Cykelhjälmsanvändning i Sverige 1988-2001 : resultat från VTI:s observationsstudie år 2001

Författare

Sixten Nolén

FoU-enhet

Trafikanters mobilitet och säkerhet

Projektnummer

40390

Projektnamn

Cykelhjälmsobservationer 2001

Uppdragsgivare

Vägverket

Distribution

Fri

VTI notat 16-2002

Cykelhjälmsanvändning

i Sverige 1988–2001

Resultat från VTIs observationsstudie år 2001

VTI notat 16 • 2002

88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01

0

5

10

15

20

25

Förord

Detta VTI-notat utgör slutrapportering av VTIs senaste observationsstudie av cykelhjälmsanvändning i Sverige som utförts på uppdrag av Vägverket. I rappor-ten redovisas även resultat från tidigare observationsstudier, men tonvikrappor-ten i redo-visningen ligger på resultaten från år 2001. Författare och projektledare vid VTI har varit Sixten Nolén.

Ett stort tack riktas till samtliga personer som utfört observationerna av cyklister i de 21 orter i Sverige som mätningarna omfattar. I de flesta fall är obser-vatörerna medlemmar i Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR), men på vissa orter har även andra personer och organisationer/föreningar hjälpt till. I Linköping har personal från VTI utfört observationerna. Utöver undertecknad har Anders Nyberg och Inger Engström deltagit. Slutligen riktas ett tack till Helena Hellstén, VTI, som hjälpt till att sammanställa väderleksdata för observationerna, Gunilla Sjöberg, VTI, som svarat för slutredigeringen av detta notat samt till alla övriga personer som lämnat synpunkter på rapportens innehåll.

Linköping i juni 2002

Innehållsförteckning Sid

1 Bakgrund och syfte 7

2 Metod 8 2.1 Cyklistkategorier 8 2.2 Mätplatser 8 2.2.1 Borfall 10 2.3 Mättider 10 2.4 Observationernas genomförande 11 2.5 Statistiska analyser 12 3 Resultat 13

3.1 Har hjälmanvändningen förändrats? 13

3.1.2 Förändring bland olika cyklistkategorier 13 3.1.2 Förändring hos grundskoleelever uppdelat på ”stadium” 16 3.1.3 Förändring hos yngre och äldre vuxna cyklister 17 3.1.4 Förändrad hjälmanvändning sedan mätningarna startade 18 3.2 Skillnader i hjälmanvändning år 2001 mellan kön

och ortstorlekar 19

3.3 Skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning i Sverige 20

4 Diskussion 22

4.1 Begränsningar 22

4.1.1 Generaliserbarhet 22

4.1.2 Tillfälliga variationer 22

4.2 Resultatdiskussion 24

4.2.1 Variation mellan orter 24

4.2.2 Observerad kontra självrapporterad hjälmanvändning 25 4.2.3 Informationsinsatser och olika målgruppers hjälmanvändning 25

5 Övergripande slutsatser 28

6 Referenser 29

Bilagor:

Bilaga 1 Observationsprotokoll (4 sidor)

Bilaga 2 Cykelhjälmsanvändning 2001 per ort och cyklistkategori (1 sida) Bilaga 3 Cykelhjälmsanvändning 2001 per ort och mätplats (8 sidor) Bilaga 4 Tabellunderlag för statistiska analyser (3 sidor)

Bilaga 5 Cykelhjälmsanvändning 1988–2001 uppdelat på enskilda

mät-orter (diagram) (12 sidor)

Bilaga 6 Andel cykelhjälmsanvändare (%) enligt VTIs

observationsmät-ningar. Uppdelat på cyklistkategorier och årtal (1 sida)

Bilaga 7 Antal observerade cyklister uppdelat på mätår och

Sammanfattning

Sedan 1988 har VTI genomfört årliga mätningar av cykelhjälmsanvändningen i Sverige. De senaste årens mätningar har genomförts på uppdrag av Vägverket. Studiernas syfte är att beskriva förändringar i cykelhjälmsanvändningen år från år.

Mätningarna sker genom observationer av cyklister på 21 orter i Sverige under de två första veckorna i september. Totalt ingår 157 mätplatser som observerats under ca två timmar. Samma orter och mätplatser har använts varje år.

Observationerna inriktas primärt mot fyra cyklistkategorier: 1. Barn (–10 år), 2. Barn (grundskolor), 3. Vuxna (arbetsplatser), 4. Vuxna och barn blandat (All-männa cykelstråk).

I föreliggande rapport redovisas övergripande resultat från samtliga års mät-ningar, men redovisning av mer detaljerade resultat gäller för den senaste observa-tionsstudien 2001. Mätningarna år 2001 omfattar data från samtliga 21 orter och från 156 mätplatser. Vid analysen av observationsmätningarna har tonvikten lagts vid eventuella förändringar i hjälmanvändning mellan de två senaste årens mät-ningar, dvs. mellan år 2000 och 2001.

Resultaten från VTIs cykelhjälmsobservationer 2001 visar generellt på en minskad hjälmanvändning bland barn och en oförändrad användning bland vuxna jämfört med året innan. Dessa tendenser har gällt sedan 1998. År 2001 var det bara vissa vuxna cyklister vid arbetsplatser som uppvisade ökad hjälmanvändning jämfört med år 2000. Det gäller dels vuxna vid arbetsplatser i större orter, dels manliga cyklister vid arbetsplatser totalt.

Den genomsnittliga hjälmanvändningen räknat över samtliga cyklistkategorier uppgick år 2001 till 15,4 %. Det är visserligen en marginell minskning jämfört med året innan, men det är en fortsättning på den nedåtgående tendens i använd-ningen som började 1998. Övriga mer detaljerade resultat är följande:

• Barn (–10 år) under fritid: Totalt låg användningen år 2001 på ca 45 %, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Användningen har minskat gradvis sedan 1997, då den var ca 10 procentenheter högre än år 2001. Tendensen är likartad hos pojkar och flickor. En uppdelning på ortstorlek visar inga signifikanta förändringar mellan år 2000 och 2001, men sedan 1997 finns en minskad tendens i användning framför allt i de större och medelstora orterna.

• Barn (6–15 år) vid grundskolor: Totalt låg användningen år 2001 på ca 28 %, vilket är en minskad tendens jämfört med år 2000 även om ned-gången inte är signifikant. Det har dock skett en gradvis minskad använd-ning sedan 1998 då användanvänd-ningen låg på ca 36 %. Detta gäller både pojkar och flickor. En uppdelning på ortstorlek visar en signifikant minskad an-vändning mellan år 2000 och 2001 enbart för medelstora orter, men jäm-fört med 1999 finns en minskad användning för alla ortstorlekar. En åldersuppdelning av grundskolebarn visar att användningen bland ”Låg-/mellanstadieelever” (6–12 år) låg på ca 47 % år 2001, vilket är en signi-fikant minskning jämfört med året innan. Användningen har minskat grad-vis sedan 1998 då den var ca 15 procentenheter högre. Den minskade tendensen i användning återfinns hos både pojkar och flickor. Bland ”Hög-stadieelever” (13–15 år) var användningen ca 12 % år 2001, vilket är

ungefär samma som året innan. Användningen bland högstadieelever har varierat kring 10–12 % sedan 1998, både bland pojkar och flickor.

• Vuxna vid arbetsplatser: Totalt låg användningen år 2001 på 12 %, vilket är oförändrat jämfört med året innan. Användningen var som högst 1998 då den låg på ca 14 %, men har därefter varierat kring ca 12 %. Användningen har varit likartad hos män och kvinnor de senaste åren, med undantag för år 2000–2001 då männen uppvisade en signifikant ökad an-vändning1. Uppdelning på ortstorlek visar också en signifikant ökad an-vändning i de större orterna mellan år 2000 och 2001.

• Allmänna cykelstråk: Totalt låg användningen år 2001 på ca 12 % för alla cyklister (barn + vuxna), vilket är oförändrat jämfört med året innan. Hjälmanvändningen ökade till ca 14 % år 1998, men har därefter varierat kring 12 %. Det har inte varit några könsskillnader i användning de senaste åren, men mellan de senaste mätningarna (år 2000–2001) finns en signifikant minskning bland män/pojkar och en ökningstendens (dock ej signifikant) bland kvinnor/flickor. Uppdelning på ortstorlekar visar en oförändrad användning mellan år 2000 och 2001 bortsett från de större orterna där det skett en signifikant minskning. Den totala användningen hos enbart vuxna cyklister på cykelstråk var ca 11 % år 2001, vilket är oförändrat jämfört med året innan. Hjälmanvändningen för enbart vuxna på cykelstråk har följt ungefär samma utveckling som för samtliga cyklister de senaste åren.

• Förändring i hjälmanvändning hos vuxna över och under 65 år: Totalt ligger användningen år 2001 på ca 11 % hos vuxna cyklister (16–64 år). Användningen har pendlat mellan 10–12 % sedan 1996, men mellan de två senaste mätningarna var den oförändrad. Utvecklingen har varit likartad hos båda könen. Bland äldre cyklister (65 år +) var användningen ca 14 % år 2001, vilket är en minskad tendens jämfört med året innan. Tendensen återfinns hos båda könen men är signifikant enbart för kvinnorna2.

