Brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen och trygghet i staden -En jämförande studie mellan Vallastaden och Skäggetorp

Örebro Universitet HumUs-institutionen Kulturgeografi

Brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen och trygghet i staden

En jämförande studie mellan Vallastaden och Skäggetorp

Lovisa Borg & Jessica Bäckman

Kandidatuppsats i kulturgeografi

Vårterminen 2020

Handledare: Ann-Cathrine Åquist

Sammanfattning

Studien syftar till att undersöka brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen, för att skapa ett tryggare samhälle. Huvudfokus har varit att utföra en jämförande studie av

stadsdelarna Vallastaden och Skäggetorp i Linköping. Uppsatsen syftar till att undersöka hur dessa skiljer sig åt utifrån de teoretiska utgångspunkter studien behandlar gällande

brottsförebyggande planering.

De teoretiska utgångspunkter som behandlas i studien är valda utifrån dess lämplighet för uppsatsens syfte, därmed läggs fokus på teorier och begrepp som behandlar

brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen i relation till trygghet. Bland annat används CPTED, Defensible space och Broken Windows, där inflytelserika författare är Oscar Newman, C. Ray Jeffrey, James Q. Wilsson, och George L. Kelling. Ytterligare teoretiska utgångspunkter som studien behandlar är trottoarer/gators upplevda trygghet, kameraövervakning, kvinnors upplevda trygghet och brottsförebyggande planering, där Jane Jacobs, Boverket, Carina Listerborn och BRÅ bland annat är ledande författare.

För att undersöka studiens syfte har tidigare teoretiska utgångspunkter använts och även utförda observationer i respektive stadsdelar. För att vidare erhålla ytterligare empiri har en intervju med en kommunpolis i Linköping ägt rum. Detta för att få en ökad förståelse för hur polisen arbetar kring brottsförebyggande åtgärder och hur de samarbetar med andra aktörer för att skapa en minskad brottslighet och ökad trygghet i samhället. Studiens empiriska material bestående av observationer och intervju har sammanställts och därefter har en analys genomförts för att få svar på syfte och frågeställningar som studien behandlar.

Resultatet av studien visar att den upplevda tryggheten påverkas av städers fysiska form, och att detta i sin tur har betydelse för brottsligheten i samhället. En god placering och utformning av bland annat byggnader, parker, centrumfunktioner och gång- och cykelvägar är en

förutsättning för att en informell övervakning överhuvudtaget ska kunna ske. Detta bidrar i sin tur till ett konstant rörelseflöde av människor, vilket kan minska brottslighet. Det

framkommer även att det inte är en enkel uppgift där endast en ensam aktör bär ansvaret, utan det krävs att ett flertal aktörer samverkar för att öka tryggheten och minska brottsligheten. Nyckelord: Defensible Space, Broken Windows, Crime Prevention Through Environmental Design, trygghet, fysisk planering, brottsförebyggande åtgärder, Vallastaden, Skäggetorp.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Avgränsningar ... 2

1.3 Disposition... 3

2. Teoretiska utgångspunkter... 3

2.1 Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) ... 4

2.2 Botrygg05 ... 6

2.3 Defensible Space ... 7

2.4 Broken Window Theory ... 8

2.5 Trottoarens funktioner: trygghet... 9

2.6 Stadsstrukturens betydelse för brottslighet ... 10

2.7 Miljonprogrammets negativa effekter ... 13

2.8 Kameraövervakning ... 14

2.9 Kvinnors upplevda trygghet ... 15

2.10 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter ... 16

3. Metod ... 17

3.1 Forskningsstrategi ... 17

3.2 Informationskällor ... 18

3.3 Val av forskningsmetoder för datainsamling... 18

3.3.1 Observationer ... 18 3.3.2 Intervju ... 20 3.4 Analysmetod ... 21 3.4.1 Analysprocess för observationer ... 22 3.4.2 Analysprocess för intervju ... 22 3.5 Etiska överväganden ... 23 3.6 Metodreflektion ... 24 4. Presentation av stadsdelar ... 25 4.1 Skäggetorp ... 25 4.2 Vallastaden ... 26 5. Empiri ... 27 5.1 Observationer ... 27 5.1.1 Skäggetorp ... 28 5.1.2 Vallastaden ... 29

5.1.3 Sammanfattning likheter och skillnader ... 30

5.2.1 Sammanfattning av intervju ... 34

6. Analys ... 34

6.1 Skäggetorp ... 35

6.2 Vallastaden ... 41

6.3 Jämförelse mellan Skäggetorp och Vallastaden ... 45

6.3.1 Sammanfattning av analys ... 48

7. Slutsatser ... 49

8. Litteratur och källförteckning ... 52

Bilaga 1 Observationsschema... 55

Bilaga 2 Observationsfakta... 56

1

1. Inledning

Under 1960-talet blev rädslan för brottslighet allt mer uppmärksammad. Arbetet med rädsla för brottslighet fortsatte även i USA och Storbritannien under 1970-talet, där undersökningar om brott mot privatpersoner och egendom var huvudfokus. Det var framförallt i större städer problematiken var som störst, och där människor upplevde mest otrygghet (Listerborn 2002, s 75).

Begreppen trygghet och säkerhet leder många gånger till förvirring. I Sverige används begreppet trygghet som en beskrivande eller upplevd känsla, snarare än vad som faktiskt innefattar säkerhet. Till dessa begrepp tillkommer även ytterligare synonyma begrepp. Medan trygghet ofta kan relateras till begrepp som oro och rädsla, syftar begreppet säkerhet istället till synonymer som självsäkerhet, tillit och avsaknad av sårbarhet. Då det finns ett flertal benämningar för dessa begrepp tenderar de också till att ha olika betydelse beroende på vem som använder sig av begreppen. Därmed kan det leda till missvisande svar i undersökningar om rädsla för att bli utsatt för brottslighet (Uittenbogaard, Ahlskog & Grönlund 2018, s. 17). Människor upplever ofta trånga, mörka, tomma utrymmen som skrämmande. Det finns därmed en relation mellan den fysiska miljön och människors upplevda rädsla. Studier tyder på att utformning av miljö och människors beteende påverkar hur människor trivs och upplever trygghet på en plats. Därmed har utformning avvegetation, bänkar, fönster, dörrar och hur skuggor och solljus faller stor betydelse för att människor ska känna trygghet i det offentliga rummet. Det finns även mänskliga faktorer som spelar in när det gäller trygghet på en plats. Många gånger beror rädsla på vilka som befinner sig på platsen, snarare än vad som finns där. Det kan handla om människor som är påverkade av alkohol eller narkotika, och därmed gör dem oförutsägbara. Det kan även vara ungdomar i grupp eller en främling som skapar oroskänsla (Uittenbogaard, Ahlskog & Grönlund 2018, s. 42–43).

Huvudfokus i studien är att studera stadsdelarna Vallastaden och Skäggetorp i Linköping. Detta beror på intresset i att undersöka stadsdelarnas kontraster i den fysiska utformningen, vilket kommer undersökas med hjälp av ett flertal brottsförebyggande teorier. Människors upplevda trygghet går ofta hand i hand med brottslighet i samhället, vilket studien också avser att undersöka.

2 1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen, för att skapa ett tryggare samhälle. Huvudfokus är att utföra en jämförande studie av stadsdelarna Vallastaden och Skäggetorp i Linköping. Uppsatsen syftar till att undersöka hur dessa skiljer sig åt utifrån de teoretiska utgångspunkter studien behandlar gällande brottsförebyggande planering.

• Frågeställning 1: Hur påverkar den fysiska miljön tryggheten i Vallastaden och

Skäggetorp?

• Frågeställning 2: Hur upplever polisen i Linköping (o)trygghet i relation till den

fysiska miljön?

• Frågeställning 3: Vilka brottsförebyggande åtgärder kan vidtas i Vallastaden och

Skäggetorp för att öka tryggheten? 1.2 Avgränsningar

Uppsatsen avgränsas till två stadsdelar i Linköping, Vallastaden och Skäggetorp. Anledningen till att studien avgränsas till Vallastaden och Skäggetorp ligger till stor del på att det finns en koppling till Linköping sedan tidigare, detta då en av oss som genomfört studien har varit bosatt i Linköping. I tidigare studier har vi även studerat Vallastaden och därmed väcktes ett intresse att återigen studera stadsdelen fast mer djupgående. I och med att studien bland annat syftar till att studera brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen, blev Skäggetorp också intressant att studera, då stadsdelen sticker ut som ett område med en ökad brottslighet och klassificeras som ett särskilt utsatt område. En fundering vi hade var att studera två liknande stadsdelar i Linköping men kom fram till att en jämförande analys ej hade varit möjlig på samma sätt om stadsdelarna var för lika varandra.

