Musikens betydelse i förskolans undervisning : En kvalitativ studie om förskollärares tankar kring sin användning av musik i förskolan

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap

Huvudområde: Pedagogik

___________________________________________________________________

Musikens betydelse i förskolans undervisning

- en kvalitativ studie om förskollärares tankar kring sin

användning av musik i förskolan

Caroline Klingvall och Evelina Hägg

Förskolepedagogik V

15 högskolepoäng

Vårterminen 2020

Sammanfattning

Denna studies syfte är att skapa kunskap kring vilken betydelse förskollärare ger musiken i undervisningen idag. Genom semistrukturerade intervjuer har tio verksamma förskollärare fått ge sina svar kring vilken betydelse de ger musiken samt hur de använder den i förskolan. Till hjälp i vår analys har vi använt två begrepp, appropriering och medierande artefakter, från det sociokulturella perspektivet. Vi har bearbetat vår empiri genom en tematisk analys där vi skapat teman utifrån förskollärarnas svar. Resultatet fastställer att förskollärarna upplever att musiken används som hjälpmedel i undervisningen, som uttryck för känslor och att den skapar samspel. Förskollärarnas svar påvisar att ett engagemang från deras sida är viktigt för att musikundervisningen ska bli betydelsefull. Studien visar även olika arbetssätt samt förskollärarnas egna relationer till musik. Tidigare forskning visar bland annat att det som framstår vara av störst betydelse i förskollärarnas arbete med musik är glädje, främst i de musikstunder där fler deltagare är närvarande.

Nyckelord

Musik i förskolan, Undervisning, Förskollärares förhållningssätt, Förskola, Samspel, Känslor, Medierande redskap, Appropriering.

Innehållsförteckning

1. Inledning………..………..5

2. Syfte & Frågeställningar………..…………6

2.1 Syfte………..…………6

2.2 Frågeställningar………...………..6

3. Bakgrund………...……….7

3.1 Musikens historia i förskolan………...………….7

3.2 Undervisning och utbildning i förskolan………...…………9

3.3 Sammanfattning………...………….10

4. Tidigare forskning………...……….11

4.1 Litteratursökning………..…………11

4.2 Musikundervisning i förskolan………...…………..11

4.3 Förskollärares kunskap kring musik………...…………..13

4.4 Musikens påverkan på barnet………...………14

4.5 Förskollärares förhållningssätt………...…………..16

5. Metod och material………...……...17

5.1 Appropriering och medierande redskap………...…………17

5.2 Urval av deltagare………...……….18

5.3 Metodval………...………...18

5.4 Bearbetning av data och tematisk analys………...…………..19

5.5 Etiska aspekter………...…………..20

5.6 Forskningens kvalitet………...…………21

6. Resultat………...………..23

6.1 Musik som hjälpmedel i undervisningen………...……..23

6.2 Musik som uttryckssätt………...……….25

6.3 Musiken bidrar till relationsskapande………...………...26

6.4 Vikten av förskollärares erfarenheter och förhållningssätt för musikundervisningens betydelse………..……...27 6.5 Tillgängliggöra musicerandet………..…………28 6.6 Resultatsammanfattning………..…………30 7. Diskussion………..………..31 7.1 Metoddiskussion………..………...31 7.2 Resultatdiskussion………..………31

7.2.1 Hur använde förskollärarna musiken i förskolans undervisning?....32

7.2.2 Gav förskollärarna musiken någon betydelse som undervisningsmetod?...33

7.3 Sammanfattning och slutsats………...……….36

7.4 Förslag till vidare forskning och yrkesutövning…..………..…….………..36

8. Referenslista……….……..……...38

9. Bilagor………40

9.1 Bilaga 1, E-mail till förskolechefer………...…………..…………..40

5

1. Inledning

Musik har alltid varit ett stående inslag i förskolan och den används på olika sätt, så gott som varje dag i undervisningen. Pernilla Lagerlöf (2013) betonar att en god gruppdynamik kan skapas genom musiken då den är lustfylld och skapar situationer som lockar till både sång och dans hos barn. Många studier lyfter musikens betydelse för barns utveckling och mående där språkinlärning och glädje är viktiga aspekter. Men varför har musiken då inte större plats i förskolans läroplan? Förskolans riktlinjer och mål förändras över tiden, och bland annat musikens del har kortats ned. När vi ser hur begreppet musik nämns i läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) finns begreppet endast med två gånger och då med liknande framställning. Där beskrivs i målet för omsorg, utveckling och lärande att “förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förmåga att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans” (s. 13). Detta medför att förskollärare inte har så mycket hjälp via läroplanen när det kommer till hur musikundervisningens mål ska nås.

Det är genom detta vårt intresse för hur förskollärare idag arbetar med musiken i f örskolans utbildning har väckts och vårt syfte skapats. Vi har valt detta område då vi är intresserade av att höra förskollärares tankar kring musikens betydelse i förskolans undervisning. Många forskare har nämnt att musiken är ett stöd som är viktigt för barnens utveckling och därför vill vi skapa en diskussion kring detta. Hur ses musiken i dagens förskola utifrån läroplanens riktlinjer och mål om musik?

6

2. Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Trots att många forskare nämner musikens betydelse för barns utveckling har musiken fått en relativt liten del i förskolans läroplan. Detta medför att förskollärare idag inte har så mycket hjälp via läroplanen när det kommer till hur musikundervisningens mål ska nås. Därför är vårt syfte med denna uppsats att skapa kunskap kring hur förskollärare använder musiken i förskolan, samt vilken betydelse musiken ges i förskolans undervisning idag.

2.2

Frågeställningar

- Hur beskriver förskollärare sin användning av musiken i förskolans undervisning? - Vilken betydelse ger förskollärare musiken som undervisningsmetod idag?

7

3. Bakgrund

I detta avsnitt kommer vi beskriva musikens historia i förskolan, för att sedan koppla det till hur det ser ut idag i förskolans läroplan. Vidare kommer vi förklara hur begreppen undervisning och utbildning kan ses ur en förskolekontext.

3.1 Musikens historia i förskolan

I Sverige startade den första Småbarnsskolan år 1836, förklarar Ann-Christine Vallberg Roth (2013). Här användes musiken till största del som syfte att fostra barn. Under denna tid bestod sångerna främst av psalmer och sånger som had e ett religiöst innehåll. Genom musik och sång uppmuntrade och belönade även lärarinnan barn när de varit skötsamma. Under 1800-talets slut startades den första Barnträdgården i Sverige. Här kom den tyske pedagogen Friedrich Fröbel (1782–1852) att få stor betydelse för förskolans förändringar. Ylva Holmberg (2014) menar att Fröbel var inspirerad av bland annat Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) som lade stor vikt på barns egenvärde och ansåg att barndomen var något avskilt. Fröbel ansåg att musiken var något viktigt och han menade att sången kunde förena kropp, ande och själ. Under denna period användes sången och musiken både i lek och som uppfostringsmedel då många texter innehöll etiska normer (Holmberg, 2014). Vallberg Roth (2013) beskriver systrarna Ellen (1874–1955) och Maria (1877–1948) Moberg som två betydelsefulla personer under denna tid. De gav 1913 samt 1923 ut ett sångsamlingshäfte för barnträdgården som hette “Sånglekar för barnträdgården och småskolan”. I förordet betonades att sånglekarnas innehåll skulle ligga nära barns egen värld, de skulle alltså till exempel innehålla moderns arbete i hemmet eller hantverkarens arbete i verkstaden (ibid.)

