• No results found

Klara fakta om klimatförändringen

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Klara fakta om klimatförändringen"

Copied!
31
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

KLARA FAKTA OM

KLIMAT

(2)

GRAFISK FORM: IdéoLuck AB, #20221

TRYCK: Danagårds Grafiska, Ödeshög, 2002 UPPLAGA: 2000 ex

ISBN: 091-620-8078-4

Översatt och redigerad från IPCC Climate Change 2001,

Synthesis Report: Maria Kvarnbäck

BESTÄLLNINGSADRESS:

Naturvårdsverket Kundtjänst, 106 48 Stockholm Tel: 08-698 10 00, Fax: 08-698 15 15

(3)

1

Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, är FN:s expertpanel i

klimatfrågor. IPCC består av flera hundra forskare från olika discipliner världen

över och har uppgiften att regelbundet analysera och utvärdera forskning om

klimatsystemet. De ska också beskriva effekterna av en klimatförändring samt

belysa möjligheter till anpassning och möjliga åtgärder. Analyserna är avsedda

att fungera som opartiska underlag för beslut.

I sin tredje utvärderingsrapport år 2001 beskriver forskarna åter

kunskaps-läget vad gäller jordens klimatsystem och hur det påverkas av människans

aktiviteter. Rapporten beskriver också olika samhällssektorers sårbarhet inför

ett varmare klimat, hur ekosystem påverkas liksom påverkan på människans

hälsa. Här diskuteras också olika åtgärder för att begränsa en

klimatförändring, bland annat genom utsläppsminskningar och utnyttjande av

skog och mark som kolsänkor. Trots att osäkerheter fortfarande finns är

klimatpanelens budskap tydligt; det råder inte längre något tvivel om att vi

människor verkligen bidrar till en uppvärmning av jordens klimat.

Utvärderingen presenterades i oktober år 2001 och bedöms ha varit ett

viktigt underlag för internationella förhandlingar inom Klimatkonventionens

ram. I Marrakech togs hösten 2001 beslut om gemensamma regler för

utsläppsminskningar inom det så kallade Kyotoprotokollet.

Denna skrift är ett sammandrag av IPCC:s tredje utvärderingsrapport.

Texten har granskats av svenska experter inom klimatforskning och metrologi.

IPCC:S TREDJE

(4)
(5)

3

INNEHÅLL

IPCC:s tredje utvärderingsrapport 1

BILDEN AV EN VARMARE VÄRLD 4

EN FRÅGA OM HÅLLBAR UTVECKLING 5

IPCC:s viktigaste slutsatser 6

DEL 1: Människans påverkan på jordens klimat 10

Ett klimat i förändring 11

Halten av växthusgaser i atmosfären ökar 13

Människan bidrar 13

Temperaturen ökar och havsytan stiger 15

Torra områden kan bli torrare 16

Framtida utsläpp 16

El Niño allt vanligare? 18

Isar smälter 18

DEL 2: Samhällets sårbarhet inför klimatförändringar 19

Hastigheten har betydelse 20

U-länder mer känsliga än i-länder 20

Ökad risk för vattenbrist 20

Jordbrukets produktivitet förändras 20

Växt- och djurliv påverkas 21

Kustområden drabbas dubbelt 21

Effekter på människans hälsa 22

DEL 3: Åtgärder för att begränsa effekterna 23

Kraftiga utsläppsbegränsningar krävs 24

Viktiga tekniska framsteg har gjorts 25

Vissa åtgärder kan genomföras med ren vinst 25

Teknikutveckling kan minska utsläppen 26

Åtgärder och styrmedel krävs 26

INTERNATIONELLT SAMARBETE 28

(6)

4

BILDEN AV EN VARMARE VÄRLD

Den vetenskapliga enigheten om att människan verkligen påverkar klimatet har aldrig varit större. Enligt forskarpanelen IPCC kan den ökning av jordens medeltemperatur som observerats de senaste 50 åren, enbart förklaras om människans utsläpp av växthusgaser tas med i beräkningarna.

Utsläppen av växthusgaser känner inga gränser. Människans användning av fossila bränslen i indu-strin och för transporter, i elproduktion och för upp-värmning ger utsläpp som förstärker växthus-effekten. En växthuseffekt som ökar temperaturen på jorden med förändringar i jordens klimat som följd. En växthuseffekt som inom en snar framtid kan ge oss nordeuropéer allt fler och kraftigare regn-oväder och som hotar redan torra regioner med än värre torka och sjukdomsspridning.

En förändring av jordens klimat bedöms ge po-sitiva effekter i vissa regioner som större skördar inom jord- och skogsbruket. Men de positiva effekterna klingar av och ersätts av negativa ju kraf-tigare en klimatförändring blir och ju haskraf-tigare den inträffar.

En framtida temperaturökning tycks oundvik-lig. Men fortfarande kan vi själva påverka hur stor den blir och hur snabbt temperaturen tillåts att öka. De goda nyheterna i IPCC:s tredje rapport är att ökningen av jordens medeltemperatur kan begrän-sas till 1,5 grader under 2000-talet – förutsatt att åtgärder vidtas.

Utsläppen av växthusgaser kan minska betyd-ligt med hjälp av det omfattande uppbåd av energi-effektiv teknik och skötselmetoder som idag exis-terar för energiförsörjning och energianvändning liksom inom jord- och skogsbruket. En stor del av tekniken och metoderna kan dessutom tas i bruk till en liten eller ingen kostnad för samhället. En sådan utveckling förutsätter dock riktlinjer och be-slut för att överbrygga de hinder som finns innan denna teknik kan göra sig gällande på marknaden. Den kräver också mer forskning och överföring av teknik och kunskap till utvecklingsländer.

Klimatforskarna varnar för en utveckling där åt-gärder för att begränsa klimatpåverkan skjuts på framtiden. Färden mot en varmare värld har redan inletts, flera av de förändringar i temperatur och na-turmiljö som inträffat den senaste tiden kan sättas i samband med en klimatförändring där människan bidrar. Snötäcket och havsisens utbredning i Arktis minskar, temperaturen på land och i haven har ökat under 1900-talet samtidigt som havsytan har stigit 10 - 20 centimeter.

Anpassning till ett förändrat klimat är idag en nödvändig strategi på alla samhällsnivåer och bör enligt IPCC komplettera ansträngningarna för att åtgärda orsakerna till klimatförändringen. Hur framtidens klimat gestaltar sig kan vi själva påverka. Den väg som väljs för samhällets fortsatta utveck-ling avgör möjligheterna att begränsa effekten av vår egen inverkan på jordens klimatsystem.

(7)

5

EN FRÅGA OM HÅLLBAR UTVECKLING

En av människan orsakad klimatförändring får inte ses enbart som en miljöfråga. En klimatförändring handlar istället om själva förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling. Den hotar helt enkelt möjligheten att tillgodose mänskliga bas-behov som tillräckligt med mat, rent vatten, en frisk naturmiljö, möjligheter till försörjning och säkert boende i stora delar av världen.

Vi vet idag inte exakt vad en klimatförändring kan innebära. Och inget tyder på att vi får säkrare svar den närmaste tiden. Men riskerna består, klimatförändringarna kan ge stora och negativa konsekvenser för jordbruk, samhällsbyggande, ekonomi och ekosystem. Försiktighetsprincipen gäller, åtgärder för en begränsad klimatpåverkan är en process som måste drivas framåt i avsaknad av fullständiga vetenskapliga bevis.

IPCC:s ordförande 2001 Robert T Watson pre-senterar den framtida utmaningen för världens be-slutsfattare i tre punkter:

Den risk människans inverkan på klimatsystemet utgör måste hanteras, trots att det fortfarande finns vetenskapliga osäkerheter.

Beslutsfattare bör inse att vetenskapliga osäker-heter kan slå åt olika håll, forskarna kan både under- och övervärdera människans inverkan på jordens klimat. De måste också inse att klimat-relaterade förändringar i naturmiljön och på sam-hälleliga system inte kan återkallas varken snabbt eller enkelt.

De beslut som tas under de närmaste åren sätter gränser för de åtgärder som kan väljas i framtiden. Detta eftersom snabba utsläpps-ökningar den närmaste tiden förutsätter än kraf-tigare utsläppsminskningar i framtiden för att nå uppsatta mål för koncentration av växthusgaser i atmosfären.

Förebyggande åtgärder för att begränsa effekterna av en av människan orsakad klimatförändring måste övervägas.