Vid uppstart av studien var tanken att studera brottsstatisk för respektive område och därmed redogöra djupgående för vilka brott som förekommer. Detta har dock valts att inte

genomföras då det inte går hand i hand med studiens syfte och det skulle bli ett alldeles för brett spektrum att studera alla typer av brott. Därför har enbart generella kopplingar för brottslighet dragits.

Utifrån de observationer som genomförts, kommer våra egna uppfattningar och tolkningar av platserna dokumenteras utifrån ett outsiderperspektiv, därmed kommer hänsyn inte att tas till de boendes upplevda trygghet i de två stadsdelarna som observeras. Tanken var till en början

3 att skicka ut enkäter i boendegrupper på Facebook för respektive stadsdelar för att erhålla de boendes upplevda trygghet. Problematiken som uppstod var att det enbart fanns en

boendegrupp på Facebook för Vallastaden och därmed gick det inte att utföra en korrekt jämförelse. Dock har viss information hämtats från Vallastadens boendegrupp. Sunday plogging är ett sådant exempel, och kommer beskrivas senare i studien.

En ytterligare aspekt som avgränsat vår studie är att det inte lagts något fokus på de sociala aspekterna, exempelvis socioekonomiska faktorer. Vid analys av respektive stadsdel är det viktigt att ha i åtanke att det inte enbart är den fysiska utformningen som genererar en ökad brottslighet och otrygghet. Dock har det inte gått att studera de sociala aspekterna då det inte går i linje med studiens syfte och frågeställningar då studien enbart studerar den fysiska miljön. Det hade, likt brottsligheten, även blivit ett för brett ämne att studera.

1.3 Disposition

I följande avsnitt presenteras studiens disposition.

Utefter studiens inledningskapitel kommer uppsatsen fortsättningsvis disponeras på följande sätt:

Det andra kapitlet redovisar de teoretiska utgångspunkter som uppsatsen baseras på. Det tredje kapitlet redovisar forskningsstrategi, metodval, informationskällor, sökbegrepp m.fl. som varit betydelsefulla för uppsatsen. I det fjärde kapitlet presenteras de två stadsdelarna, Vallastaden och Skäggetorp. Det femte kapitlet innehåller uppsatsens empiri där

observationer och intervjun med kommunpolisen presenteras. Det sjätte kapitlet redovisar uppsatsens analys och resultat. Observationsschemat ligger till grund för analysen och

presenteras övergripande, därefter följer en djupgående analys för respektive stadsdel samt en jämförelse av Vallastaden och Skäggetorp. Slutligen redogörs studiens slutsatser med

återkoppling till syfte och frågeställningar i det sjunde kapitlet.

2. Teoretiska utgångspunkter

I följande avsnitt presenteras de teoretiska utgångspunkter och begrepp som studien har sin utgångspunkt i. Dessa teorier är Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) som framtagits av C. Ray Jeffrey, Defensible Space som myntades av Oscar Newman och Broken Window Theory som växte fram genom James Q. Wilson och George L. Kelling.

4 Ytterligare teorier som redovisas i detta kapitel handlar om kvinnors upplevda trygghet, trottoarer/gators funktioner och kameraövervakning m.fl.

2.1 Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED)

Teorin Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) bygger på hur platsers utformning och design kan fungera som en brottsförebyggande åtgärd, där brott på en plats eller rädslan av att bli utsatt för brott kan minska genom dess utformning. Kriminologen C. Ray. Jeffrey myntade CPTED teorin år 1971, och det var även genom denna teori som den fysiska miljön kopplat till säkerhet fick ett allt större fokus (Iqbal & Ceccato 2016, s. 151– 152).

CPTED utgår ifrån sex principer för att beskriva teorin. Dessa är target hardening, territoriality, surveillance, access control, activity support och image of the

place/maintenance.

Target hardening handlar om hur en plats eller ett utrymme utformas, för att förhindra att brottsliga gärningar sker. Ett exempel på en åtgärd för att förhindra detta är att sätta lås på exempelvis ett förråd, eller genom andra fysiska hinder som dörrar, fönster och staket för att säkerställa att obehöriga personer inte kan ta sig in på en privat egendom. Denna princip syftar även till att minska risken för stöld och skadegörelse inom offentlig miljö. Territoriality är istället en princip som beskriver hur en viss plats, genom dess utformning kan skapa en känsla av ägande för individen. Denna princip talar även för vikten av att en viss plats eller utrymme har ett eget syfte, vilket på så sätt även kan reglera tillgängligheten och nyttjandet av platsen, då utformning spelar stor roll för att människor ska vilja vistas på platsen eller

utrymmet (Iqbal & Ceccato 2016, s. 152–153).

Surveillance är den princip som är mest välkänd och omtalad. Denna bygger på övervakning, vilket kan förekomma i olika former. Detfinns sådan övervakning som är mer formell, där tekniska lösningar som bland annat kameror används som hjälpmedel för att göra ett område säkrare och tryggare. Det kan även vara övervakning genom individer som utnyttjar platsen, exempelvis butiksägare eller säkerhetsvakter. Hur den fysiska utformningen ser ut påverkar alltså övervakningen på en plats, därmed är det viktigt att placera fönster, trappuppgångar, belysning etc. för att denna övervakning ska vara möjlig. Ett annat sätt att övervaka en plats kan vara genom att människor rör sig och befinner sig i det offentliga rummet, det kan vara en person som är ute och går en promenad eller några som arbetar på ett fik. Därmed sker en

5 slags informell övervakning av de personer som vistas på den specifika platsen. Utifrån Access control upprätthålls en form av kontroll över en egendom genom fysiska hinder som barriärer, bommar, portar eller stängsel. Brottsligheten kan minska genom att kontrollera människors sätt att röra sig i mindre zoner eller på platser genom sådana fysiska hinder (Iqbal & Ceccato 2016, s. 152–153).

Activity support ska fungera som ett positivt hjälpmedel där individer samverkar med

varandra, för att förebygga brott. Tanken är att både invånare och andra användare av en plats uppmuntrar varandra till att upprätthålla en attityd med syfte att avskräcka andra från att begå brottsliga handlingar. Den sista principen är image of the place/maintenance och bygger på att hur välskött en byggnad eller plats är kan leda till olika utfall. Hur ett område uppfattas

estetiskt har betydelse för ett områdes upplevda trygghet, då välskötta miljöer tenderar till att upplevas säkrare då de upplevs vara väl omhändertagna av människor. Här sker en slags övervakning över platsen då människor bryr sig om området eller miljön. Risken för brott är istället högre i områden som är mindre välskötta, då människor inte har kontroll över dessa på samma sätt och speglar därför en mindre betydelsefull plats (Iqbal & Ceccato 2016, s. 152– 153).

Det har dock inte varit helt lätt att implementera dessa principer i den svenska

samhällsplaneringen. Samtidigt som CPTED har betydelse för dagens planering av samhället, fungerar endast principerna för teorin som vägledning och är inte bindande regler som måste följas i planeringen. Det var inte förrän i slutet av 1900-talet som CPTED fick sitt avstamp i Sverige. Anledningen till detta beror på att den brottsförebyggande metoden/ modellen som används i de nordiska länderna grundar sig i en samverkan mellan social välfärdspolitik och situationsförebyggande strategier. Planering av transporter, parker och bostäder är några av de områden som CPTED principerna innefattar. Det var även under den här tiden (1990-talet) som samhället tog en ny vändning och förändrades. Nu flyttades fokus om brottsförebyggande åtgärder, från den fysiska miljön (mindre uppmärksamhet kring CPTED teorin) till ett nytt fokus gällande polisens insatser och dess samspel med individerna i samhället, för att öka tryggheten och minska brottsligheten. Stockholmspolisen införde ett dokument som heter Botrygg05, år 2005 för att applicera CPTED riktlinjer i bostadsbyggandet, vilket gav en nytändning av CPTED principerna även om de inte är tvunget eller lagstadgat att följa dessa (Iqbal & Ceccato 2016, s. 152).