• Könsskillnader i hjälmanvändning år 2001: Senaste mätningen visar en signifikant högre hjälmanvändning bland flickor (–10 år) under fritids-cykling, vilket oftast också gällt sedan mätningarna startade. Äldre kvinn-liga cyklister har också sedan flera år en signifikant högre användning än äldre manliga cyklister. I övrigt finns inga könsskillnader i användning år 2001.

• Skillnader i hjälmanvändning mellan olika ortstorlekar 2001: Bland barn upp till 10 år (under fritidscykling) fanns signifikanta skillnader mellan ortstorlekar 2001. De senaste åren har visat en lägre användning i framför allt de större orterna jämfört med de medelstora. Hos grund-skolebarn finns ingen motsvarande skillnad. Bland vuxna cyklister finns en tydligt högre användning i större orter, vilket gällt sedan mätningarna startade.

1 _{Analysen har justerats för bortfall av en arbetsplats. Om ingen sådan justering görs blir inte}

förändringen signifikant.

1

Bakgrund och syfte

Sedan 1988 har VTI genomfört årliga observationsstudier av cyklisters hjälman-vändning i Sverige. Mätningarna startade i slutet av 1980-talet inför genom-förandet av de två första nationella informationskampanjerna för att öka cyklisters hjälmanvändning i Sverige. Kampanjerna kallades ”Hjälm-88” och ”Hjälm-89” och drevs av dåvarande ”Cykelsäkerhetsrådet” under NTFs ledning (NTF, 1988). För att kunna följa upp de nämnda kampanjerna, men också efterföljande informa-tionsinsatser, startades regelbundna observationsmätningar för att kunna beskriva årliga förändringar i cyklisters hjälmanvändning. De första hjälmkampanjerna var speciellt inriktade mot målgrupperna yngre barn, grundskolebarn samt vuxna som cyklar till och från arbetet och därför inriktades också VTIs första observations-studie mot dessa cyklistkategorier. De efterföljande observationsobservations-studierna har följt samma uppläggning. I föreliggande rapport redovisas förändringar i cyklisters hjälmanvändning mellan 1988 och 2001, men tonvikten i redovisningen gäller dels detaljerade resultat från år 2001 samt på eventuella förändringar mellan de två senaste mätningarna.

Observationsstudiernas syfte är att beskriva förändringar i cykelhjälmsanvänd-ningen år från år för olika cyklistkategorier i Sverige. Vad eventuella förändringar beror på ger mätningarna däremot inget svar på.

Information om cykelhjälmsanvändning i Sverige på nationell nivå finns till-gänglig från olika källor där resultaten oftast kan komplettera varandra. När det gäller observationsstudier finns dels VTIs mätningar, men även Vägverkets egna basramsmätningar som genomfördes 1995–1999 (Lindahl, 1999). Syftet med Vägverkets basramsmätningar var att redovisa genomsnittlig cykelhjälmsanvänd-ning i relation till det totala ”cykeltrafikarbetet” i Sverige, dvs. hur mycket av allt cyklande i Sverige som sker med cyklister som använder hjälm. Resultatet från basramsmätningarna är uppdelat på vägverkets regioner, men inte på olika cyklist-kategorier.

Cyklisters självrapporterade hjälmanvändning, via t.ex. enkätundersökningar, utgör ett komplement till observationsdata. Ett exempel är Vägverkets årliga ”trafiksäkerhetsenkät” som sedan början av 1980-talet innehåller frågor om cyklisters hjälmanvändning (Vägverket, 2002). Ett annat exempel är VTIs löp-ande ”resvaneundersökning” (TSU92-) där man sedan 1995 bl.a. frågar cyklister om de använde hjälm under senaste cykelresan (Thulin, 1998; Thulin & Kronberg, 1998).

I föreliggande rapport redovisas enbart resultat från VTIs observationsstudie av cykelhjälmsanvändning, men i den avslutande diskussionen görs vissa jämförelser med resultat från övriga källor.

2 Metod

2.1 Cyklistkategorier

Mätning av hjälmanvändningen har skett genom observationer av i huvudsak fyra cyklistkategorier samt uppdelning på kön inom respektive kategori:

• Barn (upp till 10 år) under fritidscykling i bostadsområden • Barn (6–15 år) vid grundskolor

• Vuxna vid arbetsplatser

• Vuxna och barn på allmänna cykelstråk.

Det finns en viss överlappning i ålder mellan de två barnkategorierna ovan. Detta har valts medvetet eftersom många yngre skolbarn inte tillåts cykla till skolan och därför kanske inte annars kommer med i mätningarna.

För vissa cyklistkategorier görs även kompletterande åldersskattningar, dels av vuxna cyklister på allmänna cykelstråk, dels av barn som cyklar till skolan. Detta ger en möjlighet att utöver de fyra primära cyklistkategorierna även göra följande indelning:

• Vuxna cyklister – 16–64 år – 65 år och äldre

• Barn som cyklar till skolan – ”Låg/mellanstadium” (6–12 år) – ”Högstadium” (13–15 år)

2.2 Mätplatser

Totalt ingår 21 orter och 157 enskilda mätplatser i den årliga mätserien3. Valet av de orter som ingår i mätserien gjordes inför första mätningen 1988. Urvalet var inte slumpmässigt utan avsåg att ge en rimlig spridning storleksmässigt och geo-grafiskt med hänsyn till tillgängliga resurser (Wirén, 1990). Samma orter, en-skilda mätplatser och tidpunkter på dygnet har använts sedan starten 1988 även om viss årlig variation kan förekomma i antal platser p.g.a. tillfälliga bortfall ett visst år (se avsnitt 2.2.1). Mätorterna har delats in i tre storlekskategorier efter antal kommuninvånare enligt nedan. Inom parentes anges genomsnittlig folk-mängd i de aktuella kommunerna per 31 december 2001 (SCB, 2002).

• Större orter (Genomsnitt 496 204): Stockholm, Göteborg, Malmö.

• Medelstora orter (genomsnitt 108 664 invånare):

Gävle, Halmstad, Helsingborg, Linköping, Lund, Norrköping, Sundsvall, Umeå, Västerås.

• Mindre orter (genomsnitt 49 511 invånare):

Falun, Kalmar, Kiruna, Kristianstad, Motala, Nyköping, Skövde, Västervik, Örnsköldsvik.

Större orter Medelstora orter Mindre orter

Figur 1 Geografisk spridning av de 21 orter som ingår i mätserien.

Mätorternas geografiska spridning framgår av figuren ovan. På varje ort finns ett flertal enskilda mätplatser fördelade på fyra typer av mätplatser anpassade till de cyklistkategorier som skall observeras (tabell 1).

Tabell 1 Typ av mätplats med tillhörande cyklistkategorier som observeras.

De enskilda mätplatserna på respektive ort är inte slumpmässigt utvalda utan är anpassade till de cyklistkategorier som observeras. Valet gjordes ursprungligen i samråd med gatukontoren i respektive ort. Ett generellt urvalskriterium var att mätplatserna skulle ha en hög frekvens av cyklister i aktuell kategori, men i övrigt eftersträvades om möjligt en variation inom samma typ av plats. För grundskolor varierades t.ex. upptagningsområden och belägenhet (centralt–icke centralt), för arbetsplatser varierades inriktningen (kontor–industri), för allmänna cykelstråk

Typ av mätplats Observerad cyklistkategori

– barn (–10 år) – vuxna (65 år–) – samtliga elever (6–15 år) – elever i "låg/mellanstadium" (6–12 år) – elever i "högstadium" (12–15 år) Arbetsplatser – vuxna – samtliga cyklister – barn/ungdomar (–15 år) – vuxna (16–64 år) – vuxna (65 år–) Bostadsområden Grundskolor Allmänna cykelstråk

varierades trafikmiljön (cykelbana–väg/gata) och för bostadsområden varierades typ av bebyggelse (hyreshus–blandad bebyggelse) (Wirén, 1990).

Sedan 1996 sker vissa kompletterande åldersskattningar för att kunna dela upp vuxna cyklister i ”äldre” och ”yngre” samt grundskolebarnen i ”låg/mellanstadie-barn” respektive ”högstadie”låg/mellanstadie-barn”. Den traditionella ”stadieuppdelningen” finns i regel inte kvar idag, men för enkelhetens skull används ändå dessa termer i redo-visningen. Åldersuppdelningen av grundskolebarn har gjorts vid de skolor som in-går i mätningarna sedan tidigare. Uppdelningen av vuxna cyklister i ”äldre” och ”yngre” har också gjorts på samma allmänna cykelstråk som ingår i mätningarna sedan tidigare, men dessutom har äldre cyklisters hjälmanvändning registrerats vid mätningarna i bostadsområden.

Antal enskilda mätplatser varierar något mellan orterna, men i regel är det fler mätplatser per ort ju större orten är. Av tabellen nedan framgår hur många mät-platser som totalt ingår i observationsstudien uppdelat på typ av mätplats och ort-storlek.

