"Det är viktigt att barnet känner trygghet och att det är som vanligt för barnet när det kommer hit" : En kvalitativ intervjustudie om trygghetsskapande i förskolan vid krissituationer

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap

Huvudområde: pedagogik

____________________________________________________________________________

” Det är viktigt att barnet känner trygghet och att det är som vanligt för barnet

när det kommer hit”

En kvalitativ intervjustudie om trygghetsskapande i förskolan vid krissituationer

Therese Johansson

Självständigt arbete V

15 högskolepoäng

Sammanfattning

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur pedagogerna uppfattar en trygg miljö på förskolan vid en krissituation och hur de hanterar barnens tankar och funderingar.Det

empiriska materialet utgörs av sex kvalitativa intervjuer med pedagoger på två olika förskolor. Datamaterialet som intervjuerna utmynnade i bearbetades med hjälp av en fenomenografisk analys. Fenomenografisk analysmetod syftar till att ta reda på vad människor uppfattar i olika situationer. Resultatet visar att både pedagoger och barn behöver känna sig trygga för att kunna hantera en krissituation. Pedagogerna uppfattar att de känner trygghet i gemenskapen i arbetslaget och när det finns tydliga direktiv om krishantering. Barnens trygghet, uppfattar pedagogerna, skapas när de bemöter det enskilda barnets behov, när det finns en tydlig kommunikation, när barnet bemöts med lyhördhet och när verksamheten fortgår som vanligt vid en krissituation.

Nyckelord

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Syfte och frågeställningar ... 2

Uppsatsens disposition ... 2

Bakgrund och tidigare forskning ... 3

Begreppet kris ... 3 Policytexter... 4 Barns trygghetsskapande ... 5 Krishantering ... 5 Grundläggande trygghet ... 6 Kommunikation ... 7 Tydlighet... 8 Uttrycksätt ... 9 Vuxnas trygghetsskapande ... 10 Krishantering ... 10 Trygghet i verksamheten ... 10 Sammanfattning ... 11

Metod ... 12

Resultat ... 17

Igenkännbar ... 21 Sammanfattning av resultatet ... 22

Diskussion ... 23

Slutsatser ... 27

Referenser ... 28

Bilaga 1 ... 32

Bilaga 2 ... 33

1

Inledning

Året är 2020 och vi lever just nu i en rådande global pandemi. Det nya coronaviruset, Covid 19, har förändrat vår vardag och skapat en otrygg tillvaro som berör oss alla på olika sätt. Inom förskolan kan en kris betyda många olika saker, som exempelvis förlust av en

närstående, hot, skada, personalbrist eller som vi befinner oss i just nu; en pandemi. Men det kan också vara mindre allvarliga kriser som att ett barn tappar bort sin napp eller gosedjur. Trygghet betyder olika saker för olika människor men för barn finns det tidigare forskning som visar att trygghet skapas redan i anknytningen till vuxna direkt vid födseln då vi har ett medfött beteendesystem för anknytning (Wennerberg, 2008). Pedagogerna behöver uppfatta sig trygga inför en krissituation för att sedan kunna hjälpa barnen att känna sig trygga. Det går att jämföra med en nödsituation i ett flygplan, där den vuxna ska sätta på sig syrgasmasken först därefter hjälpa barnet. Vi vuxna tar del av information som vi blir tilldelade via media och andra informationskällor, medan barnen får ta del av informationen av oss vuxna. Rädda Barnen (2020) har kommit ut med tillvägagångsätt för att skapa en trygg miljö för barnen i den här rådande krissituation som vi lever i nu. De skriver att världen är pausad just nu men att barnens behov aldrig pausas. Betydelsen i en trygg vuxen, tydlig kommunikation och lyhördhet är några delar de tar upp som de menar är trygghetsskapande för barnen. I

läroplanen (Skolverket, 2018) står det att förskolan ska skapa en trygg och social gemenskap och det finns riktlinjer som anger att uppdraget för var och en i arbetslaget är att erbjuda varje barn en trygg omsorg. Personalen på förskolan har oftast riktlinjer som ger dem trygghet vid en krissituation, men hur är det med barnen? Vad är viktigt att tänka på i trygghetsskapandet både för pedagoger och för barnen? Förskolans uppdrag är att skapa trygghet för barnen i verksamheten. I Läroplanen för förskolan står det att förskolans uppdrag är att ge barnen trygghet och ”Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.” (Skolverket, 2018 s 7). Hur skapar vi känslan av trygghet både för barnen och för oss vuxna i en krissituation?

2

Syfte och frågeställningar

Syftet med min studie är att undersöka och synliggöra hur pedagoger uppfattar en trygg miljö på förskolan vid en krissituation, och hur de hanterar barnens tankar och funderingar.

Synliggörandet kan sedan vara till hjälp i kvalitetsarbetet i verksamheten. Studien utgår från följande frågeställningar:

- Hur uppfattar pedagogerna en trygg miljö på förskolan vid en krissituation?

- Hur uppfattar pedagogerna att de skapar trygghet när de bemöter barnens tankar och frågor vid en krissituation?

Uppsatsens disposition

Uppsatsen börjar med ett inledande kapitel med syfte och frågeställningar. Därefter följer ett bakgrundskapitel med begrepp samt presentation av tidigare forskning och vad som står i olika policytexter angående förskolans uppdrag. Sedan beskrivs studiens metod med teoretisk utgångspunkt, urval, genomförande, etiska överväganden, studiens kvalitet och analys av data. Därefter redovisas resultatet från intervjuerna följt av diskussion där metod och resultat

3

Bakgrund och tidigare forskning

I det här kapitlet presenteras information om bakgrund med begrepp samt tidigare forskning i ämnet och vad som står i olika policytexter. I sökningen av tidigare och aktuell forskning kring mitt område så har jag använt mig av ERIC (EBSCO) och Google Scholar. De sökord jag använde i databasen ERIC (EBSCO) var preschool, Crisis, Cris management,

Communication, Security. Jag avgränsade min sökning med peer-review, datumanvisning och journals. När jag sökte i Google Scholar så använde jag mig av sökorden förskola,

krishantering, kris, kommunikation och avgränsade min sökning till vetenskapliga artiklar. I de artiklar som jag tyckte var relevanta letade jag efter andra sökord i deras nyckelord som jag sedan använde mig av för att hitta mer artiklar som berörde samma ämne.

Begreppet kris

Ordet kris kommer från grekiskans krisis, och betyder kritisk vändning, abrupt förändring, fatal förändring (Cullberg, 2010). Enligt Nationalencyklopedin är kris en ”reaktion på en livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att hen ska kunna bemästra situationen utan ett betydande psykiskt lidande”. De nämner att kriser kan baseras på olika saker som trauma, utveckling och andra kriser i livet (Nationalencyklopedin, kris). Studier om religionshistoria och om människans natur visar hur människor alltid har försökt behärska och bearbeta oregerliga händelser. Johan Cullberg (2010) definierar den

psykologiska krissituationen med fyra aspekter. Vilken är den utlösande situationen?

Händelsen som utlöser att människan hamnar i en krissituation kan delas in i två genrer; yttre påfrestning och utvecklingskris. Yttre påfrestning handlar om händelser som innebär ett hot mot människans trygghet, eller mot dennes möjligheter till att känna sig lycklig. Det handlar om traumatiska kriser som exempelvis en anhörigs död eller ekonomiskt förfall.

Utvecklingsskris är oftast mer svåröverskådlig än de traumatiska kriserna. Det kan handla om händelser som ingår i människans natur, som att föda barn, gå i pension men som för i vissa enskilda individers fall kan bli överväldigande. Den andra aspekten är vilken inre personlig betydelse det inträffade har för den som drabbas. Alla människor reagerar olika på

krissituationer så viss kunskap om den enskilda människans livshistoria och tidigare utveckling kan vara bra att ha i åtanke. Tredje aspekten ser till den aktuella livsperioden individen befinner sig i. Cullberg (2010) skriver att det finns olika kritiska åldersperioder och att vi människor är i ständig utvecklings- och förändringsprocess. Den fjärde och sista

4

fungerar som ett sammanhängande system och om en individ drabbas av kris kan det påverka de resterande individerna på olika sätt. På arbetet är inte samma känslomässiga engagemang inblandat, men en individuell kris kan också där påverka strukturen i gruppen. En trygg familj eller arbetsplatsgrupp kan fungera som stöd åt den individen som har hamnat i en

krissituation, medan i en otrygg och spännigsladdad familj eller arbetsplatsgrupp kan krissituationen verka störande och påverka dynamiken negativt.