Beslutsfattare har att ta ställning till åtgärder för att minska utsläppen liksom åtgärder för att

un-derlätta anpassning så att sårbara ekosystems för-måga till återhämtning förstärks.

En fördröjning av åtgärder riskerar att lämna länder och världssamfundet dåligt förberedda in-för allvarliga in-förändringar i klimatet. Uteblivna eller otillräckliga åtgärder ökar också sannolik-heten för oåterkalleliga och mycket kostsamma effekter av en klimatförändring. Åtgärder som kan motiveras av andra skäl idag och som samtidigt gör samhället mer flexibelt inför en framtida kli-matförändring, kan övervägas i första hand.

Förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling kan äventyras.

Utan åtgärder för att begränsa de ökande utsläp-pen av växthusgaser bedöms jordens klimat för-ändras med en hittills oöverträffad hastighet. Konsekvenserna för samhället kan bli mycket all-varliga och helt underminera förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling.

(8)

6

IPCC:S VIKTIGASTE

SLUTSATSER

I sin tredje utvärderingsrapport slår IPCC bland annat fast att:

1. Jordens klimat har förändrats sedan 1900-talets början. En del av förändringen kan enbart förklaras av människans inverkan.

• Jorden har värmts upp 0,6 grader (± 0,2 grader) sedan 1860. De två senaste decennierna har varit de varmaste under 1900-talet.

• Den temperaturökning som inträffat på norra halvklotet under de senaste 100 åren (1900-talet) är sannolikt större än för något annat 100-års intervall de senaste 1 000 åren. • Nederbördsmönstren har förändrats, bland annat har antalet tillfällen med kraftig

neder-börd ökat i vissa regioner.

• Havsytan har höjts 10-20 centimeter sedan 1900-talets början. De flesta glaciärer utanför polarområdena drar sig tillbaka. Havsisens utbredning i Arktis har successivt minskat se-dan 1950.

• Merparten av den uppvärmning som skett under de senaste 50 åren har sitt ursprung i människans aktiviteter.

2. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären, jordens medeltemperatur, nederbörden liksom nivån på havsytan bedöms öka under 2000-talet på grund av människans inverkan.

• Alla IPCC:s scenarier över den framtida samhällsutvecklingen visar att koncentrationen av koldioxid i atmosfären kommer att öka avsevärt under 2000-talet. Beroende på vilka åtgärder som genomförs kommer halten av koldioxid i atmosfären sannolikt att vara mel-lan 50 och 160 procent högre mot slutet av 2000-talet jämfört med idag.

• Klimatmodeller indikerar att jordens medeltemperatur kommer att öka med 1,4 till 5,8

grader mellan 1990 och 2100. Spannet beror mest på olika antaganden om

samhällsut-vecklingen och mindre på osäkerheter i klimatmodellerna. Temperaturökningen bedöms bli större över land än över havsområden.

• Medelnederbörden bedöms öka, lokalt kan dock både minskade och ökade nederbörds-mängder förekomma. Kraftiga regnoväder bedöms bli fler över många landområden.

(9)

7

• Havsytan bedöms stiga med mellan 9 och 88 centimeter mellan 1990 och 2100. Spännvid-den i intervallet beror främst på olika antaganSpännvid-den om samhällsutvecklingen.

• Antalet extrema väderfenomen som värmeböljor, kraftiga regnoväder, översvämningar, torr-perioder och bränder bedöms öka.

3. Biologiska system har redan påverkats, särskilt av de temperaturökningar som skett regionalt.

• Växtsäsongen på norra halvklotet har förlängts med mellan en och fyra dagar per decen-nium de senaste 40 åren.

• Fåglars flyttmönster har förändrats och de lägger idag sina ägg tidigare på året.

• Utbredningsgränser för plantor, insekter och djur har förskjutits mot polerna och upp på högre höjder.

4. De förutspådda klimatförändringarna kommer att innebära både positiva och negativa effekter för vattenresurser, jordbruk, naturliga ekosystem och hälsa. Ju större klimatförändringen blir, desto mer dominerar de negativa effekterna.

• Samhällets sårbarhet inför en klimatförändring avgörs av dess omfattning och med vilken hastighet förändringen inträffar. Det gäller jordbruk, skogsbruk, fiskenäring, vatten-resurser, samhällsbyggande, ekosystem på land och i vatten liksom människans hälsa.

1. Förväntad temperaturökning under 2000-talet jämfört med förändringar i temperatur de senaste 1 000 åren.

Den förväntade temperaturökningen under 2000-talet saknar motsvarighet under de senaste 1 000 åren i planeten jordens historia. Uppgifter om temperatur från år 1000 till 1861 gäller Norra halvklotet och kommer bland annat från studier av trädårsringar, koraller, iskärnor och historiska data. 1861–2000 anger uppmätt temperatur.

Temperaturangivelser från år 2000 till 2100 visar utfall från IPCC:s olika scenarier för temperaturökning, se sid.17.

-1,0 -0,5 0,0 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0 6,5

Norra halvklotet Globalt

1000 1100 1200 1300 1400 1500 1600 1700 1800 1900 2000 2100 År Temperaturavvikelser ( °C) fr å n medel-temperatur1961-1990 A1B A1T A1F1 A2 B1 B2 IS92a IPCC Scenarier

(10)

8

• En klimatförändring kan ge positiva effekter i vissa regioner och inom vissa sektorer. Vid en mindre temperaturökning väntas jordbrukets produktion öka i områden på medelhöga och höga breddgrader. IPCC pekar dock på att merparten av effekterna av den klimatförändring som förutspås är negativa. Särskilt allvarliga är effekterna av en ökad förekomst av extrema väderfenomen som kraftiga regnoväder, flodvågor och cykloner.

• Tiotals miljoner människor utsätts för en kraftigt ökad risk för översvämning på grund av kraftig nederbörd och höjning av havsytan.

• Vattentillgången kan minska i många regioner där vattenbrist redan råder, särskilt i tropikernas randområden. Till exempel bedöms hela medelhavsområdet bli betydligt torrare.

• Produktionen inom jordbruket minskar vid nästan varje temperaturökning i de flesta områden i tropikerna och dess randområden.

• Dödligheten på grund av hetta bedöms öka. Ett betydligt större antal människor kommer att exponeras för sjukdomar som malaria, dengue-feber och kolera.

• Vissa naturliga ekosystem kan utsättas för betydande och oåterkallelig skada. Hit hör glaciärer, korallrev och atoller, mangroveskogar liksom ekosystem i polar- och alpina områden. • Risken för utrotning av vissa särskilt känsliga arter samt förlust av biologisk mångfald ökar. • Anpassning till ett varmare klimat med nya förutsättningar för en rad sektorer är en

nödvän-dig strategi och bör komplettera åtgärder för att begränsa en klimatförändring.

• Utvecklingsländer och deras fattiga befolkning är mest utsatta eftersom de saknar finansiella, tekniska och institutionella resurser för att anpassa sig.

5. Det finns både tekniska lösningar för att minska utsläppen av växthusgaser liksom möjligheter att hålla kostnaderna för åtgärder nere. Men hinder för att utveckla och använda klimatriktig teknik måste övervinnas.

• Stabilisering av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären kommer att kräva utsläpps-begränsningar i alla regioner.

• Minskade utsläpp av växthusgaser kräver nya metoder för att utvinna energi, nya bränslen för transporter och ny förbränningsteknik i motorer. Dessutom krävs satsningar på effektiviserad energianvändning.

• Betydande tekniska framsteg har gjorts de senaste fem åren, och det snabbare än väntat. Exempel är utveckling av vindturbiner, hybridbilar, bränslecellsteknologi och teknik för underjordisk lagring av koldioxid.

Kraftfulla och avancerade datorer hjälper forskarna att förstå hur klimatsystemet fungerar. I dator-modeller beskrivs det komplicerade sambandet mellan atmosfär, land och ekosystem. Här kan havsströmmar och vindars beteende förklaras och förändringar i havsisens avsmältning studeras. Datormodeller kan också förklara hur och var vat-tenånga och moln bildas, var och när regn och snö faller och hur kontinenternas snötäcke varie-rar med årstiderna.

Datorsimuleringar kan också visa hur klimatet kan förändras när mängden växthusgaser ökar i atmos-fären. Vid bedömningen av det framtida klimatet tar modellerna med en rad faktorer utöver växt-husgaserna i beräkningarna. Hit hör förekomsten av aerosoler (svavelpartiklar) i atmosfären, uttun-ningen av ozonlagret i atmosfärens lägre skikt (stratosfären) liksom samverkan med naturliga fe-nomen som vulkanisk aktivitet och variationer i sol-instrålning.

