ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor
En kvalitativ studie om socialarbetares förväntningar på deras respektive föräldraskap
Evelina Franck Olsson Emma Wiktorsson Handledare: Åsa Källström
Våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor
En kvalitativ studie om socialarbetares förväntningar på deras respektive föräldraskap Evelina Franck Olsson & Emma Wiktorsson
Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Sammanfattning:
Föreliggande studie syftar till att identifiera hur socialarbetare i olika verksamheter språkligt konstruerar våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor. För att besvara syftet har studien en socialkonstruktivistisk grund där resultatet analyseras med hjälp av det teoretiska begreppet genuskontrakt samt förväntningar på mammor och pappor. En diskurspsykologisk analys ge-nomfördes av elva semi-strukturerade och transkriberade intervjuer. De slutsatser som dras ut-ifrån studiens resultat och analys är att socialarbetare generellt reproducerar förväntningar på mammor och pappor samt att utredande och behandlande socialarbetare fokuserar på olika delar i föräldraskapet samt bedömer dessa olika. Socialarbetarna konstruerar alltså genom sitt språk våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor enligt de rådande könsnormer som finns i sam-hället.
Nyckelord: socialarbetare, våldsutsatta mammor, våldsutövande pappor, föräldraskap, genus, språkliga konstruktioner och förväntningar.
Abused mothers and abusive fathers
A qualitative study on social workers expectations on their respective parenthood Evelina Franck Olsson & Emma Wiktorsson
Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay 15 credits Spring 2020
Abstract:
The present study aims to identify how social workers in different areas of welfare work lingu-istically construct abused mothers and abusive fathers. To fulfill the purpose, the study has a social constructivistic base where the result is analysed with the theoretical concept of the gen-der contract and expectations on mothers and fathers. A discourse psychological analysis was used on eleven semi-structured and transcribed interviews. The conclusions that were drawn from the result and analysis of the study, are that social workers in general reproduce expectat-ions on mothers and fathers and that investigative and treating social workers focus on different parts of the parenthood and assess these differently. The social workers thereby linguistically construct abused mothers and abusive fathers according to the ruling gender norms that exists in society.
Keywords: social worker, abused mothers, abusive father, parenthood, gender, linguistic con-structions and expectations.
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering ...1
2. Syfte ...3
3. Våldets dimensioner...4
4. Tidigare forskning ...6
...4.1 Socialarbetares förväntningar på mammor och pappor ...6
4.2 Socialsekreterares konstruktioner av våldsutsatta mammors föräldraskap ...6
4.3 Socialsekreterares konstruktioner av våldsutövande pappors föräldraskap ...7
4.4 Slutsatser om våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor...8
5. Teori ...9
5.1 Socialkonstruktivism...9
5.2 Genus ...9
5.3 Genuskontrakt ...9
5.4 Förväntningar på mammor och pappor ...10
6. Metod ...12
6.1 Urval ...12
6.2 Diskursanalys ...13
6.3 Analysprocessen ...14
6.4 Diskussion gällande metodval och förförståelse...16
7. Etik ...17
8. Studiens resultat och analys ...19
8.1 Risker för barnets hälsa och utveckling ...19
8.2 Ansvar för barnets skydd mot att uppleva våld ...20
8.3 Styrkor i föräldraskapet...21
8.4 Brister i föräldraskapet ...22
8.5 Skyldigheter i föräldraskapet ...23
8.6 Slutsatser ...24
9. Diskussion ...25
9.1 Diskussion kring slutsatser ...25
9.2 Studiens begränsningar i förhållande till teori och metod ...27
9.3 Studiens övriga fynd ...29
9.4 Slutord ...30
1
1. Inledning och problemformulering
Mäns våld mot kvinnor i en nära relation, inklusive pappors våld mot mammor, räknas idag som ett samhällsproblem, i Sverige såväl som globalt. Det är något som kan drabba vilken kvinna som helst, våldsutövande män diskriminerar inte utifrån faktorer som exempelvis klass eller ålder (Heimer, Björck & Kunosson, 2014). I Sverige har 46 procent av alla kvinnor upp-levt allvarligt fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld någon gång under sin livstid. När kvinnan varit utsatt för allvarligt psykiskt och sexuellt våld som vuxen, var förövaren i de flesta fall en nuvarande eller tidigare partner (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2014).
Våld i nära relation orsakar stort lidande för utsatta kvinnor och barn (Moser Hällen & Sinisalo, 2018), samt medför stora samhällskostnader, nämligen 2,7-3,3 miljarder kronor per år (Social-styrelsen, 2006). Våldet mot utsatta kvinnor och mammor är generellt grövre och mer systema-tiskt än våldet mot män (Nordborg, 2014), ibland blir våldet till och med så grovt att det är dödligt. Globalt sett har 38 procent av alla mördade kvinnor blivit det av en partner eller en tidigare partner (World Health Organisation, 2013). I Sverige mördades 16 kvinnor år 2019 av en man de har eller har haft en nära relation med, det motsvarar 64 procent av alla mördade kvinnor i Sverige år 2019 (Brottsförebyggande rådet, 2020).
Att bli utsatt för våld i en nära relation är ofta förknippat med skam och rädsla över andras reaktioner. Kvinnan (och mannen) går ofta igenom en normaliseringsprocess, vilket innebär att våldet blir till ett normalt inslag i vardagen där gränserna för vad som är acceptabelt förskjuts. Våldet förminskas, de positiva inslagen i relationen förstoras och kvinnan börjar se sig själv som orsaken till att våldet uppstår (Nordborg, 2014). Detta gör att våldet tystas ner och denna tystnad är för kvinnan tung att bära, men också svår att bryta. De konsekvenser som kan uppstå för kvinnor till följd av mäns våld är fysiska skador som blåmärken, frakturer och tandskador men också psykiska och somatiska problem som posttraumatiskt stressyndrom, mag-tarmpro-blem, gynekologiska besvär som kan medföra samlagssmärtor samt ångest och depression (Nat-ionellt centrum för kvinnofrid, 2020).
I vissa fall finns det dessutom barn som blir inblandade och upplever våldet som pappa utsätter mamma för. Det är inte klarlagt exakt hur många barn i Sverige som upplever våld mellan föräldrarna. De siffror som finns tyder dock på att ungefär 10 procent av barnen upplever våld någon gång och 5 procent av barnen upplever våld ofta (Eriksson, 2014). År 2018 hade 164 barn de senaste 18 åren förlorat sin mamma genom att hon mördats av barnets pappa (Weigl, 2018). De allra flesta barn vet om när deras mamma är våldsutsatt och blir starkt påverkade av att leva med våldet. Barn upplever ofta vanmakt och kan drabbas av psykiska trauman. Barnet kan uppvisa symptom som exempelvis mardrömmar, koncentrationssvårigheter, magont, utåta-gerande eller inåtvänt beteende, psykisk ohälsa och missbruk. Med tanke på de konsekvenser barn drabbas av genom att uppleva våld i hemmet kan de definieras som utsatta för psykisk misshandel (Eriksson, 2014). Utöver det individuella lidandet, ökar det samhällskostnaderna då barn som upplevt våld i familjen i vuxen ålder söker hälso- och sjukvård i större utsträckning än andra (K. Cater & Sjögren, 2016). Barn som upplever våld löper dessutom högre risk än andra barn att själva bli utsatta för våld, inklusive sexuellt våld (Eriksson, 2014; Eriksson, 2012; Douglas & Walsh, 2010; P. Johnson & M. Sullivan, 2008). Dessa uppgifter stärker det ovan om att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som alla drabbas av på olika sätt.
Om eller när relationen mellan föräldrarna avslutas, kommer familjen i vissa fall i kontakt med socialarbetare i någon form. Det kan exempelvis ske genom att det uppstår frågor kring
vård-2 nad, boende och umgänge, genom en utredning efter en orosanmälan och olika typer av stödin-satser och/eller behandling (Bruno, 2018). En del i socialarbetarnas arbete är att skapa sig en uppfattning om respektive förälders förmåga att vara en trygg vuxen för sitt barn och se till barnets behov. Detta kan vara komplicerat i familjer där pappan utsatt mamman för våld och där barnet upplevt våldet. Det finns i samhället olika förväntningar på hur mammor och pappor ska vara och därmed finns det en risk att deras föräldraförmågor uppfattas, tolkas och bedöms olika (Eriksson, 2018).