Policytexter

Alla människor hamnar i någon form av krissituation i sitt liv. En kris kan betyda olika saker för olika människor och Skolverket (2020) skriver att det är viktigt att förskolor arbetar för rättigheten att barn ska känna sig trygga och säkra i förskolans miljö. De ska arbeta

systematiskt och förebyggande och ha utarbetade rutiner för kommunikation, som kan vara helt avgörande i en krissituation. Krishanteringen ska gå till så att barnens rättigheter blir tillgodosedda. För att barn ska känna sig trygga i förskolan så behöver personalen känna sig trygga. Vi vuxna behöver också tydliga anvisningar hur vi ska gå tillväga om vi hamnar i en situation som vi känner att vi inte kan hantera. Förskolan ska alltid jobba för att kvalitén i verksamheten följs upp systematiskt. Skolverket (2020) skriver att det systematiska

kvalitetsarbetet på förskolan inte bara handlar om att förbättra verksamheten utan också att vara förberedd på olika negativa situationer. Det är en fördel om analysen i det systematiska kvalitetsarbetet ger ett underlag till planering av krisberedskap och fysiska krisplaner. Analysen bör också hjälpa personalen i förberedande syfte vid olika krissituationer i verksamheten. Det systematiska arbetet vid ökandet av krisberedskapen handlar om att identifiera negativa händelser, granska sannolikheten av att det ska inträffa och bedöma hur förmögna personalen är att hantera sådana situationer. Planeringsprocessen vid framtagandet av en krisplan bör all personal ta del av. Vanligast är att det finns en krisgrupp med människor som är ansvariga att sprida informationen till resterande personal. I den fysiska krisplanen ska information finnas tillgänglig för alla att ta del av som exempelvis viktiga kontaktuppgifter, hantering av larm och potentiella tillvägagångsätt finns för att öka säkerheten vid en kris. För att personalen ska känna sig förberedda vid en krissituation behövs viss typ av utbildning som första hjälpen, brandskyddsarbete, förebyggande av brott och problembeteenden och

informationssäkerhet som är aktuellt i dagens tillgång av information på exempelvis internet (Skolverket, 2020). I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) betonas vikten av att förskolan ska vara en social och trygg gemenskap som ger vilja och lust att lära. Barnen ska

5

bli erbjudna en trygg omsorg och få en grund att bygga sin trygghet och självkänsla på. ”Utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet” (s 10). Det finns riktlinjer som anger att uppdraget för var och en i arbetslaget är att erbjuda varje barn en trygg omsorg. Verksamheten ska utvärderas och analysen av utvärderingens resultat kan synliggöra vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för att barnen ska känna sig trygga. I skollagen (2010:800)står det att förskolan ska ha en stimulerande miljö där trygghet skapar utveckling och lärande. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnets behov vad gäller omsorg, utveckling och lärande så att det bildar en helhet.

Barnkonventionen (Unicef, 1989), som i år 2020 blev lag, nämner att barn har rätt att göra sig hörda och ifrågasätta sin vardag samt att barn har yttrandefrihet och hänsyn ska tas till barnets åsikter.

Barns trygghetsskapande

Krishantering

I en förändrad samhällssituation kan nya rutiner behövas. Nya rutiner kan skapa förvirring hos de yngre barnen som reagerar mer på vad de vuxna gör än vad de säger. Det läggs stor vikt i att vuxna måste bemöta barnens oro med att vara tillgängliga och att de måste behålla ett lugn och försöka att skapa trygghet (Rädda Barnen, 2020). Rädda Barnen är en stor organisation i Sverige som kämpar för barns rättigheter. De skriver att världen just nu är på paus men att barns behov aldrig pausas. De jobbar för att lugna och skydda barn i olika krissituationer och beskriver hur vi vuxna ska gå tillväga för att skapa trygghet i krissituationer. Organisationen skriver att det är viktigt att vuxna är tillgängliga och lyhörda på barnens tankar och

funderingar och att det är viktigt att utgå från barnens egna frågor och inte ge ut för mycket komplicerad information.

Atle Dyregrov (2006) skriver att vuxnas ledarskap i förskolan har stor betydelse för barnen vid olika omfattande krissituationer. Krishantering uppkommer i den beredskap som de vuxna skapar i det kontinuerliga arbetet att utveckla tryggheten på förskolan. På agendan under året bör en tydlig struktur införas med tillfällen där beredskapen uppföljs och testas, ett exempel är utrymning vid brandövning.

6

Grundläggande trygghet

Tor Wennerberg (2008) skriver att barn har ett medfött beteendesystem för anknytning. Om ett barn känner sig rädd och otrygg vänder sig barnet i första hand till sin anknytningsperson. Det är av stor vikt att anknytningspersonen är psykologiskt tillgänglig och hanterar barnets rädsla med rätt inställning. Att känna sig trygg är en rättighet som alla barn har. Malin Broberg, Birthe Hagström och Anders Broberg (2012) skriver att trygghet skapas i relationer där anknytningen är god. Med en anknytning menas en nära känslomässig relation där barnet söker trygghet, beskydd och tröst. Det första levnadsåret är avgörande för barnets

grundläggande trygghet. Anknytningen i omsorgen av barnet kan vara avgörande för barnets trygghetsskapande. Tillfälliga otrygga situationer som exempelvis någon enstaka högljudd tillrättavisning påverkar inte barnet negativt, utan det är det repetitiva som tar skada (Cullberg, 2010). Teorin om anknytning kommer från John Bowlby (1907–1990) som var engelsk barnpsykiater och psykoanalytiker. Han hjälpte Världshälsoorganisationens

målsättning att göra livet lättare för hemlösa barn i Europa i slutet av 1940-talet. Ett centralt begrepp i anknytningsteorin är en trygg bas. Med det menas den vuxnes omsorgsförmåga och att denne ska vara en trygg utgångspunkt för att barnet ska våga utforska omvärlden. Om barnet känner sig hotad eller i fara ska den vuxne också agera som en säker punkt att

återkomma till för att barnet ska kunna känna sig trygg igen. Den vuxne som en trygg bas kan ses som en krets där både självförtroende att utforska världen kombineras med en trygg punkt att komma tillbaka till när utforskandet känns mindre tryggt. I anknytningsteorin beskrivs det som en trygghetscirkel. Förskolan utgör ett komplement till föräldrarnas omvårdnad och fostran. Anknytning är en relation mellan två människor men de relationerna ingår oftast i ett större socialt nätverk. Det finns forskning som visar på att föräldrarnas förmåga att stötta varandra i uppfostrandet kan vara till fördel för barnets anknytningsförmåga. För att skapa en trygg atmosfär på förskolan behövs kunskap om barns behov och ett engagemang som stärker deras lek och lärande på olika sätt, men också ett bra samarbete mellan pedagogerna.

Pedagogernas relation med varandra kan påverka barnens trygghetskänsla. Om det finns en fungerande kommunikation där man respekterar varandra, har snarlika värderingar, kan dela på ansvar och hanterar konflikter så att det inte missgynnar barnen så skapas ett klimat som också kan fungera som en trygg bas. En god omvårdnad gör att barnen känner sig trygga så de inte behöver ha tillgång till trygghetscirkeln som föräldrarna ofta står för, utan skapar en alternativ cirkel med pedagogerna på förskolan (Broberg, Hagström & Broberg, 2012).

7

Kommunikation

En god pedagogik är av stor vikt i utmanande situationer. I tidigare forskning som har gjorts i ett flyktingläger i den franska hamnstaden Calais visar att en god pedagogik innehåller en bra kommunikation och lyhördhet. Genom forskarnas iakttagelser och intervjuer med frivilliga lärare och arbetare i lägret visar artikeln flyktingars pedagogiska behov. Människor i alla åldrar som befinner sig i utmanande situationer behöver vägledning och tydlighet för att känna sig trygga. (Bodon & Votteler, 2017).

Hur vi kommunicerar med barn skrivs fram i tidigare forskning som en betydande del i barns lärande. De didaktiska vad- och hur frågorna är viktiga i kommunikationen med de yngre barnen. Det är viktigt att den vuxna har ett lyhört förhållningssätt och bekräftar barnens uttryck och breddar erbjudandet till lärande. Pedagogers förhållningsätt måste gynna barnen i alla lägen annars riskerar de att begränsa barns lärande och deltagande som rättighetsbärande individer (Jonsson, 2016).