(11)

9

• Det finns åtgärder som kan genomföras med nettovinst. Att dessa möjligheter finns beror bland annat på:

– en i vissa fall dåligt fungerande marknad,

– sammanräkning med samtidiga vinster inom andra områden, till exempel förbättringar i regional och lokal luftkvalitet och,

– möjligheter till hälsomässiga förbättringar.

• Skog och jordbruksmark och andra landbaserade ekosystem utgör en betydande potential för lagring av koldioxid. Globalt sett kan dessa lagra upp till 200 giga ton kol under de kommande 50 åren. Det motsvarar ungefär hälften av det utsläpp av koldioxid världen beräknas generera fram till år 2050.

• Kostnaderna för att stabilisera halten av koldioxid i atmosfären ökar måttligt vid stabilisering på 550 ppm jämfört med 750 ppm. Kostnadsökningen vid en stabilisering på 450 ppm jämfört med 550 ppm blir däremot större, i huvudsak beroende på förtida avveckling av gjorda investeringar. • Kostnaderna för att implementera internationella krav på utsläppsminskningar varierar mellan olika regioner beroende på hur de så kallade Kyoto-mekanismerna utnyttjas och deras samspel med de åtgärder som vidtas inom respektive land.

(12)

10

IPCC:s tredje rapport är en omfattande utvärdering av forskningen om

klimat-förändringar. Tidigare presentationer av kunskapsläget (1990 och 1995) har

kompletterats på flera områden och IPCC uttalar sig nu betydligt tydligare än

tidigare om människans del i den uppvärmning som observerats.

Med hänsyn taget till både naturliga variationer i klimatet och förändringar

i solinstrålning konstaterar forskarna att människans utsläpp av växthusgaser

klart bidragit till den temperaturökning på 0,6 grader som uppmätts i jordens

medeltemperatur under 1900-talet.

IPCC:s senaste bedömning av framtida klimat och utsläpp bygger på nya

scenarier där effekterna av åtgärder fått en tyngre roll jämfört med tidigare.

Klimatpanelen räknar nu också med en kraftigare minskning av förekomsten

av aerosoler mot slutet av 2000-talet jämfört med tidigare beräkningar. Det är i

sin tur orsaken till att forskarna bedömer att temperaturökningen kan bli större

än vad som tidigare antagits. Enligt IPCC förväntas jordens medeltemperatur

öka med mellan 1,4 och 5,8 grader Celsius under 2000-talet.

MÄNNISKANS PÅVERKAN

PÅ JORDENS KLIMAT

(13)

11

Te mperaturavvikelser ( °C) fr å n medeltemperatur 1961-1990 1860 -0,8 -0,4 0,0 0,4 0,8 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000 År Uppmätt temperatur

Temperatur de senaste 140 åren

Globalt Te mperaturavvikelser ( °C) fr å n medeltemperatur 1961-1990 1000 1200 1400 1600 1800 2000 -1,0 -0,5 0,0 0,5 År Uppmätt temperatur (röd), data från årsringar i träd, koraller, iskärnor och historiska resultat (blå) Temperatur de senaste 1000 åren

Norra halvklotet

Ett klimat i förändring

Studier av iskärnor i Antarktis ismassor visar att jordens klimat har varit relativt stabilt de senaste 10 000 åren. Inte under något sekel under denna period har förändringarna i medeltemperaturen globalt sett varit större än en grad.

Mätningar av medeltemperaturen vid jordytan visar emellertid att jordens klimat nu blir varmare samtidigt som nederbördsmönstren förändras. Medeltemperaturen har ökat med 0,6 grader (± 0,2) under 1900-talet, landområden har värmts mer än haven. 1980 och 1990-talet var de varmaste decen-nierna under hela århundradet, de tolv varmaste åren på 100 år har alla inträffat sedan 1983.

Temperatu-ren vid jordytan har ökat mer under det senaste århundradet än under något annat århundrade de senaste 1 000 åren.

Dessutom visar mätningar att havsytan stiger och att glaciärer minskar i omfattning världen över. Utbredningen av Arktis havsis har minskat och under sommaren tunnas isen ut mer än tidigare.

Globalt sett faller en större del av all nederbörd i form av kraftiga oväder. Extrema väderfenomen blir allt vanligare i vissa delar av världen. Omfatt-ningen, frekvensen och styrkan av väderfenomenet El Niño har ökat sedan mitten av 1970-talet med allvarliga översvämningar och torrperioder i tropi-kerna och dess randområden som följd.

De senaste 100 åren (1900-talet) har varit de varm-aste 100-års intervallet på 1000 år. Figuren visar temperaturvariationer, heldragen kurva visar temperaturen utjämnad över tioårsintervall.

(14)

12

Människans aktiviteter

har förändrat atmos-färens samman-sättning. Sedan år 1750 har koncent-rationen av växthus-gaserna koldioxid, metan och dikväveoxid ökat kraftigt, vilket i sin tur påverkat temperaturen.

3. Atmosfärens sammansättning har förändrats sedan industrialismens början.

250 270 290 310 750 1000 1250 1500 1750 1000 1200 1400 1600 1800 2000 År Koncentration i atmosf ä ren Koncentration av dikväveoxid 260 280 300 320 340 360 Koncentration av koldioxid Koncentration av metan ppb ppm ppb

Aerosoler är små luftburna partiklar i atmosfären. De kan komma från naturliga källor som sand-stormar, bränder och vulkanutbrott. De kan också komma från människans förbränning av allt från skörderester till fossila bränslen och består oftast av svavel- eller kolpartiklar.

Aerosoler från vulkanutbrott kan spridas runt hela jorden och bli kvar i atmosfären i flera år. Aerosoler från mindre, lokala utsläpp försvinner oftast inom loppet av några dagar eller veckor.

Förekomsten av dessa partiklar är störst över indu-strialiserade regioner. När åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen minskar deras koncentration i atmosfären snabbt.

Att svavelutsläppen minskar har stor betydelse för framtida bedömningar av förändringar i tempe-ratur eftersom svavelutsläppen leder till bildning av aerosoler i atmosfären. Aerosoler har en kylande inverkan och därmed motsatt effekt på upp-värmningen vid jordytan.

(15)

13

Halten av växthusgaser

i atmosfären ökar

Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har ökat på grund av människans aktiviteter.

Ökningen beror främst på förbränning av fossila bränslen, kol, olja och gas, men också på avskogning och jordbrukets odlingsmetoder.

Sedan förindustriell tid (år 1750) har koncen-trationen av koldioxid i atmosfären ökat med 30 procent. Halten av metangas har dubblerats medan halten av dikväveoxid ökat med 15 procent. Hal-terna av dessa växthusgaser är nu högre i atmos-fären än vad de varit vid något tillfälle under de senaste 420 000 åren.

Parallellt med uppvärmningen har koncentra-tionen av så kallade aerosoler ökat i atmosfären, främst över norra halvklotet. Orsaken är svavel-utsläpp från förbränning av kol. Medan växthusga-ser tenderar att värma atmosfären har aerosolerna en kylande inverkan. Utsläppen av svavel har dock minskat under senare år.

Människan bidrar

Merparten av den uppvärmning som observerats de senaste 50 åren beror enligt IPCC på att männis-kan sedan industrialismens början tillfört atmos-fären stora mängder växthusgaser.

Resultat från datorsimuleringar visar att upp-värmningen av jordens medeltemperatur enbart kan förklaras om människans utsläpp av växthusgaser tas med i beräkningarna. Naturlig påverkan på klimat-systemet som förändringar i solinstrålning och vul-kanisk aktivitet, kan inte förklara den uppmätta temperaturökningen sedan 1950.

Men omvänt kan inte människans utsläpp av växthusgaser och aerosolernas inverkan på klimat-systemet ensamt förklara den uppmätta föränd-ringen i jordens medeltemperatur. Resultaten visar snarare att människan har förstärkt en pågående, naturlig uppvärmning av klimatet.

Jordens klimatsystem styrs av många olika faktorer. Till de viktigaste hör solens strålning som värmer jorden samt jordens förmåga att hålla kvar och om-fördela värmen över olika områden. Atmosfärens naturliga växthusgaser fångar upp den strålning som reflekteras från jordytan och sänder en del av den tillbaka mot jorden.

Genom användning av naturresurser bidrar män-niskan nu till att koncentrationen av växthusgaser ökar i atmosfären. Mer värme hålls kvar vid jordytan med stigande temperatur som följd. Växthuseffekten förstärks.