6 Författarna Lawrence J. Fennelly och Timothy Crowe har skrivit boken “Crime Prevention Through Environmental design” (2013), och beskriver bland annat betydelsen av ljus och belysning på platser. De hävdar att syftet med belysning på en plats handlar om ett

säkerhetsperspektiv, men också synliggörandet av människor som befinner sig och verkar på platsen. Författarna menar också att trots att det finns utomhusbelysning längs gator

exempelvis, är dessa ofta placerade på ett sätt som gör att hela gaturummet inte täcks av belysningen. Därmed kan trottoarer sakna god belysning där människor rör sig, till skillnad från gatan som redan lyses upp av bilarnas strålkastare. Fennelly & Crowe trycker därmed på vikten av att som planerare ta till sig av CPTED principerna för att förhindra brott och planera för samhällen där människor känner sig trygga, både under dag och nattetid (Fennelly & Crowe 2013, s. 83). Författarna beskriver också att många studier tyder på att CPTED

principerna har minskat brottsligheten och även rädslan för att bli utsatt för brott, flera studier i USA tyder på att tryggheten har ökat och att brottsligheten minskat vid bland annat

parkeringsplatser och bostadsområden genom dessa brottsförebyggande åtgärder som CPTED bygger på (Fennelly & Crowe 2013, s. 13).

2.2 Botrygg05

Dokumentet Botrygg05 som nämnts ovan har tagits fram av Stockholmspolisen, där syftet är

att minska brottslighet genom den fysiska utformningen, och därmed “bygga bort” otrygghet i bostadsmiljöer. Det finns fyra dominerande perspektiv på situationell

brottsprevention. Situationell brottsprevention innebär att sätta stopp och försvåra en gärningsmans brottsliga handlingar. Rationalitet (rational choice), rutinaktivitet (routine activity), social desorganisation (social desorganisation) och territorialitet (defensible space). Det första perspektivet rationalitet syftar till brottslingens bedömning av vad denne “tjänar” på att begå brottet, och hur lätt eller svårt det är att bli upptäckt. Rutinaktivitet handlar istället om att det finns tre kriterier som behöver uppfyllas för att ett brott ska äga rum. Det beror på hur motiverad gärningsmannen är att begå brottet, om det finns ett passande objekt eller offer, och slutligen om det finns någon chans att bli upptäckt genom övervakning eller uppsikt. Perspektivet territorialitet syftar till en plats legitimitet och dess koppling till det privata och offentliga rummet. Det handlar om vem eller vilka som ansvarar för att upprätthålla kontroll över området eller ytan. Det fjärde och sista perspektivet är social desorganisation vilket innebär att människors socioekonomiska förhållanden kan bidra till brottslighet. Exempelvis kan kriminalitet uppstå i fattiga områden, för att hitta “lösningar” på arbetslöshet eller låg utbildning (Polismyndigheten Stockholms län 2006, s. 5).

7 Genom att förstå hur brott uppkommer kan det även ge kunskap om hur de kan förebyggas. Stockholmspolisen beskriver att det krävs ett samspel mellan både situationellt och socialt brottsförebyggande åtgärder. De fyra perspektiven kan bidra till att bland annat försvåra brottslighet, genom fysiska hinder som lås på dörrar och tillträdeskontroller. Övervakning, belysning, patrullering och larm kan också avskräcka från att begå brott. Att exempelvis ta bort graffiti ger signaler om att brottet var mindre lönsamt, vilket också kan fungera som en brottsförebyggande åtgärd (Polismyndigheten Stockholms län 2006, s. 2).

2.3 Defensible Space

År 1972 myntade Oscar Newman, stadsplanerare och arkitekt sin teori Defensible Space. Newman menade att det behövde finnas en territoriell kontroll för att minska brotten i samhället. Han hävdade att de skillnader mellan privata och offentliga rum behöver tydliggöras och att de område som grannskap och hushåll övervakar genom informell och social kontroll behöver utvidgas. Newman menar att utformningen av byggnader behöver styras genom att placera ingångar och entréer systematiskt och inte underlätta för exempelvis inbrottstjuvar med flera möjliga flyktvägar. För att människor ska kunna hålla uppsikt och ha kontroll över ett område menar Newman att utomhusmiljön behöver utformas på ett sätt så att människor vill vistas där. Ett sådant exempel kan vara möjligheten till aktiviteter utomhus då människor i rörelse kan bidra till en ökad trygghet. Detta skapar även en känsla av att platsen eller området är under uppsikt, vilket kan avskräcka människor från att begå brott

(Uittenbogaard, Ahlskog & Grönlund 2018, s. 46–47).

Newman drog en koppling mellan områden som domineras av flerbostadshus och brottslighet, där han menade att människor inte kände en lika stark ansvarskänsla för sitt kvarter som i andra, exempelvis villaområden. Därmed saknade områden bestående av flerbostadshus den naturliga övervakning som människor tenderar att ha över ett kvarter. Newman menar också att det finns kopplingar mellan mindre brott, som vandalism, inbrott och rån samt avsaknaden av social kontroll. Detta beskriver han genom att människor inte har någon kontroll över det som sker i utrymmet utanför deras egen ytterdörr. Newman påpekar att när ett utrymme klassas som offentligt känner människor ingen skyldighet till att “övervaka” det längre. Därmed blir risken för sådana typer av mindre brott som beskrivs ovan, allt mer vanligt då det inte är någon som har kontroll eller övervakar utrymmet. När människor istället känner samhörighet till varandra i sitt grannskap och kan tyda varandras rörelsemönster, livsstil och

8 boende, skulle dessa brott kunna förhindras genom den samlade viljan av att “skydda” sitt område mot brott genom social kontroll (Knox och Pinch 2010, s. 215).

Defensible Space innefattar de brottsförebyggande åtgärder som privatpersoner kan vidta, det handlar inte om de politiska ingrepp som regeringen gör för att minska kriminalitet i

samhället. Newman hävdar också att denna teori för människor samman oavsett bakgrund, inkomst eller etnicitet. Det är dessa människor som tillsammans stänger kriminella ute och motverkar brottslighet. Defensible Space kan också vara ett viktigt åtagande för framförallt låginkomsttagare då känslan av att göra något viktigt för samhället och delta i den vardagliga interaktionen mellan människor kan öka mobiliteten (Newman 1996, s. 9).

2.4 Broken Window Theory

Artikeln “Broken Windows” publicerades 1982 i The Atlantic av George L. Kelling och James Q. Wilson. Teorin bakom Broken Windows uppkom under mitten av 1970-talet när staten New Jersey startade projektet “Safe And Clean Neighbourhoods Program”. Detta projekt drevs av poliser som patrullerade till fots i olika områden för att öka tryggheten i områdena. Samtidigt som bevakningen till fots möttes av kritik, ansågs det vara ett effektivare sätt att nå ut till människorna i området och vinna deras tillit, än om poliserna skulle ta sig runt med bil när de patrullerade. Även om människorna i området kände sig tryggare av att poliserna närvarade på det här sättet, minskar inte brottsligheten. Teorin bakom begreppet Broken Windows grundar sig i att områden som präglas av förfall, klotter och nedskräpning ofta saknar uppsikt och kontroll. Om en byggnad har ett krossat fönster, tenderar den till att råka ut för fler krossade fönsterrutor inom en snar framtid, om rutan inte lagas omgående. Detta beror på att byggnader som ser ut på det här viset ger sken av att inte vara

betydelsefulla, och att människor inte bryr sig om dem. Är en byggnad istället välskött och ger intryck av att vara väl omhändertagen är risken mindre att bli utsatt för vandalisering (Kelling & Wilson 1982, s. 1–3).

Kelling & Wilson menar att det inte är ovanligt att människor är rädda för att bli utsatta för brott. Dock menar de att det inte alltid behöver vara kriminella personer de är rädda för, utan det handlar ofta om oförutsägbara personer som kan vara påverkade av exempelvis narkotika, alkohol eller rentav högljudda folksamlingar (Kelling & Wilson 1982, s. 1).

Polisens närvaro skapar även möjlighet för invånarna att samtala och på så sätt skapa en relation till polisen, vilket kan vara svårare ifall polisen endast cirkulerar i området i en bil.

9 Detta kan även vara ett sätt för invånarna att bibehålla en social kontroll över ett område då de känner av polisens närvaro, vilket i sin tur kan leda till en större självsäkerhet för invånarna själva att upprätthålla en social kontroll och minska brottsligheten (Kelling & Wilson 1982, s. 6).

Samtidigt som social kontroll är något positivt enligt Kelling & Wilson, finns det andra som hävdar att det finns en form av negativ, informell social kontroll. I Sverige berör det främst utsatta områden med ett tydligt övertag av gängkriminalitet samt patriarkalisk kvinnokontroll i det offentliga rummet. En sådan negativ syn på social kontroll begränsar den naturliga övervakningen och individens sätt att delta i aktiviteter på en plats, vilket i sin tur har en negativ effekt på tryggheten (Uittenbogaard, Ahlskog & Grönlund 2018, s. 52).

