Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 7 9
kap itlet; »han v a r ick e h em m a i sk ären » o ch » fö r stod e j faran » då isen går upp i sn ö tjo c k a n .
O ck så en annan e g e n h e t hos C a rlsso n k o m m er bort i D ah lb äc k s karak tärsan alys: hans svag h et fö r flick or. D e tta är hans an d ra svaga p u n k t, o m den bristand e k än n ed o m e n om » sjö a ffå re rn a » v a r den första. S v a g h e te n fö r flic k o r u tg ö r ett h o t m ot hans p lan er att s k a ffa sig en social p o sitio n . O ck så d etta m o tiv m ö te r v i red an i fö rsta k ap itlet; d e t sägs där att i C arlsso n s d rö m m ar om fram tid en fö re k o m v a rk e n »vin e lle r flic k o r» . L ik a fu llt le d e r hans svag h et fö r Id a till att han snart risk e ra r vad han v un n it, o ch när han i sista k ap itlet inte kan låta bli C la ra raserar han alltsam m ans. D e s s a båda p u n kter h os C a rlsso n tycks m ig väl så vik tig a som de » k a ra k tä rse g e n sk a p e r» som D a h lb ä c k ly fte r fram .
D ah lb äc k hävdar »att d e t i h ö g re grad än vad som b ru k at sk e finn s an led n in g att b e tra k ta de fik tiv a g e sta lte rn a i S trin d b e rg v e rk som o rg a n isk a sk ap elser u tru stad e m ed sam m an h än gan d e och sam m anhållan de e g e n sk a p e r» (s. 2 00 ). H a n tycks m ena att hans m eto d kan använ das g e n e re llt på Strin d b erg s v e rk . M en i s jä lv a v e rk e t vilar h ela analysen p å ett m er e lle r m in d re k lart uttalat krav på realism . F ö lja k tlig e n kan d en b ara an vändas på v e rk där fö rfa tta re n s syfte v arit att sk apa realis tiska k arak tärer. O m S trin d b e rg är ute i ett annat ären d e, om han i fö rsta hand v ill roa, k ri tisera e lle r d e m o n stre ra en viss liv s- e lle r sam hällsu p p fattn in g — som i D e t nya rik e t, D e ly ck saliges ö e lle r S v a rta fa n o r — då är d e t väl inte rim ligt att v än ta sig sam m an h än gan d e, re a listisk a k a ra k tä re r? O ch hu r är det i H e m s ö borna? V a r d e t inte v ik tig a re fö r S trin d b e rg att roa och u n d erh ålla än att skapa sam m anhän gan de karak tärer?
F ö rfattaren b o rd e en ligt m in m en in g i h ö g re grad tagit hän syn till S trin d b erg s avsik ter. N u fö re b rå r e lle r tillrättavisar D ah lb äc k berättaren så fo rt han fin n er m o tsä g e lse r h o s ro m an g estal terna. B e rä tta re n s u ttalan d en sägs sak n a » täc k ning» (s. 2 1 4 ) , han » ö v e rd riv e r» (s. 2 1 4 , 249 ). Ibland är k a ra k tä re rn a nära att »b rista» (s. 2 3 4 ). H ad e d et inte v arit bättre att v ä lja en an alys m etod som e lim in e ra r och fö rk la ra r m o tsäg el serna?
J a g tro r att D a h lb ä c k i h ö g re grad b o rd e ha betrak tat H e m s ö b o r n a som ett e stetisk t fö rem ål, tillverk at av S trin d b e rg fö r att tjän a v issa syften , och inte som lev an d e v e rk lig h e t. I stället fö r att fråga: v ilk a k ara k tä re r har p e rso n e rn a ? b o rd e han ha frågat:
hut använder
S trin d b e rg sin a p e rso n e r — och sin b erättare — i H e m sö b o rn a ? V ilk a o lik a k o n stn ärlig a » g re p p » tar han till fö r att r o a och u n d erh ålla läsaren ?Svagheten i Dahlbäcks metod framträder kla
rast i det tidigare berörda avsnittet om den »aty
p isk a» b erättar k a rak teristik en av C arlsso n i kap. 3. Fö rfattaren v ill fö rk la ra d en n a a v v ik e lse m ed att S trin d b e rg » m o m en tan t» fångats av sina » in te llig en saristo k ratisk a id é e r» (s. 2 1 2 f.) M en r o m an ens b erättare är ju m ed sin ro a d e o ch ö v e r lägsn a distans till fig u re rn a h ela tid en något av en in tellig en saristok rat. Sk illn ad en är i stället den att han här låter sin aristo k ratisk a hålln in g fram träd a inte in d irek t, i iro n ier, utan d ire k t, i en av sym pati präglad analys av C arlsso n . D e n n e är n atu r ligtvis o än d ligt un d erlägsen d en iro n isk e b erätta ren , som o fta sk o ja r m ed ho n o m , m en sam tid igt ty ck e r b erättaren att C arlsson är den ö verlä g sn e p å
sin
nivå o ch isin
m iljö — o ch b e rö m m e r h o nom fö r det.I stället fö r att tala o m ö v e rd rifte r e lle r in k o n se k v e n se r b ö r m an e n lig t m in m en in g se k a ra k te ristik en i kap. 3 som ett b erättartek n isk t » g rep p » — o ch d isk u te ra dess v erk n in g ar. D e s s a är flera. J a g har redan näm nt att det m ark erad e o ch allva r liga ställn in gstagan det fö r C arlsso n g ö r d e t svårt att u p p fatta d en n e som alltig en o m lö jlig . V id a re fö rstärks o ch fram h ävs rom an en s allva rlig a u n d e r ton. S lu tlig en tro r ja g att b erättaren s fö rän d ra d e ton kan fu n g e ra som ett k o m isk t » g rep p » — jä m fö r E ich en b au m s to lk n in g av d e t » hum ana» stäl le t i G o g o ls K ap p an . G e n o m att p lö tsligt ta C a rls son p å allvar kan berättaren steg ra k o m ik e n ; d et u p p står en ö v errask a n d e k o n tra ste ffe k t som g ö r d e t e x tra ro lig t när C arlsson en stund senare åter igen skild ras p å ett k o m isk t sätt.
