• No results found

Vad vet vi idag om konditionsträning?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Vad vet vi idag om konditionsträning?"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

10

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 10

Inledning

Det är ett roligt och inspirerande, men samtidigt ett utmanande och diskuta-belt nöje att få uppdraget att skriva en så pass kort artikel med en titel som är så pass omfattande. Jag har givet-vis inga illusioner om att kunna vara heltäckande.

Tillbakablick och Åstrands häfte Man får föreställa sig att människor i alla tider på olika sätt försökt bättra på sin arbetsförmåga. Redan under antiken hölls löpartävlingar, på 1800-talet hölls 6 dagars gå-tävlingar, 1896 återupptogs olympiaden och hand i hand med tävlingsmomentet följer ett tydligt incitament för att träna och bli bättre. Men det här är inte i huvudsak en historisk framställning så avstamp tas i ett häfte skrivet av en av pionjä-rerna för den vetenskapliga grunden till konditionsträning. Per-Olof Åstrands ”Hur man skall få bättre kondition” från 1958, fick stor spridning i Sverige, och har även översatts till franska och japanska. Definitioner från boken är ”Ordet kondition används här som beteckning för kroppens anpassning till tungt arbete under längre tid.” Och vidare ”Bedömningen av konditionen innebär enligt ovanstående definition främst en värdering av uthålligheten och därmed av andningens och blod-omloppets funktioner”. Det beskrivs att grunden till all träning är att krop-pen anpassas till den belastning orga-nen utsätts för. Konditionsträningen ska utformas så att den innebär stor lungventilation, kraftig hjärtverksam-het, stora muskelgrupper som arbetar dynamiskt.

Tabell 1 visar i sin enkelhet att trots

Vad vet vi idag om konditionsträning?

C. Mikael Mattsson

DOKTORaND VID KaROlINSKa INSTITuTET,

Och GymNaSTIK- Och IDROTTShöGSKOlaN (GIh),

STOcKhOlm

Finns det några nyheter om konditionsträning? Eller är det samma gamla skåpmat som

ompa-keteras och tröskas ett nytt varv? Artikeln är ett försök att klargöra en del grundläggande bitar,

samt att plocka fram några nya aspekter på området.

att samma totala arbete utfördes var 1000 kpm/min en för lätt belastning (för just denna försöksperson), 2000 kpm/min i 30 sek intervaller för kort arbetstid, medan 2000 kpm/min i 3 min gav bäst belastning på konditio-nen. Kolumnen längst till höger anger ”Subjektiv uppfattning” och det är viktigt att komma ihåg att det i sig inte kan användas för att värdera hur bra konditionsträningseffekt ett pass har eftersom känslan av maximal ansträngningen kan framkallas cen-tralt, lokalt, anaerobt (mjölksyra) eller av muskeltrötthet.

Det klargörs att program för konditionsträning bör innehålla tre komponenter; 1) Ryckträning (maxi-mal fart 10-60 sek) för muskelstyrka och snabbhet; 2) intervallträning (arbetsperioder från 2-3 upp till 8-10 min) för träning av de syretranspor-terande organen [VO2max]; samt 3) distansträning (jämnt tempo under lång tid – minst tävlingstiden) för att vänja sig vid tungt arbete under längre tid [lokala faktorer].

Redan i den här boken finns en diskussion kring överträning, samt ett kapitel med titeln ”Hur man förstör sin kondition” med underrubrikerna ”Brist på träning, Alkohol, Tobaksrök-ning, Stimulantia, och Brist på sömn”!

Dessa halvsekelgamla kom-mentarer är än idag tillräckligt med information för att de allra flesta ska kunna planera och genomföra adekvat konditionsträning.