2.5 Trottoarens funktioner: trygghet

Jane Jacobs (2004, s. 51) hävdar att gator och trottoarer har en avgörande roll för staden men betonar att gator enbart är en abstraktion och får först en mening när det uppkommer andra funktioner samt byggnader i förhållande till gatorna. Det är på gatorna/trottoarerna som det mesta sker och det är även där som tryggheten respektive otryggheten uppstår. Jacobs beskriver att om en stad eller stadsdel anses vara trygg/otrygg, är det oftast kopplat till att gatorna/trottoarerna anses vara trygga/otrygga. När mänskligheten upplever att en viss gata eller trottoar är otrygg, används gatan mindre och på så sätt ökar otryggheten.

Jacobs (2004, s.57) beskriver att det finns tre huvudegenskaper som en gata/trottoar måste ha för att dra till sig främlingar och skapa deras existens till en säkerhetsfaktor. Dels krävs det att det finns en tydlig gräns mellan vad som anses vara det privata samt det offentliga rummet. Något som är vanligt förekommande i främst kommunala bostadsområden och förorter är att gränsen mellan det offentliga och privata rummet, suddas ut, vilket Jacobs hävdar är en problematik. Den andra egenskapen som måste finnas på en gata för att bringa trygghet är att det finns så kallade “ögon på gatorna”. “Ögon på gatorna” innebär att det exempelvis finns restauranger, butiker samt andra verksamheter som gör att människoflödet ökar då det lockar både invånare och främlingar till platsen, vilket i sig innebär att desto fler människor som vistas på en plats, desto fler “ögon på gatan” blir det. Den sista egenskapen är kopplat till de två första huvudegenskaperna och innebär att gatorna/trottoarerna måste användas

kontinuerligt. Detta för att upprätthålla ett folkflöde och samtidigt bidra till en övervakning som sker via “ögon på gatan”.

10 Jacobs (2004, s. 58) betonar att den upplevda tryggheten på gator är större på mindre orter än i storstaden då den sociala kontrollen är lättare att upprätthålla på mindre platser då det inte förekommer främlingar i lika stor grad. I relation till detta poängterar Jacobs att det är meningslöst att försöka skapa nya tryggare platser i den fysiska miljön i olika stadsdelar, i form av bland annat innergårdar och lekplatser. Detta för att gatorna utgör otryggheten och även om vissa platser blir trygga, kvarstår otryggheten på gatorna.

Jacobs (2004, s. 58) beskriver att en grundförutsättning för att gator/trottoarer ska ha så kallade “ögon på gatan” och skapa en ökad trygghet är att det finns ett utbud av butiker och andra inrättningar längst med gatorna. Detta gör att det sker en naturlig övervakning på såväl dagtid som kvällstid. Hon menar även att olika typer av verksamheter har olika öppettider på dygnet, vilket bidrar till att människoflödet varierar på dygnet.

2.6 Stadsstrukturens betydelse för brottslighet

Boverket (1998, s. 63) exemplifierar i rapporten Brott, bebyggelse och planering att hur stadens strukturer är utformade, vart verksamheter är lokaliserade, hur det kollektiva

trafiknätet ser ut och hur stadens gatustruktur är utformad påverkar den upplevda tryggheten. Dessa faktorer är även avgörande för hur hög kriminalitet som uppstår i vissa områden och hur lätt det är att begå vissa brott. Många stadsdelar är utformade på ett sätt som underlättar brottslighet och en ökad otrygghet. Boverket exemplifierar dessa miljöer där områden ligger ödsligt till, vilket bidrar till att det inte finns en kontinuerlig övervakning över områdena. Otryggheten påverkar främst kvinnor och äldre och tenderar till att många individer väljer att avstå från att vistas i offentliga miljöer. Dessa offentliga miljöer är främst torg,

gator/trottoarer samt parker. I rapporten från Boverket beskrivs detta som ett stort problem och menar att det skapas barriärer och försvårar att delta i det offentliga livet. Den fysiska utformningen har stor betydelse på människans sociala liv.

I områden där det finns en större andel boende med svaga sociala och ekonomiska resurser finns det en större otrygghet och en ökad brottslighet. I dessa områden anses ofta den sociala kontrollen vara lägre, vilket bidrar till en ökad risk för att bli utsatt för brott och att känslan av otrygghet ökar (Boverket, 1998, s. 29).

Forskning tyder på att stadens uppbyggnad och struktur påverkar brottsligheten i allra högsta grad. Hur olika områden är uppbyggda genom den fysiska miljön har en central betydelse för risken att både begå brott och att bli utsatt för brott. Boverket (1998, s. 69–70) betonar att

11 stadens storlek, funktionsuppdelning och stadsplanemönster är viktiga komponenter som är bidragande faktorer för trygghet respektive otrygghet. När det kommer till städers storlek visar forskning på att brottslighet och otrygghet främst är ett storstadsproblem.

Befolkningsmängden och befolkningstätheten utgör i sig en ökad brottslighet. I rapporten problematiseras även att idealet att forma en stad utifrån en funktionsuppdelning kan öka otryggheten och risken för brott, då en uppdelning av olika funktioner bidrar till att det inte finns en koncentration av människor på olika platser. Detta gör att vissa platser blir

folktomma vid olika tider på dygnet.

Boverket går djupare in på faktorer i den fysiska miljön och skriver om viktiga åtgärder som behöver vidtas för att skapa trygghet.

Boverket (1998, s.80) menar att gång- och cykelvägar som är belägna i bland annat

skogsdungar, parker eller natursköna områden kan upplevas tryggt och trevligt under dagen då det är ljust ute. Samtidigt betonas det i rapporten att det är viktigt att det finns alternativa gång- och cykelvägar som är belägna där det finns andra människor under kvällstid då det är mörkt ute. Det är på så vis viktigt att det finns gång- och cykelvägar på bebodda gator eller längst en bilväg. Det bidrar till att det finns en naturlig övervakning av människor om något skulle ske, vilket inte finns på samma sätt om en gång- och cykelväg enbart är dragen i ett naturområde. Ur ett trygghetsperspektiv är det viktigt att ta hänsyn till detaljutformningen när gång- och cykelvägar planeras. Boverket betonar att överblickbarheten är en bidragande faktor till om en gång- och cykelväg upplevs trygg eller ej. Boverket skriver att det inte får finnas någon skymmande växtlighet samtidigt som det är viktigt att gång- och cykelvägarna har en belysning som är jämn och inte bländande. När det sker utformning av gator/trottoarer skall dessa vara breda så att gång- och cykeltrafikanter kan mötas. Ytterligare en

trygghetsåtgärd är att det finns bänkar längst med gator/trottoarer. Detta gör att

förbipasserande kan stanna till en stund, vilket bidrar till ett ökat människoflöde och en ökad övervakning.

När det kommer till gång- och cykeltunnlar och broar upplevs dessa ofta otrygga, vilket resulterar i att många människor väljer att undvika dessa. Istället väljer många individer att ta sig över en hårt trafikerad väg, vilket inte är trafiksäkert. Här menar Boverket (1998, s. 81) att säkerheten och tryggheten ställs mot varandra. För att gång- och cykeltunnlar skall upplevas trygga måste dessa ha vissa egenskaper. Tunnlar ska vara så korta som möjligt för att vara överblickbara samtidigt som de inte får vara smala och trånga utan snarare breda. Boverket

12 poängterar att det är viktigt med en god belysning och att det inte får finnas någon pelare eller liknande som skymmer sikten. Ytterligare en trygghetsåtgärd i den fysiska utformningen när det kommer till tunnlar, är att det bör vara tydligt vart tunneln leder. Broar bör inneha samma egenskaper som gång- och cykeltunnlar skall ha.

