60 och 70% av eleverna tyckte att de klädde sig likt, eller ganska likt sina kompisar (se bilaga 2). Själv förvånades jag av detta resultat i det avseendet att jag trodde att siffran skulle bli ännu högre, utifrån de visuella observationer som jag själv har gjort på skolan.
Thornberg (2006) avhandlar vilka avigsidor det sociala kategoriseringssystemet kan ha i skolans värld och hur det kan leda till mobbing och utsötning av individer då ingrupper definierar utgrupper för att stärka den egna gruppen. Detta kommer närmare behandlas under nästa rubrik.
Personlig identitet
Få elever på skolan gav intryck av att klä sig för att uttrycka den nivå av identitet som inom den sociala kategoriseringsteorin definieras som ”den underordnade nivån av självet som unikt” (Thornberg 2006 s.137) och det var därför mycket intressant att se att så många ansåg att de ville klä sig så att deras kläder visade vilken sorts person de var, speciellt som att betydligt färre ansåg att de hade en speciell stil. Över 70% av tjejerna och strax under 60% av killarna ville att deras kläder skulle visa vilken person de var, medan bara drygt 40% av tjejerna och något över 50% av killarna ansåg att de hade en speciell stil. Kanske var de så att de ville att deras kläder skulle visa deras sociala identitet snarare än deras personliga identitet?
Under intervjuerna fick informanterna frågan om de ville att deras kläder skulle visa vilken sorts person de var, och samtliga svarade ja. Men när jag försökte ställa följdfrågor om hur och på vilket sätt blev svaren betydligt mer svävande. En tjej i år 9 hävde bestämt att hennes kläder visade att hon inte var som de ”andra” (se gestaltning). De andra, eller det som hon definierade som utgrupp med prototypa drag, utgjorde de flesta av skolan övriga elever, bland annat på grund av den mobbing hon utsattes för då hon inte förhöll sig till de koder och regler som underförstått gällde på skolan angående kläder (Tornberg 2006). Hennes syn på hur hon klädde sig personligt och med egen stil var beroende av den övriga skolan som utgrupp. Det är därför tveksamt om man kan säga att hon enbart klädde sig på en personlig identitetsnivå även om hon själv hävdade att hon klädde sig totalt självständigt, frikopplat från det mode som råder på det visuella fältet.
Ekonomiska förutsättningar
En intressant förutsättning på skolan visade sig i frågorna om vem som valde vilka kläder de skulle köpa och om eleverna tyckte att de hade möjlighet att få de kläder som de ville ha. Samtliga tjejer och nästan alla killar handlade sina kläder själva, eller tillsammans med sina föräldrar. Detta är höga siffror om man betänker att många elever i studien endast går i år 6.
Närmare 100% av både killarna och tjejerna upplevde att de hade möjlighet, eller att de ibland hade möjlighet att få de kläder de ville ha. Naturligtvis kan de ha påverkat av att de satt i klassrummet och gjorde enkäten, det kanske inte hade sett så ”coolt” ut at berätta att föräldrarna handlade ens kläder, eller att man inte hade möjlighet att få de kläder som man ville ha. Men samma resultat av dessa frågor framkom även i intervjuerna, och jag finner det därför sannolikt att detta resultat är tillförlitligt.
Eleverna på skolans förutsättningar att själv välja och få kläder som de vill ha påverkar naturlitvis studien mycket, sannolikt hade jag inte fått samma resultat på mina övriga frågor om jag hade befunnit mig på en annan skola med sämre ekonomiska förutsättningar.
Den enda egentliga väl angivna begränsning som eleverna hade, enligt dem själva, framkom i intervjuerna (se gestaltning). Intervjuerna gjordes (som jag redan avhandlat) enbart med tjejer. Flera av tjejerna påtalade att den restriktion, eller begränsning de hade hemifrån enbart handlade om hur mycket hud de visade. T.ex. fick de inte gå i sina kort-korta tunikor utan tights under. Jag skulle dock inte vilja dra allt för stora genusrelaterade växlar på detta fenomen, då dessa tunikor i princip inte täcker underlivet om man inte går och drar ner dem. Att föräldrarna inte ansåg att tjejerna skulle gå till skolan i vad som i så fall hade varit ett lite längre linne med trosa som underdel kanske inte ska ses som en extrem begränsning. Det som i så fall skulle kunna uppfattas som intressantare ur ett genusperspktiv är varför tjejerna till viss del hade lust att gå till skolan utan underdel, men å andra sidan visade många av killarna på skolan sina kalsonger genom att ha byxorna extremt långt ner. Ofta matchade de sina underkläder med t-shirten. Tyvärr blev de allt för generade när jag ville fotografera deras ”häng”, och det finns därför inte med i gestaltningen som fenomen.
