Examensarbete
Filosofie Kandidatexamen
Hur personer med psykisk ohälsa upplever
sjuksköterskans bemötande – En litteraturöversikt
How people with mental illness experience the interaction with a nurse – A literature review
Författare: Anna Blomqvist & Angelica Ginsby
Handledare: Ingrid From Granskare: Anncarin Svanberg
Examinator: Alexandra Eilegård Wallin Ämne/Huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2030
Poäng: 15 hp
Examinationsdatum: 2020–09-30
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access. Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstrakt
Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett stigande folkhälsoproblem där existentiella frågor ofta
förbises i vården. Det framkommer att tidsbrist samt brist på kunskap är utmaningar som sjuksköterskan ställs inför i mötet med personer som upplever psykiska besvär.
Syfte: Att beskriva hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötandet från sjuksköterskor
inom hälso- och sjukvård. Hahekfbdsölgsgsdgjsg,jsbg,msbdgjsdgjsgdkjgsdkgsdkjgskdjgs
Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats där resultatet baserades på 15 vetenskapliga
artiklar som hämtades från databaserna CINAHL, SveMed+ samt PsycINFO.
Resultat: Utifrån det resultat som sammanställts framkom att upplevelsen av vården formades
av sjuksköterskans bemötande. Sjuksköterskornas förhållningssätt samt möjligheten att bygga en relation lade grunden för den fortsatta upplevelsen av vården. Olika attityder samt beteenden från sjuksköterskorna var faktorer som kunde påverka upplevelsen negativt. Relationen var beroende av sjuksköterskans återkoppling i mötet. Flertalet studier visade att tidsbrist var en faktor som påverkade möjligheten till delaktighet. Sjuksköterskan sågs även ha en viktig roll för att främja personer med psykisk ohälsas möjlighet till delaktighet. När vården i högre utsträckning utformades tillsammans med personen framkom upplevelser av att sjuksköterskan fick en fördjupad förståelse för situationen samt att detta kunde delas med övriga i vårdteamet för att anpassa vården efter personens egna tankar samt önskemål.
Slutsats: Ett reflekterande förhållningssätt samt en god relation kan bidra till att upplevelsen
av vården förbättras. En ökad kunskap om psykisk ohälsa kan ge sjuksköterskan bättre verktyg i bemötandet av personer som upplever denna typ av problematik, vilket skulle kunna öka sjuksköterskans initiativtagande till samtal rörande den psykiska ohälsan.
Abstract
Background: Mental illness is a rising health problem seen worldwide where existential
issues are often overlooked in healthcare. It appears that lack of time and lack of knowledge are challenges that the nurse is faced with in meeting people who experience mental health problems.
Aim: To describe how people with mental illness experience the initial contact with a nurse. Method: A literature review with a qualitative approach where the result is based on 15
scientific articles retrieved from the databases CINAHL, SveMed + and PsycINFO.
Results: Based on the results compiled, it emerged that the experience of care was shaped by
the nurse's treatment. The nurses' approach and the opportunity to build a relationship laid the foundation for the continued experience of care. Different attitudes and behaviours from the nurses were factors that could affect the experience negatively. The relationship was dependent on the nurse’s feedback in the meeting. Most studies showed that lack of time was a factor that affected the possibility of participation. The nurse was also seen to have an important role in promoting the person who experiences mental illness’ opportunity for participation. When the care was designed to a greater extent together with the person who suffers from mental illness, experiences emerged that the nurse gained an in-depth understanding of the situation and that this could be shared with others in the care team to adapt the care to the person’s own thoughts and wishes.
Conclusion: A reflective approach and a good relationship can contribute to improving the
experience of care. Increased knowledge of mental illness can give the nurse better tools in the treatment of these people, which could increase the nurse's initiative in conversations about mental illness.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
2.1 Förekomst av psykisk ohälsa ... 1
2.2 Psykisk ohälsa ... 2
2.3 Att leva med psykisk ohälsa ... 3
2.4 Sjuksköterskans roll ... 4 2.5 Personcentrerad vård ... 5 2.6 Problemformulering ... 6 2.7 Syfte ... 7 3. Metod ... 7 3.1 Design ... 7
3.2 Datainsamling och urval ... 7
3.2.1 Inklusionskriterier ... 8
3.2.2 Exklusionskriterier ... 8
3.3 Värdering av artiklarnas kvalitet ... 8
3.4 Tillvägagångssätt ... 9
3.5 Analys ... 9
3.6 Etiska överväganden ... 10
4. Resultat ... 11
4.1 Upplevelsen formas av sjuksköterskans bemötande ... 11
4.1.1 Sjuksköterskans förhållningssätt påverkade upplevelsen av vården... 12
4.1.1.1 Sjuksköterskan hade ett avvisande och ifrågasättande beteende... 12
4.1.1.2 Sjuksköterskans attityd påverkade personer med psykisk ohälsas upplevelser negativt ... 13
4.1.1.3 Ett professionellt förhållningssätt främjade en positiv upplevelse ... 13
4.1.1.4 Sjuksköterskans bemötande inger trygghet ... 14
4.1.2 Relationen påverkas av sjuksköterskans återkoppling i mötet ... 14
4.1.2.1 Relationen med sjuksköterskan bygger på respekt... 14
4.1.2.2 Kommunikationen påverkade personer med psykisk ohälsas upplevelse ... 15
4.1.2.3 Bekräftelse främjade en positiv upplevelse ... 16
4.2 Samarbetet påverkade upplevelsen av delaktighet ... 16
4.3 Tiden påverkade upplevelsen av vården ... 17
5. Diskussion ... 18
5.2 Resultatdiskussion ... 19
5.2.1 Bemötandet påverkades av sjuksköterskans förhållningssätt ... 19
5.2.2 Trygghet i vårdandet öppnade upp för samtal ... 20
5.2.3 Sjuksköterskans medvetenhet främjade en god relation ... 20
5.2.4 Delaktighet främjades när den egna berättelsen stod i centrum ... 22
5.2.5 Tidsbristen är en utmaning som påverkade utförandet av vården ... 23
5.3 Metoddiskussion ... 24
5.4Etikdiskussion ... 25
5.5 Klinisk betydelse för samhället ... 26
5.6 Slutsats ... 26
5.7 Förslag till vidare forskning ... 27
Referenslista ... 28 Bilaga 1: Sökmatris
Bilaga 2: Artikelmatris
Bilaga 3: Granskningsmall för kvantitativ artikel Bilaga 4: Granskningsmall för kvalitativ artikel
1
1. Inledning
Psykisk ohälsa är något som författarna till denna litteraturöversikt har uppmärksammat i samtliga delar av den verksamhetsförlagda utbildningen. Psykisk ohälsa syns inte utåt i samma omfattning som fysiska besvär och får därför inte lika stor uppmärksamhet. Under den verksamhetsförlagda utbildningen identifierades att tidsbrist påverkade mötet med personer som upplever psykiska besvär negativt och att personalen i sammanhanget gav uttryck för en känsla av otillräcklighet. Den helhetssyn som ska prägla vården bör främja den psykiska hälsan i större utsträckning och de personer som söker för psykiska besvär ska ges den bästa förutsättningen för vård och behandling. Detta inkluderar ett personcentrerat förhållningssätt samt att sjuksköterskan är medveten om sin egen roll i vårdmötet. Utifrån detta väcktes ett intresse för att studera hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötandet från sjuksköterskor i vården.
2. Bakgrund
I detta avsnitt beskrivs psykisk ohälsa ur olika perspektiv, sjuksköterskans roll i bemötandet och forskning inom området samt personcentrerad vård som teoretisk referensram. I litteraturöversikten syftar begreppet personer med psykisk ohälsa till både kvinnor och män i åldern 18 år och äldre som upplever någon form av psykisk ohälsa.
