Malmö högskola
Lärarutbildningen
Kultur, Språk och Medier
Uppsats
10 poängOm du var jag
Ett förändringsarbete med syfte att förebygga mobbning
If you were me
An Innovative Project with the aim of Preventing Bullying
Camilla
Strömberg
Pedagogiskt drama 41-60 poäng Vårterminen 2006
Examinator: Viveka Rasmusson Handledare: Tina Palm
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att starta upp ett förändringsarbete för personalen på min skola, med målet att förebygga mobbning bland eleverna samt skapa möjligheter för insikter inom ämnet. Projektet inleddes med en fortbildning för personalen i hur man kan arbeta förebyggande mot mobbning med drama som metod, det följdes sedan upp av en antimobbnings-temavecka som kom att kallas ”Om du var jag”. Veckan fokuserade på att skapa positiva upplevelser över klassgränserna.
Projektet bidrog till att få igång ett förändringsarbete och skapade även insikter hos såväl personalen som mig. Det viktigaste i det förebyggande arbetet mot mobbning är att det är väl förankrat och börjar hos personalen. För elevernas välmående är personalens välmående en viktig del som påverkar. För att minimera riskerna att någon utsätter en annan person för kränkande behandling, är stärkandet av envars självkänsla viktigt. Om en person har en god självkänsla känner den att den duger som den är och behöver inte trycka ner andra för att hantera känslor av att inte själv ha ett värde.
Att fokusera på det som är positivt har visat sig eftersträvansvärt i arbetet med såväl eleverna som personalens välmående. Att stärka det positiva leder till ett ökat självförtroende och stärker självkänslan hos människor.
Arbetet mot mobbning bör ingå som ett naturligt inslag i verksamheten och i klassrummet, men kan med fördel även kompletteras av dramalektioner med en dramapedagog som handledare.
Temaveckor som en del i det förebyggande arbetet blir endast effektiva om de fyller en funktion som ett komplement till det övriga arbetet samt om de genomförs kontinuerligt. Det är viktigt att dialogen hålls levande för att undvika stängda dörrar vid mobbning. Om en skola har som policy att hantera problem som uppstår, öppet och i dialog med andra ökar möjligheterna för snabbare och bättre lösningar.
Nyckelord: Förebyggande arbete mot mobbning, självkänsla, pedagogiskt drama & fokusering
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING ... 1 1 INLEDNING... 9 1.1 Bakgrund... 9 1.1.2 Projektet ... 10 1.2 Syfte... 10 1.3 Frågeställningar ... 10 2 LITTERATURGENOMGÅNG ... 11 2.1 Begrepp ... 11 2.1.1 Självförtroende ... 11 2.1.2 Självkänsla ... 11 2.1.3 Självsäkerhet ... 12 2.1.4 Trygghet... 12 2.2 Förändringsarbete... 12 2.3 Mobbning ... 12 2.3.1 Begreppet mobbning... 132.3.2 Förklaringar till mobbning ... 13
2.3.3 Mobboffer ... 16
2.3.4 Mobbaren ... 17
2.4 Förebyggande arbete... 18
2.4.1 Stärka det positiva ... 18
2.4.2 Skolans betydelse ... 18
2.4.3 Personalens roll ... 21
2.4.4 Pedagogiskt drama som metod att förebygga mobbning... 23
3. METOD... 28
3.1 Metodval... 28
3.2 Urval... 28
3.3 Genomförande... 29
3.3.1 Processen innan fortbildningen... 29
3.3.2 Fortbildningen ... 30
3.3.3 Intervjuer... 31
3.3.4 Processen inför antimobbningsveckan ... 31
3.3.5 ”Om du var jag”-veckan... 32
3.3.6 Intervjuer... 33
3.4 Dokumentation... 33
3.5 Metodkritik ... 33
3.5.1 Reliabilitet... 34
4.1 Personalen och rektorernas upplevelser av projektet ... 35
4.1.1 Fortbildningen ... 35
4.1.2 Temaveckan ... 37
4.1.3 Analys ... 40
4.2. Personalen och rektorernas syn på det förebyggande arbetet mot mobbning ... 41
4.2.1 Det viktigaste i det förebyggande arbetet mot mobbning... 41
4.2.2 Analys ... 43
4.2.3 Pedagogiskt drama som metod att förebygga mobbning... 44
4.2.4 Analys ... 46
4.2.5 Personalen och rektorernas roll i det förebyggande arbetet mot mobbning... 47
4.2.6 Analys ... 49
4.2.7 Skolans betydelse i det förebyggande arbetet mot mobbning... 49
4.2.8 Analys ... 51
4.3 Personalen och rektorernas fortsatta arbete mot mobbning... 51
4.3.1 Pedagogernas svar ... 51
4.3.2 Rektorernas svar ... 52
4.3.3 Stärka självkänslan hos såväl elever som personal ... 53
4.3.4 Drama på schemat ... 55
4.3.5 Analys ... 55
4.4 Sammanfattande analys... 57
4.4.1 Lokalvårdarnas förhållande till eleverna... 57
4.4.2 Rektorernas syn ... 58
4.4.3 Teoretiska ämnen får stå till sidan ... 58
5 DISKUSSION ... 59
5.1 Genomförandet av studien... 59
5.2 För- och nackdelar med forskning på egen arbetsplats... 59
5.3 Fokus på det positiva... 60
5.4 Rastvakter ... 60
5.5 Begreppet mobbning ... 61
5.6 Stärka självkänslan... 62
5.7 Dramapedagogens roll ... 62
5.8 Hur kan arbetet på skolan gå vidare? ... 63
5.8.1 Återkommande temaveckor ... 63 5.8.2 Fortbildning för personalen ... 64 5.8.3 Mobbningsteam... 64 5.9 Fortsatt forskning ... 64 5.9.1 Informella ledare ... 64 5.9.2 Självkänsla ... 65
5.9.3 Fokusering på det positiva... 65
REFERENSER ... 67 Bilagor
1. Intervjufrågor
2. Förslaget till antimobbningsveckan 3. Information om fortbildningen/träffarna 4. Fortbildningen
1 Inledning
Detta kapitel behandlar bakgrunden till studien och dess syfte.
1.1 Bakgrund
Jag är 28 år, utbildad förskollärare och arbetar som fritids- och dramapedagog på en grundskola. Under detta läsår har alla klasser i årskurs 3-5 haft mellan 60 och 80 minuter drama/vecka inskrivet på schemat. Varje lektion har varit mellan 60 och 80 minuter och har mestadels bestått av halvklass, 10-15 elever. Intresset är stort för drama bland såväl elever som lärare. Arbetet detta läsår har fokuserat mycket på att stärka gemenskapen i grupperna, bryta hierarkier och skapa trygga klimat, men även konflikthantering i form av forumspel har stått på schemat.
Jag har alltid ”brunnit” för att göra något åt orättvisor och förtryck. Dagens samhälle präglas i mina ögon av allt råare bemötanden och attityder, samtidigt har vi blivit avtrubbade och tenderar till att acceptera mer, helt enkelt för att vi inte orkar stå emot allt. Jag ser drama som en bra metod för att arbeta fram trygga individer samt för att komma bort från detta råa klimat.
Jag vill med denna studie skapa en grund för ett fortsatt aktivt tänkande hos pedagoger och framför allt hos mig själv, samt medvetenheten om vikten att arbeta aktivt och kontinuerligt med det förebyggande arbetet mot mobbning. Detta vill jag sedan kombinera med min glädje över att få arbeta med vuxna under utbildande former.
För två år sedan gick jag med ”stapplande” steg in i det rum som skulle förändra mitt liv. Det handlar om den första vuxengrupp som jag fortbildade. Gruppen bestod av pedagoger från en grundskola. Jag och annan tjej hade fått i uppdrag att fortbilda dessa vuxna i grunderna i pedagogiskt drama. Efter denna kväll var jag fast, jag kände direkt att jag hade hittat ett av mina kall i livet. Jag ville fortsätta fortbilda och handleda vuxna. De utmaningar som vuxengrupper genererar medför en sådan kick att hantera. Det kan exempelvis handla om att bemöta rädslor som deltagarna har. Den erfarenheten jag har är att det brukar bli en sådan markant skillnad från de första minuterna tills sammankomsten är över. Deltagarna brukar till en början vara väldigt reserverade och ibland misstänksamma. Efterhand brukar denna fasad
lösas upp och en mer öppen och frisläppt sida brukar visas. Det är denna process som jag tycker är så intressant.
Denna uppsats kommer därför att behandla de två ämnen jag brinner mest för, nämligen förebyggande arbete mot mobbning samt fortbildning för vuxna.
