Bo Edvardsson Örebro universitet
Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2002, tillägg 2007
Sammanfattning. En populär översikt ges över hur minnesfel kan uppkomma och hur de yttrar sig samt behandlas även frågan om ofrivilliga minnen.
Allmänna funderingar
Människan har förmåga till inre representationer i medvetandet och inte bara där utan i det totala psyke-kropp-miljö-systemet av sådant som hänt,
sådant som pågår (iakttagbart eller inte) och sådant som kan komma att hända och även av sådant som inte kan hända. Människan har även förmåga till yttre representationer (grottmålningar, runor, pergament, anteckningar, böcker, skulpturer, foton, filmer, ljudband, disketter, CD, DVD osv). Inre och yttre representationer kan ibland samspela. Till skillnad från djurvärlden i stort kan vi göra mentala tidsresor - gå framåt och bakåt likt tidsmaskiner i science fiction-filmer. Detta utgör en överlevnadsresurs, men kan också bli en plåga i form av plågsamma mentala bilder, oro inför framtiden och andra mer kliniska fenomen. Representationer av sådant som varit tidigare kallas ofta för minnen, erinringar, hågkomster, kunskaper, erfarenheter etc. Vi kan t ex minnas ett samtal vi haft med en person och då få fram erinringar i form av bilder av personen och situationen, fragment av uttalanden som vi själva eller den andre gjorde och kanske känslor av upprördhet i kroppen som uppväcks, när vi tänker på
situationen. Vi kan ha fört anteckningar under eller i anslutning till samtalet och därmed bevara språkliga representationer av det som hänt på papper eller i något elektroniskt medium. Anteckningarna kan vara ett stöd eller det enda som finns kvar när vi skall erinra oss vad som sades. Vi kan också påverkas av ledtrådar eller suggestioner i de frågor någon ställer till oss när krav på erinring av vad som sades ställs. De kognitiva processerna är alltid situerade, dvs. de sker inom ett människa-miljö-system, där både de ursprungliga kognitiva fenomenen och senare erinringar av dem sker och uppkommer med hjälp av kroppslig, fysisk och social miljö. Hur vi tänker i en situation beror på vilka objekt och människor som finns med och hur de rör sig eller agerar. Om andra människor, andra
föremål, andra lokaler eller andra hjälpmedel funnits tillhands så kunde
tänkandet blivit annorlunda. Hur vi minns beror på vilka inre representationer vi själva har med oss och på vilka faktorer som finns runt oss vid erinringen, t ex vilka människor, hur vi själva och andra beter sig, vilken fysisk miljö som råder och hur våra kroppsliga processer sker.
Erinringar skapas interaktivt, t ex kan erinringen bli gladare om vi talar med en glad person eller bli mer negativ i känsloton om vi känner smärta eller trötthet i kropp och psyke. Eller en erinring kan uppkomma genom att det är mörkt på natten eller genom att vi känner en viss lukt. Erinringar uppkommer även inom större eller mindre makt-intresse-fält. Det kan t ex finnas diskursrestriktioner kring vissa slag av erinringar (vissa saker är det inte tillåtet att rapportera/erinra sig) eller diskursintensifieringar (erinringar av visst slag uppmuntras och blåses upp, t ex av media som gärna vill styra innehållet i vårt tänkande och minne - exempelvis producerar media idag själva mängder av s k nyheter om dokusåpor eller om mediaskapade kändisar eller Hollywood-sladder, som man söker fylla vårt medvetande och minne med i profitsyften). Det är uppenbart att de starka ekonomiska och politiska makthavarna söker få oss att minnas utifrån sina intressen, t ex att vi skall reagera på de förljugna kvällstidningarnas säljsignaler eller att vi skall höja tittarsiffor och därmed reklamintäkter i TV-program, som tar upp sådant vi minns. Mediautbudets repetitiva karaktär är idag närmast extrem - samma saker tuggas om ett stort antal gånger - man söker hamra in både nyhetsminnen, gamla filmer och reklam i oss. Erinringars interaktiva karaktär öppnar för mängder av extra felkällor, t ex att vi påverkas av andras ledtrådar eller av sociala krav i situationen eller av propaganda, reklam och innehållet i media.
Ett par mycket populära, men felaktiga, folkliga minnesteorier är "kamerateorin" och "bandspelarteorin". Dessa är ofta underförstådda när man förlitar sig på vad människor berättar om sådant som hänt. De innebär att minnet är perfekt eller näst intill perfekt. Exempelvis: "Jag var där så jag vet precis hur det var och
vad som sades" eller "Du var där och du är ju trovärdig, så vi litar på dig". Att
vi minns vissa väl inlärda saker korrekt och i en del fall livslångt, t ex en del namn, platser och fakta, kan förleda oss till en övertro på även andra minnens korrekthet - ett omedvetet överspridningsfel kring minnens korrekthet.
Även om generella korrekthetsteorier flitigt nyttjas i t ex svenska domstolar i domskrivningar eller t ex av debattörer i pressen (som felaktigt refererar vad någon annan skrivit) så visar mängder av forskning och laborativa experiment att de är grovt felaktiga. Människors förmåga att minnas är begränsad och varierar avsevärt från person till person. När den ene ger en i huvudsak korrekt beskrivning så serverar en annan person en fabulering utifrån det som hände. Det kan även vara svårt eller omöjligt för lyssnaren att skilja på fabulering och korrekt erinring - de kan framstå som likadana. Ofta kan en fabulering te sig sann, då den kan utgå från något som faktiskt hände och sanningsvärdet hos de uppgifterna kan sprida över på resten som berättas. Det är lätt att bara prata på eller låta sig ledas av andras språkliga suggestioner. Samtidigt som minnen rapporteras med språk så ger språket eller vår hantering av det upphov till felaktiga minnen. Felaktiga minnen produceras ständigt genom att vi låter
munnen gå. Skvaller, sladder och rykten möjliggörs genom vårt slarviga och närmast tvångsmässiga pratande. Vi är mycket socialt responsiva, dvs, svarar på tilltal och förväntningar om att vi skall säga något och det kan lätt bli mindre genomtänkta uttalanden ur sanningssynpunkt. Dagens media med t ex yviga kåsörer och TV-kommentatorer förmedlar även ständigt bilden av att man skulle producera något av värde genom att låta munnen glappa flitigt om sådant
kommentatorn vet föga om. Gränsen mellan sakligt grundad kommentar och fabuleringsproduktion för att fylla ut spaltutrymme eller programtid är idag mycket suddig. Allt strunt i media kontaminerar (smutsar ner, stör) våra minnen av de samhälleliga processerna. Våra minnen formas och erinras i ett ekologiskt sammanhang och verkar alltmer börja kontamineras med fiktion och tappa bort konkret verklighet. Det har hänt att personer som sysslat med att skjuta ihjäl människor i dataspel rusat ut i den konkreta alldagliga verkligheten och skjutit ihjäl ett antal människor. Minnen av dataspelsverkligheten utgör
handlingsunderlag i den vanliga verkligheten.