Parkeringshus och parkeringar är välkända att upplevas otrygga och är en plats där det förekommer en hög brottslighet. Speciellt anses parkeringshus som är uppbyggda på flera våningar och garage under marknivå vara otrygga. Dessa finns oftast i storskaliga

bostadsområden och i centrum där dessa parkeringsplatser är den enda parkeringsmöjligheten. Boverket (1998, s. 82) betonar i rapporten att parkeringshus och parkeringar kräver vissa egenskaper för att skapa trygghet men oftast saknar dessa egenskaper idag. Otryggheten som många upplever till parkeringshus och parkeringar är generellt att dessa har pelare, dolda hörn, väggar mot omgivningen, dåligt belysta, mörka samt att trappor och hissar i anslutning till parkeringarna är avskilda och ej överblickbara. Boverket poängterar att trygghetsåtgärder måste vidtas för att skapa en ökad trygghet. Några åtgärder som de anser är viktiga är att dela in parkeringshus och parkeringar i mindre enheter. De menar även att bra belysning,

kameraövervakning, överblickbarhet, ljusa färger och gallerburar där det går att låsa in bilen är egenskaper som en parkering skall ha för att öka tryggheten. Boverket tar även upp ett exempel från Kanada och Österrike där specifika parkeringsplatser enbart är till för kvinnor. Dessa platser som är avsedda för kvinnor finns nära utgången till parkeringshus/parkeringen. Boverket (1998, s. 83–84) betonar att hur bostäder i centrum är utformade har en central betydelse för hur tryggheten upplevs i städer. De menar att bostäder i centrum alltid är i behov av en god utformning för att förebygga en minskad brottslighet och en ökad trygghet. I

Boverkets rapport lyfts Newmans teorier fram. Newman poängterar att bostäder som är placerade längst stadsgator alltid bör indelas så att det underlättar uppfattningen om vad som är privat, halvprivat, halvoffentligt och offentligt. Han menar att genom att skapa en tydlig gräns mellan dessa skapar det en bestämd tillhörighet till en byggnad eller kvarter och samtidigt tydliggörs ansvarsförhållandena. Genom att utforma olika bostadsområden i centrum utifrån privat, halvprivat, halvoffentligt och offentligt bidrar det till en bättre

övervakning i bostadsområdena och centrum. Newman pekar på några särskilt viktiga faktorer i utformningen av att skapa trygga bostadshus vid stadsgator i sin bok Design guidelines for creating defensible space. Bland annat betonar Newman att det är viktigt med val av

byggnadstyp och indelning av mark. Detta för att så få familjer som möjligt delar samma entréer. Det ska även finnas en tydlig tanke när buskar, stängsel och byggnader placeras.

13 Genom att ta hänsyn till dessa aspekter sker en tydlig definition för vilka tomter som tillhör respektive familjer. Newman påpekar även att valet av byggnadstyp och dess placering skall utformas så att det finns ett fysiskt sammanhang mellan den närmast liggande utemiljön och husets insida. Slutligen menar han att placering av anläggningar, exempelvis parkeringar och rekreation, bör finnas inom den yta som är definierad för användning av vissa boenden. Naturområden och parker är viktiga inslag i våra svenska städer idag. På dagtid bidrar dessa till en trevlig miljö som erbjuder aktiviteter och upplevelser. Samtidigt som naturområden och parker upplevs trygga under dagtid, upplever många att dessa kan upplevas otrygga under kvällstid. Speciellt kvinnor känner en ökad otrygghet gentemot parker under kvällstid då det är mörkt ute. Många upplever att buskage och dålig belysning tenderar till att parker är svåra att överblicka, vilket bidrar till att individer kan känna sig osedda om något skulle inträffa. Gångsystem och stigar i rekreationsområden saknar oftast belysning och även om det finns upplevs dessa platser otrygga då de ligger i skymundan. Boverket (1998, s. 84–85) menar att parker som har ett centralt läge kan dra till sig unga gäng men framförallt missbrukare. Parker blir på så vis en plats där det kan förekomma olaglig försäljning av droger. Bilden som skapas av parker tenderar till att många människor inte vill vistas på platsen under kvällstid och väljer istället att gå på trottoarer, där det förekommer ett större människoflöde som bidrar till en bättre informell övervakning. Boverket ser detta som ett problem och poängterar att det är viktigt att utforma parker och naturområden så att dessa upplevs trygga, även under kvällstid. För att skapa en ökad trygghet behöver gångvägar i parker utformas så att dessa är lätta att överblicka. För att skapa en överblickbarhet bör buskage eller annat som kan skymma sikt, placeras så långt bort från gångvägar som möjligt. Författarna betonar även att en god och jämn belysning bör finnas samt olika verksamheter i form av exempelvis en kiosk som skall bidra till ett ökat människoflöde och därmed bidra till en informell social kontroll. Det är även viktigt att miljön i parker skall vara trivsamma och vackra så att det lockar individer till platsen.

2.7 Miljonprogrammets negativa effekter

Grundtanken med miljonprogrammen under 1960–1970-talet var främst att bygga bort den rådande bostadsbristen. Idealet var att samla bostäder i stora enheter, vilket skulle möjliggöra en bärande service. Miljonprogrammet var uppbyggt på storskalighet vilket ansågs både tekniskt rationellt och ekonomiskt. Storskaligheten som miljonprogrammet förde med sig

14 bidrog till stereotypa bostadsområden som tenderar till en likartad

befolkningssammansättning (Boverket, 1998, s 16).

Boverket (1998, s.16) poängterar att i och med att miljonprogramsområden kom att bli identiska bidrog det till att många boende i områdena hade svårt att känna tillhörighet, detta på grund av att områdena ansågs identitetslösa. Sådana identitetslösa områden bidrog även till svårigheter att etablera och upprätthålla ett socialt nätverk. Boverket hävdar att

storskaligheten som följer miljonprogrammet bidrog till stora hus med många inneboenden, vilket gör det svårt att ta gemensamt ansvar då flera av dem boende i områdena inte vet vilka grannar de har. Att miljonprogrammet är uppbyggt på storskalighet kan det bidra till att det inte finns en tillhörighetskänsla, vilket vidare kan skapa känslan av maktlöshet.

Poängen med en blandad bebyggelse gick förlorad och miljonprogramsområden kom att bygga på bostadsområden med separerade funktioner. Ur ett trygghetsperspektiv betonar boverket att när det inte finns en blandad bebyggelse med intilliggande funktioner, bidrar det till att det inte finns ett kontinuerligt folkflöde vid vissa tider på dygnet. Under de tider då vissa platser är folktomma, skapas fler brottstillfällen (Boverket, 1998, s 16).

Under 1960–1970 talet då miljonprogrammen byggdes låg stort fokus på trafikseparering. Detta innebar att det fanns ett vägnät för gång- och cykeltrafikanter och ett vägnät för

biltrafik. Under denna period var fokus riktat på trafiksäkerhet och det var det som styrde den fysiska utformningen. På senare år har flera områden kommit att bli uppbyggda genom att de olika trafikslagen blandas, vilket boverket (1998, s. 66) betonar är viktigt för att skapa en ökad trygghet. De menar dock att trafiksäkerheten kan komma att försämras i och med detta. En studie som har genomförts av BRÅ, visar att de områden som har högst brottslighet är ofta i förortsområden som är uppbyggda på miljonprogrammet. I dessa områden är det vanligt förekommande där brottslingarna själva bor i området (Boverket, 1998, s 29).

2.8 Kameraövervakning

I brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapport “Kameraövervakning i brottsförebyggande syfte” (2003) står det att det finns olika typer av brottsförebyggande åtgärder, ofta talar man om två sådana åtgärder. Det handlar om situationella åtgärder, och sociala åtgärder. De situationella åtgärderna syftar till att bryta och försvåra de tillfällen en gärningsman utnyttjar och tar för att begå brott. Att förändra människors beteende och benägenhet att utföra brottsliga handlingar, handlar istället om de sociala åtgärderna som bör vidtas. Kameraövervakning kan fungera

15 som en avskräckande funktion, då människor känner sig iakttagna. Det kan också vara en möjlighet för att kunna avbryta ett pågående brott eller vara ett hjälpmedel när det gäller utredningar av brott. Om människor är medvetna om att en plats eller ett område övervakas genom kameror, kan det också bidra till en ökad trygghet. Kameraövervakning är alltså en form av situationell åtgärd när det gäller brottsprevention (BRÅ 2003, s. 10).

Även om kameraövervakning syftar till att avskräcka brott och skapa en ökad känsla av trygghet, finns det även risker med en sådan typ av övervakning. Det kan ge motsatt effekt, då kameror också kan signalera att en plats är farlig. Behövs det kameraövervakning på en plats kan det också säga något om platsen eller området, då en trygg plats eventuellt inte skulle vara i behov av övervakning. Att platser ständigt övervakas genom kameror kan också kränka den personliga integriteten (varje individ har rätt mot fysiska och psykiska intrång i ett område) och uppleva en känsla av att vara kontrollerad av staten (BRÅ 2003, s. 18–19).

2.9 Kvinnors upplevda trygghet

Carina Listerborn (2002 s. 8–9) har skrivit avhandlingen “Trygg stad-diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och lokal praktik”. Listerborn menar att det var under 1960-talet rädslan för brott började undersökas i västvärlden. Det framgick tydligt att det var kvinnor som var mer rädda för att bli utsatta för brott, än män, även om statistiken tyder på att män i större utsträckning blir utsatta för brott än kvinnor. De typer av brott som kvinnor känner mest rädsla att bli utsatta för är våldtäkter och sexuellt våld. Listerborn menar också att det offentliga rummet anses vara den mest otäcka och läskiga platsen att bli utsatt för ett brott på, trots att brottsstatistiken tyder på att de flesta våldsbrotten begås av någon som personen i fråga känner, och i många fall i individens egen hemmiljö.