Tabell 2 Antal mätplatser i ordinarie mätserie uppdelat på typ av mätplats och ortstorlek. Ort- storlek Bostads- områden Grund- skolor Arbets- Platser Cykel- stråk Totalt Större 9 10 9 12 40 Medel 18 18 17 18 71 Mindre 9 10 9 18 46 Totalt 36 38 35 48 157 2.2.1 Borfall

Av olika skäl blir inte alltid samtliga mätningar genomförda som planerat. Bortfall kan uppstå om t.ex. en enskild mätning saknas ett av mätåren eller att två mät-ningar av något skäl inte bedöms vara helt jämförbara4. Mätningarna år 2001 om-fattar data från samtliga 21 orter och 156 mätplatser. En observation utfördes vid fel arbetsplats och har därför tagits bort ur analysen. Likaså användes ett felaktigt observationsprotokoll vid ett cykelstråk. Detta påverkar visserligen inte den totala hjälmanvändningen på platsen, men någon detaljerad åldersuppdelning är inte möjlig. När resultat från två mätår jämförs i den statistiska analysen tas hänsyn till om det finns bortfall i enskilda mätplatser under något av de mätår som jämförs (se avsnitt 2.5).

2.3 Mättider

Mätningarna genomförs under september5 varje år vid samma tidpunkter på dygnet. Observationerna sker oftast på vardagar under ca 2 timmar, antingen på morgonen (6.30–8.30, 7.00–9.00 eller 7.30–8.45) eller eftermiddagen (15.30– 16.45 eller 15.30–17.30). Vid arbetsplatser, grundskolor och cykelstråk obser-veras varje enskild mätplats vid ett tillfälle. För bostadsområden (barn –10 år)

4 _{Bristande jämförbarhet kan t.ex. inträffa om någon observatör av misstag använder fel}

kompletteras vardagsmätningen med en lördagsmätning (10.30–11.30) för att öka antalet observerade cyklister. De kompletterande observationerna av ”äldre cyklister” sker en gång vid varje allmänt cykelstråk, men vid tidpunkter anpassade efter cyklister 65 år eller äldre, nämligen kl. 9.00–11.00 eller kl. 13.00–15.00. Enligt Thulin (1996) sker ca 40 % av äldres cyklande vid dessa tidpunkter.

Observationerna i respektive ort fördelas jämnt över den aktuella mätperioden enligt ett i förväg uppgjort mätschema. Om någon mätplats inte kan observeras den dag som planerats har man kunnat byta dag förutsatt att de ursprungliga klockslagen bibehållits.

2.4 Observationernas

genomförande

Det praktiska genomförandet av observationerna har i de flesta fall utförts av per-sonal från de lokala bilkårerna i SKBR (Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riks-förbund). En kontaktperson från bilkåren i respektive ort har ansvarat för att observationerna utförts enligt givna instruktioner.

Vid varje observation noteras om cyklisten använder hjälm eller inte samt om det är en man/pojke eller kvinna/flicka. I vissa fall görs också en uppdelning på åldersgrupper, t.ex. vid allmänna cykelstråk där de som bedöms vara upp till 15 år räknas som barn/ungdomar och där vuxna delas in i 16–64 år samt 65 år och äldre. Noteringarna görs på speciella observationsprotokoll anpassade för respektive cyklistkategori (se bilaga 1). Instruktionerna till instruktörerna är i korthet följande:

– Bostadsområden:

Endast cyklande barn upp till ca 10 år samt äldre cyklister (65 år och äldre) registreras. Övriga vuxna och ungdomar räknas alltså inte. Cyklisterna fördelas på kön samt med/utan cykelhjälm6. Observatören förflyttar sig runt i bostadsområdet för att på så sätt täcka av så mycket som möjligt av områdets gårdar, lekplatser, cykelbanor etc.

– Grundskolor:

Endast cyklande elever på väg till eller ifrån den aktuella skolan registreras. Cyklisterna fördelas på pojkar/flickor, med/utan cykelhjälm samt om de bedöms tillhöra låg/mellan- eller högstadiet. Observatören står vid samma plats hela tiden.

– Arbetsplatser:

Endast vuxna cyklister på väg till eller ifrån den aktuella arbetsplatsen registre-ras. Cyklisterna fördelas på män/kvinnor samt med/utan cykelhjälm. Observatören står vid samma plats hela tiden.

– Allmänna cykelstråk:

Samtliga cyklister som passerar observationsplatsen registreras. Cyklisterna

för-delas på kön, med/utan cykelhjälm samt i tre ålderskategorier. (1. Barn/ungdomar 0–15 år; 2. Vuxna 16–64 år; 3. Vuxna 65 år och äldre). Observatören står vid samma plats hela tiden.

6 _{Sedan mätningarna startade 1988 har eventuell användning av ishockeyhjälm på de cyklande}

barnen noterats separat och inte inkluderats i andelen cykelhjälmsanvändare. När mätningarna startade var det vanligare än idag att barnen använde ishockeyhjälm vid cykling och eftersom en sådan hjälm inte ger samma skydd vid en olycka som en riktig cykelhjälm bedömdes det viktigt att kunna särskilja dessa hjälmtyper i mätningarna. Under senare år är det dock ganska ovanligt att barn använder ishockeyhjälmar vid cykling (< 1 %). De flesta har riktiga cykelhjälmar eller ingen hjälm alls.

Totalt antal cyklister som observeras varierar något från år till år men i genomsnitt har ca 43 000 cyklister observerats varje år (se bilaga 7). Mätningarna 2001 om-fattar totalt 42 379 observerade cyklister om man även inkluderar 1 434 ”äldre” cyklister som observerats samtidigt som barnobservationerna i bostadsområden samt vid de extra mätningarna på allmänna cykelstråk. Antal observationer för-delat på de fyra huvudsakliga cyklistkategorierna framgår av tabell 3.

Tabell 3 Antal observationer som ingick i mätningarna 2001 uppdelat på cyk-listkategori. Cyklistkategori År 2001 Barn: (–10 år) 1 473 Barn: (Grundskola) 4 919 Vuxna: (Arbetsplatser) 8 926 Samtliga: (Cykelstråk) 25 627 Totalt 40 945

2.5 Statistiska

analyser

Den statistiska analysen av resultaten har koncentrerats mot eventuella föränd-ringar i hjälmanvändning mellan de senaste årens mätningar, dvs. 2000–2001. Vissa analyser gäller också om det föreligger skillnader i hjälmanvändning mellan kön eller ortstorlekar år 2001.

För att testa om en skillnad är statistiskt säkerställd har genomgående använts s.k. χ2-test (Siegel & Castellan, 1988). Signifikansnivån 1 % har valts eftersom relativt många tester görs, vilket motiverar en något ”strängare” gräns än den mer traditionella 5 %-nivån. Om det finns förändringar/skillnader som är statistiskt säkerställda noteras detta med en asterisk (*). I de fall där det i texten talas om en ”skillnad”, ”förändring” eller ”ökning” avses ett signifikant resultat. I vissa fall används dock begreppet ”tendens”, men då avses inte någon signifikant föränd-ring i statistisk mening. När resultat från de två senaste mätåren jämförs i den statistiska analysen har hänsyn tagits till om det finns bortfall i enskilda mätplatser under något av åren. Eventuella bortfall justeras i analysen så att antal platser överensstämmer mellan åren. Endast i några enstaka fall påverkas utfallet av denna platsjustering, vilket kommenteras vidare i anslutning till resultatredovis-ningen. Dataunderlaget till de signifikanstester som gjorts redovisas i bilaga 4.

3 Resultat

De resultat som redovisas utgör en sammanslagning av mätningarna från samtliga 21 orter. Hjälmanvändningen redovisas dels totalt för respektive cyklistkategori, dels uppdelat på kön och ortstorlek. Detaljresultat från 2001 års mätning7 uppdelat på enskilda orter och mätplatser redovisas i bilaga 2 och 3. Resultat från enskilda orter och mätpunkter skall dock tolkas med försiktighet, speciellt vad gäller för-ändringar mellan enskilda mättillfällen eftersom de i många fall baseras på ett litet antal observationer och därför kan innehålla stora slumpmässiga/tillfälliga varia-tioner.

3.1

Har hjälmanvändningen förändrats?

I detta avsnitt redovisas den övergripande utvecklingen av hjälmanvändningen sedan observationsmätningarna startade 1988. Tonvikten i redovisningen ligger vid eventuella förändringar mellan de två senaste mätningarna, dvs. 2000–2001.

3.1.2 Förändring bland olika cyklistkategorier

Av figur 2 framgår hur cykelhjälmsanvändningen varierat för olika cyklistkate-gorier sedan mätningarna startade 1988.

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 10 20 30 40 50 60 Allmänna cykelstråk Vuxna: (Arbetsplatser) Barn: (Grundskola) Barn: (-10 år)* 44,8 12,0 11,6 28,3

Figur 2 Cykelhjälmsanvändning 1988–2001 uppdelat på cyklistkategorier.

(* = signifikant förändring 2000–2001).

Yngre barns hjälmanvändning ökade från 1988 till och med 1997 enligt ett trapp-stegsformat mönster från ca 20 % till ca 55 %. Sedan dess har användningen minskat och låg år 2001 på ca 45 %, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Användningen har minskat gradvis sedan 1997, då den var ca 10 procentenheter högre än år 2001.