Förbränning av fossila bränslen (kol olja och gas) frigör koldioxid och är den största källan till utsläpp av växthusgaser från mänsklig verksamhet. Utsläp-pen kommer bland annat från uppvärmning, trans-porter och tillverkning inom industrin.

Avskogning bidrar till ökningen av koldioxid i at-mosfären eftersom skog som avverkats inte längre kan binda koldioxid. Från jordbruket frigörs dii-kväveoxid (lustgas) och metan, också de kraftfulla gaser som förstärker växthuseffekten när deras kon-centration i atmosfären ökar.

Klimatsystemet är komplicerat och kan reagera på störningar på många olika sätt. Vissa reaktioner kan påskynda en uppvärmning, andra kan dämpa den. Till de faktorer som forskarna särskilt studerar hör:

Vattenånga: När temperaturen stiger kan luften innehålla mer vattenånga. Vattenånga är en kraftfull växthusgas, stora mängder vattenånga i luften för-stärker därför en uppvärmning.

Moln: Moln kyler jordytan genom att reflektera solstrålning tillbaka ut i rymden. Men moln kan också fungera som ett täcke som värmer jordytan. Idag be-döms molnens kylande och värmande verkan i prin-cip ta ut varann.

Is och snö: Den vita isen och snön reflekterar sol-ljus och håller jorden sval. Men när klimatet värms upp ökar avsmältningen. Mark och vatten blottas och absorberar istället solstrålningen. Uppvärmningen förstärks.

Långsiktiga och storskaliga störningar i klimat-systemet kommer sannolikt att samverka med natur-liga variationer i klimatet. Något som över olika tids-perioder både kan förvärra och lindra effekterna av en klimatförändring.

(16)

14

Resultat från datorsimuleringar visar

att uppvärmningen av jordens medel-temperatur enbart kan förklaras om människans utsläpp av växthusgaser tas med i beräkningarna. Naturlig påverkan på klimatsystemet som förändringar i solinstrålning och vulkanisk aktivitet förmår inte ensamt förklara den uppmätta temperaturökningen sedan 1950 (a). Simulering av människans påverkan ger en rimlig förklaring till temperatur-ökningen (b), men bäst överensstämmer modellresultaten med uppmätt medel-temperatur när både människans påverkan och naturliga klimatfaktorer räknas med (c).

4. Merparten av den uppvärmning som skett de senaste 50 åren beror på människan.

1,0 0,5 -0,5 0,0 -1,0 1850 1900 1950 År Modellresultat Upmätt temperatur 2000 Te mperaturavvikelser ( °C)

a) Naturliga klimatfaktorer (vulkanisk aktivitet, solstrålning)

1,0 0,5 -0,5 0,0 -1,0 1850 1900 1950 År Modellresultat Uppmätt temperatur 2000 Temperaturavvikelser ( °C) b) Antropogen påverkan

(människans utsläpp av växthusgaser och aerosolers inverkan)

1,0 0,5 -0,5 0,0 -1,0 1850 1900 1950 År Modellresultat Upmätt temperatur 2000 Temperaturavvikelser ( °C)

(17)

15

Temperaturen ökar

och havsytan stiger

Mellan år 1990 och 2100 bedöms medeltemperatu-ren vid jordytan öka med mellan 1,4 och 5,8 grader. Spannet är högre än vad IPCC tidigare angivit bland annat på grund av bedömningen av de allt lägre utsläppen av svaveldioxid och därmed mins-kad förekomst av kylande aerosoler i atmosfären.

Den förväntade temperaturökningen är på många sätt unik. Den är inte bara två till tio gånger högre än den genomsnittliga förändringen under de senaste 100 åren (0,6 grader), den är också unik jämfört med temperaturförändringar de senaste 1 000 åren.

Dessutom bedöms den nu angivna temperatur-ökningen ske med en betydligt högre hastighet än de förändringar i medeltemperatur som inträffat under de senaste 10 000 åren.

Som en följd av temperaturökningen förväntas havsytan stiga med mellan 9 och 88 centimeter till år 2100. Orsaken är främst det varmare vattnets större volym och ökad tillrinning i form av avsmält-ning av glaciäris.

Eftersom havsvattnet värms upp långsamt för-dröjs havsytans stigning i förhållande till den globala uppvärmningen. Därför kommer havets yta fortsätta att stiga långt efter det att klimatet har stabiliserats.

5. Ökad halt växthusgaser i atmosfären ger ökad temperatur och stigande havsyta.

Medeltemperaturen bedöms öka och havsytan stiga som en följd av ökande halter av växthusgaser i atmosfären. Färgspannet i respektive figur visar osäkerhet för respektive scenario.

2000 2020 2040 0 1 2 3 4 5 6 2060 2080 2100 Te mperaturf ö ndring ( °C) Förändring i temperatur År A1B A1T A1F1 A2 B1 B2 IS92a IPCC Scenarier 2000 2020 2040 0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 2060 2080 2100

Havsytans stigning (meter)

Havsytans stigning År A1B A1T A1F1 A2 B1 B2 IPCC Scenarier

(18)

16

Torra områden kan bli torrare

Klimatmodellerna anger att avdunstningen från jordens yta ökar när klimatet blir varmare. På grund av minskad nederbörd och ökad avdunst-ning bedöms många redan torra regioner bli än torrare. Främst gäller detta tropikernas rand-områden, medelnederbörden beräknas minska allmänt i subtropikerna i breda bälten runt 25°N (dock ej över Ostasien) och 25°S.

Nederbördsmönstren förändras och regnrika perioder kan i framtiden uppträda under andra årstider än i dagsläget. Även de områden som får mer nederbörd kan påverkas i motsatt riktning genom minskad ytavrinning och minskad fuktig-het i jorden på grund av den ökande avdunst-ningen.

Medelnederbörden beräknas öka allmänt i tro-piska områden runt ekvatorn, i synnerhet över tropiska havsområden och över land i delar av norra Afrika samt Sydasien. Ökningar beräknas också för mellanhöga och höga breddgrader från 45°N till Nordpolen och från 45°S till Sydpolen. Det inkluderar norra Europa och Skandinavien samt motsvarande regioner på södra halvklotet.

Framtida utsläpp

IPCC betonar att framtida utsläpp av växthusgaser liksom förekomsten av aerosoler i atmosfären be-stäms av hur samhället utvecklas. Utsläppen påverkas av ekonomisk tillväxt, grad av utveckling och i vilken utsträckning ny teknik görs tillgänglig på markna-den. De påverkas också av befolkningstillväxt liksom av framväxten av ett regelverk för kontroll och styr-ning av utsläppen världen över.

Alla IPCC:s scenarier för framtida utsläpp visar att koncentrationen av främst koldioxid i atmosfären, kommer att öka kraftigt under 2000-talet. Utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och avskogning i tropiska områden förväntas till exem-pel år 2100 ligga på mellan 5 och 35 giga ton kol per år jämfört med det genomsnittliga utsläppen under 1990-talet på cirka 7,5 giga ton kol per år.

Dessa utsläpp skulle betyda att koncentrationen av koldioxid i atmosfären skulle öka från dagens nivå på ungefär 370 ppm till mellan 540 och 970 ppm år 2100. Om osäkerheter i form av förändringar i sänkornas betydelse och storlek tas med bedöms kon-centrationen av koldioxid i atmosfären år 2100 i stället kunna ligga på mellan 490 och 1 260 ppm.

6. Landområden värms mer än haven. Störst blir temperaturökningen på höga breddgrader.

Ekvatorn 30 N 60 N 30 S 60 S 180 120 W 60 W 0 60 E 120 E 180 1 Grader 2 3 4 5 6 8 10

Uppvärmningen sker inte jämnt fördelad över jorden utan skiljer sig mellan regioner. Områden på höga breddgrader förväntas värmas betydligt mer än det globala genomsnittet. Landområden bedöms värmas mer än haven. Figuren visar modellering enligt IPCC:s A2 scenario, möjlig förändring i årlig medeltemperatur år 2071-2100 jämfört med 1961-1990. Källa: SRES (Special Report on Emission Scenarios IPCC 2000).

(19)

17

En viktig utgångspunkt i IPCC:s arbete är scenarier över hur utsläpp av växthusgaser och aerosol-bildande ämnen, speciellt svavel, kommer att ut-vecklas med tiden. I särskilda utsläppsscenarier beskrivs möjliga utvecklingar av utsläpp av växt-husgaser och svavel. Scenarierna skiljer sig åt be-roende på vilka antaganden som görs om utveck-lingen, bland annat vad gäller ekonomisk tillväxt och befolkningsutveckling.