2.1 Förekomst av psykisk ohälsa
Den psykiska ohälsan räknas till en av de stora folksjukdomarna som ökar globalt (World Health Organization [WHO], 2019a). Mer än var tionde person världen över uttryckte år 2017 någon form av psykisk ohälsa (Ritchie & Roser, 2018). Hos den europeiska befolkningen beräknas 81,6 miljoner personer lida av depression och ångest vilket gör dessa till de mest förekommande formerna av psykisk ohälsa i Europa (WHO, 2019b). Enligt Socialstyrelsen (2017) kan psykisk ohälsa drabba alla oavsett ålder, kön samt etnicitet. Var tredje person som söker sig till en svensk vårdcentral upplever någon form av psykisk ohälsa (Uppdrag Psykisk Hälsa, u.å.). I Folkhälsomyndighetens senaste sammanställning från 2018 framkommer att 20% av personerna i åldrarna 30 till 44 år upplever att deras psykiska hälsa är nedsatt. Hos gruppen 45 till 64 år är denna siffra 14% (Folkhälsomyndigheten, 2020b). En högre risk att drabbas av depression, stress samt ångest ses hos kvinnor jämfört med män. Trots att jämställdheten mellan könen ökar så ses fortfarande ojämlikheter i vardagen där kvinnor inte ges samma möjligheter som män. Att kvinnor i högre utsträckning kombinerar karriär med familjeliv leder till en ökad
2
risk för stressrelaterad problematik (Lejtzén, Sundquist, Sundquist & Li, 2013). I en rapport från Socialstyrelsen (2019a) synliggörs att den psykiska ohälsan ligger till grund för 40% av antalet sjukskrivningar i Sverige. Förekomsten av psykisk ohälsa hos befolkningen tenderar att öka. Bakomliggande orsaken till detta är fortfarande inte klarlagd (Socialstyrelsen, 2019a).
Med stigande ålder ses en ökad risk att drabbas av depression (Sjöberg et al., 2017). I en studie av Horackova et al. (2019) beräknas 30% av européerna över 65 år lida av depression. Även i den äldre populationen är kvinnor extra utsatta. I en jämförelse av de äldre personerna sågs en högre prevalens av depression hos personer med en demenssjukdom, om personen var beroende av fysiskt stöd samt hos personer som levde ensamma (Sjöberg et al., 2017).
Det föreligger en risk för samhälleliga konsekvenser kopplat till den psykiska ohälsan. En fjärdedel av de som erhållit en diagnos som unga står tio år senare utanför arbetsmarknaden och är i behov av ekonomiskt stöd. Det ses en ökning i förekomst av nedsatt psykiskt välbefinnande hos personer 18 till 34 år medan förekomsten hos personer 35 år och uppåt anses oförändrat i förhållande till tidigare sammanställningar. Att i ökad omfattning prioritera det förebyggande arbetet samt öka möjligheterna till tidig diagnostisering anses vara betydelsefullt (Socialstyrelsen, 2019c).
2.2 Psykisk ohälsa
Folkhälsomyndigheten (2020d) definierar psykisk ohälsa som ett flertal olika tillstånd där graden av allvarlighet samt duration kan variera. Psykisk ohälsa innefattar därför allt från känslan av nedstämdhet eller oro till allvarligare tillstånd där insatser från hälso- och sjukvården behövs. Allvarligare tillstånd kan definieras som måttliga till svåra depressioner, ångest eller övriga psykiatriska tillstånd som exempelvis schizofreni. För att erhålla en psykiatrisk diagnos krävs att vissa kriterier uppfylls. Kriterierna varierar beroende på diagnos. Ett exempel kan vara att personen ska ha upplevt ett flertal symtom som varat under en längre tid eller att personens nuvarande tillstånd orsakar ett onödigt lidande. Kriterierna innefattar även ett avvikande beteende i sociala sammanhang eller påverkan på personens normala funktionsförmåga (Folkhälsomyndigheten, 2020d).
Enligt Socialstyrelsen (2020) är psykisk ohälsa en av de största riskfaktorerna för suicid. År 2018 rapporterades 1122 dödsfall till följd av suicid hos personer från 25 år och äldre i Sverige
3
(Socialstyrelsen, 2019). Män lyfts fram som överrepresenterade i detta avseende då mer än dubbelt så många män avlider till följd av suicid jämfört med kvinnor (Lejtzén et al., 2013). En tredjedel av de som avlidit till följd av suicid hade vid tidpunkten för dödsfallet en pågående kontakt inom den psykiatriska hälso- och sjukvården, dock uppmärksammas att en högre andel av dessa personer erhållit stöd från andra delar av hälso- och sjukvården. På grund av detta framhävs vikten av att alla olika verksamheter inom hälso- och sjukvården innehar en likvärdig kunskap rörande tidig identifiering av risk för suicid (Socialstyrelsen, 2020). Det förebyggande arbetet är avgörande för att minska risken för suicid i samband med besvär kopplat till den psykiska hälsan. En betydande del är att de behandlingsmetoder som visats ha god effekt används för att hjälpa de som upplever psykiska besvär (Folkhälsomyndigheten, 2020a).
2.3 Att leva med psykisk ohälsa
Att leva med psykisk ohälsa kan många gånger upplevas svårt. Personer med psykisk ohälsa beskriver en ensamhet och ökad oro kopplat till den stigmatisering som i vissa avseenden präglar det psykiska måendet med nedsatt självkänsla som följd (Kaite et al., 2016; Xiao, Gao, Zhang, Sun & Zeng, 2017). Detta avspeglar sig i en rädsla för att bli utesluten i sociala sammanhang och därmed isolerad om det psykiska måendet exponeras (Hamilton et al., 2016). För att motverka detta försöker personer med psykisk ohälsa ofta dölja sin problematik och ge uttryck för att allt är bra (Xiao et al., 2017). Vidare framhävs svårigheter att ta egna initiativ till social kontakt. Personer med psykisk ohälsa upplever ofta begränsat med energi och behöver därför använda den begränsade energi som finns till att klara utmaningar i det vardagliga livet (Andersson, Denhov, Bülow & Topor, 2015).
Ur ett vardagsperspektiv upplevs ofta en oförståelse samt otillräckligt emotionellt stöd från vänner och familj (Hamilton et al., 2016). Det beskrivs en existentiell problematik som inte tas på allvar (Bygstad-Landro & Giske, 2018) där familjemedlemmarna ger uttryck för att det ohälsosamma måendet är något de drabbade valt själva (Hamilton et al., 2016). Det framkommer även en erfarenhet av att existentiella frågor ofta förbises i kontakten med vården när personerna som lever med psykisk ohälsa i själva verket upplever ett behov av att få uttrycka sina känslor (Bygstad-Landro & Giske, 2018). Detta framhäver därför vikten av att sjuksköterskan i sin roll möter personerna utifrån dess egna önskemål samt behov (Hedberg & Nygårdh, 2018).
4
2.4 Sjuksköterskans roll
International Council of Nurses (ICN) beskriver i den etiska koden för sjuksköterskor att sjuksköterskan ska arbeta utifrån fyra huvudsakliga ansvarsområden som innefattar att förebygga sjukdom, lindra lidande samt främja och återställa hälsa (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017a). Sjuksköterskan innehar även ett eget ansvar över att tillämpa beprövad erfarenhet samt vetenskap i utförandet av sitt arbete, samt ett ansvar över att upprätthålla sin yrkeskompetens genom ett ständigt lärande (Patientsäkerhetslag, SFS 2010:659, kap. 6, 1 §, 2 §).
Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska belyser att legitimerad sjuksköterska har ett ansvar som innefattar etableringen av en relation till patient och anhörig som bygger på ett ömsesidigt förtroende. Detta innefattar att legitimerad sjuksköterska ska kunna kommunicera med patient och anhörig på ett begripligt sätt. Relationen ska även grundas i respekt och empati. Sjuksköterskan ska vara lyhörd och även respektera och värna om patientens rätt till självbestämmande. Relationen mellan sjuksköterska och patient är central för en god omvårdnad (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017b).
Sjuksköterskor upplever att patienter i kontakt med vården ofta uppvisar en svårighet att tala om det psykiska måendet i de fall detta är kontaktorsaken. Ofta framförs diffusa symtom som exempelvis trötthet, huvudvärk och bröstsmärta fram som huvudbesvär där det blir svårt för sjuksköterskan att identifiera om besvären är somatiskt kopplade alternativt beror på psykisk ohälsa (Bjorkman & Salzmann-Erikson, 2018; Janlöv, Johansson och Clausson, 2018). Vidare uppmärksammar Janlöv et al. (2018) att sjuksköterskor finner det onaturligt i sin roll att initiera till samtal rörande psykisk ohälsa.
Sjuksköterskor uttrycker att grundläggande kunskap rörande psykisk ohälsa är av vikt i arbetet (Ihalainen-Tamlander, Vähäniemi, Loyttyniemi, Suominen & Välimäki, 2016). Det framkommer dock i flertalet studier att begränsningar i sjuksköterskors kunskaper om psykisk ohälsa identifierats (Björk Brämberg, Torgerson, Norman Kjellström, Welin & Rusner, 2018; Janlöv et al., 2018). Avsaknad av kunskap uttryckte sig ofta i en osäkerhet samt rädsla i vårdandet av personer med psykisk ohälsa. Genom kunskapsökning kan en ökad förståelse samt medvetenhet erhållas rörande egna värderingar kopplat till den psykisk ohälsan (Ihalainen-Tamlander et al., 2016). I Sverige har primärvården en huvudsaklig roll i omhändertagandet av
5
patienter med lindriga psykiska besvär. Den ökning som ses inom primärvården kopplat till personer som söker hjälp för psykiska besvär är en utmaning. Tiden som krävs för att möta dessa personers behov upplevs dock otillräcklig (Björk Brämberg et al., 2018; Janlöv et al., 2018).