Vanligare är att människor som suttit och sett på en film med sorgligheter
börjar gråta, dvs. gränsen mellan fiktion och vanlig verklighet upplöses. Minnet av filmverkligheten är så starkt att det får fysiologiska konsekvenser - ett
exempel på situerad kognition. Hjärnan har svårt att skilja på fiktionsverklighet och vanlig livsverklighet. Det kan vara kognitivt bekvämt att fylla minnet med fiktion i stället för att mer kognitivt ansträngande befatta sig med den mer besvärliga vardagen och planetens och vår idag alltmer problematiska framtid. Det står klart att vår arbetsminneskapacitet är starkt begränsad och därmed slipper vi släpa på ett alltför tungt huvud. Frågan är dock till vad vi nyttjar det lilla arbetsutrymme vi har? Ska vi låta krafter i makt-intresse-fältet vräka in en mängd mental skit (eller billig EU-sprit) i vårt arbetsminne och i våra
minneslager precis som naturen, luften och haven alltmer fyllts med skit? Är inte det en form av minnesfel, dvs att lagra obehövliga och destruktiva minnen på bekostnad av viktigare minnen? Att vi hankat oss fram med vissa förluster i människoliv (så där 300.000 människor nyligen därför att vi glömt bort tidigare tsunamis och risken för sådana, UD hade visst glömt hur många svenska turister som fanns i Thailand också) hittills utgör ingen garanti för framtiden? Dagens samhällen fanns inte på den tiden vi gömde oss i grottor och mindes hur man fällde bytesdjur, på den tiden våra biologiska förutsättningar för
minnesprocesser skapades.
En parallell utgör för övrigt tentamensläsning. Det gäller att sålla bort mängder av framgent oviktiga detaljer och söka träna in viktiga och användbara begrepp, principer och tunga resultat samt lära sig tänka kritiskt. Vi behöver lära oss tänka mer kritiskt kring minnet än vi ofta gör. Därför kan det vara värt att försöka presentera en översikt över åtminstone en del av de många felkällorna.
Minnets kontors- och biblioteksbyggnad
De medvetna minnesprocesserna indelas ofta i ett mycket kapacitetsbegränsat (till mängd och tid) arbetsminne (AM) och ett långtidsminne (LTM) med hög kapacitet, som anses innehålla åtminstone två skilda processer, nämligen mer stabila semantiska minnen (begrepp, principer, regler,m fakta) och mycket sårbara episodminnen (minnen av enskilda händelser,samtal etc).
Händelsesekvenser, typ att laga mat, som ofta upprepats blir generaliserade s k scriptminnen, vilka kan betraktas som semantiska minnen kring hur det brukar gå till. Även väl intränade perceptuella minnen (t.ex. av hur föremål ser ut) och väl inlärda procedurminnen (t.ex. hur man cyklar eller knyter slipsen) figurerar. En rimlig metafor (bildspråk) för minnet kan vara en kontors- och
biblioteksbyggnad (i varierande skick) i en stad med diverse yttre störningar. På kontoret (arbetsminnet) arbetar chefen dynamiskt och aktivt vid ett
skrivbord med både akuta ärenden och planering på längre sikt. Chefen
införskaffar eller råkar få in uppgifter/information utifrån och kan korttidslagra i boxar på skrivbordet, från vilka papper lätt kan tas in och ut, eller använda en dator, där uppgifter lätt kan placeras och tas fram. Detta gäller verbalt,
numeriskt och bildmässigt material. Chefen har också möjlighet att med mer möda gå in i biblioteket (långtidsminnet) och hämta böcker, rapporter och artiklar. Dock kan biblioteket vara i dåligt skick med försvunna böcker, sidor från en bok kan vara instoppade i en annan, en del sidor kan vara utrivna och förfalskare har varit framme och lagt in förfalskade sidor och här och var ligger böcker söndersmulade med bladen strödda. Registreringen är också bristfällig, så det är svårt att veta vad som finns och inte finns i biblioteket.
När något material i biblioteket har använts kan det återgå till biblioteket.
Chefen tänker även själv och producerar eget material, t ex idéer, offerter, brev, mail, planer. En del av detta placeras i biblioteket, medan
mycket slängs i papperskorgen. Chefen är inte felfri, så iakttagelser kan
förvrängas innan de lagras, tanke- och tolkningsfel kan begås och skickas vidare till lagring i biblioteket osv. Felaktigheter både produceras och lagras i det
aktiva, dynamiska systemet. Sådant som ofta inträffar och/eller är väl
inorganiserat i biblioteket blir lättare att återvinna vid behov. Om biblioteket är illa åtgånget med t ex storm och regn genom fönstren och läckande och
nedfallande hyllor och tak, så kan det vara svårt att återvinna oskadade böcker och rapporter. Ökända banditer som Alzheimer, Stroke och Korsakoff kan bryta sig in och stjäla och förstöra många böcker. Chefen på kontoret får problem om mycket av det som hämtas från biblioteket är förstört. Det blir svårt att arbeta bara med det som kan inhämtas utifrån och det som chefen kan tänka ut utan hjälp av biblioteket. Det blir svårt att kritiskt värdera nya uppgifter utan hjälp av de uppgifter som borde finnas tillgängliga i biblioteket.
Vissa saker fungerar dock omedvetet eller lågmedvetet och rutinmässigt för chefen, t ex procedurer som att knyta skosnörena, tända ljuset, sätta sig på stolen, starta datorn, köra bil osv (procedurminnen). Detta är sådant som är väl intränat, överinlärt, och tillgång till biblioteket behövs knappast mer än om det skulle gå snett någon gång, t ex att stolen faller ihop och chefen behöver erinra sig var det finns verktyg eller lim. Komplexa procedurer som sällan utförs kan däremot vålla problem, t ex att köra bil när man inte gjort det sedan körskolan. Orienteringen i omvärlden, t ex att känna igen hus, bord och stolar, och
för oss väl kända människor, fungerar omedvetet eller lågmedvetet och fel inträffar sällan (perceptuella minnen). Har vi däremot t ex bara sett en person vid ett enda tillfälle och kanske snabbt så kan vi felaktigt uppge oss känna igen eller inte känna igen personen senare. Otillförlitligheten rörande
ögonvittnesidentifikation vid brott har varit ett problem som ofta påtalats och grundligt bevisats i hundratals fall, där DNA-analyser senare påvisat att utpekade personer varit oskyldiga.