7 _{För mer detaljerade resultat från tidigare års mätningar (1988–2000) hänvisas till tidigare}

När det gäller barn (6–15 år) som cyklar till grundskolan har deras hjälm-användning också följt en uppåtgående trend från 5 % 1988 till ca 35 % 1998. Därefter har användningen också minskat gradvis. Totalt låg användningen år 2001 på ca 28 %, vilket är en minskad tendens jämfört med år 2000 även om skill-naden är för liten för att vara signifikant.

Vuxna cyklister som cyklar till arbetet ligger generellt på en lägre använd-ningsnivå än barn, men utvecklingen mellan 1988 och 1998 har följt en kontinuer-ligt uppåtgående trend från ca 2 % till ca 14 %, men har därefter varierat kring ca 12 %. Totalt låg användningen år 2001 på 12 %, vilket är oförändrat jämfört med året innan.

Även cyklister på allmänna cykelstråk har en generellt lägre användningsnivå jämfört med barnen, vilket förklaras av att 90–95 % av cyklisterna på allmänna cykelstråk är vuxna. När mätningarna startade 1988 var användningen ca 3 % och ökade sedan successivt till ca 14 % 1998. Användningen har därefter pendlat kring ca 12 %. Totalt låg användningen år 2001 på ca 12 % för alla cyklister (barn + vuxna), vilket är oförändrat jämfört med året innan. Användningen hos enbart vuxna cyklister på cykelstråk har följt ungefär samma utveckling som för samtliga cyklister de senaste åren och låg år 2001 på ca 11 %, vilket också är oförändrat jämfört med året innan.

I figur 3 redovisas hjälmanvändningen uppdelat på kön för att se om tendenserna från den totala jämförelsen skiljer sig åt mellan män/pojkar och kvinnor/flickor. Som helhet finns det en nedåtgående trend i hjälmanvändning sedan 1998 hos båda könen i alla fyra cyklistkategorier. Bland barn har hjälmanvändningen haft en likartad utveckling hos pojkar och flickor sedan mätningarna startade 1988. Det gäller i princip även vuxna som cyklar till arbetet samt cyklister på allmänna cykelstråk. Ett undantag var i mitten av 1990-talet då ökningstakten var något högre bland kvinnor än män. Mellan 2000–2001 har dock hjälmanvändningen för-ändrats olika för manliga och kvinnliga cyklister vid arbetsplatser8 och cykelstråk, men fortsatta mätningar bör inväntas för att se om utvecklingen fortsätter.

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 10 20 30 40 50 60 Flickor Pojkar Barn: (-10 år) % 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 10 20 30 40 50 60 Flickor

Pojkar Barn: (Grundskola)

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25 Kvinnor Män* Vuxna: (Arbetsplatser) % 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25 Kv/fl M/p* Allmänna cykelstråk

Figur 3 Cykelhjälmsanvändning 1988–2001 uppdelat på kön.

(* = signifikant förändring 2000–2001).

8 _{Jämförelsen mellan 2000–2001 är justerad för ett bortfall av en arbetsplats år 2001. Om inte detta}

I figur 4 redovisas hjälmanvändningen uppdelat på ortstorlek. När det gäller barn har hjälmanvändningen utvecklats ungefär på samma sätt för alla tre ortstorlekar sedan 1998, bortsett från yngre barn (–10 år) i mindre orter som uppvisar en ökande tendens sedan 1999. Samtliga ortkategorier har dock lägre eller samma an-vändning 2001 som 1998. När det gäller vuxna cyklister på arbetsplatser och cyklister på cykelstråk har användningen i de större orterna förändrats signifikant annorlunda än i övriga orter mellan 2000 och 2001. Förändringen i större orter vid arbetsplatser är t.ex. en av de få ökningar i hjälmanvändning som förekommer mellan de två senaste mätningarna.

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 10 20 30 40 50 60 Mindre ort Medelstor ort Större ort Barn: (-10 år) % 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 10 20 30 40 50 60 Mindre ort Medelstor ort *

Större ort Barn: (Grundskola)

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25 Mindre ort Medelstor ort

Större ort * Vuxna: (Arbetsplatser)

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25 Mindre ort Medelstor ort

Större ort * _{Allmänna cykelstråk}

Figur 4 Cykelhjälmsanvändning 1988–2001 uppdelat på ortstorlek.

(* = signifikant förändring 2000–2001).

3.1.2 Förändring hos grundskoleelever uppdelat på ”stadium”

Hjälmanvändningen bland barn som cyklar till och från grundskolan observeras vid totalt 38 skolor varje år. Till de flesta av dessa skolor cyklar både yngre och äldre barn, dvs. elever både från ”låg/mellanstadiet” och från ”högstadiet”. Det är därför svårt att göra en exakt uppdelning av hjälmanvändningen på olika skol-stadier utifrån observationsstudier. Sedan 1996 görs dock en indelning som grundar sig på observatörernas bedömning av om de cyklande barnen tillhör låg/mellanstadiet (6–12 år) eller högstadiet (13–15 år). Syftet med uppdelningen är primärt att se om det sker någon förändring mellan olika mätningar inom ett och samma stadium, men man kan också se tydliga skillnader i användning mellan stadierna.

Bland ”Låg-/mellanstadieelever” (6–12 år) låg användningen på ca 47 % år 2001, vilket är en signifikant minskning jämfört med året innan. Det har också skett en gradvis minskning sedan 1998 då den var ca 15 procentenheter högre.

Bland ”Högstadieelever” (13–15 år) var användningen ca 12 % år 2001, vilket är ungefär samma som året innan.

Den minskning som skett bland grundskolebarn totalt sedan 1998 har framför allt skett hos ”Låg-/mellanstadieelever”. Bland högstadieelever har användningen varierat kring 10–12 % sedan 1998. Utvecklingen i de båda ålderskategorierna har varit lika för pojkar och flickor.

% 96 97 98 99 00 01 96 97 98 99 00 01 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Flickor Pojkar Totalt "Låg-/mellanstadium" (6-12 år)* "Högstadium" (13-15 år)

Figur 5 Cykelhjälmsanvändning 1996–2001 för grundskolebarn uppdelat på skolstadium.

(* = signifikant förändring 2000–2001).

3.1.3 Förändring hos yngre och äldre vuxna cyklister

Sedan 1996 görs en uppdelning av vuxna cyklisters hjälmanvändning i två ålders-grupper, 16–64 år samt 65 år och äldre. Syftet med uppdelningen är att se om hjälmanvändningen förändras i de två åldersgrupperna mellan olika mätningar.

Av figur 6 framgår att hjälmanvändningen generellt ligger något högre bland äldre vuxna än yngre vuxna, men det beror på de äldre kvinnliga cyklisterna som har markant högre användning än männen i samma ålderskategori (19 % jämfört med 11 % år 2001). Skillnaden är signifikant9.

Totalt var användningen år 2001 ca 11 % hos vuxna cyklister (16–64 år), vilket inte är någon förändring sedan året innan. Användningen har pendlat mellan 10–12 % sedan 1996 både hos män och kvinnor. Bland äldre cyklister (65 år +) var användningen ca 14 % år 2001, vilket är en minskad tendens jämfört med året innan. Tendensen återfinns hos båda könen men är signifikant enbart för kvinnorna10.

9 _{χ2=27,65 df=1, p<0,01}

10 _{Analysen har justerats för bortfall av en cykelstråksmätning. Om ingen sådan justering görs blir}

% 96 97 98 99 00 01 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25 Kvinnor Män Totalt 16-64 år 65 år och äldre*

Figur 6 Cykelhjälmsanvändning 1996–2001 för vuxna cyklister uppdelat på 16– 64 år respektive 65 år och äldre.

(* = signifikant förändring 2000-2001 totalt samt för kvinnor).

3.1.4 Förändrad hjälmanvändning sedan mätningarna startade

Jämfört med när observationsmätningarna startade 1988 har det fram till år 2001 skett en kraftig ökning av hjälmanvändningen hos samtliga cyklistkategorier. I tabell 3 framgår hur stor förändringen varit både i absoluta termer (procent-enheter) och i relativa termer (index).

Tabell 4 Jämförelse av hjälmanvändning 1988 och 2001.

Cyklistkategori 1988 2001 Procentenheter index (1988=1)

Barn (-10 år) 20,2 44,8 24,6 2,22

Barn (grundskola) 5 28,3 23,3 5,66

Vuxna (Arbetsplatser) 1,7 12 10,3 7,06

Allmänna cykelstråk 2,9 11,6 8,7 4,00

Användning (%) Förändring

Den kraftigaste ökningen av hjälmanvändning relativt utgångsläget 1988 har skett hos vuxna som cyklar till arbetet (sju gångers ökning) och hos grundskolebarn (ca sex gångers ökning). På allmänna cykelstråk (där de flesta cyklister är vuxna) har det under motsvarande period skett en dryg fyrdubbling av hjälmanvändningen. Man skall dock tänka på att de relativa förändringarna i tabell 4 relateras till ut-gångsnivån, vilket innebär att även en mindre absolut ökning, med t.ex. några få procentenheter, leder till stora indexförändringar om utgångsnivån är låg.