En bit fram i historien, närmare bestämt mellan årtalen 1968–1972 utredde staten förskolan i Sverige, vilket kom att kallas Barnstugeutredningen (Socialstyrelsen, 1968). Utredningen skapade betänkande Förskolan vilket innefattade bland annat riktlinjer om hur planer kring den kommunala tillsynen av barn skulle se ut. Den redogjorde även vilket innehåll och vilka metoder personalen i verksamheten skulle tillämpa. I Barnstugeutredningens betänkande gavs musiken ett stort utrymme. Hela 126 gånger nämndes ordet musik och under flera rubriker framgick musikens sätt att bidra till barns utveckling inom olika områden. Socialstyrelsen (1968) menade att det som avsåg musik i förskolan var samtliga sätt att organisera ljud och rörelser. För de minsta barnen i förskolan formulerades arbetssättet med musik att stimulera deras hörselsinne. Det nämndes även att barns möjlighet att få uppleva musik var av stor vikt

8

och att både variation och upprepning var fördelaktigt. Skivspelare med flertalet skivor skulle även enligt betänkandet ha en given plats i förskolan. För de lite äldre barnen förespråkades i texten att de tillsammans med en vuxen skulle hitta rytmen genom lek eller ackompanjemang, då de själva ansågs ha svårt med detta, men vid framsteg kunde detta vara stimulerande för dem. Barnstugeutredningens betänkande (Socialstyrelsen, 1968) framhöll även att musik och rörelse som kommunikationsmedel var lämpligt att uppleva tillsammans med andra i stor grupp. Det skulle vara ett medel att använda både naturligt som uttryck och även för att ta emot intryck och det skulle göras i en miljö som för barnen verkade uppmuntrande och stimulerande. Musik tillsammans med ljudskapande, ljud, rytm och rörelse presenteras i texten vara något som dagligen skulle ingå i förskolan. En tillgänglighet till instrument var därför viktig. I Barnstugeutredningens betänkande fanns också skrivet att personalen skulle hjälpa barn att få en medvetenhet kring ljud och även en känslighet för detta. Barns förutsättning till observation inom musikområdet var av stor vikt så barn i förskolan fick rika tillfällen till igenkänning (ibid.)

År 1998 fick förskolan sin första läroplan och Holmberg (2014) menar att fokus då drogs mer åt ett pedagogiskt innehåll. Läroplanen betonade att barn skulle ges möjlighet t ill skapande och kommunikation via uttryckssätt som till exempel musik, dans och sång (Utbildningsdepartementet, 1998). Men när förskolans läroplan reviderades 2010 kom olika punkter att förändras, till exempel ökade matematiken till fyra punkter och språk och kommunikation till fem punkter, samtidigt som musik och estetiska uttrycksformer stod kvar som inkluderade i en punkt (Holmberg, 2014).

I förskolans nuvarande läroplan, som reviderades 2018, nämns inte musik som ett eget ämne, utan den benämns tillsammans med andra estetiska uttrycksformer som till exempel sång och dans. Ser man till ämnen som matematik och naturvetenskap så beskrivs dem i egna punkter. Läroplanen framhåller att “utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. “ (Skolverket, 2018, s 9). Det står även att förskolan ska ge alla barn förutsättningar att utveckla sina förmågor att skapa och kommunicera sina tankar och erfarenheter med hjälp av uttrycksformer som bild, drama, sång och musik (Skolverket, 2018).

9

3.2 Undervisning och utbildning i förskolan

I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) står att läsa att utgångspunkten för utbildningen bör ligga i läroplanen samt det barn visar intresse för. Barn ska även ges en utbildning som är utformad på ett sätt som gör att de kan utvecklas så långt som möjligt. När de skriver om undervisning står det att den ska ingå i utbildningen. I läroplanen skrivs även att undervisning innebär att barn ska stimuleras och utmanas med läroplanens mål som utgångspunkt. Syftet är att den ska bidra till barns utveckling och lärande (Skolverket, 2018).

Christian Eidevald och Ingrid Engdahl (2018) beskriver att långt ifrån alla förskolor vill använda begreppet undervisning, trots att skollagen sedan 2010 säger att det ska bedrivas undervisning i förskolan. För att se till begreppet är det nära kopplat till barns utveckling och lärande, men undervisning och lärande ska skiljas på. Eidevald och Engdahl (2018) betonar att en människa kan utvecklas och lära utan att det förekommer en undervisning, och då är det alltså inte all undervisning som leder till den utveckling och dess lärande inom de planerade målen. När det talas om undervisningen i förskolan sker den i vissa stunder und er planerade förhållanden, vilket innebär att förskolläraren i förväg har ansvaret för planering av aktiviteterna som ska utföras. I andra stunder sker undervisningen i situationer som uppkommer spontant genom att förskolläraren fångar upp något som sker i stunden och utvecklar det till en undervisningssituation. Med en målstyrd och planerad undervisning menar Eidevald och Engdahl (2018) att det handlar om det som innefattar målen för temaarbeten och projekt, och det som innefattar till exempel att barn lär sig benämna olika djurarter eller hoppa jämfota. Därför menar författarna att förskolans undervisning har ett långsiktigt perspektiv samtidigt som den ser till undervisningen som sker här och nu i stunden. Undervisningen i förskolan är en pedagogisk balansgång där barn tillsammans med förskollärare koncentrerar sig på en gemensam sak, ett fenomen, en norm eller ett mål. En viktig aspekt i förskolans undervisning är att den ska fånga barns intresse och lust att lära. Detta innebär enligt Eidevald och Engdahl (2018) att undervisningen bör vara lekfull samtidigt som den ger utrymme till att barn får ta egna initiativ. Holmberg och Vallberg Roth (2018) betonar att tidigare studier har visat att den estetiska verksamheten i förskolan ofta fokuserat på själva görandet istället för innehållet och då riskerar undervisningen att bli endast form utan innehåll. Inom förskolan används ofta musiken som ett medel för att uppnå andra mål som till exempel socialisation, språk och matematik, istället för att använda musiken för sin egen del. Istället bör förskolan lyfta fram musiken som innehåll istället för som metod (Holmberg, 2014). Även Torill Vist (2011) betonar att musiken ofta används för att nå andra ämnen som till exempel språk, räkning och skrift. Hon

10

talar även om att musikupplevelsen kan betraktas som ett verktyg för bland annat känslor, tillgänglighet, empati och förståelse.

Sammanfattning

Historiskt sett började musiken i förskolan användas som fostran där sångerna bestod av psalmer och sånger med religiöst innehåll. Här användes även musiken för att uppmuntra och belöna barn. Under Barnstugeutredningen fick musiken stort utrymme där en uppsjö av aktiviteter kring musiken uppmärksammades. 1998 när förskolan fick sin första läroplan blev det mer fokus på det pedagogiska och musikens betydelse lyfts mindre än tidigare. Det betonades bara att uttryckssätt som bland annat musik skulle användas. När förskolans läroplan reviderades 2010 ändrades och utvecklades många ämnen, men musikens betydelse varken minskade eller ökade. Sett till hur musiken nämns i dagens läroplan så finns den inte ens med som ett eget ämne, utan den är skriven tillsammans med andra estetiska ämnen. Sedan 2010 säger skollagen att begreppet undervisning ska användas i förskolan. Undervisning menar Eidevald och Engdahl (2018) sker när förskollärare och barn tillsammans koncentrerar sig på ett gemensamt fenomen. Dock menar Holmberg (2014) att musiken idag ofta används som ett medel för att nå andra ämnen, istället för att lyfta musiken för sitt eget innehåll.

11

4. Tidigare forskning

Under detta avsnitt kommer vi beskriva hur vår litteratursökning gick till. Vi kommer även redogöra vad tidigare forskning säger om musik i förskolans undervisning utifrån artiklar och avhandlingar. De studier som framgår nedan, har därför alla på något sätt relevans för vår studie då de syftar till musikarbete i förskolan på varierande vis.

4.1 Litteratursökning

Vi har främst använt oss av databaserna ERIC, Nordisk Barnhageforskning och Early childhood education journal. Under sökningarna använde vi sökorden: ”Music in preschool”,

”Musikundervisning i förskolan” och ”Teaching music in preschool”. Resultaten vi fick fram

genom dessa sökningar gav oss avhandlingar och artiklar på svenska, norska och engelska. Vi begränsade sökningen genom att ange åren 2010–2020, samt att artiklarna skulle ha Peer-reviewed-stämpel. Både svenska och engelska sökord användes för att få ett bredare sökfält och för att ha möjlighet att få fram internationell forskning. Vi fann även relevanta artiklar i referenserna till sökta studier.

