• No results found

Landskapets resurser

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Landskapets resurser"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Åsa Ahrland, Bo Persson

Title

Landskapets resurser

Issue

57

Year of Publication

2009

Pages

5–6

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

bht 57/2009 landskapets resurser

5

rtiklarna i detta nummer av

Bebyggelsehisto-risk tidskrift handlar på olika sätt om

land-skapets resurser, ett inte helt ovanligt tema i tid-skriften. Tre av dem är skrivna av personer med anknytning till det tvärvetenskapliga forsknings-projektet ”Flexibilitet som tradition. Näringar och kulturmönster i skogsbygd under 1000 år”, även kallat Ängersjöprojektet efter den by i norra Häl-singland som varit centralpunkt för forskningen. Projektet har tidigare avsatt flera artiklar i BHT.

Artiklarna i numret handlar om hur människan på olika vis och under olika tidsperioder utnyttjat landskapets resurser. Det kan ha varit sädesodling på åkrar och utnyttjande av betesmark för kreatur, men också utmarksbruk som skogsbete, jakt och fiske. Eller som en mer modern företeelse: att ut-nyttja kulturarvet i landskapet för turism.

Men flera av artiklarna handlar också om en annan aspekt av ”landskapets resurser”, nämligen landskapet som källa till gångna tiders resursut-nyttjande och samhällsorganisationer. Bidrag från discipliner som arkeologi, vegetationshistoria och kulturgeografi pekar på svårigheterna att tolka detta källmaterial, men också de spännande möj-ligheterna. Detta gör att artiklarna slutar i nya spännande tolkningar, som uppmanar till förny-ade diskussioner av ibland gamla problem som ansetts lösta.

I numrets första artikel tar arkeologen Gert

Magnusson och vegetationshistorikern Ulf Seger-ström upp ett både allmänt och specifikt problem.

Det allmänna kan lite hårddraget formuleras som: Hur gör man när en vetenskaplig tradition kom-mer fram till en bestämd tolkning av en fråga, medan en annan tradition kommer fram till en helt annan? Ska man strida, vässa sina respektive argument och hävda sitt eget tolkningsföreträde? Eller ska man utan att göra avkall på sin egen pro-fession och prestigelöst samarbeta under ständiga diskussioner för att kanske tillsammans kunna ta ett steg tillbaka och hitta en möjlig ny lösning som för två steg framåt?

Den specifika frågan för författarna är när man kan säga att människan blir bofast i södra Norrlands skogsbygder. Svårigheten ligger i att de vegetationshistoriska indikatorerna ger en långt ti-digare tidpunkt än de arkeologiska. Den tentativa lösning som artikeln för fram för de oförenliga da-teringarna är följande. I denna geografiska region fanns under lång tid flera grupper, som utnyttjade landskapets resurser på olika vis. Kanske inte sam-tidigt, utan mer växelvis. Dessa grupper och bo-sättningar har avsatt spår i pollenanalyserna, men få eller inga arkeologiska belägg − åtminstone inte ännu. Frågan om ”kolonisation” är därför felställd, människor har alltid rört sig i området sedan det blev isfritt och utnyttjat landskapets resurser för sin överlevnad. Artikeln är ett viktigt resultat från en lång diskussion inom Ängersjöprojektet, men också en startpunkt för en ny diskussion, med nya frågor.

Till utnyttjandet av utmarksresurser anknyter också arkeologen Anna Sundbergs artikel ”Jakt-ristningarna på Öjungsvallen”. Den publicerar ett mycket ovanligt och omfattande bildmaterial, väggristningar i en lada på en fäbodvall i Ängersjö. Ristningarna har utförts under flera sekel, ladan är uppförd av virke som fällts i mitten av 1600-talet, Men tolkningen av såväl ristningarna i sig som deras funktion är inte helt självklar. Sundberg tar upp flera möjligheter. Många bilder föreställer djur och fåglar och kan troligen knytas till jakt, en viktig del av resursutnyttjandet i skogsbygden. Här tycks bildvärlden vara mycket manlig. Andra består av årtal och initialer, de senare represen-terar både män och kvinnor, och liknar det man kallat fäbodristningar. Ristningarna utmanar vår tolkningsförmåga och fantasi, och som i den förra artikeln kan och bör diskussionen föras vidare.

Ekonomihistorikern Maths Isacson, en annan av deltagarna i Ängersjöprojektet, beskriver i sin artikel ”Byalagen som utvecklingskraft” hur en by på efterkrigstidens norrländska landsbygd hante-rat en allt besvärligare försörjningssituation, med

Landskapets resurser

(3)

6

landskapets resurser bht 57/2009

minskade arbetstillfällen, stor utflyttning och en åldrande befolkning. Artikeln beskriver en lokal kultur med stark tradition av ett flexibelt och inno-vativt utnyttjande av befintliga och nyskapade re-surser. Man bildade en rad olika föreningar för att sköta och utveckla allehanda gemensamma upp-gifter. Genom att satsa på olika nya verksamheter som kulturarvsturism, bland annat ett skogsmu-seum, och genom att knyta kontakter med fors-karvärlden skapades både inkomster och arbets-tillfällen. En nackdel var att man knöt upp sig till stora fasta anläggningar, som till exempel fotbolls-planen, tvättstugan, Folkets hus och skogsmuseet. Svårigheten att upprätthålla och sköta dessa upp-gifter ökade så småningom när människan och hennes arbetskraft blev en allt knappare resurs. Den framtida utvecklingen av byns satsningar ter sig idag något oviss.