3.2

Skillnader i hjälmanvändning år 2001 mellan kön och

ortstorlekar

De resultat som redovisats hittills har enbart gällt förändringar i användning mellan olika mättillfällen, men man kan också titta på senaste mätningen och där se om användningen varierar beroende på kön och ortstorlek.

I figur 7 redovisas hjälmanvändningen uppdelat på kön och där framgår att flickor (–10 år) har en signifikant högre hjälmanvändning än pojkar under fritids-cykling, vilket oftast också gällt sedan mätningarna startade. I övrigt finns inga könsskillnader i användning år 2001.

%

Fritid: -10 år* Grundskolor Arbetsplatser Cykelstråk

0 10 20 30 40 50 60 70 80 49,6 41,6 28,7 28,1 12,3 11,9 _10,3 11,1 Kvinnor/Flickor Män/Pojkar Barn Vuxna

Figur 7 Cykelhjälmsanvändning 2001 uppdelat på kön.

I figur 8 framgår att hjälmanvändningen år 2001 varierar med ortstorlek hos samtliga cyklistkategorier utom barn i grundskola. Bland barn upp till 10 år (under fritidscykling) finns skillnader framför allt mellan större och medelstora orter, vilket är ett mönster som funnits sedan 1997 (se figur 4). Bland vuxna cyk-lister finns en tydligt högre användning i större orter, vilket gällt sedan mätningar-na startade.

%

Fritid: -10 år* Grundskolor Arbetsplatser* Cykelstråk*

0 10 20 30 40 50 60 70 80 46,8 51,6 35,2 27 29,7 26,2 7 9,4 21,9 8,2 7,4 14,5 Mindre ort Medelstor ort Större ort Barn Vuxna

Figur 8 Cykelhjälmsanvändning 2001 uppdelat på ortstorlek.

(* = signifikant skillnad)

3.3

Skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning i

Sverige

Av de resultat som redovisats hittills framgår att hjälmanvändningen varierar med cyklistkategori. Framför allt har vuxna cyklister lägre användning än barn. Vill man ha ett sammanfattande mått på hur hjälmanvändningen förändrats sedan mät-ningarna startade kan man beräkna en genomsnittlig hjälmanvändning för samt-liga cyklister över alla åldrar. Ett genomsnitt av barns och vuxnas användning måste dock beräknas med hänsyn till hur mycket barn och vuxna cyklar, dvs. hur stor andel av det totala ”cykeltrafikarbetet” som utförs av barn respektive vuxna. Enligt Thulin och Kronberg (2000) svarar barn (0–14 år) för ca 16 % och vuxna (15 år och uppåt) för ca 84 % av trafikarbetet hos cyklister. Om barns och vuxnas hjälmanvändning vägs ihop med hänsyn till deras relativa cykelexponering erhålls en grov skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning (figur 9).

Den ”genomsnittliga hjälmanvändningen” har följt en årligt ökande trend sedan starten 1988 fram till och med 1998 då den uppgick till nästan 18 %. Därefter tycks det ha skett ett trendbrott och en successivt minskad användning igen.

Den genomsnittliga hjälmanvändningen år 2001 uppgick till 15,4 %, vilket visserligen är en marginell minskning jämfört med året innan, men en fortsättning på den nedåtgående tendens som började 1998.

% 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25 15,4

Figur 9 Skattning av genomsnittlig cykelhjälmsanvändning enligt VTIs observa-tionsstudie (barn och vuxna sammanslaget) 1988–2001.

4 Diskussion

4.1 Begränsningar

4.1.1 Generaliserbarhet

De resultat som redovisats utgör en uppskattning av hur cykelhjälmsanvändningen förändrats i Sverige 1988–2001. Resultatet baseras på mätningar under en viss tidsperiod på året och på dygnet i vissa utvalda orter. I statistisk mening är inte resultatet representativt för alla orter i Sverige eller för alla tidsperioder under året. Detta skulle i princip kräva att mätningarna baserats på ett stort slump-mässigt urval av platser under olika tidpunkter på året. Ett försök till detta gjordes i Vägverkets s.k. ”basramsmätningar” 1995–1999 där bl.a. cyklisters hjälman-vändning observerades i ca 1 700 slumpmässigt utvalda mätpunkter i Sverige som gav ett statistiskt representativt mått på cyklisters genomsnittliga hjälman-vändning (Lindahl, 1999). Även ”basramsmätningen” var dock begränsad till enbart tätorter under en viss tidsperiod på året. Det var inte heller möjligt att redo-visa någon uppdelning av hjälmanvändning på olika cyklistkategorier.

Det viktiga i VTIs observationsstudie är att fånga upp hur olika cyklist-kategorier förändrar sin hjälmanvändning över tid. Eftersom mätningarna sker vid samma platser och under samma tider varje år bedöms observationsstudien vara ett användbart instrument för att skatta sådana förändringar, med begränsningen att resultatet gäller för slutet av cykelsäsongen samt att det inte gäller för lands-bygd eller orter med mindre än 20 000 invånare. Den skattning som gjorts av genomsnittlig hjälmanvändning i VTIs observationsstudie överensstämmer också mycket väl med resultaten från de nämnda ”basramsmätningarna” 1995–1999, såväl vad gäller användningsnivån som förändringar.

4.1.2 Tillfälliga variationer

Tonvikten i föreliggande studie är hjälmanvändning på aggregerad nivå för varje cyklistkategori, dvs. sammanslaget över samtliga ingående mätplatser oavsett ort. Ingen närmare analys görs av om det skett förändringar på enskilda mätorter. Skälet är att resultat från enskilda mätorter kan baseras på få observationer och blir då känsliga för slumpmässiga och tillfälliga faktorer som kan ge stora sväng-ningar i användningen från ett år till ett annat. Det kan dock vara intressant att titta på hur användningstrenden ser ut även för enskilda orter sedan mätningarna startade 1988 eftersom tidsperioden då är mycket längre (se avsnitt 4.2 samt bilaga 5). Om användningen i någon ort förändras kraftigt ett enstaka mätår, skall det däremot tolkas mycket försiktigt eftersom det kan bero på tillfälligheter.

Man skall också vara försiktig med att jämföra hjälmanvändningen mellan enskilda orter som ingår i studien. Antal mätpunkter i varje enskild ort är be-gränsat och de är inte primärt valda för att ge en representativ bild av varje enskild ort. Om hjälmanvändningen däremot skiljer sig mycket mellan vissa orter under en längre tid bör det inte enbart bero på slumpmässiga faktorer, i synnerhet inte på cykelstråk där mycket cyklister passerar (se exempel i avsnitt 4.2).

En faktor som kan antas påverka mätresultaten är väderförhållanden vid obser-vationstillfällena. Om det t.ex. regnar är det färre som cyklar än vid uppehålls-väder (Karlsson, 2000; Sörensen, 2001). Vidare kan man anta att åtminstone vuxna ”vanecyklister” är mindre väderkänsliga och också har högre

hjälman-vändning än ”tillfällighetscyklister”11. Stöd för detta antagande finns bl.a. i en studie från England där man fann en högre hjälmanvändning bland cyklister som observerades vid regnväder jämfört med när det var uppehåll (Bryan-Brown & Christie, 2001). Studier från USA och Kanada har också visat att ju oftare man cyklar per år och ju oftare man använder cykelhandskar, cykelbyxor eller cykel-väskor, desto oftare använder man också hjälm (Foss, Beirness &Wilson, 1996; Rodgers, 2000). Självrapporterade data från Sverige visar också på generellt högre hjälmanvändning för de som cyklar längre sträckor (Thulin & Kronberg, 1998). Man kan således förvänta sig en något högre andel hjälmanvändare vid väldigt dåligt väder och en något lägre användning än normalt vid väldigt vackert väder. Ett sådant fenomen uppstod bl.a. vid observationsmätningar i Stockholms inner-stad 1992 som genomfördes under mycket varmt och fint väder. Andel hjälm-användare sjönk med fyra procentenheter jämfört med året före, men året därefter återhämtade sig användningen igen och ökade till och med något. Antal cyklister som observerades under perioden med mycket fint väder var också färre än året före och efter (Berggren, 1992, Tiippana, 1998).

En jämförelse av väderförhållanden vid VTIs två senaste observationsmät-ningar visar att det regnat oftare under observationerna vid skolor, arbetsplatser och cykelstråk under 2001 än året innan. Det ”sämre” vädret 2001 bör således inte kunna förklara nedgången i hjälmanvändning bland skolbarn eller stagnationen av vuxnas användning. Det kan snarare ha haft en motsatt inverkan.

Cykelhjälmsobservationerna har sedan flera år oftast genomförts av personer från lokala bilkårer på de aktuella orterna. De flesta observatörer är samma per-soner år från år, men vissa är nya eller återkommer efter ett uppehåll. Det skulle visserligen vara önskvärt att alltid ha samma personer som observatörer, men av resursskäl är det praktiskt omöjligt. Varje observatör får istället noggranna skrift-liga instruktioner om hur observationerna skall genomföras.