Fyra huvudscenarier förekommer, ett av de fyra har delats i tre olika tekniska utvecklingar (A1FI, A1T, A1B). Världens befolkning ökar i samtliga scenarier samtidigt som BNP ökar och inkomst-skillnaderna minskar. Däremot varierar anta-gandena om hur energisystem och markanvänd-ning utvecklas. I vissa scenarier minskar kol-dioxidutsläppen till år 2100 jämfört med år 1990. I andra scenarier har de sexfaldigats.

De olika scenarierna anses alla vara möjliga men inget ses som mer troligt än de andra. Inga anta-ganden om utsläppsbegränsningar (typ Kyoto-protokollet) finns inlagda.

A1 Liten befolkningstillväxt, snabb ekonomisk tillväxt, införande av ny teknik och förnybara bränslen. Globala lösningar eftersträvas. Hur alternativa utvecklingar vad gäller bränslen slår visas i tre underscenarier:

A1FI Stor kol- & oljeanvändning.

A1T Stor användning av icke fossila, förnybara bränslen som biobränsle, sol-, och vindkraft (dessa skulle täcka 85 procent av energiproduktionen år 2100).

A1B Förnybara bränslen används i samma utsträckning som kol och olja.

A2 Stor befolkningstillväxt, långsam ekonomisk tillväxt och svag teknikutveckling. En hete-rogen värld med stora skillnader i regional utveckling.

B1 Liten befolkningstillväxt (lika A1). En om-fattande förändringstrend i den globala eko-nomin mot mer service, IT och effektivare resursanvändning. Globala lösningar liksom hållbar utveckling eftersträvas. Klyftorna i världen minskar.

B2 Medelstor befolkningstillväxt. Utvecklingen sker med sikte på hållbarhet, dock med stort inslag av lokala lösningar i stället för globala lösningar.

IS92a Medelbedömning för befolkningstillväxt etc

vilket ger medelstor utsläppsutveckling.

Olika framtida världar

2000 2020 2040 5 10 15 20 25 2060 2080 2100 Gt kol/ å r Utsläpp av koldioxid År A1B A1T A1F1 A2 B1 B2 IS92a IPCC Scenarier ppm Koncentration av koldioxid 2000 2020 2040 300 400 500 600 700 800 900 1000 1100 1200 1300 2060 2080 2100 År A1B A1T A1F1 A2 B1 B2 IS92a IPCC Scenarier Miljoner ton Utsläpp av svaveldioxid 2000 2020 2040 50 100 150 2060 2080 2100 År A1B A1T A1F1 A2 B1 B2 IS92a IPCC Scenarier

(20)

18

Isar smälter

Snötäcket och havsis på norra halvklotet minskar i omfattning och väntas i framtiden minska ytterligare. De flesta glaciärer utanför polerna drar sig tillbaka. Havsisens utbredning i Arktis har successivt minskat sedan 1950.

Antarktis ismassor kommer sannolikt att öka un-der de närmaste hundra åren på grund av ökad neun-der- neder-börd. Vid fortsatt uppvärmning kan dock Antarktis isar istället minska avsevärt i omfång. En sådan av-smältning skulle bidra till den förväntade ökningen av havsytan med flera meter under de närmaste 10 000 åren.

I motsats till Antarktis ismassor kommer Grön-landsisen att minska i omfång de närmaste hundra åren. Avsmältningen väntas bidra till den stigande havsytan med några centimeter. Klimatmodeller indikerar att en lokal uppvärmning högre än tre grader skulle innebära en fullständig nedsmältning av Grönlandsisen om den pågår tusentals år.

7. Förekomst och omfattning av väderfenomenet El Niño 1870-1999.

Väderfenomenet El Niño har blivit både vanligare och kraftigare sedan 1970. Figuren visar förändringar i ytvattentemperatur relativt medelvärdet för perioden 1961–1990.

Också klimatfenomenet La Niña har visat ökad intensitet under perioden. La Niña för-knippas med kyligare vatten än normalt, fenomenet uppträder i Stilla Havet vid ekvatorn. Källa: Raynor et al. 2000, Kaplan et al. 1998, Smith et al. 1998

El Niño allt vanligare?

Klimatfenomenet är en periodisk uppvärmning av ytvattnet i de östra delarna av Stilla Havet. Ett regionalt fenomen som dock har effekter på klimatet i stora delar av världen.

Vanligen leder El Niño till att molnsystemen för-skjuts österut, något som leder till torka i Indonesien och Australien. Centrala Stilla Havet drabbas av kraf-tiga regn och orkaner vilket normalt är sällsynt där. Även Ecuador och Peru, som normalt har ökenliknande klimat, får kraftiga regn som orsakar översvämningar och erosion av det annars torra landskapet. El Niño återkommer i regel vart fjärde till sjunde år och varar cirka 12 till 17 månader.

El Niño har blivit både vanligare, mer ihållande och kraftigare sedan 1970-talet. Klimatmodeller indikerar en framtida förstärkning av El Niño, något som skulle medföra både fler torrperioder och översvämningar i tropiska områden. Osäkerheterna vad gäller väder-fenomenets framtida beteende är dock stora.

T emperaturavvikelse ( °C) 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000 3 2 1 0 -1 -2 La Niña El Niño År

(21)

19

Frågan är inte om klimatet kommer att förändras på grund av människans

aktiviteter, utan snarare hur mycket, var och när. Enligt IPCC står vi inför en

oundviklig klimatförändring, möjlig att påverka endast till takt och omfattning.

En klimatförändring kommer att allvarligt påverka både naturmiljön samt

ekono-miska och sociala värden i många delar av världen. Hit hör vattenresurser,

jordbruk, skogsbruk, fiske, hela ekosystem och många av människans samhällen.

Vår egen hälsa hotas bland annat av minskad tillgång till mat och vatten och

av ökad exponering för insektsburna sjukdomar. IPCC drar slutsatsen att de flesta

människor kommer att påverkas negativt av en klimatförändring.

SAMHÄLLETS SÅRBARHET

(22)

20

Hastigheten har betydelse

Vattenresursers, jord- och skogsbrukets, fiskets och samhällens sårbarhet inför en klimatförändring bestäms av förändringens storlek och med vilken hastighet den inträffar. Sker temperaturökningen snabbt minskar möjligheterna för ekosystemen att anpassa sig till nya klimatförhållanden. Förändring-ar i förekomsten av extrema väderfenomen hFörändring-ar stor betydelse för graden av sårbarhet.

IPCC pekar på det faktum att en av människan orsakad klimatförändring är en ny stressfaktor för många ekosystem. Ekosystem som i många fall redan idag är utsatta för negativ påverkan som föro-reningar, ökande resursuttag och icke-hållbara brukningsmetoder.

U-länder mer sårbara än i-länder

Möjligheterna till anpassning inom områden som vattenförsörjning och jordbruk ökar i takt med att tekniska framsteg görs och nya odlingsmetoder utvecklas. Men u-länder har sällan varken tillgång till modern teknik, finansiella resurser eller ända-målsenlig information om möjligheter till anpass-ning. IPCC slår fast att sårbarheten ökar när möjligheterna till anpassning är små.

Verkningsgraden och kostnadseffektiviteten i de åtgärder som vidtas för anpassning kommer att vara beroende av kulturella, utbildningsmässiga, institutionella och juridiska förutsättningar och förhållningssätt. Om effekterna av en klimatför-ändring tas med i beräkningarna när resurs- och utvecklingsfrågor diskuteras liksom vid planering av investeringar i infrastruktur, underlättas anpass-ningen till klimatets egenskaper i en varmare värld.

Ökad risk för vattenbrist

Trots ökad total nederbörd över jorden förväntas regnmängden över de flesta torrområden minska. En klimatförändring väntas därför förvärra

vatten-bristen i många redan torra områden.

IPCC konstaterar att utvecklingsländer är mycket sårbara för en klimatförändring eftersom flera av dem är belägna i torra regioner.

Dricksvattnets kvalitet påverkas dessutom ne-gativt av en ökad vattentemperatur liksom av föro-reningar från översvämmade floder. När havsytan stiger kan saltvatten tränga in i kustnära brunnar och dricksvattenreservoarer.