Enligt socialtjänstlagen (2001:453) [SoL] 5:11 har socialnämnden ett särskilt ansvar för vålds-utsatta kvinnor samt barn som upplevt våld. Bruno (2018) menar dock att det stöd som riktas till våldsutsatta ofta är bristfälligt. Det finns olika uppfattningar om våldsutsatta kvinnor och deras behov samt vad som faktiskt räknas som våld. Det är handlingsutrymmet och tolkningen av våld som avgör vad och hur mycket stöd en våldsutsatt kvinna blir erbjuden. Detta kan påstås visa en kunskapsbrist inom det sociala arbetets fält vilket är viktigt att fylla då ämnet är ett stort samhällsproblem. Med tanke på att många socialarbetare kommer i kontakt med utsatta kvinnor och barn samt våldsutövande män och att det finns behov av ytterligare kunskap inom området, påstår vi att denna studie är högst relevant för socialt arbete.
Tidigare forskning redogör för vilka förväntningar socialarbetare har på våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor. Dock tycks den tidigare forskning vi tagit del av endast fokusera på utredande socialsekreterare och inte socialarbetare i stort, exempelvis inom behandlande verk-samheter. I denna studie är respondenterna socialarbetare från olika typer av verksamheter, ut-redande och behandlande, och detta tycks inte ha avhandlats i tidigare forskning. Det kan anses vara av vikt att undersöka olika typer av verksamheter som kommer i kontakt med våld i nära relationer då de kan ha olika erfarenheter och uppfattningar. Socialarbetarna befinner sig dess-utom i en maktposition i förhållande till de familjer de möter och kan således påverka deras livssituationer både positivt och negativt.
Forskningsfältet våld i nära relation är i sig brett, men delar av det är fortfarande relativt out-forskat. När det gäller hur socialarbetare pratar om våldsutövande pappor samt våldsutsatta mammor behövs mer forskning för att få en bredare och mer säkerställd kunskap. Det är därför av vikt att undersöka detta med hjälp av en socialkonstruktivistisk bas och ett diskursanalytiskt verktyg med teorier om genus, då detta är något som är högst aktuellt i dagens samhälle. Re-sultaten kommer att analyseras med hjälp av begreppet genuskontrakt samt vilka förväntningar som finns på mammor och pappor. Tillvägagångssättet syftar därmed till att bidra till ett bredare kunskapsfält inom socialt arbete gällande våld i nära relationer för att våldsutsatta kvinnor och barn ska kunna få det stöd de behöver.
3
2. Syfte
När socialarbetare inom olika yrkesfält möter familjer där pappan utsatt mamman för våld och där barnet upplevt våldet, bildar de sig en uppfattning om föräldrarnas förmågor. Genom deras resonemang går det att se hur socialarbetare konstruerar hur mammor och pappor är och bör vara. Syftet med denna studie är därför att identifiera hur socialarbetare i olika verksamheter språkligt konstruerar våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor.
Frågeställningar:
1. Hur kan socialarbetares resonemang kring våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor förstås med utgångspunkt i ett genusteoretiskt perspektiv?
2. Hur konstrueras våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor genom socialarbetar-nas resonemang?
4
3. Våldets dimensioner
För att förstå alla delar i denna studie, är det av vikt att ha förståelse för hur våld kan definieras. Våld är ett brett begrepp och beroende på vem du frågar vad det innebär får du olika svar. World Health Organization (2002) definierar våld som: den medvetna användningen av fysisk kraft eller makt, hotad eller faktisk, mot en själv, en annan person, eller mot en grupp eller ett sam-hälle, som antingen resulterar i eller har stor sannolikhet att resultera i skada, död, psykisk skada, underutveckling eller misär/försummelse1. Vi anser dock att denna definition förbiser vissa former av våld, exempelvis separationsvåld, samt att den är för otydlig och tolkningsbar. Vi utgår istället från följande definitioner av våldsformer: fysiskt, psykiskt, sexuellt, latent, ekonomiskt, materiellt och separationsvåld.
Moser Hällen och Sinisalo (2018) menar att fysiskt våld innefattar allt ifrån nypningar, knuffar och fasthållning till slag, sparkar, stryptag och inlåsning. Psykiskt våld innefattar nedvärderande samt kontrollerande beteende. Det kan handla om kränkningar, skuldbeläggning, spionage och förföljelse. Det innefattar även social isolering, trakasserier och hot. Sexuellt våld är våldtäkt, sexuellt tvång, sexuella trakasserier och alla handlingar som på något sätt kränker den utsattas sexuella integritet. Även så kallat ”tjatsex” eller ”husfridssex” räknas som sexuellt våld. Latent våld innebär att det finns en etablerad maktordning i familjen med en underliggande rädsla för våld där de utsatta ”tassar på tå” för att tillmötesgå våldsutövaren. Våldet kan bestå av blickar och kroppsspråk där de utsatta anpassar sig efter förövaren på grund av rädsla. Ekonomiskt våld handlar om att göra den våldsutsatta ekonomiskt beroende av förövaren. Detta kan ske genom att förövaren har kontrollen över alla ekonomiska tillgångar i familjen och tvingar den utsatta att ta lån eller skriva under ofördelaktiga avtal. Materiellt våld innebär att förövaren förstör egendom för att skrämma den utsatta. Det kan ske genom att kasta, slå eller skära sönder olika saker. Ofta förstör våldsutövaren egendom som är av stort känslomässigt värde för den utsatta. Separationsvåld innebär användandet av våld för att försöka förhindra att den utsatta lämnar, att tvinga denne att komma tillbaka eller straffa den utsatta för att denne avslutat relationen. Det kan exempelvis ske genom hot och förföljelse. Generellt sett eskalerar våldet i samband med en separation (Moser Hällen & Sinisalo, 2018).
Ovan är de olika formerna av våld beskrivna var för sig, men värt att nämna är att de sällan kommer ensamma. En kvinna som i en nära relation är utsatt för fysiskt och/eller sexuellt våld, är dessutom ofta utsatt för psykiskt och latent våld (Socialstyrelsen, 2019). Det är också så att det är det psykiska våldet som ger de mest svårläkta ärren, då dessa sitter på insidan och ofta har påverkat kvinnans självbild, självkänsla samt självförtroende (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Det kan även uppstå frågor om hur ofta en kvinna måste ha varit utsatt för våld för att det faktiskt ska räknas som våld i en nära relation. Räcker det med att kvinnan en gång har blivit utsatt för tjatsex? Eller att hon en gång blivit kallad kränkande ord? Och sist men inte minst, vad är det som bestämmer om det kvinnan är utsatt för räknas som våld i nära relation? Enligt Moser Hällen och Sinisalo (2018) samt Region Halland (2014) är våld i nära relation en syste-matisk utsatthet för våld av någon du har känslomässiga band till. Det innebär alltså att det ska ha varit upprepade våldshandlingar för att det ska räknas som våld i nära relation, enstaka inci-denter räknas alltså inte in. Det innebär dock inte att enstaka inciinci-denter inte kan vara allvarliga, men fokus i denna studie ligger på det upprepade våldet, våld i nära relation.
1 Detta är vår översättning av WHO:s definition. Originalet lyder: ”The intentional use of physical force or power, threatened
or actual, against oneself, another person, or against a group or community, that either results in or has a high likelihood of resulting in injury, death, psychological harm, maldevelopment or deprivation” (s. 5).
5 Slutligen är det också nödvändigt att tydliggöra på vilket sätt barn upplever våld i hemmet. Vanligtvis uttrycks det att barn bevittnar våld, men detta benämnande är värt att problematisera. Uttrycket bevittna våld uppfattas lätt som att barnet är en utomstående betraktare som bara upplever våldet genom att se det fysiska våldet. Detta är inte fallet när barn upplever våld i hemmet. Barnet är en del i det som sker, oavsett om barnet aktivt ger sig in i våldshandlingen för att exempelvis försöka stoppa det, eller är en passiv aktör som exempelvis tittar på eller gömmer sig. Barn kan uppleva våldet genom att se, höra eller uppleva konsekvenserna av vål-det, så som blåmärken och trasiga saker i hemmet. Vissa barn har även beskrivit luktminnen, exempelvis av hud som blir bränd av glödande cigaretter. Barn bevittnar alltså inte det våld som sker, utan upplever det med flera av sina sinnen (L. Jonhed, 2018).