Lars Dahlbäcks anspråk på att förnya det meto
diska studiet av Strindbergs verk tycks mig således
knappast berättigade. Överhuvudtaget har hans
avhandling inte så mycket att erbjuda den som
söker nya eller oprövade infallsvinklar. Avhand
lingens. styrka ligger i stället i dess strävan efter
exakthet och fullständighet och i den utförliga do
kumentationen. Författaren har otvivelaktigt kor
rigerat och preciserat den tidigare forskningens
iakttagelser på ett stort antal punkter. Han har lagt
en utomordentligt stabil grund för det fortsatta
studiet av Hemsöborna. Särskilt i de textkritiska
partierna har Dahlbäck utfört ett mycket värde
fullt arbete; här firar hans uthållighet, hans syste
rn atiseringsförmåga och hans intresse för detaljer
triumfer. Avhandlingen visar i dessa avsnitt med
skrämmande tydlighet hur otillfredsställande
Landquists utgåva av Hemsöborna är. Lars Dahl
bäck borde vara självskriven som redaktör för den
textkritiska nyutgåva som snart måste komma.
U lf Boethius
Per Rydén: En kritikers väg. Studier i Oscar Lever-
tins litteraturkritik 18 8 3 -18 9 6 . Litteratur Teater
tio n en i Lund. U tg . av Staffan B jö r c k , C a rl Feh r- m an, In gvar H o lm . 7.
O scar L e v e rtin har varit fö rem ål fö r ett båd e o m fattand e och in trän gan de studium . M ellan D a v id S p ren g els v ack ra essä » O sca r L eve rtin . En skiss» 19 0 7 och P e r R y d é n s d o k to rsa vh a n d lin g »E n k ri tikers väg. S tu d ier i O scar L eve rtin s litte ra tu rk ri tik 1 8 8 3 - 1 8 9 6 » kan m an räk n a ett av se värt antal stö rre och m in d re u n d ersö k n in gar. R e d a n tio år e fte r hans död 19 0 6 fu llb o rd a d e W ern er Sö d er- h je lm den m äktiga m o n o g rafien » O sca r L eve rtin . E n m in n esteck n in g 1 - 2 » , 1 9 3 4 k o m H o lg e r A h le n iu s ’ studie i L eve rtin s ta n k evärld , 19 4 4 F re d rik B ö ö k s m in n esteck n in g fö r S v e n sk a ak a dem ien o ch året d ärp å C a rl Feh rm an s d o k to rsa v h an dlin g » L e v e rtin s ly rik » . K rin g främ st ly rik e rn u p p eh åller sig o ck så B jö r n Ju lé n i » H jä rta ts la n d sflyk t» 1 9 6 1 .
D e s s a stu d ier är de tyngst vägan d e bid ragen till L eve rtin b ild en , m en de är ändå bara en d e l av all d en fo rsk n in g som ägnats L e v e rtin s författarskap . I t. ex. K a r l E rik L u n d ev alls »Från åttital till nitti- tal» ( 1 9 5 3 ) är han en av ce n tra lfig u re rn a o ch han fö re k o m m e r i praktiskt(/varje u n d ersö k n in g som ko m m it d essa i vår litteratu rh isto ria så u p p m ärk sam m ade d ec en n ier till del. In te m in st g e n o m sin ställnin g som k ritik e r — u n d er d e sista tio åren av sitt liv som den led an d e k ritik e rn — är han o m ö j lig att p a ssera fö r d em som v ill g ö ra sig en rätt fö reställn in g om d et litterära k lim atet i vårt land u n d er d en n a p erio d . O ch än nu långt e fte r hans död har hans insatser b liv it fö rem ål fö r d isk u ssio n er och ställnin gstagan den . P o stu m t d eltar han som en av h u v u d p e rso n e rn a i S trin d b e rg sfe jd e n . O scar L e v e rtin s fö rfattarsk a p är lik so m v a rje annat m er eller m in d re tid sb u n d et och tidspräglat. O m det em ellertid fram står som ö n sk värt att i hans litterära g ärn in g ak tu alisera något, så lig g er hans litteratu rk ritik a v g jo rt bäst till. D e t kan t. o. m. te sig an geläget att i nutidens snåla och sträva sven sk a litteratu rklim at erin ra om hans in satser som u tto lk a re av inte bara sven sk utan o c k så eu ro p e isk sam tid sd iktn in g - lik so m o m vad han b ety d d e fö r d et litterära in tresset allm än t sett.
D e t är såled es ett v äse n tligt äm ne som P e r R y d én tagit upp till behan dlin g. D ä rm e d är inte sagt att u p p g ifte n o ck så alltid tett sig särskilt tacksam . T y om d e t tills nu v isserlig en inte fu n n its någon sam lad re d o v isn in g av L eve rtin s litteratu rk ritik är d en n a i sin a g ru n d d ra g redan väl d o k u m en terad . D e t v o r e d ä rfö r o b illigt om m an b egärd e att fö r fattaren till »En k ritik e rs väg» ge n o m g å e n d e sk u l le k o m m a fram till några d ire k t ö ve rra sk a n d e re sultat. O ch så sk e r inte h eller. Inte d esto m in d re har R y d é n ku n n at fo g a fle ra nya e le m e n t till b il den . A tt han lyckats häri sam m an h än ger o tv iv e l aktigt m ed d e t fö rh ållan d et att han varit h u vu d
a n sv arig fö r u tg ivn in g en av » S v e n s k t p re s sre g is te r» , d en p u b lik atio n som av se r re g istre rin g e n av k u ltu rsto ffe t i v åra stö rsta tid ningar fr. o. m. 1 8 8 0 - talet. D e t är väl in gen g ru n d lö s fö rm o d an att R y dén fö re ta g it den d e fin itiv a in v e n te rin g e n av L e v ertin s litterära d a g sk ritik u n d er d e t b eh an d lad e tid savsn ittet o ch att han v e la t ta tillfället i akt att m ed n y u p p täck t m aterial fö re ta p re c ise rin g a r o ch n yan serin gar av v år tid igare fö reställn in g . O ck så i fin lan d ssv en sk a och d a n sk a tid ningar har han spårat upp e tt antal v ik tig a och fö rb ise d d a artiklar. R y d é n har alltså haft sp ec iella fö ru tsä ttn in g ar att up p täcka sådant s t o ff som m åste b etrak tas som en d e l av g ru n d m a te ria le t fö r en u n d e rsö k n in g som vill b e ly sa en k ritik erin sats. M en d en n a o m stän d ig h et har ock så här o ch v a r satt en n ågot fö r stark p rä g e l p å avh an d lin gen . D e t hade väl annars v arit m ö jlig t att g e fram ställn in gen en d elvis annan u p p läggning. D e n n a an m ärk n in g är alltså att fö rstå så att L e v e rtin s d ag sk ritik h os R y d é n b liv it n ågot fö r a ccen tu erad p å b ek o stn ad av hans m era litteratu r h isto risk t o rie n te ra d e fö rfattarsk a p . T y d e t är trots allt i R y d é n s av h an d lin g k an sk e m in d re frå gan om en k ritik e r än om en u tv e ck lin g till k riti k e r och fö r d en n a u tv e c k lin g har sä k e rlig e n h isto risk och v e te n sk a p lig sk o ln in g b e ty tt m era än nå g ra fin g e rö v n in g a r i tid ig u n gd om .