Resurser är och har alltid varit ändliga och kon-flikter om dem har ständigt uppstått mellan indi-vider och mellan grupper. Om en sådan konflikt handlar medeltidsarkeologen Mattias Karlssons artikel. År 1529 saboterade tolv bönder i det dan-ska Blekinge ärkesätets laxfiske i Mörrumsån. De släppte helt enkelt laxen fri att vandra vidare upp i ån, förbi de fasta fiskeanläggningarna. Reaktionen från överheten blev hård och bönderna hotades med böter och fredlöshet. Bönderna svarade med att inte infinna sig vid tinget.

Laxfisket i Mörrumsån var rikt redan på medel-tiden och såväl kronan, kyrkan och de bofasta bönderna gjorde anspråk på det. Källmaterialet tillåter inte någon entydig förklaring till den ak-tuella konflikten, men författaren diskuterar en rad omständigheter som på såväl lång som kort sikt kan förklara böndernas handling. Förändrade fiskemetoder kan helt ha stängt av möjligheterna för laxen att vandra förbi anläggningarna. Därmed förlorade bönderna uppströms hela resursen. Det-ta kan ha utlöst aktionen. Men troligen har även ett uppdämt politiskt missnöje bland bönderna spelat roll. Skattepålagor och oroligheterna i sam-band med det så kallade Sören Norbys uppror åren innan, hade fört bönderna på kollisionskurs med centralmakten. Full klarhet om alla omstän-digheter går inte att nå.

Om Ängersjös och Mörrumsåns landskap låg i sina rikens relativa periferier, var Visingsö under tidig medeltid ett mycket centralt område. Kultur-geografen Ådel Vestbö-Franzén, som deltar i ett forskningsprojekt som studerar ön under medeltid och Vasatid, diskuterar i sin artikel en av de stora samhällsförändringarna under medeltiden − hur ett tidigare storgårdssystem med ofri arbetskraft ersattes av ett godssystem med landbodrift, en förändring vi kan se i stora delar av Västeuropa. Med hjälp av uppgifter från äldre kartor och andra skriftliga källor försöker författaren rekonstruera ett äldre odlingslandskap på Visingsö. Hennes re-sultat visar att en sådan så kallad retrogressiv kart-analys är fruktbar, även om hennes resultat än så länge är tentativa. Hon menar att Visingsö haft en mycket mer komplicerad odlings- och bebyggelse-historia än man tidigare antagit. Förändringen till ett landbosystem, införandet av tvåsäde och sam-manförandet av bebyggelsen till radbyar skedde troligen under 1200-talet, medan uppodlingen av betesmark till ny åkermark tog betydligt längre tid. Bebyggelseförändringarna var också omfattande under lång tid. Författaren menar att landskapet på Visingsö under tidig medeltid var starkt präglat av kungamaktens närvaro och behov, medan ön senare dominerades av frälset och kyrkan.

I numrets sista artikel redogör Ulrika

Berg-ström och Mia Geijer för den nyligen publicerade Kulturfastighetsutredningen. Båda är verksamma

inom kulturarvssektorn. Utredningen föreslår att staten endast ska äga och förvalta vissa kulturhis-toriskt intressanta fastigheter, efter ett aktivt urval, och artikelförfattarna diskuterar bland annat svå-righeterna med att göra sådana urval och konse-kvenserna av dem.

Vi har alltså i detta nummer en rad spännande artiklar som alla slutar i relativt öppna forsknings- och tolkningsfrågor, och önskar alla välkomna till fortsatt diskussion.

Åsa Ahrland & Bo Persson

References

Related documents

Efter det tidiga 1900-talet revs inte längre några gamla kyrkor i Dalsland och de få nybyggena var inte sockenkyrkor i egentlig mening utan kapell som byggdes på platser där

Endast i Vika, Torsång och Stora Tuna är det möjligt att uppleva senmedeltidens byggnad och kyrkorum i huvudsak orörda (tab. Både där och i de senare förändrade kyrkorna finner

ter på KB, Stockholm. En del kyrkor saknas, framför allt i landskapets nordöstra del. Konceptteckningarna anger kyrkornas mått. På inventeringsresorna biträddes Hadorph av

hus med torn vid ena gaveln och en tre- eller femsidig, smalare, utskjutande byggnadsdel för kor och eventuellt sakristia vid den andra. De få kyrkor som inte har korutbyggnad har

Till dessa hörde Backaryd, där man redan i slutet av 1780-talet hade behov av en ny och större byggnad (fig. 31) efter den slutliga utbrytningen ur Ronneby församling. Även

Grannförsamlingarna Högby och Källa på norra Öland hade till skillnad från huvuddelen av öns församlingar 1860 ännu inte ersatt sina kyrkor med nya.. I de intilliggande

Genom det i anslutning till kyrkobygget uppförda åttkantiga gravkoret i vinkeln mellan den södra korsarmen och korpartiet representerar kyrkan även det för tiden aktuella och ökande

Arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för fragmentering och hydrologisk störning.. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av