6
4. Tidigare forskning
4.1 Socialarbetares förväntningar på mammor och pappor
I en intervjustudie på två olika socialkontor i Sverige gällande socialsekreterares bedömnings-kriterier för god föräldraförmåga, framkom det att det ställdes lägre krav på papporna än på mammorna, trots att socialsekreterarna använde sig av likvärdiga bedömningskriterier. Ett par orsaker till att kraven var lägre på papporna kunde dels vara att kvinnor var överrepresenterade som professionella i den sociala barnavården, dels att bedömningskriterierna baserades på mo-derliga omsorgsegenskaper (Bangura Arvidsson, 2003). Herz (2012) menar att mammor och moderskap synliggörs och problematiseras i högre utsträckning än pappor i socialsekreterarnas arbete. Han menar att pappor generellt sett osynliggörs medan mammor granskas. Moderskapet kopplas i högre utsträckning ihop med barns uppväxtförhållanden, och om barnets behov inte uppfylls läggs ansvaret per automatik på mamman, vilket gör att hon konstrueras som den med det primära ansvaret över barnen. Det finns en diskurs om den goda modern, menar Herz (2012), och om mammorna inte lever upp till denna blir de av socialsekreterarna betydligt hår-dare dömda än pappor med bristande föräldraförmåga.
Mammor i USA, vars barn är aktuella hos socialtjänsten, förväntas av socialarbetarna att avsluta en relation med en våldsam partner men också avstå andra relationer som kan anses ha dåligt inflytande på barnen eller mammorna själva. Dunkerley (2017) menar att detta medför en risk, förväntningar på att mammor ska bryta relationer med nära och kära kan alltså innebära att det i själva verket sker en försämring i mammornas föräldraskap. Ewart-Boyle, Manktelow och McColgan (2015) framför att socialarbetare oftare tycks ha kontakt med mamman än med pap-pan när barn är aktuella hos socialtjänsten vilket delvis kan ses som att socialarbetare exkluderar pappor från att vara delaktiga. Det kan dock också bero på att pappan inte är intresserad eller engagerad i barnet och på så sätt överlåter ansvaret till mamman. I de fall pappor är delaktiga i sociala insatser som gäller barnet verkar pappor oftast inte delta frivilligt utan det är på uppma-ning av mammorna och socialarbetarna. Ewart-Boyles, Manktelows och McColgans (2015) slutsats är att socialarbetare behöver bli bättre på att arbeta över gränserna för vad könsnor-merna dikterar och aktivt synliggöra pappornas frånvaro men också låta papporna bli mer del-aktiga.
Socialarbetare tenderar att oftare fokusera på mammorna och deras föräldraskap, än på att en-gagera papporna i att lösa problematik som kan förekomma inom familjen. Socialarbetarna tycks i sitt arbete reproducera könsnormer där mamman är omsorgsgivaren och pappan försör-jaren i familjen (Grundelova & Stankova, 2019; Ewart-Boyle, Manktelow & McColgan, 2015). Även om socialarbetarna säger sig arbeta familjeinriktat är det till största del mammor och barn de träffar och de problem som finns inom familjen har kommit till deras kännedom genom mammorna, inte papporna. I de fall där pappan i själva verket inte lever upp till rollen som familjeförsörjare och således inte faller inom ramen för könsnormen, förbises pappan som för-älder av socialarbetarna och familjeproblemen blir mammans problem (Grundelova & Stan-kova, 2019).
4.2 Socialsekreterares konstruktioner av våldsutsatta mammors föräldraskap
I studier som fokuserar på hur socialsekreterare bedömer våldsutsatta mammors föräldraskap, görs ofta kopplingar till vilka egenskaper mammorna anses ha, vilket ansvar de har för våldet och vilket ansvar de har för att se till att barnet skyddas från att uppleva våldet. Flera av dessa studier visar att mammor konstrueras som den primära omsorgsgivaren som har ansvaret för barnen och deras skydd. Om mammorna misslyckas med detta anser socialsekreterarna att det är en brist i hennes föräldraförmåga (Eriksson, 2003; Mattsson, 2017; Witt & Diaz, 2019).
7 Mattsson (2017) menar att socialsekreterarna i hennes studie, har haft mammans kapacitet att skydda sitt barn som fokus i sina utredningar och problematiserar hennes föräldraförmåga. So-cialsekreterarna anser att det är viktigt att utreda mammans föräldraförmåga då positionen som våldsoffer kan skydda henne på så sätt att föräldraskapet inte får ifrågasättas.
Eriksson (2003) lyfter fram att socialsekreterare menar att våldsutsatta mammor kan ha svårig-heter i att leva upp till en adekvat föräldraroll, på grund av sin egen utsatthet. Socialsekreterarna menar att mammorna är så upptagna av att skydda sig själva att de inte kan tillgodose barnets behov. Detta är en bild som även förmedlas av Witt och Diaz (2019). Socialsekreterarna i deras studie uttrycker visserligen stor sympati för de våldsutsatta mammorna, men menar samtidigt att deras föräldraförmåga tenderar att brista. Socialsekreterarna resonerar som så att mammor-nas bristande föräldraskap visserligen kan vara en konsekvens av deras våldsutsatthet, men de upplever ändå att de ibland tvingas till att ge mammorna ultimatum. Socialsekreterarna tänker att mamman trots allt gör ett val att stanna hos den våldsutövande mannen, medan barnet inte har möjlighet att välja. Mattsson (2017) framför att flera socialsekreterare ansåg att det var en brist i föräldraskapet att barnet upplevt våld genom att mamman själv utsatte sig för våld. De våldsutsatta mammornas egenskaper problematiseras av socialsekreterare i flera tidigare studier (Eriksson, 2003; Herz, 2012). Socialsekreterarna konstruerar bra mammor som sådana som sätter barnens behov framför sina egna, en förmåga som våldsutsatta mammor inte anses ha. De flesta ansåg att mammorna blev så starkt påverkade av att vara våldsutsatta att det på-verkade deras föräldraskap i en negativ riktning. En socialsekreterare uttryckte att våldsutsatta mammor efter en separation är tomma innehållsmässigt. Att det enda som är kvar är ett tomt skal (Eriksson, 2003). Mammorna beskrivs oftast som slitna, trötta och utan kontroll av sekreterarna (Herz 2012). Både Herz (2012) och Eriksson (2003) menar dock att vissa social-sekreterare uttrycker motsatsen. De resonerar istället som att våldsutsatta mammor visst kan vara kompetenta föräldrar som sätter barnens behov först. Detta var dock undantag snarare än regel, i båda studierna.
I Erikssons (2003) studie beläggs mammorna även med ansvar för barnets och pappans kon-takt/umgänge efter en separation. Socialsekreterarna menar att en bra mamma inte ska låta sitt eget behov av trygghet eller känslor av rädsla utgöra ett hinder för barnets kontakt med pappan. Eriksson (2003) menar att det kan vara en motsägelsefull position för mamman att placeras i då hon förväntas förmedla lagom mycket kontakt mellan barnet och pappan. För att vara en god förälder, ska mamman inte stänga ute pappan på grund av oro, men hon får inte heller släppa in honom i barnets liv för mycket då barnet kan ha ett visst behov av att skyddas från pappan. Ansvaret för att umgänget ska fungera väl läggs således på mamman. Om hon misslyckas med detta uppdrag anser socialsekreterarna att hennes föräldraförmåga brister (Eriksson, 2003). 4.3 Socialsekreterares konstruktioner av våldsutövande pappors föräldraskap
I samtliga studier ovan (Eriksson, 2003; Herz, 2012; Mattsson, 2017; Witt & Diaz, 2019) pro-blematiserar socialsekreterarna i stor utsträckning våldsutsatta mammors föräldraförmågor. När det kommer till bedömningen gällande pappornas föräldrakompetens, egenskaper och ansvar skiljer sig resonemangen åt. Medan socialsekreterarna beskriver mammorna som slitna och upptagna av sina egna behov, beskrivs de våldsutövande papporna som starka och med makt över situationen (Herz, 2012). Eriksson (2003) påpekar att socialsekreterarna generaliserade ganska mycket när det gällde mammornas föräldraförmåga, men inte gällande pappornas. Där påpekade socialsekreterarna istället att det är svårt att uttala sig generellt då deras förmågor och egenskaper kan skilja sig från fall till fall.
8 Vissa socialsekreterare beskrev att pappornas föräldraförmågor kunde ifrågasättas då de ansågs sakna en “spärr” på grund av det våld de utövat. Några uttryckte även att vissa pappor hade ett stort behov av makt och kontroll som osynliggjorde barnens behov. Socialsekreterarna påpe-kade även att vissa pappor använde sina barn som ett vapen för att fortsätta trycka ner och kontrollera den våldsutsatta mamman. Trots att flertalet problematiserande egenskaper lyftes fram hos papporna, kopplades detta oftast inte ihop med bristande föräldraskap. Socialsekrete-rarna resonerade som så att papporna kanske inte kunde vara barnens trygghet eller förmedla en god kvinnosyn, men de kunde vara bra på andra sätt. Exempelvis kunde de hitta på roliga aktiviteter med barnen eller engagera sig i skolfrågor och läxor (Eriksson, 2003).