2.5 Personcentrerad vård
Personcentrerad vård är ett begrepp som vuxit fram i vården med utgångspunkt att se hela människan och personen bakom sjukdomen (Ekman, Norberg & Swedberg, 2016) där personens upplevelser av sin situation och sitt tillstånd alltid är centralt i vårdandet (Ekman et al., 2011). Under mitten av 1900-talet försökte psykologen Carl Rogers förstå innebörden av att vara en person samt hur människor påverkas i det mellanmänskliga mötet. Rogers anses därav vara grundaren till det personcentrerade synsättet. Begreppet personcentrering vidareutvecklades sedan av Tom Kitwood under 1990-talet där han menade att personligheten doldes bakom sjukdomen, vilket formade ett tankesätt för att understödja dessa personer i omvårdnaden (Edvardsson, 2010). I likhet med detta framkommer det i Patientlagen (SFS 2014:821) att delaktighet i vårdens alla hänseenden ska möjliggöras.
Patientdelaktighet inom psykiatrisk hälso- och sjukvård har under senare år lyfts fram som undermåligt där vården behöver arbeta framåt för att i högre utsträckning främja denna aspekt i mötet (Schön & Santana, 2018). Att arbeta personcentrerat anses ha positiva effekter både för individen och de samhälleliga kostnaderna då en högre följsamhet till behandling samt ett snabbare tillfrisknande leder till besparingar av vårdresurser och de kostnader vård och behandling medför (Schön & Santana, 2018). Vidare beskrivs att de resurser som finns inom den psykiatriska hälso- och sjukvården bör användas så att en tillåtande atmosfär för delaktighet skapas. Detta kan öka möjligheten för ett gemensamt beslutsfattande (Schön & Santana, 2018) där vård och behandling utformas tillsammans med personen (McCormack & McCance, 2006).
Att lära känna personen i vårdmötet är centralt i utformningen av en personcentrerad vård. Personens egen situation kan påverkas av de fysiska, psykiska, och känslomässiga måendet där tidigare livserfarenheter spelar roll (Hewitt-Taylor, 2018). Varje person besitter därmed en egen vilja och olika slags känslor och behov som varierar från situation till situation (Ekman et al., 2011). Genom att väga in detta tillsammans med den sociala situationen kan en förståelse för vem personen är möjliggöras (Hewitt-Taylor, 2018). Personens upplevelse av sin situation är
6
grundläggande för att möjliggöra personcentrering där sjuksköterskan på ett respektfullt sätt ska bemöta varje enskild individ för att främja en god relation (Edvardsson, 2010) då detta visats ge en högre tillfredställelse hos personerna som vårdas (Schön & Santana, 2018).
Relationen mellan patient och sjuksköterska är en faktor som påverkar graden av delaktighet. Sjuksköterskan inom den psykiatriska hälso- och sjukvården kan främja patientens deltagande i vården genom en öppenhet samt lyhördhet i mötet där personen får möjlighet att uttrycka sina egna tankar samt önskemål (Keresi, Carlsson och Lindberg, 2019). För att möjliggöra patientdelaktighet behöver hänsyn tas till personers olika förutsättningar samt behov av att vara delaktiga i vård och behandling (Ekman et al., 2016). Genom att aktivt lyssna på personens egen berättelse kan resurser samt erfarenheter av betydelse framkomma i samtalet (Ekman et al., 2011) vilket ökar chansen att vården bedrivs personcentrerat där personens delaktighet samt självständighet främjas (Schön & Santana, 2018). Sjuksköterskorna beskriver att självkännedom om sin egen roll samt position i mötet är viktigt för att förhindra känslan av att sjuksköterskan är den som beslutar i frågor rörande vård och behandling (Keresi et al., 2019).
2.6 Problemformulering
Psykisk ohälsa ses idag som en av de stora folksjukdomarna världen över. Befolkningens vårdsökande kopplat till den psykiska ohälsan ökar kontinuerligt. Personer som lever med psykisk ohälsa ger uttryck för en existentiell problematik som inte tas på allvar ur vare sig familjeperspektivet eller i kontakten med hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har i studier beskrivit att personer med psykisk ohälsa uttrycker en svårighet att beröra det psykiska måendet i samtalet. Det ses även en variation i möjligheten för personer med psykisk ohälsa att vara delaktiga i sin egen vård kopplat till den vårdrelation som skapas i mötet.
Då psykisk ohälsa anses vara den största riskfaktorn för suicid motiveras det förebyggande arbetet för att identifiera ohälsotillstånd i ett tidigt skede. Detta förutsätter en likvärdig kunskap inom området i hälso-och sjukvårdens samtliga verksamheter, vilket idag ej är fallet.
I Sverige står primärvården för det huvudsakliga ansvaret att omhänderta personer med lindriga psykiska besvär. Otillräcklig kunskap i yrkesrollen medför en osäkerhet samt en rädsla över att vårda dessa personer. Ökad kunskap hos sjuksköterskor kan förbättra förståelsen samt medvetenheten rörande personliga värderingar kopplat till psykisk ohälsa.
7
Genom att studera hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötandet från sjuksköterskor i hälso- och sjukvården så kan kunskap utvinnas för att lättare identifiera vilket behov av stöd dessa personer behöver. Även en ökad förståelse i hur sjuksköterskan kan arbeta för att öka förutsättningarna till ett gott bemötande kan erhållas.
2.7 Syfte
Syftet är att beskriva hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötandet från sjuksköterskor inom hälso- och sjukvård.
3. Metod
I detta avsnitt beskrivs litteraturöversiktens design, datainsamling och urval med inklusions- samt exklusionskriterier, värdering av utvalda artiklarnas kvalitet, tillvägagångssätt, analys samt etiska överväganden.
3.1 Design
Detta examensarbete är genomfört som en litteraturöversikt. Friberg beskriver en litteraturöversikt som en sammanställning av resultat från tidigare genomförda och publicerade vetenskapliga studier. Denna sammanställning av resultat leder till ett förtydligande av det aktuella forskningsläget inom det valda ämnet (Friberg, 2017).
3.2 Datainsamling och urval
Databaserna CINAHL, PubMed, SveMed+ och psycINFO användes under sökarbetet. De sökord som användes var patient experience, patient perception, person with mental illness,
mental health, mental illness, mental disorder, psychiatric illness, psychiatric treatment, health care, treatment, encounter, nurse-patient encounter, interaction, nurse interaction, relationship, samt nurs* i olika kombinationer för att finna relevanta artiklar som besvarar
litteraturöversiktens syfte. Östlundh (2017) menar att de booleska operatorerna AND och OR kan användas vid kombination av olika sökord för att bredda eller smalna av sökningen. Trunkering (*) användes på ordet nurs för att bredda sökningen till nurse, nurses och nursing (Östlundh, 2017).
CINAHL är en databas som riktar in sig på vård och omvårdnad. Vid sökningar i databasen användes begränsningarna english language, abstract available samt peer reviewed. I ett tidigt skede utfördes sökningar mellan år 2015 och 2020. Då det ansågs finnas begränsat med
8
relevanta artiklar utökades sökintervallet till år 2010 till 2020. PubMed innefattar ämnen relaterade till medicin, vård och omvårdnad. Sökningar genomfördes med begränsningarna
english, abstract, 10 years och adult: 19+ years. I SveMed+ finns vetenskapliga artiklar från
skandinaviska tidskrifter som riktar in sig på hälso- och sjukvård. I databasen användes begränsningarna peer reviewed samt att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2010 och 2020. PsycINFO är en databas där publicerat material inom beteendevetenskap och psykologi återfinns. Begränsningarna var i denna databas peer reviewed, english language, adulthood samt artiklar publicerade mellan år 2009 och 2020. Denna databas skiljer sig från övriga då årtalet 2009–2020 resulterade i artiklar publicerade år 2010–2020.
I litteraturöversikten anses ovan nämnda databaser relevanta för att hitta artiklar av intresse. Användandet av flera databaser möjliggör också en bredare sökstrategi. Begränsningarna är gjorda för att hitta artiklar av relevans för syftet samt för att avgränsa sökningarna genom att exkludera artiklar publicerade på andra språk än engelska samt artiklar som inte var vetenskapligt granskade innan publicering. Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) samt Östlundh (2017) menar att ”peer reviewed” innebär att artikeln har granskats av experter inom området innan publicering i en vetenskaplig tidskrift. Utvalda artiklar för att presentera litteraturöversiktens resultat kommer att redovisas i bilaga 1.