Jordbrukets produktivitet förändras

Vid en mindre temperaturökning bedöms produk-tionen inom jordbruket öka på medelhöga och höga breddgrader. Jordbrukets produktion bedöms dock minska på medelhöga breddgrader om temperatu-ren ökar med mer än 2 till 3 grader.

I delar av tropikerna och dess randområden leder dock istället en stigande temperatur till mins-kad produktion. Här ligger många grödor redan idag nära gränsen för vad de klarar temperaturmässigt. Området präglas av ett torrt, obevattnat jordbruk och skördarna minskar därför sannolikt vid varje liten temperaturökning. I Afrika och i Latiname-rika väntas 30-procentiga minskningar i jordbru-kets produktion under 2000-talet. Risken för svält i vissa tätbefolkade regioner bedöms därför öka.

IPCC:s bedömning är att produktionen inom jordbruket – globalt sett – kan bibehållas på dagens nivå förutsatt att temperaturökningen inte blir större än några få grader (2-3 grader). Skörderesultat och förändringar i jordbrukets produktion till följd av ett förändrat klimat kommer dock att variera kraf-tigt, regionalt och lokalt.

Förändringar i jordbrukets produktion är vik-tiga mot bakgrund av att 800 millioner människor idag lider av undernäring. Som en följd av befolk-ningstillväxt och ökande välstånd i vissa länder be-döms konsumtionen av mat öka med 50 procent inom 30 till 40 år jämfört med idag.

Växter och djurs artrikedom kan visserligen öka lokalt när nya arter anländer som en följd av in-sekter, fåglars och växters ändrade utbrednings-områden. Men allt fler klimatrelaterade störningar i form av sjukdomsspridning, insektsangrepp och bränder kan också leda till minskad artrikedom.

Idag lever många arter i fragmenterade livs-miljöer. Exploaterade områden mellan dessa mil-jöer blir barriärer och kan hindra den flyttning ar-ter skulle behöva göra när klimatet ändras. Natio-nalparker och reservat behöver därför förses med

spridningskorridorer för att underlätta växt- och djurlivets anpassning. Arter på höga breddgrader hotas mest eftersom deras möjligheter att hitta nya livsmiljöer är begränsade.

Växter och djur i kustzoner och marina miljöer påverkas när temperaturen stiger. Tiden för islägg-ning minskar, vattnets salthalt förändras och våg-och havscirkulationen påverkas. Olika vatten-områdens artsammansättning av fisk ändras när livsmiljöerna påverkas.

(23)

21

Skogars och skogsarters utbredning bedöms på-verkas av förändringar i temperatur, nederbörd, extrema väderfenomen och förändringar i före-komst och omfattning av insektsangrepp och bränder. Effekter som skogsdöd samt förändringar i skogens artsammansättning och åldersstruktur bedöms blir följden. Något som i sin tur på lång

sikt inverkar negativt på möjligheterna att lagra kol i växande skog.

IPCC räknar med att nuvarande nettoupptag av kol i landområden sannolikt kommer att öka under första halvan av 2000-talet för att därefter plana ut och minska successivt under seklet.

Skogar är sårbara för en klimatförändring

Växt- och djurliv påverkas

En rad observerade förändringar i jordens växt- och djurliv kan kopplas till regionala förändringar i klimatet. Det handlar bland annat om tidigare blom-ning hos vissa träd, tidigare äggläggblom-ning hos fåglar, förlängd växtsäsong på norra halvklotet, ändrade gränser för insekters, växters och djurs utbredning (mot polerna och upp på högre höjder), liksom om det tilltagande problemet med blekning av korall.

Flera av dessa så kallade biologiska system är visserligen utsatta för annan påverkan som kan leda till ett ändrat beteende. Men IPCC påpekar att de förändringar som iakttagits i fler fall överensstäm-mer mycket väl med klimatrelaterade reaktioner hos de aktuella arterna.

Hela ekosystem kommer att påverkas när en-skilda arter reagerar på förändringar i klimatet. Ett varmare klimat innebär förändringar i ekosystem-ens struktur, sammansättning, produktivitet och geografiska spridning. Flera av dessa ekologiska effekter kommer dock sannolikt att märkas först tiotals eller hundratals år efter det att förändring-arna i klimatet inträffat.

IPCC slår fast att en stigande havsyta kommer att öka kust-befolkningars sårbarhet för översvämningar. Idag drabbas i genomsnitt nära 50 miljoner människor per år av över-svämningar på grund av stor-mar och flodvågor. Vid en höj-ning av havsytan med 50 cm skulle den siffran stiga till drygt 90 miljoner. Höjs havs-ytan med en meter bedöms mer än hundra miljoner män-niskor påverkas.

Kustområden drabbas dubbelt

En stigande havsyta bedöms ha negativ inverkan på människans samhällen, turism, färskvatten-reservoarer, fiskenäring, infrastruktur, jordbruks-marker liksom på våtjordbruks-marker. Till de negativa effek-terna hör förlorade landområden, ekonomiska värdeminskningar och folkomflyttningar av tiotals miljoner människor. Många kustområden bedöms vara särskilt utsatta.

Idag uppskattas ungefär hälften av världens be-folkning leva i kustregioner. Fördelningen varierar dock kraftigt mellan länder. Dessa ofta tätbefolkade områden kommer att påverkas både av en höjning av havsytan, översvämningar och av ökad risk för oförutsedda flodvågor i samband med kraftigare tropiska stormar.

Låglänta öar och områden vid floddeltan är särskilt känsliga för en höjning av havsytan. En stigande havsyta bedöms medföra att stora land-arealer går förlorade. Låglänta ö-nationer riskerar förlust av hela kulturer när havet lägger land under sig. Möjligheter till anpassning kan helt saknas för dessa länder.

(24)

22

Havens korallrev tillhör de mest artrika marina ekosystemen i världen. De har stor betydelse för näringar som fiske och turism. Som vågbrytare skyddar de låglänta kuststräckor och begränsar erosion av havsstränder.

Dessa rev, som redan i dag ofta hotas av föro-reningar, icke-hållbar turism och skadliga fiske-metoder, är mycket sårbara för förändringar i kli-matet. De kan möjligen anpassa sig till en

lång-samt stigande havsnivå, men inför en längre periods uppvärmning av vattnet på 3–4 grader över säsongs-max, är de försvarslösa. Omfattande koralldöd vän-tas bli följden av en sådan uppvärmning.

Kortvariga temperaturökningar i storleksord-ningen 1–2 grader kan orsaka så kallad blekning av korall, också den med förödande konsekvenser för revet. Grenad korall påverkas i mindre omfatt-ning än tallriks- och hjärnkorall.

Korallreven hotas när temperaturen stiger

Sannolikt +

Mycket sannolikt ++

Sjukdom Insekt Antal människor Nuvarande Sannolikhet för ökad

utsatta för risk utbredning spridning vid uppvärmning

(miljoner)

Malaria mygga 2 100 tropikerna och ++

dess randområden

Snäckfeber vattensnigel 600 tropikerna och ++

dess randområden

Filariasis mygga 900 tropikerna och +

dess randområden

Flodblindhet mygga 90 Afrika/Latinamerika +

Sömnsjuka tse-tsefluga 50 tropiska Afrika +

Denguefeber mygga uppgift saknas tropikerna ++

Gula febern mygga uppgift saknas tropiska Sydamerika +

och Afrika Insektsburna sjukdomar väntas få ökad spridning.

Effekter på människans hälsa

Till de direkta effekterna på människans hälsa av ett varmare klimat hör ökad dödlighet och sjuklighet till följd av värmeböljor. I vissa regioner där vintrar-na blir varmare skulle dödligheten under vinter-halvåret minska.

Indirekta effekter på hälsan handlar bland annat om ökad exponering för insektsburna sjukdomar när insekters utbredningsområden förändras och säsongen för insekterna förlängs. Malaria, dengue-feber, gula febern och hjärnhinneinflammation hör

till de sjukdomar som bedöms få större spridning. Jämfört med idag bedöms 10 miljoner fler männis-kor i framtiden komma att leva i områden med risk för malaria. Salmonella, kolera och andra vatten-eller matrelaterade sjukdomar bedöms också öka, främst i tropikerna och dess randområden.

Effekter som minskad matproduktion i om-råden med ofta marginella födoresurser liksom klimatrelaterade störningar i ekonomin och folk-omflyttningar till följd av en stigande havsyta, kom-mer att ha allvarlig inverkan på människors hälsa.

(25)

23

IPCC:s tredje utvärdering visar på en rad negativa effekter av en klimatförändring.