E fte r ett in le d an d e k ap ite l som bl. a. han dlar om tid n in garn a och tid n in g svä rld en — och som e fte r an m älaren s sätt att se kan tyck as stå i en täm ligen lö s fö rb in d e lse m ed avh an d lin g en i sin h elh et — far m an fö lja L e v e rtin från tid igt 80 -tal till 18 9 6 . Fram ställn in gen når alltså in te fram till den stora p e rio d e n i L e v e rtin s k ritik , tid en från S v e n sk a D ag b lad ets n y g ru n d an d e 1 8 9 7 till hans d ö d 19 0 6 .
A v h an d lin g en s h u v u d k a p ite l h e te r » L ä ro r lära re läro år» och an ger såled es d ire k t de m e to d isk a g re p p e n . O m fram ställn in g en är att säga att d en är m y c k e t k o n c en trerad . F ö rfattaren har i stället fö r att r e fe r e r a tid ig are fo rsk n in g en d ast h än visat till den na. F ö r d em m ed p e rso n e rn a o ch p e rio d e n m in d re fö rtro g n a läsarn a to rd e R y d é n s b o k på sin a ställen te sig svårläst i trots av d en v ård ad e sp råk d räk ten . F ö rfattaren u ttry c k e r sig m ed u t o m o rd e n tlig fö rsik tig h e t. »I m y c k e t g ä lle r sam m an k o p p lin g en av L e v e rtin s åsik ter m ed p o te n ti ella fö re b ild e rs b lo tt som m ö jlig h e te r» , ly d e r d et sålund a m ed en ty p isk - o ch här ta u to lo g isk — fraserin g . D e t är o ck så b ete ck n a n d e att fö rfattaren åter och åter b eto n ar m aterialets sp rö d h e t och frag m en tarisk a k arak tär sam tid igt som han nästan g e n o m g å e n d e g e r g o d a och sa k rik a skäl fö r sina antagand en och slu tsatser. D e fle sta av en läsares e v e n tu e lla re se rv a tio n e r är in te b ara fö ru tse d d a utan o ck så o fta — m ed givn a.
M o t en b io g rafisk b ak g ru n d teckn as L e v e rtin s in te lle k tu e lla o ch litterära id e a lb ild n in g från u ng dom en . E fte r a k ad em isk a g ru n d stu d ie r i U p p sa la
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 8 1
återvän d e han till S to c k h o lm 1 8 8 3 . H an b le v litte ratu ran m älare i bl. a. A fto n b la d e t och s k re v n o v e l ler i tid ens realistisk a anda. H a n s litterära fö r e b il der fann s bland sam tid ens u nga fö rfa tta re m ed S trin d b erg och K ie lla n d i spetsen . O ck så sin a k ri tiska m ö n ster h äm tade han u r sam m a gru p p erin g . D e t är alltså frågan om en tidigt och p å b red fro n t etablerad k o n ta k t m ed den unga sam ti dslit teratu- ren.
E m e lle rtid b le v L e v e rtin s u n g d o m ssk e d e som k ritik er i d a g sp ressen en relativ t k o rt ep isod . D e n frisin n ad e regim som in le d d es p å A fto n b la d e t då G u sta f R e tz iu s ö v e rto g r e d a k tö rsk a p e t var ö v e r gåen d e och red an som m aren 1 8 8 5 var L e v e rtin och hans k am rater ur U n g a S v e rig e , O la H an sso n och G u s t a f a f G e i jer stam , u testän gd a från tid ningens sp alter. R e d a n året därp å var han själv tillbaka i U p p sa la fö r v e te n sk a p lig a stu d ie r; han disp u terad e 1 8 8 8 p å en avh an d lin g i litteratu rh is toria och stan nad e k va r i U p p sa la som d o c e n t till 18 9 3 då han b ö rja d e fö reläsa v id Sto c k h o lm s h ö g skola. O ck så u n d er d en n a tid s k re v han en d el artiklar, m en fram träd d e o fta re som an m älare av h isto riska o ch litte ra tu rh isto risk a v e rk än av sk ö n litterära. L e v e rtin fö re fa lle r u n d er n ågra år d ire k t degou terad av d en litterära d a g sk ritik e n .
K o n ta k te n m ed V e r n e r v o n H e id e n sta m i slu tet av 8 0 -talet led d e till en e stetisk fö rn y e lse som fö rst och främ st g a v u tslag i en rik ly risk p ro d u k tion m en som o ck så h ad e k o n s e k v e n se r fö r k riti kern. S o m ett av de intressan taste d o k u m en ten när det g ä lle r att fö lja L eve rtin s u tv e ck lin g fra m står » P ep itas b rö llo p » , den e s te tis k a p ro g ra m sk rift som han fö rfa tta d e tillsam m an s m ed H e i denstam 1 8 9 1 o ch som R y d é n ägn ar sto rt u try m m e i en ö v e rlä g se t g e n o m fö rd e xp lik a tio n .