3.2.1 Inklusionskriterier
I litteraturöversikten inkluderadesartiklar som belyser perspektivet hos personer med psykisk ohälsa. Artiklarna skulle vara publicerade mellan åren 2010 och 2020.
3.2.2 Exklusionskriterier
Artiklar som uppmärksammar problematik hos barn under 18 år exkluderades. Vi valde även att exkludera litteraturöversikter samt artiklar som enligt granskningsmallen ansågs ha låg kvalitet.
3.3 Värdering av artiklarnas kvalitet
Vid kvalitetsgranskningen av de artiklar som valdes ut för att besvara studiens syfte användes en granskningsmall som modifierats utifrån mallar tidigare publicerade av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) samt Forsberg och Wengström (2008). Dessa granskningsmallar innehåller frågor som besvaras med ja eller nej, där ett ja motsvarar en poäng och ett nej motsvarar noll
9
poäng. En kvalitativ artikel kan som högst erhålla 25 poäng och en kvantitativ artikel 29 poäng. Den erhållna summan av poäng räknas sedan om till procent som motsvarar olika kvalitetsnivåer, dessa redovisas nedan. Granskningsmallarna finns tillgängliga på Högskolan Dalarnas läroplattform Learn och redovisas i bilagorna 3 och 4.
Tabell 1. Kvalitetsnivåer
Artiklar som värderades mellan 0–59% ansågs erhålla en låg kvalitet. En procentsats motsvarande 60–79% värderades till en medelhög kvalitet. Slutligen värderades artiklar som erhöll en procentsats mellan 80–100% till hög kvalitet.
0–59% Låg kvalitet 60–79% Medelhög kvalitet 80–100% Hög kvalitet
3.4 Tillvägagångssätt
Under genomförandet av denna litteraturöversikt har författarna arbetat gemensamt för att eftersträva en jämlik arbetsfördelning. Artiklarna söktes fram i ovan nämnda databaser där sökningar gjordes separat för att möjliggöra ett bredare urval av artiklar. De utvalda artiklarnas abstrakt lästes sedan samt jämfördes mot litteraturöversiktens syfte för att utesluta artiklar som ansågs vara irrelevanta. De utvalda artiklarna lästes sedan i sin helhet av båda författarna och inkluderades om de svarade mot syftet. Kvalitetsgranskning av artiklarna genomfördes för att säkerställa att artiklar av låg kvalitet inte inkluderades. Resultatet sammanställdes sedan gemensamt för att undvika misstolkningar. Litteraturöversikten utformades i ett gemensamt dokument där texten formulerades tillsammans.
3.5 Analys
Fribergs analysmetod användes för att analysera de artiklar som valdes ut. Denna analysmetod består av tre steg där texten i artiklarna i den första fasen läses igenom ett flertal gånger och sammanfattas skriftligt i ett separat dokument för att skapa förståelse över innehållet i texten samt dess sammanhang (Friberg, 2017b). Artiklarna läses med en öppenhet för att identifiera studiernas olika utformning. Kvalitativa studier formulerar ofta sitt resultat på olika sätt beroende på val av studieansats (Friberg, 2017a). I fas två sammanfattas innehållet i artiklarna i tabellform för att skapa struktur samt en överblick som är lätt att förstå (Friberg, 2017b).
10
Nyckelfynden i studiens resultat uppmärksammas (Friberg, 2017a). I den tredje fasen sammanställs data från de utvalda artiklarna individuellt. Resultaten jämförs sedan med varandra där skillnader och likheter identifieras (Friberg, 2017b). Utifrån detta formuleras sedan olika rubrik-kategorier för att tydliggöra detsom framkommer från artiklarna (Friberg, 2017a). Vad som framkommit under analysarbetet redovisas i litteraturöversiktens resultat (Friberg, 2017b). Artiklarna har granskats av båda författarna och diskuterats gemensamt för att bilda en uppfattning över kvaliteten samt innehållet i texten. Artiklarna har lästs igenom kontinuerligt under hela arbetets gång för att säkerställa att texten tolkats och översatts korrekt. Inkluderade artiklar sammanfattas i en resultattabell för en bättre överblick av innehållet, se bilaga 2.
3.6 Etiska överväganden
Att beakta etiska överväganden är av vikt under planeringen samt genomförandet av det vetenskapliga arbetet (Kjellström, 2017). För att få genomföra forskning inom ett medicinskt område krävs samtycke från deltagarna eller godkännande från en etisk kommitté enligt Helsingforsdeklarationen (World Medical Association, 2018). Vid genomförandet av denna litteraturöversikt har endast artiklar som följer etiska riktlinjer för att säkerställa deltagarnas rättigheter, välmående samt säkerhet inkluderats (Sandman & Kjellström, 2013). Under urvalsprocessen granskades artiklarna med detta i åtanke.Texten i de artiklar som valts ut har granskats noga för att undvika misstolkning av materialet.
Kjellström (2017) menar att det kan bli problematiskt att genomföra en litteraturöversikt där urvalet inkluderar studier publicerade på engelska om författarna till litteraturöversikten inte har engelska som modersmål. För att undvika missförstånd och feltolkning är det viktigt att vidta vissa åtgärder (Kjellström, 2017) genom att exempelvis använda sig av lexikon vid översättning av textinnehåll. För att eftersträva detta översättes ord med oklar innebörd med hjälp av ordbokstjänsten från Nationalencyklopedin (u.å.) för att reducera misstolkning av materialet.
Den fakta som inkluderats från de vetenskapliga artiklarna refereras till på ett korrekt sätt enligt Karolinska Institutets APA Guide.Forsberg och Wengström (2015) samt Polit och Beck (2016) menar att granskningen av materialet till en litteraturöversikt bör genomföras med en objektiv
11
ståndpunkt där granskaren inte väger in personliga värderingar vilket eftersträvats under litteraturöversiktens genomförande.
4. Resultat
Resultatet i denna litteraturöversikt grundas på 15 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar är av kvalitativ design. Artiklarna söktes fram ur databaserna CINAHL, PsycINFO och SveMed+. I de 15 utvalda artiklarna representeras sju länder, Australien (n=5), Finland (n=1), Holland (n=1), Kanada (n=2), Norge (n=2), Sverige (n=3) samt USA (n=1). Olika kategorier identifierades där positiva och negativa upplevelser i mötet med sjuksköterskan presenteras utifrån personer med psykisk ohälsas perspektiv. En översikt av kategorierna finns beskrivna i figur 1.
Figur 1. Översikt av tema, huvudkategorier och dess underkategorier
Upplevelsen formas av sjuksköterskans bemötande Sjuksköterskans förhållningssätt påverkade upplevelsen av vården
Sjuksköterskan hade ett avvisande och ifrågasättande beteende Sjuksköterskans attityd påverkade
upplevelsen negativt Ett professionellt förhållningssätt
främjade en positiv upplevelse Sjuksköterskans bemötande
inger trygghet
Relationen påverkades av sjuksköterskans återkoppling i mötet
Relationen med sjuksköterskan bygger på respekt
Kommunikationen påverkade personernas upplevelse
Bekräftelse främjade en positiv upplevelse
Ett gott samarbete främjade upplevelsen av
delaktighet
Tiden påverkade upplevelsen av vården
12
4.1 Upplevelsen formas av sjuksköterskans bemötande
I resultatet nedan framkom temat upplevelsen av vården formas av sjuksköterskans bemötande. Utifrån detta så identifierades olika kategorier samt underkategorier som belyser förutsättningarna för skapandet av en relation samt sjuksköterskans förhållningssätt gentemot personer med psykisk ohälsa. Även två kategorier som berör samarbetets påverkan på delaktigheten samt tidens påverkan på upplevelsen formulerades utöver temat.
4.1.1 Sjuksköterskans förhållningssätt påverkade upplevelsen av vården
De områden som identifierades utifrån sjuksköterskans förhållningssätt i bemötandet med personer som upplever psykisk ohälsa var att sjuksköterskan uppvisade ett avvisande samt ifrågasättande beteende. Attityder av olika slag var en faktor som påverkade upplevelsen av vården negativt. Det identifierades även att sjuksköterskans professionella förhållningssätt kunde ha en positiv inverkan där känslan av trygghet främjades i mötet.
