och lustgas från
jordbrukssektorn
Under perioden 1990 till 2010
RAPPORT 5506 • JANUARI 2006
Utsläpp av metan och lustgas
från jordbrukssektorn
Under perioden 1990 till 2010
Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 91-620-5506-2.pdf ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2005 Tryck: CM Digitaltryck AB Omslagsfoto: Jan Johannesson/N
Förord
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar (NC4) som skall lämnas till Klimatkonventionen under 2005. I nationalrapporten beskrivs hur utsläppen av växthusgaser från olika sektorer har
utvecklats sedan 1990, samt vilka åtgärder som gjorts för att begränsa utsläppen. Vidare redovisas behoven av anpassningar till klimateffekten samt en prognos över utsläppsut-vecklingen till 2010 och 2020
.
Syftet med denna rapport är att mer detaljerat redovisa den prognos över utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn till 2010 som använts i den fjärde nationalrapporten. Rapporten bör också kunna användas som ledning för hur man beräknar utsläppen av växthusgaser från jordbruk på regional nivå.
Utsläppen fram till 2010 beror främst på hur jordbrukets omfattning och inriktning kommer att utvecklas. Särskilt djurhållningen är viktig, eftersom den står för en stor del av Sveriges utsläpp av metan och lustgas. Inget åtgärdsprogram för att åtgärda specifikt utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn finns ännu i Sverige.
Att göra en prognos till 2020 har inte ansetts meningsfullt för jordbrukssektorn, eftersom det inte är möjligt att bedöma hur EU:s gemensamma jordbrukspolitik kommer att förändras på så lång sikt. Rapporten har sammanställts av Håkan Staaf och David Olefeldt vid Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket i september 2005
Björn Risinger
Direktör, Naturresursavdelningen
Innehåll
Förord 3 Innehåll 5 Sammanfattning 7 Summary 9 1. Inledning 11 1.1 Bakgrund 11 1.2 Syfte 122. Jordbruket fram till 2010 13 2.1 Jordbrukspolitiken i Sverige och EU 13
2.2 Konsekvenser av politiken 17
3. Tidigare prognoser 22
3.1 Sveriges tredje nationalrapport -NC3 22
3.2 Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen 23
3.3 Kontrollstationen 23
4. En reviderad prognos - NC4 25
4.1 Avgränsningar 25
4.2 Jordbrukets aktiviteter 25
4.3 Metan från husdjurens matsmältning 32
4.4 Metan från stallgödsel 33
4.5 Lustgas från stallgödsel 38
4.6 Lustgasemissioner från mark 41
4.7 Samlade utsläpp av metan och lustgas från jordbruk 45
4.8 Osäkerheter 46
Bilagor
Bilaga 1 Beräkning av emissionsfaktor för metanavgång 48 från mjölkkornas matsmältning
Sammanfattning
Utsläppen av växthusgaser från det svenska jordbruket uppgick under 2003 till 8,7 Mton, uttryckt som koldioxidekvivalenter, enligt 2005 års rapportering till Klimatkonventionen. Det är en minskning med 9 % sedan 1990. År 2003 var de totala utsläppen i Sverige 72,2 Mton. I denna rapport redovisas en prognos över hur utsläppen kommer att utvecklas fram till 2010. Prognosen avser utsläpp av metan och lustgas (dikväveoxid) från jordbruk, d.v.s. från djur, gödsel och mark. Upptag och avgång av koldioxid från jordbruksmark inkluderas inte, och inte heller utsläpp från jordbrukets energianvändning i form av el och diesel.
De samlade utsläppen av metan och lustgas från jordbruket redovisas i tabellen nedan. För perioden 1990 - 2010 beräknas utsläppen minska med ca 10 % för metan och 18 % för lustgas. Omräknat till koldioxidekvivalenter blir minskningen drygt 15 % från 1990 till 2010. Lustgas står för en större procentuell minskning än metan men också för en större andel av utsläppen, uttryckt som koldioxidekvivalenter.
Utsläpp Mton CO2-ekvivalenter
1990 2000 2010 Förändring 1990-2010 Förändring 2000-2010 Metan 3376 3285 3047 - 9,7 % - 7,2 % Lustgas 6170 5556 5056 - 18,1 % - 9,1 % Summa: 9546 8841 8103 - 15,1 % - 8,3 %
De direkta utsläppen från djurens matsmältning står för den största minskningen när det gäller metan. Till stor del beror detta på en att den hittillsvarande trenden med minskat antalet mjölkkor förväntas fortsätta fram till 2010, och kanske förstärks den ytterligare. Även övriga nötkreatur antas minska något, medan de övriga djurslagen förblir relativt oförändrade till antal.
Utsläppen av metan från stallgödselhantering ökar däremot en aning, beroende på större andel flytgödselhantering, vilket samtidigt minskar utsläppen av lustgas. Förluster av lustgas från mark minskar också, vilket till stor del beror på mindre användning av stallgödsel och mineralgödsel.
Utvecklingen fram till 2010 styrs främst av jordbrukspolitiken och hur jordbruket kommer att utvecklas i stort; inte av specifika åtgärder mot växthusgasutsläppen.
Prognosen är dock osäker, främst på grund av att de svårbedömda konsekvenserna av den jordbruksreform - MTR - som beslutades inom EU under 2003, och som införs i Sverige under 2005. På längre sikt förväntas produktionen av spannmål, mjölk och nötkött minska, vilket borde bidra till en allt snabbare reduktion av utsläppen.
De slutsatser man kan dra från tidigare reformer är att anpassningstiderna inom jord-bruket är utdragna, eftersom livslängden för flertalet investeringar inom jordjord-bruket är
långa, ofta 10-20 år. Den förväntade negativa effekten av det nya gårdsstödet och sänkta administrativa priser på jordbruksprodukter kan dessutom i viss mån motverkas av dynamiska effekter, bl.a. av prisbildningen inom EU.
Summary
Emissions of greenhouse gases from Swedish agriculture during 2003 amount to 8.7 million tonnes of carbon dioxide equivalent, according to the report submitted by Sweden to the Framework Convention on Climate Change (FCCC) in 2005. That represented a decrease of nine per cent since 1990. The total Swedish emissions during 2003 amounted to 72.2 million tonnes, of which agriculture accounted for about 12 %.
Presented in this report is a projection of emission developments through 2010. The projection concerns emissions of methane and nitrous oxide from agriculture, i.e. from animals, fertilizers and soils. Uptake and emissions of carbon dioxide from agricultural land are not included, nor are emissions from the primary energy sources used in agriculture, electricity and diesel fuel.
Total emissions of methane and nitrous oxide from agriculture are shown in the table below. For the period 1990-2010, emissions are projected to decrease by ca. 10 per cent for methane and 18 per cent for nitrous oxide. In terms of carbon dioxide equivalent, that represents a decrease of fully 15 per cent over the entire period. For both methane and total emissions, the percentage reduction of nitrous oxide is the larger component in terms of CO2 equivalent.
Emissions Mtonne CO2 eq 1990 2000 Change 2010 1990 - 2010 Change 2000-2010 Methane 3376 3285 3047 - 9.7 % - 7.2 % Nitrous oxide 6170 5556 5056 - 18.1 % - 9.1 % Total 9546 8841 8103 - 15.1 % - 8.3 %
Direct emissions from animal digestion account for the largest reduction of methane. This is due largely to the assumption that the current trend toward reduced numbers of dairy cows will continue through 2010, and may even be accelerated. It is also assumed that other types of cattle will decrease somewhat, while the numbers of non-cattle livestock remain fairly constant.
However, releases of methane from the handling of manure are expected to increase somewhat due to a greater proportion of liquid manure, which also results in a reduction of nitrous oxide. Emissions of nitrous oxide from soil are also expected to decrease, due largely to reductions in the use of manure and mineral fertilizers.
The basic trend through 2010 will most likely be determined by farm policy and general developments within the agricultural sector— not by specific measures against emissions of greenhouse gases. Apart from that, this projection is uncertain due primarily to the short-term consequences of changes to the EU’s Common Agricultural Policy made in 2003 and adopted by Sweden in 2005, which are difficult to predict.
In the long run, production of cereal grains, milk and beef is expected to decrease. This should contribute to a more rapid decrease of related emissions.
Based on experience with previous changes in EU farm policy, however, it may be anticipated that the period of adjustment to the new economic situation will be prolonged, since the amortization of many investments within agriculture takes some time, often as long as 10-20 years. The expected negative effect on agriculture production of single farm payments (decoupling) and lower administrative prices may, to some extent, be counteracted by dynamic effects such as those related to price trends within the European Union.
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Utsläppen av växthusgaser från det svenska jordbruket uppgick under 2003 till 8,7 Mton, uttryckt som koldioxidekvivalenter, enligt 2005 års rapportering till Klimatkonventio-nen1. Det är en minskning med 9 % sedan 1990. Under 2003 var de totala utsläppen av
växthusgaser i Sverige 72,2 Mton2, och jordbruket stod alltså för ca 12 % av dessa.