Tidigare forskning om lekterapi visar att barn kommunicerar lättare med hjälp av lekfulla aktiviteter (Boyd Webb, 2011). Lekterapi är en anpassningsbar behandlingsmetod och kan användas i hemmet, skolor och andra områden i samhället för att hjälpa barn i en

sorgeprocess. Vi vuxna kommunicerar med varandra med ord medan barn som inte ännu har språket, använder lek som kommunikationsmetod. Artikeln inleds med att förklara

grundläggande faktorer som kan påverka barns förmåga att förstå meningen med döden. Barnets ålder är en viktig faktor för förståelsen av vad döden innebär. Den vuxnas reaktion inför barnet i en sorgeprocess behöver uppfattas som lugn och trygghetsskapande. Artikeln diskuterar sedan sorg i olika situationer. Skapandet av en trygg plats för kommunikation nämns i artikeln och syftar då på begränsningar och utmaningar som lekterapeuter, som ska nå ut till barn som behöver hjälp i naturkatastrofer, kan komma att stå inför. Barnen, vars

livssituation kanske drastiskt har förändrats, behöver känslan av trygghet för att kunna

kommunicera om sina upplevelser i en krissituation. En trygg plats beskrivs som ett utrymme där terapeuten anordnar en behaglig tillvaro, med exempelvis en filt med olika leksaker på, som kan vara till hjälp i sorgeprocessen. Utrymmet kan vara väldigt primitivt på grund av naturkatastrofen, men leksakerna kan hjälpa barnet att känna trygghet och på så vis våga kommunicera om sina känslor och vad barnet har varit med om (Boyd Webb, 2011).

8

Laila Lindberg (2006) skriver om barn som har varit utsatta för trauma. Hon nämner att lek och estetik är viktig i barnets läkningsprocess och att den posttraumatiska leken oftast innehåller upprepningar av händelsen. Barnets upprepande lek hjälper barnet att reducera spänningen som händelsen skapade, och gör den mer greppbar och avskräckande. Känslorna får konkreta uttryck genom lek och estetik som då hjälper barnet att förstå, och förmåga att kunna kommunicera sina känslor bättre.

Tydlighet

För att skapa trygghet i krissituationer behöver barn tydlighet och koncis men ändå detaljerad information. Svaren på barnens tankar och funderingar ska inte bäddas in i något som inte är sant utan barnen behöver veta sanningen som den är just då (Wennerberg, 2008). Barn känner sig trygga om de har kontroll på situationen. Information som är otydlig och flyktig kan få barnen att känna sig otrygga. Barnen ska få göra sin röst hörd och vi vuxna ska möta barnen i konversationen men också lyssna på barnen för att på så vis kunna fånga deras känslor och funderingar (Ableser, 2008).

Tidigare forskning visar att förberedelser och tydliga förebyggande instruktioner inför en krissituation kan ha livsviktig mening. Misty Jo Dickson och Kristina K. Vargo (2017) har gjort en studie med 32 förskolebarn i åldern fem till sex år där metoden Behavioral skills training (BST) som Håkan Järvå (2008) översatt till beteendemässig färdighetsträning, användes och utvärderades. Beteendemässig färdighetsträning är en metod som används för att undervisa säkerhet i förskolan. Studien handlar om hur man ska gå tillväga om förskolan står under ett utomstående hot och behöver stängas ner. Studien delades in i tre olika faser och efter varje fas testades barnens hantering av krissituationen. I första fasen fick barnen

muntliga instruktioner för målsättningen för träningen och en modell med olika steg presenterades visuellt med hjälp av bilder. De testades sedan i en fiktiv övning, under observation, för att se om de följde direktiven. I den andra fasen fick barnen först öva på instruktionerna tillsammans med pedagogerna inför en krissituation och sedan fick de direktiv under själva övningen. Sista fasen inleddes tre till fyra veckor efter fas två och då testades de igen om de kom ihåg instruktionerna utan att öva eller få feedback. Resultat visar att bara muntliga instruktioner och instruktioner med hjälp av bilder, inte räcker för att barnen ska förstå hur de ska gå tillväga vid en krissituation. Barnen behöver både muntliga instruktioner, visuella bilder och tydliga direktiv där pedagogerna är med under övning. I sista fasen som

9

utfördes under observation utan övning och direktiv klarade barnen hälften av stegen och observatörerna upptäckte att barnen gav varandra instruktioner (Dickson & Vargo, 2017).

Uttrycksätt

Judith Ableser (2008) skriver att barn har lättare att uttrycka sig med estetik, som kan bidra till trygghetskänslan. I estetiska aktiviteter kan barn utrycka sig på sätt som kanske är svårare i andra sociala situationer. Barnanpassade böcker som handlar om olika kriser kan vara bra att ha tillgängliga i verksamheten, både i förebyggande syfte och vid pågående krissituation. Via böckerna kan barnen få enkel och förståelig information som kan hjälpa barnen att förstå olika krissituationer. Vid sorg kan en minneslåda finnas i förskolan som symboliserar en

minnesstund där tankar och funderingar kan diskuteras med barnen.Att tydligt markera med en speciell låda kan göra barnen både nyfikna och uppmärksamma på innehållet. Dyregrov (2006) skriver att ritualer, som en minnesstund, är betydelsefulla då det ger en struktur och inramning av känslor och tankar. Det symboliska uttrycket, med en stund av eftertanke och minnen, kan vara viktigare än ord om händelsen.

Cullberg (2010) skriver om barnets relation med döden och nämner att det har observerats tre stadier i undersökningar om barns uppfattning om döden. Omkring barnets tredje och femte levnadsår så är döden inget som är beständigt. Barnet tänker att personen är borta men tanken om att aldrig få träffa personen igen finns inte. Andra utvecklingsstadiet är mellan fjärde och sjätte levnadsåret och då är döden definitiv och personifierad som något som man kan råka ut för men som man också kan hålla sig undan. Det tredje stadiet är vid nio, tio års ålder. Då förstår de flesta barn att döden är något biologiskt och oundvikligt som kommer drabba alla. Att tala med barn i tidig ålder om döden kan ibland anses som något opassande. Men

bakgrunden till det är oftast den vuxnas egen rädsla.

Tidigare forskning i Sydafrika visar betydelsen av en bra relation och estetik som hjälp i en sorgeprocess. I utvärderingen av ett sorgeprogram på en lågstadieskola framkom många viktiga teman som hjälp i sorgeprocessen. Bra relationer och glädjen som uppstod i estetiska aktiviteter var två av temana. Barnen som var med i sorgeprogrammet fann trygga relationer, i de andra barnen och lärarna, som hjälpte dem i läkningsprocessen. De estetiska aktiviteterna hjälpte barnen att bearbeta sorgen på ett utvecklingsmässigt sätt. Barnen fick uttrycka sin lekfullhet genom estetiska aktiviteter (Horn & Govender, 2019).

10

Vuxnas trygghetsskapande

Krishantering

Hos vuxna har den biologiska förändringen trappats av och är inte lika tydlig som barn- och ungdomsutvecklingen. Skillnaden på barnets och den vuxnes krishantering är att vuxna har generellt förmågan att reflektera och ett medvetande om jaget som hjälper för att klara av en utmanande situation (Cullberg, 2010). De vuxnas egna erfarenheter av omhändertagande och anknytning från uppväxten kan ha betydelse vid krishantering i vuxen ålder. Medvetna och omedvetna minnen av bra omvårdnad kan vara till hjälp för att känna trygghet i olika utmanande situationer (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Medvetna och omedvetna minnen där otillräcklig omvårdnad har förekommit, kan återkomma vid vuxen ålder när en krissituation uppstår som liknar de minnena. Alla människor har sådana mer eller mindre omfattande minnen med otrygga upplevelser som kan försvåra kriserna som uppkommer i vuxen ålder.

En skriftlig plan på hur man som pedagog ska gå tillväga i olika krissituationer bidrar till trygghetsskapandet för personalen på förskolan. Alla förskolor har beredskapsplaner och krispärmar som kan tas till bruk om stöd och support behövs vid utmanande situationer. Men alla människor reagerar på olika sätt, så även om stödet och supporten finns så behöver inte det betyda att det är rätt i just den enskilda individens upplevelse (Skolverket, 2006). Lars H Gustavsson (2006) skriver att skapandet av en krisplan, som sedan ska implementeras i verksamheten, hjälper den mentala beredskapen på att en kris kan inträffa och lägger då grunden till den handlingsberedskap personalen behöver. När en kris uppstår så är första handlingen oftast improvisation för att skapa trygghet just då i stunden. Bara vetskapen om att krisplan finns räcker inte, för om inte förberedelser inför en kris är gjorda så skapas en

förvirring och en otrygg tillvaro som inte gynnar barnen. Dyregrov (2006) skriver att

krishantering i förskolan har genomgått en total förändring under de senaste två decennierna. Medvetenheten om krisberedskap i samhället överlag har ökat och pedagogisk personal har varit med och bidragit till det genom de beredskapsplaner som införts och följts upp i förskolan genom det systematiska kvalitetsarbetet.