4.2 Musikundervisning i förskolan

Holmberg och Vallberg Roth (2018) har studerat fenomenet att musik kan ses på olika sätt. De har i sin forskning intresserat sig för vad musikundervisning kännetecknas av, då de menar att det är viktigt att reflektera över vilken funktion musiken har i förskolan. Resultatet utifrån de observationer i förskolan och intervjuer som gjorts med förskollärare indikerar på att musikundervisning är flerstämmig. Detta då flera dimensioner att se på musik identifierats av författarna; akustisk, emotionell, existentiell, kinestetiskt-kroppslig och strukturell. Dimensionen av musiken som akustisk avser att man som förskollärare tillsammans med barn reflekterar över musikens läte och att barn känner igen musik på olika sätt samt identifierar ljud, då barn själva får associera till exempelvis närmiljön. Den emotionella dimensionen av musik innebär de känslor som uppstår då man lyssnar på musik samt de känslor som förs fram i musiken. Även känslor som skapas hos barn då de utövar något i samband med musik hör till den emotionella dimensionen av musik. Med den existentiella dimensionen av musik i förskolans undervisning menar Holmberg och Vallberg Roth (2018) handlar om musikens del av barns liv, att det är möjligt för dem att ta del av musik och att texter i sånger kan relatera till dem. Även förstå vad det är för slags musik barn själva värdesätter. Kinestetiskt-kroppslig dimension av musik i förskolan innebär kroppens rörelser till musik och de in- och uttryck som

12

sker fysiskt i samband med musiken. Ett exempel från studien är då barn leder andra barn i musik genom att dirigera dem och således forma musiken genom sitt kroppsspråk. Den

strukturella dimensionen av musik förklaras i studien utgöra grunderna i musiken, där

resultaten främst visar på tillämpning av dynamik och tempo. Beroende på vilken av dessa dimensioner som fokus läggs på i musikundervisningen skiftar meningen i den.

Även Morten Sæther (2016) har intresserat sig för musikund ervisningens olika framställningar av förskollärare. Hans studie har fokus på musik i förskolan där lärandesituationer av både formell och informell karaktär observerats. De formella lärandesituationerna innefattar ett planerat innehåll av förskollärare med mål att nå upp till. Medan de informella lärandesituationerna är stunder som enligt Sæther (2016) beskrivs som något som händer i vardagliga situationer, de är frivilliga, utforskande och lustfyllda. I Norge där studien gjordes förklarar Sæther (2016) att de flesta förskolorna inte har planerade inlärningssituationer och enligt resultaten fungerar de av informellt slag bra främst i de individuella mötena. Förskollärarens närvaro, vilken attityd de ställer sig till lärande, förmågan att observera och tolka är egenskaper som gynnar barn i informella lärandetillfällen.

Till skillnad från Sæther (2016) har Maria Wassrin (2013) fokuserat på musikundervisningen i grupp och har utfört en studie där musikaktiviteter studerades i förhållande till barns gemensamma skapande i musik samt de resurser som används vid dessa tillfällen. I studien beskrivs musik utifrån ett begrepp myntat av Christoffer Small (1927–2011) -musicking där musik som objekt istället definieras som ett verb -något som görs och där alla händelser och föremål står i förhållande med människan som är med i musikaktiviteten. Wassrin (2013) gjorde videoobservationer och hade i sin analys av materialet bland annat begreppet musicking som utgångspunkt. Resultatet av studien visar att barnen som deltog i musikaktiviteterna använde sig av olika tillvägagångssätt där alla tillfällen utfördes med hjälp av någon resurs av antingen kroppslig eller materiell form, tillsammans eller enskilt i allt från dans till instrumentspel. Rummet som aktiviteterna utspelades i bidrog även till barnens möjligheter att utföra aktiviteterna samt tillgången till de olika resurserna. Barnens egna initiativ menas i studien få styra så därmed bör förskollärare ge dem de förutsättningarna.

Jasmina Stolić (2015) har undersökt vilken den vanligaste musikaktiviteten i förskolan är. Hennes resultat visar att sångstunder är det som förskollärare använder mest, oavsett ålder på barnen. Det framkommer även i resultatet att förskollärarna anser att sång är det som är mest

13

betydelsefullt för barnens utveckling. De använder sig även av räkneramsor och musiklekar, men inte i samma utsträckning. Detta menar Stolić (2015) kan bero på att förskollärarna inte värderar detta lika högt som sången.

Pia Williams och Sonja Sheridans (2018) har även de gjort undersökningar kring musikaktiviteter i förskolan. I sin undersökning gjorde de också en kvalitetsbedömning, där språk och litteracitet samt lärandeaktiviteter stod i fokus. I resultaten kan man se vissa brister i majoriteten av förskolorna och de höll därmed en låg kvalitet. Mycket få musik- och rörelseaktiviteter förekom på de observerade förskolorna. Det förekom inga eller väldigt få musikinstrument och instrument användes inte i undervisningen. Förskollärarna hade varken intresse eller var insatta i utövning av undervisning och tycktes inte heller förstå betydelsen av undervisning i fråga om barns lärande och utveckling. Det var enbart några få förskollärare som hade musikundervisning under längre stunder. Precis som Stolić (2015) kom de fram till att de vanligaste musikaktiviteterna var sång. De skedde oftast när de hade samling, alternativt i samband med mat. Även Holmberg (2014) har i sin forskning funnit brister gällande musikundervisning i förskolan. I sin studie använder hon synsätt på musikundervisning ur fyra teman; i musik, om musik, med musik och genom musik. Lärande i musik innebär grunderna som finns i musik, exempelvis dynamik, takt, tempo, puls och rytm. Om musik handlar om lärande där exempelvis musikgenrer och instrumentnamn uppmärksammas. Holmberg (2014) förklarar att dessa två synsätt kan ses som två parallella sådana, samtidigt som de är beroende av varandra och ofta är integrerade. I och om musik står således för musik beträffande dess innehåll. Holmberg (2014) belyser att lärande sett med musik betyder det medel som musik kan utgöra för att barn får ta del av lärande om något annat, exempelvis språk eller matematik. Då lärandet uttrycks genom musik är syftet att utforska och problematisera något inom musiken såsom ljud och rörelser med kropp och instrument. Med och genom musik blir därmed synonymt med musik som hjälpmedel. Observationer i studien där fokus legat på lärande i och

om musik visar på att barns funderingar varken fördjupas eller utmanas under dessa stunder. I

och med detta blir då dessa tillfällen enligt Holmberg (2014) “musik för stunden, en slumpens praktik med ett fragmentariskt centrerat innehåll”. (s. 103). Då Holmberg (2014) fokuserat på lärande med och genom musik visar resultaten att det barnen ska lära blir mer fokuserat på än musiken. I och med detta föreställer sig Holmberg (2014) att musik som eget lärande skulle kunna upphöra.

14

Att förskollärares kompetens och förståelse är av vikt har Jonathan Bolduc och Melanie Evrard (2017) kommit fram till. I deras enkätstudie där fransk-kanadensiska förskollärare fick svara på frågor om musikundervisnings-metoder framgår det att alla deltagare genomförde musikaktiviteter. Det framkom dock att sätten och mängden av dessa aktiviteter skiljdes åt. Detta hade enligt förskollärarna att göra med de olika musikaliska kunskapsnivåer som de behärskade. I studien graderas de ha liten kunskap, bra kunskap eller djup kunskap. Resultatet visar att de förskollärare som uppgav att de hade liten kunskap inom musik till största delen utövade musikundervisning innehållandes förutsättningar för barn att använda sig av uppfattningsförmåga, men desto mindre av aktiviteter kopplade till musik där det krävdes olika slags analyser, skapande eller uppskattning av musik. Det visade sig också i studien att förskollärare med bra musikalisk kunskap tillämpar fler undervisningstillfällen i musik som både innefattar barns perception och även produktion av musik. Förskollärare med djup kunskap om musik använde mer variation av metoder att utöva musikundervisningen på. De med djup musikalisk kunskap visade sig ha fler kreativa aktiviteter, men de lät dock mer sällan barnen ha musikaktiviteter bestående av uppfattningsförmåga. Det som även framgår i studien är att förskollärare med liten kunskap om musik kände sig obekväma över musikundervisning på grund av att de inte fått kunskap om det i sin förskollärarutbildning, vilket Bolduc och Evrard (2017) menar bör ske en förbättring inom. Även Stolić (2015) betonar betydelsen av att förskollärare förstår värdet av att använda musik i förskolans undervisning. Hon förklarar att det krävs att förskollärare har kunskap inom både musikämnet och barns utveckling för att barns förmågor ska ges möjlighet till utveckling. Stolić (2015) gjorde en liknande undersökning som Bolduc och Evrard (2017) där hon undersökte om det fanns något samband mellan förskolepersonalens generella utbildningsnivå och deras behov av stöd vid musikundervisningen. Hon kom i sitt resultat fram till att det inte fanns någon koppling mellan personalens generella utbildningsnivå och hur mycket stöd de anser sig behöva för att bedriva musikundervisning i förskolan. Resultatet visar även att hälften av deltagarna anser sig behöva stöd i sin utveckling inom musikundervisningen. Ser man till hur instrument används i musikundervisningen så framkommer det i Stolićs (2015) undersökning att de sällan används och att det är inom det området förskollärare anser sig behöva mest hjälp.