Även Mattson (2017) får fram ett liknande resultat, där socialsekreterarna anser att våldsutö-vande pappor fortfarande kan vara bra föräldrar. I deras utredningar beskrivs pappans våldsut-övande ofta i förmildrande ordalag så att det framstår som mindre allvarligt. Fokus i utredning-arna är mammans förmåga att skydda barnet, snarare än hur pappans våld påverkar barnet och hur det kan stoppas. Socialsekreterarna söker efter förmildrande omständigheter gällande pap-pans våld så att han fortfarande kan konstrueras som en bra förälder. Mattsson (2017) menar att dessa resonemang leder till att pappor inte hålls ansvarig för sitt våldsutövande. Herz (2012) menar dock att papporna i hans studie hålls ansvariga för det våld de utövat genom att de be-nämns som förövare.
4.4 Slutsatser om våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor
Eriksson (2003), Herz (2012) och Mattsson (2017) påpekar alla skillnader i socialsekreterarnas resonemang gällande våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor. Mattsson (2017) menar att socialsekreterarna konstruerar våldsutsatta mammor som primära omsorgsgivare som är an-svariga för barnens trygghet, medan papporna konstrueras som föränderliga. Socialsekreterarna tolkar det som en bristande föräldraförmåga att barnen upplever våld för att mamman utsätter sig för det, men uttrycker inte att det är en bristande föräldraförmåga att vara den som utövar våldet. Eriksson (2003) menar att mammorna förväntas sätta sina barns behov före sina egna och kunna förmedla trygghet trots våldsutsatthet, annars är de inte goda mödrar. Papporna be-höver dock inte förmedla trygghet för att vara goda fäder, utan det kan räcka att de är bra på andra sätt. Herz (2012) lyfter fram att socialsekreterarna tillskriver mammorna och papporna olika egenskaper och handlingsutrymme.
Eriksson (2003), Herz (2012) och Mattsson (2017) menar att genom de resonemang som soci-alsekreterarna för, konstrueras skillnader mellan mammor och pappor respektive kvinnor och män. Detta kan kopplas till patriarkala könsmaktsstrukturer där män står över kvinnor. Männen beskrivs som kapabla förövare medan kvinnorna benämns som försvagade offer. Genom soci-alsekreterarnas resonemang och bedömningar, blir stereotypa könsnormer reproducerade och befästa (Eriksson, 2003; Herz, 2012; Mattsson, 2017).
9
5. Teori
Nedan följer ett avsnitt där vetenskapsteoretisk grund, teori och teoretiska begrepp för studiens analys kommer att presenteras och definieras. För tydlighetens skull kommer först det veten-skapsteoretiska perspektivet tillika studiens utgångspunkt socialkonstruktivism att redogöras för. Sedan följer en presentation av det teoretiska ramverket genusteori. Vidare kommer studi-ens analysverktyg att presenteras vilka är det teoretiska begreppet genuskontrakt samt förvänt-ningar på mammor och pappor. Anledningen till att studien har en socialkonstruktivistisk ve-tenskapsteoretisk grund samt genus och förväntningar på mammor och pappor som teoretiskt ramverk, är för att identifiera om och hur de rådande könsnormerna samt genusdiskursen formar och påverkar det sociala arbetet.
5.1 Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivism som vetenskapsteoretiskt perspektiv är ett kritiskt sätt att utröna vad som är av människan skapat och vad som existerar utan människans påverkan. Perspektivets kritiska förhållningssätt utgörs av att det inte tar det uppenbara för givet utan försöker hitta bakomlig-gande faktorer till hur vi uppfattar verkligheten. Verkligheten existerar beroende på hur vi upp-fattar den och hur vi bestämt att den ska existera - den är socialt konstruerad. En socialkon-struktivist skulle påstå att olika naturliga fenomen först blev vad de är när vi människor be-stämde att de skulle vara på ett visst sätt (Wennberg, 2010). Med hjälp av socialkonstruktiv-ismen går det att beskriva hur familjer i vår svenska kultur är socialt konstruerade. En familj består generellt av två föräldrar, ofta av en mamma och en pappa, och ett eller flera barn där föräldrarna är de viktigaste personerna i barnets liv. Men är föräldrarna verkligen de viktigaste personerna i ett barns liv eller är det ett tankesätt, en norm, som vi människor i väst har skapat? I en annan kultur i världen kan det vara en mormor som är den viktigaste personen i ett barns liv och i ytterligare en annan kanske det är mamman och storebror. Det som för oss i Sverige faller sig som någonting naturligt är i själva verket en social konstruktion där vi människor kommit överens om att föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Socialkonstrukt-ivismen och det kritiska förhållningssätt som ingår är lämpligt för denna studie då syftet är att identifiera konstruktioner av våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor bland socialarbe-tare.
5.2 Genus
Genusforskning och genusperspektiv är relativt unga akademiska ämnen som först på 1970-talet blev aktuella inom forskning och på universitet (Lykke, 2009; Mattsson, 2015; Piuva & Karlsson, 2012). Genusperspektiv har sin grund i feministisk teori och innebär bland annat att det biologiska könet och det sociala könet inte nödvändigtvis är samma sak. Människor föds med ett biologiskt kön och uppfostras sen in i ett socialt kön, där socialiseringen sker beroende på kultur, normer och rollförväntningar (Lykke, 2009; Mattsson, 2015). Att inneha det biolo-giska könet man eller kvinna kommer med en förväntan om att bete sig på ett visst sätt och den här förväntan kallas att göra kön (Mattsson, 2015). Piuva och Karlsson (2012) skriver att ge-nusperspektiv inom socialt arbete blev aktuellt först på 1990-talet och har sedan dess växt sig större i Sverige och utomlands och har visat sig vara applicerbart på flera olika delar inom socialt arbete, bland annat på våld i nära relation.
5.3 Genuskontrakt
För att försöka tydliggöra och förklara de skillnader som finns mellan män och kvinnor och vilka förväntningar det medför, myntade Hirdman (2001) begreppet genuskontrakt. Genuskon-traktet beskrivs som en kulturellt nedärvd och styrd överenskommelse med olika förpliktelser, skyldigheter och rättigheter beroende på könstillhörighet. Det grundar sig i en historisk kontext
10 där människan genom religion, kultur och vetenskap har skapat könsskillnader som inte ifråga-satts och därför förstärkts (Hirdman, 2001). Genuskontraktet finns närvarande i varje samhälle och i varje tid, men kan se olika ut (Hirdman, 1988). Kontraktet både är och har varit ett struk-turellt tvång som både män och kvinnor lever under. Det grundläggande antagandet i kontraktet är att mannen ses som försörjaren som ska ta hand om och beskydda kvinnan. Kvinnan däremot antas vara omhändertagande, har sin plats i hemmet och ska där föda barn och utföra hushålls-sysslor. Syftet med genuskontraktet är att på ett teoretiskt plan synliggöra de skilda villkor som män och kvinnor lever under, som genom historien varit relativt konstant. Genuskontraktet har setts som den naturliga ordningen som är jämlikt ojämlik vilket innebär att de positioner som kvinnor och män tilldelats är de som anses vara naturliga för oss. Genuskontraktet är också en förutsättning för reproduceringen av genus och vad det innebär att vara man och kvinna. Våra bestämda positioner upprepar och bekräftar den naturliga ordningen, gång på gång (Hirdman, 2001).
5.4 Förväntningar på mammor och pappor
Med grund i genuskontraktet som skapar förutsättningar för män och kvinnor, går det att se hur kontraktet ser ut mellan mammor och pappor. Olsson (2012) har i en studie funnit att mammor till större del är familjeorienterade medan pappor är mer yrkesorienterade. För mammorna är det viktigt med arbete och karriär men det får inte inkräkta på det dagliga familjelivet. Mam-morna anpassar i högre grad sitt yrkesliv efter de dagliga behov som barn kräver i en familj, än vad papporna gör. Papporna tenderar att jobba och satsa mer på sin karriär under småbarnsåren för att kunna vara mer närvarande när barnen börjar skolan (Olsson, 2012). Även gällande fri-tidsaktiviteter har pappor ett större handlingsutrymme än mammor. Det är vanligt att pappor behåller sina fritidsaktiviteter efter att ha blivit föräldrar och att föräldraskapet får anpassas efter detta. Mammor däremot tenderar att anpassa sig efter barnets behov i första hand, om hon inte gör det riskerar hon att uppfattas som egoistisk (Bekkengen, 2002). Elvin-Nowak (2011) menar att kvinnor som är mammor tilltalas som mammor i första hand och sedan som kvinnor, medan det är tvärtom för män som är pappor. Kvinnors föräldraskap görs till en skyldighet medan männens görs till en rättighet. Mamman uppfattas som den primära omsorgsgivaren medan pappan är en “hjälpförälder av andra rang” (s. 42).