Trygghet i verksamheten

Gunilla Niss och Anna-Karin Söderström (2016) skriver om samarbetet mellan pedagoger och att arbetslaget är det fundamentala i förskolans verksamhet. Tanken bakom det påståendet

11

kommer från tidigt 1970-tal där vuxna med bra samarbetsförmåga ansågs vara en förebild för barnen. Samarbetet sågs också som en möjlighet att lära av varandra, tillgodogöra sig andras kunskaper ochkvalifikationer. Förskollärarnas högskoleutbildning ger dem mer ansvar för att läroplanens mål och intentioner uppfylls men det markerade ansvaret betyder inte att

barnskötare och annan personal ska ta avstånd från förskolans pedagogiska uppdrag.

Kunskapen som var och en i arbetslaget har, bidrar till det systematiska kvalitetsarbetet som är en del av uppdraget. Den samlade kompetensen kan bidra med stöd till enskilda individer i utmanande situationer, så ett bra samarbete och en fungerande kommunikation är till stor hjälp för varje individs trygghet (Niss & Söderström, 2016).

Sammanfattning

Syftet med den här studien är att undersöka och synliggöra pedagogers uppfattning av trygghet vid krissituationer i förskolan som sedan kan vara till hjälp i kvalitetsarbetet i verksamheten. Tidigare forskning visar att trygghet kan skapas i en god relation mellan människor. Vissa åtgärder är till hjälp för att uppnå en trygghetskänsla så som förberedande information och undervisning, möjlighet till olika uttryckssätt och en tydlig kommunikation. Barn och vuxna upplever trygghet på olika sätt men i grund och botten söker vi efter samma saker. Från födseln strävar varje individ efter trygghet, och anknytningen till en

trygghetspunkt är viktig under de första levnadsåren men också genom hela livet, dock på olika sätt. Kunskap om krisberedskap har ökat i samhället och tidigare forskning visar att pedagogisk personal har varit en bidragande faktor till den ökade medvetenheten, genom de beredskapsplaner som införts och följts upp i verksamheten. Det systematiska kvalitetsarbetet ska utmynna i en tydlighet som skapar trygghet i verksamheten.

12

Metod

I detta kapitel beskriver jag studiens förlopp och redogör för etiska överväganden, studiens kvalitet, kvalitativa intervjuer, urval, genomförande, teoretisk utgångspunkt som jag också kommer använda som analysverktyg och analys av data.

Etiska överväganden

Det etiska värdet är ett av kvalitetskriterierna för kvalitativ forskning. Jag som forskare får inte framföra data felaktigt och missvisande. För att säkra min uppsats redlighet utgick jag från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, 2011) där det

huvudsakliga individskyddskravet i en studie tydliggörs i fyra allmänna huvudkrav. De fyra kraven är informationskravet, som handlar om att jag som forskare måste delge vilken roll informanterna kommer att ha i studien samt om det finns några villkor och att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet, som handlar om att informanterna har befogenhet att bestämma själv om de vill medverka i studien. Konfidentialitetskravet där alla inblandade i ett forskningsprojekt, där etiskt känsliga uppgifter om identifierbara personer förekommer, bör underteckna ett löfte om tystnadsplikt med hänsyn till sådan information.

Nyttjandekravet som handlar om att informationen som jag som forskare får ta del av i en studie varken får tillges någon utomstående eller användas för icke-vetenskapliga syften. För att hålla informanternas identitet konfidentiell använder jag mig av uttrycket Pedagog A, B, C, D, E, F i min resultatdel. Ett förtydligande om konfidentialitet och informerat samtycke skrevs också med i informationsbrevet (se bilaga 1). En god forskningsetik ska efterlevas där informanterna ska ge informerat samtycke innan intervjun och att de är medvetna om

konfidentialiteten i studien. Informanternas identitet ska inte gå att spåra med hjälp av studien (Fejes & Thornberg, 2019). Hädanefter har jag valt att benämna informanterna i den här studien som pedagoger, då informanterna består av både förskollärare och barnskötare. Pedagogerna fick tillgång till intervjuguiden innan intervjutillfället. Samtalet spelades in under samtycke som pedagogerna hade fått information om i informationsbrevet som skickades ut innan intervjutillfällena (Vetenskapsrådet, 2011).

13

Teoretisk utgångspunkt

Fenomenografi

Forskningsansatsen har vuxit fram ur metodologiska erfarenheter till skillnad från fenomenologin som är en teori och metod inom filosofin. Fenomenografin uppkom vid pedagogiska institutionen vid Göteborgs Universitet på 1970-talet (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). ”Forskningsgruppen kom att kalla sig INgruppen (IN-lärning och OM-världsuppfattning)” (Pramling Samuelsson s 166) ”Fenomenografin söker bidra till en fördjupad förståelse både av det mänskliga lärandet och av det sätt att förstå omvärlden som är ett resultat av lärandet” (Dahlgren & Johansson, 2019 s 179). Grundtanken i

forskningsmetoden är att människor kan förstå samma fenomen på olika sätt, och syftet är att undersöka människors uppfattningar om olika fenomen. En uppfattning är hur en människa förstår ett fenomen eller hur en människa erfar något. Begreppet uppfattning, som är

utmärkande i den här metodansatsen, är kvalitativt skilda sätt att erfara något i omgivningen och olika människor uppfattar fenomen i omgivningen på olika sätt. De olika uppfattningarna benämns som utfallsrummet för fenomenet i fråga (Dahlgren & Johansson, 2019).

Studiens kvalitet

Inom forskningen används ofta begreppen validitet och reliabilitet för att beskriva en studies tillförlitlighet och giltighet. Studiens validitet handlar om i vilken omfattning den forskningen som genomförs, och den eller de tillvägagångssätt som används för empiriinsamling,

verkligen undersöker det som syftet säger. Reliabilitet är ett mått på om studien ger samma resultat vid olika tillfällen (Fejes & Thornberg, 2019). Validiteten i min studie är god då jag anser att forskningsfrågorna är lämpade för kvalitativ forskning. Forskningsmetoden

intresserar sig för innebörd och mening, därav är validiteten en betydande del. Jämförelsevis med kvantitativ forskning då intresset ligger i antal och olika sammanställningar som därav istället strävar efter generaliserbarhet (David & Sutton, 2011). Uppsatsens syfte och

frågeställningar besvaras i diskussionen med hjälp av resultatet och forskning (Fejes & Thornberg, 2019). Reliabiliteten är svårare att fastställa då studien dels utgår från

pedagogernas egna erfarenheter och uppfattningar och fler intervjuer hade stärkt studiens reliabilitet. Då mitt urval är relativt litet och det handlar om människors uppfattning och erfarenheter, kan det bli problematiskt att säga att resultatet av studien kan gälla i annan kontext. Men min teoretiska utgångspunkt; fenomenografi, är en erkänd forskningsmetod som i sig bidrar med ett visst mått av generaliserbarhet. Därav är generaliserbarheten svag i

14

allmänhet men visar generaliserbarhet i pedagogers uppfattning av trygghet vid krissituationer (Thornberg & Fejes, 2019).

Kvalitativa intervjuer

Studien har genomförts med intervjuer och en kvalitativ forskningsstrategi valdes. Kvalitativ metod inom forskning handlar om att förstå innehållet i intervjun utifrån människors tankar och åsikter. För att förstå behöver man identifiera de mest väsentliga dragen genom att

reducera ner svaren till ord och lyfta fram det som människorna har gemensamt i synen på det ämnet som de blir intervjuade om. Först transkriberas materialet från empiriinsamlingen, sedan kodas datamaterialet med olika färger och sorteras i likheter och skillnader. I sorteringen kan mönster urskiljas som sedan kopplas till forskningsfrågan. För att skapa ordning i presentationen av datamaterialet i resultatdelen, kan de mönster som urskildes i sorteringen av datamaterialet syntetiseras; delas in under olika kategorier (Fejes & Thornberg, 2019). Intervjuerna i den här studien bestod av öppna frågor där pedagogernas uppfattning av fenomen eftersträvades. Exempelvis ”Vad skulle en krissituation kunna vara på förskolan?” och ”Känner du dig förberedd och trygg inför en krissituation?” Frågorna ses som personliga och kan på så vis lättare få fram pedagogens egen uppfattning. Som uppvärmning användes några enklare frågor som exempelvis ”Hur länge har du arbetat i förskolan?” där mitt intresse var att få pedagogerna att känna sig trygga i situationen (David & Sutton, 2011).