4.4

Musikens

påverkan

på

barnet

Många studier visar på vad musik i förskolan kan generera hos barn. Vanliga resultat är att känslor frambringas vid musikaktiviteter. Pernilla Lagerlöf och Cecilia Wallerstedt (2019) och

15

Anna Ehrlin (2012) har alla glädje som en gemensam nämnare i sina studier och samtliga av dessa forskare har kommit fram till att barn uttrycker glädje när de använder musik.

Resultatet utifrån en studie av Lagerlöf och Wallerstedt (2019) som gjordes på förskollärare, påvisar att musik i förskolan tolkas ur två synvinklar, som känsla och som ämne. Beträffande musik som känsla menar intervjuade förskollärare att det är de som har funktionen att få barn att bli inspirerade, ge dem upplevelser och bidra till deras deltagande. Förskollärarna de intervjuat menar då att de ofta upplever att barn uttrycker glädje när de använder sig av musik i förskolan. Vad gäller musik som ämne visar studien att förskolläraren sätter ord på företeelser och ger barn fler begrepp till sin vokabulär. Musik i dessa två inriktningar poängteras i studien båda bidra till lärande. Personalen styr mycket av aktiviteterna, men det barn lär sig i dessa aktiviteter synliggörs i deras fria lek. Även Torill Vist (2011) proklamerar musik som känsla och har i en studie undersökt hur musikupplevelser under tidiga år kan användas som ett verktyg för att tillägna sig känslor som kunskap. Genom intervjuer med vuxna som beskriver upplevelser ur barndomen samt relaterar till upplevelser med barn i nutid, framgår det att musik för de medverkande ger dem kompetens att vara öppen för olika känslor och hjälper till att behålla de redan befintliga. Det visade sig också i studien att barn i lärandesammanhang som uppmuntras till olika sätt att lyssna på musik och musikens delar särskiljer sig ifrån musiksammanhang där de blir ombedda att observera musikens stämning och känsla. Ett exempel från en intervju var då en pojke i förskola upplevde att ljuden “grät” i en sång, vilket en förskollärare uppmärksammade. Även då barn ska härma rytmer på beställning skiljer sig från stunder då de blir uppmuntrade att genom ett spelande få uttrycka sin egna känslor. Känslor i musikupplevelser förklaras även i studien till stor del handla om interaktion, där empati har en betydande roll, då barns känslor inte ska förändras av vuxna under en inlärningsprocess då det oavsiktligt kan skapas stress då barn blir ombedda att rikta sitt fokus åt ett eller annat håll. Vist (2011) menar att musik fungerar som ett redskap för varierande sorters kunskap och förskollärares medvetenhet kring vad barnet ges i d etta bör skärpas, för att få en förståelse för vad det är vuxna antingen hejdar eller gynnar hos barnen.

Susan Hallam (2010) beskriver i en studie att effekter av att då barn aktivt deltar i musikaktiviteter kan visa sig ge fördelar för deras utveckling. Då barn tillsammans med musik får använda rytmik och koordination öppnar det upp för att tillägna sig läskunnighet. Språkinlärning vid sånger ger även det effekt på den kommande läskunnigheten och vid instrumentspel utvecklas finmotorik. Musik kan även inbegripa rumsligt resonemang vilket är en viktig beståndsdel i matematik. Barnets självuppfattning kan stärkas i musik, men Hallam

16

(2010) betonar att musiken då ska ha gett positiva och givande upplevelser och förutsättningar att barnet känt att denne gjort framsteg och därmed motiverats till att lära.

I en studie av Stephanie E. Pitts (2016) framgår att barnets förmåga, förståelse och medvetenhet inom språket främjas genom användandet av musik i förskolan. I det projekt som ingick i studien visades tydliga resultat av att barn utökade sitt ordförråd och fick förståelse för nya ord. De barn som observerats i studien uppmärksammades även utöka sin kommunikation med andra, både barn och vuxna, då de genom musiken fått inspiration till att integrera med sin omgivning och därmed gett barnet en ökad självkänsla. Musiken i projektet ledde till en utveckling av barnets språk som skedde naturligt.

4.5 Förskollärares förhållningssätt

Deltagarna i Lagerlöfs och Wallerstedts (2019) studie betonade att det kan vara en prövning när de ska vara en inspirerande förebild i aktiviteter som rör musik, då det fordras både begåvning och lust att spela och sjunga. De lyfter även vikten av förskollärares förhållningssätt då de anser att det är upp till dem att ge barn inspiration, bra upplevelser och bidra till deras deltagande. Williams och Sheridan (2018) har analyserat undervisning genom kvalitetsbedömningar på 153 förskolor. I deras analys har Early Childhood Environment Rating Scale-3 (ECERS-3) använts. Förskollärares förhållningssätt, menar författarna, bör vara tydligt, då innehåll i musikundervisningen sker både planerat och uppstår spontant. De betonar att läroplanens mål är det som blicken ständigt ska riktas mot. Förskollärare ska veta vad barn har rätt till att lära sig och innehållet ska det finnas en kunskap om. De menar att didaktik ska tillämpas samt vetskap om utveckling hos barn och deras lärande. Förskollärarens roll är också att ge barn förutsättning att tillgå intressant och meningsfull undervisning samt ge barn kunskap av betydelse och redskap för att bemästra livets företeelser. Kraven på kompetenser hos förskollärare och förväntningar som ställs på dem menar Williams och Sheridan (2018) bör anpassas kontinuerligt.

17

5. Metod och material

I denna del presenterar vi de begrepp vi har till hjälp i analysen, valet av metod och hur urvalet av deltagare har gått till. Vi kommer även beskriva vår bearbetning av empirin samt den tematiska analysen. Avslutningsvis presenterar vi vilka etiska ställningstaganden vi gjort och förklarar studiens kvalitet.

5.1 Appropriering och medierande redskap

För att kunna analysera och bearbeta vårt resultat har följande begrepp valts ut. Vi anser att dem är ett bra verktyg för oss när vi ska förstå empirin och vårt resultatarbete. Roger Säljö (2014) beskriver begreppet mediering som ett mycket centralt begrepp inom det sociokulturella perspektivet. Begreppet beskriver att vårt tänkande och våra föreställningsvärldar är framvuxna ur vår omgivande kultur och dess intellektuella och fysiska redskap. Här är det både

fysiska/materiella och intellektuella/språkliga redskap som medierar verkligheten för

människor i tydliga verksamheter. De fysiska/materiella redskapen omfattar fysiska redskap som till exempel en kikare eller en penna. När man talar om de språkliga redskapen menar Säljö (2014) till exempel siffror och bokstäver. Det är med hjälp av de språkliga redskapen vi förstår omvärlden och kommunicerar med andra människor. Genom dessa kan vi även skapa kategorier och peka ut samt benämna saker i vår omvärld; katt, häst, bord och träd till exempel. Dock betonar Säljö (2014) att det inte är en självklarhet att vi förstår omvärlden direkt med hjälp av dessa redskap, vi kan behöva använda dem upprepade gånger och tänka i olika banor. Avslutningsvis beskriver Säljö (2014) att det är resurserna som finns i vårt språk som är de allra viktigaste medierande redskapen.