En del av våra inlärda beteenden är väl automatiserade genom lång träning och överinlärning och vi kan omedvetet göra rätt, minnas korrekt omedvetet om man så vill kalla det. Men ibland kan det bli fel, när automatiken inte fungerar i
förhållande till situationens krav. Vi kan t ex i stresstillstånd missa att se åt ena hållet i en korsning och bli påkörda - vi gjorde då ett procedurminnesfel. Barn kan ha lättare för att göra procedurminnesfel, då procedurerna ännu inte är så väl intränade eller svåra att träna in före en viss ålder. Motivationella faktorer kan även spela roll för procedurminnen liksom för andra minnestyper - någon minns inte därför att personen inte vill minnas och då låter bli att tänka på saken.
Minnets faser
När yttre retningar i form av ljus, ljud, lukt, beröring etc når oss så uppstår först förnimmelser. En mycket liten bråkdel av dessa når vårt
medvetande, dvs en varseblivning uppstår och vårt arbetsminne börjar arbeta med varseblivningen. När medvetandet/arbetsminnet kopplas in sker ofta tolkning, som ibland är korrekt och ibland felaktig. Tolkningen sker ofta med hjälp av kunskap, erfarenhet och det sammanhang som föreligger - den kan ändå bli felaktig. Chefen för arbetsminnet kan tycka att varseblivningen och
tolkningen är oviktiga och underlåta att föra över uppgifterna till biblioteket. Men en och annan gång så anser chefen att uppgifter är viktiga och de förs in i långtidsminnet eller förs in just genom att de upprepat bearbetas och relateras till redan befintliga uppgifter och organisationen i långtidsminnet. Om personen till exempel har ett specialintresse för en viss typ av uppgifter så kan nya uppgifter bli införda i den befintliga organisationen av tidigare uppgifter. För den som saknar specialintresset kan uppgifterna i stället få försvinna i en mental
skräpkorg och aldrig nå långtidsminnets bibliotek. Under lagringstiden kan uppgiften bli störd eller förstörd av andra uppgifter som redan fanns i lagret eller som tillkommer eller av skador på själva lagerlokalen, t ex hjärnskador. När krav eller intresse av erinring uppkommer, så sker sökningar i minneslagret och inget eller mer eller mindre av det som lagrades in kan återvinnas. Vid
återvinningen kan kunskap, erfarenhet och ledtrådar från miljön eller den som frågar komma att påverka erinringen, som därmed blir en konstruktion på grundval av även andra faktorer än de faktiska yttre och inre händelsefaktorer som förelåg vid minnets uppkomst. Vid återvinningen kan även
sammanblandningar mellan minnen ske, så att ett påstått minne kan innehålla uppgifter från flera olika tillfällen eller från ett annat tillfälle än
det som efterfrågas.
I ett fasperspektiv kan bortfall eller fel i en påstådd erinring av en
episod/händelse ha uppkommit på ett flertal sätt och i någon av flera tidsfaser, t ex genom
att en händelse aldrig inträffat överhuvudtaget i yttre mening, bara uppkommit i medvetandet genom inre processer, t ex dröm eller hallucination, eller andra påverkningar vid ursprunget, t ex suggestioner, filmer etc.
att en händelse inträffat, men inga förnimmelser har uppkommit hos den person som avkrävs minnen, t ex kan det vara så att händelsen varken har varit inom syn- eller hörhåll - inget minne har då kunnat uppstå och det rör sig inte om något minnesfel även om det ibland kan verka så.
att en händelse inträffat och retning av sinnesorgan har skett, men inga förnimmelser har nått medvetandet på så sätt att en varseblivning uppkommit - det finns i detta fall inte heller något medvetet att minnas - att minnas omedvetna förnimmelser torde vara vanskligt. Ett
exempel inom detta område utgör den s k cocktailparty-effekten. Vi kan bara uppfatta ett talbudskap åt gången och om flera talbudskap inträffar samtidigt så kan vi bara mentalt ta till oss ett av dem, men de andra träffar våra hörselsinnesorgan. I enstaka fall är det dock möjligt att reagera på något relevant som sägs i ett annat samtal än det vi är engagerade i, t ex kan vi ibland reagera på att vårt eget namn nämns. att en händelse inträffat, sinnesorgan har retats och varseblivning har uppstått i medvetandet - denna varseblivning kan vara mer eller mindre korrekt i förhållande till den inträffade händelsen, men torde alltid vara begränsad och förenklad vid en mental hantering på
grund av att vi inte kan uppfatta vissa aspekter, t ex vissa slag av
elektromagnetisk strålning, inte kan hantera särskilt många detaljer och använder oss av en begränsad uppsättning begrepp (jfr Kants hävdande av att vi inte kan nå kunskap om "tinget i sig"). Denna begränsade varseblivning arbetar medvetandet/arbetsminnets chef med och den kan föranleda tankar och bedömningar.
Ofullständigheten i varseblivning och minne lär vi få leva med. En viktig praktisk fråga är dock ofta om det vi minns innehåller några allvarliga fel, dvs fel som får svårartade konsekvenser för oss själva eller andra varelser eller förhållanden som vi bryr oss om.
Det vi minns kan vara korrekt, men ändå ge en felaktig bild, då det är något viktigt som fallit bort ur minnet eller medvetet undanhållits. Om jag korrekt minns att Pettersson lånade 100 kr av mig 1998 och jag har glömt att han återbetalade lånet tre dagar efter (det fördes kanske aldrig in i långtidsminnet), så kan jag fortsätta att på grundval av mitt minne anse att han fortfarande 2005 är skyldig mig 100 kr. Ofullständigheter i varseblivning och minne öppnar för att kunskap, logik, erfarenhet och ledtrådar i redovisningssituationen används för att fylla i minnesluckor och göra efterkonstruktioner. Dessa
efterkonstruktioner kan göras omedvetet utan att vi märker dem själva.
att det uppkommer fel i själva lagringen av minnen, t ex genom bortfall, sammanblandningar av minnen eller sammanblandningar av minnen med sådant vi själva eller andra tänkt och känt eller med annat i omgivningen.
att det uppkommer fel vid erinringen, t ex bortfall, sammanblandningar, felaktiga efterkonstruktioner utifrån logik och erfarenhet, införsel av egna tolkningar och tankar, omtolkningar av vad som skedde, påverkan från personer i omgivningen som påstår saker eller ger ledtrådar i frågor m.m.
att det uppkommer ytterligare fel vid nästa erinringstillfälle, t ex på grund av att ledtrådar, tankar eller uttalanden vid det första
erinringstillfället nu uppfattas som äkta minnen. En lista med minnesfel
Några av de förekommande minnesfelen sammanfattas här i en förteckning, men observera att felen överlappar eller kan utgöra specialfall av ett annat fel. Det förekommer även fler slags minnesfel än dem på listan.