Urval

Urvalet av respondenter till intervjuerna gjordes dels med hjälp av handledaren på den förskolan där jag gör min VFU; verksamhetsbelagda utbildning, men också med hjälp av ett brev som jag skickade ut till två olika rektorer här i Örebro. Brevet innehöll både information om min studie och en personlig fråga om hjälp att komma i kontakt med pedagogerna på förskolorna. Responsen från rektorerna var att de skicka mejlet vidare till pedagogerna som då skulle kontakta mig om de ville ställa upp på intervju. Då jag inte fick någon respons av förskolorna kontaktade jag dem via telefon och använde mig av något som kallas

snöbollsurval. Det betyder inom forskning att forskaren använder sig av någon som den vet har erfarenhet och kunskap om det som ska forskas om, och som sedan hjälper forskaren att komma i kontakt med andra som har liknande erfarenheter och kunskaper (David & Sutton, 2011). Jag frågade om de hade någon vetskap om någon slags kris som har hänt på respektive förskola och om det var någon i personalen som kunde tänka sig att bli intervjuad angående

15

ämnet. Jag var tydlig med att krissituationen inte skulle vara med i min studie om de inte godkände det först. Kontakten med rektorerna och personalen utmynnade i tre intervjuer på en förskola utöver min VFU plats. Det resulterade alltså i sex intervjuer med pedagoger

uppdelade på två förskolor.

Genomförande

Då mitt syfte med den här uppsatsen är att ta reda på hur pedagogerna uppfattar trygghet i en krissituation använder jag mig av en fenomenografisk forskningsansats (Dahlgren &

Johansson, 2019). Den teoretiska utgångspunkten har en närmare förklaring längre ner i uppsatsen. Vid intervjuerna användes intervjuguiden och ljudupptagning med hjälp av röstmemo på min mobiltelefon. Intervjuerna tog mellan 20 och 30 minuter och utfördes i personalrummet på respektive förskola. Innan varje intervju informerade jag de pedagogerna som inte hade valt att ta del av intervjuguiden innan, vilka frågor som skulle ställas och att det fanns två fiktiva fall. Jag beskrev övergripligt vad de fiktiva fallen handlade om, men inte ingående för att jag ville få med pedagogernas uppfattning av innehållet när ljudupptagningen var på. Öppna frågor i intervjuguiden är till en fördel för att få informanterna att beskriva hur de uppfattar ett fenomen (David & Sutton, 2011). Istället för att direkt fråga informanterna om det fenomen som ska undersökas kan forskaren linda in fenomenet som undersökningen gäller i ett exempel, i fenomenografisk forskningsansats kallas det projektion. Fenomenografiska intervjuer är halvstrukturerade och tematiska. Intervjuguiden innehåller därför bara frågor kopplade till fenomenet som intervjun handlar om. Vid en fenomenografisk intervju bör ljudupptagning användas för att transkriberingen ska bli så precis som möjligt (Dahlgren & Johansson, 2019). Jag valde att göra enskilda intervjuer då gruppintervjuer kan göra så att informanternas svar kan vara påverkade av de andra informanterna. Om informanterna blir påverkade av varandra så uppnår jag inte fenomenografins syfte, som är att upptäcka vad som skiljer uppfattningarna åt. Jag använde mig av två fiktiva fall i min intervjuguide för att fånga pedagogernas sätt att uppfatta olika fenomen, i det här fallet trygghet i olika krissituationer. För att få ett så utförligt svar som möjligt använde jag mig av tekniken probing. Det handlar om att ställa följdfrågor som får informanten att tänka till lite extra kring ämnet. Jag använde mig också av icke-verbal probing där intervjuaren använder kroppsspråket, exempelvis nickar och gör ljud som gör informanten uppmärksammad på att intervjuaren är intresserad och vill höra fortsättningen (Dahlgren & Johansson, 2019).

16

Analys av data

Transkriberingen av intervjuerna utfördes med hjälp av en dator. Efter första intervjutillfället, där tre intervjuer utfördes, började jag transkriberingen av materialet. Då ljudupptagning användes under intervjuerna kunde jag pausa och spola tillbaka om något var otydligt i svaren. Jag valde att ta bort pedagogernas upprepningar och ord som förekom ofta mellan meningarna. I citaten har de små orden tagits bort för att de inte har något syfte i

pedagogernas svar då jag inte är intresserad av hur pedagogerna använder språket (Jepson Wigg, 2019). Varje intervju transkriberades noggrant och jag läste igenom varje

transkribering och antecknade reflektioner som uppstod vid läsningen. Jag antecknade om det var något speciellt begrepp som uppkom vid flertal tillfällen, för att senare lättare kunna se om det kunde implementeras i teman. Jag försökte skilja ut uttalanden som var betydelsefulla för min studie genom att färgkoda stycken som jag ansåg var väsentliga. Genom att identifiera och fånga det väsentliga i texten kan det bli lättare att skapa teman i nästa steg i analysen. Jag fokuserade på innehållet i intervjusvaren och identifierade olika teman som uppkom

gemensamt i alla sex intervjuer. Jag färgkodade de olika temana för att lättare kunna urskilja likheter och skillnader och lingvistiska drag i informanternas svar, som jag sedan tolkade och skrev fram under resultatdelen och som då är gentemot uppsatsens syfte (Dahlgren &

Johansson, 2019). Utifrån mitt syfte skapade jag kategorier och med hjälp av min teoretiska utgångspunkt; fenomenografi, skapades teman under kategorierna. Pedagogernas uppfattning om trygghet på förskolan, och hur de skapar trygghet i bemötandet av barnens tankar och funderingar vid en krissituation, presenteras i två kategorier i resultatet i nästa kapitel; Pedagogens trygghet och barnets trygghet. De teman som synliggjordes i analysarbetet av studien under kategorin Pedagogens trygghet är Gemenskap och Osäkerhet. De teman som synliggjordes under kategorin Barnets trygghet är Bemötande, Trygghetsskapande, Lyhördhet, Uttrycksätt och Igenkännbar.

17

Resultat

Resultatet från min studie kommer nedan presenteras i de kategorier och teman som

analysarbetet skapade. Jag använder min vetenskapsteoretiska utgångspunkt; fenomenografi som analysmetod och synliggör pedagogernas uppfattning av fenomenet trygghet.

Pedagogens trygghet

Alla pedagogerna uppfattar sig mer eller mindre förberedda inför en krissituation i förskolan. På båda förskolorna finns tillgängliga krishanteringsplaner som personalen kan ta till om de behöver vägledning i en krissituation. Jag uppfattar det som att flera av pedagogerna känner sig trygga med de direktiv de har fått om det skulle uppstå en kris. En pedagog berättar att det känns tryggt att veta hur hen ska gå tillväga så att det inte uppstår situationer som påverkar barnen negativt. Pedagog A berättar:

Vi har ju fått ganska mycket direktiv sen kan man ju inte gå igenom precis varenda...Vi har en lista som vi ska ringa, chefen och ringa till alla så de får veta det som är berörda. Sen tillbaka till chefen som en telefonkedja. Så alla har fått informationen så man inte säger nå klumpigt ”Åh hur är det med mamma?” och så dog hon dagen innan.

Några pedagoger tog upp den rådande situationen vi lever i nu med virusutbrottet. Och även fast det är en ny situation för dem så uppfattar de sig trygga med informationsflödet. Pedagog A berättar: ”Situationen som vi är i nu tycker jag det har gått bra med. Det har kommit

information hela tiden om hur vi ska göra, vi får snabb info från chefen.”

Gemenskap

Flera av pedagogerna pratade om tryggheten att ha andra kollegor. Tryggheten att veta att det fanns en plan förstärkes med vetskapen att de kunde prata om krissituationen med mer erfarna kollegor. Pedagog B berättar: ”..och så har man ju kollegorna och chefen så att visst känner jag mig trygg i en sån situation, hur man ska agera.” Gemenskapen mellan kollegorna och tydliga direktiv från ledningen förstärkt med en krisplan, uppfattar jag skapar en trygg bas för personalen. Här framkommer det att den sociala gemenskapen i verksamheten är viktig för att pedagogerna ska känna sig trygga.

Osäkerhet

Pedagogerna uppfattar sig mer eller mindre förberedda vid en krissituation, men många poängterar att det beror på vad det är för typ av kris. En för pedagogerna ny situation som de

18

inte har varit med om, menar de är svårt att veta hur de skulle reagera. Tillgängligheten till handlingsplanen lugnar till en viss del pedagogerna men flera av dem uttrycker osäkerhet. Pedagog C beskriver närmare: ”..vid brand vet jag exakt vad jag ska göra, men sen om det händer något som inte är så ofta så vet jag.. det finns ju en plan, frågan är hur man reagerar.” Här framkommer det att vetskapen om planen finns men jag uppfattar en osäkerhet hos pedagogen som hen inte är bekväm med.

Pedagog A skiljer också på reaktion och beredskap: ”…sen vet jag ju inte hur man reagerar i ett skarpt läge. Men jag vet hur jag ska göra och jag vet vad det finns för backup runt om det. Beror ju på hur nära man är krisen.” Här framkommer det att pedagogen känner sig osäker då kriser kan vara av många olika slag och att osäkerheten kan uppfattas som problematisk om det gäller en allvarlig kris.