Appropriering är enligt Säljö (2014) också ett begrepp som är centralt inom det sociokulturella

perspektivet. Begreppet beskriver hur människor i alla situationer har möjligheter att ta till sig kunskap från människorna runt omkring. Det innebär att man tar till sig ett intellektuellt redskap eller att man lär sig använda ett fysiskt redskap i bemärkelsen att man kan använda det för speciella syften och situationer. Säljö (2014) beskriver att begreppet kan ses som ett försök att komma ifrån att vi ser på lärande som “kunskapsinhämtande”, då detta ger en begränsad och snäv syn av det hela menar han. Approprieringen kan man se som en gradvis process där individen både bekantar sig med redskap samt lär sig att använda dem i olika situationer och genom detta skaffar sig större erfarenhet för hur de ska användas på ett produktivt sätt. När detta sedan sker och individen har skaffat sig den erfarenheten/kunskapen så uppstår ett lärande (ibid.)

18

5.2 Urval av deltagare

I denna undersökning intervjuade vi totalt tolv deltagare från förskolor i fyra kommuner. Kriterierna respondenterna skulle uppfylla var att de skulle vara legitimerade förskollärare samt att de skulle vara verksamma i förskolan. Vi försökte få blandade åldersgrupper för att få en bredare bild av ämnet. Vi har utgått lite från ett bekvämlighetsurval i denna undersökning då vi till största delen utgått från personer som fanns i vårt geografiska närområde. Dessa personer hade dock ingen nära relation till någon av oss, då detta enligt Bryman (2011) kan försvåra intervjuerna eftersom det kan leda till irrelevanta samtal och att intervjun då blir för lång.

5.3 Metodval

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod som syftar till att försöka förstå vad en eller flera personer har uttryckt och beskriva detta med ord, genom till exempel intervjuer som vi använt oss av i denna undersökning. Vi ansåg att den bästa metoden för att få fram svar på vårt syfte och frågeställning var genom semistrukturerade intervjuer. Det som utmärker semistrukturerade intervjuer är att intervjuaren har ett frågeschema och att frågeföljden kan variera. Målet med dessa intervjuer är att kontexten för samtliga ska vara densamma, vilket betyder att alla respondenter möter samma frågor, men att intervjuaren har möjligheter att ställa följdfrågor som uppkommer under intervjuns gång och att dessa kan skilja sig åt beroende på svaren som respondenterna ger (Bryman, 2011). Denna intervjumetod känns mer avslappnad och öppen till skillnad mot en strukturerad intervju där man bör hålla sig mer strikt till sina valda frågor. Bryman (2011) betonar att intervjuaren ska få till en bra relation till respondenterna, detta innebär att man på ganska kort tid ska skapa en relation som gör att respondenterna känner sig villiga att ställa upp på en intervju. Han menar att om detta inte sker kan respondenten som tackat ja, senare bestämma sig för att avbryta för att intervjun till exempel blir för lång eller att frågorna inte känns bra. Dock ska relationen inte bli allt för bra då detta kan leda till för mycket småprat mellan parterna och att intervjun då riskerar att bli för lång. Vi hade detta i åtanke och började med att muntligt ge respondenterna information om vad undersökningen ska handla om, detta för att de ska ges anledning till att delta.

På grund av att det under vår undersökningsperiod var rådande omständigheter kring Covid -19 fick vi göra intervjuerna var för sig på olika förskolor. Ur en positiv synvinkel var dett a mycket positivt för oss då vi kunde hinna med fler förskolor på kortare tid, samt från olika kommuner.

19

Innan vår undersökning startade bestämde vi oss för att använda grupp- och parintervjuer. Dessa menar Bryman (2011) gör det möjligt för intervjuaren att skapa sig en förståelse för varför människor tycker som de gör. När man gör en vanlig intervju ges intervjupersonen frågor om sin åsikt, men i grupp- eller parintervjuer betonar Bryman (2011) att det finns möjligheter för respondenterna att lyssna på varandras skäl till en viss åsikt. Respondenterna satt under alla tillfällen tillsammans vid ett bord och den som intervjuade satt på andra sidan bordet för att på bästa sätt kunna se alla respondenter. Vi båda valde att utföra våra intervjuer i ett lugnt rum tillsammans med de utvalda förskollärarna. Ett rum som låg en bit bort ifrån där barngruppen var just då prioriterades också, detta för att inte riskera att bli störda under intervjuerna. En lugn plats valdes även för att bakgrundsljud kan göra så att viktiga punkter inte hörs och på så sätt faller bort.

5.4 Bearbetning av data och tematisk analys

Intervjuerna spelade vi in med hjälp av våra mobiltelefoner. Vi transkriberade intervjuerna samma eller nästkommande dag som vi utfört dem, eftersom vi då hade d em så färska i minnet. Andreas Fejes och Robert Thornberg (2019) betonar att man som forskare bör lägga stor vikt vid hur man transkriberar sitt inspelade material. En intervju ska transkriberas helt ordagrant, alltså precis som det talats. Detta medför att texten inte kommer se ut som skriven text, eftersom att vi hoppar och pausar i vårt talspråk. Författarna menar att det är viktigt att vara noggrann då varje detalj kan visa sig vara meningsfull för deltagarna själva vid en senare analys. Att försöka fånga vad som sägs och hur det sägs är en viktig aspekt av transkriberandet. Fejes och Thornberg (2019) summerar det med att en transkribering bör kunna högläsas och att den då ska kunna likna den inspelade interaktionen. Vi valde att lyssna på inspelningarna vid upprepade tillfällen för att upptäcka så många detaljer som möjligt som kunde vara viktiga för undersökningen. Sedan transkriberade vi intervjuerna var för sig. Vi utgick från dem vi själva gjort, detta för att på bästa sätt kunna få med alla detaljer som vi själva kunde minnas från intervjun. När transkriberingarna var klara läste vi varandras för att då kunna jämföra svaren till ett kommande analysarbete och för att se på materialet med nya ögon.

Nästa steg var att göra en tematisk analys, vilket innebär att man läser transkriberingarna ett flertal gånger för att kunna finna olika teman och kategorier. Detta gjorde vi via datorn för att enkelt kunna markera ord eller stycken med olika färger i texten som vi ansåg var passande till våra forskningsfrågor. Sådant som repeteras i intervjuerna menar Bryman (2011) är teman.

20

De teman vi valde att arbeta med under arbetet var: Känslor (gul), lärande (lila) och samspel (grå). Nedanför visas ett exempel på ett stycke vi har tematiserat och satt färg på respektive ord eller stycke som passat in:

”Det ger ju både kunskaper till barnen om till exempel... takt och rytm men även deras språkutveckling gynnas av det. Samtidigt som barnen tycker att det är väldigt roligt när vi sjunger, dansar och spelar instrument tillsammans, det blir mycket skratt… och dom gillar att röra på sig.” (Sara)

Temat känslor valdes ut då förskollärarna betonade att det var mycket viktigt att musiken sågs som rolig och lustfylld, samt att den kunde bidra till många olika känslor. Andra temat lärande, valdes på grund av att de beskrev musiken som lärorik, att det fanns mycket att lära via musiken som t.ex. språk, matematik, socialt samspel, rytm och motorik. Det tredje temat samspel, ansåg vi passande eftersom de förklarade att alla skulle känna sig delaktiga i musiken och att det är något som till största del görs tillsammans med andra.

Sedan var det dags att skapa kategorier utifrån de teman som tagits fram. När man gör kategorier bör man tänka på att de ska kunna utgöra svar på forskningsfrågorna. Det är dessa kategorier som blev rubrikerna i vårt resultat. Vi kommer nedan beskriva vilka kategorier vi ansåg kunde tas fram utifrån våra intervjusvar och teman, samt hur de hänger ihop med våra tidigare teman.

- Musik som hjälpmedel i undervisningen. Många av förskollärarna nämnde att de såg musiken

som ett hjälpmedel för att lära andra ämnen. Därför passar denna ihop med temat lärande.

- Musik som uttryckssätt. Vissa förskollärare nämnde något om känslor när de talade om

uttryckssätt, därför kan denna kopplas ihop med temat känslor.

- Musiken bidrar till relationsskapande. Denna kopplar vi ihop med temat samspel då

förskollärarna talade om det relationsskapande och samspel som de upplevde i barngruppen.

- Vikten av förskollärares erfarenheter och förhållningssätt för musikundervisningens betydelse. Förskollärarnas tidigare erfarenheter och syn på musik kan vara avgörande för hur

musikundervisningen läggs upp, vilket har betydelse för hur lärandet blir.