4.1.1.1 Sjuksköterskan hade ett avvisande och ifrågasättande beteende
Straff, trakasserier samt ett avvisande beteende var något som personer med psykisk ohälsa framhävde att de upplevt i bemötandet från sjuksköterskor. Det framkom en önskan om att sjuksköterskan kunde erbjudit någon form av aktivitet för att avleda istället för att behöva bli rörelsebegränsad genom bältning (Askola, Nikkonen, Paavilainen, Soininen, Putkonen & Louheranta, 2016). Det uttrycktes även negativa upplevelser när hälso- och sjukvårdspersonalen uppvisade ett avfärdande beteende, inte lyssnade samt var dömande när personen som upplevde psykisk ohälsa uttryckte sina egna tankar och erfarenheter kopplat till livshistorien samt upplevda behov (Morgan, Reavley, Jorm & Beatson, 2016). Detta framkommer även i studien av Digel Vandyk, Young, MacPhee och Gillis (2018) där sjuksköterskan framstod som dömande i situationer där det psykiska måendet synliggjordes i form av tankar samt beteenden.
Personer med självskadebeteende beskrev att sjuksköterskor i vården ifrågasatte självskadebeteendet vilket ansågs som ett olämpligt bemötande (Vandyk, Bentz, Bissonette & Cater, 2019). Ett otrevligt bemötande identifierades även i studien av Digel Vandyk et al. (2018) där personer i kontakt med akutmottagning relaterat till psykisk ohälsa upplevde ett avvisande beteende från sjuksköterskan. Detta visades ytterligare i Morgan et al. (2016) där behandling för fysiska åkommor uteblev då problematiken i vissa fall istället relaterades till den psykiska
13
ohälsan. Personer med psykisk ohälsa kände sig åsidosatta samt bemötta med förakt (Digel Vandyk et al., 2018) i situationer då konflikter med vårdpersonalen uppstod. Detta uttryckte sig i en känsla av maktlöshet och att inte bli sedd som en person (Eldal, Veseth, Natvik, Davidson, Skjølberg, Gytri & Moltu, 2019).
4.1.1.2 Sjuksköterskans attityd påverkade personer med psykisk ohälsas upplevelser negativt
Det beskrevs negativa erfarenheter i mötet med sjuksköterskan (Digel Vandyk et al., 2018; Vandyk et al., 2019; Wyder, Bland, Blythe, Matarasso & Crompton, 2015). Den negativa upplevelsen var ofta kopplad till olika attityder samt beteenden (Wyder et al., 2015). Det beskrevs att sjuksköterskor använde sin ställning och maktposition genom att förkasta personer med psykisk ohälsas egna åsikter och önskemål (Eldal et al., 2019). Det framkom upplevelser av att sjuksköterskans synsätt påverkades av personernas psykiatriska diagnos (Vandyk et al., 2019). Sjuksköterskorna ansågs respektlösa när de öppet diskuterade saker som rörde andra personer, särskilt i situationer då omgivningen kunde höra och det rörde sig om något av negativ karaktär då negativiteten lätt smittade av sig (Gunasekara, Pentland, Rodgers & Patterson, 2014). I likhet med detta framstår sjuksköterskorna som oförskämda i situationer då de tilldelar personer med psykisk problematik olika smeknamn (Harris, Beurmann, Fagien & Shattell, 2016).
4.1.1.3 Ett professionellt förhållningssätt främjade en positiv upplevelse
Personer med psykisk ohälsa framhävde en tacksamhet till sjuksköterskorna inom den psykiatriska hälso- och sjukvården avseende sjuksköterskornas professionella förhållningssätt (Sebergsen, Norberg & Talseth, 2016), icke-dömande attityd samt genuina vilja att vara behjälpliga (Priebe, Wiklund Gustin & Fredriksson, 2018) i utformandet av vården (Sebergsen et al., 2016). I studien av Morgan et al. (2016) framkom att majoriteten av deltagarna relaterade kontakten med hälso- och sjukvårdspersonalen som positiv. När en förståelse och ett stödjande förhållningssätt uttrycktes, med god förmåga att lyssna, erhölls en positiv upplevelse av mötet (Morgan et al., 2016). Att bli betraktad som en person med egna förmågor fick personer med psykisk ohälsa att känna sig värderade samt förbättrade självkänslan och självförtroendet. Upplevelsen stärktes då sjuksköterskan gav uttryck för att även hon var mänsklig i mötet (Priebe et al., 2018). Vidare beskrevs sjuksköterskorna som fantastiska genom att de uppvisade en
14
positivitet och inte uttryckte klagomål över arbetet vilket resulterade i en känsla av att vara viktig och uppskattad (Wyder et al., 2015).
4.1.1.4 Sjuksköterskans bemötande inger trygghet
Det framkom att personer med psykisk ohälsa upplevde en ökad trygghet när sjuksköterskorna var närvarande, tröstande samt stödjande i svåra situationer (Sebergsen et al., 2016). Att sjuksköterskan ingrep omedelbart i situationer som uppstod upplevdes som tryggt. Dock beskrevs en osäkerhet då sjuksköterskan i anslutning till den uppstådda situationen lämnade platsen trots att läget inte stabiliserats ännu (vanLankeren, Testerink, Daggenvoorde, Poslawsky & Goossens, 2019). Ett icke dömande och omsorgsfullt uttryck gjorde att sjuksköterskorna framstod som trygga, professionella och godhjärtade (Dahlöf, Simonsson, Thorn & Larsson, 2014). Tilliten till sjuksköterskan stärktes då kompetens och tidigare erfarenheter uttrycktes i vårdandet. Detta möjliggjorde att personer med psykisk ohälsa i högre utsträckning vågade öppna upp sig angående sitt mående (Priebe et al., 2018). Trygghet i vårdandet ansågs enligt Dahlöf et al. (2014) ha en positiv inverkan på den fortsatta vårdprocessen. Även rutiner och sjuksköterskans lugn påverkade personer med psykiska besvär positivt under återhämtningen (Eldal et al., 2019). Vidare belyser vanLankeren et al. (2019) i en studie att sjuksköterskans närvaro bidrog till ett positivare klimat samt att sjuksköterskorna enligt Sebergsen et al. (2016) stärkte personer med psykisk ohälsas upplevda trygghet genom handlingar som speglade en förståelse för dennes situation.
4.1.2 Relationen påverkas av sjuksköterskans återkoppling i mötet
Under analysarbetet sågs ett samband mellan förutsättningarna för att bygga en relation och den återkoppling sjuksköterskan gav i mötet. Att bli respekterad främjade uppbyggnaden av en relation. Det sågs även att sjuksköterskans kommunikativa egenskaper var av betydelse där bekräftelse främjade en positiv upplevelse av bemötandet.
4.1.2.1 Relationen med sjuksköterskan bygger på respekt
En grundläggande förutsättning för att personer med psykisk ohälsa skulle kunna dela sitt lidande berodde på den relation sjuksköterskan byggt med personen i mötet som grundade sig i respekt, ärlighet samt tillit (Priebe et al., 2018). Även Desborough, Phillips, Mills, Korda, Bagheri och Banfield (2018) menade att upplevelsen av att känna sig respekterad möjliggjorde en fördjupad relation. Sjuksköterskans medvetenhet samt respekt för det personliga utrymmet
15
i relation till behovet av närhet ansågs vara en främjade faktor för att stärka det emotionella bandet till sjuksköterskan (Sebergsen et al., 2016), och bidrog därigenom till att vårdprocessen upplevdes hanterbar (Desborough et al., 2018). I situationer då personer med psykisk problematik uttryckte ett avvisande beteende respekterade sjuksköterskan detta trots ett identifierat behov. Genom detta främjades tilliten där personen med psykisk ohälsa accepterade sjuksköterskans närvaro vid ett senare tillfälle. Det framkom att det respektfulla bemötandet hindrade denne från att skada sig själv (Sebergsen et al., 2016). I studien av Digel Vandyk et al. (2018) framhävdes att personer som kände sig respekterade upplevde sig mer omhändertagna.
4.1.2.2 Kommunikationen påverkade personer med psykisk ohälsas upplevelse Sjuksköterskornas kommunikativa egenskaper ansågs behjälpliga i situationer där personer med psykisk ohälsa upplevde svårigheter i att sätta ord på sitt lidande samt uttrycka det behov som förelåg (Sebergsen et al., 2016). Det uttrycktes att livets alla aspekter hade en inverkan på måendet. En lyhördhet samt att bli tagen på allvar i mötet möjliggjorde att personen som upplevde psykisk ohälsa kunde samtala om det som önskades i mötet (Priebe et al., 2018). Samtalet med sjuksköterskan uppskattades och genererade en positiv upplevelse där sjuksköterskan sågs som ett stöd för att få insikt om vad som var viktigt för personen med psykisk ohälsa och återhämtningsprocessen (Reid, Escott & Isobel, 2018). Att erhålla information kontinuerligt framkom som något positivt i mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen (Morgan et al., 2016).