Barnets trygghet

Alla pedagoger uttryckte en medvetenhet om att förskolan ska vara en social och trygg plats för barnen. Pedagogernas uppfattning om trygghet gynnade alltid barnet och barnets

rättigheter ställdes i förgrunden för hur de svarade på intervjufrågorna.

Bemötande

Alla pedagoger resonerar så att det är bäst att bemöta barnet där de är. Alltså svara på de frågor och funderingar som de ställer och inte prata om andra saker som för barnet kan bli för mycket onödig information. Pedagog B beskriver det närmare: ”Försöka känna av barnen hur de mår och liksom inte pusha på och ställa för mycket frågor och vara för på utan låta det ta den tid det tar. Så de själva får bestämma vad de vill prata om” Pedagog D beskriver sin uppfattning lite mer ingående: ”Man ska vara lugn och trygg och möter de där de är. Lyssnar på barnen vad de säger så man inte bara börjar pladdra om massa annat. Vad behöver det här barnet... vad säger det? Så man möter det där det är tycker jag.” Att vara tydlig men inte skapa oro uppfattar jag vara något som pedagogerna gemensamt tycker är viktigt i bemötandet av barnen.

Pedagog A uppfattar att kommunikationen och bemötandet i kommunikationen är viktig i trygghetsskapandet: ”Försöka förklara på ett bra sätt och inte ljuga men inte skrämma upp dem i onödan. Inte göra så stort av det utan förklara varför man måste göra saker.”

19

Trygghetsskapande

Det läggs stor vikt vid att förskolan ska vara en trygg plats för barnen. Om barnen känner sig trygga med pedagogerna och i verksamheten så uppfattar de att det kan hjälpa barnen vid en krissituation. Pedagog E berättar om pedagogernas anknytning till barnen vid en krissituation:

Och då kanske man måste få möjlighet att sätta in extrapersonal för då kanske vi måste ha en personal som måste... man kanske har en personal som man vet barnet tyr sig till lite extra, då kanske man får försöka frigöra den pedagogen så den kan vara med barnet.

En god anknytning, som pedagogerna har skapat till barnen, uppfattar jag är något som pedagogerna gemensamt lägger stor vikt vid i trygghetsskapandet. Pedagogernas närvaro och professionella relation till barnen är något som pedagog F pratar om:”att man hela tiden finns där och kan svara på deras frågor om det är någonting. Att de känner sig trygga.”

Pedagogerna uppfattar att trygghet skapas med tydlig och genomtänkt kommunikation, hur de kommunicerar med barnen och vad som kommuniceras. Pedagog B säger:

Att man tar dem på allvar och sätta sig ner och prata med dem tycker jag och som jag känner att dels ta dem på allvar men också inte elda upp utan lugna ner men ändå vara sanningsenlig inte hitta på en massa saker utan säga som det är på ett bra sätt, sen är det ju olika hur barn tacklar saker, så man får titta på vad det är för barn, hur man kan prata med just det barnet.

Flera pedagoger nämner att de har erfarenhet av barn i olika krissituationer och att dem då i vissa fall behöver skapa trygghet åt de barnen. Pedagog A berättar om sina erfarenheter:

Många föräldrar till exempel om det är en dålig skilsmässa då är det ju många som inte kan ses och då blir man ju som någon slags förmedlare. Jag tycker det är fel, som när många lämnar så sköts bytet när man lämnar på förskolan.. på ett sätt fel men i vissa fall bättre för barnen för att slippa se föräldrar ryka ihop varenda gång liksom.

Pedagogerna uppfattar att deras närvaro ska skapa trygghet och lugn i verksamheten. De ska finnas där för barnen men även för föräldrarna. Dock beskriver pedagogerna att de behöver behålla sin professionella relation till föräldrarna och barnen och kan då i vissa situationer behöva ta hjälp av någon utifrån för att skapa trygghet både för barnen och för sig själva. Pedagog B berättar:

Vi ska vara trygga och lugna och stöttande för både barnet och familjen.. alltså man jobbar ju så nära ett barn och man är så nära så vi måste ju ta en stor roll i det här när de är här tycker jag. Och kanske få professionell hjälp hur man ska göra i vissa situationer. Vi ska vara professionella samtidigt som man ska vara empatisk och lugna ner och stötta. Det är en liten gräns där så man själv inte blir jätteledsen och blandar in sitt privata, utan att man är lugn och trygg.

20

Vara tydlig och lugn i sitt sätt att kommunicera med barnen är något som flera av

pedagogerna uppfattar är viktigt i deras roll som en trygg vuxen.Pedagog E förklarar:”Att lugna, att inte skrämma upp, att få det att bli sakligt, lugnt. Se till att barnen inte blir oroliga att få de att förstå.. Förklara och vara lugn så inte barnen mår dåligt i onödan”.

Miljön i verksamheten är också viktig för att skapa trygghet hos barnen. När världen utanför inte är sig lik så uppfattar pedagogerna att miljön på förskolan ska vara densamma som innan en krissituation. De beskriver att miljön kan hjälpa barnen att uttrycka sig och få kunskap om omvärlden. Pedagog A berättar sina erfarenheter av barns vistelse på förskolan och kommer in på ämnet anknytning och den trygga bas som verksamheten ska vara för alla barnen:” Många barn träffar ju nästan oss mer än sina föräldrar under dagen. I vissa fall. Så jag tror vi är en trygghet för många barn.”

Lyhördhet

Tillvägagångsätt vid kommunikation med barnen diskuteras i intervjuerna och alla pedagogerna uppfattar att det är viktigt att vara närvarande och lyssna på barnet i en

krissituation. Pedagog C säger: ”..viktigt att man lyssnar och snappar upp, inte tjata eller ligga på för mycket, det tror jag inte på.. då kanske det nog nästan låser sig.” ”..låta det ta tid och lyssnar, vara närvarande, lyssnar på deras tankar och låta alla känslor komma.” Den rådande krisen vi befinner oss i just nu, med det nya coronaviruset, kommer på tal i vissa intervjuer. Pedagog A berättar:

Som nu till exempel har det ju varit mycket Coronaprat det är ju också en slags kris så då är det ju liksom att man lyssnar och är öppen och de får prata.. och man kanske letar efter svar som man inte själv kan svara på. Och försöka finnas där och så.

Pedagog F poängterar att det är viktigt att lyssna på vad barnen har att säga och möta barnet där det är. Pedagog F förklarar också problematiken i att inte ta det barn säger på allvar, och menar att det inte bara är i de allvarligaste situationerna som barnen behöver stöd och uppmärksamhet:

Att man lyssnar, som det här med anmälningar det kan bli en kris, om det har kommit fram om det är något grövre som vi får veta och vi inte gör något åt det. Om det kommer fram att jag berättade för en vuxen men det hände inget med det. Till exempel om någon har dött det är ju ingen anmälningsgrej det men att vi verkligen lyssnar och inte bara ”jaja det är sådant som händer” Man vet ju inte, det kan ju vara att en guldfisk som har dött och för ett barn kan det vara värsta krisen. Man måste ta det på allvar.

21

Uttryckssätt

Barn är ofta öppna och säger vad de tycker och tänker men det kan förändras vid en krissituation. Flera pedagoger beskriver att estetiska aktiviteter kan vara till hjälp i

förberedande syfte om en kris skulle uppstå, men också till hjälp för barnen i en pågående kris för att känna sig trygga och att de då uppfattar att barnen har lättare att uttrycka sig. Pedagog F säger: ”Man har ju fått lära sig att de kan uttrycka jättemycket genom estetisk, att de får måla och rita och sådant.” Pedagog A pratar om de mer tystlåtna barnen och jag uppfattar det som att hen kommer på lösningar på uttryckssätt för de barnen under intervjusvaret:

Barn säger ju det de vill säga oftast.. sen är det klart att det finns barn som är inåtvända men då får man ta det… att de får rita och uttrycka sig på annat sätt, att man kanske kan diskutera mer runtomkring det, mer som fiktiva situationer eller leka rollekar.. att de får leka.. för att förbereda dom inför krissituationer som kan uppstå.

Pedagog B berättar om att det är ett barn på hens avdelning som förlorat en nära anhörig. Hen pratar om de förebyggande sakerna man kan göra och nämner böcker:

Böcker är ju bra som berör ett visst ämne. Det tror jag också är nått man ska ha gjort innan, att man ska ju egentligen gå igenom sånt där, man ska ju ha läst någon bok om döden och så, för att ta det just där och då kan ju bli väldigt svårt att förstå och att prata om.