Listerborn beskriver även hur brottsprevention har betydelse för det offentlig såväl det privata rummet. Hon hävdar att brottsförebyggande åtgärder ofta syftar till att skydda det privata rummet från obehöriga, där hinder som ska motverka exempelvis inbrott är en central del. Listerborn beskriver hur det offentliga rummet eftersträvar en kollektiv ordning, medan det privata rummet förväntas att redan upprätthålla en trygg miljö. Detta sätt att se på trygghet i privata och offentliga rum har fått utstå en del kritik av feministiska forskare. Kritiken riktar sig främst till att våld i stor utsträckning sker i hemmet, i den privata sfären och inte i det offentliga rummet. Därmed krävs en omstrukturering kring synen och arbetet med trygghet i privata och offentliga rum (Listerborn 2002, s. 19).

16 Att undersökningar visar att kvinnor känner sig mer otrygga än män, kan delvis bero på att de samhälleliga strukturerna gör det mer socialt accepterat för kvinnor att visa sig svaga än för män. Därmed kan dessa undersökningar vara missvisande om män svarar att de känner sig trygga i samhället för att de förväntas att göra det, när det egentligen kan vara så att även män känner sig otrygga (Uittenbogaard, Ahlskog & Grönlund 2018, s. 35).

2.10 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter

Sammanfattningsvis menar författarna att flera faktorer påverkar (o)tryggheten och beskriver att ett flertal brottsförebyggande åtgärder går att vidta för att öka tryggheten. Å ena sidan handlar det om att upprätthålla en god fysisk miljö där vandalisering bör återställas så fort som möjligt. Å andra sidan bör insatser tillämpas för att inte motivera till brottslighet. Något som respektive författare betonar är att den informella kontrollen är viktig för

brottsbekämpande och är en bidragande faktor till att skapa ett tryggt samhälle. Den informella kontrollen skapas genom stadens utformning.

De teoretiska utgångpunkterna som redovisats ovan går hand i hand med varandra och vävs därför samman i analysavsnittet där de analyseras. Samtidigt har vissa teoretiska

utgångpunkter fått ett större utrymme än andra. Inom de teoretiska utgångpunkterna har tre teorier större fokus i studien. En av dessa är CPTED som Iqbal & Ceccato (2016, s. 152–153) menar innefattar sex principer gällande brottsprevention. Dessa principer handlar bland annat om hur platser bör utformas för att förhindra att brottslighet sker. Det kan också handla om övervakning i olika former, både informell samt formell övervakning. Hur människor samverkar med varandra för att förebygga brottsliga gärningar är också en viktig del.

Uittenbogaard, Ahlskog, Grönlund (2018, s. 46–47) beskriver teorin Defensible space, vilket är ytterligare en teori som har en central del för studien. Där gränsdragningar mellan privata och offentliga rum behöver tydliggöras samt att ingångar och entréer behöver placeras systematiskt för att inte underlätta för brottslingar att fly. Den tredje teorin är Broken

Windows-teorin som handlar om vikten att reparera trasiga fönster omgående för att undvika att fler fönster krossas. Polisens närvaro är även viktig för att skapa en relation till en stads medborgare Kelling & Willson (s. 1–3). Dessa tre teorier har format observationschemat som presenteras i empirin. Utifrån de teoretiska åtgångpunkterna har en förståelse skapats för relationen mellan brottslighet, trygghet och den fysiska miljön. Därefter har dessa teman använts för att utforma den intervjuguide som använd vid intervjun och presenteras, likt observationer, i empiravsnittet.

17 I nästkommande avsnitt presenteras metodvalet mer ingående.

3. Metod

I följande avsnitt presenteras metodkapitlet som innehåller forskningsstrategi,

informationskällor, val av forskningsmetoder för datainsamling, analysmetod, etiska och praktiska överväganden samt metodreflektion.

Uppsatsen är baserad på en jämförande studie av stadsdelarna Vallastaden och Skäggetorp i Linköping. Syftet är att undersöka hur brottsförebyggande åtgärder i den fysiska planeringen påverkar människors upplevda trygghet. Ambitionen har varit att studera dessa stadsdelar med hjälp av ett flertal brottsförebyggande teorier, en intervju med en kommunpolis samt

observationer av stadsdelarna. 3.1 Forskningsstrategi

Studien är baserad på en kvalitativ metod, där intervjuer och observationer är en central del för att få svar på studiens frågeställningar.

Holme & Solvang (1997, s. 92–93) menar att en kvalitativ metod grundar sig i att forskaren (vi som studerar) försöker sätta sig in i den situation som den undersökte befinner sig i, genom dennes ögon. Den kvalitativa metoden präglas av en närhet mellan forskaren och forskningsobjektet. Närheten mellan den studerande och studerade bidrar även till en

kunskapsutveckling som är en viktig del i den kvalitativa metoden. Denna princip handlar till stor del om fysisk närhet, vilket är viktigt för att båda parter ska känna tillit till varandra. Jacobsen (2015, s.86–87) menar att det finns ytterligare fördelar med att använda sig av en kvalitativ metod menar Jacobsen är att närheten som skapas mellan den/det som undersöks och forskaren, skapar en öppenhet. Öppenheten bidrar till att forskaren i liten grad har bestämt sig för vad hen ska söka efter och är öppen för vad den undersökta säger. Författaren betonar att kvalitativa metoder är flexibla, vilket innebär att problemställningen som studien syftar till alltid kan ändras i efterhand. Genom flexibiliteten blir processen interaktiv, vilket innebär att det alltid går att gå tillbaka och ändra datainsamlingsmetoden under undersökningens gång. Detta tenderar till att skiljelinjen mellan datainsamling och analys ofta kan anses oklara då den kvalitativa undersökningsprocessen ses som en interaktiv process.

18 Utifrån de egenskaper som en kvalitativ metod innefattar, anses metoden vara bäst lämpad för att besvara studiens syfte och frågeställningar.

3.2 Informationskällor

För att hitta relevant information för uppsatsen har vi sökt och inhämtat material från Örebro Universitets databaser, Primo och Libris. En del information har även hämtats från referenser i redan funna källor, en så kallad snöbollseffekt. Observationer har genomförts i respektive stadsdel och en intervju med en kommunpolis i Linköping har även genomförts.

Sökord som använts för studien är: Defensible Space, Broken Windows, Crime Prevention Through Environmental Design, trygghet, fysisk planering, brottsförebyggande åtgärder, Vallastaden, Skäggetorp.

3.3 Val av forskningsmetoder för datainsamling

För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar som baseras på en jämförande analys mellan Vallastaden och Skäggetorp, har det inte enbart gått att använda sig av observationer och intervju för datainsamling. Detta då de teoretiska utgångpunkterna som presenterats i studien har varit till grund för de utförda observationerna och intervjun. Utan den kunskap teorierna bidragit med skulle observationerna bli ”rotlösa” och därmed försvåra besvarandet av studiens syfte och frågeställningar. De teoretiska utgångpunkterna har använts för att skapa ett observationsschema, som har varit ett hjälpmedel under observationerna.

Observationsschemat har sedan legat till grund för vår empiri samt analys. En intervju har genomförts som ett komplement till de teoretiska utgångspunkterna, för att på ett bredare perspektiv på brottslighetens relation till trygghet i den fysiska miljön.

3.3.1 Observationer

För att kunna studera hur stadsdelarna är utformade och upplevs, har observationer

genomförts i respektive stadsdel. För att underlätta vid observationerna har vi utgått från ett observationsschema (se bilaga 1). Denscombe (2018, s. 299) menar att ett

observationsschema fungerar som ett hjälpmedel, likt en checklista för vad som ska observeras. Varje observatör utgår ifrån samma punkter och fokuserar därmed på samma saker. Ett observationsschema ska också redogöra för hur dessa punkter på checklistan ska mätas

19 Det är dock viktigt att komma ihåg att forskare har en individuell kompetens, och kan

uppfatta saker olika. Därmed är det inte givet att två forskare gör samma redogörelser, även om de följer samma observationsschema. Människors minnen är selektiva, vilket gör det svårt att minnas alla detaljer i en situation eller händelse vid en observation (Denscombe 2018, s. 298). Under observationerna gick vi runt tillsammans i stadsdelarna under två dagar, både under kvälls- och dagtid. Under dessa observationstillfällen valdes samma runda, för att få en så korrekt jämförelse som möjligt. Vi upplevde och tolkade stadsdelarna på samma sätt utifrån de teoretiska utgångspunkterna som präglar observationsschemat. Samtidigt har en av oss varit bosatt i Linköping och har besökt stadsdelarna tidigare i sitt liv, därmed hade Vallastaden och Skäggetorp kunnat upplevas olika oss emellan, trots detta tolkades

stadsdelarna på samma sätt av oss båda två. Då en av oss har en koppling till Linköping kan detta tolkas som ett insiderperspektiv, vilket Knox & Marston (2016, s. 220) exemplifierar där en upplevelse konstrueras av dem boende på platsen. Ofta känner dessa individer en

tillhörighet till en plats men samtidigt kan fenomenet bidra till exkludering av andra

människor. Samtidigt har ingen av oss varit bosatt i områdena och därmed anser vi oss själva som outsiders, vilket Knox & Marston (2016, s. 220) beskriver som att individer inte har någon relation till platsen och upplever den som vilken plats som helst.