Semiotikens roll
Semiotiken har haft stor betydelse för mitt sätt att närma mig fältet och visuellt undersöka det. Som jag redan har nämnt i mitt teoriavsnitt är min tanke också att gestaltningen skall kunna används för att göra bildanalys, och då framförallt analyser med semiotiska förtecken.
I Seendetes språk (Hansson & Karlsson & Nordström 2006) lyfts kopplingen mellan ungdomsmode, identitet och semiotik fram i ett avsnitt som behandlar en debatt i Dagens nyheter. Debatten pågick år 2004 och den handlade om ungdomars dyra kläder på skolor i Stockholm som skapar hets och vilka fördelarna kunde vara med att rektorer går in och styr vilka kläder ungdomarna bär (framfördes av politiker som såg fördelar med detta, bl.a. dåvarande kommunalpolitikern i Stockholm Jan Björklund). Motreaktionerna kom framförallt från ungdomarna själva. En elev sa: ”Man blir det man har på sig, med dyra kläder känner man sig värdefull” (Hansson & Karlsson & Nordström 2006 s.123).
Att eleverna inte vill ha någon toppstyrning för hur de klär sig kan man även se i mitt enkätresultat där en övervägande majoritet inte vill ha skoluniformer. Även bland de elever som inte anser sig klä sig för att visa sin personlighet och som inte anser sig ha en egen stil så finns det en utbredd uppfattning om att man ska ha möjligheten att kläs sig som man vill. I Seendets språk sammanfattas debatten i DN och den kopplas till semiotiken på följande vis:
Vi kan konstatera att DN lägger skulden på tonåringarna och lärarna lägger den på föräldrarna som i sin tur lägger den på barnens kamrater som hela tiden trissar upp modespiralen. Ser vi företeelsen ur ett semiotiskt perspektiv handlar det i stället om tecken och koder som gör det möjligt att fokusera det visuella språkets innehåll – den betydelsebärande kommunikationen. ../...Vad vi ser är en form av estetisk produktion och estetisk praktik, som skolan som social arena borde kunna diskutera och problematisera inom ramen för en demokratisk offentlighet ur olika perspektiv som
marknadsetik, socialisation, makt och maktlöshet, lärarprofession, etc. (Hansson & Karlsson & Nordström 2006 s.123)
Min förhoppning är att min gestaltning ska kunna föranleda en sådan diskussion, gärna med semiotiken som bas. Men även att en diskussion ska kunna föras ur ett rent estetiskt perspektiv.
7. Slutdiskussion
Vad har ungdomars förhållande till mode och kläder för betydelse för deras identitetsskapande? Detta är en stor fråga, och jag kan naturligtvis bara besvara den utifrån
den skola som jag har undersökt och denna skolas förutsättningar. Mitt svar är, först och främst, att ungdomars förhållande till kläder och mode har betydelse för deras identitetsskapande. Detta har med tydlighet framkommit i mina visuella studier och i mitt empiriska material. Framförallt verkar betydelsen ligga på en social identitetsnivå, snarare än en personlig identitetsnivå.
Kläderna är viktiga för att skapa ingrupper på skolans arena och för att betona samhörighet med en eller flera individer. Många elever ansåg sig vilja klä sig så att det skulle vara tydligt vilken sorts person de var, trots att de inte ansåg sig ha en personlig stil. Kanske hänsyftade det till ”sorts person” som en prototyp (Thornberg 2006), alltså som sorts stereotyp som passar in i en speciell grupp.
Jag slogs av den likriktning som fanns på skolan bland elevernas klädstil och jag förfärades av den utsatthet som drabbade dem som ställde sig utanför denna likriktning ibland eleverna. Samtidigt uttryckert en majoritet av eleverna att det är viktigt att man ska få klä sig hur man vill. Jag fann en dubbelhet i detta som är svårförklarad. Kanske är det så att de på en personlig identitetsnivå anser att alla ha rätt att klä sig som de vill, men att de som del av en ingrupp automatiskt och oreflekterat definierar en utgrupp. Min gestaltning skulle förhoppningsvis kunna synliggöra den här typen av psykosociala kunskaper och få vuxna och ungdomar att reflektera över mobbing i förhållande till den sociala och personliga identiteten.