1.1.2 Projektet
Projektet består av två delar, dels en fortbildning för personalen samt en antimobbningsvecka för eleverna. Fortbildningen för personalen fokuserade på det förebyggande arbetet mot mobbning med drama som metod och löpte över tre eftermiddagar och syftade till att skapa en grund inför det fortsatta arbetet. Temaveckan genomfördes några veckor efter fortbildningen för åk 3-5, där fokus låg på positiva upplevelser.
1.2 Syfte
Syftet är att starta upp ett förändringsarbete för personalen på min arbetsplats, med målet att förebygga mobbning bland eleverna och att skapa möjligheter för insikter inom ämnet. Vidare syftar studien till att ta reda på personalens upplevelser av detta och hur det påverkar deras fortsatta arbete med eleverna.
1.3 Frågeställningar
• Hur upplevde personalen och rektorerna projektet?
• Har projektet bidragit till att personalen och rektorer ser annorlunda på något nu? I så
fall vad?
• Hur ser de på pedagogiskt drama som metod för att arbeta förebyggande mot
mobbning?
• Vad anser personalen/rektorerna är det viktigaste i ett förebyggande arbete mot
mobbning?
• Vilken roll anser personalen/rektorerna sig själva inneha och vilken betydelse anser de
att skolan som helhet har i detta arbete?
• Hur avser personalen/rektorerna arbeta vidare mot mobbning på skolan i
2 Litteraturgenomgång
Detta kapitel inleds med en redogörelse för ofta förekommande begrepp i litteraturen, därefter behandlas fenomenet mobbning för att avslutas med hur ett förebyggande arbetet mot mobbning kan se ut.
2.1 Begrepp
Litteraturen innehåller en del begrepp som jag anser lätt blandas ihop. Nedan presenteras dessa för att särskilja och förtydliga deras egentliga betydelser.
2.1.1 Självförtroende
Självförtroende handlar om en tilltro till sin egen förmåga att prestera.1 Tro på sig själv, självsäkerhet2
Jag kan. Jag klarar3
2.1.2 Självkänsla
Till skillnad från självförtroende som handlar om en förmåga och något man gör, handlar självkänsla om det inre, att känna att man duger som man är.
Medvetenhet om sitt eget (människo) värde4
God självkänsla
En person med god självkänsla har inget behov av bekräftelse från sin omgivning, den bekräftar istället sig själv.5
Svag självkänsla
En människa med en svag känsla är inte nödvändigtvis en blyg och tillbakadragen person, utan kan lika gärna ta mer plats och vara på gränsen till burdus. Den kan ha dålig impulskontroll och svårt för att leva sig in i andra människors uppfattningar om dennes beteende. Orsaken till det utåtagerande beteendet bottnar i en rädsla och osäkerhet inför sina egna känslor. En person som inte kan hantera sina negativa känslor blir istället farlig.
1 Mia Törnblom (2005), Självkänsla nu!, Stockholm: Forum sid.11 2 Bonniers lexikon (1998), Ordbok, Stockholm: Bonnier Lexikon sid.487
3 Gunilla O. Wahlström (2004), Handledning och samverkan i pedagogernas värld, Stockholm: Runa sid.23 4 Bonnier (1998) sid.488
Den svaga självkänslan är roten till många av våra mer osympatiska sidor.6
2.1.3 Självsäkerhet
Att vara självsäker innebär;
(som är säker på sig själv o. därför) världsvan, självklart överlägsen7
2.1.4 Trygghet
Att var trygg innebär;
utom fara, skyddad; säker, pålitlig; lugn, förtröstansfull; obekymrad, ombonad8
Om en person är trygg vågar den;
- ta plats
- stå för och hävda sina åsikter - bestämma
- lyckas
- prova nya saker
- ta till sig av andras åsikter9
2.2 Förändringsarbete
I och med att studien syftar till att starta upp ett förändringsarbete vill jag fördjupa mig i vad förändringar och processen innebär.
Förändringar är en del av vår vardag, men däremot inte alltid lätta att hantera. Att ett förändringsarbete går i stöpet kan dels bero på att processen innan beslutet fattades varit otydlig och inte förankrat ordentligt hos de berörda. Ett bra och konstruktivt förändringsarbete karakteriseras istället av allas kunskap och delaktighet i vad som försiggår. Processen är på det viset väl förankrad.10
2.3 Mobbning
Detta avsnitt inleds med en bakgrund till begreppet mobbning för att därefter behandla tänkbara förklaringar, gruppens betydelse och roller vid mobbning. Syftet med avsnittet är att förmedla en grund som sedan kan öka förståelsen för det förebyggande arbetet.
6 Wennberg (2003) sid.36 7 Bonnier (1998) sid.488 8 Bonnier (1998) sid.587 9 Wahlström (2004) sid.20f
2.3.1 Begreppet mobbning
Dan Olweus, känd norsk professor med mycket forskning kring mobbning bakom sig, har definierat begreppet så här;
Det är mobbning när en eller flera individer, upprepade gånger över en tid, blir utsatta för negativa handlingar från en eller flera individer … Det är en negativ handling när en individ tillfogar, eller försöker tillfoga, en annan individ skada eller obehag11
Mobbning kan vara såväl fysisk som psykisk kränkning av en person, t ex fysiskt våld,
utfrysning eller ord. Det är dock viktigt att skilja mellan mobbning och konflikter.12 En
konflikt kännetecknas av två relativt jämbördiga personer som är oense, medan en och samma
person är utsatt och i underläge när det handlar om mobbning.13 Aggressivitet i form av att stå
på sig, retsamheter, kiv och brottning är däremot hälsosamt och måste få förekomma. Gränsen till det negativa går där aggressiviteten visar sin mörka sida och leder till destruktiva
handlingar, såsom mobbning.14
2.3.2 Förklaringar till mobbning
För att förstå varför mobbning uppkommer krävs en djupare förståelse i hur grupper och individer påverkar varandra. Därför presenterar jag inte bara de vedertagna orsakerna, utan försöker skapa en vidare grund med utgång i gruppsykologiska teorier.
Mänskliga behov och grupprocesser
Att känna tillhörighet är förmodligen det starkaste behov vi har.15 Därtill kommer behovet av
en identitet. Identiteten är så viktig att en individ gör i stort sett vad som helst för att slippa stå utan, för att undgå det tomrum som annars uppstår. Allt är bättre än tomrummet. Bara vi är
någon, det spelar ingen roll vilka konsekvenser det får.16
11 Dan Olweus (1986), Mobbning, vad vi vet och vad vi kan göra, Stockholm: Almqvist & Wiksell sid.8f 12 Anncha Lagerman & Pia Stenberg (1995), Att stoppa mobbning går, Göteborg: Gothia sid.5
13 Lagerman & Stenberg (1995) sid.13
14 Lars Svedberg (1988), Klassliv, Lund: Studentlitteratur sid.93
15 Gunnar Höistad (2005), Mobbning och människovärde, Stockholm: Gothia sid.16 16 Karin Utas Carlsson (2004), Lära leva samman, Göteborg: KSA sid.127
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människor någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.17
När en individ inte får sina behov tillfredsställda uppstår frustration. Många gånger leder detta till aggression och våld, allt för att få behovet tillfredsställt.18
Vi anpassar oss till hur vi upplever att andra vill att vi ska vara för att passa in.19 Detta kallas
projektion, gruppen projicerar egenskaper på individerna och det är sedan personens
benägenhet att ta på sig en roll och grupptrycket som avgör hur resultatet utfaller, om
personen introjicerar rollen eller inte.20 Denna anpassning är omedveten och grundar sig i
behovet av att känna att man duger.21 Rollerna bidrar till att det blir en balans genom att de
skapar en struktur i gruppen, utan dem skulle lätt kaos uppstå. Människor är mer eller mindre tillåtande till ostrukturerade sammanhang, det beror till stor del på osäkerhet. Rollerna i en grupp är däremot inte beständiga, utan föränderliga det skiftar från grupp till grupp och vilka
människor som finns i dem.22
Omgivningens påverkan kan också te sig i form av negativa förväntningar. Om en individ
ständigt får höra negativa saker och att den inget klarar av, tror den till sist att det som sägs är
sant.23 Andra elever, men även pedagoger som inte fyller ut sin ledarroll, kan generera en
negativ självbild hos eleverna genom att uttrycka negativa förväntningar. Det kan t ex röra sig om kommentarer som ”det blir alltid bråk när du är med”. Sänkningar kan också yttra sig
genom kroppsspråk, t ex att sucka, himla med ögonen, göra grimaser.24 Det befästs en
negativ självbild hos dem och då har de i sin tur mycket att leva upp till när rasten börjar.25
Ju större besvikelse barnen har över vuxna som misslyckas med att vara trygga ledare – desto tydligare är utstötningsmekanismerna och befäster samtidigt den negativa självbilden ”vår klass har knäckt 14 vikarier”.26
17 Höistad (2005) sid.46 18 Utas Carlsson (2004) sid.36 19 Svedberg (2003) sid.111 20 Svedberg (1988) sid.46 21 Wennberg (2003) sid.34
22 Björn Nilsson (2006), Individ och grupp, Lund: Studentlitteratur sid. 50ff
23 Gun Wassberg (1995), Mobbning ett gemensamt ansvar, Hallgren & Fallgren sid.11 24 Höistad (2005) sid.31
25 Katrin Byréus & Kjell Snickars (2005), Leka lätt, Solna: Ekelunds förlag sid.8 26 Katrin Byréus (2001), Du har huvudrollen i ditt liv, Stockholm: Liber sid.21f
Orsaker till mobbning
I alla grupper finns mer eller mindre ett behov av att etablera en hierarki, i form av starkare och svagare individer. I grupper som saknar tillräckligt vuxenstöd kan detta lätt utvecklas till
mobbning.27 Mobbning bottnar däremot inte i att människor är enbart onda, det finns såväl
gott som ont inom människan. Frustration uppstår och om personen har svårt att hantera sina känslor växer den och blir större.