Men rapporten innehåller också goda nyheter i form av möjligheter att verkligen

minska utsläppen. Åtgärder som i flera fall kan genomföras till liten eller ingen

extra kostnad för samhället.

Internationellt samarbete ses som viktigt. Via samarbete mellan länder och

sektorer kan kostnader för åtgärder hållas nere, frågor om konkurrenskraft mellan

olika länders näringsliv kan lösas och potentiella konflikter om internationella

handelsregler etc kan hanteras.

IPCC slår fast att många länder visserligen står inför en utmaning när det gäller

att infria de utsläppsmål som satts upp. Men även nivåer över uppsatta mål

bedöms som fullt möjliga att nå genom nationella utsläppsbegränsningar och

genom utnyttjande av de metoder för internationellt samarbete som anges i

Kyotoprotokollet.

Å

TGÄRDER FÖR ATT

(26)

24

8. Lång bromssträcka för effekter.

Klimatsystemet reagerar långsamt på minskade utsläpp av växthusgaser. Både temperaturen och havsytan kommer att fortsätta att stiga under ett sekel eller mer även efter det att halten av

växthusgaser i atmosfären stabiliserats.

9. Utsläpp och temperaturförändring vid olika stabiliseringsnivåer av koldioxid i atmosfären (IPCC scenarier).

Kraftiga utsläppsminskningar krävs

IPCC påpekar det faktum att de flesta länders utsläpp har ökat markant under de senaste åren. För att klara den långsiktiga utmaningen – att stabilisera koncentrationen av växthusgaser i atmosfären i en-lighet med klimatkonventionens artikel 2 om ”farlig påverkan på klimatsystemet”, krävs att de globala utsläppen av växthusgaser inom en snar framtid är väsentligt lägre än idag.

Klimatkonventionens målsättning om en utveck-ling utan farlig mänsklig klimatpåverkan innebär att halten av växthusgaser stabiliseras på en nivå som gör det möjligt för ekosystem att anpassa sig natur-ligt samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Jordens livsmedelsproduktion får inte hotas och förutsättningar för fortsatt ekonomisk och hållbar utveckling ska finnas.

Idag 100 år 1000 år Utsläpp av koldioxid kulminerar: 0 till 100 år Reaktionstid Utsläpp av koldioxid Tid Stabilisering av koldioxidhalten i atmosfären: 100 till 300 år. Stabilisering av temperaturen: några hundra år. Havsnivåhöjning av värmeutvidgning: hundratals till tusen år.

Havsnivåhöjning av smältande inlandsisar: flera tusen år.

a) Oavsett nivå krävs kraftiga utsläppsminskningar för att stabilisera halten av koldioxid i

atmosfären. För att nå en stabilisering på 550 ppm måste utsläppen minska inom ett par decennier och minska ytterligare under nuvarande nivå några decennier senare. Skuggat område illustrerar osäkerhetsintervallet i scenarierna.

b) Förändring i medeltemperatur beräknad via en enkel modell för stabilisering. Den globala

medeltemperaturen fortsätter att stiga, men långsammare, efter stabilisering av koldioxid-koncentrationen i atmosfären. Skuggat område illustrerar osäkerhetsintervallet i scnarierna.

2000 0 1 2 3 4 5 6 7 A2 A1B B1 2050 2100 2150 2200 2250 2300

b) Förändring i global medeltemperatur (C°)

År 2000 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 A2 A1B B1 2050 2100 2150 2200 2250 2300 a) Utsläpp av koldioxid (Gt C) År Stabiliseringsnivå 1000 750 650 550 450 IPCC SRES scenarier

(27)

25

Viktiga tekniska framsteg har gjorts

Till de betydande tekniska landvinningar som gjorts sedan IPCC:s senaste utvärdering 1995 hör teknik för vindturbiner, hybridbilar, bränslecells-teknologi och teknik för underjordisk lagring av koldioxid. Potentialen att med hjälp av tekniken minska utsläppen bedöms vara 3,6 till 5 giga ton kol per år. Det motsvarar cirka 50 till 70 procent av dagens utsläpp. Hälften av denna potential kan utnyttjas till år 2020 genom åtgärder där intäkter-na överstiger kostintäkter-naderintäkter-na. Resterande hälft kan nås till en kostnad av 100 dollar per ton kol.

IPCC slår fast att en stabilisering av halten av koldioxid på en nivå mellan 450 ppm och 550 ppm kan nås via användning av enbart idag känd teknik för energiutvinning och effektivisering. Men IPCC påpekar också att en förutsättning för en sådan utveckling är att en rad hinder av eko-nomisk, politisk, social, beteendevetenskaplig och kulturell karaktär övervinns. Forskning och ut-veckling liksom effektiv överföring av teknik kan spela en viktig roll för kostnadseffektiva utsläpps-minskningar globalt sett.

Vissa åtgärder kan

genomföras med ren vinst

IPCC pekar på att det finns åtgärder som kan göras med nettovinst. Hit hör bland annat un-danröjning av marknadsmässiga eller institutio-nella hinder och skatteväxling.

Åtgärder och tekniker för minskade utsläpp av växthusgaser som löser flera lokala och regio-nala problem samtidigt (till exempel försurning samt dålig luftkvalitet inom- och utomhus) är andra exempel.

De länder som ratificerat klimatkonventionen från 1992 har enats om att hejda ökningen av koldioxid i atmosfären och stabilisera halten på en nivå som ”förhindrar farlig inverkan på klimatsystemet genom mänsklig verksamhet”. Svenska experter bedömer att den nivån inte bör överstiga 550 ppm, en ungefär dubbelt så hög nivå jämfört med förindustriell tid.

IPCC har inte sett det som sin uppgift att re-kommendera en acceptabel stabiliseringsnivå, men påpekar att en stabilisering av växthusgaserna i at-mosfären kräver utsläppsminskningar i alla regio-ner. Ju lägre stabiliseringshalt, desto snabbare och kraftigare utsläppsminskningar.

Förutsatt att världens regeringar beslöt

stabili-sera halten av koldioxid i atmosfären på 550 ppm skulle utsläppen globalt sett inte få öka efter 2025 för att sedan minska till nivåer under dagens vär-den mellan år 2040 och 2070. En sådan utveck-ling fordrar enligt IPCC att utsläppstrenderna i alla regioner bryts inom några få decennier.

IPCC konstaterar att olika utvecklingsvägar kan resultera i mycket olika utsläpp av växthusgaser. Det finns ingen given väg till en framtid med låga utsläpp – länder och regioner måste välja sin egen väg. Den nivå som bestäms för stabilisering av kol-dioxid i atmosfären bestämmer också vilka åtgär-der som kan och måste tas till.

(28)

26

Ökningen av mängden koldioxid i atmosfären beror dels på hur mycket som släpps ut, dels på hur snabbt ett överskott i atmosfären kan tas upp av växter på land eller absorberas av haven.

Genom omfattande avskogning under år-hundraden – i Europa, Nordamerika och i modern tid, i tropikerna – har stora mängder koldioxid till-förts atmosfären. Att motverka och vända den ut-vecklingen ses nu som ett viktigt inslag i det in-ternationella arbetet för att bromsa takten i ök-ningen av koldioxid i atmosfären.

Kolsänkor kan bromsa utvecklingen

Teknikutveckling kan

minska utsläppen

Utsläppsminskningar kan nås genom användning av teknik och styrmedel som accelererar både ut-veckling och användning av ny teknik inom: Energiförsörjning

Här krävs teknik för en mer effektiv konvertering från fossila bränslen till bränslen och energikällor med lägre kolinnehåll.

IPCC pekar också på möjligheterna med ökad användning av kärnenergi liksom på ökad använd-ning av förnybara energikällor som vind- och sol-kraft och biobränslen.

Energianvändning

Teknik för effektivare energianvändning krävs inom en rad sektorer som industri, transport liksom för effektivare energianvändning i bostäder och lokaler. Jord- och skogbrukbruk

Odlingsmetoderna kan förbättras inom både jord-och skogsbruk liksom inom områden avsedda för extensiv betesdrift. Här handlar det bland annat om satsningar på plantering av ny skog, på återbeskog-ning och åtgärder för att dämpa takten i avskogåterbeskog-ning i samband med avverkning och svedjebruk. Det handlar också om åtgärder för att återställa jord-bruks- och betesmarker som förfallit till låg produk-tion, förbättra foderkvaliteten för idisslare samt att främja ”agroforestry” (trädjordbruk).