R y d é n s s ty rk a som fo rsk a re g e r sig ty d lig ast tillkänn a ju st i an aly sern a av en sk ild a tex ter. I t. ex. d e av sn itt d är han u tre d e r L e v e rtin s fö rh å l lande till G e o r g B ra n d e s och H e rm a n B a n g , de båda d an sk a k ritik e r som b ety tt m est fö r h o n o m under u n g d o m ssk ed et. I en y tterst o m so rg sfu ll och ö v e rty g a n d e u tred n in g g ö re s b o sk illn ad m e l lan B ra n d e s- och B a n g in fly ta n d e t, och R y d é n kan visa hu r L e v e rtin i a c cep teran d et av »en k o n stn är ligt gestaltad ten d en sd ik tn in g » (s. 1 2 6 ) står d en fö rre närm are. R e la tio n e n B ra n d e s - L e v e rtin skärskåd ar R y d é n både tid igare och sen are i sin avhan dlin g, m en syn es n ågot ö v e r d r iv a B ra n d e s ’ b ety d else fö r såväl k ritik e rn som litte ra tu rfo rsk a ren. N ä r t. ex. R y d é n s k riv e r att L e v e rtin som k ritik er inte fö re trä d e r n ågra » k n iv sk a rp a och sam m anhän gan de u tred n in gar» och att m an inte hos h on om sk all vän ta sig » d et k o n s e k v e n ta an b rin gan d et av ett antal v ä ld e fin ie ra d e k rite rie r» utan hans cen trala k r itik e re g e n sk a p e r k o m m a till u ttryck »i fö rstå e lse och to leran s» så passar fö r det fö rsta d en n a k a ra k te ristik k n a p p ast in fö r det sk e
de som b ehan dlas m en b lir d ire k t o rim lig o m m an som R y d é n m enar att L e v e rtin d ä rv id lag »står på sam m a lin je som den P ro teu sartad e lä ro m ästa ren B ra n d e s» (s. 10 7 ) . V ad d en sto re d an sk e k riti k ern än v a r så inte var han fu ll av fö rstå e lse och toleran s. O ch var han någon g ån g to leran t så inte var han det fö r to leran se n s skull utan av o p p o rtu nistiska skäl. V a r inte G e o r g B ra n d e s fö r d en u nge L e v e rtin u n g efär detsam m a som han var fö r den u nge K ie lla n d , » F eld m arsch allen » som g a v o rd er om rättn in g vän ster? M an styrks i den u p p fatt ningen av R y d é n s egen u tred n in g av L eve rtin s fö rsta sk e d e som k ritik e r där m an far k o n k re t fö lja hur han nästan slavisk t h åller sig till B ra n d e s ’ v ä r d esk alor. M en vad som k o m m er d ä refter av B ran - d es-p åv erk an är m in d re påtagligt. O ch fö r littera tu rh isto rik ern har hans in flytan d e varit avse värt rin gare än R y d é n m enar. Stöd d på B ö ö k hävdar sålunda R y d é n att det var B ra n d e s som invigd e L eve rtin som litteratu rh isto rik er. N u är d et k n ap past rik tig t att hän visa till B ö ö k i d en n a fråga. D e n som in vig d e L e v e rtin som litte ra tu rh isto rik e r var en ligt B ö ö k inte B ra n d e s utan R en an . N ä r B ö ö k i sin m in n estec k n in g 1 9 4 4 c iterar R en an s » la re- c h erc h e h isto riq u e e t critiq u e est la vrai p h ilo - s o p h U d e no tre tem p s» fo rtsätter han: » V ilk e n v erk an den n a sida av ren an ism en haft p å O scar L eve rtin in ses lätt. D e n g av ho n o m hans e g e n tli g a in vig n in g som litteratu rh isto rik er» (M in n es teck n in g en , s. 98 f.). N u är väl inte h e lle r detta riktigt. B ö ö k s eg en situation u n d er b ö rja n av 19 4 0 -ta le t har lett till ett ö v e rb e to n a n d e av ren a nism en vad g ä lle r d e t sven sk a nittitalet. D e t v ik tiga fö r B ö ö k var att så m y ck et som m ö jlig t re d u ce ra in flytan d et från N ie tz sch e . D e t finns — v ilk e t Fehrm an iakttagit — ett in slag av alib ism i B ö ö k s fram h ållan d e av R en an s roll fö r L e v e rtin lik so m fö r H eid en stam .
V ad b eträffar k o m p le tte rin g a r till L eve rtin - b ild en är fle ra e x e m p e l att näm na. M an läg g er k an sk e helst m ärk e till de sid o r d är även E m ile Z o la red o visas som »en re fe re n sp u n k t i L eve rtin s litterära k ritik » (s. 1 3 5 ) . D e t är d elvis ö v e rra sk a n de att »Sm åm yn ts» fö rfa tta re , som ju sjä lv och m ed K ie lla n d som närm aste m ö n ster od lad e no v e lle tte n , sk u lle i den g rad ha o m fattat o ck så det tunga v ete n sk a p lig a re fe ra te ts och d et om stän d liga d etaljstu d iets ep ik er. M en R y d é n kan säk erställa ett antal säkra in d ik atio n e r h ärfö r.
S o m h ö jd p u n k te n i R y d é n s L e v e rtin -stu d ie r fram står u n d ersö k n in g en av » P ep itas b rö llo p » . D e t är m y c k e t in trik ata p ro b le m so m m ö ter i d en na lilla skrift, o ch fle ra fo rsk a re , B ö ö k , Feh rm an , L u n d ev all, har ägnat d en ett sto rt in tresse och sök t red a ut d e ss in v eck lad e tillk o m sth isto ria och p o le m isk a ad resser. D e t är lik vä l fö rst i R y d é n s fram ställnin g som m an vågar säga, att m an står en d e fi n itiv fö rk la rin g rik tig t nära. Så långt d e t väl varit
m ö jlig t har han re k o n stru e ra t styckets u rsp ru n g li ga g estalt och de d isk u ssio n e r och ö verv äg an d en som lett fram till slu tp ro d u k ten . D e t är en om so rgsfu llt g e n o m fö rd analys m ed skarp sin niga iak ttagelser vad g äller allu sio n er på såväl in h em sk som utländ sk litteratu r och kritik .