Mitt i detta virrvarr av odefinierbara känslor, rädslor vi inte ser, mindervärdeskänslor, oförmåga att uttrycka oss och bristande empati klarar vi inte alltid att hantera situationen på ett bra sätt – så vi bär oss dumt åt i stället. När vi känner oss trygga, älskade och dugliga har vi däremot lättare att avstå från att behandla medmänniskor illa.28
En person mobbar inte någon för vem den är, utan för vad den representerar inom den själv.
Det kan röra sig om självförakt eller rädsla för något. 29 Avvikande utseenden och dylikt
använder mobbaren bara som argument för att rättfärdiga sin handling.30 Att t ex känna att
man inte duger, genererar smärta och vrede. Dessa känslor får de utlopp för genom att ”ge igen”. Det kan ske genom att den skuldbelägger och ger sig på någon annan för att rättfärdiga sin egen ilska. Vreden försvinner inte och skapar inte heller något välmående hos personen, utan snarare en bekräftelse på att den är dålig och oduglig. En ond cirkel som kan vara svår att bryta.31
Gruppens funktion vid mobbning
Vid mobbning har gruppen en betydelse för hur stark den kan växa sig, genom att passivt eller aktivt bidra. Aktivt genom att gruppen förstärker och ger sin tillåtelse till det som händer. Genom kränkningarna får gruppen också en vi-känsla, med gemensamma fiender. Mobbaren får status i gruppen i och med maktövertaget, samtidigt som den får beskydd av den stora gruppen. Det leder också till mindre skuld- och ansvarskänslor hos individerna om det är fler
som mobbar.32 Kamraternas syn på offret ändras också till följd av de ständiga attackerna och
27 Lagerman & Stenberg (1995) sid.6 28 Wennberg (2003) sid.213
29 Svedberg (1988) sid.94 30 Höistad (2005) sid.99 31 Wassberg (1995) sid.12
de nedsättande tonerna.33 Passivt genom att det finns individer som hänger på och
understödjer handlingen, eller passivt ser på.34
De elever som påverkas till att delta i mobbningen, ser ofta upp till ledaren. Dessa barn kan
själva vara lite osäkra och tar chansen att ta för sig mer. 35 Orsaken är att behovet av
tillhörighet är så starkt.36
En grupp som inte fungerar och har det bra tillsammans binder upp mycket vrede. Denna
vrede härstammar från den egna rädslan att själv råka illa ut.Om en grupp mår bra finns en
balans i gruppen och toleransnivån är högre, risken för att mobbning ska uppstå är då lägre. I
och med att ingen behöver trycka ner någon annan för att själv må bra.37
2.3.3 Mobboffer
De eleverna med lägst status i en klass löper störst risk att bli utsatta för mobbning.38
En mobbad person är kränkt på ett sätt som gör att det kan vara oerhört svårt att berätta om det för någon. Många gånger bortförklarar bara personen det hela genom att säga att det bara
var på skoj, helt enkelt för att den själv känner sig skyldig.39 Skammen gör att den stänger in
de jobbiga känslorna. Som vuxen och pedagog är det därför oerhört viktigt att göra klart för
den som blir mobbad att det inte är dennes fel och att det inte är något fel på den.40 Denna
skam kan också lärare och föräldrar känna när det handlar om mobbning. Skammen genererar en rädsla som gör det svårt att agera och ingripa mot mobbning. Lärare känner att de misslyckats eftersom det har fått förekomma mobbning, och föräldrar skäms för att deras barn
hamnat utanför.41
33 Utas Carlsson (2004) sid.125
34 Björn Lindell & Veikko Hartikainen (2002), Var går gränsen, Uppsala: Uppsala fortbildning AB sid.137f 35 Olweus (1999) sid.21
36 Höistad (2005) sid.17f 37 Svedberg (1988) sid.95f
38 Monica Isacsson (1997), Mobbad! Att utveckla ett effektivt mobbningsarbete, Kommunlitteratur AB sid.20 39 Isacsson (1997) sid.9
40 Höistad (2005) sid.24 41 Isacsson (1997) sid.10
2.3.4 Mobbaren
Mobbare visar ofta utåt sett en tuff attityd och är mer positiva till våld än andra. De har också
ett starkt behov av att dominera.42 Detta kan i sin tur vara ett behov av erkännande, kärlek
eller respekt från sin omgivning.43 De som mobbar andra är ofta hetsigare, aggressivare och
impulsivare, än sina kamrater och har en låg toleransnivå, vidare kan de ha svårt för att underordna sig regler.44
Många som mobbar har inte utvecklat sin empatiska förmåga tillräckligt, eftersom han/hon har mött så lite empati själv. Det gör det hela mycket svårare att tänka sig in i någon annans
situation.45 Han/hon är däremot väl medveten om att det den gör är fel.46 Det är därför det är
så svårt att upptäcka det, det sker i skymundan.47
Mobbarens självförtroende och självkänsla
Det råder delade meningar bland mobbningsforskarna om den som mobbar har dåligt självförtroende eller inte. Enligt Höistad har såväl mobbare som offer dåligt självförtroende. Att mobbaren utåt sett verkar ha ett gott självförtroende genom att denne är aggressiv och dominant är i själva verket bara tecken på självsäkerhet. Det är en fasad för att dölja den
osäkerhet som finns inuti.48 Självförtroende har däremot inget med det inre att göra, enligt
Bonniers ordbok handlar självförtroende om en tro på sig själv, att man är självsäker.49
Olweus däremot dementerar att mobbare skulle vara ängsliga och osäkra under den annars
tuffa ytan.50 På annat håll kan man dock finna belägg för motsatsen. Enligt Lindell &
Hartikainen kan en mobbare vara egocentrisk, samtidigt som den har en svag självkänsla.51
Det är när självkänslan sviktar som vi behöver trycka ned eller sänka andra människor för att dämpa känslorna av att vi själva är dåliga. Vi kan känna ett behov av att sänka andra för att känna oss mindre sänkta själva.52
42 Olweus (1999) sid.19 43 Utas Carlsson (2004) sid.36 44 Olweus (1999) sid.20 45 Svedberg (1988) sid.94
46 Lindell & Hartikainen (2002) sid.135 47 Lagerman & Stenberg (1995) sid.7 48 Höistad (2005) sid.99
49 Bonnier (1998) sid.488 50 Olweus (1999) sid.20
51 Lindell & Hartikainen (2002) sid.146 52 Wennberg (2003) sid.206
En negativ självbild leder till att man ser lika negativt på andra. Samtidigt som man genom att
förakta andra kan förtränga sitt eget självförakt.53 Det väl myntade uttrycket att man först
kunna tycka om och lita på sig själv,54 innan man kan tycka om andra kommer här väl till
pass.
2.4 Förebyggande arbete
Detta avsnitt inleds med en beskrivning av vad jag anser vara grundstommen i det förebyggande arbetet mot mobbning, nämligen att fokusera på det som är positivt och fungerar. Därefter presenteras skolans betydelse och personalens roll i det förebyggande arbetet mot mobbning. Avslutningsvis behandlas pedagogiskt drama som metod för att arbeta mot mobbning.