1. Ouppmärksamhet
Vi kan inte minnas något vi aldrig uppmärksammat, men andra kan kräva det och vi kan då komma att ge konstruerade och ofta felaktiga svar. Dessa kan bli betraktade som minnesfel, fabuleringar eller lögner. Det korrekta är förstås att uppge att man inte uppmärksammat det som efterfrågas.
2. Perceptuell distortion (förvrängd varseblivning)
I detta fall har vi förvrängt det vi uppfattat, ofta utifrån en förhandsuppfattning om vad vi kan tänkas se eller höra. Vi kan minnas att vi såg Kalle slå Pelle, därför att vi vet att Kalle är en slagskämpe. Men i själva verket var det Pelle som slog Kalle. Den felaktiga erinringen kan bli bedömd som minnesfel, fabulering eller lögn. En perceptuell distortion kan vara svår att upptäcka för den som producerar den.
3. Bortfall
Särskilt om det finns många detaljer sker stora och snabba bortfall.
När lång tid förflutit talar vi ofta om en naturlig glömska och det inträffar även omedelbart vid överbelastning av minnet. Det är
oklart om minnen är raderade eller om de på något sätt skulle kunna gå att återvinna. En del minnen är dock permanenta, dvs så starka att vi under normala omständigheter (frånvaro av allvarlig skada) minns dem livet ut, t ex namn på personer vi känt länge, platser vi bott på, igenkänning av vanliga föremål, överinlärda procedurer
m.m. Det är främst episodminnen som drabbas av omfattande bortfall. Det är vid universiteten väl känt att semantiska minnen som inte används eller är illa organiserade i minnet drabbas av en hel del bortfall i samband med tentamina.
I kliniska sammanhang, t ex vid chocker eller skallskador, kan minnesförlust (amnesi) uppträda, som jag återkommer till nedan.
4. Återvinningsmisslyckande
Ibland visar det sig senare att vi har ett minne kvar, men vi kan inte för stunden ta fram det. Det kan ta minuter, timmar eller dagar innan minnet dyker upp. Ett frekvent exempel utgör att vi ibland inte kan minnas namn på en person, men senare under samtalet kommer på namnet. Det kan handla om att få fram någon eller några fler ledtrådar. Otillräcklig tillgång till ledtrådar kan leda till att vi inte minns. Ibland kan miljön eller andra personer ge oss någon ledtråd som gör att vi kan ta fram ett minne - situerad kognition. Ibland har vi ledtrådar i våra almanackor, anteckningar m.m.
5. Sammanblandning/störning/interferens
Ett mycket påtalat fenomen som är väl belagt är att olika minnen, särskilt likartade minnen, kan störa varandra.
I minneslitteraturen brukar man tala om proaktiv respektive retroaktiv interferens. Vid proaktiv interferens (framåtriktad) så stör minnet av en händelse minnet av en senare händelse. T ex kan detaljer i den första händelsen tränga in i minnet av den senare händelsen och bli redovisade som något som inträffat vid den senare händelsen. Vid retroaktiv interferens (bakåtriktad) så stör minnet av en senare
händelse minnet av en tidigare. Sådant som gäller den senare händelsen kan tränga in i minnet av den tidigare händelsen.
6. Tankefel förs med i minnet
Inte ovanligt är att det uppkommer ett tankefel som senare presenteras som ett ofta felaktigt minne. Exempelvis kan Olle hävda att Kalle är aggressiv inför lyssnaren Pelle. Lyssnaren Pelle kan då begå tankefelet att inte skilja på Olles upplevelse av Kalle och hur Kalle faktiskt är. Senare minns Pelle att "Kalle är aggressiv", dvs minns en påstådd egenskap hos Kalle, inte en upplevelse/tyckande hos Olle. Felet kan ha uppkommit genom att Pelle inte förmådde logiskt skilja på Olles
tyckande och Kalles egenskaper, brist på källkritiskt tänkande. 7. Källamnesi (källförlust, förlust av källsituationen)
I detta fall minns vi något som hänt, t ex ett uttalande, men minns inte vem som sagt det eller tidpunkt eller plats eller medium. Om Pelle i föregående exempel inte minns att det är Olle som tyckt att Kalle är aggressiv så föreligger källamnesi. Ibland har vi bara en känsla av att känna igen något, t ex ett ansikte eller namn, men kan inte ange var vi har stött på det. Men det kan vara så att igenkänningen är korrekt. 8. Falsk igenkänning
Det kan även inträffa att vi tycker oss känna igen någon eller något, som vi aldrig stött på tidigare. Detta kan uppkomma genom någon eller några likheter som råkar föreligga. Ibland är vi väl medvetna om att det föreligger osäkerhet/felmöjlighet. Det kan även tänkas uppstå genom att bedömningsprocessen ("processing fluency") går snabbt liksom vid äkta igenkänning, t ex genom att något uppfattas med ovanlig klarhet.
Man brukar tala om déjà-vu-illusion när en person har en felaktig känsla av att känna igen i en situation som objektivt sett är ny för personen. Ett stort antal surveys anger att ungefär två tredjedelar av de svarande upplevt minst en, ofta flera déjà-vu-upplevelser under sitt
liv. Fenomenet kan även förekomma i samband med epilepsi precis före anfallet. Det anses oklart hur denna illusion uppkommer. 9. Kryptomnesi
Detta är en form av källamnesi, där vi själva tror oss ha kommit på något som vi i själva verket fått från någon annan, men det har vi glömt. Det rör sig alltså inte om ett medvetet plagiat (som anses mycket fult juridiskt och akademiskt) utan om en omedvetet nyttjande av någon annans idéer. Ett exempel utgör återkommande anklagelser i samband med melodifestivallåtar att låtskrivare skall ha stulit musik från andra tidigare existerande låtar. Det kan naturligtvis röra sig om tillfälligheter eller att samma tidsanda (kulturella förutsättningar) ger liknande resultat på flera håll eller om övertolkning eller överdrivande av likheter från den som skrev först (eller de idoga kritikerna). Det skulle även kunna vara frågan om kryptomnesi, dvs att låtskrivaren glömt bort den tidigare låten men påverkats av den. Även medveten plagiering som förnekas är möjlig. Vad jag minns brukar inte
anklagelserna imponera på de kunniga som har att bedöma likheten. Det är möjligt att den som anklagar bortser från olikheterna, vilket bedömarna nog inte gör.