Maximalt syreupptag vs tröskel Om man ändå vill fortsätta diskus-sionen och gå lite djupare så gäller att prestationen vid långa

(2)

arbetsti-11 S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 10

och arbetsekonomi. Om man höjer VO2max så följer tröskeln med, och om man förbättrar sin arbetsekonomi så kan man ta sig framåt snabbare med samma syreförbrukning. Dessutom kan man med träning förbättra den relativa nyttjandegraden, dvs. fl ytta tröskeln procentuellt sett närmare VO2max. Alla böcker, diskussionen och träningspro-gram på temat ”Hur du tränar din kondition” handlar om att hitta det optimala sättet att få till dessa förbätt-ringar. Att diskutera hur man bestäm-mer en fysiologiskt relevant individuell tröskel, och vilken typ av träning som

ger bäst effekt på de olika komponen-terna, kräver (minst) en egen artikel och kommer därför inte att behandlas ytterligare.

Central vs lokal

Uthållighetsförmågan kan delas upp i en central och en perifer del. Den centrala sidan handlar om cirkulationen och dit räknas hjärta, blod och lungor (den sista har dock överkapacitet och är i stort sett ointressant för prestation utom vid pato-logiska tillstånd), och på den perifera, som även kallas lokal eller muskulär, fi nns parametrar som kapillärtäthet, substratinlagring och olika mitokondrie-variabler.

Prestationen är givetvis en kombina-tion av allt detta. Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk. För att kunna utforma ett optimalt träningsprogram är det viktigt att veta var i systemet begränsningen fi nns. Om man kan hitta och öppna fl askhalsen så förbättras prestationen.

Vad som är begränsande för VO2max har diskuterats och debatterats i över ett sekel. Det senaste nya förslaget föreslog att fl askhalsen sitter i hjärnan och att arbetsförmågan bromsas på neuronal väg innan kroppen når sitt max så att hjärtat skyddas från syrebrist. Detta är dock en teoretisk modell utan faktiska tester och bevis, istället har det ännu tydligare visats att det vid helkropps-arbete är hjärtminutvolymen som är begränsande. Försökspersonerna i dessa försök utförde fl era olika maxtester på arm+bencykel och de visade att man nådde samma VO2max även om man ökade muskelarbetet över en viss nivå. Vid högre belastning ökade dessutom blodtrycket, vilket innebar att hjärtats mekaniska arbete blev högre, och således kunde hjärtat jobba hårdare men utan att öka hjärtminutvolymen (Brink-Elfe-goun et al 2007). Den som är intresserad av diskussionen kring vad som begrän-sar VO2max kan läsa debattomgången i Journal of Applied Physiology i början av 2009 (Ekblom 2009).

Mer exakt så är det mängden syre som pumpas ut som är avgörande. Syret bind till, och transporteras till musklerna av, hemoglobin (Hb). Vid träning får man en större mängd blod, vilket inne-bär större totalmängd Hb, trots att Hb-värdet (koncentrationen) är densamma (eller till och med något lägre). Hb-vär-det, som lätt mäts på vårdcentraler eller liknande, är normalt genetiskt bestämd. Den individuella grundnivån har ingen påverkan på prestationen, men däremot ger en individuell ökning av Hb-värdet en förbättring av prestationen. En sådan der är primärt sammankopplad med

arbetshastighet vid mjölksyratröskeln (eller strax under, men aldrig över). Det betyder att det gäller att kunna (till exempel) springa så fort som möjligt utan att gå över till anaerobt energiutnyttjande. Det bör nämnas att mjölksyra/laktat inte på egen hand ger tröttheten (i.e. nedsatt muskelfunk-tion), men eftersom det är lätt att mäta och ökningen i blodet sammanfaller väl med andra trötthetsmekanismer är det ändå en relevant utgångspunkt för diskussion. Tröskeln är relaterad till maximalt syreupptag (VO2max)

Tabell 1. Resultat från försök med arbete på cykelergometer där försökspersonen under en timme utförde

60 000 kpm. Omvandling: 1000 kpm/min = 163 W. Tabellen är hämtad ifrån Per-Olof Åstrand: Hur man skall få bättre kondition. Stockholm. Bokförlaget Forum AB, 1958.