O m P e r R y d é n i an alyser av en sk ild a texter och i u tred n in gar av k o m p lic era d e textsam m an h an g fy lle r h öga an sp råk i fråga om gru n d ligh et, m e to d isk p recision osv. finns d et o ck så inslag i hans avh an dlin g som in b ju d e r till disk ussio n . H ä r skall ett sådan t inslag något u tfö rligare beröras d ä rfö r att d et kan sk ön jas g en o m hela avhan dlin gen.
E fte r re d o g ö re lse n för det sn öp liga slu tet fö r U n ga S v e rig e i A fto n b la d e t 18 8 5 fö lje r ett avsnitt som R y d é n kallar » I b o rtvän d väntan». In le d n in gsvis citeras där H eid en stam s återb lick på de jo u rn alistisk a fö rh ållan d en a fö r e n y gru n d an d et av S v e n sk a D ag b lad et 18 9 7 : »Lu ften var tung och b e h o v e t av en ny tid ning g jo r d e sig m er och m er k än n b art, i all syn n erh et in om de litterära och ak ad em isk a k retsarn a.» M en som R y d é n o m e d e l bart kan d o k u m e n te ra var läget ingalun da så d e s p e ra t som H e id en stam m ålat det. H an kan tv ärt om v isa hur situation en förbättrats o ch hur fle rta le t av m ed lem m arn a ur U n ga S v e rig e snart nog tar plats på tid n in g sred ak tio n ern a både i Sto c k h o lm och i lan d so rten . D e n som m ark erar en närm ast m ed veten distans till tid n in gsvärld en är L eve rtin och d et är på h o n o m som ru b rik en om d en b o rt vän d a väntan är m yntad. D e t är u p p en b art att R y dén här haft L e v e rtin s sto ra k ritik erin sats i S v e n ska D a g b la d e t i b lickp un k ten och m en at att det allt sedan A fto n b lad stid en fö resv äv at h o n o m en k ritik erin sats i fram tid en . E m e lle rtid far m an ett sk evt — ett närm ast an ak ro n istiskt — p e rsp e k tiv , om m an betrak tar L eve rtin s existen s e fter A ft o n bladstiden i en slags avvaktan p å ett S v e n sk a D a g b lad et och ser hans verk sam h e t, hans litterära p ro d u k tio n av tidnings- och tid sk riftsartik lar i slu tet av 80- och b ö rja n av 9 0 -talet utifrån den n a aspekt. N y g ru n d a n d e t av S v en sk a D a g b la d e t var in i d et sista en o viss affär. M an v e t inte e xa k t när p r o je k te t tagit fastare fo rm er. Ett v ik tig t m aterial som m ö jlig e n skulle k u n n a ge u p p lysn in g d ä rv id lag — L e v e rtin s och H eid en stam s b re v v ä x lin g — är ännu in te tillgängligt. M y c k e t tid igare än något av åren 1 8 9 5 e lle r 1 8 9 6 kan det em ellertid k nappast ha varit. H u r som helst. D e t är g iv e tv is o m ö jlig t att b e v isa m en snarast o rim ligt att m en a att L e v e r tin u n d er sin tid i A fto n b la d e t d efin itivt väckts till en k ritik e ru p p g ift och d ä refter alltid haft en sådan m er eller m in d re i tankarna. R y d é n tycks inte d esto m in d re m en a något i just d en n a riktning. H a n kallar sålu nd a avhan dlin gens sista avsn itt fö r » Id ealb ild n in g i väntan på ett eget fo ru m » och k o n se rv e ra r d etta sk eva p e rsp e k tiv ge n o m h ela sin fram ställn ing.
D e tta har bl. a. fått till fö ljd att han inte tillräck ligt o b je k tiv t b etraktat L eve rtin s v isse rlig e n inte särskilt o m fån g srik a jo u rn alistik u n d er p erio d en m ellan A fto n b la d e t och S v e n sk a D ag b lad et. H an har varit så fix e ra d i sin fö resats att u tred a den litteräre
dagskritikern
L e v e rtin s väg, att han dels u n d ersk attat sådant i d en n a p ro d u k tio n som inte p ek at fram åt i d etta h än seen d e, o ch d els om vän t fö rb u n d it an dra d elar av hans jo u rn alistik d irek t m ed S v e n sk a D a g b lad et-k ritik en , sett den i lju set av vad som k o m m a skulle. L eve rtin s jo u rn alistik m ellan åren 18 8 6 - 9 7 är knappast b eh an d lin gsb ar ur n å g o n d era av dessa a sp ek ter; den har v ark en tillk om m it i någon »b ortvän d väntan» eller i nå go n väntan alls p å något p o te n tie llt tid ningsgrun - dande. D e n sku lle d ä rfö r ha behan dlats m era fö r utsättning slöst och i närm are relatio n till L eve rtin s ö v rig a fö rfattarskap un d er den n a p erio d . R y d é n har p å d et h ela taget inte fu llt u p p m ärksam m at L eve rtin s ren t litteratu rveten sk ap lig a sk oln in g som u tg jo rt en fö rutsättn in g fö r detta.D e t fö rh ållan d et att L eve rtin fr. o. m. m itten av 80-talet och fö r fle ra år tappat in tresset fö r den ak tu ella sk ön litteratu ren , i v a rje fall vägrat att b e fatta sig m ed den i eg en sk ap av k ritik e r, skall inte ses i något b o rtvän d h eten s e lle r väntans teck en av det slag som R y d é n tän ker sig utan som ett p åtag ligt bevis på att han ko m m it u n d er an dra starka,
positiva