Den forskningsmetod som använts under observationerna bygger på en visuell evidens, där forskaren studerar pågående händelser. Detta skiljer sig därmed åt från den information eller data som inkommer genom intervjuer och frågeformulär, då forskaren själv inte upplevt det som berättas och har ett avstånd till handlingarna (Denscombe 2018, s. 297). Att

observationer valts som en metod beror på intresset i att undersöka och tolka områden med egna ögon. Samtidigt kan tolkningar variera mellan människor, därmed hade utfallet möjligtvis sett annorlunda ut med andra studerande. Då studien presenterar egna tolkningar valde vi även att ta bilder under observationstillfällena för att ge läsaren en chans att ta del av stadsdelarna visuellt.

Observationerna har inneburit att vi besökt stadsdelarna under två dagar vid olika tidpunkter. En gång mitt på dagen och en gång senare på kvällen. Detta har genomförts för att få en uppfattning om hur stadsdelarna upplevs före och efter mörkrets inbrott. Observationerna skedde med en timmas mellanrum både dag- och kvällstid i respektive stadsdelar. Tidsspannet upplevdes inte ha så stor betydelse, samtidigt ställer vi oss frågan om utfallet hade kunnat bli annorlunda om stadsdelarna hade besökt under samma tid, detta på grund av att mycket kan ske under en timmes tid.

20 Vi har observerat och studerat dessa utifrån de teoretiska utgångspunkter som studien grundar sig på, som bland annat Broken Windows, Crime Prevention Through Environmental Design (CPTED) och Defensible Space. Då vi observerar stadsdelarnas utformning och hur området upplevs, utgör vi en egen tolkning av Vallastaden och Skäggetorp, vilket Hjerm, Lindgren & Nilsson (2014, s. 29) kallar för “mjuka data”. Det görs därför ingen kvantitativ datainsamling som speglas av exakta fakta eller “hårda data”.

3.3.2 Intervju

Då vårterminen 2020 drabbats hårt av de rådande omständigheterna av Covid-19, har den intervju som genomförts enbart skett via telefon enligt restriktioner, även om ett fysiskt möte var grundtanken i början av studien.

En kvalitativ intervju ska fungera likt ett vardagligt samtal, som faller sig naturligt för

respondenten.Även om forskaren (intervjuaren) har förberett frågor inför intervjutillfället, ska samtalet ha möjlighet att flöda fritt, med utrymme för respondenten att uttrycka sig utöver de frågor som ställs. Samtidigt måste forskaren vara införstådd med att det kan uppstå

svårigheter vid en sådan intervjuform. Det finns risk för att respondenten svävar iväg från ämnet och inte ger svar på de frågor som ställs. Därmed är det viktigt att trots att

respondenten ska ha förutsättningar att vidareutveckla samtalet också hålla sig till de tematiska ramar forskaren givit denne (Holme & Solvang 1997, s. 99). Vi har därför valt en semistrukturerad intervjuform för att skapa ett avslappnat samtal med intervjupersonen, samtidigt som syftet är att få svar på en rad förberedda frågor, som ligger till grund för vårt syfte och frågeställningar.

Vi har valt att intervjua en kommunpolis i Linköping för att ta reda på hur polisen upplever och arbetar med trygghet i Vallastaden och Skäggetorp, i relation till den fysiska

utformningen. En kommunpolis arbete bygger på att strategiskt arbeta med kommunen och samarbeta med andra aktörer gällande trygghetsskapande och brottsprevention för att kunna driva processen framåt i kommunen (Polismyndigheten 2020). För att genomföra intervjuerna har vi förberett ett antal frågor, som används som underlag för att få svar på det vi söker. Vi vill samtidigt ge respondenten möjlighet att själv få berätta om dessa områden, och därmed har dessa frågor inte följts till punkt och pricka, utan endast använts som ett stöd för oss själva under intervjuprocessen. Vi tolkas att det kan uppstå en viss problematik under

21 intervjutillfället, detta då respondenten beskriver något vi själva inte upplevt. Detta kan tänkas bidra till ett missförstånd mellan respondent och forskare då det finns ett avstånd mellan dem. Intervjun har skett över telefon, där samtalet spelades in. Vid intervjuer som sker ansikte mot ansikte finns en visuell kontakt, vilket i detta fall saknas. Denscombe (2018, s. 288–289) menar att en nackdel med detta är att forskarens möjlighet till att bekräfta respondentens identitet begränsas. Samtidigt finns det också fördelar med en sådan intervjuform, och kan därmed reducera intervjuareffekten. Denna effekt innebär att människor reagerar och svarar olika beroende på hur intervjuaren uppfattas. Utan visuell kontakt under en intervju kan det bidra till att vare sig intervjuaren eller den som blir intervjuad påverkas av faktorer som kön, klass, etnicitet och ålder. Det kan även vara lättare för den som blir intervjuad att inte se intervjuaren öga mot öga, då en sådan situation kan upplevas som obehaglig, särskilt vid känsliga ämnen. Att inte ha någon visuell kontakt under intervjun är inte något vi upplevt problematiskt, detta då respondenten gav oss välformulerade och utförliga svar. Samtidigt hade en intervju öga mot öga möjliggjort en lättare avläsning av respondenten.

3.4 Analysmetod

Hjerm, Lindgren & Nilsson (2014, s. 34) beskriver ingående hur en kvalitativ analysprocess går till. De förklarar att man utgår ifrån tre punkter. Dessa punkter är reduktion av data (kodning), presentation av data (tematisering) samt slutsatser och verifiering (summering). Den första punkten, kodning innebär att oavsett vilket material som använts, exempelvis intervjuer eller observationer ska det kodas för att lättare arbeta med materialet. Det handlar om att hitta mönster i det insamlade materialet och plocka isär det i mindre delar.

Nedbrytningen av materialet sker flera gånger i analysprocessen. Detta görs för att få fram de viktigaste och mest betydelsefulla dragen från materialet (Hjerm, Lindgren & Nilsson 2014, s. 37). Den andra punkten, tematisering kan vara svår att tyda då den ofta sammanfaller med andra delar i analysprocessen. I detta skede är fokus på att tyda och förstå de olika kodernas samband och relation till varandra. I en del fall står koderna för egna kategorier, medan de i andra sammanhang hör ihop med andra koder och bildar över- och underkategorier.

Tematiseringen bidrar till att forskaren kan utgöra vilka teman och koder som är av störst betydelse och relevans för arbetet (Hjerm, Lindgren & Nilsson 2014, s. 40).

Den tredje och sista punkten i analysprocessen är summering. Slutsatser kan dras när

22 När forskaren väl börjat dra slutsatser kan även en verifiering ta vid. Detta innebär inte att arbetet med analysprocessen är färdigt så fort några få slutsatser dragits, utan det är viktigt att fortsätta fundera och hitta fler slutsatser för att säkerställa ett så korrekt resultat som möjligt (Hjerm, Lindgren & Nilsson 2014, s. 41).

3.4.1 Analysprocess för observationer

Inför observationerna framställdes ett observationsschema. Observationsschemat innehåller de teorier som har studerats. Dessa teorier är CPTED, Defensible space och Broken Windows. Utifrån dessa teorier finns ett flertal principer som har format observationsschemat och

använts under observationen. Ytterligare teorier har använts under studiens gång, dock går dessa hand i hand med de tre teorierna som nämnts ovan. Observationsschemat har använts för kodning där det sållats ut några faktorer som inte har en större betydande roll för studien. Exempelvis var tanken att studera hur många människor som rörde sig i det offentliga rummet. Under studiens gång blev det dock tydligt att detta inte var relevant för vår studie. Vidare har dessa tematiserats för att förstå sambanden mellan teorierna/principerna.

Svårigheten har varit att alla teorier och teoretiska utgångspunkter faller samman med varandra och på så sätt är svåra att åtskilja. Under tematiseringens gång har det blivit tydligt vilka teman som varit centrala. Dessa teman har kodats till brottslighet, trygghet och den fysiska miljön. De tre teman presenteras och utgör studiens struktur. Dock har dessa teman varit svåra att applicera i jämförelsen mellan Vallastaden och Skäggetorp och har därmed inte delats in i dessa teman i det avsnittet.