I framtiden kommer vi kanske se fl er studier kring genetik och träning där man te x. kan se vilka genoty-per som får bra respektive dålig eff ekt av viss typ av träning. Här täten i 2009 års Stockholm Marathon med Benjamin Serem, Kenya, Paul Kipkemei Kogo, Kenya och Benjamin Serem, Kenya där till slut nr 2 Paul Kipkemei Kogo tar hem segern på 2.15.35. ©Bildbyrån i Hässleholm.

Arbets-intensitet

kpm/min

Arbets-form

Maximalt uppmätta värden

subjektiv upp-fattning lung-ventilation liter/min syreupp-tagning liter/min puls-frekvens mjölk- syra-halt % 1000 kontinuerligt arbete 50 2,1 135 0,01 lätt 2000 0,5 min arbete, 0,5 min vila osv 65 3,0 155 0,03 ganska lätt 2000 3 min arbete, 3 min vila osv 110 4,6 190 0,12 maximal ansträng-ning TR Ä N ING EN S U TF O R M N ING

(3)

12

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 10

ökning sker dock företrädelsevis vid två tillfällen, antingen från en låg nivå på grund av sjukdom eller otillräcklig kost alternativt genom dopning med blodtransfusioner, epoinjektioner eller liknande. Hur vistelse på hög höjd påverkar Hb-värdet vid återkomst till havsnivå är fortfarande under debatt.

Det som förbättras på centralcirku-latorisk nivå genom konditionsträning är att hjärtats pumpfunktion förbätt-ras samtidigt som blodvolymen ökar. Hjärtats förbättring beror dels på att det blir större och dels på att sam-mandragningarna blir mer effektiva vilket innebär att en mindre mängd blod blir kvar i hjärtat som ”slask” när hjärtslaget är klart. Storleksökningen är begränsad av utrymmet i bröstkor-gen, och hjärtats vikt kan öka från ca 300 till över 500 g, men tjockleken på hjärtats väggar ökas bara någon millimeter. Ökningen av blodvolym är en mycket snabbare process. Den är viktig eftersom den blodmängd vi har aldrig räcker till för att fylla alla kärl. Jobbar vi med stora muskelgrupper (båda benen eller mer) når hjärtminut-volymen (och VO2max) sitt tak, vilket gör att varje enskild muskel får mindre blod än optimalt. Vikten av optimal blodfördelning blir även tydlig om man ska prestera i ett varmare klimat än man är acklimatiserad till. För att kyla av kroppen dirigeras mer blod till huden som resulterar i att mindre blod kommer tillbaka till hjärtat, vilket i sin tur betyder att slagvolymen minskar, hjärtfrekvensen går upp och prestation ned.

Ibland hör man att den centrala delen av konditionen inte går att påverka när man blivit vuxen. Det är inte sant. Hjärtats pumpeffektivitet och blodvolymen förbättras oavsett hur gammal man är när man börjar träna. Man kan till och med få tillväxt på hjärtmuskeln. Tidigare trodde man att man föddes med en uppsättning hjärtmuskelceller och så ”dog” de lång-samt av ju äldre man blev (precis som man förut trodde angående hjärncel-ler). Ny svensk forskning visar att även hjärtcellerna nybildas! Hos en 25-åring nybildas ca 1 % per år för att sedan kontinuerligt sjunka till 0,5 % per år hos 70-åringen (Bergmann et al 2009). På det spekulativa planet kan sägas att den här forskningen är ny, och dess-utom gjord på en hel population, så det är fullt möjligt att man i framtiden kommer att kunna visa att konditions-träning ger ännu högre nybildning.

Om du utför ditt konditionsarbete med en liten muskelgrupp, t.ex.

sit-tande enbensspark, så är det inte längre hjärtminutvolymen och blodet som sätter stopp, utan istället är det lokala (muskulära) parametrar som begränsar. Om det på central nivå handlar om att skicka ut så mycket syre som möjligt så handlar det på lokal nivå om hur snabbt syret kan användas för att (åter) framställa ATP (energi). Träning ger förbättringar på hur många kapillärer som sitter runt varje muskelfiber, ju fler desto bättre eftersom möjligheten till syretillförsel då ökar, samt mito-kondrier och substrat.