Pedagog F berättar om en krissituation som uppstod och att de då tog till litteraturen som hjälp efteråt för att få barnen att förstå: ”Då tog vi till speciella böcker, kompisböcker. Vi ville att man skulle kunna säga nej och stoppa och så. Då fanns det bra litteratur kring det.”

Igenkännbar

När livet utanför förskolan inte är som den brukar vara så nämner flera pedagoger att verksamhetens miljö har en stor betydelse i barnens liv. Om miljön i verksamheten är densamma som den alltid har varit, så uppfattar pedagogerna att det är till stor hjälp för att barnen ska känna sig trygga.

Vara så normalt här som möjligt, en trygghet att här är allting som det brukar vara, runt omkring kanske det inte är det men här är det ganska normalt. Att det kan vara skönt för de att komma till en plats där allt är som vanligt men runt om kring är det lite tokigt just nu. Tryggheten och rutinerna på förskolan är viktig. (Pedagog E)

Flera av dem tar upp att de uppfattar att de flesta barn mår bra av återkommande rutiner och de nämner att det kanske är speciellt viktigt vid förlust av närstående. ”Vi ska skapa trygghet

22

kring allt och att allt ska vara som vanligt, särskilt vid dödsfall och man kommer hit och här är allt som det brukar vara. Det kanske inte ska vara så annorlunda här då.” (Pedagog A). När tillvaron hemma inte är som den brukar vara anser pedagogerna att verksamhetens miljö med fördel är som den brukar vara, och att det är viktigt att hålla fast vid rutiner och att

verksamheten fortlöper som vanligt. ” Viktigt att barnet känner trygghet och att det ska vara som vanligt för barnet när det kommer hit som med rutiner och så.” (Pedagog B).

Sammanfattning av resultatet

Sammanfattningsvis visar resultatet av intervjustudien att både pedagoger och barn behöver känna sig trygga för att kunna hantera en krissituation. Pedagogerna uppfattar att trygghet skapas i relationer med bra anknytning. Pedagogerna har tillgång till krishanteringsplaner men lägger också stor vikt i kommunikationen med andra kollegor i verksamheten. Att ha direktiv och att ha någon att prata med när det uppstår en kris, är något som alla pedagoger känner trygghet i. Barn behöver olika saker för att känna sig trygga i verksamheten men

pedagogernas genomgående uppfattning var att trygghet skapas om man bemöter barnen med lyhördhet, och utifrån deras frågor kunna möta barnen i deras behov. Trygghet skapas i en miljö där barnen har en fungerande trygghetscirkel under vistelsetiden på förskolan. En bra anknytning skapar trygghet och pedagogerna menar att en bra anknytning skapas med lyhördhet, tillgänglighet, närvaro och en professionell relation. Barnet gynnas av att

verksamheten runtomkring barnet fortgår som vanligt vid en krissituation. Trygghet skapas i det som är igenkännligt och ”som vanligt” för barnet och estetisk verksamhet och böcker menar pedagogerna kan hjälpa barnen att uttrycka sig i en krissituation.

23

Diskussion

Metoddiskussion

Mitt syfte med den här uppsatsen var att undersöka hur pedagogerna uppfattar en trygg miljö på förskolan vid en krissituation och hur de hanterar barnens tankar och funderingar. Jag upplever att mitt val av teori med fenomenografisk analysmetod har synliggjort uppfattningar och bidragit till en förståelse för syftet med min uppsats. Jag var intresserad av pedagogernas upplevda erfarenheter och deras kunskap och uppfattningar kring krissituationer och

trygghetsskapande, vilket gjorde att jag valde kvalitativa intervjuer. Fenomenografisk analysmetod syftar till att ta reda på vad människor uppfattar i olika situationer. Jag nämner den rådande pandemin i min studie men jag valde att inte fråga pedagogerna om det då jag ville få en allmän syn på deras uppfattning om olika krissituationer. Dahlgren och Johansson (2019) skriver om problematiken kring att intervjua människor med frågor om hur de

uppfattar ett fenomen. Risken finns att svaret återger en allmän uppfattning som cirkulerar i den offentliga debatten. De nämner tekniken projektion, som betyder att intervjufrågorna skapas så att fenomenet som intervjuaren vill komma åt informanternas uppfattning om, lindas in i ett exempel. Jag använde mig av fiktiva fall för att jag ville få fram hur de uppfattar trygghet i olika krissituation (Dahlgren & Johansson, 2019). Jag är medveten om att pandemin och rädslan att bli smittad kan ha påverkat studiens resultat. Fler informanter hade nog ställt upp på intervjuer innan pandemin. Jag är medveten om att den rådande pandemin som vi lever i just nu kan ha bidragit med svar som pedagogerna kanske inte hade formulerat, om

intervjufrågorna ställdes innan pandemins utbrott. Så resultatet av min studie kan bli annorlunda om jag gör om den när tillvaron går tillbaka till hur den såg ut innan

virusutbrottet. Därav kan reliabiliteten ifrågasättas då det är ett mått på om studien ger samma resultat vid olika tillfällen (Fejes & Thornberg, 2019). Studiens generaliserbarhet kan

ifrågasättas då urvalet av informanter var litet och det handlar om att synliggöra människors uppfattning och erfarenheter. Men då min studie inriktar sig på en specifik yrkesroll;

pedagogers uppfattningar och erfarenheter, så är generaliserbarheten god när det gäller uppfattningar av trygghet vid krissituationer i förskolan (Thornberg & Fejes, 2019).

Resultatdiskussion

Nedan diskuteras resultatet med hjälp av bakgrund, aktuell och tidigare forskning.

24

Hur uppfattar pedagogerna en trygg miljö på förskolan vid en krissituation?

Pedagogerna uppfattar att informationen som finns vid krishantering är viktig för att miljön på förskolan ska vara trygg både för pedagogerna och för barnen. Om informationen är felaktig eller uteblir vid en krissituation så kan barnen bli drabbade av pedagogernas ovetskap. Nya krissituationer som de inte har varit med om kan bli problematiska. Den mentala beredskapen som pedagogerna får om de är med och skapar krisplanen, eller om förskolan har

kontinuerliga uppdateringar angående krisplanen, kan lägga grunden för

handlingsberedskapen som personalen behöver (Gustavsson, 2006). Förberedelserna inför olika kriser och hur det systematiska kvalitetsarbetet fungerar kan ha betydelse för hur personalen agerar vid en krissituation, men Gustavsson (2006) skriver att människans intuition skapar en improvisation för att så snabbt som möjlig skapa trygghet vid utmanande situationer. När de fiktiva fallen i intervjuguiden lästes upp för pedagogerna så var flertalet relativt snabba att försäkra mig om att barnens trygghet kom i första hand. Kan det vara så att improvisationen skapas snabbare när det gäller barns säkerhet och trygghet?

Flera av pedagogerna uttryckte sig om att bara vetskapen om att den skriftliga

handlingsplanen finns, kan verka betryggande i många situationer. Men många tar också upp att de kunskaper som de andra i arbetslaget besitter är lugnande och att gemenskapen i

arbetsgruppen är viktig vid krissituationer. Några pedagoger uttryckte en tillit till dem som de uppfattar är mer insatta i krishantering. Niss och Söderström (2016) skriver om att den

samlade kompetensen i arbetslaget kan bidra till varje individs trygghet men att det då krävs ett bra samarbete och en fungerande kommunikation för att det ska verka trygghetsskapande. Skolverket (2020) skriver att det systematiska kvalitetsarbetet ska bidra till tydlighet och då skapa trygghet för alla i verksamheten vid olika utmanande situationer. Planeringsprocessen vid framtagandet av en krisplan bör all personal ta del av. Tidigare forskning visar att människor i alla åldrar som befinner sig i utmanade situationer behöver vägledning och tydlighet för att känna sig trygga (Bodon & Votteler, 2017). Alla pedagoger i min studie hade vetskap om att en krishanteringsplan fanns tillgänglig i verksamheten men flertalet var osäkra på vad den innehöll. Jag uppfattar det som att det kan ha funnits en otydlighet och att alla inte var inblandade i arbetet för att höja kvaliteten i verksamheten.

Cullberg (2010) definierade fyra aspekter i sin forskning om psykologiska krissituationer som handlar om den enskilda människan, men jag uppfattar att de aspekterna både kan

25

krissituation. Den utlösande situationen (Cullberg, 2010) som gör att en krissituation uppstår på förskolan kan handla om ett barns eller en anhörigs bortgång, hot utifrån, pandemi som vi lever i nu, men det kan också handla om saker som inte är ett direkt trauma, som exempelvis personalbrist och problem med matleveransen. Sådana händelser som kan anses som mindre traumatiska kan skapa stor påfrestning i verksamheten och för personalen. I sådana situationer är kommunikation och samarbete i arbetslagen en viktig del som bör fungera.

Utvecklingskriser i förskolan kan handla om det som skapar oro för barnen i en krissituation, exempelvis att verksamheten kan se annorlunda ut under en krissituation och att det kan vara problematiskt för både barn och personal. Vissa människor har svårt att anpassa sig i nya situationer och jag uppfattar att verksamheter som inte har en bra kvalitet får det svårt att fungera så att alla känner sig trygga. Den aktuella livsperioden (Cullberg, 2010) uppfattar jag höra ihop med utvecklingskrisen. Cullberg (2010) skriver att det finns olika kritiska

åldersperioder och att vi människor är i ständig utvecklings- och förändringsprocess. Jag kopplar det här till förskolans viktiga uppdrag att göra så att alla barn känner sig trygga i verksamheten oavsett ålder (Skolverket, 2018). Det är viktigt att möta barnet där det är utifrån sin ålder. Otryggheten och osäkerheten som uppstår inför en för pedagogerna ny krissituation uppfattar jag kan ha att göra med hur pedagogernas inre personliga betydelse (Cullberg, 2010) för det inträffade ser ut. Det Broberg m.fl. (2012) skriver om, att medvetna och

omedvetna minnen kan försvåra kriser som uppkommer i vuxen ålder, uppfattar jag kan vara en bidragande faktor till pedagogernas tvekan vid frågan om de känner sig förberedda inför en krissituation. Det kan också betyda att verksamhetens kvalitetsarbete, som ska innehålla krishantering, inte fungerar och att pedagogerna inte har fått den förberedande

handlingsplanen som ska finnas på varje förskola.

De sociala förutsättningarna (Cullberg, 2010) är viktiga för barns och vuxnas

trygghetsskapande och anknytning. Tidigare forskning visar att barnen kan hjälpa varandra i krissituationer när den vuxna inte är med och ger direktiv (Dickson & Vargo, 2017).

Arbetslaget ska fungera som en trygg bas (Broberg, Hagström & Broberg, 2012) både för barnen och för de som ingår i arbetslaget, där alla individer ska få stöd så inte verksamhetens kvalitet försämras. I en trygg arbetsplatsgrupp kan en krissituation hanteras bättre än i en grupp där det sociala, samarbetet och kommunikationen fallerar. En bra anknytning skapar trygghet och pedagogerna uppfattar, och tidigare och aktuell forskning visar att en bra anknytning skapas med lyhördhet, tillgänglighet, närvaro och en professionell relation

26

(Dickson & Vargo, 2017; Ableser, 2008; Jonsson, 2016; Bodon & Votteler, 2017; Rädda Barnen, 2020).

Flera pedagoger nämner att de har erfarenhet av barn i olika krissituationer och att dem då kan behöva vara barnets trygghetscirkel (Broberg, Hagström & Broberg, 2012) under dagen. En pedagog nämner att det kan finnas barn som har god anknytning till en pedagog och att det då behövs sättas in extra personal för att den pedagogen ska kunna vara med det barnet. Broberg m.fl. (2012) skriver att anknytning är en relation mellan två människor men de relationerna ingår oftast i ett större socialt nätverk. Jag uppfattar det som att det skulle gynna barnet att ha många goda anknytningar i verksamheten annars kan det bli problematiskt om den enda goda anknytningen skulle bli sjuk och tvingas hålla sig hemma.

Hur uppfattar pedagogerna att de skapar trygghet när de bemöter barnens tankar och frågor vid en krissituation?

Estetisk verksamhet och böcker är något som pedagogerna uppfattar som hjälpmedel under en krissituation. Böcker antyder de är nästan viktigare i förebyggande syfte då förberedande information om olika krissituationer kan skapa trygghet om det uppstår på riktigt. Aktuell forskning visar att estetiska aktiviteter kan hjälpa barnen att bearbeta sorg på ett

utvecklingsmässigt sätt (Horn & Govender, 2019). Relationerna och glädjen som uppstår i estetiska aktiviteter kan hjälpa barnen att känna trygghet. Tidigare forskning visar att barnets ålder bör tas i beaktande (Boyd Webb, 2011). Då barn i olika åldrar uppfattar en krissituation på olika sätt kan information i förebyggande syfte ifrågasättas. Estetiska uttrycksätt i

förskolan kan anpassas så de passar olika åldrar. Böcker i förebyggande syfte, som

pedagogerna nämner, kan anpassas efter barnens ålder, men min uppfattning är att det är vi vuxna som tror att vi hjälper barnet om vi bäddar in det hemska i någon flyktig ogripbar information. Tidigare forskning visar att det anses vara opassande att prata med små barn om exempelvis döden (Cullberg, 2010) men om vi inte lägger våra egna känslor och reflektioner i informationen så anser jag att det skapar en medvetenhet hos barnen som kan komma till nytta vid en krissituation. Exempelvis vid lässtunden, om boken handlar om döden så behöver inte läsaren lägga så stor vikt vid det, utan läsa boken som vilken annan bok som helst utan reflektion från läsarens sida. Pedagogernas uppfattning om bemötandet av barnens frågor och funderingar visar att de anser att tydlighet och åldersanpassad information är viktig i

27

och att det är viktigt att vuxna är tillgängliga och lyhörda på barnens tankar och funderingar. Vuxna bör utgå från barnens egna frågor och inte ge ut för mycket svårförståelig ny

information (Rädda Barnen, 2020). Studiens resultat visar att pedagogerna uppfattar verksamhetens miljö och rutiner som trygghetsskapande för barnen. Miljön bör fortgå som ”vanligt” och utifrån Rädda Barnens, (2020) direktiv, gynnas barnet av att pedagogerna håller fast vid rutinerna i verksamheten även vid en krissituation. En trygg plats är det som är igenkännligt och ”som vanligt” för barnet.

Slutsatser

Vuxna måste känna sig trygga för att kunna skapa trygghet åt barnen i utmanade krissituationer. Det är något som jag uppfattar är en genomgående röd tråd i den här uppsatsen. Både vuxna och barn behöver flera goda anknytningar, vägledning, rutiner och tydlighet för att känna sig trygga vid en krissituation på förskolan. Den sociala miljön i

verksamheten bör vara trygghetsskapande både för pedagogerna och för barnen. Det är viktigt att det systematiska kvalitetsarbetet bidrar till tydlighet och att all personal får ta del av

planeringsprocessen vid framtagandet av en krisplan. Förskolans uppdrag att uppfylla barnens rättighet att känna sig trygga i verksamheten kan komma att inte berättigas om tillvaron blir otrygg på grund av otrygga pedagoger. Resultatet av studien stärker den aktuella och tidigare forskningen om barns trygghetsskapande men det fanns inte så mycket forskning om vuxnas trygghetsskapande. Uppsatsens synliggörande av pedagogernas uppfattning av en trygg miljö på förskolan kan vid vidare forskning vara till hjälp i att uppnå trygghetsskapande i det systematiska kvalitetsarbetet.

28

Referenser

Ableser, Judith. (2008). Authentic Literacy Experiences to Teach and Support Young Children during Stressful Time. Social Science Premium Collection. 63(2), 74–79.

Bodon, Theresa C & Votteler, Nancy K. (2017). The pedagogical needs of children and adults living in the Calais jungle refugee camp: Existential issues and perspectives of volunteer teachers and workers. Forum for International Research in Education. 4(1), 113– 138.

Boyd Webb, Nancy. (2011). Play therapy for bereaved children: Adapting strategies to community, school, and home settings. Tillgänglig:

https://journals-sagepub-com.db.ub.oru.se/doi/pdf/10.1177/0143034311400832

Broberg, Malin., Hagström, Birthe., Broberg, Anders. (2012). Anknytning i förskolan. Stockholm: Författarna och Natur & Kultur.

Cullberg, Johan, (2010). Kris och utveckling. Hämtad från:

https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=2U-0DgAAQBAJ&oi=fnd&pg=PT2&dq=Vad+%C3%A4r+en+kris&ots=F__p7vnUWp&sig=2S LWfQUeaNQFGnOBSMuAr7HLaGo&redir_esc=y#v=onepage&q=Vad%20%C3%A4r%20e n%20kris&f=false

Dahlgren, Lars Owe & Johansson Kristina. (2019). Fenomenografi. I Andreas Fejes & Robert Thornberg, red. Handbok i kvalitativ analys, (s. 179–190). Stockholm: Författarna & Liber AB.

David, Matthew, & Sutton, D. Carole. (2011). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur AB

Dickson, Misty Jo & Vargo, Kristina K. (2017). Training kindergartenstudents lockdown drill procedures using behavioral skills training. In Journal of applied behavior analysis, 50(2) 407–412.