Något jag fann intressant var att så många av tjejerna på fältet ansåg sig vara påverkade av reklam och modemagasin i sitt val av kläder. Kanske är det alla genusrelaterade diskussioner i media som fått sitt genomslag här? Mycket av litteraturen om ungdomskulturforskning behandlar också den här typen av genusrelaterade frågor. Tjejerna lyfts ofta fram som extra utsatta för mediepåverkan, det verkar ha blivit en vedertagen sanning. Killarna svarade i vilket fall inte på samma vis, utan ansåg sig påverkade av skådespelare och tv-program i första hand. Min tro på min gestaltnings betydelse har stärkts under arbetes gång. Jag fann att det fanns ett stort behov av att prata om mode och kläder bland ungdomarna och att de fann värde i att berätta om sin egen syn på detta fält för en vuxen. Många elever som inte ville delta i intervjuerna stannade kvar på rasterna efter de lektioner som jag medverkat på för att prata mer och många uttryckte att de var positivt att jag intresserade mig för detta ämne. Jag fann att mode och kläder var ett ämne som väckte mycket glädje och fniss, men också ilska och smärta.
användig för i min roll som bildlärare i framtiden. Med tanke på hur mycket jag själv har lärt mig så har nu didaktiska idéer börjat växa fram; skulle elever kunna genomföra någon form av förenklad gestaltning av denna typ?
Behovet av att tala om den här typen av frågor i skolan är nämligen stort, ibland tror jag att lärare glömmer vilken viktig social arena skolan är för eleverna och vilken betydelse skolan har för deras identitetsskapande. För de flesta elever är skolan inte en arbetsplats i första hand, utan är betydligt mer än så.
Litteraturlista 8.
Balet, Catharine(2006) Identity, Tyskland: Steidl
Carlsson Bergdahl (2008) Annika ; fotograf: Andersson Jerker, Brudar, Stockholm: Carlssons förlag
Fornäs, Johan (red.), (1992) Unga stilar och uttrycksformer, Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposium
Hansson, Hasse, Karlsson, Sten-Gösta, Nordström, Z Gert (2006) Seendets språk, Lund: Studentlitteratur
Lindgren, Simon (2005) Populärkultur, Malmö: Liber förlag
Lpo 94 http://www3.skolverket.se (090624)
Löfgren, Anders, Norell, Margareta (red.) (1991) Att förstå ungdom: identitet och mening i en föränderlig värld, Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposium
Sernhede, Ove (1995) Ungdomskulturen och den andre, Göteborg: Daidalos förlag
www.vr.se (090624)
9.1 Enkät om ungdomsmode och kläder
Åk:…….. Tjej Kille
1) Klär du dig likt dina kompisar? Ja
Ganska likt Nej
2) Har du en speciell stil? Ja
Ganska Nej
3) Vill du att dina kläder ska visa vilken sorts person som du är? Ja Ganska viktigt Nej Varför?... ………. ………
4) Är det viktigt för dig att dina kompisar och andra unga ska uppfatta dina kläder som fina/snygga/coola? Ja Ganska viktigt Nej Varför?... ……… ………. 5) Vem väljer vilka kläder du ska köpa? Du själv
Du själv och dina föräldrar tillsammans Dina föräldrar
Annat?...
Ja Ibland Nej
7) Vad är viktigast för dig med ett nytt klädesplagg? Att det är modernt
Att det är bekvämt Att det passar min stil
Annat?...
8)Vem/vad tror du inspirerar och styr vilka kläder som är moderna bland ungdomar? Välj max tre alternativ. Tv-program Film Musikartister Skådespelare Idrottsstjärnor Musikvideos Bloggare Designers Modemagasin
Ungdomar själva på t.ex. en skola Reklam
Företag
Annat?………
9)Tycker du att det borde införas skoluniform i Sverige? Ja
Vet inte Nej
Varför?... ……….
10) Tror du att det finns någon skillnad mellan ungdomars och vuxnas mode? Skriv på baksidan! Du får gärna skriva andra tankar och synpunkter som du har om ungdomar och kläder dessutom.
TACK FÖR DIN MEDVERKAN!!!! /Emma