2.4.1 Stärka det positiva
Grupper påverkas, som tidigare nämnt, av förväntningar från omgivningen. Om dessa förväntningar präglas av negativa värderingar är sannolikheten stor att gruppen tar sig an ett negativt beteende. Genom att istället lyfta fram det positiva i en grupp stärks gruppens goda identitet55 och tryggheten växer vilket leder till ett ökat självförtroende hos individerna.56
2.4.2 Skolans betydelse
Det är oftast teoretiska kunskaper och undervisning som värdesätts i skolan, elevernas psykiska hälsa och trivsel hamnar i andra hand. En del skolor inför livskunskap för att kompensera bristen som det skapar att bara fokusera på det teoretiska uppdraget.
En del lärare menar att de inte har tid att arbeta med värdegrundsfrågor eftersom de är så pressade att klara kursplanerna.57
Däremot är det samma faktorer som påverkar såväl lärande som det inre välmåendet.
• Att kunna se ett sammanhang, för att det ska bli begripligt
• Att kunna påverka och utöva inflytande
• Att bli sedd och bekräftad för den man är58
53 Kennert Orlenius (2001), Värdegrunden –finns den?, Stockholm: RUNA sid.115 54 Orlenius (2001) sid.115
55 Byréus & Snickars (2005) sid.8 56 Wahlström (2004) sid.49
57 Allmänna barnhuset (2002), Nu är det dags att arbeta för att förhindra mobbning, Stockholm: Stiftelsen
allmänna barnhuset sid.16
Trygghet är en förutsättning för inlärning. Tillhörigheten i gruppen skapar tryggheten.59
Skolan har en viktig uppgift i att hjälpa eleverna hitta sin identitet och arbeta aktivt med deras
självförtroenden, samt att de ska få uppleva en trygg miljö.60 Genom att stärka
självförtroendet hos eleverna och skapa ett klimat där det är tillåtet att misslyckas kan
eleverna använda hela sin energi till inlärning.61 Pedagogerna kan då ägna mindre tid åt
disciplinproblem och mer tid till undervisning. Det skapar i sin tur ett positivt klimat för inlärning.62 Genom detta ger vi också våra elever en bra start i livet.63
För en del ungdomar är vuxenvärlden likgiltig, det spelar ingen roll vad de gör. Genom att hota, slåss och stjäla lättar de på trycket inom sig. 64
Förebyggande arbete
Om en skola inte inser vikten av ett förebyggande arbete mot mobbning och jobbar aktivt med det genom att ta avstånd från alla former av kränkningar och negativt beteende, riskerar det
som görs i akuta situationer bara bli tillfälliga.65 Arbetet måste utgå från vardagen, den
vardagliga etiken och moralen om vad som är rätt och fel. Genom att satsa på det
förebyggande arbetet, behövs inte åtgärdande insatser i lika stor utsträckning.66 Det
förekommer ofta ett motstånd bland pedagoger inför arbetet att stoppa mobbning som bottnar i rädsla och okunskap.67
Att genomföra enstaka temadagar ger inte heller någon bestående förändring för stämningen på en skola. De kan däremot vara upptakten till ett långsiktigt arbete, det är det som gör
sådana dagar meningsfulla.68
Hur vi reagerar, agerar, vad vi säger i vardagen, är det som påverkar våra barn mest – inte enstaka jippon.69
59 Isacsson (1997) sid.24 60 Wahlström (2004) sid.11
61 Wahlström O, Gunilla (1999), Gruppen som grogrund, Stockholm: Liber sid.8 62 Wahlström (2004) sid.27
63 Isacsson (1997) sid.183f 64 Orlenius (2001) sid.115 65 Höistad (2005) sid.138
66 Lindell & Hartikainen (2002) sid.35 67 Isacsson (1997) sid.34
68 Höistad (2005) sid.183 69 Isacsson (1997) sid.183
Kompetensutveckling
Bristande kunskap om fenomenet mobbning kan vara en av orsakerna till att det inte upptäcks i tid. Det som är mer välbekant är lättare att känna igen och göra något åt.70
Skolpersonalen faller lätt i fällan att inte inse allvaret, den som är utsatt för mobbning
bortförklarar många gånger det hela genom att säga det bara var på skoj. 71 Att satsa på
kompetensutveckling är viktigt, framför allt när det gäller synen på mobboffret. Det är vanligt att man försöker hitta fel på den som är utsatt, för att hitta förklaringar till mobbningen. Alla har brister, även mobboffer, men vi får aldrig försvara mobbningshandlingen. Om personalen inte inser allvaret i mobbning förmedlar det en bild till eleverna att mobbning är tillåtet.72
Den skola som säger att den har mobbning blir mer trovärdig än den som hela tiden förnekar att den finns.73
Rastvakter
För att skapa trygga och harmoniska miljöer är rastvakter en viktig länk i kedjan och därmed en förutsättning för undervisningen. För att upptäcka eventuellt våld och mobbning i tid är rastvakter viktiga. Mobbaren vill inte bli ertappad och med rastvakter ökar risken att bli påkommen, vilket kan resultera i mindre mobbning. För att det ska bli effektivt måste det ingå som en naturlig del i vardagen, det ska inte vara en onödigt tung börda att bära. Var och en måste ta och inse sitt ansvar för att verkligen kunna upptäcka och förebygga mobbning. Hela
skoldagen ute som inne, är vårt ansvar.74
Mobbningsteam och kamratstödjare
Ett mobbningsteam består av engagerad och utbildad personal, såväl pedagoger som elevvårdspersonal. De har till uppgift att arbeta förebyggande mot mobbning samt åtgärda när det behövs. Det är viktigt att man inte tar lätt på utbildningen av teamet, utan det ska vara ett väl genomtänkt program. Denna grupp konfererar regelbundet med de elever som utsetts till
kamratstödjare.75 Med ett välfungerande mobbningsteam kan vi arbeta effektivt mot
mobbning.76
70 Sven-Otto Aarland (1988), Mobbning och våld, Stockholm: Natur och Kultur sid.38 71 Isacsson (1997) sid.9
72 Isacsson (1997) sid.19ff 73 Isacsson (1997) sid.9 74 Aarland (1988) sid.35ff
75 Lagerman & Stenberg (1995) sid.10 76 Isacsson (1997) sid.19ff
Konflikthantering och nolltolerans mot våld
Det är av vikt att man i skolan arbetar för att det ska vara nolltolerans mot våld i alla former, såväl fysiskt som psykiskt. Att hjälpa eleverna med att identifiera och sätta ord på sina känslor måste fördjupas. Konflikter förekommer dagligen därför måste eleverna få hjälp med hur de ska hantera dem.
Ilska är bara en känsla och känslan i sig rättfärdigar varken slagsmål, kränkningar, elakheter, mobbning eller andra närbesläktade handlingar.77
Genom att medvetandegöra elevernas känslor vid t ex konfliktsituationer och be dem berätta om sina upplevelser tränas de i att komma i kontakt med sina känslor samt att sätta ord på
dem. I och med det ökar deras förståelse för andra människor.78
Ny lag om förbud mot all diskriminering
Skolans ansvar när det gäller att arbeta för att alla barn och elever ska känna trygghet, har förtydligats genom en ny lag. Den trädde i kraft första april 2006 och förbjuder alla former av diskriminering i förskolan, barnomsorg samt grund- och gymnasieskolan. Alla ovan nämnda verksamheter ska arbeta aktivt för att förhindra och motverka alla former av kränkande behandling. Alla verksamheter ska också utarbeta en handlingsplan, (likabehandlingsplan), där alla planerade åtgärder ska omnämnas. Varje år ska denna plan ses över och revideras. Meningen är att planen ska fungera som ett verktyg i det vardagliga arbetet och alltid finnas
med. Om någon verksamhet inte skulle följa detta blir den skadeståndsskyldig.79
2.4.3 Personalens roll
Det viktigaste förebyggande arbetet mot mobbning börjar hos pedagogerna själva. Om alla börjar med sin syn på sig själv och på andra kan de sedan lära eleverna hur de ska agera. Det
går inte att tro att man bara genom pedagogiska metoder kan göra eleverna positiva.80 Om de
vuxna inte kan, vill eller vågar ta itu med sina egna problem och lösa sina konflikter
sinsemellan, projiceras de istället på barnen.81 Utan för att få bukt med t ex kränkningar bland
eleverna måste först personalen se över och uppmärksamma det de själva säger och gör.82 När
77 Wennberg (2003) sid.211 78 Wennberg (2003) sid.217 79 http://www.skolverket.se/sb/d/1320/a/5664;jsessionid=4C42189F826934D758F60484A71FC8B8 80 Höistad (2005) sid.140 81 Wahlström (2004) sid.28 82 Wennberg (2003) sid.205
de vuxna istället har de goda värdena införlivade kan de förmedlas på ett trovärdigt sätt. De
pedagogiska metoderna kan då vara till god hjälp.83
Det måste finnas ett engagemang hos personalen för att arbetet ska bli effektivt och kunna förankras hos eleverna. Annars kan vi inte förankra arbetet hos eleverna. Diskussionen om hur arbetet ska gå till måste hållas vid liv och genomsyra verksamheten på en skola för att det ska fungera bra 84 och resultatet blir bäst om arbetet börjar redan i förskolan.85
För att arbeta med barn och ungdomar, på t ex en skola, och inte känna sig hotad krävs det att man har en distanserad syn på sig själva och en god självkänsla.