Likartade tankar kan uppkomma på mer än ett håll utan att det rör sig om vare sig plagiat eller kryptomnesi. I övrigt har jag svårt att se något fel i, snarare en fördel i att t ex kursdeltagare går ut och
använder mina idéer som sina egna så länge det inte rör sig om något formidabelt originellt. Det finns viktigare saker att belasta minnet med än en mängd källor. Samtidigt bör sägas att källbefriade, kringflytande falska försanthållanden (s k faktoider) kan ställa till mycket problem. Ibland är det mycket nyttigt att gå till roten med uppgifter.
10. Källförväxling
Vid källförväxling minns vi fel vad gäller källan till något. Ett exempel utgör minnesexperiment med parsamtal eller gruppsamtal, där det förekommer vid erinring att fel person uppges som den som gjorde ett visst uttalande. Vid granskning av utskrifter av polisförhör kan ibland
iakttas formuleringar av typen "Du sa tidigare att...". Vid granskning av texten framgår ibland att det var förhörsledaren själv som sa det anförda.
Källförväxlingar kan gälla förväxling av yttre källor, t ex personer, skrifter, olika media. De kan även gälla förväxling av inre och yttre källa, t ex att någon gör en egen tolkning och sedan minns att någon uttalat innehållet i tolkningen.
Exempelvis det populära "Kalle sa att....". Dock sa han inte det utan det var något som lyssnaren själv tänkte, tolkade eller uppfattade. Inte minst i debatter förekommer ofta att deltagarna påtalar att den andre inte lyssnat eller inte läst
ordentligt och därför hävdar att något sagts som inte alls sagts. Bland annat förhandsuppfattningar och begränsad minneskapacitet kan spela in.
Förväxling av inre tankar och vad yttre källor faktiskt uttalat tycks vara ett vanligt problem som ibland kan få omfattande förvecklingar i form av att konflikter utspelas, instruktioner genomförs felaktigt etc.
11. Selektivt minne
Utifrån föreliggande bakgrundskunskap, motiv, intressen osv minns vi ofta selektivt, t ex kan parterna i en hetsig vårdnadskonflikt "minnas" (dvs ofta fabulera) mycket negativt om varandra och positiva uppgifter
om motparten får en utredare ofta dra ut med tång. Vid åsikter så kan vi ofta behålla dessa genom att minnas bara sådant som stöder åsikten och se till att inte uppmärksamma eller inte minnas sådant som talar däremot. På så sätt kan vi tycka oss ha grund för vår åsikt. Fenomenet kan iakttas i t ex många sociala utredningar, där utredarna har en uppfattning redan från början och sedan ensidigt söker och minns sådant som talar för denna uppfattning och inte söker och undanhåller sådant som talar mot -
vanligt inom svensk socialtjänst. 12. Felaktiga efterkonstruktioner
När vi inte minns eller minns bristfälligt kan efterkonstruktioner
komma att göras. Dessa kan ske så snabbt att vi inte själva märker dem eller mer långsamt och övervägt. De sker på grundval av den kännedom, den logik
och de ledtrådar vi har att tillgå och kan bli felaktiga, men blir ibland
riktiga. Ibland använder vi scriptminnen för efterkonstruktion. Detta kan gå vägen, men blir fel om en bortglömd avvikelse från scriptet skedde.
13. Dröm-verklighets-förväxlingar
I enstaka fall kan drömförlopp kvarstå som något vi faktiskt tror har hänt efter uppvaknandet. En del fall kommer vi själva efterhand fram till inte stämmer och i en del fall kontrollerar vi med andra personer eller
verkligheten kan tvinga sig på oss, t ex kan ett hus som vi tror brunnit ner stå kvar när vi kommer förbi. Ofta avgör vi relativt snabbt att en dröm inte stämmer, men det är svårt att säga hur stort mörkertalet är, dvs mängden icke upptäckta dröm-verklighetsförväxlingar. Det har framkommit förväxlingsfall som varat i månader eller år.
14. Prospektiva minnesfel
När vi bestämmer att göra något längre fram i tiden, t ex besöka ett möte, betala räkningar, ta medicin eller ta av en kastrull på spisen, så kan det bli så att vi glömmer av det. Ofta använder vi hjälpmedel som almanackor,
påminnelselappar och tidur för att slippa prospektiva minnesfel - situerad kognition arrangeras.
15. Gränsutvidgningsfel
När vi skall återge bilder vi sett kan det bli så att vi utvidgar bilden på sätt som vi finner lämpligt. Vi minns mer än vi faktiskt såg, t ex ett helt hus i stället för del av ett hus.
16. Gestaltkomplettering
När det föreligger lämpliga gestalter kan vi göra om minnet så det följer
gestalten. Ett klassiskt exempel är en cirkel med en liten lucka i linjen som kan erinras som en hel, sluten cirkel. Ett annat exempel kan kulturella och sociala gestalter utgöra, t ex om någon slår mot någon och denne någon faller omkull, så kan vi lägga in i minnet att personen träffades av slaget trots att så aldrig var fallet. Den kulturella gestalten är att en person faller omkull på grund av ett slag. Andra kulturella gestalter är att det är en ung person som slår en äldre eller en man som slår en kvinna. Detta gör att de fall när motsatsen gäller kan vara svåra att både uppfatta och lägga in i minnet.
17.Teckningsfel
När människor som inte är tränade tecknare skall teckna av t ex ett hus, ett träd, en person, en miljö etc., så stämmer teckningarna i sträckor, vinklar, former etc ofta illa överens med verkligheten. Vi förmår som det verkar inte att hålla dessa saker i minnet och när erinringen kommer i form av en teckning så störs den av sådant vi redan har i medvetandet, t ex schablonföreställningar om hur ett hus eller en människa bör se ut. Dessa fel inträffar även om den som tecknar hela tiden kan lyfta upp blicken och iaktta det som tecknas av. Det går dock att träna sig att bli bättre och bättre. Inom konstnärliga utbildningar tränas ofta att teckna av nakna kvinnliga modeller, s k kroquis-teckning. Det skall dock tilläggas att mycken konstnärlig verksamhet inte alls syftar till en exakt återgivning, i vilket fall det inte blir intressant att tala om avbildningsfel.