I samband med 1996 års mätningar gjordes ett försök att skatta variationen mellan olika observatörer på tre mätplatser i Linköping. Genom att använda två oberoende observatörspar samtidigt erhölls två skattningar av samma cyklisters hjälmanvändning. ”Observatörstestet” visade att skattningen av andel hjälman-vändare varierade mellan observatörsparen med 0,5–1,5 procentenheter beroende på plats (Nolén, 1997). Skillnaden mellan observatörsparen var i samma riktning vid samtliga platser, vilket tyder på en mer systematisk ”observatörsfaktor”. Skill-nader mellan observatörer bör dock inte vara kritiskt för totalresultatet över alla orter. Även om alla observatörer på samtliga orter skulle bytas ut från en mätning till en annan bör inte alla ”observatörseffekter” gå åt samma håll och över många orter sammanslaget bör det inte spela så stor roll.

”Observatörstestet” visade däremot på en betydligt större skillnad i skattningen av barns hjälmanvändning på allmänna cykelstråk (38–49 procentenheter). Detta beror sannolikt på osäkerhet om vilka barn som var över eller under åldersgränsen för vuxna (i detta fall 16 år). Eftersom de flesta cyklister på allmänna cykelstråk är klart över 15 år spelar inte osäkerheten någon större roll för totalresultatet efter-som de missbedömningar efter-som eventuellt görs blir få i förhållande till totala antalet observerade cyklister. Om däremot barns och ungdomars hjälmanvändning sär-redovisas utifrån mätningarna på allmänna cykelstråk är osäkerheten mer kritisk

11 _{Det är mer osäkert om barns hjälmanvändning påverkas av väderförhållande. Rimligen bör de}

påverkas i mindre grad än vuxna cyklister eftersom de flesta barn nog kan räknas som “cykelentusiaster“.

eftersom de osäkra åldersskattningarna då utgör en större andel av alla observationer. Det är därför lämpligare att skatta barns och ungdomars hjälmanvändning utifrån speciellt utvalda mätplatser, t.ex. vid skolor eller liknande platser dit barn cyklar. Detta görs också i VTIs observationsstudie.

4.2 Resultatdiskussion

Resultaten från VTIs cykelhjälmsobservationer visar att hjälmanvändningen följt en uppåtgående trend från slutet av 1980-talet till slutet av 1990-talet. De tre senaste mätningarna tyder dock på ett trendbrott i denna positiva utveckling. Trendbrottet märks tydligast hos barn upp till ca 12 år där användningstendensen är sjunkande sedan 1998. Hos vuxna har användningen stagnerat kring ca 12 %. Både vuxna och barn uppvisar dock en generellt lägre hjälmanvändning år 2001 än 1998.

4.2.1 Variation mellan orter

Trendbrottet efter 1998 gäller när alla orter slagits samman. Vissa enskilda orter kan därför avvika från den generellt nedåtgående trenden, bl.a. avviker Stockholm och Göteborg när det gäller vuxnas användning vid arbetsplatser och för cyklister på cykelstråk (se bilaga 5).

Man skall visserligen vara försiktig med att här uttala sig om hjälmanvänd-ningen på enskilda orter, men det kan ändå vara intressant att se om det sker förändringar över en längre tidsperiod. Om användningen plötsligt börjar öka på vissa orter kan det bero på slump, tillfälligheter eller på att det genomförts lokala påverkansåtgärder. Det går inte att utifrån föreliggande studie avgöra vad som ligger bakom en plötslig lokal ökning i användningstrenden, men i de enskilda fallen kan man alltid diskutera olika förklaringar. Vissa orter uppvisar plötsliga positiva och varaktiga trendbrott i användningen hos både vuxna vid arbetsplatser och cyklister på cykelstråk (se bilaga 5). Det gäller t.ex. Stockholm, där använd-ningen började öka kraftigt från och med 1994, Göteborg (1994), Gävle (1996/97)12, Helsingborg (1994 och 1998), Falun (1995/96) samt Örnsköldsvik (1992/93).

Sedan VTIs observationsmätningar startade har kategorin ”större mätorter” (Stockholm, Göteborg och Malmö) haft högre hjälmanvändning bland vuxna cyklister än mindre och medelstora orter. Det finns dock stora skillnader även mellan de tre ”större orterna”, framför allt mellan Stockholm och Malmö på all-männa cykelstråk, där Malmö har betydligt lägre användning. Även Vägverkets ”basramsmätningar” visade tydliga regionala skillnader i hjälmanvändning mellan ”region Stockholm” och ”region Skåne” (Lindahl, 1999).

En jämförelse kan också göras med andra observationsstudier som genomförts lokalt på de tre orterna. I Stockholm genomförs sedan ett antal år två oberoende lokala cykelhjälmsobservationer under våren/försommaren. Enligt mätningar ut-förda av NTF Stockholms län uppgick hjälmanvändningen i Stockholms ”inner-stad” till 39 % år 2001 (Tjärnberg, 2001). Enligt mätningar utförda av Stockholms gatukontor var hjälmanvändningen i Stockholms ”innerstadssnitt” 47 % år 2000 och 48 % år 2001 (Tiippana, 2000; 2001). Lokala observationsstudier från

12 _{Den ökade hjälmanvändningen sammanfaller ganska väl med det fleråriga projektet ”Gävle}

Göteborg visar att ca 30 % använde hjälm 2001 (Svensson, 2002). För Malmö finns jämförbar lokal information från 1996, då ca 6 % av vuxna cyklister använde hjälm (Mallard, 1997).

Användningsnivåerna i de lokala observationsstudierna stämmer väl med de nivåer som erhålls i föreliggande rapport på cykelstråk år 2001.

4.2.2 Observerad kontra självrapporterad hjälmanvändning

Ett komplement till observerad cykelhjälmsanvändning är självrapporterad an-vändning via enkätstudier. Fördelen med enkätdata är bl.a. att man lättare kan relatera svaren till olika bakgrundsvariabler hos cyklisten, t.ex. ålder, kön, etc. Nackdelen är dock risken för att vissa personer kan överskatta sin egen eller andras användning.

Vad gäller yngre barns hjälmanvändning finns en stor skillnad i mätresultat mellan VTIs observationsdata och självrapporterad användning enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkät (Vägverket, 2002). Framför allt gäller det barns användnings-nivå, som baseras på uppgifter från barnens föräldrar. Enligt enkätdata för år 2001 använder ca 80–90 % av barn upp till 12 år alltid eller nästan alltid cykelhjälm. Det är ungefär dubbelt så hög användning jämfört med observationsdata. När det gäller lite äldre barn (13–14 år) visar enkätdata på ca 30 % användning år 2001 medan observationsdata ligger på ca 10 %.

En möjlig förklaring till att resultaten från observations- och enkätmätningarna skiljer sig åt kan vara att föräldrar överskattar sina barns hjälmanvändande, i synnerhet vad gäller något äldre barn (11–15 år). När det gäller yngre barn kan föräldrarna mycket väl uppge en korrekt bild i den meningen att deras barn brukar använda hjälm när de cyklar. Men om barnen däremot slarvar med användningen ibland, t.ex. glömmer att ta på hjälmen, då påverkas inte föräldrarnas svar på enkätfrågan, men däremot får man en lägre användning vid observationsstudier. Om resonemanget är riktigt är problemet egentligen inte att fler yngre barn skall börja använda cykelhjälm, utan att de skall använda hjälmen oftare.

När det gäller vuxna cyklister har den observerade hjälmanvändningen legat mellan 10–15 % sedan mitten av 1990-talet. Motsvarande självrapporterad vändning enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkät visar däremot på en lägre an-vändning under samma period (5–10 %) (Vägverket, 2002). Det kan tyckas märk-ligt att vuxnas självrapporterade användning ligger lägre än vad observations-studierna visar, men en trolig förklaring är att enkätresultaten utgör ett genomsnitt för alla vuxna ”cyklister”, oavsett hur ofta man cyklar. I VTIs observationsstudie ökar ju däremot sannolikheten för cyklister att observeras ju mer de cyklar och eftersom högre hjälmanvändning kan antas hos ”vanecyklister” kan det förklara en högre användningsnivå i observationsstudien. Stöd för ett sådant resonemang finns också i VTIs ”resvaneundersökning” (TSU92-) där självrapporterad hjälm-användning relateras till hur mycket som cyklas. Enligt Thulin och Gustavsson (2001) visar denna undersökning att hjälmanvändningen hos vuxna 25–64 år var ca 15–25 % i genomsnitt under åren 1999–2000. Detta är å andra sidan högre än vad observationsdata visar.

4.2.3 Informationsinsatser och olika målgruppers hjälmanvändning

Sedan mitten av 1990-talet har vuxna cyklister varit en prioriterad målgrupp för olika aktiviteter och informationsinsatser för ökad hjälmanvändning, bl.a. drev Vägverket nationella ”hjälmkampanjer” inför varje ny cykelsäsong mellan 1995

och 1998 (Vägverket, 1995; Vägverket, 1996; Vägverket, 1997; Vägverket, 1998). Bland annat visades ”hjälmbudskap” via affischer och reklampelare utom-hus i stora delar av landet och under våren 1997 och 1998 visades rikstäckande cykelhjälmsinformation i olika TV-kanaler. De nationella hjälmkampanjerna gick under namnet ”vecka 19” och samordnades med informationsinsatser på regional och lokal nivå under en längre period under cykelsäsongen. Vuxna cyklisters hjälmanvändning ökade också under denna period. Exempelvis fördubblades an-vändningen bland vuxna vid cykelstråk från ca 6 % 1994 till ca 12 % 1998 och vid arbetsplatser var ökningen ännu kraftigare, från ca 6 % till ca 14 %.