En sänkt eller hotad vuxen har svårt att lyfta en ung person. En vuxen måste kunna tåla frågvisa, insatta, ifrågasättande, uttråkade, intresserade, ängsliga, kunniga eller okunniga elever. När vår självkänsla sviktar kan behovet att vara `bäst` väcka förvåning, för att inte säga förakt hos elever.86
Kritisera handlingen –inte personen
Som pedagog och vuxen har vi ytterligare en viktig uppgift i att tydligt skilja mellan person och handling samt klargöra detta för barnen.
Det är vad du gör som vi inte kan acceptera –men dig tycker vi om! … Det borde vara varje barns rättighet att bli älskat fast det gör fel!87
Genom att vara tydlig mot barnet och rikta sin tillsägelse mot själva handlingen, kan det ta till
sig det som sägs på ett annat sätt i och med att han/hon ges en chans att ändra sig.88
När personalen hanterar ett mobbningsfall är det viktigt att inte lägga energi på att identifiera alla roller. Vi måste förmedla ett förtroende till eleverna, oavsett om de är utsatta eller mobbar själva. Vår uppgift är att få båda parter att ta ansvar för sitt beteende och att
konstruera en lösning på den problematik som har lett fram till mobbningen.89
83 Höistad (2005) sid.183 84 Isacsson (1997) sid.27 85 Isacsson (1997) sid.20 86 Wennberg (2003) sid.194 87 Isacsson (1997) sid.27 88 Isacsson (1997) sid.28 89 Wennberg (2003) sid.215
Uppmärksamma informella ledare bland eleverna
Det finns ofta informella ledare bland eleverna i en klass. För att klargöra vilka de är och om de finns kan man som pedagog vara uppmärksam när man lägger fram ett förslag eller dylikt som klassen ska ta ställning till. Om det finns en ledare söker sig ofta de andras blickar mot denne för att få ett godkännande eller veta vad ledaren tycker om exempelvis förslaget. Det är
ledarens reaktioner som styr vad de andra ska tycka.90 Speciellt viktigt är det att vara
medveten om dessa rollers existens när man kommer som ny lärare till en klass, då dessa ofta tenderar till att testa den vuxne. Det kan röra sig om att få privilegier som att vara inne på rasten etc. Om pedagogen ger vika och går dessa till mötes, ges tydliga signaler till resten av klassen att dessa är mer värda än de andra. Detta kan också ses som ett tyst samtycke till mobbning om de informella ledarna även mobbar. Det gäller att behandla alla lika och inte ge någon privilegier, utan att stå på sig som ledare och ignorera att de kanske vänder och inte är lika tillmötesgående som innan.91
Arbeta med elevernas empatiutveckling
För att empatiutvecklingen hos barn ska bli positiv, krävs positiva förebilder i samspel med egna upplevelser, kunskap och beröm.
Det är också viktigt att det är tillåtet att visa känslor, detta kan tillgodoses genom att vi tar barnens känslor på allvar! Om ett barn säger att det är ledset, ska vi inte bortförklara det utan
tro på det och lyssna på vad den har att säga.92 Om vi inte tar det som inträffat på allvar, kan
det vara ett bekräftande av att barnet är utsatt samtidigt som det förmedlar att det inte finns något att göra åt det. 93 Exempel på att inte bekräfta och ta barn på allvar kan vara;
Bry dig inte om dem du, så slutar de snart ska du se.94
2.4.4 Pedagogiskt drama som metod att förebygga mobbning
I detta avsnitt presenteras pedagogiskt drama som metod med fokus på mobbningsförebyggande möjligheter. Arbetssättet innehåller dock många fler aspekter än vad som tas upp här. I uppsatsen förekommer såväl begreppet drama som pedagogiskt drama, båda är i detta fall likställda med pedagogiskt drama.
90 Höistad (2005) sid.144 91 Byréus (2001) sid.22 92 Höistad (2005) sid.154 93 Höistad (2005) sid.48 94 Höistad (2005) sid.48
Metoden
Ordet drama är grekiska och kan närmast översättas med ”handling”. Pedagogiskt drama är en metod som sätter eleven i centrum och bidrar till att ett samspel utvecklas mellan medlemmarna i gruppen. Självförtroendet stärks hos individerna liksom empatin för andra människor.95 Innehållet består till stor del av olika lekar med syfte att skapa en god stämning i gruppen. Betoning ligger på samarbete, kroppskontakt och att alla ska kunna vara med alla, ingen ska stötas ut.96
Lekar vars betoning ligger på att ingen ska stötas ut brukar kallas vinna-vinna-lekar, alla är aktiva hela tiden och ingen blir passiv. Hela gruppen leker och har roligt tillsammans, vilket stärker gemenskapen och glädjen. De som i vanliga fall hamnar utanför får då möjlighet att känna gemenskap och får erfarenheten av att tillhöra gruppen. De barn som annars utestänger andra får också nya erfarenheter och perspektiv. Förutsättningar möjliggörs för att knyta nya
kontakter och brygga över annars förekommande gränser. 97 Lekar i sig gör att hierarkier i
grupper får svårt att bibehållas, eftersom deltagarna i leken tränas i att umgås med alla.
Verktyg för att hantera medias påverkan
Samhällets medier utövar en ständig påtryckning i våra liv, inte minst i barn och ungdomars verkligheter. Det är lätt att människor förvandlas till offer i den djungel av påtryckningar som de utsätts för. Genom pedagogiskt drama kan vi bidra som ett motvikt till detta genom att
medvetandegöra eleverna om denna påverkan.98
Ledarens roll
En bra ledare är tydlig genom att prata högt och tydligt samt undvika vaga uttryck. En duktig ledare är också konkret i sina förklaringar genom att förklara ett moment i taget. Det är också viktigt att vara positiv, för att i sin tur inspirera gruppen genom tonfall, kroppsspråk och ord.99 En viktig uppgift för ledaren är också att vara medveten om processen som föranleder trygghet, fasen med otrygghet måste igenom innan tryggheten infinner sig i en grupp. Ledaren är aktiv processen i och med att denne kan påverka klimatet i gruppen. Genom att allt bygger
95 Bodil Erbeth & Viveka Rasmusson (1996), Undervisa i pedagogiskt drama, Lund: Studentlitteratur sid.7f 96 Byréus (2001) sid.24f
97 Byréus & Snickars (2005) sid.9 98 Erbeth & Rasmusson (1996) sid.43f
på frivillighet samtidigt som ledaren aktivt förmedlar att alla är viktiga, ska få komma till tals, samt genom att det är okej att ställa ”dumma” frågor, skapas ett tillåtande klimat.100 För att en utveckling av relationerna i en grupp ska kunna ske är trygghet en förutsättning. Om allt sker i en positiv anda växer tryggheten i gruppen och därmed självförtroendet hos individerna.
Därför är det viktigt att sträva efter att skapa en grundtrygghet i gruppen.101 Däremot tar tid
för en grupp att arbeta sig samman och får en känsla av trygghet i och med att alla ska lära känna varandra och våga vara sig själva samt känna trygghet i gruppen för att kunna lita på varandra.102
Inga fria gruppindelningar
Det är viktigt att inte tillåta att barnen själva delar in sig i grupper, eftersom det alltid är
samma individer som blir sist valda.103 Som ledare kan man påverka detta genom att
genomföra gruppindelningar utifrån vissa premisser, t ex att de ska gå ihop med någon som har en annan frisyr, eller en annan temperatur i handen när de ska bilda grupper.104
Samling
I pedagogiskt drama är samling sittandes i ring ett centralt inslag. Att sitta i en ring och låta alla få ordet påverkar gruppdynamiken, alla ges samma status och ögonkontakt underlättas.