När personen med psykisk ohälsas egen berättelse stod i centrum och sjuksköterskan uttryckte ett lugn samt lyhördhet i samtalet eliminerades den fasad som annars kunde hindra personen från att uttrycka sina känslor. Förhållningssättet medförde att dessa personer i samtalet upplevde att de kunde vara sig själva och inte behövde dölja sitt mående bakom en fasad (Priebe et al., 2018). Personer med psykisk ohälsa kände sig lyssnade på då sjuksköterskan möjliggjorde kontakt med psykolog i de fall ett behov förelåg (Dahlöf et al., 2014). Det framhävdes även en god förmåga att dela sin uppmärksamhet rättvist samt använda humor på ett sådant sätt att situationen underlättades (vanLankeren et al., 2019). En tillit till sjuksköterskan uttrycktes där känslan av att kunna tala om allt var en viktig del (Wyder et al., 2015).
Varierande erfarenheter synliggjordes angående interaktioner med sjuksköterskor (Digel Vandyk et al., 2018). När sjuksköterskan i samtalet tog upp saker som en person inte kände sig
16
redo att tala om mynnade detta ut i att personen som upplevde psykiska besvär blev aggressiv. Brister i kommunikationen ledde till att personer med psykisk ohälsa kände sig hotade till följd av en ovisshet över den rådande situationen (Wyder et al., 2015). Samspelet med sjuksköterskan påverkades negativt i situationer där brist på ögonkontakt samt avsaknad av omtänksamhet lyftes fram (Harris et al., 2016).
4.1.2.3 Bekräftelse främjade en positiv upplevelse
Att få sina behov bekräftade lyftes fram som en viktig del i vårdandet (Sebergsen et al., 2016). När sjuksköterskan i vårdandet utgick från den relation som tidigare byggts upp med personen som upplevde psykisk ohälsa genererade det i ett gott bemötande samt upplevelsen av att de föreliggande behoven blev tillgodosedda (Digel Vandyk et al., 2018). Genom att sjuksköterskan bekräftade upplevelsen ökade den egna förståelsen för de föreliggande behoven (Sebergsen et al., 2016). Det möjliggjorde även känslan av att få äga sin egen berättelse (Gustafsson, Snellman & Gustafsson, 2013). Det framkom att sjuksköterskorna alltid befann sig nära tillhands för att stötta personerna i tillstånd av depression och nedstämdhet (Askola et al., 2016). Sjuksköterskans stöd uppmuntrade personer med psykisk ohälsa genom att de positiva förändringarna under behandlingstiden lyftes fram. Detta resulterade i en känsla av att bli bekräftad för det arbete personen lagt ner för att själv möjliggöra återhämtningen (Morgan et al., 2016).
Det beskrevs i en studie av Sebergsen et al. (2016) att personer med psykisk ohälsa upplevde sjuksköterskan som lyhörd och förstående när hon försökte försäkra personen om att den svåra situationen skulle bli bättre. Det framkom även genom Reid et al. (2018) att sjuksköterskan upplevdes som ett stöd för att se på saker ur olika perspektiv samt att omformulera upplevda svårigheter till styrkor. Personer med psykisk ohälsa uttryckte att sjuksköterskorna inte ifrågasatte deras behov utan svarade upp mot de behov som förelåg (Sebergsen et al., 2016).
4.2 Samarbetet påverkade upplevelsen av delaktighet
Att samarbeta med en sjuksköterska under vårdprocessen bidrog till att personer med psykisk ohälsa såg sjuksköterskan som en allierad (Reid et al., 2018) där personernas möjlighet till inflytande stärktes (Dahlöf et al., 2014). Under vårdprocessen agerade sjuksköterskan som en samarbetspartner som med sin kunskap gav förslag på idéer för att nå uppsatta mål där personen som upplevde psykiska besvär var den ledande parten under utformningen (Reid et al., 2018).
17
Även Priebe et al. (2018) lyfte fram möjligheten att tillsammans med sjuksköterskans stöd formulera egna lösningar anpassade till de egna förutsättningarna samt önskemålen. Det genererade i en positiv upplevelse när sjuksköterskorna försökte främja framsteg under återhämtningsfasen där personen med psykisk ohälsas egna förväntningar, ambitioner och styrkor vägdes in i omvårdnadsarbetet (Gunasekara et al., 2014). Personer som vårdades inom den slutna psykiatriska vården beskrev en känsla av att sjuksköterskorna undvek dem när de inte engagerade sig genom att prioritera vardagliga samtal, vilket påverkade förmågan att samarbeta med sjuksköterskan negativt (Reid et al., 2018).
Att bli inkluderad i vård och behandling uttryckte sig i en uppskattning och främjade en positiv upplevelse (Morgan et al., 2016). Sjuksköterskan formulerade frågor på ett empatiskt sätt för att möjliggöra att personer med psykisk ohälsa inkluderades i vårdens utformning (Dahlöf et al., 2014). Det beskrevs att sjuksköterskan i samband med inskrivning föreslagit att de tillsammans skulle formulera en plan över vårdtiden, där personerna som vårdades för psykiska besvär gavs möjlighet att delta i den utsträckning som de själva önskade (Reid et al., 2018).
Det uttrycktes att sjuksköterskan genom samarbetet erhöll en djupare förståelse över personen med psykisk ohälsas situation och därmed kunde ge det stöd som behövdes. Samarbetet underlättades även med andra vårdprofessioner då sjuksköterskans medvetenhet gällande personens situation delades med övriga i teamet. Vidare beskrev personer med psykisk ohälsa att de kunde känna när sjuksköterskans medkänsla i mötet inte var äkta. Detta kunde vara en hindrande faktor för samarbetet (Reid et al., 2018).
4.3 Tiden påverkade upplevelsen av vården
Det framkom upplevelser av att sjuksköterskorna ofta var väldigt upptagna (Digel Vandyk et al., 2018; Reid et al., 2018) och att de sällan var synliga i det vardagliga arbetet på avdelningen (vanLankeren et al., 2019). Det uttrycktes positiva upplevelser när sjuksköterskan avsatte tid trots att tidsbrist var ett faktum (Wyder et al., 2015) samt att sjuksköterskan inte gav uttryck för detta i mötet utan avsatte den tid som personen med upplevd psykisk ohälsa behövde trots en medvetenhet om att tiden var begränsad (Priebe et al., 2018). Att sjuksköterskan presenterade sig i början av sitt skift och avsatte tid för att samtala med personen uppskattades enligt Gunasekara et al. (2014). Trots detta framkom en otillfredsställelse när möjlighet inte fanns att få samtala med vårdpersonal när ett behov förelåg (Morgan et al., 2016). En känsla av att
18
sjuksköterskorna inte hade tid uttryckte sig i en frustration och en känsla av att bli avvisad där risken för att skada sig själv ökade (Wyder et al., 2015). Liknande upplevelser framkom i en studie av Gunasekara et al. (2014) där personer med psykisk ohälsa upplevde att sjuksköterskor inte svarade upp mot behoven som förelåg, vilket uttryckte sig i en känsla av frustration. Det beskrevs att den uttalade tidsbristen hos sjuksköterskorna fick personer med psykisk ohälsa att känna att de var till besvär (Digel Vandyk et al., 2018) och mindre viktiga. I likhet med detta framhävde Harris et al. (2016) att en lång väntan på akutmottagningen medförde att personerna med psykisk problematik kände sig ignorerade (Harris et al., 2016).
Det framkom svårigheter att erbjudas en adekvat vård och behandling inom en rimlig tidsram där personer med psykisk ohälsa beskrev att långa väntetider, bristfällig uppföljning samt en upplevelse av att bli utskriven för tidigt var faktorer som ofta påverkade vårdkvaliteten (Morgan et al., 2016). I studien av Wyder et al. (2015) framhävdes en önskan om att sjuksköterskor avsatte tid för att kunna svara på frågor och funderingar som uppkom samt informera personer med psykisk ohälsa om förändringar i vården.
5. Diskussion
I detta stycke kommer de olika delarna av litteraturöversikten att diskuteras. I resultatdiskussionen kommer de centrala fynden i resultatet att diskuteras samt ställas mot begreppet personcentrerad vård. I metoddiskussionen diskuteras den metod som valts för genomförandet av denna litteraturöversikt samt vilken betydelse detta kan ha haft på resultatet. Etikdiskussionen tar upp litteraturöversiktens resultat i förhållande till riktlinjer och överväganden som beaktats under utformningen.