För den lokala uthålligheten är det inte bara antalet mitokondrier som spelar roll, utan även deras storlek, effektivitet och enzyminnehåll. Målet med träning är att öka muskelns maxi-mala oxidativa förmåga. För mer detal-jerad information se översiktsartikel av Tonkonogi & Sahlin (2002). Tidigare har man antagit att lugnt långvarigt arbete är vägen att gå för förbätt-ringar på lokal nivå. Numer finns ett forskningsfokus kring effekterna av korta högintensiva intervaller på mitokondriell tillväxt (Gibala 2009). Det verkar som om man kan få samma resultat av den här typen av intervall-träning som med långa kontinuerliga träningspass (Wang et al 2009).

När det gäller substrat så är tillgång och närhet avgörande. Det första man tänker på är antagligen glykogenlagren, som är större hos bättre konditons-tränade, men även fett kan lagras i muskeln, och det gör fettet lättare att

komma åt och förbränna jämfört med om det lagras i till exempel buken (van Loon & Goodpaster 2006).

Det fundamentala med lokal för-måga är att den är just lokal, helt utan överföringseffekter. Tränar du armarna så får du effekt där medan benen är helt opåverkade. Det är förstås en viktig anledning till att träningen ska vara grenspecifik. Om du är intresserad av prestation inom en viss idrottsgren, vill säga. Om du tränar för hälsans skull bör tänket vara omvänt, det vill säga att du gör olika typer av aktiviteter och använ-der olika muskler för att få de lokala effekterna i så stor del av kroppen som möjligt.

Olika beroende på nivå

En stor del av forskningen kring hur man ska träna är utförd på människor som befinner sig i mellanskiktet, det vill säga någorlunda aktiva män i åldern 20-40 år. På senare år har forskningen blivit mer divergerad, men fortfarande är det många generaliserade tankar om träningsupplägg som lever kvar. En insikt som ofta glöms bort är att det krävs olika stor arbetsinsats för att förbättra konditionen. En elitak-tiv uthållighetsidrottare kan lätt bli ”lat” och glömma den grundläggande träningsprincipen om progression. För att bli bättre måste man kontinuerligt öka belastningen (i någon form). Om man redan är på en hög nivå är det lätt att man helt enkelt fortsätter träna på samma nivå. Konditionen bibehålls, men

Figur 1. Ökat maximalt syreupptag (korrigerat för ålder och kön) hos 429 inaktiva vuxna personer efter

ett 20-veckors konditionsträningsprogram. Resultaten är sorterade efter familjetillhörighet, och famil-jerna rankade. Figuren är hämtad från Bouchard et al 1999.

(4)

13 S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 2 - 2 0 10

förbättring uteblir.

I andra änden av skalan finns de som är helt otränade. För att få förbättrande effekt i det läget behöver man inte följa träningsprogram med hårda intervaller eller ens Folkhälso-institutets rekommendationer. Det kan räcka med att gå promenader med hunden eller börja ta trapporna upp till arbetsplatsen på tredje våningen. Men vill man sedan bli ännu bättre så måste man förstås öka belastningen!

Välj rätt gener – the HERITAGE family study

Effekten av träning är orättvist fördelad. Om två från början jämna personer genomför exakt samma träningsprogram så kommer de med största sannolikhet att få olika trä-ningssvar. En amerikansk studie inled-des 1992 med målet att svara på frågan hur stor roll arvet spelar för effekten av fysisk aktivitet. I studien genomförde 429 inaktiva vuxna personer ett 20 veckors träningsprogram med tester av VO2max före och efter. Resultaten visade dels att redan skillnaderna i VO2max vid studiens start upp till 50 % kunde förklaras med genetiska faktorer (Bou-chard et al 1998). Efter att de genom-fört träningsprogrammet var ökningen av VO2max i genomsnitt 0,4 L/min, men vissa personer hade ingen eller minimal ökning medan andra hade en ökning på över 1 L/min! Figur 1 visar också skillnaden i träningssvar mellan olika familjer. Forskarnas slutsats är att nästan 50 % är genetiskt förutbestämt (Bouchard et al 1999). I praktiken betyder det att en person med rätt gener kan komma relativt långt trots lite träning, och samtidigt att en individ med ”fel” gener kan träna hur mycket som helst utan att uppnå någon större förbättring. Detta tydliggör också att både rätt gener och adekvat träning krävs för att nå toppen inom elitidrott. Effekt på andra områden

På 2000-talet har ett relativt stort fokus hamnat på konditionsträning-ens effekter på andra områden än att förbättra själva idrottsprestationen. Förbättrad allmänhälsa, minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar (via bl.a. nor-malisering av blodtryck och blodfetter) och osteoporos är de klassiska som har varit kända sedan länge. Kring millen-nieskiften började de positiva effek-terna för att motverka typ-2 diabetes och metabola syndromet att uppmärk-sammas. I mitten av decenniet slog kunskapen igenom om att konditions-träningen också skulle kunna motverka

stress, depression och ångest. Bra sammanfattningar om dessa effekter finns att läsa i FYSS (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbe-handling, www.fyss.se).

De allra senaste åren har kondi-tionsträningens positiva effekter på hjärnan lyfts fram. Att träning ger nybildning av hjärnceller visades först hos råttor (Björnebekk et al 2005) och sedan även hos människor (Pereira et al 2007). På ett funktionellt plan ser man att en höjning av konditionen (testvärdet) ger bättre minnesförmåga hos friska äldre personer (Angevaren et al 2008), och även att testvärdet är direkt korrelerat till resultat på det intelligenstest som görs vid värnplikts-mönstringen (Åberg et al 2009). Spåkulan

Mitt i allra högsta grad personliga tips är att vi i framtiden kommer att få se att pendeln slår från pulsbaserad träning och istället mot belastningsba-serad träning, det vill säga löphastig-het, watt på cykeln eller liknande, i de idrotter där det är möjligt. Anledningen till det är att pulsen, utan att något är konstigt eller fel, kan variera över tio slag mellan olika pass på samma submaximala belastning. Det är på grund av skillnader i parametrar som temperatur, vätskestatus och stress-nivå (till exempel orsakat av tidigare intervaller). Prestationsförmågan kan i de olika fallen ändå vara i det närmaste identisk.

Ytterligare ett tips är att större fokus kommer att riktas mot hur man tränar och gör för att uppnå förbättrad arbetseffektivitet, beträffande både rörelsemönster och även cellulära mekanismer. Även om högt maximalt syreupptag har hög korrelation med uthållighetsprestation så är det inte hela sanningen. Det är ett mycket bra mått om man jämför en population med stor spridning. De som springer milen på 30 min har högre VO2max än de som gör det på 40 min. Om man däremot tittar på ett smalare segment, t.ex. de bästa inom en viss uthållighets-gren, så finns inte längre någon korre-lation. Det är andra faktorer, däribland arbetseffektivitet, som avgör.

Ett sista och relativt givet tips är att det kommer att se många studier kring genetik och träning. I takt med att gentypning blir billigare och enklare, samtidigt som man vet att olika män-niskor svarar olika på träning, kan man förvänta sig undersökningar kring till exempel vilka genotyper som får bra respektive dålig effekt av en viss

typ av träning. I en framtida förläng-ning kan man tänka sig att den som vill träna och förbättra sig börjar med att göra ett gentest och därefter får ett skräddarsytt träningsprogram. Referenser

Angevaren M, Aufdemkampe G, Verhaar HJ, Aleman A, Vanhees L. Physical activity and enhanced fitness to improve cognitive func-tion in older people without known cognitive impairment. Cochrane Database Syst Rev. (3):CD005381, 2008

Bergmann O, Bhardwaj RD, Bernard S, Zdunek S, Barnabé-Heider F, Walsh S, Zupicich J, Alkass K, Buchholz BA, Druid H, Jovinge S, Frisén J. Evidence for car-diomyocyte renewal in humans. Science. 324(5923):98-102, 2009