Med jordbruk menas i detta i detta sammanhang verksamheter som ger upphov till utsläpp av metan och lustgas (dikväveoxid) från djur, gödsel och jordbruksmark. Utsläpp av växthusgaser på grund av primär och sekundär energiförbrukning ingår inte, utan de bokförs på sektorerna energi och industri. Koldioxidutsläpp från jordbruksmark räknas till markanvändningssektorn (LULUCF) enligt Klimatkonventionens rapporteringsformat. Denna sektor ingår inte i det svenska miljömålet om utsläppsminskningar av växthusgaser till 2010.
De största utsläppen härrör från djurhållning och kväveomsättning i mark. Metan kommer från djurens, främst idisslarnas, omsättning av foder i vom och tarmar samt även från stallgödselhanteringen. Lustgas bildas vid lagring av stallgödsel samt vid kväveom-sättning i mark och vatten. All tillförsel av kväve leder i olika grad till att det bildas lustgas.
Växthusgasutsläppen från jordbruk har minskat successivt över åren, främst på grund av att djurhållningen har minskat. Direkta insatser mot växthusgasutsläppen har inte vidtagits, men effektiviseringar vad gäller kväveutnyttjande och mjölkproduktion samt förändrad stallgödselhantering bidrar till att reducera utsläppen.
Jordbruket i Sverige har under decennier minskat i omfattning; med krympande åkerareal, färre djur och färre men större företag. Samtidigt har det skett en ökande specialisering av produktionen. Vid Sveriges inträde i EU 1995 förändrades förutsätt-ningarna för jordbruket genom tillgång till de olika stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP3; främst prisstöd, arealstöd, djurbidrag, regionalstöd och olika
miljöersättningar.
Rationaliseringen och specialiseringen inom det svenska jordbruket har fortsatt även efter införandet av CAP. Antalet mjölkkor har fortsatt att minska, medan övriga
nötkreatur har legat på en relativt oförändrad nivå. Andelen rena växtodlingsföretag har ökat och odlingen har ändrats efter lönsamheten. Den totala åkerarealen och användning-en av kvävegödselmedel har emellertid användning-endast minskat marginellt sedan 1995. Allt detta är faktorer som har betydelse för avgången av växthusgaser.
1 Naturvårdsverket (2005). Swedens’s National Inventory Report 2005.
2 Exklusive markanvändningssektorn som bl a omfattar upptag koldioxid i skog och skogsmark. 3 CAP = Common Agricultural Policy
Utsläppen av växthusgaser fram till 2010 kommer att styras av hur jordbruket utveck-las. Jordbrukspolitiken och dess verkningar blir avgörande, eftersom den styr lönsamhe-ten för de flesta produktionsgrenar, och särskilt den svenska nötköttproduktionen är mycket stödberoende. Den jordbruksreform – MTR4 - som antogs inom EU under 2003
och som införs i Sverige från och med 2005, kommer att få betydelse för djurhållningen. Den kommer också att påverka jordbruket i stort, men det är svårt att avgöra hur snabbt anpassningen till de nya ekonomiska förutsättningarna kommer att ske.
Direkta åtgärder specifikt mot jordbrukets växthusgasutsläppen kommer sannolikt inte att sättas in i någon större omfattning fram till 2010. I dagsläget finns inget åtgärdspro-gram riktat specifikt mot växthusgaser från jordbruk. Jordbruksverket har nyligen gjort en genomgång av möjliga åtgärder5, och man konstaterar att kunskapen om deras effektivitet
är otillräcklig för att nya åtgärder skall kunna föreslås. En annan slutsats som dras i utredningen är att effekterna på växthusgasutsläppen av andra miljöprogram inom jordbruket bör utvärderas i första hand, t ex åtgärdsprogrammet för att begränsa förlusterna av växtnäring till luft och vatten, handlingsprogram för användning av bekämpningsmedel samt miljöersättningarna inom Miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU).
1.2 Syfte
Syftet med denna rapport är att detaljerat redovisa underlaget för den prognos över utsläppen av växthusgaser från jordbrukssektorn till 2010 som använts i Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar. Rapporten bör också kunna användas som ledning för hur man beräknar utsläppen av växthusgaser från jordbruk på regional nivå.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram Sveriges fjärde nationalrap-port om klimatförändringar (NC4) som skall lämnas till Klimatkonvention under 2005. I nationalrapporten beskrivs hur utsläppen av växthusgaser från olika sektor har utvecklats sedan 1990, samt vilka åtgärder som gjorts för att begränsa utsläppen. Vidare redovisas behoven av anpassningar till klimateffekten samt en prognos över utsläppsutvecklingen till 2010 och 2020.
4 MTR = Mid-Term Review
5 Jordbruksverket (2004). Förutsättningar för en minskning av växthusgasutsläppen från jordbruket. Rapport
2004:1
2 Jordbruket fram till 2010
2.1 Jordbrukspolitiken i Sverige och EU
1990 års livsmedelpolitiska beslut
Genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut inleddes en avreglering av stöden till det svenska jordbruket. Det tidigare inkomstmålet för jordbrukarna avskaffades som konkret mål. Gränsskyddet behölls, men de interna regleringarna började avvecklas med början år 1991. Ett anpassningsprogram skulle ge jordbrukarna tillfälligt stöd under en period av fem år och medel avsattes för ersättning till lantbrukare för landskapsvårdande insatser och för att ta jordbruksmark ur produktion. Reformerna hann dock inte genomföras, eftersom Sverige ansökte om medlemskap i EU och började anpassa sin jordbrukspolitik med tanke på detta.
Inträdet i den europeiska gemenskapen
Sverige är från och med 1995 en del av EU och därmed inlemmat i EU:s jordbrukspolitik. Målet för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är:
- att öka produktiviteten i jordbruket,
- att ge jordbrukarna en skälig levnadsstandard, - att stabilisera marknaderna,
- att trygga livsmedelsförsörjningen och
- att ge konsumenterna livsmedel till rimliga priser.
Vid Sveriges inträde i EU var CAP till stor del baserad på ekonomisk stimulans genom främst prisstöd och direktstöd. Prisstödens syfte är att garantera minimipriser för utvalda jordbruksprodukter - spannmål, oljeväxter, proteingrödor, nötkött och mjölk - medan direktstöden är kontantbidrag som baseras på arealen odlad mark eller antalet djur. Arealbidragen har varit knutna till krav på att lägga en viss areal i träda eller på annat sätt ta mark ur livsmedelsproduktion. Areal- och djurbidragen har varit maximerade genom att de för varje land endast utgått för en viss total odlad areal, den s.k. basarealen, respektive ett visst antal djurbidragsrätter.
Den nya politiken som Sverige fick del av i form av bidrag för dikor, stutar, tjurar och tackor har gynnat dessa djurslag. Som helhet har dock nötkreaturen blivit färre eftersom antalet mjölkkor minskar. Miljöersättningarna har inneburit att större arealer betesmark hävdas. Grisar och fjäderfän saknar direktstöd inom CAP, och av dessa har särskilt grisproduktionen minskat på grund av sviktande lönsamhet.
Agenda 2000
EU:s gemensamma jordbrukspolitik har reformerats vid flera tillfällen. I början av 1990-talet tillkom den s.k Mc Sharryreformen som i stort innebar att prisstöden reducerades och att brukarna kompenserades genom direktstöd. Nästa reform beslutades under 1999 och baserades på ett förslag från EU-kommisionen – Agenda 2000. Beslutet gällde för perioden 2000 – 2006 och innebar bl a att de generella stödpriserna sänktes ytterligare; med 15% för spannmål, 33 % för oljeväxter och med 20% för nötkött. Direktstöden ökade däremot, vilket gett incitament för en något mer extensiv odling. En nyhet var att det blev möjligt att söka arealstöd för vall till ensilage samt att odla energigrödor på hela arealen inom en jordbruksfastighet. Sverige fick oförändrad mjölkkvot, oförändrade bidragsrätter för amkor och en viss ökning av antalet bidragsrätter för tjurar. Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000 – 2006
Stöd och ersättningar för miljöåtgärder och landsbygdsutveckling ingår också i CAP. Det svenska miljöersättningsprogrammet, som gällde under 1995-1999, innehöll bl a stöd för betesmarker, öppet odlingslandskap, natur- och kulturmiljöer, ekologisk produktion, minskat kväveläckage och våtmarker. År 2000 inleddes ett nytt program, Miljö- och landbygdsutvecklingsprogrammet (LBU-programmet)6, som ett led i Agenda 2000.
Programmet innehåller en lång rad stöd och bidrag fördelade på två insatsområden I: ekologiskt hållbar utveckling; II: ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på landsbygden.