Bekkengen (2002) menar att diskursen kring mammor och pappor går ut på att de är olika. Diskursen har en stark koppling till den heterosexuella normen gällande kärnfamiljen. Pappan ses som en bonus i föräldraskapet, något som är utöver det vanliga. Han är den som står för lek, bus och aktiviteter (det roliga) medan mammor står för tröst, mat och lugn (omsorgen). Elvin-Nowak (2011) menar att det idag finns en bild av att pappor är mer närvarande och aktiva i sitt föräldraskap, men lyfter fram att de papporna snarare är undantag än regel. Pappor uppfattas lätt som närvarande och delaktiga även om de bara gör lite grann, medan det krävs att mammor gör mer för att anses vara tillräckliga. Elvin-Nowak (2011) menar att detta till viss del har sin utgångspunkt i att mammors föräldraskap betraktas som det naturliga, särskilt då kvinnor är de som är gravida och eventuellt ammar. Denna naturlighet ligger också som grund till att mammor görs till förstahandsföräldrar med skyldigheter och pappor görs till stödföräldrar med rättig-heter, som påpekats ovan. Utöver mammans skyldigheter att ta hand om barnet, har hon också en skyldighet att lämna ifrån sig barnet till pappan, för att låta honom utöva sina rättigheter som förälder (Elvin-Nowak, 2011).
Förväntningarna som finns på mammor och pappor ser alltså olika ut. Thomsson och Elvin-Nowak (2012) menar att även när en pappa är våldsam mot barnets mamma, finns det fortfa-rande en föreställning om att han är och kan vara en fredlig och bra pappa. Mannen är våldsam medan pappan är fredlig. Pappor som utövar våld ses inte per automatik som dåliga pappor utan
11 uppfattas ofta som tillräckligt bra och fokus riktas mot hans möjligheter. Om mamman istället skulle vara den våldsamma reagerar vi på ett annat sätt. Vår reaktion blir i det närmaste extrem om en mamma brukar våld mot sitt barn. En mamma förväntas nämligen att alltid skydda och värna om sitt barn, även i de mest utsatta och farliga situationer (Thomsson & Elvin-Nowak, 2012).
Med grund i ovanstående kan genuskontraktet mellan mammor och pappor sammanfattas på följande vis: Mammor görs till den primära omsorgsgivaren som i alla lägen förväntas sätta familj och barn i första hand medan pappor görs till en hjälpförälder som i högre grad tillåts prioritera arbete och fritidsaktiviteter (Elvin-Nowak, 2011; Olsson, 2012; Bekkengen, 2002). Mamman förväntas också vara den naturliga föräldern som är omhändertagande och trygg me-dan pappan förväntas vara den roliga stödföräldern (Bekkengen, 2002). Avslutningsvis finns det en föreställning att våldsamma pappor fortfarande kan vara bra föräldrar medan mamman är den som förväntas skydda barnet oavsett sin egen utsatthet (Thomsson & Elvin-Nowak, 2012). Utifrån genusteorin har vi fått kunskap om vilka förväntningar som finns på mammors respektive pappors föräldraskap. Med grund i den kunskapen kan vi analysera och förstå hur socialarbetarna konstruerar våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor.
12
6. Metod
Studien har, som tidigare nämnts, sin grund i ett socialkonstruktivistiskt vetenskapsteoretiskt perspektiv. Detta innebär att vi i studien utgår ifrån att verkligheten är socialt konstruerad och att kunskap därför aldrig kan vara objektiv. Säkerställd kunskap kan aldrig nås genom obser-vationer utan skapas genom sociala interaktioner mellan människor. Den uppfattning och kun-skap vi har om världen är påverkad av historiska, kulturella och kontextuella aspekter (Burr, 2003). Vi har genom hela den vetenskapliga processen präglats av detta antagande vilket har påverkat hur vi läst och tolkat vår empiri samt vårt val av teori och analysmetod. Anledningen till att vi valt en kvalitativ metod, att analysera intervjumaterial samt att vi vill skapa en djupare förståelse grundar sig i vår uppfattning om hur sociala konstruktioner skapar verkligheten runt omkring oss. Vi anser att detta är ett relevant sätt att belysa hur de konstruktioner socialarbetare gör påverkar deras klienters förutsättningar. Vidare var det även det socialkonstruktivistiska synsättet som gjorde att vi valde ett diskursanalytiskt verktyg då språket och diskurser är en stor del av de sociala konstruktionerna (jfr Burr, 2003). Det vetenskapsteoretiska perspektivet lade även grunden till vårt val av genusteori som kort sagt består av sociala konstruktioner kring kön. Sammanfattningsvis har alltså vår syn på världen som socialt konstruerad påverkat samt-liga delar av denna studie som således har en socialkonstruktivistisk grund.
Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur socialarbetare resonerar kring våldsut-satta mammors och våldsutövande pappors respektive föräldraskap, varför en kvalitativ och tolkningsinriktad ansats ansetts vara lämplig. Vidare ville vi undersöka hur socialarbetare pratar om våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor, därför genomfördes en diskursanalys. För att kunna besvara syftet behövdes öppna intervjuer med socialarbetare inom olika verksamheter med erfarenhet av att arbeta med familjer där det förekommit våld. Vår handledare Åsa Käll-ström hade ett sådant transkriberat material som vi kunde ta del av då hon deltog i en projekt-grupp som genomförde utvärderingar av stödinsatser riktade till våldsutsatta mammor och barn som upplevt våld. Projektet hette Stöd till barn som upplevt våld mot mamma och var en del av en nationell handlingsplan som regeringen beslutade om år 2007 för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Bland projektets respondenter ingick bland andra socialarbetare från olika verk-samheter som intervjuades år 2010, vilka är de intervjuer som denna studies resultat baseras på. Intervjuerna genomfördes semi-strukturerat och anpassades efter respektive verksamhet. 6.1 Urval
I det ursprungliga projektet var urvalet målinriktat där verksamheterna skulle vara inriktade på att ge stöd till barn som upplevt våld mot mamma. Verksamheterna skulle också anses vara tillräckligt väl etablerade och ha en stabil rekrytering av barn (Broberg et al., 2010). Det material vi hade att arbeta med var således inte anpassat efter syftet till denna studie, utan efter syftet att studera effekterna av stödinsatser för barn som upplevt våld mot mamma. Vårt urval av verksamheterna var även det målinriktat då syftet var att undersöka hur socialarbetare pratar om våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor (jfr Bryman, 2011). I projektet ingick sjut-ton olika verksamheter vilka delades upp i underkategorier; Särskilda gruppverksamheter utan-för sjukvården, särskild verksamhet - grupper inom ramen utan-för sjukvården, särskilda verksam-heter med individuella samtal enligt Trappanmodellen, kvinnojour/kvinnoboende, ordinarie verksamhet med stöd till barn/barn- och ungdomspsykiatriska verksamheter och ordinarie verk-samheter inom socialtjänsten (Broberg et al., 2010) Utifrån dessa underkategorier inkluderade vi de verksamheter som låg helt inom det sociala arbetets fält och inte inom sjukvården. Anled-ningen till detta var dels för att minska storleken på materialet och dels för att verksamheterna med respondenter inom sjukvården främst fokuserar på de utsatta barnen. Därmed bestod materialet slutligen av elva intervjuer vilket ansågs vara gott om material för att finna mönster
13 kring hur socialarbetare pratar om och vad de förväntar sig av våldsutövande pappor samt vålds-utsatta mammor.
Verksamheterna kodades för att öka konfidentialiteten. Då vi bland annat ville undersöka om resonemangen skilde sig åt mellan utredande och behandlande socialarbetare kodades verksam-heterna utifrån dessa två kategorier. De skyddade boendena som ingick i materialet kodades som behandlande även om behandling inte är deras primära fokus. De verksamheter som slut-ligen ingick i studien var följande: Behandlande verksamhet 1 som är en verksamhet för barn som upplevt våld mot mamma där mammorna går i en parallell föräldragrupp. Behandlande verksamhet 2 som bedriver behandling för barn som bland annat upplevt våld samt föräldra-grupper. Behandlande verksamhet 3 som är myndighetssamverkan med behandling för barn som upplevt våld i en nära relation. Behandlande verksamhet 4 som är en myndighetssamver-kan med behandling för barn som upplevt våld i en nära relation med parallella föräldragrupper. Behandlande verksamhet 5, Behandlande verksamhet 6 samt Behandlande verksamhet 7 är alla enheter inom socialtjänsten som bland annat riktar sig till barn som upplevt våld i en nära re-lation. I Uppsala samt Huddinge erbjuds kvinnogrupp respektive föräldragrupp. Behandlande verksamhet 8 som är ett boende för utsatta kvinnor med eller utan barn med möjlighet till stöd- och/eller behandlingssamtal för kvinnan samt eventuella barn. Behandlande verksamhet 9 som är ett inhägnat högsäkerhetsboende med hemlig adress och larm som erbjuder frivilliga stöd-samtal för kvinnorna. Utredande verksamhet 1 som består av fem utredande enheter inom cialtjänsten. Utredande verksamhet 2 som saknar verksamhetsbeskrivning men faller under so-cialtjänstens utredande verksamhet (Broberg at al., 2010).