Den vuxne ledaren har också i denna form lättare att se till att alla respekteras.105 Det är bra
om alla får ordet under varje tillfälle, för ju längre någon sitter tyst, desto svårare blir steget
till att självmant ta ordet.106 Det är viktigt att rätten av avstå finns, för att tryggheten ska
infinna sig.107 Miner, gester och ord som leder till att någon känner sig mindre betydelsefull
får inte tillåtas.108 Det gäller att den vuxne tar sitt ansvar och visar att inga som helst
kommentarer tolereras.109
100 Nilsson (2006) sid.73 101 Wahlström (2004) sid.47ff
102 Lena Börjesson (2002) Utveckla teamet, Malmö: Gleerups sid.91 103 Isacsson (1997) sid.22
104 Byréus & Snickars (2005) sid.14 105 Byréus & Snickars (2005) sid.14 106 Svedberg (2003) sid.122
107 Gunilla O Wahlström (1999), Gruppen som grogrund, Stockholm: Liber sid.28 108 Wahlström (1999) sid.28
Forumspel som konfliktlösningsmetod
Konflikthantering är en viktig del inom pedagogiskt drama, problem i sig kan t.o.m. ses som
en förutsättning för kreativitet och inte något negativt.110 Forumspel är en metod inom drama
som kan användas för att belysa och bearbeta konflikter.111
Forumspel kan ses som en mix av forumteater och värderingsövningar. Det var Katrin Byréus som lanserade begreppet forumspel i Sverige. Hon valde bort uttrycket teater, eftersom det ofta orsakar onödig vånda.112
Värderingsövningar är ett sätt att bearbeta åsikter och värderingar på ett sätt som saknar ett givet svar. Alla får tänka efter och ta ställning till vad de tycker på olika sätt, de blir mer medvetna om sina egna åsikter och känslor. Om klimatet i en grupp är bra och tillåtande bidrar värderingsövningar till ett stärkt självförtroende hos deltagarna.113
Forumteater härstammar från Brasilien där en man vid namn Augusto Boal arbetade fram metoden, som kom att kallas de förtrycktas teater. Forumteater tar upp och visar ett förtryck där publiken blir aktiv genom att de själva får gå in och förändra situationen som visas i pjäsen. Detta genom att ta den förtrycktes roll och försöka förbättra situationen för den.
Forumspel går ut på att en situation spelas upp, där någon är utsatt för en orättvisa. Det kan t ex röra sig om en konflikt eller mobbning. Spelet slutar i elände och det är nu upp till publiken att testa sina idéer genom att själva gå in och ta den utsattes roll samt försöka hjälpa den att klara sig bättre. Det går också att byta ut de som är vittnen till orättvisan. Åskådaren förvandlas därmed från passiv till aktiv genom att den går in och tar en roll.
Byréus talar hellre om konflikter än om förtryck, för att lättare kunna identifiera sig med det som händer, förtryck leder istället tankarna till andra delar av världen.114
När jag arbetar med forumspel med barn och vuxna brukar jag tala om medlöpare istället för vittnesroller, dessa är liksom den utsatte också utbytbara. Jag brukar beskriva medlöpare som passiva eller medhängare till den/de som förtrycker.
Klasser med mobbningstendenser
I klasser med tendenser till mobbning är det bra att använda sig av allmänt formulerade frågeställningar, för att inte hänga ut rollerna i klassen. Om man t ex säger ”nu ska vi arbeta
110 Erbeth & Rasmusson (1996) sid.54 111 Hägglund & Fredin (2001) sid.80 112 Byréus (2001) sid.12ff
113 Byréus (2001) Sid.37ff 114 Byréus (2001) sid.12ff
med mobbningsfrågor”, reagerar flertalet med att uppmärksamma de eventuella mobbarna och offret. Såväl skadeglädje som skam kan då infinna sig i rummet. Genom att istället ta upp mer allmängiltiga beteenden, som de flesta någon gång gör sig skyldiga till eller utsätts för, ökar igenkännandet och möjligheten till identifikation med dem som utsätts. När alla får sätta ord
på känslor är det inte längre den mobbade som får bära allt som en syndabock.115
3. Metod
Detta kapitel inleds med en presentation av min metod och målgrupp. Därefter följer en beskrivning av genomförandet för avslutas med metodkritik.
3.1 Metodval
Jag valde att göra en kvalitativ studie, jag använde mig därför av intervju som metod eftersom mitt syfte var att undersöka människors uppfattningar utifrån sina upplevelser. ”Forskare som anammar ett kvalitativt perspektiv är mer intresserade av att ta reda på hur människor upplever sin värld. Deras mål är snarare insikt än statisk analys.”116
Jag ser intervjun som ett bra sätt för att få fram djupare tankar och insikter, genom att en intervju tillåter att man kommer in på sidospår, till skillnad från exempelvis enkäter. Under en intervju har man möjlighet att ställa följdfrågor och fördjupa sig ytterligare i det som kommer fram. ”Tekniskt sett är den kvalitativa forskningsintervjun halvstrukturerad, det vill säga varken öppet samtal eller ett strängt strukturerat frågeformulär.”117
Jag har följt processen på nära håll eftersom det var min arbetsplats och kollegor som var målgruppen för min undersökning. I och med att jag själv deltog som aktiv i projektet har jag anammat ett aktionsforskande angreppssätt.
Aktionsforskningens i grunden praktiska och problemlösande natur gör den attraktiv för praktiskt inriktade forskare som identifierat ett problem under loppet av sitt arbete och som kan se värdet med att undersöka problemet och om möjligt även förbättra den situation där problemet finns.118
3.2 Urval
Jag ville vara med om processen på nära håll, därför valde jag att genomföra studien på min egen arbetsplats. Samtliga pedagoger, rektorer, lokalvårdare och vaktmästare inom de aktuella årskurserna, (3-5), var inbjudna till fortbildningen. Skolan ligger belägen i ett mindre samhälle i Skåne, antalet elever uppgår till ca 900st, räknat från förskoleklass upp till åk 9. Årskurs 3-5 som jag har valt att fokusera mitt arbete kring består av ca 235 elever och ett 30-tal pedagoger och övrig personal.
116 Judith Bell (2000), Introduktion till forskningsmetodik, Lund: Studentlitteratur sid. 13 117 Steinar Kvale (1997), Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur sid.32 118 Bell (2000) sid.15
Valet av intervjupersoner genomfördes i samband med fortbildningstillfällena. Jag hade placerat ut ett papper där de som kunde tänka sig att bli intervjuade fick skriva upp sig. Det var sammanlagt fem stycken som anmälde sig frivilliga, samtliga intervjuer skedde i anslutning till fortbildningen. De avslutande intervjuerna genomfördes efter och i anknytning till temaveckan. Intervjuer genomfördes då med alla av de intervjuade som varit delaktiga i temaveckan, alla utom lokalvårdaren.
Utöver detta ville jag fördjupa min förståelse för skolan som helhet, därför valde jag även att kontakta rektorerna för att ta reda på hur de ställde sig till att bli intervjuade. De ställde upp och metoden var att intervjua dem samtidigt under en och samma intervju, för att det skulle bli mer av ett samtal, som skulle leda fram till djupare tankar och insikter.
3.3 Genomförande
I detta avsnitt presenteras processen steg för steg från förslaget om en antimobbningsvecka och fortbildningen för personalen till genomförandet av veckan. Första delen behandlar fortbildningen för personalen och den andra delen antimobbningsveckan.
3.3.1 Processen innan fortbildningen
Första personalmötet
Det hela började med ett förslag från min sida, på ett personalmöte, att vi skulle genomföra en antimobbningsvecka. Jag var inte närvarande vid detta möte utan hade antecknat förslaget på mötets agenda. Flera hade nappat på idén, men ville veta mer om mina tankar.
Andra personalmötet
Till kommande möte hade jag förberett genom att sammanställa mina idéer,119 detta blev
sedan underlag för diskussion. Jag lade fram ett förslag som innebar att jag skulle hålla i en fortbildning för pedagogerna, bestående av 2-3 sammankomster, i hur man med hjälp av pedagogiskt drama kan arbeta mobbningsförebyggande. Det första tillfället presenterade jag som en kick-off för all personal och de två återstående tillfällena lade jag fram som fördjupning i värderingsövningar och forumspel samt något som skulle vara frivilligt. Under mötet växte en diskussion fram och förslaget att en pärm skulle finnas för att man i den skulle
kunna sätta in tips, lades fram. Denna pärm placerade sedan på en central plats i personalrummet och fick benämningen ”Tips för förebyggande arbete mot mobbning”.
Tredje personalmötet
Till det tredje mötet hade jag förberett ett förslag med tider och datum för de kommande träffarna. I gruppen, där även rektorerna närvarade, beslutades att dessa träffar inte skulle vara frivilliga, för att så många som möjligt skulle närvara. Jag hade ett krav som jag framförde till ledningen om att all fritidspersonal också skulle få delta, de tillgodosåg mina krav och godkände att vikarier tillsattes under de aktuella dagarna.