18. von Restorff-effektens snedvridande konsekvenser
Denna effekt innebär att vi bättre minns det som avviker eller är tydligare än annat. Detta kan ske på bekostnad av det mer triviala och vi kan erinra oss en bild av det förflutna som mer dramatiskt eller avvikande än det faktiskt var. Det förflutna kan komma att bestå av en promille avvikande händelser och de andra 999 tusendelarna med grålunk kan vara borta. Vi kan få fel proportioner i minnet.
19. Puckeleffekten
Denna innebär att vi självbiografiskt minns betydligt fler händelser från åldern ca 15- 25 år jämfört med tidigare och senare åldrar. Kanske för att händelserna är viktigare i våra liv när vi är unga.
20. Episodminnens sårbarhet
Episodminnen är mycket mer sårbara och glöms och sammanblandas lättare än semantiska minnen, procedurminnen och perceptuella minnen. Förmågan att minnas episodminnen minskar med åldern och försämras påtagligt vid hög ålder, vilket inte behöver ske med andra slags minnen.
21. Omtolkning
Efter det att något inträffat kan det tillkomma nya informationer, kunskaper, perspektiv, ideologier etc, som kan leda till en omtolkning av det som skedde. Erinringen kan komma att snedvridas i förhållande till vad som faktiskt hände. 22. Överdrifter
Skvaller, sladder och rykten lever på överdrifter, som kanske piggar upp både den som talar och lyssnaren. Det verkar som det finns känslomässiga och sociala faktorer som uppmuntrar till överdrifter vid erinring. Att heta konflikter kan leda till överdrifter vid erinring i syfte att framställa motparten ofördelaktigt torde vara en allmän erfarenhet.
23. Nertoningar
Det kan vid erinring även finnas motiv, bristande kunskap, sociala faktorer etc som leder till dämpning/nertoning.
24. Interaktiva snedvridningar, förväntanseffekter, ledtrådar, press
Den sociala omgivningen för vilken erinringen framläggs kan ha förväntningar eller krav på att vissa händelser skall ha skett, vilket kan leda till olika slag av felaktigheter, inkl helt falska minnen. Minnen kan även konstrueras för att tjäna som t ex skryt eller intim information eller för att skapa sympati. I andra fall kan det handla om att med hjälp av felaktiga minnen synas i pressen så mycket som möjligt (dokusåpasyndromet) eller om att driva skadeståndskrav som behöver stöd av konstruerade minnen.
25. Social smittoeffekt
Experiment har visat att t ex en deltagare i en försöksgrupp vid ett
minnesexperiment kunde smitta ner de minnen som skulle tas fram i samverkan, medan enskilda opåverkade försökspersoner hade mycket mer korrekta minnen. 26. Stresseffekter
Modern livsstil med stort mediautbud, reklam, många aktiviteter och kontakter leder till att både arbetsminne och långtidsminne belastas.
Belastningen kan leda till konkurrens mellan material och att vi t ex
minns mer iögonenfallande mediabudskap än sådant som vi har större nytta av att komma ihåg. Vi kan tappa bort det viktiga i det ständiga bruset av
viktiga uppgifter i minnet innan annat tränger sig på, stör och hindrar inorganiseringen och reflektionen.
27. Flashbacks
Särskilt mer laddade händelser som vi är med om ger flashbacks, dvs
återkommer gång på gång i vårt medvetande i korrekt eller förvrängd form. Flashbacks behöver inte vara korrekta och kan vara hallucinatoriska. Att vi får flashbacks kan betyda att andra minnen får stå tillbaka och tappas bort.
Svårartade flashbacks såsom minnen av krig eller katastrofer kan pågå lång tid, medan mildare som ett gräl med svärmor kan klinga av mycket snabbare. Flashbacks kan förekomma vid vissa droger och även vid falska minnen – som kan låta sig suggereras fram.
28. Falska minnen
Begreppet falska minnen har kommit att avse minnen av sådant som aldrig inträffat. Falska minnen kan inträffa inom alla möjliga livsområden. I enkla ordlisteexperiment kan de innebära att försökspersoner erinrar sig några ord som inte fanns på den lista som försökspersonen fick del av. Dessa ord kan på något sätt vara associerade med något/några ord som fanns på listan. I vardagslivet kan de bestå i att vi minns oss ha sagt något till någon som vi aldrig sagt eller att vi minns att vi lagt ett föremål på en viss plats, men det finns inte där utan på ett annat ställe. I rättsfall kan det röra sig om falska minnen om övergrepp, t ex efter suggestion och bekräftelse från en terapeut, film eller liknande.
Om det inte finns motsägande minnesmaterial kvar och om suggestioner, bekräftelse från andra och socialt stöd ges så kan falska minnen lättare uppstå. Psykisk störning kan också vara en bidragande faktor och konflikter samt förväntningar från omgivningen kan tillhandahålla drivkraft för att utveckla falska minnen.
Experiment med inplantering av falska minnen visar att det kan räcka med någon antydan för att en person skall utveckla ett falskt minne med detaljer, t ex av att som barn ha blivit borttappad på ett varuhus.
Ett belysande exempel utgör alla de amerikaner som efter hypnoterapeuters, gruppers eller egna suggestioner anser sig på fullt allvar minnas att de blivit bortförda av "aliens" och utsatta för fysiska och även sexuella övergrepp.
29. Lögner
Ibland utgörs påstådda minnen i själva verket av lögner, dvs medvetet
vilseledande, ofta med något syfte. Sådana minnen blir ibland trodda därför att en person lyckas ge ett trovärdigt intryck och vi har en benägenhet till "truth bias", dvs övertro på att uppgifter är sanna. I rättsliga sammanhang förekommer inte sällan lögnen att man inte minns, fast man mycket väl minns. Minnesfelet består i att man inte vill tala om vad som hände. Observera att det är en logisk
skillnad mellan att verka trovärdig och att tala sanning. En person som verkar trovärdig kan mycket väl vara bra på att ljuga och en som inte verkar trovärdig kan tala sanning.
30. Imagination inflation
Experiment har visat att man genom att upprepat föreställa sig att vissa vardagliga händelser inträffat kan öka tron att de faktiskt har inträffat. Det är inte svårt att tänka sig att t.ex. terapeuter, kamrater, filmer, böcker etc. kan stimulera till att föreställa sig att händelser inträffat och man senare kommer ihåg att de faktiskt inträffat. Experiment har visat att det för en betydande andel av t.ex. förskolebarn kan räcka med att en fråga av typen
”Har Du fastnat med fingret i en råttfälla?” upprepas några gånger för att
barnet skall börja berätta om att en sådan händelse inträffat. 31. Tidsplaceringsfel
Vi har ofta svårt att placera sådant som hänt rätt i tid, om vi inte har hjälp av mycket framträdande händelser, t ex en examen, ett bröllop etc. Vi kan drabbas av teleskopeffekt, dvs dra händelser närmare oss i tid än de var. Även omvänd teleskopeffekt kan uppträda, då händelser skjuts längre bort i tid, vilket kan ha att göra med att vi vill få dem längre tillbaka i tid. 32. Emotionella påverkningar
Särskilt starka emotioner kan öka risken för minnesfel.