- Tillgängliggöra musicerandet. Förskollärarna nämnde att när de valde att göra musicerandet

tillgängligt såg de att ett lärande uppstod samt att det blev mer lustfyllt.

21

Vi har under vår undersökning valt att förhålla oss till Vetenskapsrådets (2017) etiska regler. Genom dessa har vi innan undersökningen använt oss av det så kallade informationskravet, vilket innebär att vi informerat alla inblandade om undersökningens syfte. Deltagarna blev också informerade om att deras deltagande var helt frivilligt och att de fick avbryta när de ville, utan att de behövde nämna varför, detta benämns som samtyckeskravet. I transkriberingen har vi ändrat personernas namn och inte nämnt vilken förskola eller kommun de arbetar på, detta för att skydda deltagarnas identiteter. Precis som Vetenskapsrådet (2017) bekräftar är det viktigt att avidentifiera deltagarna så det inte finns möjlighet att sammankoppla ett svar med en individ. De som deltar ska känna ett förtroende med att deras riktiga namn och personuppgifter inte kommer synas i undersökningen, då vissa frågor kan upplevas känsliga. Vi förhöll oss även till

nyttjandekravet då vi informerade deltagarna om att materialet vi skaffat oss endast kommer att

användas till vår studie och inte till något annat ändamål. Deltagarna fick veta vårt syfte med undersökningen samt att de kan få se resultatet när undersökningen och arbetet är färdigt. Avslutningsvis informerade vi deltagarna att transkriberingen och ljudinspelningen skulle förstöras när arbetet var godkänt, detta ingår i konfidentalitetskravet.

Vi har även skickat in en personbehandlingsblankett till Örebro Universitet, som bekräftar att studien har genomförts och att personuppgifter har samlats in under våra kvalitativa intervjuer. Detta benämns GDPR.

5.6 Forskningens kvalitet

När det talas om kvaliteten inom den kvalitativa forskningen så bedöms den genom begreppen

validitet som innefattar giltigheten, och reliabilitet som innefattar studiens tillförlitlighet eller

trovärdighet. Katarina Eriksson Bajaras, Christina Forsberg och Yvonne Wengström (2013) betonar att det gäller att undvika systematiska fel för att uppnå en god validitet. För att minska de systematiska felen kan man välja att slumpmässigt välja ut deltagarna för att på så sätt fördela störande variabler i båda grupperna. En bristande intern validitet kan uppstå om forskaren får svårt att tolka resultatet och dra säkra slutsatser. Den så kallade interna validiteten innebär att man vill få fram i vilken utsträckning undersökningen mäter det den avser att mäta, alltså om den är tillförlitlig. Validitet handlar om mätningens relevans, alltså i hur hög grad ett prov verkligen mäter det man vill mäta (Eriksson Bajaras, Forsberg & Wengström, 2013). I vårt fall innebär detta på vilket sätt vi kommit fram till vår studie samt om våra frågeställningar besvaras i resultaten vi fått in, som tidigare nämnts, hur trovärdiga våra resultat är. Ett sätt att bedöma validiteten är att ställa sig kritisk till sitt val av hur empirin har samlats in och även se över om analysmetoden passar forskningsfrågorna (Thornberg & Fejes, 2019). Reliabilitet innebär

22

mätmetodens förmåga att vid upprepad mätning ge samma mätvärde, alltså i vilken utsträckning våra resultat blir samma vid en upprepad mätning. Här är det viktigt att vi tänker på att vara noggranna i vårt insamlande av empiri för att skapa tillförlitlighet och för att på så sätt kunna få liknande resultat som innan vid en ny mätning. När det talas om låg reliabilitet menas att mätproceduren lätt kan påverkas av slumpfel som till exempel en oklarhet i ett frågeformulär eller bristande information om formuläret (Eriksson, Bajaras & Wengström, 2013). Vid en intervjustudie som vi använde som metod är det lättare att skapa hög reliabilitet då det finns möjlighet till följdfrågor och även respondenterna kan ställa frågor under tiden, till skillnad mot vid en enkätstudie.

23

6. Resultat

Nedan kommer vi presentera resultatet vi fått fram. Detta kommer vi framföra genom utvalda citat från intervjuerna med förskollärarna. Vi har valt att namnge förskollärarna i resultatet men samtliga namn är fingerade. För att redovisa resultatet kommer vi använda oss av våra fem kategorier: Musik som hjälpmedel i undervisningen, Musik som uttryckssätt, Musiken bidrar till

relationsskapande, Vikten av förskollärares erfarenheter och förhållningssätt för musikundervisningens betydelse, samt Tillgängliggöra musicerande. Vi har valt att göra citaten

indragna och med mindre textstorlek, för att göra det mer lättläst och tydligt för läsaren. Vi tar hjälp av begreppen medierande redskap och appropriering för att analysera förskollärarnas svar.

6.1 Musik som hjälpmedel i undervisningen

Genom citaten nedan kan vi se vad en stor del av förskollärarna hade för tankar kring musikundervisningen i förskolan. Många av förskollärarna beskriver att de ser musiken som ett hjälpmedel för att lära andra ämnen. En stor del av förskollärarna upplever att musiken har en stor inverkan på barnens språkutveckling vilket ses i citaten från Linnea och Ellinor som följer: ”Men just som vi sa att eftersom vi har mycket invandrarbarn här så ser vi faktiskt att det är till mycket hjälp… dom snappar upp sångerna fortare än va dom lär sig själva talande språket… så det är ju sången dom kommer med först och sen så hör dom ju liksom orden som man kanske upprepar som har varit i sångerna och då liksom… aha! märker dom att det sätter sig. Det blir som en bekräftelse för oss att vi ser att de lärt sig språket.”

(Linnea)

”Och att det gynnar barnens språkutveckling på ett speciellt sätt. De lyssnar på låtar som de lär sig texten till väldigt snabbt tycker jag. Även barn med annat modersmål som inte kan så bra svenska lär sig snabbt låttexterna. Det visar ju på att musiken är viktig för språkutvecklingen och det tycker jag är viktigt att vi tänker på.” (Ellinor)

Ellinor betonar här ovan att det är musiken som bär orden. Barnen hör först orden genom musiken för att sedan kunna använda dem i talet. Musiken blir här ett medierande redskap i barnens lärande av språk vilket leder till att det blir mer lustfyllt och då lättare att lära.

Musiken kan användas på många olika sätt och den kan bidra till att barnen lär sig till exempel färger, antal och former berättar Sara. Hon utvecklar sitt svar och förklarar att man kan få in lite matematik i musikundervisningen. I denna situation blir musiken ett medierande redskap för att lära barnen matematik.

24

”Det känns som att när vi sjunger och använder musiken så används andra ämnen samtidigt… om jag ska ta exemplet som jag använde tidigare om Babblarna som vi jobbar med nu så lär sig barnen både färger, antal, former och så… så där får man får in lite matematik också.” (Sara)

Anna betonar att det är viktigt att ha grunden med sig i alla ämnen som barnen ska lära sig. I musiken menar hon att de får med sig rytmen som en grund och rytmen blir här ett sätt att appropriera kunskap. Även hon håller med om att barnens språkutveckling får lite hjälp genom musiken då det kan vara lättare att sjunga vissa ord än att uttala dem när man talar.

”Dels så handlar det ju om det med läsinlärning och allting… du måste ha grunden med dig och här har du rytmen. Och det kan vara lättare att sjunga ett ord än att säga ett ord till exempel om man har svårigheter att uttala ord så bara sånna grejer.” (Anna) ”…så är det ju mycket rytm och barn lär sig med hela kroppen i musiken… dom har ju möjlighet att använda hela rösten och man använder öronen, man gör rörelser som man känner i kroppen. Man går rytmen och man går takten… man klappar man liksom får ju en känsla i hela sig så att jag tror ju att det sätter sig.” (Cecilia)

Cecilia är på samma spår och berättar om ett kroppsligt lärande som hon upplever sker genom musiken. Hennes avslutande beskrivning kan tolkas som att musiken här blir ett medierande redskap. Man kan genom hennes citat tolka hur musiken internaliseras genom bland annat rytm och att barnen lär sig med hela kroppen.