su g g estio n er, v ilk a anvisat h o n o m ett helt annat verk sam h e tsfält: litteratu rh isto rien . G e n o m sin återk o m st till U p p sa la 1 8 8 6 hade L eve rtin k o m m it in i ett litteratu rveten sk ap lig t k raftfält, när han b le v den unge d o cen ten H e n rik Schiicks elev. N u har inte R y d é n b o rtsett från Schiicks b e ty d e lse fö r L eve rtin . H an fram h åller tvärtom som något v äsen tligt att L eve rtin s an kom st till U p p sa la sam m anfaller m ed g e n o m b ro tte t fö r den m o d ern a litteratu rh isto risk a fo rsk n in g en vars d ri van d e k raft var Sch iick (s. 70), m en Sc h iic k fö res aldrig rik tig t in i de k o n k re ta och reala sam m an h an gen, när d e t g ä lle r L eve rtin s v e te n sk a p lig a och kritisk a skolning. H an far stå tillb ak a fö r B rä n d e s och R en an i situ ation er där det to rd e vara att räk n a m ed im p u lser även från den sv en sk e läraren , även i sam m anhan g där d en n e b etytt lik a m y ck e t och m er fö r L eve rtin s litteratu rveten sk ap lig a o ch k ri tiska u tveck lin g.R y d é n går sålunda i det närm aste helt fö rb i L e vertin s v eten sk ap lig a fö rfattarska p och ägnar ett delvis fö rströ tt in tresse åt den jo u rn alistik som tillk om i slu tet av 80- och b ö rja n av 9 0 -talet under hän visn in g att den en dast b e rö r »lärda» m aterier in o m h isto rien och litteratu rh isto rien . M en vad dessa artiklar g e r p ro v på är inte alldeles o v ä se n t ligt i sam m anhan get. D e rym m er vad m an sk u lle ku n n a kalla k ritisk -v eten sk ap lig a in sik ter hos L e vertin . H an fram träd er i dem som en v e te n sk a p lig t o rien terad b ed ö m are. F le ra av d essa artik lar, t. ex.
Recensioner av doktorsavhandlingar
1 8 3
rece n sio n e rn a av B ra n d e s ’ » D e t unge T y sk la n d » ( D N 8 .1 1 .9 0 ) , av Ja e g e r s » Illu stre re t N o rs k L ite ratu rh istorie» ( A B 3 0 .9 .9 3 ) och av O tto S jö g re n s fo rtsättn in g av F ry x e lls b erättelser u r sv e n sk a h is torien (S tD 19 .6 .9 2 ) h ör h isto rio g rafisk t nära sam m an m ed Sch lick s eg et fö rfattarsk a p , v ilk e t i b ö rja n av 90-talet fö re te r o tv e ty d ig a teck en på inslag av m o d ern k ällk ritik och h isto risk -k ritisk m etod . I t. ex. re ce n sio n e n av S jö g re n s b erättelser ur sven sk a h isto rien — det gäller G u s t a f III:s sen a re regerin g stid — u p p trä d er han i rent k ällk ritisk a ären d en . H an an klagar således S jö g re n fö r att inte k ritisk t ha siktat källorn a, bl. a. fö r att han »utan reserv atio n fö lje r F e rse n » , fastän han b o rd e ha insett att den g am le hattch efen s m em o arer skall »frånkän nas all h isto risk tillfö rlitligh et» (S tD 19 .6 .9 2 ) . H o s B ra n d e s fin n er han fö r m y ck et av »en p o le m ik e r» , »en eld fu ll agitator» och i Ja e g e r s litteratu rh isto ria » lite t fö r m y ck e t af d en ästetisk a partim an n en från G e o r g B ra n d e s ’ och H e n r ik I b sens tid» och v e rk e t i ö v rig t »i afsaknad a f n o g gran n h et o ch system a tik ». D e s s a artik lar är n ä r m ast sk rivn a i H e n r ik Sch licks anda och e ft e r fö ljd . O ch jä m fö re lse o b je k te t fö r såväl Ja e g e r s som B ra n d e s ’ v e rk har v arit Sch licks egen 18 9 0 fä rd ig sk riv n a fö rsta d el av » S v e n sk litteratu rh is toria M e d e ltid e n o ch re fo rm a tio n e n » , h äftesvis u tk o m m en sedan 1 8 8 5 , ald rig fo rtsatt utan fö r b li ven en m äk tig ansats d ä rfö r att ingen — inte ens Sch tuck själv — h ad e k ra fte r att fu llfö lja ett så am b itiöst planlagt arb ete. I den anm älan som L e v e r- tin s k re v av Sch lick s litteratu rh isto ria ( A B 1 8 .3 . 9 1 ) — en ligt R y d é n tillh ö ran d e de k ritik e r som » b liv it o fö rtjä n t o b eak tad e e fte rso m de inte tryck ts o m » , m en som fö rb lir i stort sett o b eaktad även av R y d é n — p resen tera s Sch lick p å ett sätt som inte b erättig ar till något annat antagand e än att L eve rtin b etrak tat h onom som en m ed T a in e , S a in te -B e u v e , R en an o ch B ran d es jäm b ö rd ig fö r fattare. Schlicks litteratu rh isto ria är ett v e rk där »in n eh ållets n yh et fö ren ar en n yh et i m etod - och u n d ersö k n in g ssätt som är fu ll a f fru k tb a ra lö ften fö r fram tid en », o ch som ett v e rk som »satt ett e p o k g ö ra n d e datum i vår litteratu rfo rsk n in g sh is- to ria». M en Sc h lic k sättes o ck så in i stö rre sam m anhang, han är p a rt i de två h u vu d rik tn in g ar som do m in erar m o d e rn litteratu rveten sk ap : den p sy k o lo g isk t h isto risk a o ch den filo lo g isk t h isto r isk a m etod en . R y d é n påstår att L eve rtin endast » h in n er an tyda en ö v e rsik t» av d essa båda litte ratu rh isto risk a sk olor. D e t är knap p ast k o rre k t. I all sin k o rth e t g e r hans artik el en p å g ru n d lig a stu d ier byggd fö reställn in g om dem båda. D e n fö rra är den » m eto d , fö r h vilk en m an k o m m e r m e n n isk o lif — in d ivid en s och sam hällets — in på lifvet. Ett arb etes tan kegån g, fo rm n in g, stil, alt intill dess u telem n in g ar b lifv a här lik a m ån ga m e d el fö r att stu d era det en sk ild as e lle r det alm
än-nas själslif, sådant d et yttrar sig i jäm vig t e lle r i lid else, i fa rso ter e lle r i sundhet, m ed ett o rd un d er tryc k et a f alla d e o m stän d ig h eter, som b e s tä m m a p e rso n e n s o ch statens in re lif.» D en andra m eto d en , v ilk e n S c h iick står närm are, den filo lo g isk t h isto riska, har hållit » jäm n a steg m ed n atu r v e ten sk ap ern a, räckan de ena handen åt s p rå k v e ten skap en och den an dra åt histo rien . D e ss främ sta u p p g ift var att sam la och b esk rifv a. D e n halft utplånade och k o n stlö sa allitteratio n en ö fv e r en död k rig are på en hällristn in g och en k o n stfu ll k ä rle k sstro f i ett återfu n n et Sc h illerm a n u sk rip t, alt har den sam lat och behan dladt m ed sam m a k ä rle k sfu llh e t.» B å d a riktn in garn a le d e r sitt u r s p r u n g till 17 0 0 - ta le t och F ran k rik e, den fö rra från R o u sse a u och M o n tesq u ieu , den sen are från B u f- fon.