Även äldre cyklister har varit föremål för speciellt utformade informations-insatser för ökad hjälmanvändning, speciellt intensivt var detta arbete i mitten av 1990-talet (Folkhälsoinstitutet, 1994; Konsumentverket & Folkhälsoinstitutet, 1996; NTF & Vägverket, 1996). Detta har förmodligen bidragit till ålders-gruppens något högre användningen jämfört med övriga vuxna cyklister. Speciellt gäller detta äldre kvinnliga cyklister som haft en markant högre hjälmanvändning än kvinnor i åldern 16–64 år. Äldre manliga cyklister tycks dock inte ha påverkats på samma sätt. Deras hjälmanvändning är inte högre än övriga vuxna cyklisters.

Även självrapporterad hjälmanvändning enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkät har de senare åren visat på en högre hjälmanvändning hos äldre vuxna cyklister jämfört med yngre vuxna, men vid senaste enkätmätningen var det dock ingen större skillnad (Vägverket, 2000; Vägverket, 2001; Vägverket, 2002).

Förhoppningsvis fortsätter informationsinsatserna riktade till äldre cyklister. De är en viktig målgrupp då upptill hälften av alla cyklister som omkommer i trafiken varje år är 65 år eller äldre (Lekander, 2000).

Barn och ungdomar har inte varit direkta målgrupper i de mer nationella hjälm-aktiviteter som nämnts ovan, men barnens användning har säkerligen påverkats indirekt av de aktiviteter som genomförts. Exempelvis ökade grundskolebarns an-vändning med ca 45 % från 1994 (ca 25 %) till 1998 (ca 36 %). Under denna period arbetade också NTF aktivt med cykelhjälmsinformation mot framför allt yngre grundskolebarn (NTF, 1993; NTF, 1995). Med tanke på att den nedåt-gående trenden i hjälmanvändning de senaste åren är speciellt tydlig hos barn är det viktigt att åtgärder för ökad hjälmanvändning intensifieras mot denna mål-grupp.

År 1994 antogs ett Nationellt Trafiksäkerhetsprogram där bl.a. ökad cykel-hjälmsanvändning var ett prioriterat ”reformområde”. Den högt ställda målsätt-ningen var att uppnå en genomsnittlig hjälmanvändning på 80 % till år 2000 (Vägverket, Rikspolisstyrelsen & Kommunförbundet, 1994). Detta mål nåddes dock inte. Utifrån VTIs observationsstudier uppgick den genomsnittliga hjälm-användningen i Sverige till 16 % år 2000 och vid senaste mätningen var använd-ningen ca 15 %. Även om dagens genomsnittliga hjälmanvändning ligger långt ifrån 80 % användning kan man ändå notera att hjälmanvändningen faktiskt ökat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. Under 1990-talet tredubblades den genom-snittliga hjälmanvändningen. Speciellt tydlig var ökningen under femårsperioden 1993–1998 då användningen fördubblades, från ca 9–18 %. Rimligtvis var denna ökning ett resultat av allt det påverkansarbete som genomförts i landet för att öka den frivilliga hjälmanvändningen.

I figur 10 görs ett försök att koppla utvecklingen av genomsnittlig hjälman-vändning enligt VTIs observationsstudier 1988–2001 till olika nationella informa-tionsinsatser under samma tidsperiod. I figuren anges också när Nationella

Trafik-informationsarbete kring ökad cykelhjälmsanvändning. Likaså anges bildandet av Svenska Cykelhjälmsgruppen13. Figuren gör inte anspråk på att ge en heltäckande bild av allt nationellt ”cykelhjälmsarbete” som förekommit under perioden, men de informationsinsatser som anges sammanfaller väl med de perioder då använd-ningen ökat kraftigast. Det är också intressant att notera att det inte skett några nationella informationsinsatser efter 1998, vilket också sammanfaller med en ned-gång i hjälmanvändningen. % 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 0 5 10 15 20 25

Cykelhjälmsanvändning i Sverige 1988-2001

Figur 10 Genomsnittlig cykelhjälmsanvändning i Sverige enligt VTIs observa-tionsstudie relaterat till ett urval av nationella informationsinsatser.

En rimlig slutsats av figuren ovan är att det lönar sig att arbeta för ökad hjälm-användning, men att arbetet måste bedrivas långsiktigt och kontinuerligt av alla aktörer, inte minst på nationell nivå. Det är dock inte troligt att vi kan nå en så hög genomsnittlig hjälmanvändning som 80 % utan att en nationell hjälmlag införs. Internationella erfarenheter visar att det bara är länder som infört en nationell hjälmlag, t.ex. Australien och Nya Zeeland, som nått så hög genomsnittlig användning (Finch, Heiman & Neiger, 1993b; Graitcer, Kellermann & Christoffel, 1995; Povey & Frith, 1999; Scuffham, Alsop, Cryer & Langley, 2000).

13 _{Gruppen består av ett flertal svenska myndigheter och föreningar/organisationer. Syftet är bl.a.}

att sprida och utbyta kunskaper och erfarenheter kring cykelhjälmsanvändning. Gruppen an-ordnade bl.a. nationella cykelhjälmskonferenser 1995 och 1997 och tillhandahåller ett eget fram-taget informationsmaterial som bl.a. sprids genom gruppens hemsida på Internet www.svenskacykelhjalmsgruppen.nu (Svenska Hjälminitiativgruppen, 1995; Svenska Hjälm-initiativgruppen, 1997). Gruppen är också en del i WHO:s, globala skadeförebyggande program samordnat i Sverige av WHO Collaborating Centre on Community Safety Promotion vid Karolinska Institutet (Karolinska Institutet, 2000).

5 Övergripande

slutsatser

• VTIs cykelhjälmsobservationer 2001 visar generellt på en minskad hjälman-vändning bland barn och en oförändrad anhjälman-vändning bland vuxna jämfört med året innan. Dessa tendenser har gällt sedan 1998.

• Den genomsnittliga hjälmanvändningen räknat över samtliga cyklistkategorier uppgick år 2001 till 15,4 %. Det är en marginell minskning jämfört med året innan, men det är en fortsättning på den nedåtgående tendensen i använd-ningen som började 1998.

6 Referenser

Berggren, B: Cykelräkningar i innerstadssnittet och Saltjö–Mälarsnittet i juni

1980–1992. Stockholmstrafiken 4. Stockholms Gatukontor, Trafikavdelningen.

Stockholm. 1992.

Bryan-Brown, K & Christie, N: Cycle helmet wearing in 1999. TRL Report 487. Transport Research Laboratory, Road Safety Division, Department of the Environment, Transport and the Regions. 2001.

Finch, CF & Heiman, L & Neiger, D: Bicycle use and helmet wearing rates in

Melbourne, 1987 to 1992: the influence of the helmet wearing law. General

Report 45. Monash University Accident Research Centre. 1993b.

Folkhälsoinstitutet: Det är en glädje att cykla. Hjälmen är bra för alla – Fakta

för äldre cyklister. Informationsbroschyr. Folkhälsoinstitutet –

Skadepro-grammet. WHO – Sekretariatet – Svenska Hjälminitiativet. Stockholm. 1994. Foss, RD & Beirness, DJ & Wilson, RJ: Bicycle Helmet Use in British

Columbia. 40th Annual Proceedings. Association for the Advancement of

Automotive Medicine October 7–9. Vancouver, British Columbia. 1996.

Graitcer, PL & Kellermann, AL & Christoffel, T: A review of educational and

legislative strategies to promote bicycle helmets. Injury Prevention. Vol. 1.

pp 122–129. 1995.

Gävle cykelstad: Cykelbokslut 1998. Cyklar, stan är full av cyklar. Gävle kom-mun, Tekniska kontoret, Vägverket, Landstinget Gävleborg. Gävle. 1998. Karlsson, M: Samband mellan cykelflöde och väderobservationer. VTI

Meddelande 904. Statens väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 2000.

Karolinska Institutet: WHO Collaborating Centre on Community Safety

Promotion. Karolinska institutet Dept. of Public Health Sciences.

http://www.phs.ki.se/csp. 2000.

Konsumentverket & Folkhälsoinstitutet: I hjärnan finns vår själ. Informations-broschyr. Konsumentverket. Folkhälsoinstitutet. Stockholm. 1996.

Lekander, T: Skador bland cyklister. PM från föredrag vid Transportforum i Linköping 2000-01-11. Vägverket. 2000.

Lindahl, E: Undersökning av cykelhjälmsanvändning i tätort augusti–

september 1999. Resultat och metodrapport. VV 1999; 136. Vägverket.

Borlänge. 1999.

Mallard, C: Personlig kommunikation. Fax 1997-05-26. NTF-Skåne. 1997. Nolén, S: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1991. Resultat från 1991

års observationsstudie. VTI Meddelande 684. Statens väg- och trafikinstitut.