“Musiken är ett väldigt bra lärande… Idag satt vi och pratade om vårblommor här med barnen… och sen ah… dom lyssnar lite och dom tittar lite på bilder och sådär men sen när man väl sjunger om tussilago eller man sjunger om blåsippan då blir det ju ett helt annat… då är dom ju med mycket mer, bara man liksom får med det i musiken så blir det lättare att lära med. Och sen satte vi på projektorn och då var det en fin tecknad film om blåsippan där de sjöng också… det förstärker själva lärandet när de både får se blåsippan samtidigt som de sjunger om den.” (Linnea)

Linnea berättar att hon tycker att musiken har varit en bra hjälp i barnens undervisning. Hon har upplevt att musik och sång i kombination med en film på projektorn får barnen mer intresserade och då ökar deras vilja att lära sig.

“Vi försöker använda mycket konkret, alltså det ska finnas bilder, vi har ju barn med annat modersmål till exempel, mycket bildstöd så att de ska förstå vad det är vi sjunger om. Många av de här gamla sångerna jag tänker musikskatten, man pratar om att man ska ge barnen tillgång till den traditionella musikskatten och det är ju viktigt. många av

25

dom sångerna är det ju ganska svåra texter alltså dom är skrivna för länge sen med ett svenskt språk som är rätt gammalt… och då kan det ju vara viktigt att det är mycket förtydligande, mycket med bilder och så.” (Cecilia)

För att förstärka och förtydliga musikupplevelsen hos barnen använder de på Cecilias avdelning mycket bildstöd. Hon menar att detta kan vara till en bra hjälp då vissa texter kan vara svåra för barn med annat modersmål. Här blir musiken och bildstödet i kombination medierande redskap för att utveckla barnens musikförståelse.

6.2 Musik som uttryckssätt

Många av förskollärarna har haft tankar om att musiken leder till många olika känslor. De har talat mycket om att de märker att barnen blir glada när de sätter på musik på bandspelaren eller när de sjunger. Sara berättar att olika musikgenrer lockar fram olika slags känslor, och att detta kan förmedlas genom att till exempel måla till musik. Här kan man förstå det som att förskollärarna använder musiken för att appropriera nya kunskaper hos barnen. Genom musiken lockas olika känslor fram och barnen får nya upplevelser och kunskaper genom detta. Denna situation kan även passa in under “Musik som hjälpmedel i undervisningen” då lyssnandet är en kunskap och i denna aktivitet tränar barnen på att lyssna. Men vi väljer att sätta den under denna rubrik med tanke på att förskollärarens fokus och huvudmål var att arbeta med känslor.

”Vi har även låtit barnen måla till olika musikgenrer när vi hade temat känslor, för att de skulle se vilka känslor och tankar som kom upp till respektive musik. Det har varit väldigt uppskattat från barnen.”(Sara)

Även Cecilia understryker den glädje hon upplever tillsammans med barnen genom musiken. Hon uttrycker att man genom musiken kan ”känna livet i sig”. Hon förklarar att man kan se glädjen även hos de allra minsta när musiken sätts på eller när man sjunger tillsammans. Genom Cecilias beskrivning kan musiken i denna situation ses som ett medierande redskap eftersom den blir ett redskap för att skapa glädje i gruppen.

”Det här är att känna livet i sig, det gör man ju i musiken. Alltså man kan ju vara på jättedåligt humör och så sätter man på en viss låt eller att man sjunger något vid pianot. Eller när man sjunger bä bä vita lamm med ettåringarna liksom då blir ju alla glada, det är ju bara så!” (Cecilia)

”Det är ju en uttrycksform tänker jag, som är väldigt viktig. Tillsammans med andra uttrycksformer så är ju musik en av dom liksom och som barn ofta gillar tycker jag. Man

26

har ju ändå jobbat nu i ett antal år och mött många barn och de allra flesta tycker om att uttrycka sig i musik… på olika sätt.” (Greta)

Musik är en av många uttrycksformer och Greta upplever att hon ser i barnen att de gillar att uttrycka olika känslor genom den.

6.3 Musiken bidrar till relationsskapande

Det relationsskapande som uppstår genom musiken lyfter många av förskollärarna som en viktig del i varför de väljer att arbeta med musik i förskolan. Linnea talar om att musiken ofta användes i grupp och Cecilia berättar att det då uppstår vad hon kallar en ”vi-känsla”.

”Och socialt, gemenskap, den biten är ju också att skapa den här vi-känslan, att man gör något tillsammans, det skapar ju det öppnar upp för väldigt mycket tänker jag i relationsskapande tänker jag, absolut.” (Cecilia)

”Sen tänker jag också att det handlar om den sociala biten… det är socialt kopplat för det är något vi gör tillsammans oftast i hel- eller halvgrupp.” (Linnea)

Anna upplever också att musiken är bra för gruppen, då den kan utföras tillsammans och att det då stärker gruppen.

”…men den här gemenskapen, att man kan vara många tillsammans och göra samma sak, att det stärker liksom gruppen… sen kan man ju sätta sång till allting. Det känns som vi kan leva som i en enda stor musikal. (Anna)

”Innan lunchen när vi har sångsamling så sjunger vi ofta namnsången tillsammans med barnen. Du vet den där ”Anna är här… och Kalle är här och vad roligt att Maja är här”. Där får alla barn känna sig involverade när de får sitt namn sagt högt. Samtidigt som de lär sig varandras namn på ett roligt sätt och det stärker gruppen också. Så det sociala är en stor del i musiken också enligt mig.” (Ellinor)

Även Ellinor upplever att musiken skapar sociala samspel i förskolan. Något hon nämner är att de brukar sjunga det hon kallar för ”namnsången” innan maten. Där sjunger de barnens namn och på så sätt får de känna sig sedda och involverade. Hon fortsätter att förklara att detta även är ett bra sätt för alla att lära sig varandras namn, vilket också är stärkand e för gruppen. Musiken blir även här ett medierande redskap då den blir ett redskap för att barnen ska kunna utveckla ett lärande och lära sig varandras namn.

27

“Med dom allra yngsta tänker jag att där är det ju så viktigt att det är kravlöst, för att skapa den här glädjen i gemenskapen… det får ju inte vara liksom att nu ska vi sjunga och då måste du sitta still... utan man är i ett rum tillsammans och man omges av musik. På fredagar då när vi har sångsamling med hela huset dom här minsta dom står ju mitt i och dansar och sjunger till allting liksom att dom har ju musiken i kroppen där och då när vi andra sjunger. Att få känna den glädjen då tillsammans med andra.” (Cecilia)

För att skapa glädje i gemenskapen, speciellt med de yngsta barnen, uttrycker Cecilia vikten av att musikstunden ska vara kravlös. Hon betonar att barnen ska ska ha roligt när de sjunger och dansar tillsammans, och att det är då de kommer känna glädjen tillsammans.

6.4 Vikten av förskollärares erfarenheter och förhållningssätt för

musikundervisningens betydelse

Sett till förskollärarnas tidigare erfarenheter och kompetenser skiljer det sig lite åt på förskolorna vi varit på. Deras tidigare erfarenheter och syn på musik kan vara avgörande för hur musikundervisningen läggs upp. Är förskollärarna engagerade så ges musikundervisningen stor betydelse. Cecilia hade sedan tidigare sjungit både enskilt och i kör samt att hon för länge sedan spelade piano på kulturskolan.

”Ja både sång både enskilt och i kör och alltså spela piano har ju jag gjort på kulturskolan för hundra år sen och sen så har jag lärt mig att spela gitarr såhär för husbehov på förskolan, gjorde jag på utbildningen bestämde jag mig att jag ska barske mig spela, så då tragglade jag D och Em och A7 och det klarar man sig på. och har man lite baskunskaper i ackordanalys så kan man transponera om en del om det är fel ackord i sångerna. så man klarar sig ganska bra.” (Cecilia)

”Och att vi vuxna ska våga bjuda på oss själva när vi sjunger och dansar… att vi visar att det är okej… så att barnen också vågar släppa loss och ha roligt. För om vi bara skulle sitta still och sjunga tyst… ja då gör ju barnen likadant för dom tänker att det är så det ska gå till.” (Sara)

Sara förmedlar att det är viktigt att förskollärare har ett engagemang för musiken och ett förhållningssätt som innebär att de vågar släppa loss eftersom att barnen gör som de vuxna gör. Ser barnen att de vuxna vågar sjunga och röra sig mycket till musiken så gör de likadant. Hon berättar även att hon tycker att förskollärarna i musikundervisningen kan komplettera varandra, om en av dem är bra på att spela instrument och sjunga så kan någon annan dansa tillsammans med barnen. Hon tillägger att alla kan göra något.