Totalt omfattar programmet ca 16 miljarder kr för hela programperioden. Åtgärderna inom delområde I fördelas på följande delområden:
Miljöstöd till jordbruket (9 559 milj. kr)
Kompensationsbidrag i mindre gynnade områden (3 420 milj. kr) Kompetensutveckling (KULM/Grönare skog) (985 milj. kr) Miljöinvesteringar i jordbruksföretag (446 milj. kr)
Insatser i skogen (55 milj. kr)
Projektstöd för utveckling av landsbygden (237 milj .kr)
LBU-programmets olika stöd påverkar växthusavgången från jordbruket både på ett direkt och ett indirekt sätt. Direkta effekter kan fås av investeringsbidragen, i den mån de går till djurstallar samt gödselvårdsanläggningar. Den största indirekta effekten ger miljöersättningar och kompensationsbidrag, eftersom dessa är särskilt viktiga för jordbrukets ekonomi i skogs- och mellanbygder där mycket av djurhållningen finns. Vissa miljöersättningar är dessutom förenade med krav på bete eller djurhållning7. Vidare
har miljöersättningar till minskat kväveläckage betydelse för avgången av lustgas från det kväve som utlakas till sjöar och vattendrag.
Arbetet med ett nytt nationellt LBU-program för perioden 2007-2013 pågår för närva-rande. Programmet beräknas vara klart för riksdagsbeslut under hösten 2006.
6 Jordbruksdepartementet (2000). Miljö- och landsbygdsprogram för Sverige år 2000-2006. 7 Skötsel av betesmarker, fäbodbete, skogsbete, mm. Skötsel av betes/slåttervall (stödområde 1-3)
Översynen av EU:s jordbrukspolitik - MTR
Under sommaren 2002 redovisade EU-kommissionen en halvtidsöversyn av CAP med förslag till revision av besluten från 1999 8. Denna översyn benämns Mid-Term Review
eller MTR. Förslagen gick i princip ut på en ytterligare marknadsorientering av EU:s jordbruk, en förstärkning av landsbygdsutvecklingsprogrammen samt strängare stödvillkor vad gäller miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurskydd. Ett av huvudförslagen var att flytta stöden från produkten till producenten, s.k. frikoppling av stöden. Det innebär att stöden baseras på historiska utbetalningar och inte till faktisk produktion som t ex antalet djur inom jordbruksföretaget eller odlingen av vissa stödberättigade grödor.
Jordbruksministrarna inom EU nådde en politisk överenskommelse under sommaren 2003 och beslut om reformen fattades i september 2003. Reformen innebär bl a följande:
• Sänkta interventionspriser för mjölk och smör • Stödpris på spannmål behålls
• Medlemsstaterna får en bibehållen mjölkkvot till 2014/15
• De nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas till ett enhetsstöd som är oberoende av produktion; det nya frikopplade gårdsstödet.
• Enhetsstödet är kopplat till s k tvärvillkor, vilket innebär krav på att normer för miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa, växtskydd och djurskydd är uppfyllda samt att all jordbruksmark skall hållas i god hävd.
• Ett nytt stöd för energigrödor; 45 EURO/ha • Mer flexibla trädesregler.
En viktig förändring är att medlemsstaterna, inom vissa ramar, får större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna landet. Bl a kan medlemsstaterna besluta om när reformen skall träda ikraft; 2005, 2006 eller 2007. Vidare finns nationella frihetsgrader när det gäller följande områden:
• Vissa stöd, främst för nötköttsproduktion, kan behållas kopplade till djurantal. • Möjlighet att regionalisera stöden
• Möjlighet att avsätta 10 % av gårdsstödet till ett s.k. nationellt kuvert för miljö-förbättringar, öka kvaliteten på jordbruksprodukterna eller för marknadsföring. • En successiv överföring av medel från direktstöd till miljö- och
landbygds-utvecklingsprogrammen, s.k. modulering. Nationell tillämpning av MTR-beslutet
Under hösten 2003 inleddes ett arbete med att analysera hur EU:s nya jordbruksreform skall införas i Sverige. En interdepartemental arbetsgrupp under jordbruksdepartemets ledning arbetade fram ett förslag9 som presenterades i början av 2004. Arbetsgruppens
förordade att enhetsstödet bör införas enligt en s.k. blandmodell, d.v.s. en del av stödet
8 EU-kommissionen (2002). Halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken. KOM 2002:394 9 Jordbruksdepartementet (2004). Genomförandet av EU:s jordbruksreform i Sverige. Ds 2004:9
fördelas på regionnivå och en del på gårdsnivå. Regeringens beslut i april 200410 följde i
huvudsak arbetsgruppens förslag, men med vissa modifikationer.
Reformen införs från och med 1 januari 2005 och innebär att Sverige inför ett nytt jordbruksstöd, det s.k. gårdsstödet, som i princip utgår oberoende av vad och hur mycket brukaren producerar. Däremot finns krav på att marken skall skötas på visst sätt, s.k skötselkrav, samt att stödtagaren uppfyller vissa regler inom miljö, växtskydd, folkhälsa, djurskydd och djurhälsa. Dessa senare regler kallas verksamhetskrav och omfattar redan existerande lagstiftning baserad på EU-rätten.
Gårdsstödet ersätter ett flertal stöd, bl a arealstödet, slaktbidragen, de flesta djurstöd och en del av mjölkstödet. Det utbetalas med ett arealbaserat grundbelopp för åkermark och betesmark enligt tilldelade stödrätter. Grundbeloppet för åkermark varierar beroende på i vilken region gården ligger; det högsta värdet gäller för slättbygder i söder och det lägsta för skogsbygder i norr. För betesmark gäller samma grundbelopp i hela landet, 125 Euro per hektar. Det finns också stödrätter för uttagen areal. De tidigare bidragen för am- och dikor, extensifieringsbidragen, slaktbidragen samt torkstödet i norra Norrland (arealersättningsregion 6) fördelas på gårdsnivå enligt de utbetalningar som skett under referensperioden 2000 – 2002 i form av ett så kallat tilläggsbelopp.
De enda bidrag som behålls kopplade till produktion är delar av handjursbidraget och mjölkbidraget samt stödet för torkat foder och för potatisstärkelse. Handjurbidraget behålls till 75 %, dock längst till 2009. Den del av mjölkstödet som inte regionaliseras (67,5%) behålls kopplat och utbetalas till producenten under 2005 resp 2006. Från och med 2007 införlivas även detta stöd i gårdsstödet, och det fördelas då i förhållande till det antal stödrätter som brukaren innehar detta år. Från och med 2006 kan en brukare sälja, byta, ge bort eller låna ut stödrätter.
Utöver nya stödregler gäller också följande:
• Ett nationellt kuvert bör införas för begränsade säljbefrämjande åtgärder från 2005; från 2007 får behovet avgöra hur kuvertet skall utformas.
• De medel som frigörs genom modulering, d.v.s. den successiva minskningen av direktstöden, skall användas för att stärka LBU-programmet. Medlen skall användas för att öka kompensationsbidraget till vall och betesmark och en miljöersättning för vallodling införs.
10 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik I Sverige. Skr 2003/04:137
2.2 Konsekvenser av politiken
3.1 Agenda 2000
EU-kommissionen gjorde flera konsekvensanalyser av det förslag som ledde fram till det nya jordbruksbeslut som trädde i kraft år 2000. En underlagsstudie beställd av DG Miljö behandlar hur Agenda 2000 kan komma att påverka växthusgasutsläppen från jordbruket till 201011 I denna rapport finns ett basscenario för jordbrukets utveckling som bl a
baseras på trender vad gäller djurantal mellan 1990 och 1998 samt analyser av de ekonomiska utsikterna för olika jordbruksgrenar12, inklusive effekter av Agenda 2000,
extrapolerade till 2010. För varje land i EU-15 uppskattades djurantalet år 2010. För Sverige gjorde man följande bedömningar om förändringar av djurhållningen fram till 2010:
- antalet mjölkkor minskar med 34 % jämfört med 1990 - övriga nötkreatur minskar med 6% jämfört med 1990 - antalet svin ökar med 10% jämfört med 1990
- antalet värphöns minskar med 30%
- antalet slaktkycklingar ökar med 52% jämfört med 1990 - antalet får och getter minskar med 4% jämfört med 1990 - antalet renar hästar förblir oförändrat jämfört med år 2000.
Dessa förändringar, utan ytterligare åtgärder, skulle enligt rapporten minska metanut-släppen från det svenska jordbruket med 17% mellan 1990 och 2010. Inga förändringar av lustgasutsläppen från stallgödselhantering bedömdes ske. Hur växtodlingen och utsläppen av växthusgaser från mark skulle utvecklas analyserades inte.
De första svenska analyserna av effekter av de ursprungliga förslagen i Agenda 2000 gjordes inom Regeringskansliet13. En ekonomisk modell SASM utnyttjades för att
studera de ekonomiska incitamenten av de olika stöden. En liknande studie gjordes under 1998/99 av Jordbruksverket14. I Jordbruksverkets rapport ”Miljöeffekter i Sverige av
EU:s jordbrukspolitik”15 studerades lönsamheten för olika produktionsformer efter
genomförandet av Agenda 2000 och det nya LBU-programmet 2000 – 2006.
En viktig slutsats av de svenska analyserna var att djurbidragen ökar lönsamheten för köttproduktion jämfört med år 1998, speciellt för stutar, och att lönsamheten för
mjölkproduktion i stort borde förbli oförändrad. Året därefter kunde effekterna av den slutliga överenskommelsen studeras16. Slutsatsen av den studien var att vallodling gynnas
11 Bates (2001). Economic evaluation of emission reductions of nitrous oxides and methane in agriculture in
the EU. Bottom-up analysis.
12 EU-kommmissionen, DG Agriculture. Prospects for agricultural markets 1999 – 2006. 13 Agenda 2000 – några konsekvenser för svenskt jordbruk. Ds 1998:69
14 Inom ramen för det stående regeringsuppdraget att utvärdera jordbrukspolitiken i samverkan med
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet
15 Jordbruksverket (1999). Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik. Rapport från CAP:s miljöeffekter.
Jordbruksverket Rapport 1999:28
16 Jordbruksverket (2000). Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik. Rapport 2000:21
på bekostnad av andra grödor. Djurbidragen förbättrar lönsamheten för att föda upp kvigor och stutar, medan lönsamheten för tjurar och am- och dikor minskar.
Inga kvantitativa prognoser över hur djurhållning och växtodlingen verkligen kommer att utvecklas i Sverige som följd av Agenda 2000 har hittills gjorts. Den sektorsmodell - SASM - som använts för att analysera effekterna av Agenda 2000 producerar inte prognoser i egentlig mening utan beskriver de ekonomiska signaler som jordbrukspoliti-ken sänder ut till jordbrukarna. På lång sikt, 10 år eller mer, bör det ske en anpassning i den riktning som resultaten pekar.
EU:s reformbeslut 2003 - MTR
EU-kommissionen har gjort en analys av det förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som lade fram i juli 2002 beträffande dess konsekvenser för markna-den och för jordbrukarna inom det utvidgade EU-2517. Analyserna utfördes med olika
ekonomiska modeller fram till år 2010, med ett fullt genomförande av Agenda 2000 som referensscenario. Troliga antaganden gjordes för utvecklingen av världsmarknaden och världshandelsavtal men även till vilken grad de enskilda länderna inom EU väljer att utnyttja sin rätt att senarelägga en fullständig frikoppling av stöden.
Resultaten visar att produktionen av spannmål inom EU-25 endast minskar med knappt 1 % till år 2010 jämfört med referensscenariot. Råg utmärker sig genom att minska med 12% och majs genom att öka med 4 %. Nötköttproduktionen beräknas minska med 3 %, vilket bedöms leda till en förhöjd prisnivå med 6 %. För grisar och fjäderfä förutspås i det närmaste oförändrad produktion, och inte heller mjölkproduktionen påverkas i analyser-na. Analysen visar att nötköttproduktion och nötköttspriser är mer känsliga än spann-målsproduktion för graden av frikoppling av de stöd som medlemsländerna kan tillämpa nationellt.
Tidigare analyser beställda av EU-kommisionen18 som utgått ifrån EU-15 och
fullstän-dig frikoppling har visat på samma tendenser fast med något större förändringar, även om de inte varit helt överensstämmande. Modellförutsättningarna var något olika i de olika analyserna. De visade även att den odlade arealen spannmål minskar något mer än spannmålsproduktionen vid genomförandet av MTR, vilket innebär ökad avkastning per hektar.
En ekonomisk modell som använts för denna typ av beräkningar är den s.k. CAPRI-modellen. Denna kan användas för att studera EU-15 i sin helhet, men går även ner på regional nivå, enligt EUs indelning i s.k. NUTS II regioner. I en studie där man förutsatte praktiskt taget fullständig frikoppling av alla stöd visade modellen på kraftigare
förändringar än vad som redovisats ovan19. Spannmålsproduktionen inom EU-15
beräknades då minska med 6 % i jämförelse med en politik i enlighet med Agenda 2000, och den odlade arealen spannmål med 8 %. Vidare visade resultaten en kraftig ökning av
17 DG Agriculture (2003a). Reform of the Common Agricultural Policy, medium prospects for agricultural
markets and income in the European Union 2003-2010.
18 DG-agriculture (2003b). Mid-Term Rewiev of the agricultural policy. Impact analysis.
19Development of models and tools for assessing the environmental impact of agricultural policies. Final
report. (2003) (ENV.B.2/ETU/2000/073) Joint project of LEI, IAP and IAM.
trädesarealen, med 25 %, 3,5 % lägre nötköttsproduktion och oförändrad gris- och fjäderfäproduktion. För Sverige beräknades att spannmålsproduktionen skulle minska med 5 %, och den odlade arealen med 6 %. Den beräknade minskningen av nötköttspro-duktion är generellt större i Sverige än i stora delar av Europa, vissa pronötköttspro-duktionsformer kan minska med upp till 8 %. Det bör betonas att man i dessa analyser inte hade möjlighet att beakta de nationella beslut om tillämpning av MTR i Sverige.
Livsmedelsenonomiska institutet (SLI) utnyttjade också CAPRI-modellen för att analysera effekten av EU-kommissionens förslag till MTR för svensk del20. Jämfört med
en fullt genomförd Agenda 2000 visade också den på en minskad spannmålsodling (-4%), mer träda och minskat antal am- och dikor (-8%) samt tjurar och stutar (-7%).
En sammanfattning av de modellerade förändringarna som följd av MTR i olika studie kan ses i tabell 1. Observera dock att förutsättningarna varierar mellan de olika studierna. Resultaten skall därför tolkas med försiktighet.
Tabell 1. Sammanfattning av modellerade förändringar av arealer och jordbruksproduktionen fram till 2009-2010 vid ett genomförande av MTR.Resultaten är uttryckta i procent av ett re-ferensscenario motsvarande bibehållen Agenda 2000. Källor: DG Agriculture (2003a).
Reform of the Common Agricultural Policy, medium prospects for agricultural markets and income in the European Union 2003-2010. - DG-agriculture (2003b) Mid-Term Re-view of the agricultural policy. Impact analysis. Development of models and tools for
as-sessing the environmental impact of agricultural policies. Final report. (2003)
(ENV.B.2/ETU/2000/073) Joint project of LEI, IAP and IAM. - SLI 2003. Bäckstrand, A.
Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. SLI-skrift 2003:1 - SLI
2004. Ekman S. Konsekvenser av 2003-års jordbrukspolitiska reform för
jordbrukspro-duktionen i Sverige. SLI PM 2004-12-19
Undersökt område / referens
Spannmålspro-duktion
Spannmålsareal Trädesareal Nötköttspro-duktion EU-15 -0,6 – -7% -0,9 – 9% 20 – 25% -1,7 – -8% DG-agriculture (2003a) -0,6% -0,9% 20% -1,7% DG-agriculture (2003b) -2 – -7% -3 – -9% - -3 – -8%
LEI, IAP & IAM -6% -8% 25% -3,5%
Sverige - 3 – -14% - 4 – 14% 12 – 69% - 4 – - 10%
LEI, IAP & IAM -5% -6% - -8%
SLI 2003 - 3% - 4% 12% - 4%
SLI 2004. -14% -14% 69% -10%
20 Bäckstrand, A (2003). Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken – en konsekvensanalys.
SLI-Skrift 2003:1
Nationell tillämpning av MTR
Det beslut om den nationella tillämpningen av MTR under våren 2004 innebär att det frikopplade stödet fördelas enligt en blandmodell21. Syftet har varit att minimera
om-fördelningseffekterna mellan olika brukargrupper samt att ta hänsyn till brukare som investerat och ställt om produktionen under de senaste åren. Ett viktigt mål har dessutom varit att bibehålla hävden av betesmarkerna. Genom ökade kompensationsstöd samt att stödet till betesmark blir lika i hela Sverige har man försökt undvika att jordbruket i norra Sverige missgynnas. Vidare har en viss omfördelning av grundbeloppen för enhetsstödet mellan norra och södra Sverige gjorts. Kopplingen av endast handjursbidraget i kom- bination med gårdsstöd för delar av am- och dikorna kan bidra till att dämpa den för-väntade minskningen av nötkreaturen. Konsekvenserna kommer även att påverkas av hur reformen som helhet tas emot av jordbrukarna och jordbrukssektorn.
Några konsekvensanalyser har gjorts med den nationella modellen som grund. Livs-medelsekonomiska institutet (SLI) har använt den tidigare nämnda CAPRI-modellen och jämfört skillnaden för år 2009 mellan en politik i linje med Agenda 2000 eller en fullt genomförd MTR i Sverige22. Ett införande av MTR modellerar en minskning av
spannmålsarealen med 14 % och att trädesarealen ökar med 69 %. För djurhållning gäller att am- och dikor förväntas att minska med 18 % och tjurar och stutar med 14 %. Sverige bedömas därmed vara känsligare när det gäller djurhållning än EU som helhet vilket kan bero på kortare vegetationssäsong, småskalig produktion och dyra stallbyggnader. I norra Sverige förväntas förändringarna bli särskilt stora.
Naturskyddsföreningen och Ekologiska lantbrukare har beräknat hur bidragsnivåerna skulle förändras för 150 typiska jordbruksföretag23, uppdelat på de olika regioner. De har
visat att utan anpassning skulle nötköttsproducenter i skogs- och mellanbygd förlora upp till mellan 10 - 20 000 euro per år när det nya stödsystemet införs. Hårdast skulle
specialiserade stut- och tjuruppfödare drabbas. Det pekas generellt på en regional differentiering med höjda eller oförändrade stöd i slättbygderna och stora sänkningar i skogsbygderna och Norrland.
Jordbruksverket har genomfört lönsamhetsberäkningar24 för olika produktionsformer
inom det svenska jordbruket, för att kunna jämföra dagens situation med en situation när MTR är infört i enlighet med nationell tillämpning. Resultaten visar att 20 % av företagen inom mjölkproduktion kan bli olönsamma, och 30 % inom spannmålsproduktion.
Köttproduktionen är svårare att förutse p.g.a. en mångfald av produktionsformer. Dock visar resultaten på att mellan 30-50% av företagen kan bli olönsamma. De högre värdena gäller för företag i LFA-områden (Less Favoured Areas). Resultaten skall inte tolkas som faktiska produktionsförändringar, utan mera som ett mått på styrkan i drivkrafterna vid full anpassning till den förändrade politiken. Ett antal dynamiska effekter kommer att
21 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Skr 2003/4:137
22 Ekman S (2004). Konsekvenser av 2003-års jordbrukspolitiska reform för jordbruksproduktionen i Sverige.
SLI PM 2004-12-19
23 Einarsson P, Rudquist G (2004). Genomförandet av EU:s jordbruksreform i Sverige, Konsekvenser på
gårdsnivå. Svenska Naturskyddsföreningen, Ekologiska lantbrukarna
24 Jordbruksverket (2004). 2003 års jordbrukspolitiska reform. Effekter av frikopplingen på produktion och
strukturutveckling. Jordbruksverkets rapport 2004:16
dämpa indikationerna ovan, exempelvis långa anpassningstider, en förväntad prisuppgång på nötkött, förändringar av det nya LBU-programmet och introduktion av nya produk-tionsformer. Jordbruksverkets slutsats är att det är troligt att de långsiktiga tendenserna inom svenskt jordbruk kommer att bestå, och kanske kommer att öka i takt för den grupp företag som i väsentlig del är beroende av inkomster från jordbruket. Denna tendens består i utslagning av mindre producenter och ett ökat antal större producenter. En avgörande fråga är således om produktion frigörs oförändrad eller ökad takt genom nedläggning av små företag, och i vilken mån den frigjorda produktionen kommer att sugas upp av ett ökat antal större producenter.
3 Tidigare prognoser
3.1 Sveriges tredje nationalrapport - NC3
I Sveriges tredje nationalrapport om klimatförändringar - NC325 gjordes en prognos
(projektion) av utsläppen av metan och dikväveoxid från jordbruk till år 2010. Prognosen gjordes under år 1999. Ingen bedömning av utvecklingen efter 2010 ansågs möjlig och utsläppen år 2020 angavs därför till samma nivå som 2010.
Utsläppen till 2010 baserades främst på aktivitetsdata från en konsultrapport beställd av EU-kommissionen som redovisar den förväntade förändringen i djurhållning i olika EU-länder, inklusive Sverige, som följd av Agenda 200026. Växtodlingen antogs förbli
oförändrad på 1999 års nivå fram till 2010. Rapportens bedömning av antalet djur år 2010 kan betraktas som en blandning mellan prognos och expertbedömning. Ingen svensk prognos av jordbrukets utveckling i kvantitativa termer fanns tillgänglig när projektionen gjordes.
Förändringar av andra aktiviteter eller förhållanden av betydelse för växthusutsläppen, t ex användningen av mineralgödsel (handelsgödsel), kväveinnehåll i stallgödsel,
stallgödselhanteringssystem, etc, prognostiserades genom linjär trendframskrivning eller genom uppskattningar. Parametrar och emissionsfaktorer för 1990-1999 hämtades från 2001 års rapport från Sverige till Klimatkonventionen27. De resultat som erhölls framgår
av tabell 2.
Tabell 2. Utsläpp av metan och dikväveoxid, uttryckt som koldioxidekvivalenter, från det svenska jordbruket 1990-2010 enligt den tredje svenska nationalrapporten om klimatförändringar (NC3)
Utsläpp; kton CO2-ekv Förändring 1990 -2010
1990 2010 (%)
Metan 3 473 3 194 - 8,0
Dikväveoxid 4 518 4 175 - 7,6
Totalt 7 991 7 369 - 7,8
De beräknade utsläppsminskningarna 1990 - 2010 uppgick till ca 600 000 ton koldioid-ekvivalenter, eller ca 8 % av sektorns samlade utsläpp år 1990. Den relativa minskningen förväntades bli ungefär lika stor för metan som för lustgas.
25 Miljödepartementet (2001). Sverige tredje nationalrapport om klimatförändringar. Ds 2001:71
26 Bates (2000) Bates (2001). Economic evaluation of emission reductions of nitrous oxides and methane in
agriculture in the EU. Bottom-up analysis.
27 Naturvårdsverket (2001). National Inventory Report 2001.
3.2 Fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen
I samband med den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan28 under 2002/03 gjordes en uppdatering av analysen från NC 3. Även
denna nya prognos baserades på de förväntade effekterna av Agenda 2000. Men även effekten av andra förändringar inkluderades i den nya prognosen; djurhållningens omfattning, gödsling, stallgödselhantering, kväveeffektivitet i mjölkproduktionen, kvävefixering, växtnäringsläckage och ammoniakförluster. Direkta åtgärder mot utsläpp av klimatgaser från jordbruket var däremot inte inkluderade. De beräknade utsläppen framgår av nedanstående tabell 3.
Tabell 3. Utsläpp av metan och dikväveoxid, uttryckt som koldioxidekvivalenter, från det svenska jordbruket 1990-2010 enligt den 2003 års fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.
Utsläpp Mton CO2-ekvivalenter Förändring
1990 - 2010 Förändring 2000 - 2010 1990 2000 2010
Metan 3 366 3 270 3 032 - 9,9 %
Dikväveoxid 6 169 5 680 5 270 - 14,6 %
Summa: 9 535 8 850 8 302 - 12,9 % - 6,2 %
Den nya prognosen för gav högre utsläppsreduktion än den tidigare; drygt 13 % jämfört med NC3-rapportens 8 % mellan 1990 och 2010. Detta beror delvis på att det skedde en omfattande revision av beräkningsmetodiken mellan dessa båda beräkningstill-fällen. Förändrade emissionsfaktor gav till resultat att de beräknade utsläppen av lustgas ökade och kom att utgöra en större andel av de totala utsläppen. Detta, i kombination med nya antaganden, förstärkte den beräknade minskningen efter år 2000. Bl a justerades nötkreaturens årliga exkretionen av kväve ned, liksom användningen av mineralgödsel-kväve. Dessutom antogs arealen organogena jordar minska snabbare än i den tidigare prognosen samtidigt som emissionsfaktorn för lustgas höjdes.
3.3 Kontrollstationen
Ytterligare en uppdatering av utsläppsprognosen för jordbruk till 2010 gjordes i samband inom Energimyndighetens och Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Kontrollstationen 200429. Det samlade resultatet, som redovisas i tabell 4, innebär endast en mindre
förändring jämfört med vad som redovisades i den fördjupade utvärderingen. Skillnaden är en något kraftigare minskning av utsläppen mellan 2000 och 2010, både för metan och lustgas, främst på grund av att det antalet nötkreatur år 2010 justerades ned. Denna
28 Naturvårdsverket (2003). Begränsad klimatpåverkan. Naturvårdsverket rapport 5316.
29 Naturvårdsverket (2004). Prognoser över utsläpp av växthusgaser. Naturvårdsverket Rapport 5393.
justering baserades dels på den faktiska utvecklingen av antalet djur de första åren efter införandet av Agenda 2000 men främst på grund av att MTR-reformen förväntas missgynna djurhållningen med minskat antal djur för följd.
Tabell 4. Utsläpp av metan och dikväveoxid, uttryckt som koldioxidekvivalenter, från det svenska jordbruket 1990-2010 enligt Kontrollstationen 2004.
Utsläpp Mton CO2-ekvivalenter Förändring 1990 - 2010 Förändring 2000 - 2010 1990 2000 2010 Metan 3 387 3 297 2 944 -13,2 % Lustgas 6 193 5 680 5 146 -17,0 % Summa: 9 580 8 977 8 090 - 15,5 % - 9,8 % 24
4 En reviderad prognos – NC4
4.1 Avgränsningar
Prognosen avser utsläpp av metan och lustgas från jordbruket, d.v.s. från djur, gödsel, mark och vatten. Upptag och avgång av koldioxid från jordbruksmark inkluderas inte. Inte heller utsläpp från jordbrukets primära energianvändning, dvs förbrukning av el och diesel, är inkluderade.
4.2 Jordbrukets aktiviteter
Djurantal
I tabell 5 redovisas det faktiska antalet djur inom jordbruket 1990, 2000 och 2004 samt prognostiserat antal för år 2010. Bedömningarna för 2010 följer i grova drag den bedömning som gjordes i Kontrollstation 2004. Vissa justeringar har emellertid gjorts baserat på faktiskt utfall fram till 2004 samt de konsekvensanalyser av MTR-reformen som gjorts under 2003 och 2004 och som redovisas i avsnitt 2.2.
Tabell 5. Antal husdjur inom svenskt jordbruk 1990, 2000, 2004 samt prognosticerat för 2010. Data för 1990 och 2000 kommer från NIR 2005 och för 2004 från Jordbruksverket (preliminära)30 och SCB. Antal renar 2004; data från 200331
Antal djur (1000-tal)
1990 2000 2004 2010 Mjölkkor 576 428 404 360 Am- o dikor 75 167 172 150 Övriga nötkreatur 1 067 1 089 1053 950 Nöt totalt 1 718 1 684 1629 1460 Grisar 2 264 1 918 1 818 2 000 Fjäderfän 15 200 16 900 16 200 17 000 Får 406 432 466 500 Getter 4 5 5 5 Hästar 270 270 283 300 Renar 271 221 239 220
30 Jordbruksverket (2004). Husdjur i juni 2004. JO 20 SM 0402 31 Jordbruksverket, Rennäringen i siffror 2004.
Den viktigaste djurgruppen ur metanproduktionssynpunkt är nötkreatur, som står för drygt 80 % av de totala utsläppen från husdjurens matsmältning och gödsel. Särskilda bedömningar görs därför separat för mjölkkor, am-/dikor och övriga nötkreatur (kvigor, tjurar, stutar och kalvar), eftersom dessa grupper har olika emissionsfaktorer för metan.
Mjölkkor
Antalet mjölkkor har sjunkit i jämn takt sedan 1993 (figur 1). Trots detta har mjölkpro-duktionen fram till år 200/2001 legat på full mjölkkvot; 3,3 miljoner ton mjölk per år. Den kvoten fick Sverige vid inträdet i EU år 1995. Sedan 1995 har således antalet mjölkkor minskat i takt med att mjölkavkastningen per djur har stigit. Sedan år 2002 har dock mjölkproduktionen legat något under mjölkkvoten32, vilket kan vara ett negativt
trendbrott. Den svenska mjölkkvoten kommer successivt att öka med 1,5 % med början 2006, men det måste betraktas som osannolikt att denna kvotökning kommer att utnyttjas. En minskat utnyttjande ligger snarast till hands med tanke på framtida sänkt producent-pris på mjölken, hög medelålder bland producenterna och en full frikoppling av mjölkstödet från 2007. Mellan 1998 och 2004 sjönk antalet mjölkkor med 45 000 djur till strax över 400 000. Om denna minskningstakt håller i sig fram till år 2010 kommer antalet att sjunka till 360 000 djur, vilket blir vår prognos. Från och med 2007, när det direkta mjölkstödet försvinner, kan utslagningen av djurbesättningar komma att accelereras. I vilken mån detta kan motverkas av rationaliseringar och större djur-
Nötkreatur
Mjölkkor
Kor för köttproduktion
Kvigor, tjurar och stutar 0 100 200 300 400 500 600 700 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Antal djur (1000-tal) Kalvar
Figur 1. Antal nötkreatur i Sverige under perioden 1990 – 2004. Källa: NIR 2005 och Jordbruks-verket33.
32 Svensk Mjölk. www.svenskmjolk.se
33 Jordbruksverket (2004). Husdjur i juni 2004. JO 20 SM 0402
besättningar är osäkert, men i denna prognos förutsätter vi en fortsatt jämn minsknings-takt ända fram till 2010.
Övriga nötkreatur
Antalet nötkreatur, utöver mjölkkor, antogs i tidigare prognoser minska med 6% jämfört med 1990 till 1 075 000 djur år 2010. Den siffran baserades på EU-kommissionens bedömning av effekterna av Agenda 2000 i Sverige. För dikor antogs då att antalet skulle sjunka till 155 000, vilket motsvarar det antal bidragsrätter för denna djurgrupp som Sverige hade t.o.m år 2004, och att antalet djur sedan stabiliseras på den nivån fram till 2010. De övriga nötkreaturen, d.v.s. stutar, tjurar, kvigor och kalvar, skulle då uppgå till 920 000 djur år 2010. Den hittillsvarande utvecklingen sedan Agenda 2000 infördes år 2000 är att antalet övriga nötkreatur legat ganska stabilt, och på en högre nivå än 1990. Den tidigare prognosen har därför inte infriats och kan således ifrågasättas.
Effekterna av den nya reformen, MTR, på svensk köttproduktion bedöms nu i flera prognoser ligga omkring en 10%-ig minskning jämfört med Agenda 2000 (se tabell 1). Produktionen bedöms hållas uppe av det kvarvarande handjursbidraget, samt vissa miljöstöd, som t ex betesmarksstödet. Situationen är dock mycket svårbedömd, eftersom småskalig köttproduktion i många fall drivs som bisyssla och därför inte är lika
lönsamhetsstyrd som mjölkproduktionen. Det kan vara en förklaring till att tidigare negativa prognoser inte infriats.
När det gäller am- och dikor så gäller inte den tidigare förutsättningen att antalet djur stabiliserar sig på den svenska bidragskvoten 155 000 djur, eftersom kvotsystemet upphör. Antalet djur bör istället styras av rekryteringsbehovet av stutar och tjurar till köttproduktionen, särskilt som rekryteringspotentialen från mjölkproduktionen minskar med färre mjölkkor. Vår utgångspunkt är att EU-kommissionens tidigare bedömning av effekten av Agenda 2000 i Sverige inte längre är relevant, utan att det i nuläget är rimligast att jämföra med situationen år 2000 istället för 1990. Med rådande osäkerhet och långa anpassningstider kan därför en 10-procentig minskning av antalet am- och dikor för perioden 2000 till 2010 vara en rimlig prognos. År 2010 skulle då antalet am- och dikor uppgå till uppskattningsvis 150 000.
Under perioden 2000 - 2004 har det i genomsnitt funnits ca 560 000 tjurar, stutar och kvigor i Sverige. Vi räknar med att antalet stutar och tjurar sjunker med 10 % till år 2010. Vidare antas att antalet rekryteringsdjur till mjölkproduktionen minskar med 16 %, dvs i proportion till förändringen av antalet mjölkkor. Med dessa förutsättningar får man sammantaget en minskning av antalet köttdjur inklusive rekrytering till mjölkproduktio-nen motsvarande drygt 70 000 djur. Till detta skall läggas antalet kalvar som också bör sjunka med ungefär samma siffra, d.v.s. med totalt ca 140 000 djur. Antalet tjurar, stutar, kvigor och kalvar, d.v.s. övriga nötkreatur34 i tabell 5, skulle då sammanlagt uppgå till
950 000 år 2010.
34 I rapporteringen till Klimatkonventionen inkluderar begreppet övriga nötkreatur även am- och dikor.
Grisar
Antalet grisar i Kontrollstationens prognos för 2010 var 2,5 miljoner. Produktionen av slaktsvin och smågrisar har varierat över åren beroende på marknadsläget (figur 2), och EU-kommissionen gjorde i MTR-förslaget bedömningen att ökade priser på nötkött skulle kunna gynna produktionen av griskött. Men svensk grisproduktion är relativt liten i jämförelse med andra västeuropeiska länder och därför känslig för hur konkurrensläget kommer att utvecklas. Ingen säker prognos kan därför göras. År 2000 fanns totalt 1,9 miljoner grisar och därefter har det varit en svagt minskande trend. I det läget har en oförändrad nivå, avrundad till 2,0 milj. djur, ansetts som en rimlig bedömning.
Grisar 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Suggor Slaktsvin Smågrisar 00-tal) tal djur (10 A n
Figur 2. Antal grisar (tusental) i Sverige under perioden 1990 – 2004. Källa: NIR 2005 Jordbruksverket.
Får och getter
Antalet får och lamm år 2010 bedömdes i NC3-studien35 till 390 000 djur, d.v.s. en minskning med 16 000 djur från 1990 års nivå och ca 50 000 djur från 2003 års nivå. Utvecklingen i Sverige har hittills varit en ökning av antalet får. Utsikterna för lammkött betraktas som god och frikopplingen av det nuvarande tackbidraget anses ha liten
inverkan på produktionen
36. Den relativa lönsamheten för denna typ av
produk-tion kan komma att gynnas gentemot annan stödberoende köttprodukproduk-tion. En
fortsatt ökning av antalet får från dagens läge är därför trolig, och prognosen i
Kontrollstationen justerades därför upp till 500 000 djur år 2010. Denna prognos
behålls även här. När det gäller getter så är de fåtaliga och en fortsatt nivå
omkring 5 000 kan anses rimlig.
35 Sveriges tredje nationalrapport om klimatförändringar. Ds 2001:71
36 Jordbruksdepartementet. Genomförandet av EU:s jordbruksreform i Sverige. Ds 2004:9.
Fjäderfän
Utvecklingen för fjäderfän visar på en minskning av värphönsen sedan år 2000 som följd av strängare djurskyddskrav, men under år 2004 har det skett en viss återhämtning. En återgång till tidigare nivå omkring 6 miljoner djur kan därför förväntas.
Produktionen av slaktkycklingar kulminerade under 2002, och sedan dess har det skett en viss minskning (figur 3), samtidigt som importen har ökat drastiskt. Konsumtionen av kycklingkött i Sverige är fortfarande i stigande, men det är osäkert hur stor andel som kommer att produceras i Sverige. Konkurrensen från importerade produkter kommer sannolikt att hårdna. Under 2004 importerades drygt 34% av konsumtionen, jämfört med 22% under 2001. Den tidigare bedömningen att antalet fjäderfän skulle stiga till 20 miljoner djur år 2010 kan därför vara en överskattning, och i dagsläget antar vi i stället att antalet stabiliseras på nuvarande nivå, ca 17 miljoner djur.
Fjäderfän 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Figur 3. Antalet fjäderfän i Sverige under perioden 1990 – 2004. Källa: NIR 2005 samt Svensk fågel/SCB.
Hästar och renar
Antalet hästar har i tidigare prognoser antagits vara konstant 300 000 under hela
tidsperioden 1990 – 2010. Antalet baserades på resultatet av en pilotstudie genomförd av SCB 37 under 2001. Under 2004 redovisade dock SCB en ny studie som angav antalet
hästar i Sverige till ca 270 000. Detta antal har nu använts för år 1990 och 2000, medan bedömningen 300 000 hästar bibehållits för år 2010. Nyligen publicerade SCB ytterligare en undersökning avseende 2004 där antalet hästar i landet uppgavs till 283 00038.
37 SCB (2001). Möjligheterna att uppskatta hästpopulationens storlek och struktur. PM 38 Jordbruksverket och SCB. Hästar och anläggningar med häst 2004. JO 24 SM 0501
A n ta l d j 0 -ta Slaktkycklingar Värphöns Kycklingar l) 0 0 u r (1 29
Hästsektorn är expanderande och med minskande antal nötkreatur frigörs dessutom betesmark, varför en fortsatt ökning av antalet djur är trolig. Det verkliga antalet hästar år 1990 är inte känt, men sannolikt är den angivna nivån 270 000 en överskattning.
Antalet renar har de senaste 10 åren legat inom intervallet 220 000 - 240 000 djur. Vi antar att antalet kommer att ligga kvar på den nivån och anger 220 000 djur för år 2010. Växtodling
Ändringar i växtodlingen inverkar också på beräkningarna av växthusgasavgången. Men det sker på ett indirekt sätt genom sin påverkan på kväveflöden i jordbruket i form av kvävegödsling, kväveläckage, mängd kvarlämnade växtrester, samt förekomst av kväxefixerande grödor och klövervaller.
Arealen jordbruksmark som odlas har direkt betydelse för beräkningarna, eftersom en viss avgång av dikväveoxid antas för varje hektar odlad åkermark. År 2003 uppgick åkerarealen till 2,67 miljoner ha39, vilket är en minskning med ca 40 000 ha sedan år
2000. En fortsatt minskning av åkerarealen i samma takt kan förväntas, till ca 2,5 milj.ha år 2010. Betesmarkens areal antas förbli oförändrad eller något ökande. Betesmarken påverkar beräkningarna endast indirekt genom dikväveavgång från betesgödsel. Avgången styrs inte av arealen utan av antalet betande djur, betesperiodens längd samt hur betet fördelas mellan naturbetsmark och betesvall.
När det gäller grödorna så förutspår de olika prognoserna för MTR en minskad spann-målsareal med 6-14 % samt en ökning av trädan. Under perioden 2000 - 2003 har spannmålsarealen legat kring drygt 1,1 milj. ha40, och den kan då förväntas minska till
omkring 1 miljon ha till 2010. Trädesarealen har legat relativt stabilt sedan EU-inträdet 1995, och den uppgick år 2003 till 276 000 ha. En uppskattning av SLI var att trädan skulle öka med ca 70% 41, vilket skulle innebära totalt ca 450 000 ha. En sådan ökning
skulle innebära en ytterligare minskning av spannmålsarealen och/eller någon annan större gröda som t ex. vall, oljeväxter eller baljväxter. En stor trädesareal pekar mot minskad gödselmedelsanvändning, medan en omfördelning mellan olika grödor som vall, spannmål och oljeväxter inom samma region har mindre betydelse för gödselmedelsan-vändningen.
Gödselproduktion och gödselanvändning
För mjölkkor antas en fortsatt produktivitetsökning. Gödselproduktionen per djur ökar med ca 3 % jämfört med år 2000, men en ökad kväveeffektivitet i mjölkproduktionen gör att kvävemängden i träck och urin förblir oförändrad. För övriga djurslag antas ingen intensifiering av produktionen. Stallgödselmängderna för dessa djurslag ändras därför i
39 Jordbruksverket (2004). Jordbruksmarkens användning 2003. JO 10 SM 0401. 40 Jordbruksverket (2004). Jordbruksmarkens användning 2003. JO 10 SM 0401
41 Ekman S. (2004) Konsekvenser av 2003-års jordbrukspolitiska reform för jordbruksproduktionen i Sverige.
SLI PM 2004-12-19
proportion till djurantalet, eftersom gödselmängden per djur antas vara oförändrad jämfört med år 2000.
Den totala mängden kväve som tillförs åkermarken med stallgödsel blir i det närmaste oförändrad 2010 jämfört med år 2000, och förlusterna genom ammoniakavgång och kväveläckage sjunker något i enlighet med uppsatta miljömål42. Som nämnts ovan
kommer sannolikt arealen träda att öka som en följd av MTR-reformen. En minskning av åkerarealen samt större andel träda, motsvarande ca 300 000 ha, pekar i sig mot en minskning av kvävegödselmedelsanvändningen med ca 10%. Därtill kommer eventuella ändringar i gödslingsintensitet på den kvarvarande odlade marken samt ökad vallodling. Sammantaget bedöms den totala användningen av mineralgödselkväve minska med 15% mellan 2000 och 2010.
Åtgärder för att reducera utsläppen
Det finns idag inget nationellt program för att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruk. Jordbruksverket genomförde under år 2003 ett regeringsuppdrag med syfte att se över möjligheterna att vidta åtgärder43. I utredningen konstateras att omfattande och
välgrundade nya åtgärder mot emissionerna av växthusgaser inte är möjliga att föreslå med hänsyn till bristande kunskap om deras effektivitet. De åtgärder som ligger närmast till hands, förutom att på olika sätt minska kvävetillförseln till jordbruksmark, rör omhändertagande av metan vid stallgödselhantering. Stallgödsel står dock bara för en tiondel av metanutsläppen från jordbruk och idag saknas styrmedel för att den typen av åtgärder. Inga nya åtgärder, utöver de som görs för att minska förluster av växtnäring till luft och vatten, har därför inkluderats i prognosen.
Revidering av beräkningsmetodiken
Beräkningarna i denna rapport följer den metodik som använts i 2005 års rapportering till Klimatkonventionen – NIR 200544. Indata och resultat för 1990 och 2000 följer detta
underlag. Under perioden mellan 1999 och 2003 gjordes en omfattande revision av beräkningsmetodiken i flera steg, både av emissionsfaktorer och vissa indata. Detta ändrade i viss mån utsläppsnivåer och trender över tiden. Jämfört med 2003 års metodik har dock endast vissa smärre förändringar gjorts. Avloppsslam har lagt till som en kvävekälla, vilket ger små förhöjningar av lustgasutsläppen. Vidare har en översyn av uppgifter om stallperiodens längd resulterat i en omfördelning mellan stallgödsel och betesgödsel så att nu en större andel hamnar i stall. Detta ökar utsläppen något. Dessutom
42 Ammoniakutsläppen skall reduceras med minst 15% under 1990-2010 (delmål 4 Ingen övergödning).
Kväveläckaget skall enligt Jordbruksverket åtgärdsprogram minska med 7 700 ton N/år 1995-2010.
43Jordbruksverket (2004). Förutsättningar för en minskning av växthusgasutsläppen från jordbruket. Rapport
2004:1
44 Naturvårdsverket (2005). Swedens’s National Inventory Report 2005. www.naturvardsverket.se
har kvävehalten i betesgödsel sänkts, vilket ger lägre utsläpp av lustgas från betesmark. Alla ändringar har gjorts retroaktivt för hela perioden 1990 - 2003.