Emotionerna kan förvränga minnen. Det har även visats att t ex deprimerade personer är snabbare på att ta fram negativa händelser ur minnet än positiva och att de har lägre specificeringsnivå i sina minnen.
33. Självgynnande tendenser
När vi erinrar oss material kan det förekomma en tendens att välja ut och
beskriva på sådant sätt att det gynnar oss själva och i synnerhet om det står saker på spel. Människor beskriver nog sällan sig själva som fähundar och svin.
34. Hypermnesi
Ibland kan det vara svårare att minnas i nära anslutning till en händelse än timmar eller dagar efter. Stress, chock etc. kan inverka och behöva lägga sig. Minnesbortfallet kan alltså i början vara större än vad det senare visar sig vara. 35. Förträngning
Vetenskapliga belägg saknas för någon förträngning i Freuds teoretiska mening och inom det teoretiska sammanhang han anvisat. Enligt forskare som analyserat Freuds text byggde begreppet dessutom ursprungligen mycket på ett antal av
Freud själv förfalskade redovisningar av patienter som inte existerat. Minnesforskarna håller sig till vanlig glömska. Det finns ingen god anledning varför ordet glömska skulle ersättas med förträngning och dessutom vanligen av personer som inte vet vad de pratar om.
Begreppet ”motiverad glömska”, dvs. att låta bli att tänka på något, vilket kan leda till att det till sist glöms bort helt, kan vara ett lämpligare begrepp.
Sådant som vi fortsätter att tänka på då och då försvinner inte så lätt. 36. Barndomsamnesi
Som vuxna minns vi nästan inget från de 2-3 första åren i livet och rätt lite före 10 års ålder enligt undersökningar. Men när vi är barn kan vi enligt experiment minnas saker från en tidpunkt till en annan under barndomen.
37. Kliniska minnesfel: amnesier, demenser, konfusioner, fabuleringar, hallucinationer
Amnesier (minnesförluster) kan vara av flera olika slag och av olika omfattning. Total minnesförlust är ovanlig.
Anterograd amnesi = oförmåga att lära sig ny information
Retrograd amnesi = oförmåga att komma ihåg tidigare inlärd information längre eller kortare period bakåt i tiden; oftast ligger denna inom ett par år tillbaka och mer sällan längre tillbaka. Kan uppkomma psykogent eller ibland organiskt.
Beroende på var i hjärnan skadorna finns talar man om följande: Kortikal amnesi = skador på kortex/hjärnbarken. Inpräglingen är försämrad med konsolideringen är ostörd.
Axial amnesi = skador i övre delen av hjärnstammen och i limbiska loben. Konsolideringen är störd. Information präglas in men fastnar inte.
Den vanligaste orsaken till axial amnesi är tiamin- (vitamin B1)-brist då alkohol använts som föda (Korsakovs syndrom). Minnesluckor kan fyllas med fabuleringar.
Anoxi (syrebrist). Hjärnan klarar endast några få minuters anoxi. När tiden överskrids uppkommer irreversibla skador med axial amnesi som
dominerande symtom.
En kortvarig störning av konsolideringen, transitorisk global amnesi, beror på cirkulationsrubbningar i hjärnbarken. Denna typ av amnesi
kan t ex uppträda hos äldre av och till och är övergående.
Dissociativ amnesi. Denna är psykogen, något emotionellt laddat har hänt, och enbart retrograd och innebär förlust av personlig identitet men inte av kunskaper och färdigheter. Minnena brukar successivt återkomma.
Dissociativ fuga. Detta är amnesi förenad med flyktbeteende och personen dyker upp någon annanstans efter vanligen några dagar och har minneslucka, men har klarat livsföringen under tiden.
Alkoholbetingad blackout. Blackout förekommer mest hos alkoholister men kan även uppkomma hos icke alkoholister efter massiv alkoholkonsumtion. Den utmärks av en total minneslucka i efterhand, men av ett ytligt sett normalt socialt beteende under den tid ruset varar.
Det är enbart frågan om en subtil förändring i beteendet som endast närstående noterar, inte en sänkt vakenhet eller höggradig berusning.
Konsolideringen antas bli störd av en selektiv effekt av alkohol på limbiska loben.
Insikten är sämst och fabuleringstendensen störst vid de syndrom som orsakats av alkohol, vilket sannolikt beror på att alkoholens toxiska effekt drabbar såväl kortex som den limbiska loben.
Asteniska syndrom. Trötthet och irritabilitet bidrar till minnes- och koncentrationssvårigheter.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Kan vara förknippat med minnessvårigheter.
Konfusioner (förvirringstillstånd). Dessa kan vara förknippade med
desorientering till tid och rum och osammanhängande tänkande. Hallucinationer och desorientering rörande den egna identiteten kan
uppkomma i värre fall.
Demenser. Demens är en global psykisk nivåsänkning kognitivt, emotionellt och viljemässigt. Minnesnedsättningar är ofta ett tidigt
demenssymtom. Vid plötsliga händelser som en hjärninfarkt kan
mycket minne slås ut. Minnesstörning förekommer vid Alzheimers sjukdom och speciellt vid den sena formen av Alzheimer, där minnesstörningen är mest
framträdande. Ett antal sjukdomar och trauman kan ge upphov till demens, t ex encefaliter, näringsbrist, förgiftningar (mest alkohol), syrebrist för hjärnan, skalltrauman (bl a vid boxning), HIV m.fl. Normalt åldrande kan leda till demens vid höga åldrar.
Tillägg 2007
Ofrivilliga minnen (”involuntary memory”)
Redan den välkände minnesforskaren Ebbinghaus gjorde 1885 åtskillnad mellan frivilliga (”voluntary”) minnen och ofrivilliga (”involuntary”) minnen. Frivilliga minnen beskrevs som sådana som vi viljemässigt söker få fram. I samband med sådant sökande kunde andra inte eftersökta minnen dyka upp.
Ebbinghaus skriver:
”Often, even after years, mental states once present in consciousness return to it with apparent spontaneity and without any act of the will; that is, they are
reproduced involuntarily.”