28

“Vi är ändå många som… att man vågar prova liksom och inte bara när det gäller musiken men mycket annat också att det handlar så mycket om det. Det är väldigt högt i tak och man behöver inte känna oj det gick inte att spela idag utan vi sjunger och klappar lite så nästa gång går det bättre liksom, det behöver inte vara så noga..” (Anna)

Även Anna förklarar vikten av ett engagemang och förhållningssätt. Hon menar att alla ska känna att de kan bidra till musikundervisningen på sitt sätt. Hon berättar vidare att ingen ska känna att de inte kan sjunga bra eller spela bra, alla ska våga prova.

”Så gitarren har jag haft med hela tiden och tycker det är ett fantastiskt bra instrument just för att du kan komma så nära barnen, du kan hamna nära barnen just där dom är och om vi är i soffan eller ute på gården, eller gitarren tar du ju med dig liksom, så det är väldigt smidigt instrument att kunna.” (Christine)

Christine har tidigare erfarenheter av instrument vilket hon känner har varit till bra hjälp för henne i musikundervisningen med barnen. Hon förmedlar att hon via gitarren kommer närmare barnen och att det är ett bra instrument då den kan tas med överallt. Gitarren kan här ses som ett medierande redskap för att appropriera ytterligare kunskaper samt för att göra musikundervisningen mer givande.

6.5 Tillgängliggöra musicerandet

Sanna har en önskan om att kunna låta barnen använda musiken mer fritt i förskolan, att den ska vara mer tillgänglig för dem. Hon berättar att hon tycker att barnen skulle kunna ha en plats på förskolan där de har möjlighet att få komma undan lite ibland och lyssna på valfri musik. Hon tror även att detta skulle vara ett bra verktyg för att stärka barnens musikupplevelser tillsammans men även enskilt. Genom citatet nedan kan musiken tolkas som ett medierande redskap och där barnen kan appropriera till en större kunskap genom att få upptäcka musiken när den inte är “vuxenstyrd”.

”Man önskar att de kunde få gå och välja lite mer själva… att nej men gud nu skulle jag vilja gå och sätta mig och sätta på lite musik som jag kan lyssna på. För det är ju hela tiden det här ”-fröken får jag spela lite?” eller ”-kan jag få lyssna?” och då känns det som att man bara säger nej för att man tyvärr oftast har så mycket planerat vissa dagar och då är det svårt att få till sånna tillfällen med många barn med olika viljor och behov. Så jag önskar att man kunde ha en liten plats eller ett litet rum där dom kan få välja att vara ibland och där dom kan få sätta på lite låtar som dom vill lyssna på… att det vore lite mer fritt… det saknar jag. Det tror jag skulle stärka barnens musikupplevelser också.” (Sanna)

29

Anna berättar att de använde instrumenten mer förr på avdelningen och att de såg barnens glädje när de togs fram. Hon fortsätter att förklara att barnen då även fick välja vilka instrument de ville spela på samtidigt som de tillsammans sjöng en sång. Här kan instrumenten ses som ett medierande redskap för att förstärka barnens musikupplevelse tillsammans.

"Något vi inte har jobbat med på länge det är instrumenten…Det använde vi mycket mer förr.. att vi tog fram. Dom fick välja varsin i lådan... pinnar… maracas... plingplong och trumma. Och det ser man ju att dom tycket är jättekul när man tar fram… även fast vi nästan får ta på oss öronproppar just då… och sen sjunga till."

(Anna)

Ninni däremot berättar att barnen på hennes avdelning får använda instrumenten när de vill och hon märker att det uppskattas. Hon fortsätter att förklara att barnen står och spelar på pianot flera gånger om dagen men det är inget som hon ens tänker på. Ninni berättar också att hon ser skillnad på de barn som inte är vana med instrument och barnen på deras avdelning som är vana.

“Våra barn spelar varje dag, dom spelar musik, eller pianot använder, det är någon som står och klinkar alltså spelar på det varje dag och det som jag funderat så mycket över är att det stör mig aldrig , jag vet några som sagt när dom äldre barnen kommer in som inte är vana vid pianot att det kan bli rörigt.” (Ninni)

“Jag tror att dom är så vana, dom är inte framme där och blir helt galna, som liksom kanske våra barn “åh vi får spela, då ska vi liksom såhär”. För det man annars liksom är mer van vid är att… åh det är en så helig stund när fröken plockar ner den där lådan med instrumenten, en gång i månaden” (Eva)

Eva som jobbar på en annan avdelning betonar att hon tror att det handlar om vanor och tillåtelse. På hennes avdelning har de inte lika mycket tillgängligt och därför blir de barnen mer exalterade när de ser instrument som står framme. Hon fortsätter att berätta att man är mer van vid att musiken är styrd av pedagoger. Men att tillgänglighet gör att musiken blir mer lustfylld än om det ska bli styrt genom att “fröken plockar fram lådan med instrumenten”, som hon säger.

“Vi har ju ganska många blyga barn, en del som aldrig pratar och så ser man hur dom lyser när dom får dansa och använda instrumenten och jag kan nästan börja gråta när jag tänker på det. Det är verkligen, ja en möjlighet till för dom att uttrycka sig och det är jätteviktigt att det erbjuds, likaväl som att man har färger framme, eller så.” (Unni)

30

Unni beskriver lyckan hon känner när hon ser hur musiken hjälper de blyga barnen att våga ta plats, de som annars inte hörs. Hon menar att detta är en anledning till att instrumenten alltid borde få vara framme och alltid erbjudas. Hon avslutar med att berätta att instrumentens tillgänglighet är lika viktig som till exempel färgerna. I denna situation kan instrumenten ses som ett medierande redskap för att barnen ska våga ta plats.

6.6 Resultatsammanfattning

Övergripande för alla förskolor var att alla förskollärare tyckte att musiken bör finnas med dagligen i förskolans undervisning. De upplevde att musiken finns med i de flesta aktiviteter som sker under dagen. Det kan vara allt ifrån att barnen sjunger när de leker eller målar, till att man sjunger tillsammans innan maten. Som vi nämnt tidigare kan musiken i de flesta aktiviteter ses som ett medierande redskap för att appropriera nya kunskaper. Musiken ger barnen glädje samtidigt som den också i kombination med en trygg famn kan ge tröst till någon som är ledsen. Även förskollärarnas syn på musik var relativt lika varandra. De menade att musiken finns med till stor del under hela dagarna i förskolan, både medvetet och omedvetet. Förskollärarna upplevde även att musiken bidrog till det sociala samspelet i barngrupperna. De menade på att musiken ofta utförs i grupp och att det då stärker gruppen när de har roligt tillsammans.

Det som skiljde sig var förskollärarnas tidigare erfarenheter och kunskaper inom musikområdet. Vissa av dem hade tidigare kunskaper kring instrument och sång. Detta har de upplevt som en hjälp i musikundervisningen med barnen. Det har blivit en trygghet att ha viss kunskap med sig och de förstår om de som har mindre kunskap inom området kan känna sig osäkra. En annan sak som skiljde sig mellan förskolorna var synen på tillgänglighet av materiella redskap till musiken. Vissa förskolor väljer att ha allt framme medan andra har dem undanstoppade i skåp och tar fram dem när de tycker att det är lämpligt. När förskollärarna väljer att använda instrumenten kan de ses som ett medierande redskap för att förstärka och utveckla musikupplevelsen. Många av förskollärarna vi talat med medgav också att musiken i förskolan ofta används för att komma åt andra ämnen som till exempel matematik eller språk. De menade då att de ofta sjunger sånger där man räknar eller uppger färger samt att språkutvecklingen får stöd genom musiken. Detta hör de genom att barnen vid senare tillfällen upprepar fraser eller ord ur sånger som de sjungit.