6.2 Diskursanalys
För att kunna förstå innebörden i en diskursanalys är det av vikt att först förstå begreppet dis-kurs. Begreppet diskurs syftar till att försöka förklara hur olika typer av diskussioner formas och reproduceras. Diskursen påverkar både hur vi tänker kring saker och ting, men även vad som anses acceptabelt och inte acceptabelt att tala om. Att kunna kontrollera eller styra diskur-sen i samhället kan därför anses vara ett starkt maktmedel (Börjesson & Rehn, 2009). Diskurdiskur-sen är närvarande inom alla delar av samhället och vi rättar oss efter de språkmönster som finns, därigenom både producerar och reproducerar vi de diskurser som finns (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).
Att genomföra en diskursanalys är ett kritiskt sätt att förstå hur språket formar vår verklighets-uppfattning och vad vi tar för givet. Vi kan se hur vårt språk exkluderar, inkluderar och verkar normgivande och därigenom har språket en starkt skapande kraft. En begränsning med diskur-sanalys kan vara att de som utför studien och analysen, aldrig kan vara helt objektiva och stå utanför det som produceras som normalitet samt avvikelse (Bolander & Fejes, 2015). Vi skulle således anses kunna reproducera den diskurs som socialarbetarna använder sig av genom att redovisa och analysera den. Men genom att analysera resultatet med hjälp av teori kan vi visa vad det innebär att socialarbetarna talar på det sätt de gör och vilka konsekvenser det kan ge. Det finns flera olika inriktningar inom diskursanalys och den som valts i denna studie är dis-kurspsykologi. Winther Jørgensen och Phillips (2000) definierar diskurspsykologi som “ett vik-tigt socialkonstruktionistiskt tillvägagångssätt” (s. 97). I diskurspsykologi anses språket vara ett sätt att konstruera världen som sedan påverkar hur vi handlar. Människor anses inte vara isolerade agenter utan är sociala varelser som konstrueras genom språket. Våra identiteter (alla människor har flera) är inte statiska utan föränderliga och är produkter av diskurser. En persons identiteter kan uppfattas som motstridiga och påverkar varandra (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Exempelvis kan en våldsutsatt mammas olika identiteter konstrueras som hjälplöst offer
14 eller stark överlevare, som någon som inte skyddat sina barn från att uppleva våld eller någon som gjort vad hon kunnat medan hon varit fast i en relation med en manipulativ våldsutövare. Diskurspsykologi anses passande i denna studie då den grundar sig i samma vetenskapsteore-tiska perspektiv som vi utgår ifrån, nämligen socialkonstruktivismen. De ontologiska och epistemologiska antagandena är därmed de samma, vilket är en bra utgångspunkt. Att under-söka hur socialarbetare genom sin språkanvändning konstruerar våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor ansågs därmed kunna analyseras väl med hjälp av diskurspsykologi. Av vikt att påpeka är att diskurspsykologin menar att diskurser och våra konstruktioner är förän-derliga (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Med det sagt är alltså dessa konstruktioner som socialarbetarna skapar i vår studie, obeständiga. De kan vara annorlunda i en annan kontext eller i en annan tid vilket är viktigt att vara medveten om. Detta skulle kunna ses som en svaghet men då den ontologiska utgångspunkten vi har är att hela världen är föränderlig, är det ingenting som spelar någon roll. Alla undersökningar och studier kommer nämligen alltid representera just en kontext vid just ett tillfälle i just ett samhälle, utifrån detta synsätt.
6.3 Analysprocessen
Vid en kvalitativ intervjustudie menar Kvale och Brinkmann (2014) att analysprocessen börjar redan vid transkriberingen. Eftersom intervjuerna i denna studie redan var transkriberade kan detta problematiseras. Vi genomförde inte intervjuerna själva och hade inte heller möjlighet att ta del av eventuella sparade inspelningar, vilket kan ha påverkat vår tolkning av materialet. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) innebär transkribering att information så som tonfall, röst-läge, kroppsspråk och ironi kan gå förlorat. Om en respondent säger något med exempelvis en tydlig ironisk ton och detta inte skrivs ner i transkriberingen, kan innehållet misstolkas och i värsta fall leda till ett felaktigt resultat. Noteringar kring exempelvis tonfall och liknande fanns inte med i de transkriberade intervjuerna. Det kan innebära att det inte förekom tonlägen och så vidare som var viktiga att notera, men det kan också innebära att tonlägen, ironi och så vidare förekom i intervjuerna men inte transkriberades vilket skulle kunna innebära en risk för feltolk-ning av respondenternas svar. Intervjuerna spelades dock in och transkriberades ordagrant (Bro-berg et al., 2010) vilket ändå stärker studiens tillförlitlighet på så sätt att empirin inte påverkats av intervjuarnas minne i transkriberingsprocessen. Det kan också vara svårt att på djupet ana-lysera en intervju om den inte är nedskriven (Kvale & Brinkmann, 2014) vilket även det stärker valet av empiri i studien, trots de problematiska faktorerna.
Vidare inleds vanligtvis en diskurspsykologisk analys med någon form av kodning av text-materialet. Materialet läses flertalet gånger för att urskilja teman som sedan kodas in i katego-rier. Olika delar av texten kan kopieras in i ämneskategorier som till viss del kan grunda sig i ett redan på förhand bestämt teoretiskt ramverk men där också det teoretiska ramverket utveck-las allt eftersom kategoriseringen pågår (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Bolander och Fejes (2015) beskriver fem steg som kan vara bra utgångspunkter för att ta fram teman och placera dessa i kategorier:
• Vad talas det om?
• Hur talas det om detta?
• Vad framställs som sanning?
• Vilka subjektspositioner framträder?
15 I denna studie översattes dessa steg till:
• Vad sägs om våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor och deras föräldraskap?
• Hur pratas det om respektive förälder och deras föräldraskap?
• Vad framställs som norm respektive avvikelse genom socialarbetares sätt att prata om respektive förälder och deras föräldraskap?
• Vad utesluts eller osynliggörs genom socialarbetares sätt att prata om respektive föräl-der och föräl-deras föräldraskap?
Steg fyra i Bolander och Fejes (2015) steg uteslöts medvetet då subjektspositionering, det vill säga vilken position socialarbetaren intar i förhållande till föräldrarna, inte ansågs ha relevans för studiens syfte. Efter att ha beslutat om vad vi skulle söka efter i vårt material, började vi gå igenom det.
Vi läste de transkriberade intervjuerna var för sig och sållade bort text som ansågs vara irrele-vant samt för att göra materialet mer hanterbart. Vi sökte efter delar i texten där socialarbetarna pratade om mammor och pappor och deras föräldraskap. Delar av materialet där respondenterna gav exempel på enskilda familjer och situationer valdes bort då de inte ansågs kunna räknas till den generella diskursen gällande föräldraskapet. Andra delar som exkluderades var där respon-denterna pratade om föräldrar generellt och inte om mammor respektive pappor, då vi inte var intresserade av föräldraskap i allmänhet. När vi var för sig läst igenom varje intervju och sållat bort det som ansågs irrelevant gick vi gemensamt igenom samtliga delar och jämförde för att se om vi valt att spara samma delar av materialet. Vi upptäckte i detta stadie att majoriteten av de delar vi sparat på varsitt håll stämde överens vilket stärker trovärdigheten i att vi undersökte det vi ämnade undersöka (jfr Bryman, 2011).
Resterande steg i analysprocessen genomfördes gemensamt. Efter att vi tillsammans läst ige-nom det kvarvarande materialet sållades ytterligare text bort efter diskussioner om relevansen i innehållet. När materialet ansågs tillräckligt bearbetat, relevant och hanterbart gjordes en ta-bell med två konstanter och fem ämneskategorier. Tata-bellen innehöll konstanterna Våldsutsatta mammors föräldraskap och Våldsutövande pappors föräldraskap. Ämneskategorierna vi valde blev följande: Risker för barnets hälsa och utveckling, Ansvar för barnets skydd mot att uppleva våld, Styrkor i föräldraskapet, Brister i föräldraskapet samt Skyldigheter i föräldraskapet. Från början fanns det ytterligare ämneskategorier men som sedan valdes bort då ingen information i materialet passade in under dem. Ämneskategorierna användes sedan i resultatavsnittet som underrubriker.
