Enskild motion C
Motion till riksdagen
2019/20:167
av Martina Johansson (C)
Handledning som arbetsmarknadsstöd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över stöden till de som står en bit från arbetsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Idag finns många olika stöd för att en person som står utanför arbetsmarknaden att de ska komma in på den samma. De flesta stöden riktar sig till att företagen ska få lägre arbetsgivaravgifter eller lönebidrag för att den enskilde ska kunna vara på arbetsplatsen. För många personer är detta rätt sätt att ge stöd för att komma in på arbetsplatsen, men det finns arbetsuppgifter och företag som behöver en annan form av stöd för att kunna anställa en person som står utanför arbetsmarknaden.
För många företag är det inte ett hinder att anställa en person som behöver extra stöd eller som inte har rätt utbildning, om de är rätt personer. Hindret består då i möjligheten att handleda personen på arbetsplatsen och finansiera utbildningen.
För ett skogsföretag till exempel är det inget hinder att en person inte kan språket till hundra procent om det är skogsröjning som är arbetsuppgiften, men det krävs mycket handledning för att rätt träd och ska gallras och bevaras. Detta är något dessa företag har svårt att ge då de inte har resurser till att ha en avdelad handledare.
För ett annat företag är det inget hinder att en person har lång inlärningsperiod till arbetet på grund av någon form av funktionsnedsättning, men det är svårt att avsätta en handledare för att lära upp personen.
En kommun eller ett företag inom äldreomsorgen har inga problem att anställa rätt person, men om hen inte har rätt utbildning kan hindret bli det istället. Det samma gäller för restauranger eller hotell.
I ovanstående fall skulle andra former av stöd till företagen behövas än i dag. Att en person som står utanför arbetsmarknaden och som behöver en längre introduktion eller längre handledning på grund av något skäl ska stödet kunna ges i form av en handledare till företaget istället för ett individuellt riktat stöd. Handledaren kan då även stödja fler än en person på arbetsplatsen och fler personer som står utanför arbetsmarknaden skulle på så sätt kunna få chansen.
Efter en period med handledning kan det beroende på den enskildes kunskapsnivå trappas ner för att avslutas. I andra fall är det ett stöd som består.
En person som inte har den formella utbildningen för en anställning men som är rätt person skulle kunna anställas av företaget. Här kan staten bidra genom att dela kostnaden med företaget för att utbilda personen. Det kan många gånger vara mer kvalitativt och effektivt än att gå en arbetsmarknadsutbildning och sedan anställas.
Med dessa förändringar skulle fler små och medelstora företag kunna anställa personer som står en bit från arbetsmarknaden. Företagen skulle kunna växa och de anställda får en anställning istället för ett bidragsjobb. Stor skillnad i upplevelse både för företaget och för den anställde.
Martina Johansson (C)