Information delades ut
Efter det sista mötet sammanställde jag de berörda datumen med tider och innehåll120, för att
sedan dela ut det till samtliga berörda, pedagoger och rektorer. I detta skede beslutade jag också att bjuda in lokalvårdarna. Under denna period hade det nämligen uppkommit en del meningsskiljaktigheter mellan dem och några pedagoger. Jag såg träffarna som en möjlighet att överbrygga dessa motsättningar. För att spinna vidare på denna tanke bjöd jag även in vaktmästaren. Lokalen för fortbildningen var till en början oklart, men efter att ha funderat på alla möjligheter slöt sig tankarna slutligen kring matsalen, där vi ledigt skulle få plats till att både sitta och röra oss fritt.
3.3.2 Fortbildningen
Innehåll
Jag hade inte detaljplanerat sammankomsterna innan, utan lät istället gruppens reaktioner på det vi gjorde leda vidare min planering under tiden. Sammanlagt tre eftermiddagar var avsatta till denna fortbildning121, varje tillfälle varade i två timmar. Det första tillfället fokuserade på
gemenskap, glädje och trygghet. Det andra tillfället arbetade vi med värderingsövningar och forumspel för att vid det tredje tillfället återigen fördjupa gemenskapen och glädjen i gruppen. Vid fortbildningsträffarna deltog pedagoger, lokalvårdare och vid första tillfället en rektor.
120 Se bilaga 3 121 Se bilaga 4
Ledarrollen
Jag vill se mitt ledarskap som situationsbaserat d.v.s. att anpassa sitt ledarskap efter den givna situationen.122 Jag försökte hitta en balans i mitt ledarskap där avsikten inte låg vid att lära ut
ett alltför färdigt koncept. Tanken var istället att låta personalens kunskap komma inifrån dem själva och utifrån deras egna upplevelser under fortbildningen. Jag bollade ofta tillbaka frågan till dem och frågade hur de såg på det, för att inte förmedla något rätt eller fel sätt att se på saker och ting. Vid ett tillfälle gav jag medvetet mindre tid till reflektion under en värderingsövning mellan påståendena, för att sedan ge tid för reflektion efteråt om förfarandet. Diskussionen gick kring om det är viktigt att ge tid för reflektion eller om det ibland är eftersträvansvärt att det ska gå fort för att de inte ska hinna reflektera och kommentera vad andra svarar.
En bra ledare i en vuxengrupp hittar en balans i sitt ledarskap, genom att inte ta för mycket
plats från deltagarna, utan får dem aktiva genom att de själva får fundera och diskutera.123
Fokuseringen bör ligga på vad deltagarna verkligen lär sig och inte vad ledaren avser att lära ut.124
3.3.3 Intervjuer
Samma vecka som det sista fortbildningstillfället var förlagt genomförde jag de första
intervjuerna125 med deltagarna från fortbildningen. Jag ville att de skulle ha träffarna färskt i
minnet när vi genomförde intervjun. Under den kommande veckan genomförde jag den första intervjun med rektorerna. Alla intervjuade förutom rektorerna närvarade vid samtliga träffar. Rektor I deltog vid första träffen och rektor II uteblev från samtliga, p.g.a. andra åtaganden.
3.3.4 Processen inför antimobbningsveckan
Personalmöte
Några veckor innan den planerade antimobbningsveckan skulle gå av stapeln tog jag upp det på ett möte. Tidigare under dagen hade jag pratat med en kollega om att vi kanske skulle ägna denna vecka till att fokusera på det positiva, benämningen antimobbningsvecka är i sig en negation och medför tankar på problem. Detta tog vi även upp under mötet med den resterande personalen. Det var fler som nappade på idén att fokusera på det som är bra.
122 Svedberg (2003) sid.286
123 Ulf Lehvin & Rolf Christerson (2000), Pedagogik i arbetslivet, Malmö: Gleerups sid.55 124 Lehvin & Christerson (2000) sid.90
Jag ställde sedan frågan hur de ansåg att vi skulle gå tillväga med planeringen av veckan, därefter kom jag med förslaget om att de som ville skulle kunna ingå i en planeringsgrupp för att lägga fram utförligare förslag om veckans innehåll. Det slutade med att det var fem, förutom mig, som visade sitt intresse för att ingå i denna grupp. Vi började genast efter mötets slut gå igenom vilken personal vi hade att tillgå denna vecka, sedan planerade vi in ytterligare en träff i gruppen.
Planeringsgruppen
När vi träffades började vi genast spåna på vad vi skulle kunna kalla veckan. Under denna sammankomst diskuterade vi även lite av det material som vi hade till hands, Utbildningsradions nya värdegrundsmaterial Om du var jag var ett av dessa. Det består bl. a av ett flertal filmer och diskussionsunderlag. En i gruppen kom då med förslaget att det även kunde vara namnet på veckan och det nappade vi andra på. Därefter började vi diskutera vad vi skulle kunna göra gemensamt och klassvis under veckan. Ganska snabbt enades vi om att veckan skulle innehålla såväl sammankomster med alla barn som enskilt och fritt arbete i klasserna. Delar av veckan skulle innehålla arbete i blandade grupper, närmare bestämt i 15 grupper med 15-16 elever/grupp, från alla klasser i årskurs 3-5.
Vi delade upp arbetsuppgifter sinsemellan i gruppen för att vi inte skulle behöva avsätta så mycket tid för att träffas i gruppen.
Information
En i planeringsgruppen sammanfattade vårt förslag till vad veckan skulle innehåll, detta presenterades sedan under ett möte och mottogs positivt av den övriga personalen. Därefter placerades en lista ut i personalrummet, där alla klasslärare fick dela upp sina elever jämnt mellan de femton grupperna.
3.3.5 ”Om du var jag”-veckan
Genomförande
Veckan påbörjades med en gemensam upptakt för all personal och elever. Eleverna blev sedan indelade i olika grupper utifrån en given känsla som stod baksidan av namnbrickorna de fått. De fick gå runt och vara den känslan som stod namnbrickan, sedan skulle de hitta de andra med samma känsla. Respektive känsla bildade en grupp som sedan skulle utföra ett
antal uppdrag under veckan för att samla poäng. Uppdragen kretsade mycket kring samarbete och poängen sattes delvis utifrån hur de klarat samarbetet i gruppen.
Det var endast pedagoger och viss mån rektorer involverade under veckan.
3.3.6 Intervjuer
För att knyta samman hela projektet och för att höra de intervjuades slutgiltiga upplevelser lade jag intervjuerna i anknytning till ”om du var jag”-veckan. Denna gång intervjuade jag bara pedagogerna och rektorerna, inte lokalvårdaren, eftersom hon inte deltog under temaveckan.
3.4 Dokumentation
Jag valde att dokumentera intervjuerna med hjälp av bandspelare, jag ville ägna mig helt åt intervjun, utan att behöva föra anteckningar. Innan varje intervju var jag noga med att fråga om det var okej att använda bandspelare och det var det för samtliga.
3.5 Metodkritik
Båda rektorerna intervjuades samtidigt, det blev ett samtal, en dialog med ett givande och tagande av tankar. Efter intervjun uttryckte de att det hade varit en väldigt bra form. Den enes tankar ledde till nya tankegångar hos den andra, som länkarna i en kedja. Om man själv sitter i en intervju uppstår lätt tankepauser, men här plockade de fram nya tankar och infallsvinklar hos varandra. Jag anser att intervjuerna med dem blev väldigt uttömmande. Jag tror även att denna form av samtal kunde ha genomförts med samtliga intervjuade, för att få ännu djupare svar. Samtidigt som det finns fördelar med att intervjua en i taget, det kan vara lättare att plocka fram just sina egna tankar, utan att bli färgad av någon annans tankar.
Jag hade delat upp intervjuerna i två omgångar, de första genomfördes efter fortbildningen och de andra i anknytning till temaveckan. Jag ser både vinningar och förluster i och med detta förfarande. Vinningarna består i att tankarna var mer ”färska” efter varje del, samtidigt tenderade det till att bli lite rörigt.
Under temaveckan var endast pedagoger delaktiga, det ser jag som en stor nackdel. Jag genomförde heller därför inte någon uppföljande intervju med lokalvårdaren efter temaveckan. Det hade dock varit intressant att få hört lokalvårdarens tankar, jag tror att bilden hade blivit mer nyanserad. Om jag skulle vara delaktig vid genomförandet av en till
temavecka skulle jag sträva efter att få all personal delaktig och inte bara pedagoger. Jag tror att arbetet blir mer givande i längden på det viset, alla vuxna på skolan blir aktiva och känner samma ansvar för eleverna.
3.5.1 Reliabilitet
För att öka reliabiliteten fick de intervjuade möjlighet att läsa igenom och godkänna de transkriberade intervjuerna innan jag använde mig av det. Jag ville försäkra mig om att jag hade tolkat dem rätt. Jag är medveten om att det är svårt att tolka vad någon säger fullständigt korrekt, i och med att man alltid färgar allt man tar till sig med sina egna tankar och erfarenheter.