Linköping. 1992.

Nolén, S: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1992. Resultat från 1992

års observationsstudie. VTI Meddelande 713. Statens väg- och trafikinstitut.

Linköping. 1993.

Nolén, S: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1993. Resultat från 1993

års observationsstudie. VTI Meddelande 742. Statens väg- och

transport-forskningsinstitut. Linköping. 1994.

Nolén, S: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1994. Resultat från 1994

års observationsstudie. VTI Meddelande 750. Statens väg- och

transport-forskningsinstitut. Linköping. 1995.

Nolén, S: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1995. Resultat från 1995

års observationsstudie. VTI Meddelande 787. Statens väg- och

Nolén, S: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1996. Resultat från 1996

års observationsstudie. VTI Meddelande 820. Statens väg- och

transport-forskningsinstitut. Linköping. 1997.

Nolén, S: Tio års cykelhjälmsanvändning i Sverige. Resultat från

observa-tionsstudier 1988–1997 med tonvikt på 1997 års mätresultat. VTI

Meddelande 844. Statens väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 1998.

Nolén, S: Cykelhjälmsanvändning i Sverige 1988–1998. Resultat från VTIs

observationsstudie 1998. VTI notat 35-1999. Statens väg- och

transportforsk-ningsinstitut. Linköping. 1999.

Nolén, S: Bicycle helmet use in Sweden 1988–2000. Results from VTIs two

latest observational studies. (in Swedish). VTI notat 34-01. Statens väg- och

transportforskningsinstitut. Linköping. 2001.

NTF: För säkrare cykling. Cykelsäkerhetsrådets handlingsprogram 1988–89. NTF. Stockholm. 1988.

NTF: IDÉ BOKEN. Cykelhjälm -93. NTF i samarbete med landets

Trafik-säkerhetsförbund/föreningar. NTF. Landskrona. 1993.

NTF: HuvudNyheterna. En tidning om cykelhjälm för lärare på låg- och

mellanstadiet. NTF. 1995.

NTF & Vägverket: Cykelhjälm en huvudsak. Tredje året gillt!

Kampanjin-formation våren 1996. InKampanjin-formationsbroschyr. NTF. Vägverket. Stockholm.

1996.

Povey, LJ & Frith, WJ: Cycle helmet effectiveness in New Zealand. Accid. Anal. & Prev. Vol. 31. pp. 763–770. 1999.

Rodgers, GB: Bicycle and Bicycle Helmet Use Patterns in the United States in

1998. Journal of Safety Research. Vol. 31. No. 3, pp. 149–158. 2000.

SCB: Folkmängd och befolkningsförändringar för riket och dess län helåret

2001. Internet SCB.

http://www.scb.se/befovalfard/befolkning/befstor/befarlig/beforandr01.asp. 2002.

Scuffham, PA & Alsop, J & Cryer, C & Langley, JD: Head injuries to bicyclists

and the New Zealand bicycle helmet law. Accid. Anal. & Prev. Vol. 32, pp.

565–573. 2000.

Siegel, S & Castellan, NJJ: Nonparametric statistics for the behavioural

sciences. McGraw-Hill, Inc. USA. 1988.

Svenska Hjälminitiativgruppen: Positiva Hälsoeffekter genom samverkan. Det

lönar sig att förebygga olycksfall! 1:a Nationella Cykelhjälmskonferensen

26–27 oktober 1995. Lundsbrunns Konferens & kurort, Götene. 1995.

Svenska Hjälminitiativgruppen: Cykelhjälmen – ett vaccin mot huvudskador.

Minskar lidande och sänker kostnader. Vaccinera! 2:a Nationella

Cykel-hjälmskonferensen 27–28 november 1997. Lundsbrunns Konferens & kurort, Götene. 1997.

Svensson, HE: Trafikmätningar i Göteborg 2001. Rapport 3:2002. Göteborgs stad, trafikkontoret, trafikplanering. Göteborg. 2002.

Sörensen, G: Cykelmätningar i Linköping september och oktober 2000.

Slut-redovisning. VTI PM, 2001-01-29 Statens väg- och

transportforsknings-institut. Linköping. 2001.

Thulin, H: Personlig kommunikation. Statens väg- och transportforsknings-institut. Linköping. 1996.

Thulin H: Trafikanters exponering från trafiksäkerhetssynpunkt. Resultat

från VTI/VVs kontinuerliga trafiksäkerhetsundersökning omfattande tiden april 1995 – mars 1996. VTI Meddelande 812. Statens väg- och

transportforskningsinstitut. Linköping. 1998.

Thulin, H & Gustafsson, S: Sammanställning av fem års resultat från

resvane-undersökningen och SÄKEREKEN-enkäten i Blekinge län. Manuskript till

VTI-publikation Statens väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 2001. Thulin, H & Kronberg, H: Gåenderesor och cykelresor i olika trafikmiljöer.

Resultat från TSU92- baserat på tidsperioden den 1 april 1995–31 mars 1997. VTI notat 47-1998. Statens väg- och transportforskningsinstitut.

Linköping. 1998.

Thulin, H & Kronberg, H: Gående och cyklister. Exponering och skaderisker i

olika trafikmiljöer för olika åldersgrupper. VTI Meddelande 886. Statens

väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 2000.

Tiippana, L: Stockholmstrafiken. Cykelräkningar 1998. 1998:2. Stockholm stad. Gatu- och fastighetskontoret. Stockholm. 1998.

Tiippana, L: Stockholmstrafiken. Cykelräkningar 2000. Rapport 2000:3. Stockholm stad. Gatu- och fastighetskontoret. Stockholm. 2000.

Tiippana, L: Personlig kommunikation. Stockholm stad. Gatu- och fastighets-kontoret. Stockholm. 2002.

Tjärnberg, PÅ: Cykelhjälmsobservationer i Stockholm. Resultat av

observa-tioner 1999–2001. Rapport 2. NTF Stockholms län. Stockholm. 2001.

Wirén, E: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1989. VTI Meddelande 582. Statens väg- och trafikinstitut. Linköping. 1990.

Wirén, E: Cykelhjälmsanvändningen i Sverige 1988–1990. VTI Meddelande 656. Statens väg- och trafikinstitut. Linköping. 1991.

Vägverket: "Gud tänkte på allt, utom löst grus på asfalt". Utvärdering av

cykelvecka 1995. Publ. 1995; 43. Vägverket, marknadsanalys. Borlänge. 1995.

Vägverket: Analys av press, radio och TV. Cykelveckan 1995 och 1996. Publ. 1996; 54. Vägverket, marknadsanalys. Borlänge. 1996.

Vägverket: Gud gav oss fartglädjen, Newton gav oss tyngdlagen. Inför

cykel-veckan vecka 19. Informationsbroschyr. Vägverket. Stockholm. 1997.

Vägverket: Utvärdering av kampanjen CYKELVECKAN 1998. Publ. 1998; 81. Vägverket, marknadsanalys. Borlänge. 1998.

Vägverket: Trafiksäkerhet. Resultat från 1999 års enkätundersökning. Publikation 2000: 37. Vägverket. Borlänge. 2000.

Vägverket: Trafiksäkerhet. Resultat från 2000 års enkätundersökning. Publikation 2001: 33. Vägverket. Borlänge. 2001.

Vägverket: Trafiksäkerhet. Resultat från 2001 års trafiksäkerhetsenkät. Publikation 2002:56 Vägverket. Borlänge. 2002.

Vägverket & Rikspolisstyrelsen & Kommunförbundet: Nationellt

trafiksäker-hetsprogram 1995–2000. Vägverket, Rikspolisstyrelsen, Svenska

Bilaga 1 Sid 1 (4) OBSERVATIONSPROTOKOLL

BOSTADSOMRÅDEN

Väder: ‰ Regn ‰ Uppehåll ‰ Kraftig blåst

Temperatur:_____________ Observatör:______________________________________________ HJÄLM HOS BARN JA NEJ Cykelhjälm Ishockey-hjälm Pojkar

0-10 år Sa: Sa: Sa:

Flickor

Sa: Sa: Sa:

Totalsumma:

HJÄLM HOS ÄLDRE CYKLISTER

JA NEJ

65 år Män

och Sa: Sa:

äldre

Kvinnor

Sa: Sa:

Bilaga 1 Sid 2 (4) OBSERVATIONSPROTOKOLL

GRUNDSKOLOR

Väder: ‰ Regn ‰ Uppehåll ‰ Kraftig blåst

Temperatur:_____________ Observatör:______________________________________________ CYKELHJÄLM Ålder Kön JA NEJ P 6-12 år (Lågst./

mellanst.) Sa: Sa:

Fl Sa: Sa: P 13-15 år (Hög- Sa: Sa: stadium) Fl Sa: Sa: Totalsumma:

Bilaga 1 Sid 3 (4) OBSERVATIONSPROTOKOLL

ARBETSPLATSER

Väder: ‰ Regn ‰ Uppehåll ‰ Kraftig blåst

Temperatur:_____________ Observatör:______________________________________________ CYKELHJÄLM JA NEJ Män Sa: Sa: Kvinnor Sa: Sa: Totalsumma: