Boverkets lägesrapport

1

Boverkets lägesrapport

Telefon: 0455-35 30 50 eller 35 30 56 Fax: 0455-819 27

E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se

Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats.

Rapporten kan också tas fram i alternativt format på begäran. Boverket 2012

Boverkets ansvarsområde omfattar ett mycket brett spektrum av samhällsbyggnadsfrågor och vi är den myndighet som leder arbetet med hållbart samhällsbyggande. En förutsättning för Boverkets framgång i samhällsbyggandet är att vårt arbete sker i samverkan med vår omvärld.

Boverkets roll är att utifrån ett helhetsperspektiv på hållbar samhällsutveckling ta fram faktaunderlag och göra kvalificerade analyser samt att förmedla dessa kunskaper och analyser till besluts-fattare i riksdag och regering. Andra målgrupper Boverket vänder sig till är politiker och tjänstemän vid kommuner och länsstyrelser, men även näringslivet och intresseorganisationer – vilka är direkta aktörer i samhällsbyggandet.

Boverket publicerar ett stort antal rapporter under ett verksam-hetsår. I Boverkets årliga lägesrapport redovisas centrala fakta och slutsatser från ett urval av de rapporter som har publicerats till och med oktober 2012. Det finns också ett inledande avsnitt som ger aktuell basfakta över Sveriges befolkning och hushållens boende. Vill du få mer fördjupade kunskaper rekommenderas du att ladda ner Boverkets rapporter från vår webbplats www.boverket.se.

Trevlig läsning!

Janna Valik

generaldirektör

Befolkning och hushållens boende

7

Befolkning och hushållens boende ... 8

Samhällsplanering

17

Kommunernas bostadsplanering och bostadsbyggande ... 18

Plan- och bygglagen i praktiken 2011 ... 22

Bebyggelse och byggande

27

Bostadsbyggandet i Norden ... 28

Boverkets arbete med funktionshinderspolitiken ... 34

Boverkets arbete med byggproduktförordningen ... 36

Bostadsmarknad

41

Bostadsmarknaden i Norden och regionala skillnader ... 42

Försäljningar och köp av allmännyttiga lägenheter ... 47

Särskilda boendeformer för äldre, seniorbostäder och trygghetsbostäder ... 50

Ungdomars boende ... 54

Miljö och energifrågor

57

Trafikbuller och nybyggda bostäder ... 58

Lägsta möjliga energianvändning i nya byggnader och kostnadskonsekvenser ... 61

Miljöindikatorer för bygg- och fastighetssektorn ... 64

År 2011 är antalet boende i Sverige nästan 9,5 miljoner

och folkmängden ökade med nästan 67 000 personer

jämfört med år 2010. Ökningen förklaras av ett

invand-ringsöverskott på 45 200 personer och ett

födelseöver-skott på 21 800 personer.

Större delen av ökningen har skett i

storstadsregio-nerna Stockholm, Göteborg och Malmö samt i de större

högskoleorterna. Nästan häften av kommunerna hade

inte någon befolkningsökning alls.

Kvinnor tenderar att bo i större tätorter medan män

bor i mindre tätorter. Ju större en tätort är desto större

andel människor bor i flerbostadshus. I mindre tätorter

är småhus det vanligaste sättet att bo. Det finns cirka

2,5 miljoner bostäder i flerbostadshus och 2 miljoner

bostäder i småhus i Sverige.

År 2011 är antalet invånare i Sverige nästan 9,5 miljoner personer. Folkmängden ökade med nästan 67 000 personer under 2011. Denna befolkningsökning förklaras av ett invandringsöverskott på 45 200 personer och ett födelseöverskott på 21 800 personer.

Av Sveriges 290 kommuner hade 148 en folkökning under år 2011. Det innebär att nästan häften av kommunerna inte hade någon befolkningsökning. De 20 kommuner med störst procentuell folkök-ning ligger alla utom tre i Stockholms län. De övriga är Lomma, Strömstad och Knivsta.

Befolkningsökningarna sker i storstadsregionerna och i de större högskoleorterna. Befolkningen minskar i många av de små kommu-nerna (färre än 25 000 invånare). Nästan 70 procent av dessa kom-muner (119 komkom-muner) minskade sin befolkning under året 2011. Befolkningen finns inte jämnt fördelat över landet. Nästan 40 procent av befolkningen bor i någon av de tre storstadsregionerna Stockholm, Malmö och Göteborg.

Ungefär 60 procent av alla Sveriges kommuner har färre än 25 000 invånare, dock är det bara nästan 2 miljoner personer som bor i dessa kommuner (21 procent av befolkningen). Drygt 2 miljoner, eller 22 procent, av landets befolkning bor i Storstockholm. En femtedel av befolkningen bor i större högskoleorter.

Befolkningen ökar

Storstadsregionerna växer

Befolkning och hushållens boende

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Bostadsmarknaden 2012–2013”.