M en att u tfö rlig are d isk u tera dessa litte ra tu rv e ten skap liga rik tn in gar tillh ör fa ck tid sk riftern a. L e v ertin p re c ise ra r em ellertid närm are Sch iicks re la tion till dem :
» m ed all d en n a p rec isio n i d e ta lje n fö rb in d e r sig hos Sc h iic k en ö p p en in blick fö r literatu ren s id élif, fö r de andliga fö re te e lse rn a s sam m anhang. A ld rig ha i sven sk literatu rh isto ria tyd ligare visats upp- h o fv e t och g ån g en a f de an dliga b ö ljslag , som nått vårt land, ald rig m ed m er om fattan d e ku n skap u p p täckts o ch blottlagts de fina, o fta fö rd o ld a fö r g re n in g a r g e n o m h v ilk a sven sk bild n in g su g it sin k raft från den in tern atio n ella k u ltu ren s m o d e r stam .
M en vid sidan a f alla dessa v e ten sk ap lig a för- tjen ster har Schiicks arb ete äfven andra, egn ade att utvid ga rin gen a f hans läsare långt ö fv e r fa c k m ännens sn äfva krets. U n d e r det tunga, v e te n sk ap liga pansar, som han bär, finns något a f en p o ets u p p fattn in g och fina kän sla — och fantasi och reson an s äro inga b ieg en sk ap er, när det gäller h isto risk fram ställn in g.»
Så vitt d et är m ö jlig t att b ed ö m a är Sc h iic k här satt in i främ sta led et av de v e te n sk a p e n s och k ritik en s h e ro e r, som m an tid igare — och inte m inst nu senast P er R y d é n — an sett ha väglett L e v e rtin : B rä n d e s, T a in e , S a in te -B e u v e o ch R e nan. Sch iick står inte efter R en an i k ritisk t san nin gssö k an d e och han saknar inte »u n d er sitt tunga, v eten sk ap lig a pansar» något av en Sain te- B e u v e s sen sib ilitet o ch p s y k o lo g isk a intuition. R y d é n som i sin avhan dlin g ägnar sto r p lats åt L eve rtin s fran sk a o rien terin g b o rd e ha tyd ligare u ppm ärksam m at att den na fran sk a litte ra tu rv e te n skap och litteratu rk ritik i S c h iick redan h ad e en fram ståen d e rep resen tan t.
En fö rk la rin g till att fö rfattaren u teläm nat Sch iick u r fle ra av de sam m anhang som rör L e v e r tins väg till d en m ogn a k ritik en , till
la critique
universelle,
v o re k an sk e att fin n a i det fö rh ållan d et,att han inte g jo r t klart fö r sig att L e v e rtin i o rd en k ritik och k ritik e r b ib eh ållit den fran sk a in n e b ö r den .
La critique (littéraire)
har en d e lv is annan b e ty d e lse i fran skan än i sven sk an , om m an n äm li gen ö v e rsä tte r ord agrant. Fran sm än n en an vän d er o ch har använtla critique (littéraire
) i den v id g ad e b e ty d e lse som o ck så in n eslu ter d e t litterära stu diet ö v e r hu vu d taget, alltså även litteratu rh isto ri en. D e t är ett b ru k som W e lle k i sin » C o n c e p ts o f criticism » ( 19 6 3 ) fin n er m en in gsfu llt: » ‘literary criticism ’ in the sen se as the study o f co n crete w o rk s o f literatu re w ith em p hasis on th eir e v a lu a tion» (p. 35).P er R y d é n syn es gen o m g å e n d e rö ra sig m ed ett alld eles fö r snävt k ritik - o ch k ritik e rb e g re p p . D e t är iö go n en fa llan d e att han låtit sig styras av sin habitus som p re ssfo rsk a re och dragit upp fö r sk ar pa g rän ser m ellan d a g sk ritik , litterär d a g sk ritik , och ett m era essäistisk t och h isto riskt in rik tat fö r fattarskap. Sålu n d a g ö r han vid fle ra tillfällen p å p ek an d en som att » T ain e rim ligen betytt m era fö r litteratu rh isto rik ern L e v e rtin än fö r litteratu rk riti k ern » (s. 2 2 1 ) e lle r att B ru n e tié re haft » v e rk lig b e ty d e lse sn arare fö r fo rsk a re n än fö r k ritik ern » (s. 2 3 3 ). A tt m ärk a är att L e v e rtin själv ald rig g jo r t sam m a d istin k tio n er. I v a rje fall fram går det att han redan un d er 90-talets fö rsta hälft i ett par cen trala texter an vän d er term ern a k ritik och litte ratu rk ritik m ed något av den fran sk a in n eb örd en b ib eh ållen . I en passus i B e llm a n k a ra k te ristik e n 18 9 5 sätter han lik h etsteck en m ellan k ritik och litteratu rh istoria. Ett annat e x e m p e l fin n er m an i recen sio n en av Schiicks litteratu rh isto ria. N ä r L e v ertin där p resen tera r den p s y k o lo g isk t h isto riska m etod en h eter det: »E n hel räck a m ärk lig a k riti- ci hafva sedan dess sm idt m etod en färd ig , intill dess d en i h än d ern a p å S a in te -B e u v e och T ain e b lifv it d etta u to m o rd en tlig t skarp a och E n stäm m i ga in stru m en t, som u n d er de tryc k ta o rd en fö rm år fram v isa alla känslans fib r e r och alla tanken s p e n d e lrö re lse r.»