Bjørnebekk A, Mathé AA, Brené S. The anti-depressant effect of running is associated with increased hippocampal cell proliferation. Int J Neuropsychopharmacol. 8(3):357-68, 2005. Bouchard C, An P, Rice T, Skinner JS, Wilmore JH, Gagnon J, Pérusse L, Leon AS, Rao DC. Familial aggregation of VO(2max) response to exercise training: results from the HERITAGE Family Study. J Appl Physiol. 87(3):1003-8, 1999.

Bouchard C, Daw EW, Rice T, Pérusse L, Gagnon J, Province MA, Leon AS, Rao DC, Skinner JS, Wilmore JH. Familial resemblance for VO2max in the sedentary state: the HERI-TAGE family study. Med Sci Sports Exerc. 30(2):252-8, 1998.

Brink-Elfegoun T, Kaijser L, Gustafsson T, Ekblom B. Maximal oxygen uptake is not limited by a central nervous system governor. J Appl Physiol. 102(2):781-6, 2007.

Ekblom B. Counterpoint: maximal oxygen uptake is not limited by a central nervous system governor. J Appl Physiol. 106(1):339-41; discussion 341-2, 2009

Gibala M. Molecular responses to high-intensity interval exercise. Appl Physiol Nutr Metab. 34(3):428-32, 2009.

van Loon LJ, Goodpaster BH. Increased intra-muscular lipid storage in the insulin-resistant and endurance-trained state. Pflugers Arch. 451(5):606-16, 2006.

Pereira AC, Huddleston DE, Brickman AM, Sosunov AA, Hen R, McKhann GM, Sloan R, Gage FH, Brown TR, Small SA. An in vivo correlate of exercise-induced neurogenesis in the adult dentate gyrus. Proc Natl Acad Sci U S A. 104(13):5638-43, 2007.

Tonkonogi M, Sahlin K. Physical exercise and mitochondrial function in human skeletal muscle. Exerc Sport Sci Rev. 30(3):129-37, 2002

Wang L, Psilander N, Tonkonogi M, Ding S, Sahlin K. Similar expression of oxidative genes after interval and continuous exercise. Med Sci Sports Exerc. 41(12):2136-44, 2009.

Åberg MA, Pedersen NL, Torén K, Svarten-gren M, Bäckstrand B, Johnsson T, Cooper-Kuhn CM, Aberg ND, Nilsson M, Cooper-Kuhn HG. Cardiovascular fitness is associated with cogni-tion in young adulthood. Proc Natl Acad Sci U S A. 106(49):20906-20911, 2009

Åstrand PO. Hur man skall få bättre kondi-tion. Stockholm: Bokförlaget Forum AB, 1958.

References

Related documents

Tomas Englund Jag tror på ämnet pedagogik även i framtiden.. INDEX

Det finns en hel del som talar för att många centrala förhållanden i skolan verkligen kommer att förändras under åren framöver:... INSTALLATIONSFÖRELÄSNING

program holds rather that order rests in our fundamental need to make situations, our fellowmen and ourselves intelligible in order to be able to share social reality, and that we

utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang där företeelser i vardagslivet och samhället kopplas ihop med ljus och visar då på förhållandevis komplexa fysikaliska

Titel: Bostadsmarknaden 2011–2012 Med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2011 Rapport: 2011:9 Utgivare: Boverket juni 2011 Upplaga: 1 Antal ex: 700 Tryck: Boverket internt

Låt oss därför för stunden bortse från bostadspriser och andra ekonomiska variabler som inkomster, räntor och andra kostnader för att bo och en- bart se till

Når det gjeld den internasjonale orienteringa, merkjer og John Lindow seg positivt ut med å ha oversyn også over den russiskspråklege litteraturen, der det

In the analysis of call openings in our first corpus, we have shown that upon the operators’ identification of the emergency services in the opening announcement of the emergency