5.1 Sammanfattning av huvudresultat
Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur personer med psykisk ohälsa upplever bemötandet från sjuksköterskor i vården. Utifrån det resultat som sammanställts framkom att sjuksköterskans bemötande är centralt för upplevelsen av omvårdnad vid psykisk ohälsa. Sjuksköterskornas förhållningssätt samt möjligheten att bygga en relation lade grunden för den fortsatta upplevelsen av vården. Olika attityder samt beteenden från sjuksköterskorna var en faktor som kunde påverka upplevelsen negativt. Relationen var beroende av sjuksköterskan återkoppling i mötet. Flertalet studier uppmärksammade att tidsbrist var en faktor som påverkade möjligheten till delaktighet. I de fall då tid avsattes för personer med psykisk ohälsa som uttryckte ett behov erhölls en positiv upplevelse och resulterade i att dessa personer kände
19
sig omhändertagna. Sjuksköterskan sågs även ha en viktig roll för att främja personer med psykisk ohälsas möjligheter till delaktighet. När vården i högre utsträckning utformades tillsammans med personen framkom upplevelser av att sjuksköterskan fick en fördjupad förståelse för dennes situation samt att detta kunde delas med övriga i vårdteamet för att anpassa vården efter personens egna tankar samt önskemål.
5.2 Resultatdiskussion
Nedan diskuteras det som framkommit i resultatet relaterat till gällande lagstiftning samt sjuksköterskans roll i mötet där ytterligare forskning ställs mot det som framkommit gällande personer med psykisk ohälsas upplevelser av bemötandet från sjuksköterskor.
5.2.1 Bemötandet påverkades av sjuksköterskans förhållningssätt
I resultatet visas att sjuksköterskans bemötande hade en stor inverkan på personer med psykisk ohälsa. I kontakten med vården lyftes en tacksamhet till sjuksköterskor som genom sin goda förmåga att lyssna sågs som professionella och stödjande (Morgan et al., 2016; Sebergsen et al., 2016). Med en personcentrerad utgångspunkt menas att en förståelse för personen och dennes situation bör möjliggöras. Detta innefattar både personens tidigare erfarenheter i livet samt alla aspekter av måendet (Backman & Edvardsson, 2020; Hewitt-Taylor, 2018). Genom att ställa detta mot personens sociala omständigheter erhålls en djupare förståelse samt en bättre helhetsbild över situationen (Hewitt-Taylor, 2018). Detta synliggjordes i personer med psykisk ohälsas upplevelser av att sjuksköterskan erhöll en djupare förståelse i de fall då ett partnerskap möjliggjordes vilket medförde att sjuksköterskan kunde stötta personen utifrån upplevda behov (Reid et al., 2018). I likhet med detta framkom i studien av Priebe et al. (2018) att ett personcentrerat förhållningssätt bidrog till att personer med psykisk ohälsa kände sig värderade och sedda, vilket stärkte deras självförtroende samt självkänsla. Utifrån detta kan det förmodas att sjuksköterskans bemötande ur alla aspekter påverkar personer med psykisk ohälsas upplevelser av vården där ständig reflektion över sin position samt sina egna värderingar är nödvändigt för att inte låta dessa påverka det personliga mötet. En öppenhet samt lyhördhet anses som avgörande för att förhindra upplevelsen av att tankar förbises där en förståelse för personen med psykisk ohälsas perspektiv kan möjliggöras.
20
5.2.2 Trygghet i vårdandet öppnade upp för samtal
Tilliten till sjuksköterskan var en faktor som främjade möjligheten för personer med psykisk ohälsa att i högre utsträckning öppna upp sig i samtal (Priebe et al., 2018). Vidare ansågs sjuksköterskans närvaro och förståelse främja den upplevda tryggheten (Sebergsen et al., 2016; vanLankeren et al., 2019). Sjuksköterskan behöver i mötet vara medveten om att röst, kroppsspråk samt tonläge kan påverka upplevelsen och därmed den upplevda tilliten (Gustafsson, 2019). Trygghet anses vara centralt för en positiv upplevelse där sjuksköterskans lugn är av betydelse (Gustafsson, 2019; Socialstyrelsen, 2013).
Sjuksköterskorna sågs som trygga och professionella när de gav ett icke-dömande och omsorgsfullt uttryck i vårdandet (Dahlöf et al., 2014). Detta visades ytterligare i Priebe et al. (2018) då tilliten stärktes när sjuksköterskan i omvårdnaden använde sin kompetens och tidigare erfarenhet. Genom ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan även stärka personens tro på sig själv och sin förmåga att prestera i mötet (Jakobsson et al., 2019). Genom detta arbetssätt anses sjuksköterskan kunna stärka personen för att möjliggöra en högre grad av delaktighet där personens tro på sin egen förmåga kan bidra till att vården utformas för att passa personen.
5.2.3 Sjuksköterskans medvetenhet främjade en god relation
I sjuksköterskans roll ingår skapandet av en god relation till personen som söker vård. För att möjliggöra detta behöver sjuksköterskan möta personen med respekt, empati samt lyhördhet (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017b). I likhet med detta framkommer det i Priebe et al. (2018) att relationen som byggs mellan personen som upplever psykisk ohälsa och sjuksköterskan behöver grundas i tillit, ärlighet och respekt för att främja möjligheten till att dela sitt lidande. Detta synliggörs ytterligare i Keresi et al. (2019) som menar att tilliten påverkas av sjuksköterskans öppenhet, respons samt förhållningssätt där sjuksköterskan behöver anpassa sig till den sårbarhet som föreligger hos personen med psykisk ohälsa för att underlätta inkludering i vårdens utformning. Trots detta påvisas negativa upplevelser där sjuksköterskan framstår som dömande i situationer där det psykiska måendet lyfts fram (Digel Vandyk et al., 2018; Morgan et al., 2016). Utifrån upplevelser som relaterades till straff och trakasserier (Askola et al., 2016) anses sjuksköterskorna ha missbrukat sin ställning och maktposition genom att inte respektera alla människors lika värde i likhet med gällande lagstiftning (Patientlagen, SFS 2014:821). Grundfilosofin i den personcentrerade vården riktar sig mot en helhetssyn av människan där personen bakom sjukdomen är central (Ekman et al.,
21
2016). Detta var inte fallet i studien av Eldal et al. (2019) då personer med psykisk ohälsa uttryckte en maktlöshet samt känsla av att inte bli sedd som en individ när konflikter med vårdpersonal uppstod. Ur detta hänseende anses relationen lägga grunden till personen med psykisk ohälsas möjlighet att öppna upp sig där sjuksköterskans medvetenhet om dessa personers sårbara situation är avgörande för upplevelsen samt möjligheten att utforma en personcentrerad vård. Dock finns en förståelse för att konflikter inte alltid går att undvika i vården av personer med psykisk ohälsa. Detta då sjuksköterskor behöver ta ställning till etiska överväganden för att säkerställa personens bästa i situationen, vilket i stunden kan innebära att personens egen vilja ej kan tillgodoses.
Erfarenheter från sjuksköterskor beskriver en problematik för personer med psykisk ohälsa att samtala om sitt psykiska mående i samband med vårdsökandet (Bjorkman et al., 2018; Janlöv et al., 2018). I likhet med detta framkommer även i Janlöv et al. (2018) att sjuksköterskor uttrycker en svårighet att initiera samtal rörande det psykiska måendet. Morgan et al. (2016) uppmärksammade att vården inte utformades personcentrerat då hälso- och sjukvårdspersonalen uppvisade ett avvisande och dömande beteende när det inte lyssnade till personer med psykisk ohälsas egna tankar, behov samt tidigare erfarenheter i livet. Detta stöds ytterligare i studien av Digel Vandyk et al. (2018) där sjuksköterskan upplevdes dömande i samtalet om det psykiska måendet. Jakobsson, Eliasson, Andersson, Johannsson, Ringström, Simrén och Jakobsson Ung (2019) visade att vården förbättrades när den i högre grad utformades personcentrerat. Det sågs en förbättring i känslan av att respekteras och personcentreringen bidrog till en ökad möjlighet att få vara delaktig i sin vård (Jakobsson et al., 2019). Ett dömande förhållningssätt skulle kunna förvärra situationen för personer med psykisk ohälsa samt leda till att tilliten till sjuksköterskan går förlorad. Utifrån detta synliggörs att det är av stor vikt att som sjuksköterska besitta tillräcklig kunskap gällande bemötandet av personer med psykisk ohälsa för att stärka sjuksköterskans initiativtagande till samtal om den psykiska ohälsan i högre utsträckning. Genom att implementera detta i högre utsträckning redan under sjuksköterskeutbildningen kan en likvärdig förståelse för bemötandet av personer med psykisk ohälsa möjliggöras. Det kan även bidra till att sjuksköterskor känner sig bättre förberedda inför mötet med dessa personer i vården.