Reliabilitet eller tillförlitlighet är ett mått på i vilken utsträckning ett instrument eller tillvägagångssätt ger samma resultat vid olika tillfällen under i övrigt lika omständigheter.126
Att det rörde sig om min egen arbetsplats kan ytterligare försvåra objektivitet i bedömningen av resultatet. Likaså kan intervjusituationerna ha blivit färgade av mitt förhållande till de intervjuade som kollega.
4 Resultat
Resultatet består av en sammanställning av intervjuerna och är indelat i följande rubriker.
• Personalen och rektorernas upplevelser av projektet
• Personalen och rektorernas syn på det förebyggande arbete mot mobbning
• Personalen och rektorernas fortsatta arbete mot mobbning
Varje avsnitt avslutas med en analys för att sedan följas upp av en sammanfattande analysdel i slutet av kapitlet.
Jag har inte för avsikt att genomföra en jämförande studie mellan de intervjuades olika yrkeskategorier eller kön. Jag presenterar dem därför inte utifrån vilka årskurser de arbetar med, däremot nämner jag deras yrken och kön för att lättare hålla isär dem. De intervjuade omnämns som: • Grundskollärare I • Grundskollärare II • Grundskollärare III • Fritidsledaren • Lokalvårdaren • Rektor I • Rektor II
4.1 Personalen och rektorernas upplevelser av projektet
Detta avsnitt består av två delar, dels fortbildningen och dels temaveckan.4.1.1 Fortbildningen
Samtliga intervjuade uttrycker sig i positiva termer. De upplever fortbildningen som positiv för hela gruppen liksom för individerna själva. Alla menar även att de vill ha mer av sådan fortbildning, för att själva kunna använda metoden i barngrupp och för att ytterligare stärka personalgruppen. Att få ha roligt tillsammans och skratta är positivt, poängterar grundskollärare II. Grundskollärare I menar att detta arbete som handlade om att skapa goda grupper för våra elever, samtidigt stärkte personalgruppen.
Rektor II anser att det har varit ett bra upplägg för att få personalen involverade i vad man kan göra med eleverna. Hon har inte varit med på fortbildningen, men har bara hört positiva omnämnanden och anser att det var bra att ingen tvingades delta. Rektor I anser att det är väldigt positivt att de själva får pröva det, alla blev synliga och de fick se varandra på nya sätt. Hon såg mitt ledarskap som förutsättningslöst, i och med att jag kom med samma direktiv till dem som jag ger till barnen, det blev i hennes ögon en parallellprocess.
Fritidsledaren tycker att träffarna har varit frigivande och barriärrivande i positiv bemärkelse. Med det menar han att de fick möjlighet att vara någon annan och göra saker som de i vanliga fall inte gör. Något som andra inte förväntar sig, de fick gå in i en annan roll. Det var tillåtet att vara annorlunda, udda, det fanns nämligen inget rätt eller fel. Detta tycker han framgick genom att jag sa det under träffarna. Han upplever också att han kommit närmare kollegiet genom fortbildningen.
Lokalvårdaren anser att hon har lärt sig att stå på sig och våga mer i och med fortbildningen. Hon upplevde att självförtroendet blev bättre för att hon vågade. Hon kände sig också tvingad till att t ex uttala sig. Hon ser det som värre att bara sitta tyst än att säga något som kan uppfattas dumt. Vidare säger hon att det gick bra och ingen reagerade negativt på något hon sa, vilket stärkte henne ytterligare i att våga.
Forumspel
Grundskollärare I menar att hon fått ett annat sätt att tänka sedan hon själv provat forumspel under fortbildningen, hur svårt det kan vara att gå in och våga själv. Vidare säger hon att det kan leda till att man får bättre diskussioner med eleverna vid konflikter. Det hela leder till att man inte blir så okänslig utan mer ödmjuk gentemot barnen. Många gånger begär man mycket av sina elever, att de ska lösa mycket själva, men i och med detta fick hon känslan av att det inte är så lätt för eleverna heller.
När de i hennes grupp under en av våra träffar skulle göra ett eget forumspel, gick diskussionerna kring ett aktuellt problem. En av de andra tyckte då inte att de kunde dramatisera just det problemet, så de valde något annat istället. Hon menar om man kan vara ärlig med vad som försiggår växer gruppen. Hon säger vidare att om personalgruppen skulle få mer av forumspel professionellt av någon som är insatt i metoden skulle det kunna leda till att de i personalen skulle kunna lära sig mötas på andra sätt. Även om arbetsplatsen hyser
högt till tak där man kan säga vad man tycker, finns det ändå områden där saker inte förs upp till ytan. Det kan vara saker som är känsliga, väcker aggressioner o.s.v.
4.1.2 Temaveckan
Samtliga intervjuade ser positivt på temaveckan. Fritidsledaren ser det som en språngbräda till ytterligare fördjupning.
Rektor I anser att veckan skapar en annan uppmärksamhet hos personalen. Hon berättar om ett samtal hon hörde mellan några pedagoger i personalrummet. Det var en elev som hade sagt till en annan att hon hade en ful hästsvans, diskussionen hade gått kring hur man kan hantera en sådan situation. Rektorn tror att händelsen lättare hade fått passera om det inte inträffat under den här veckan.
/…/ det öppnar ögonen både för barn och för vuxna på ett helt annat sätt när man gör nånting stort (Rektor I)
Rektor II ser det som positivt att jag väckte idén till en antimobbningsvecka och sedan fick med hela personalen. Hon tror att det är en tanke som många har haft, men ingen har gjort slag i saken. Det krävs att någon tar initiativ och driver idén framåt. Båda rektorerna säger att min positivism påverkade de andra i personalen. Rektor I anser också att det var bra att det var några som tog tag i planeringen av veckan, det gjorde att de andra kunde slappna av och bli aktiva under själva veckan istället. Grundskollärare II, som var med i planeringsgruppen, anser att arbetet i gruppen har fungerat väldigt bra. Hon menar också att det alltid är samma personer som tar initiativet till att vara med i diverse planeringsgrupper.
Grundskollärare III säger att hon ett tag var orolig att projektet bara skulle rinna ut i sanden efter fortbildningen, hon tror att om jag inte hade tagit tag i det hade det inte heller blivit någon temavecka. Hon anser vidare att ledningen har tjänat mycket på arbetet med projektet.
Positivt med grupper som bestod utav elever med olika åldrar
Samtliga intervjuade såg positiva vinningar i arbetet med blandade grupper, elever från alla årskurser i 3-5. Fritidsledaren anser att det är bra att barn från olika årskurser har fått möjlighet att lära känna varandra, men även att de har fått känna på hur det känns att komma som ny i en grupp.
Grundskollärare I menade att det var positivt att skapa en relation till fler elever från andra klasser än sin egen.
/…/ de har t.o.m. sagt… några killar i femman som tyckte att dom fått nya kompisar och så. Så det var ju jättepositivt på det sättet. (Grundskollärare I)
Rektor II anser att blandade grupper är bra, speciellt när det gäller värdegrundsarbetet. Hon tror att arbetet med de blandade grupperna leder till att eleverna lär känna fler vuxna och får ett förhållande till dem vilket underlättar, inte minst om det inträffar något. Det gör att det i slutändan blir lättare att säga till andras barn genom att barnen har ett ansikte på de vuxna. Grundskollärare II anser att det verkligen blev en antimobbningsvecka, samtliga elever hon varit i kontakt med har sagt att de lärt känna nya kompisar och tyckt att det varit roligt. Hon ser det som positivt att hela veckan har ägnats åt detta arbete.
/…/ dom har lärt känna jättemånga kompisar. Dom har lekt med varandra på rasterna. Och det e ju precis det man ville ha ut av den här veckan.
(Grundskollärare II)
Fortbildningens betydelse för ”om du var jag”-veckan
Samtliga pedagoger har använt sig av övningar från fortbildningen med barnen. Grundskollärare III ser fortbildningen som en jättebra bra start till temaveckan. Hon ser övningarna som guld värda, eftersom de gav gruppen möjlighet att skratta och slappna av.
Grundskollärare II menar att fortbildningen gjorde att de fick mycket kött på benen som de sedan kunde användas under veckan. Grundskollärare I har använt övningar från fortbildningen och tagit in dem när det blivit tid över. Hon säger att det var lätt att förklara övningarna i och med att de hade varit med om dem själva. Fritidsledaren ser också positivt på övningarna från fortbildningen.
/…/ att dom fick lov å skämmas lite. Eller spela lite mer och inte vara så fullt allvarliga hela tiden, få lov att vara barn lite mer, för det e dom inte. (Fritidsledaren)