Åtgärder och styrmedel krävs

IPCC anger i sin rapport en rad angreppssätt och styrmedel som måste till för att nå nödvändiga utsläppsminskningar. Det betonas dock att den op-timala mixen av politiska beslut och styrmedel är olika från land till land på grund av olika förutsätt-ningar och beslutsmekanismer.

Exempel på åtgärder för att styra mot minskade utsläpp av växthusgaser är enligt IPCC:

• Strategier för prissättning av energi

(koldioxid-skatt och minskade energisubventioner).

• Minska eller helt ta bort subventioner som idag

leder till ökade utsläpp av växthusgaser (bland annat inom jordbruks- och transportsektorn).

• Incitament såsom möjligheter till snabbare

av-skrivning på investeringar för näringsidkare och lägre kostnader för konsumenter.

• Ta fram inhemska och internationella program

för handel med utsläppsrätter och gemensamt genomförande.

• Frivilliga program och överenskommelser med

industrin.

• Övervakningsprogram med krav på lägsta

tillåt-na nivå för energieffektivitet.

• Satsningar för att öka efterfrågan i syfte att

främja utvecklingen och användningen av avan-cerad teknik. Presentation av goda exempel.

• Märkning för att visa produkters

energieffekti-vitet.

Genom att se till att kol varaktigt binds i skog och mark skapas en så kallad ”kolsänka”. Den vik-tigaste sänkan anses vara det kol som årligen lag-ras i skogens ekosystem. Förändringar i skogens så kallade kolförråd beräknas som skillnaden mellan skogens tillväxt och avverkning.

Kolförrådens storlek inom respektive land har nu blivit en viktig del i respektive lands åta-gande enligt Kyotoprotokollet. Länder med stora skogområden som till exempel Ryssland och Canada har givits långtgående möjligheter att tillgodoräkna sig skogens kapacitet att binda kol.

(29)

27

Kytoprotokollet från 1997 omfattar gaserna kol-dioxid, metan, dikväveoxid och de industriella gaserna HFC, PFC och svavelhexaflourid (SF6).

Protokollet anger att i-länderna ska minska sina utsläpp, u-länderna har av rättviseskäl inga utsläppsåtaganden. De så kallade flexibla meka-nismerna erbjuder tillsammans med effektivt ut-nyttjande av så kallade kolsänkor, sätt att genom-föra åtgärder för minskade utsläpp där de är billi-gast. Enligt Kyotoprotokollet ska mekanismerna komplettera inhemska åtgärder och får inte ses som ett medel att undvika åtaganden.

I Kyotoprotokollet finns tre flexibla mekanismer: 1) Handel med utsläppsrätter – innebär att i-länder som släpper ut mindre än vad det

behöver får sälja en del av detta ”överskott” till ett annat land som har svårare att minska sina utsläpp.

2) Gemensamt genomförande – i-länder som genomför projekt som minskar utsläppen av växthusgaser i andra i-länder har rätt att till-godoräkna sig dessa minskningar.

3) Mekanismen för ren utveckling, CDM (Clean Development Mechanism) – står för projekt som i-länder bedriver i u-länder för att kunna tillgodräkna sig minskade utsläpp i hemlan-det. Utöver utsläppsminskningar ska syftet också vara att bidra till en hållbar utveck-ling i värdlandet.

(30)

28

Vid internationella förhandlingar om åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser väger rättviseaspekter mellan i- och u-länder tungt. En huvudorsak är att effekterna av en klimatföränd-ring bedöms bli särskilt allvarliga i u-länder med risk för en ökande välfärdsklyfta mellan i- och u-länder som följd. En klimatförändring minskar u-ländernas möjlighet att begränsa fattigdomen och nå en långsiktigt hållbar utveckling.

IPCC slår fast att en klimatförändring hotar möjligheterna för många fattiga att fly fattig-domen genom att;

RÄTTVISA VIKTIG ASPEKT

• Allvarligt påverka jordbruk, skogar, fiskbestånd,

korallrev och mangrove-områden. Här finner många fattiga människor idag sin huvsakliga försörjning.

• Minska tillgången till och försämra kvaliteten

på dricksvatten. Särskilt allvarlig blir effekterna i redan idag torra områden.

• Allvarligt påverka människors hälsa bland annat

genom risk för minskad mattillgång och ökad risk för smittospridning av insekts- och vatten-burna sjukdomar.

• Öka befolkningens sårbarhet inför ekologisk

utarmning och naturkatastrofer som perioder av översvämningar och torka.

Merparten av det internationella samarbetet mellan världens länder bedrivs inom ramen för FN:s klimatkonvention från 1992. Kyotoproto-kollet från 1997 kompletterar konventionen och anger mål, metoder och riktlinjer för hur utsläppen ska minskas. Målet är att världens länder totalt sett ska minska sina utsläpp med drygt fem procent jämfört med 1990 års nivå till perioden år 2008– 2012. Av protokollet framgår också att det är i-ländernas ansvar att genomföra utsläppsminsk-ningar.

Efter år av förhandlingar togs hösten 2001 i Marrakech ett betydande steg mot minskade globala utsläpp av växthusgaser. Målet för den globala utsläppsminskningen omförhandlades till två procent för perioden 2008–2012. Detta för att

INTERNATIONELLT SAMARBETE

så många länder som möjligt skulle delta i överens-kommelsen. USA har inte åtagit sig att minska ut-släppen och deltog inte heller vid förhandlingarna i Marrakech.

I takt med att världens länder nu börjar agera för att infria målsättningar om minskade utsläpp väntas det internationella samarbetet fördjupas. På längre sikt måste utsläppen minskas betydligt mer än de åtaganden som gjorts för perioden 2008–2012.

Parallellt med samarbetet inom klimatkon-ventionen tas redan idag en rad andra viktiga ini-tiativ till samarbete mellan forskargrupper, länder och organisationer på olika nivåer. Hit hör bland annat samarbete inom Nordiska ministerrådet, organisationen ICLEI Cities for climate protection, World energy council och Climate action network.

(31)

ISBN 91-620-8078-4

Budskapet från IPCC, FN:s klimatpanel är tydligt; det råder inte

längre något tvivel om att vi människor verkligen bidrar till en

uppvärmning av jordens klimat.

Klara fakta om klimatförändringen är en sammanfattning av det vetenskapliga

kunskaps-läget om jordens klimat och hur det påverkas av människan. Här redovisas hur samhällets sårbarhet, ekosystem och människans hälsa påverkas när temperaturen stiger. Men hotet om en allvarlig klimatförändring kan mötas. Ökningen av medeltemperaturen kan begrän-sas – förutsatt att åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser vidtas. IPCC visar på en rad möjliga utvecklingsalternativ.

IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, består av flera hundra forskare från

olika discipliner världen över. Panelen har till uppgift att regelbundet analysera och utvär-dera forskning om klimatsystemet. Deras slutsatser är avsedda att fungera som opartiska underlag för beslut.

Klara fakta om klimatförändringen är ett sammandrag av IPCC:s tredje utvärderings-rapport från 2001. Mer att läsa finns på IPCC:s hemsida www.ipcc.ch

References

Related documents

Detta problem kan styckas upp i två delar, nämligen dels att kunna bestämma kostnaderna för kärnkraftens restprodukter och den avgift som behöver tas ut för att täcka

Under rubrik 5.1 diskuteras hur eleverna använder uppgiftsinstruktionerna och källtexterna när de skriver sina egna texter och under rubrik 5.2 diskuteras hur

Arbetet med att hitta åtgärder för att minska CO 2 utsläpp i investerings- projekt påverkar även andra verksamhetsområden inom Trafikverket.. Åtgärder som utförs

Detta underlag beskriver transportsystemets brister och behov av åtgärder och styrmedel utifrån det scenario som beskrivs i Utredningen för fossilfri fordonstrafik (FFF-utredningen)

Viltanpassning av planskilda passager för småvägar och GC-vägar (gång- och cykelvägar) kan också vara en rutin- åtgärd vid nyanläggning, för att minska den allmänna

20 Trafikverket PM, Ökad trafik dämpar effekter av energieffektivsering och förnybar energi, 20160203. I detta ingår inte rallybilar, provfordon, handikappfordon och andra fordon

 Stadsmiljöavtalen skiljer sig från andra åtgärder då de utöver åtgärder i infrastruktur för kollektivtrafik och cykel på kommunalt vägnät även förutsätter

Vilka lösningar finns det för att minska miljöhotet / få miljöhotet att försvinna.D. Påverkar miljöhotet djuren och naturen och i så