D e t är sjä lv k la rt att L eve rtin s k ritik - och k riti k e rb e g re p p inte v arit k o nstan ta i v a re sig p raxis e lle r fö reställn in g. D e t hade d ä rför inte varit o v ä sen tligt om m an fatt v e ta något om dess in n eb ö rd och u tv eck lin g u n d er o lik a stad ier i L eve rtin s eg et m ed vetan d e: h u r d e från att un d er 8 0 -talet när m ast gällt litterär d ag sk ritik sen are vidgas till att o m slu ta en k ritik erg ärn in g i R en an s e lle r Sain te- B e u v e s tec k en — den p å m ån gsid ig bildn ing, p å d ju p h isto risk lärd om g ru n d a d e och p å v e te n sk a p lig sk oln in g , på estetisk kän sla och p sy k o lo g isk intuition u n d erb y g g d a stu dien eller essän.
D e t hade v arit v ä rd e fu llt om fö rfattaren inlett sin u n d ersö k n in g m ed en b egrep p sb estä m n in g av term ern a
kritik
ochkritiker
och v ilk e n in n eb örd som lagts i o rd enmodern litteraturkritik.
N u far m an i den k o rta in led n in gen s. 7 en d ast v e ta attL eve rtin iblan d får gälla » so m S v e rig e s fö rste m ö d ern e litte ra tu rk ritik e r» . D e t är o n e k lig e n en sm ula an m ärk n in gsvärt att P e r R y d é n inte ens an ty d er något om fö re k o m ste n av en litteratu r som d isk u tera r k ritik - och k ritik e rb e g re p p e n och d etta alltså i en avh an d lin g som vill fö lja en k ritik e rs väg. M an tän k er därvid p å v e rk som W e lle k s » C o n c e p ts o f criticism » , K u r t A sp e lin s » P o e si och v erk lig h et. N å g r a h u v u d lin je r i 18 3 0 - ta le ts sv e n sk a k ritik erd eb a tt» m. fl.
M an far hoppas att en o rie n te rin g av n ågot slag k rin g d essa b e g re p p är p la n e ra d att in led a den an dra d el av »E n k ritik e rs väg» som R y d é n a v ise rat in om en nära fram tid. L e v e rtin står v id n ygru n - d and et av S v e n sk a D a g b la d e t in fö r en ny fas i sitt fö rfattarska p . H a n blir nu åter litterär d ag srecen - sent, m en på helt an dra p re m isse r än u nd er 18 8 0 -ta le t, nu på en b red are bas och på d ju p a re g ru n d av h isto riskt, filo s o fis k t o ch litterärt v e ta n de, dvs. m ed n ågra av g ru n d fö ru tsättn in g arn a fö r att bli en k ritik e r i S a in te -B e u v e s o ch E rn e st R e n an s anda: »en d o c to r u n iv e rsa lis» , »un critiq u e u n ive rsel» .
D e här an fö rd a an m ärk n in garn a g ru m lar inte h e lh etsin tryc k et av P er R y d é n s avh an d lin g, den sista i L u n d som v en tilerad es fö r filo s o fie d o k to rs grad en i äm n et litte ra tu rv e te n sk a p (tills fö r n ågra år sedan ännu kallat litte ra tu rh isto ria m ed p o etik ). D e rubbar inte i n äm nvärd g rad de u p p n åd d a r e sultaten m en har v e la t an tyda att accen ten ku nn at något an n o rlu n d a fö rd e la s, dvs. även till an dra inslag i L e v e rtin s jo u rn a listik än hans d a gsk ritik. R y d é n s avh an d lin g rym m er till ö v e rv ä g a n d e delen sto ra fö rtjä n ste r. D e t är en g ru n d lig o ch kän sligt g e n o m fö rd stu d ie ö v e r ett in tressan t och v äse n t ligt äm ne. O ch sam tid igt som man alltså ly c k ö n skar fö rfa tta re n härtill, är det på sin plats att o ck så fe lic ite ra L itte ra tu rv e te n sk a p lig a in stitu tio n en v id Lu nds u n ive rsitet till att g e n re n fö r dess d e l fick ett så ly ck lig t slut.
Rolf Arvidsson
C o n n y S v e n sso n :
Idé och symbol. Studier i fem roma
ner av Gustav Hedenvind-Eriksson (19 18 -19 2 4 ).
B o C a v e fo rs B o k fö rla g . O ste rv å la 19 7 4 .
F ö r de fle sta fram står G u sta v H e d e n v in d -E rik ss o n säk erlig e n som d en m o n u m en ta la ralla rg estalten m ed släggan i de valk ig a n ävarn a och d rö m m en i den fjä rrsy n ta b lic k en , k an sk e o ck så som sag o b e- rättaren m ed jäm tlä n d sk stu rig h et och h ed n isk t sug från vittro rn as och sp elm än n en s långa älv d a lar. M en d et finn s o ck så en annan sida hos h o n o m , en strävan att utifrån en h isto rie- och m o ra lfilo so fisk id étrad ition an aly sera d e p o litisk a o ch so c i ala p ro b le m e n i d e två v ä rld sk rig e n s V ästerlan d .