Efter tematiseringen genomfördes en summering där slutsatsen är att brottslighet, trygghet och den fysiska miljön i hög grad påverkar varandra.

3.4.2 Analysprocess för intervju

Ett lämpligt urval av respondenter är viktigt för att få svar på studiens syfte. Om

respondenterna inte har relevans för urvalet kan det bidra till att utfallet inte stämmer överens med det huvudsakliga syftet (Holme & Solvang 1997, s. 101). En kommunpolis har

intervjuats för studien då hen besitter en expertis angående brottslighet. Tanken var även att intervjua en samhällsplanerare, dock valdes denna respondent bort då de inte har en lika djup kunskap om ämnet.

När respondenten valts ut skapades en intervjuguide med frågor som respondenten skulle besvara. Intervjuguiden ligger till grund för vår kodning. Intervjuguiden strukturerades efter

23 tre teman, brottslighet, trygghet och den fysiska miljön. De tre teman går hand i hand med varandra och är svåra att skilja åt. Utifrån dessa teman tematiserades materialet. Den sista punkten i analysprocessen är summering där respondentens intervjusvar har transkriberats och sammanställts.

Genom de observationer och intervjuer som studien består av används primärdata. Jacobsen (2017, s. 93) betonar att primärdata är den data som samlats in för första gången. Forskaren går direkt till den primära informationskällan. Genom en specifik problemställning är datainsamlingen skräddarsydd. I studien används även dokumentundersökningar. Dessa är bland annat lämpliga att använda för att ta reda på vad andra berättat och nedtecknat om ett ämne (Jacobsen 2017, s. 113).

3.5 Etiska överväganden

Holme & Solvang (1997, s. 32) menar att forskning inte är värdeneutral. De skriver att det uppstår etiska problem i forskning där samhälle och människa är de studerade objekten. Därmed ska det i samhällsforskning finnas en respekt för medmänniskor. En viktig del är också att skydda den fysiska och psykiska integriteten när de bidrar med information till forskningsprocessen.

Inom samhällsvetenskaperna ställs aldrig forskaren inför lika dramatiska valsituationer som exempelvis medicinsk forskning, dock menar Jacobsen (2015, s. 34) att det fortfarande kan uppstå etiska utmaningar. Under observationer och intervjuer kan det uppstå att respondenten vill tillfredsställa undersökaren, därmed kan utfallet bli att den undersökte anpassar sig och på så vis kan informationen bli missvisande i förhållande till verkligheten. När en observation eller intervju utförs behöver forskaren utgå ifrån en konsekvensetik, detta synsätt är framtaget av Immanuel Kant och beskriver hur forskaren hela tiden måste värdera de vinster som kan uppnås med forskningen jämfört med den problematik som respondenten kan uppleva. Idag bygger forskningsetik på tre utgångspunkter. Den första utgångspunkten är informerat samtycke vilket innebär att respondenten frivilligt ställer upp på undersökningen och vet alla risker och fördelar som undersökningen kan medföra. Den andra utgångspunkten är rätten till privatliv som inte nödvändigtvis innebär att allt ska undersökas i respondentens liv. Den tredje och sista utgångspunkten är tillstånd och anmälningsskyldighet som innebär att vid hantering av personuppgifter som inte är anonyma, alltid ska anmälas till Datainspektionen för att registreras och därmed få tillstånd att använda informationen (Jacobsen 2015, s. 35–37)

24 När kontakten togs med respondenten tydliggjordes studies syfte för att göra denna införstådd av intervjuns innebörd, därmed fick vi ett informerat samtycke. Inför intervjutillfället

skapades en checklista med punkter som presenterades för respondenten och innehöll frågor gällande bland annat medgivande och information om att detta kommer spelas in, dock inte lagras in någon molntjänst. I listans tydliggjordes även att inga personuppgifter kommer lagras och tar därmed hänsyn till GDPR. Samtidigt gav respondenten sitt medgivande att nämnas vid namn i studien.

3.6 Metodreflektion

Jacobsen (2015, s. 87) betonar också att den kvalitativa metoden har nackdelar. En kvalitativ metod är resurskrävande, speciellt när det kommer till intervjuer och observationer. Här menar författaren att begränsade resurser tenderar till att forskaren får nöja sig med ett fåtal respondenter. En ytterligare nackdel med en kvalitativ metod är att forskaren bara kan nå ett fåtal personer, vilket bidrar till problem med representativiteten. Detta skapar en form av generaliseringsproblem. Intervjuer är ett exempel där den kvalitativa metoden blir komplex, då informationen som fås blir svår att tolka. Den data som skapas av en kvalitativ metod är ofta ostrukturerad, vilket på så vis gör det svårt att ordna all data i lättöverskådliga kategorier. Även om en kvalitativ metod har nackdelar så är det den lämpligaste metoden för studiens syfte och Jacobsen (2015, s.86–89) beskriver att en kvalitativ metod också har flera fördelar. Dessa fördelar benämner författaren är att det skapas en form av närhet mellan den/det som undersöks och forskaren. Under observationen av stadsdelarna skapas en närhet mellan oss och platserna. Likaså skapas en närhet under intervjutillfället då utbytet av ord bidrar till en inblick i information som respondenten ger. En ytterligare fördel med en kvalitativ metod är att det finns en flexibilitet, vilket gör att problemställningen inte behöver vara färdigställd i början av arbetet utan kan förändras under studiens gång. Detta har underlättat vårt arbete för att hitta de slutgiltiga frågeställningarna som är bäst lämpade för studiens syfte. Samtidigt som observationer och intervjuer är ett flexibelt tillvägagångssätt kan det också bidra till en känsla av att problemställningarna inte blir färdiga, och att processen blir väldigt lång. Ett sådant tillvägagångssätt är dessutom resurskrävande, vilket kan påverka urvalet. En kvantitativ metod är inte kostsam och tidskrävande, vilket leder till att forskaren kan undersöka flera faktorer och få fram ett representativt urval, därmed ökar generaliseringen. Samtidigt har inte en kvantitativ metod varit lämpad för studiens syfte.

25

4. Presentation av stadsdelar

I följande avsnitt presenteras stadsdelarna Skäggetorp och Vallastaden. 4.1 Skäggetorp

Skäggetorp är beläget i den nordvästra delen av Linköping. Stadsdelen byggdes under 1960– 1970-talet under miljonprogramstiden, och består främst av flerbostadshus. En stor del av bostäderna består av hyresrätter men det finns också ett fåtal bostadsrätter i Skäggetorp (Linköpings kommun 2010).Idag, år 2020 är Skäggetorp den näst största stadsdelen i Linköpings kommun, med 10 313 invånare (Linköpings kommun 2020).

Under åren 1965 och 1974 pågick det projekt som kallas för miljonprogrammet. Detta var ett projekt som syftade till att en miljon nya bostäder skulle byggas för att sätta stopp för

bostadsbristen i Sverige (Boverket 2014). Skäggetorp och Vallastaden skiljer sig därmed åt markant i den fysiska utformningen då stadsdelarna växte fram under olika förutsättningar och tider i samhället.

Linköpings kommun har tagit fram ett planprogram för Skäggetorp med syfte att utveckla stadsdelen på lång sikt, då Skäggetorp står inför en rad utmaningar. I planprogrammet

redogörs det för hur Skäggetorp mer och mer avskärmas från övriga Linköping, och trots flera försök från kommunen och fastighetsägarnas sida kvarstår segregationen i Skäggetorp.

Linköpings kommun har därför tagit fram detta planprogram för att på sikt kunna utveckla stadsdelens sociala hållbarhet men också fysiska utformning. Trots att det finns svårigheter och utmaningar menar kommunen att det finns goda chanser för Skäggetorp att bli en attraktiv stadsdel (Linköpings kommun 2017b).

Polismyndigheten har under flera år studerat vilka stadsdelar/områden i Sverige som ligger i riskzonen för en pågående och ökad kriminalitet. Under 2017 publicerade polismyndigheten en rapport där 61 områden stack ut med en ökad brottslighet. Polisen delade in dessa områden i utsatta områden, riskområden och särskilt utsatta områden. Polisen beskriver att ett utsatt område är geografiskt avgränsat till andra stadsdelar med en låg socioekonomisk status där det går att urskilja att den kriminalitet som förekommer i områdena har en inverkan på lokalsamhället. I utsatta områden anses läget vara allvarligt. Ett riskområde innebär att det finns en risk för att dessa områden kan komma att hamna i riskzonen för att bli ett särskilt