I tabellen kopierade vi in citat från det kvarvarande materialet för att kunna sortera och få en överblick. Vi valde gemensamt ut citat efter ämneskategorierna genom att läsa igenom ett stycke av materialet för att sedan stanna upp och diskutera om vi ansåg oss ha funnit något av relevans. Vid varje citat skrev vi en kommentar om hur vi resonerade när vi valde ut citatet samt från vilken verksamhet citatet kom ifrån. När vi gått igenom allt material och placerat in citat och kommentarer i tabellen började vi söka efter vad som i uttalandena angående respek-tive föräldraskap görs till norm, vad som anses avvikande och vad som utesluts eller osynlig-görs. När vi gått igenom ämneskategorierna tittade vi gemensamt på citaten och diskuterade för att säkerställa att vi båda var delaktiga och införstådda med hur vi resonerat. Revideringar skedde löpande från början till slutet av analysprocessen genom diskussioner och under hela processen fanns en öppen kommunikation. I resultatavsnittet har citaten reviderats för att de ska vara mer lättlästa. Vi tog bort de delar av transkriberingen som syftade till att synliggöra när
16 och hur intervjuaren uppmuntrade respondenten, genom att säga exempelvis “jaaa” och “mmm”.
I detta metodavsnitt har tillvägagångssättet beskrivits detaljerat med syfte att göra resultaten så replikerbara som möjligt, vilket innebär att en annan forskare ska kunna genomföra exakt samma undersökning igen (Bryman, 2011). Studien kan även anses ha en god pålitlighet då forskningsprocessen väl redogjorts för och där en utomstående (vår handledare) kontinuerligt bedömt kvaliteten och gett feedback på studien (jfr Bryman, 2011). Slutligen kan studien anses ha trovärdighet då vi tolkat empirin på liknande sätt genom hela analysprocessen trots att vi inte kunnat dela resultaten med respondenterna (jfr Bryman, 2011).
6.4 Diskussion gällande metodval och förförståelse
När det kommer till att göra en diskursanalys utifrån ett ämne som våld i nära relation där barn som upplevt våld är inblandade, kan det uppstå svårigheter i att vara helt objektiv. Bryman (2011) skriver att för att kunna styrka och konfirmera forskning som grundar sig i tolkning av sociala kontexter, krävs det att forskaren försöker säkerställa att den inte medvetet låtit person-liga värderingar påverka resultatet. Under hela processen har vi haft en förförståelse och ett personligt intresse av ämnet vilket gör att vi inte kan garantera att studien är helt objektiv. Ärliga försök att läsa materialet på ett objektivt sätt har gjorts genom att aktivt påminna oss själva om att vi varit färgade av våra förutfattade meningar. Trots detta är vi medvetna om att personliga värderingar kan ha påverkat hela forskningsprocessen och därför kan resultaten bli annorlunda om någon annan skulle reproducera vår studie. Med det sagt innebär inte detta att våra tolk-ningar av materialet är fel, utan det är ett sätt av flera att tolka materialet på. I och med att vi valde en kritisk analysmetod med genus och förväntningar på mammor och pappor som teore-tisk grund, kan våra tolkningar ändå anses rimliga. Syftet var nämligen att undersöka hur soci-alarbetare språkligt konstruerar föräldraskapet hos våldsutsatta mammor och våldsutövande pappor.
Denna studie bygger på sekundärdata, alltså empiri som vi själva inte har samlat in, vilket kan problematiseras. En nackdel med att använda sig av sekundärdata är att all information i materi-alet eventuellt inte är relevant och att annan viktig information kan saknas (Bryman, 2011). Detta kan ha påverkat denna studie då det första vi behövde göra var att läsa igenom materialet flera gånger för att ta bort irrelevanta delar vilket var tidskrävande. Vi hade inte heller möjlighet att själva ställa de mest relevanta frågorna till alla respondenter. Det hade varit intressant att haft möjlighet att göra det, då vissa av intervjuerna hade begränsad information som var rele-vant för vårt syfte. Vi anser dock att fördelarna med sekundärdataanalys överväger nackdelarna i just denna studie. Vi hade möjlighet att få ett större och mer komplext material än vi någonsin hade haft tid och möjlighet att insamla på egen hand. Intervjuerna har genomförts av erfarna forskare och kan således antas ha en bra kvalitet, troligtvis bättre än vad vi hade kunnat säker-ställa. Vi hade även nu möjlighet att undersöka både utredande samt behandlande socialarbetare vilket skulle kunna ha varit svårt utan den sekundärdata vi fick ta del av. Slutligen fick vi även på detta sätt mer tid till att göra en grundlig och djupgående analys och diskussion.
17
7. Etik
I varje forskningsstudie ska det genomföras en etisk avvägning för att väga eventuella nackdelar för enskilda personer som studien kan medföra mot dess förväntade vetenskapliga fördelar (Ve-tenskapsrådet, u.å.). Vi har själva inte samlat in det material som använts i studien, men etiska överväganden är ändå nödvändiga att göra. Forskarna i projektet har belyst och diskuterat vilka etiska överväganden de gjort på ett väl genomfört sätt samt fått projektet granskat av Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg. Vi anser därmed att forskningsprojektet är etiskt genomfört och att empiri från projektet därför är etiskt försvarbart att använda.
Utöver detta lyfter Vetenskapsrådet (u.å.) fram fyra krav som det brukar tas hänsyn till i hu-manistisk samt samhällsvetenskaplig forskning: information, samtycke, konfidentialitet samt nyttjande. Informationskravet syftar till att informera undersökningsdeltagarna om vad studiens syfte är, vad deras roll i studien är, vilka villkor som finns samt att det är helt frivilligt att delta. Samtyckeskravet innebär att undersökningsdeltagarnas samtycke till att delta i studien alltid ska inhämtas. Dessa två krav anser vi inte är aktuella i vår studie eftersom vi själva inte varit i kontakt med forskningsdeltagarna. Information och samtycke har lämnats respektive inhämtats vid det ursprungliga projektets genomförande. Det skulle dock kunna tänkas vara mer etiskt att ha bett om respondenternas kontaktuppgifter och därefter informerat om vår studie och bett om samtycke till att använda deras tidigare intervjusvar. Vi anser dock att som socialarbetare är det viktigt att kunna stå för det man sagt i sin yrkesroll. Det kan visserligen tänkas att eftersom intervjuerna trots allt är genomförda för tio år sedan, kan respondenterna ha andra tankesätt och kunskaper idag. Vårt syfte är dock inte att peka ut enskilda socialarbetare eller verksamheter utan att skapa förståelse för hur socialarbetare pratar om sina klienter och vilka konsekvenser detta kan tänkas få. Med tanke på det stora samhällsproblem mäns våld mot kvinnor är, anser vi att studiens fördelar överväger den möjliga risken att enskilda socialarbetare eventuellt skulle kunna drabbas av negativa konsekvenser till följd av att deras svar används i en ny studie. Vidare innebär konfidentialitetskravet att undersökningsdeltagarna ska ges största möjliga kon-fidentialitet och att deras personuppgifter ska förvaras på ett säkert sätt (Vetenskapsrådet, u.å.). Vi anser att vi har tagit hänsyn till respondenternas konfidentialitet i den mån som kan anses rimlig. Vi själva har inte känt till vilka respondenterna är utan bara vilken verksamhet de arbe-tade i vid intervjutillfället. Vi har inte heller haft tillgång till deras personuppgifter vilket inne-bär att det inte är något som har behövt hanteras med försiktighet. I studien har vi dessutom kodat namnen på verksamheterna för att ytterligare anonymisera varifrån respektive uttalanden kommer ifrån, eftersom det inte är av relevans för vår studie vem som sagt vad. Genom att ge verksamheterna kodnamn har vi försvårat för de som läser studien att koppla uttalanden till specifika personer eller verksamheter, utan istället ges läsaren större möjlighet att fokusera på och reflektera över vad som faktiskt sägs. Vi påstår därmed att det skulle vara en liten risk att vi eller andra utomstående skulle kunna identifiera undersökningsdeltagarna och anser att till-räcklig hänsyn har tagits till konfidentialitetskravet och att studien därför är etiskt försvarbar att genomföra.