Den vårdsökandes rätt till individuellt anpassad information är grundläggande för att främja delaktighet samt genom tillförd kunskap möjliggöra att vården i högre utsträckning utformas i samråd med individen enligt rådande lagstiftning (Patientlagen, SFS 2014:821). Positiva
22
upplevelser framkom när personer med psykisk ohälsa kontinuerligt informerades genom vårdprocessen (Morgan et al., 2016). Trots denna rättighet beskriver personer med psykisk ohälsa situationer då sjuksköterskor utnyttjat sin maktposition genom att förkasta personens egen vilja samt tankar (Eldal et al., 2019), vilket visar att vården i dessa fall inte utformats i samråd med personen som upplever psykisk ohälsa. I situationer då hälso- och sjukvårdspersonalen ser personen med psykisk ohälsa som oförmögen att delta i vårdens utformning läggs fokuset på att informera om vård och behandling där personen intar en mer passiv roll (Jørgensen & Dahl Rendtorff, 2018). Utifrån detta synliggörs sjuksköterskans förmåga att anpassa sig utifrån personen med psykisk ohälsas förutsättningar till deltagande för att i högsta grad möjliggöra inkludering i vårdprocessen och därmed främja en positiv upplevelse för personer med psykisk ohälsa.
5.2.4 Delaktighet främjades när den egna berättelsen stod i centrum
När personer med psykisk ohälsa inkluderades i utformningen av vården erhölls en positiv upplevelse enligt en studie av Morgan et al. (2016). Dock uttrycker sjuksköterskor en svårighet att inkludera dessa personer när de saknar förståelse rörande vårdbehovet som föreligger (Keresi et al., 2019). För att främja delaktighet behöver sjuksköterskan i mötet anpassa sig för att personer med olika förutsättningar ska ges samma möjlighet till deltagande (Ekman et al., 2011). En högre grad av ett personcentrerat arbetssätt är en främjande faktor för att stärka personer med psykisk ohälsas självständighet och delaktighet (Schön & Santana, 2018). Dahlöf et al. (2014) förespråkade sjuksköterskans förmåga att formulera frågor på ett sådant sätt att personerna med psykisk ohälsa upplevde sig inkluderade i utformandet av vården. Ur detta hänseende synliggörs vikten av sjuksköterskans medvetenhet över sin egen roll samt personer med psykisk ohälsas olika förutsättningar till deltagande understryks, detta för att ge rätt förutsättningar till ett vårdande som grundar sig i en personcentrerad utgångspunkt där personen är delaktig i den utsträckning som önskas.
Personer som lever med psykisk ohälsa uttrycker en rädsla över att i sociala sammanhang bli uteslutna om det psykiska måendet blottas (Hamilton et al., 2016). Självkänslan påverkas negativt och ensamheten blir en påtaglig del då dessa personer ofta isolerar sig från omgivningen (Kaite et al., 2016; Xiao et al., 2017). De existentiella frågor som personer med psykisk ohälsa upplever att vården förbiser samt den oförståelse de ofta möts av från närstående är svårigheter som påverkar dem (Bygstad-Landro & Giske, 2018). En förutsättning för att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna möta dessa behov är att en ökad lyhördhet i det
23
mellanmänskliga mötet kan möjliggöra att tillfällen för samtal lättare tillvaratas (Carlsson, 2019).
En personcentrerad vård ska möjliggöra utrymme för den vårdsökande att dela sin egen upplevelse av behandlingen samt väga in detta i utformandet av vården. Detta ska väga lika tungt som personens rätt till information (Ekman et al., 2014). Trots detta framkom upplevelser i Morgan et al. (2016) att personerna med psykisk ohälsa kände sig avfärdade samt att hälso- och sjukvårdspersonalen inte lyssnade samt var dömande när egna tankar och erfarenheter lyftes fram. Den vårdsökandes rätt till inflytande i vården understryks i Patientlagen (SFS 2014:821) där vården i högsta grad ska planeras och genomföras i samförstånd med individen.
Den personcentrerade vården ses enligt Ekman et al. (2014) som en process beroende av den personliga berättelsen där skapandet av ett partnerskap är centralt för att säkerställa att vården utformas som parterna gemensamt planerat. Med partnerskap menar Kristensson Uggla (2014) att personen ges ett lika stort inflytande och att dess upplevelse av ohälsa ges lika stor betydelse som det professionella perspektivet. Det framkom att sjuksköterskan som samarbetspartner stöttade personerna med psykisk ohälsa att nå gemensamt formulerade mål där personen var ledande i utformningen (Reid et al., 2018). Detta synliggörs även i Gunasekara et al. (2014) där återhämtningsfasen främjades då sjuksköterskorna vägde in personen med psykisk ohälsas egna förväntningar, styrkor samt ambitioner. En förutsättning för möjligheten att vara ledande i vårdens utformning förmodas bero på sjuksköterskans möjlighet att anpassa sin stödjande roll utifrån personerna med psykisk ohälsas olika förutsättningar med ett öppet tankesätt i bemötandet.
5.2.5 Tidsbristen är en utmaning som påverkade utförandet av vården
Tidsbristen påverkade personer med psykisk ohälsas upplevelser av bemötandet från sjuksköterskor. En utmaning ses inom primärvården att möta personer med psykiska besvär då tiden för detta ofta är otillräcklig (Björk Brämberg et al., 2018; Janlöv et al., 2018). Den uttalade tidsbristen hos sjuksköterskorna leder till upplevelsen av frustration hos personer med psykisk ohälsa då de upplevda behoven inte tillfredsställs (Gunasekara et al., 2014; Wyder et al., 2015). I likhet med detta uttryckte sjuksköterskor i West, Barron och Reeves (2005) att tidsbristen resulterade i att emotionellt stöd till personer som uttryckte psykiska besvär uteblev trots att de kunde se att behovet förelåg. En undersökning genomförd av Svensk Sjuksköterskeförening (2019) synliggör att denna problematik över tid inte förändrats då det framkommer att
24
sjuksköterskor inom den svenska hälso- och sjukvården avstår från att utföra omvårdnadsåtgärder som anses nödvändiga på grund av den tidspress som föreligger.
5.3 Metoddiskussion
De olika databaserna som användes vid sökningen av artiklar till litteraturöversiktens resultat var CINAHL, PsycINFO och SveMed+. Genom att använda databaser med inriktning mot omvårdnad kan användningen av dessa tre databaser ses som en styrka i enlighet med Östlundhs (2017) beskrivning angående val av informationskälla till ett examensarbete, liksom att de artiklar som valts ut representerar flertalet olika länder. De sökord som användes valdes ut utifrån litteraturöversiktens syfte. Även databasen PubMed användes vid sökningen av artiklar men genererade inte i någon artikel som inkluderades.
Henricson (2017) beskriver att artiklar som granskats av experter inom området innan publicering och därmed bedömts som vetenskapliga anses ha en hög trovärdighet. Av denna anledning ses inklusionskriteriet ”peer reviewed” som en styrka i denna litteraturöversikt. Ett annat inklusionskriterie som användes i urvalsprocessen var att de artiklar som inkluderades i resultatet skulle vara publicerade de senaste tio åren. Detta resulterade i att de artiklar som inkluderades var publicerade mellan år 2013–2019, vilket kan ses som en styrka då forskning äldre än tio år kan påverka resultatets trovärdighet negativt.
Under sökarbetet användes orden treatment, encounter, relationship samt interaction för att få fram artiklar som belyste bemötandet. I det engelska språket finns inget ord motsvarande det svenska uttrycket för bemötande. Då de använda sökorden även har andra innebörder beroende på sammanhang kan dessa sökord ha påverkat resultatet. Dock har hänsyn tagits till detta under urvalsprocessen.
Under analysarbetet upplevdes svårigheter kring sammanställningen av de resultat som framkom i de studier som inkluderades då överlappningar i materialet påverkade kategoriseringen. Resultatet som framkom bearbetades flertalet gånger för att säkerställa att innebörden inte misstolkades. Materialet tolkades översiktligt där ett övergripande tema framträdde. Temat har under processens gång omformulerats allt eftersom resultatet bearbetats.
Då kvalitativa studier utförts med ett begränsat antal deltagare jämfört med mer omfattande material från kvantitativa studier kan användningen av endast kvalitativa studier påverka