Ofrivilliga minnen har i senare forskningslitteratur beskrivits som att minnen dyker upp i medvetandet spontant, utan avsikt, automatiskt, utan ansträngning osv. Det är alltså frågan om medvetna minnen och inte om minnen som vi inte är medvetna om. Ofrivilliga minnen kan även ha olika valör, dvs. upplevas som negativa, neutrala eller positiva. De kan vara icke önskade, men behöver inte vara oönskade. En del ofrivilliga minnen kan verka sakna värde eller nytta, men andra kan få värde eller nytta. Om vi t.ex. mentalt sysslar med något område, så kan ofrivilliga minnen lätt dyka upp inom just det området och eventuellt bli till nytta eller kanske störa eller blockera oss.
Man kan fråga sig varför många minnen försvinner, medan andra långt efter kan ofrivilligt dyka upp som minnesfragment från livssituationer. Det kan tänkas röra sig om att det minnet handlar om var t.ex. dramatiskt, avvikande, viktigt eller på annat sätt speciellt. Det som var upprepad rutin verkar det inte så lätt dyka upp minnesbilder kring. Det förtjänar att påpekas att ofrivilliga minnen precis som frivilliga minnen kan vara behäftade med fel eller till och med vara helt falska eller utgöra omtolkningar av vad som skedde. De är inte sanna bara för att de dyker upp ofrivilligt och de kan skapas i individens egna tankar utan att någon motsvarande händelse inträffat. Det förekommer för övrigt andra ofrivilliga tankar än minnen, t.ex. tankar om vad man vill göra i framtiden eller tankar om katastrofer som kan inträffa eller ofrivilliga önskningar. I dessa fall har inget ännu inträffat.
Enligt Mace (2007) verkar det finnas tre huvudgrupper av ofrivilliga minnen: 1.Den vanligaste formen hävdas vara den som uppstår i vardagslivets mentala fungerande.
2. Uppkommande frivilliga eller ofrivilliga minnen kan föra med sig ofrivilliga minnen.
3. Ofrivilliga minnen som uppkommit genom traumatiska händelser. Traumatiska ofrivilliga minnen förekommer vid t.ex. posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Uppkomstfaktorer verkar vara olika upplevelser såsom sinnesstämningar, tankar, andra minnen, varseblivningar etc.
Frekvensen av ofrivilliga minnen verkar enligt upprepade studier röra sig om i genomsnitt 3 till 5 per dag. Enligt en studie av Berntsen (1998), så inträffade två tredjedelar av de ofrivilliga minnena när människor rapporterade att de varit i ett icke-fokuserat (”diffust”) tillstånd vad gäller uppmärksamhet. Man kan fråga sig om ett sådant uppmärksamhetstillstånd underlättar att ledtrådar till frivilliga minnen dyker upp? Man kan också fråga sig om ett fokuserat
uppmärksamhetstillstånd normalt blockerar uppkomsten av ofrivilliga minnen? Vid experiment har framkommit att när försökspersoner i intervjuer ombads minnas en viss tidsperiod, så dök fler ofrivilliga minnen från just den perioden upp under en period de skrev dagbok om sina ofrivilliga minnen (jfr hur
ofrivilliga minnen kan tänkas bli aktiverade under psykoterapi). Försökspersoner uppger också att ofrivilliga minnen ibland dyker upp som följd av ett föregående ofrivilligt minne. Beträffande ålder pekar en studie på att äldre vuxna upplever färre ofrivilliga minnen än yngre vuxna och att de ofrivilliga minnena hos äldre vuxna uppvisar en puckeleffekt liknande den för frivilliga självbiografiska minnen (dvs. högre hågkomst från perioden cirka 15-25 års ålder).
Berntsen (1998) rapporterade att ofrivilliga minnen innehåller fler episodminnen och hade starkare känslomässig påverkan och ledde till starkare kroppsliga reaktioner än frivilliga minnen. Traumatiska ofrivilliga minnen är mer sällsynta och mer repetitiva än vanliga ofrivilliga minnen.
Berntsen (2007) betonar att de ofrivilliga minnena kan vara funktionella. I stora drag menar hon att motivations- och miljöfaktorer samspelar vid uppkomsten av ofrivilliga minnen. Interaktion sker mellan ens aktuella livssituation (såsom orientering mot det förflutna ellerframtiden) och ens omedelbara situation (det ögonblick när ofrivilliga minnen skapas). (jfr begreppet ”situerad kognition” hos Gärdenfors; ofrivilliga erinringar ingår förstås)
Berntsens syn är därmed att ofrivilliga minnen inte är oönskade, inte irrelevanta och inte slumpartade eftersom de är förknippade med den omedelbara och långsiktiga livssituationen och personens mål.
Minnesforskaren Conway (2001) menar att episodminnen kan behållas tillfälligt (upp mot två dagar) och separat från mer permanenta självbiografiska minnen. En möjlighet är att ofrivilliga minnen kan vara långtidsrester från ett sådant system. Kanske förloras inte vissa av minnena utan behålls permanent som händelsefragment. Sådana fragment kan tänkas dyka upp både som frivilliga och
ofrivilliga minnen. Subjektiva rapporter om ”quick flashes of the past” kan utgöra grund för användning av termer som ”fragment” och ”flashbacks”. Traditionellt tänkande om frivillig erinring har inte innefattat förekomsten av ofrivilliga erinringar. Men det är möjligt att ofrivilliga erinringar rutinmässigt hör till processen vid frivilliga erinringar. Det är även möjligt att de utgör ett viktigt och kanske nödvändigt stöd vid frivilliga erinringar, att frivilliga och ofrivilliga minnesprocesser samverkar.
Kanske är grunden till ett mindre intresse för ofrivilliga minnesprocesser att finna i att de kan te sig t.ex. irrelevanta, privata och ofta inget som människor ser anledning att uttala. De kanske hjälper oss utan att behöva uttalas. Men vi behöver också kontrollera att inte obehagliga ofrivilliga erinringar besvärar oss för mycket. Möjligheter att blockera vissa ofrivilliga erinringar är både allmänt och terapeutiskt intressanta.
Om vi t.ex. låter bli att tänka på ett livsområde/livsperiod där ofrivilliga erinringar kan besvära oss mycket, så bör vi kunna minska de besvärande
erinringarna. Omvänt kan vissa terapier tänkas på besvärande sätt öka ofrivilliga erinringar, t.ex. från barndomen.
Källor
Mace, J.H. (2007), (Ed.). Involuntary memory. Oxford: Blackwell Publishing. (särskilt kapitel 1, övriga referenser och många andra finns listade i boken) Några av funderingarna och förenklingarna ovan är mina egna.
2007-11-22 Bo Edvardsson