Slutligen innebär nyttjandekravet att det insamlade materialet inte får användas för icke-veten-skapliga eller kommersiellt bruk samt att personuppgifter som inhämtats inte får användas för beslut om exempelvis tvångsvård (Vetenskapsrådet, u.å.). Vi har endast använt det insamlade materialet i vår egen vetenskapliga studie och kan således anses ha uppfyllt nyttjandekravet. Det skulle dock kunna diskuteras att deltagarna ej har lämnat sitt samtycke till att delta i just denna studie och att materialet därmed nyttjas på ett otillbörligt sätt. Vi anser dock att eftersom
18 studien är vetenskaplig och de respondenter vars svar används är professionella utövare av so-cialt arbete, är studien etiskt försvarbar. Socialarbetare som arbetar med våldsutsatta mammor och barn samt våldsutövande pappor är i en position med makt att direkt påverka dessa männi-skors liv vilket kan medföra stora konsekvenser. Det är därmed viktigt att dessa männimänni-skors arbetssätt kan granskas och att de kan stå för sina uttalanden, åsikter samt arbetssätt. Veten-skapsrådet (u.å.) menar dessutom att forskning som syftar till att förbättra människors livsvill-kor och belysa problematik som leder till mänskligt lidande skulle vara oetisk att inte genom-föra.
19
8. Studiens resultat och analys
Det sammantagna resultatet är att socialarbetare i stora drag reproducerar de könsnormer som finns. Resultatet tyder också på att det finns vissa skillnader mellan utredande och behandlande verksamheter. I empirin har det funnits generella drag kring våldsutsatta mammors och vålds-utövande pappors föräldraskap men som uttrycks olika av olika verksamheter. Detta kommer presenteras och specificeras med hjälp av exempel i följande avsnitt.
8.1 Risker för barnets hälsa och utveckling
I sex av nio intervjuer med behandlande verksamheter framkommer det att pappan kan utgöra en risk för barnet medan det endast i en intervju framkommer att mamman kan utgöra en risk. Ingen av respondenterna från de utredande verksamheterna benämner varken pappan eller mamman som en risk. Något som behandlande socialarbetare nämner flertalet gånger är att pappan kan utgöra ett hot mot barnets behandling för att ha upplevt våld, antingen att pappan förhindrar att barnet får behandling eller att barnet inte kan tillgodogöra sig behandlingen. Flera respondenter uttrycker att om barnet har umgänge med pappan finns det en risk att barnet är kvar i sin utsatthet och därmed inte kan behandlas. En respondent påpekar att det är särskilt flickor som passerat förskoleåldern vars behandlingsresultat påverkas negativt av umgänge med en våldsutövande pappa. Följande citat är från en respondent på Behandlande verksamhet 1 som uttrycker att rädsla för pappan är avgörande för behandlingen:
Ja, nejmen, om man måste umgås med en pappa som man är fortsatt rädd för och som man, som inte tar ansvar för det. Alltså, ja vi kan kanske göra såhär mycket men det är ju det som är grunden för hur barnet mår och kan hantera sin tillvaro. [...] Alltså, ja det avgörande är ju om man får, måste fortsatt vara rädd eller inte. Det är det som är avgö-rande. Sen kan vi ha hur många program som helst. Vi kan göra en viss del och lindra en viss del men det är liksom inte det som är avgörande utan det är att de får slippa att vara rädda.
Pappan benämns utöver detta även utgöra risker på andra sätt, bland annat genom att barnet kan ta skada av att träffa den våldsutövande pappan. Vissa respondenter uttrycker att pappan kan vara så pass destruktiv för barnet att han skulle behöva genomgå en psykiatrisk bedömning angående hans lämplighet som förälder. Ytterligare en risk som lyfts fram är umgänge mellan barnet och pappan. Delvis uttrycks det att umgänget kan påverka mamman så pass negativt att hon inte kan vara en fungerande förälder. Även om umgänget i sig inte är en direkt risk för barnet blir det en risk då den fungerande förälder som barnet har (mamman) inte klarar av att tillgodose barnets behov. Delvis uttrycks det även att umgänget kan ses som ett övergrepp mot barnen. En respondent uttrycker att det är många mammor som beskrivit hur papporna använder barnen som ett vapen mot mamman:
[...] Alltså många gånger i berättelser som mammorna kommer med så är det ju så att männen använder barnen alltså som ett vapen mot mammorna, låser in barnen och utö-ver våld utanför eller när små barn ligger och skriker får inte mammorna gå dit osv. så där är ju hemska historier som man får som påverkar både anknytning och samspel och allting. Och likaså får jag berättelser där mammorna blir tvingade att slå sina barn eller alltså… de förhindras helt enkelt och självkänslan är i bott och så vidare och få höra också vilken dålig mamma de är du kan inte ta hand om mina barn, du är jättedålig, hela tiden, år ut och år in. (Behandlande verksamhet 4)
20 I tio av elva intervjuer uttrycks inte mamman utgöra någon form av risk för barnet. Det sticker därför ut att det endast är en respondent från Behandlande verksamhet 7 som antyder att mam-man anses kunna utgöra en risk för barnet i den meningen att mammam-man inte vill att barnet ska genomgå behandling:
För det finns ju faktiskt ingen självklar del i Trappan modellen att prata om mamma på samma sätt som man pratar om [pappa] och det tror jag skulle vara jättebra för det är ofta mamma som man är väldigt bunden till och som kanske inte alltid vill ta del i be-handling, sådär och hur blir det då om jag kommer hem då och mamma kanske inte egentligen vill att jag ska vara med eller jag får inte prata med mamma om det jag varit med om.
Det som konstrueras som norm utifrån empirin är att våldsutövande pappor kan utgöra en risk för barnet, i många fall genom förhindrande av behandling. En förhindrad behandling kan tän-kas leda till minskad trygghet och återhämtningsförmåga. Det kan täntän-kas hämma barnets ut-veckling samt skada barn-mamma-relationen. En annan norm som synliggörs är att våldsutsatta mammor inte är en risk för barnet, då det bara var en respondent som uttryckte ett sådant reso-nemang. Det blir således avvikande att våldsutsatta mammor skulle kunna utgöra en risk för barnets hälsa och utveckling. Med grund i genuskontraktet som norm (Hirdman, 2001) gällande mammor och pappor, där våldsutövande pappor kan ses som fredliga och tillräckliga föräldrar (Thomsson & Elvin-Nowak, 2012), går det att se att socialarbetarna utmanar den normen och således frambringar en annan förståelse av våldsutövande pappors föräldraskap där papporna utgör en risk. Fyndet stämmer även överens med tidigare forskning då Eriksson (2003) menar att utredande socialarbetare uttrycker olika risker kring våldsutövande pappors föräldraskap. Samtidigt visar resultatet i denna studie hur socialarbetarna håller sig till normen gällande mam-morna. Enligt normen är mammorna de primära omsorgsgivarna som i alla lägen ska stå för skydd och trygghet (Elvin-Nowak, 2011) och socialarbetarna håller sig inom den typen av dis-kurs när inga risker med mammorna uttrycks. Det går därmed att se att socialarbetarna både utmanar och reproducerar könsnormer enligt samhällets nuvarande genuskontrakt.
8.2 Ansvar för barnets skydd mot att uppleva våld
Gällande vem av föräldrarna som anses vara ansvarig för barnets behov av skydd är det ingen respondent i någon av intervjuerna som uttrycker att pappan har något ansvar för att se till att barnet är skyddat från att uppleva våld. Mamman uttrycks däremot vara ansvarig för barnets skydd av de två utredande verksamheterna:
[...] försöker att väcka mamman i sådana fall just det där att hon som mamma har en skyldighet att värna om barnet i alla situationer även om gentemot pappa så det är ju det som mamman tutas… ja, det kanske inte är det hon direkt tänkte på att hon faktiskt har en skyldighet för hon är ju ett offer. Oavsett vad du råkar ut för så ska barnen inte be-höva… (Utredande verksamhet 1)
Och det här är någonting som vi har diskuterat jättemycket för vi hamnar någonstans, det krockar med oss därför att vi är ju egentligen där för barnets behov och vi ska göra vissa bedömningar utifrån det, samtidigt måste vi ta en hänsyn till i vilken situation och läge kvinnan är för vi ställer ju krav på kvinnan att hon ska kunna skydda sitt barn tex ehh… och med all den kunskap som vi ändå har om vad våldet gör så är det inte så lätt. (Utredande verksamhet 2)
I intervjuerna med de utredande verksamheterna framgår det inte alltid ordagrant att mamman anses ha ansvar för att skydda barnet från att uppleva våld, men det uttrycks däremot indirekt.