4.3 Metan från husdjurens matsmältning
Beräkningsmetodik
Den mängd metan som avges från husdjurens matsmältning under ett år beräknas som antalet djur av varje djurslag multiplicerat med en specifik emissionsfaktor. Emissions-faktorn har sorten kg metan/djur år. För nötkreatur och renar används nationella emissionsfaktorer och för övriga djurgrupper utnyttjas standardvärden enligt IPCC:s riktlinjer45.
Emissionsfaktorer
De emissionsfaktorer som använts anges i tabell 6 härrör från Sveriges rapportering till Klimatkonventionen – NIR 2005. De är konstanta över tiden för alla djurslag utom för mjölkkor. För mjölkkor beräknas emissionsfaktorn med en modell som baseras på rekommenderade foderstater och djurens energiomsättning (se bilaga 1). Emissions-faktorn för mjölkkor har successivt ökat från 120 till 125 kg metan per djur och år sedan 1990 och denna trend antas hålla i sig till 2010. Ökningen förklaras av ett ökat energi-behov för den ökande mjölkproduktionen. Även foderstatens kvalitet, uttryckt som
Tabell 6. Emissionsfaktorer för beräkning av metanavgång från husdjur
kg CH4/djur o år 1990 2000 2010 Mjölkkor 120,3 125,4 130 Am- o dikor 98 98 98 Övriga nötkreatur 50 50 50 Grisar 1,5 1,6 1,6 Fjäderfän 0 0 0 Får 8 8 8 Getter 5 5 5 Hästar 18 18 18 Renar 7,7 7,7 7,7
45 IPCC (1997). Revised 1996 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories. www.ipcc.ch.
smältbarhet, kan påverka metanavgången. Ingen förändring av fodrets kvalitet antas dock ske över perioden, eftersom det saknas underlag saknas för att göra en noggrannare bedömning.
Emissioner
De beräknade metanemissionerna från djurens matsmältnings anges i tabell 7. Emissio-nerna har minskat mellan 1990 och 2000 och minskningen förstärks fram till 2010, främst på grund av det minskande antalet mjölkkor. Minskningen mellan 1990 - 2010 utgör drygt 14%.
Tabell 7. Totala utsläpp av metan från husdjurens matsmältning 1990, 2000 och 2010. Data avseende 1990 och 2000 kommer från NIR 2005.
Kton CH4 1990 2000 2010 Mjölkkor 69,3 53,7 46,8 Am- o dikor 7,4 16,4 14,7 Övriga nötkreatur 53,4 54,5 47,5 Svin 3,4 3,1 3,2 Fjäderfän 0,0 0,0 0,0 Får 3,2 3,5 4,0 Getter 0,02 0,03 0,03 Hästar 4,9 4,8 5,4 Renar 2,1 1,7 1,7 Totalt: 143,6 137,6 123,3
4.4 Metan från stallgödsel
BeräkningsmetodikUtsläppen beräknas som Σ EF ∗ djurantal, där summering sker för olika gödselhanter-ingssystem över djurgrupper för att få den årliga metanavgången. Emissionsfaktorn (EF) för stallgödsel från nöt och svin beräknas enligt formeln:
EF = VS * stallperiod * Bo * k * MCF
EF = kg CH4 per djur/ år av aktuellt djurslag
VS = gödselproduktion; kg VS (volatile solids)/djur, år och gödsel- hanteringssystem
Stallperiod = andel av år som djuren står på stall
Bo = maximal metanproduktion; m3 CH4 / kg VS
k = konstant (0,67 kg/m3)
MCF = metankonverteringsfaktor för olika gödselhanteringssystem Beräkningarna görs separat för olika gödselhanteringssystem, flyt-, fast- klet- och djupströ samt betesgödsel, och summeras sedan för varje djurslag. För nötkreatur används samma djurkategorier som vid beräkning av metan från djurens matsmältning. De
beräknade emissionerna avser förlusterna från stall, gödsellagring och gödselspridning samt dessutom gödsel från betande djur. För betesgödsel används samma emissionsfaktor som för fastgödsel och appliceras på den gödsel som produceras under betesperioden. Gödselmängd
Uppgifterna om stallgödselproduktion och stallgödselhantering år 1990 och år 2000 kommer från NIR 2005. De underliggande uppgifterna om exkretion av träck och urin hos nötkreatur och grisar kommer från Jordbruksverket46 47. För övriga djurslag används IPCC:s standardparametrar. Statistiken över stallperioder och gödselhanteringssystem kommer från SCB:s gödselmedelsundersökningar.
I tabell 8 redovisas de data på årlig gödselproduktion, uttryckt som VS (volatile soilids) per djur, samt emissionsfaktorer för olika djurslag som använts i beräkningarna. För mjölkkor har gödselproduktionen per djur ökat med drygt 3 % mellan 1990 och 2000. En fortsatt ökning med samma hastighet antas ske mellan 2000 och 2010. För andra övriga nötkreatur och grisar antas gödselproduktionen endast öka marginellt och för övriga djurslag är den oförändrad fram till 2010. Gödseln från renar anses inte ge upphov till metanavgång. Emissionsfaktorerna diskuteras närmare nedan.
Tabell 8. Gödselproduktion uttryckt som kg VS/djur och år för olika djurslag, samt den faktiska emissionsfaktorn 1990 - 2010. Data för 1990 och 2000 kommer från NIR 2005.
kg VS/djur och år EF (kg CH4/djur och år) 1990 2000 2010 1990 2000 2010 Mjölkkor 1867 1 930 2000 10,68 15,49 19,54 Övriga nötkreatur 583 644 650 4,44 4,24 4,11 Grisar 91 114 120 1,89 2,64 4,18 Får 146 146 146 0,19 0,19 0,19 Getter 102 102 102 0,12 0,12 0,12 Hästar 628 628 628 1,40 1,40 1,40 Fjäderfä 37 37 37 0,08 0,08 0,08
46 Jordbruksverket (1995). Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet vid nötkreaturshållning. Rapport
1995:10
47 Jordbruksverket (2001). Gödselproduktion, lagringsbehov och djurtäthet i olika djurhållningssystem med
grisar. Rapport 2001:13.
Den producerade gödseln hamnar antingen på betesmark eller i stall. Fördelningen mellan stallgödsel och betesgödsel för olika djurslag framgår av tabell 9. Betessäsongens längd för nötkreatur har ökat sedan 1990 och denna trend förväntas fortsätta fram till 2010, bl a på grund av en ökad andel ekologisk djurhållning.
Tabell 9. Fördelning av gödselproduktionen på stallgödsel respektive betesgödsel.
Andel stallgödsel/betesgödsel (%) 1990 2000 2010 Mjölkkor 82/18 80/20 76/24 Övr. nöt 70/30 55/45 50/50 Svin 100/0 100/0 100/0 Fjäderfä 100/0 100/0 100/0 Får 50/50 50/50 50/50 Hästar 50/50 50/50 50/50 Renar 0/100 0/100 0/100 Stallgödselhantering
Tabell 10 anger fördelningen mellan olika stallgödselhanteringssystem och i figur 4 kan man se den hittillsvarande utvecklingen när det gäller flytgödselns andel av de totala stallgödselmängderna för nötkreatur och grisar.
En fortsatt övergång till flytgödselhantering kan förväntas för mjölkkor och svin, eftersom dessa produktionsgrenar alltmer koncentreras till större enheter. För övriga nötkreatur avgörs utvecklingen av lönsamheten för köttproduktion samt kommande miljökrav. En ökad ekologisk djurhållning till 2010 ger upphov till större andel djupströ. Förändringarna jämfört med situationen år 2000 är dock små.
Tabell 10. Fördelning av stallgödselhanteringssystem för olika djurslag 1990 och 2000 samt prognosticerat för 2010. Data för 1990 och 2000 från NIR 2005. (Observera att siffrorna för 1990 och 2000 är avrundade. Exakta värden har använts för att beräkna emissions-faktorerna tabell 5, vilka därför kan avvika något från de som beräknas med nedan-stående siffror).
Stallgödselhantering (% av gödselmängd)
1990 2000 2010
fast flyt djupstö fast flyt djupströ fast flyt djupströ
Mjölkkor 70 29 1 48 51 1 29 70 1 Övr. nöt 56 30 14 58 26 16 57 25 18 Svin 51 44 5 31 67 3 15 75 10 Fjäderfä 55 25 20 55 25 20 55 25 20 Får 100 0 0 100 0 0 100 0 0 Hästar 96 0 4 96 0 4 96 0 4 0 10 20 30 40 50 60 70 80 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 % Mjölkkor & Övr. Nöt Grisar Mjölkkor Övr. Nöt
Figur 4. Utvecklingen av andelen flytgödsel av den totala stallgödselhanteringen, exklusive betesgödsel, för nötkreatur och grisar. För nötkreatur ges en sammanslagen andel för åren före 1997. Inom gruppen grisar finns stora skillnader i andelen flytgödsel mellan slaktsvin och övrigt svin. Källa: NIR 2005.