På www.scb.se finns statistiken som redovisas i detta avsnitt.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Bostadsmarknaden 2012–2013

– med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012

9

År 2010 fanns det nästan 2 000 tätorter i Sverige. 85 procent av Sveriges befolkning (drygt 8 miljoner personer) bor i en tätort. Tätortsbefolkningen ökade med 383 000 personer år 2010, jämfört med 2005. Det fanns en stor andel unga i mindre tätorter och kvin-norna dominerar i stora tätorter och män i små.

Det varierar regionalt hur vi bor, men generellt gäller att ju större tätorter, desto större andel av befolkningen bor i flerbostadshus. Den vanligaste boendeformen i mindre tätorter är småhus. I tätorter med en befolkning på 100 000 eller mer bor 73 procent av befolkningen i flerbostadshus. I tätorter med en befolkning på 200–499 invånare bor färre än 10 procent i flerbostadshus.

Inrikes flyttade drygt 1 150 000 personer under år 2010, vilket motsva-rar var åttonde person i befolkningen. Det är vanligast att flytta inom den egna kommunen. Av alla inrikes flyttningar år 2010 flyttade två tredjedelar inom kommunen. Var tredje flytt skedde över kommun-gränsen och av dessa flyttningar gick knappt hälften utanför länet.

Förortskommunerna till storstäderna har den största folkökning såväl antalsmässigt som procentuellt. Glesbygdskommunerna har den största procentuella folkminskningen. Nästan två tredjedelar av Sveriges 290 kommuner hade under år 2010 ett negativt inrikes flytt- netto. Fler flyttade från kommunen till övriga landet än som flyttade in till kommunerna. Trots att vi flyttar mer så bor de flesta kvar i, eller har återvänt, till det län där de är födda. Den sista december 2010 bodde 74 procent av den svenskfödda befolkningen i sitt födelselän.

Männen var i genomsnitt något yngre än kvinnorna när de flyttade, 30,7 respektive 31,4 år. Kvinnorna flyttar något fler gånger än männen. En kvinna flyttar i genomsnitt tolv gånger under sitt liv och en man i genomsnitt elva gånger.

Fler än 8 av 10 bor en tätort

Befolkningens fördelning efter olika kommungrupper 2011

Stabila flyttmönster

Kommungrupp Antal kommuner Andel kommuner (%) Befolkning Andel befolkning (%)

Storstockholm 26 9 2 054 343 22 Storgöteborg 13 4 928 624 10 Stormalmö 12 4 656 355 7 Större högskoleorter 16 6 1 849 445 20 Mindre högskoleorter 18 7 859 778 9 Övriga med fler än 25 000 inv. 31 11 1 063 768 11 färre än 25 000 inv. 174 60 2 003 252 21 Totalt 290 100 9 482 855 100 Källa: SCB

Sveriges hade nästan 9,5 miljoner invånare år 2011. Antalet bostäder var enligt Statistiska centralbyråns (SCB) kalkylerade bostadsbestånd drygt 4,5 miljoner. Det innebär att Sverige hade 47,7 bostäder per 100 invånare. I ett nordiskt perspektiv har Sverige under de senaste 50 åren haft flest bostäder, räknat per 100 invånare och bebodda lägenheter. Över tiden har skillnaderna minskat mellan Sverige och övriga nordiska länder. År 1960 hade Sverige 80 fler bostäder per 100 invånare. År 2010 är skillnaderna små mellan de nordiska länderna, men fortfarande har Sverige den högsta bondetätheten (ytterligare uppgifter hittar du under avsnittet ”Bostadsbyggandet i Norden”). Det framgår av tabellen Antal och andel lägenheter efter hustyp och

län år 2012 att det finns stora regionala skillnader när det gäller vilka

hustyper som finns i en region. I genomsnitt för riket av totala antalet lägenheter i beståndet var 56 procent bostäder i flerbostadshus och 44 procent i småhus. Det innebär att det finns cirka 2,5 miljoner bostäder i flerbostadshus och 2 miljoner bostäder i småhus. Högst andel bostäder i flerbostadshus, 73 procent, finns i Stockholms län. Lägst andel bostäder i flerbostadshus, 37 procent, finns i Gotlands respektive Hallands län. Naturligtvis gäller det omvända förhållan-det; den lägsta andelen bostäder i småhus finns i Stockholms län, 27 procent, medan det är Gotlands respektive Hallands län som har den högsta andelen bostäder i småhus, 63 procent.

Boendetäthet

11

Det finns i dag inga säkra uppgifter om hur många bostäder eller hur många hushåll som finns i Sverige eller i vilka bostäder olika hushåll bor. Den senaste Folk- och bostadsundersökningen (FoB) genomför-des för tjugo år sedan och det finns ännu inga uppgifter från det lägenhetsregister som håller på att införas. SCB redovisar olika uppgifter över antal hushåll, beroende på definitionen av begreppet hushåll. Med utgångspunkt från SCB:s undersökning, Hushållens ekonomi, och bostadshushållsbegreppet redovisas på nästa sida hushållens boende år 2010. Av totalt 4 582 000 hushåll i Sverige år 2010 bor 41 procent i hyresrätt, 20 procent i bostadsrätt och 34 procent äganderätt (ägda småhus) samt 5 procent i övriga upp- låtelseformer.

Län Antal lägenheter Andel flerbostadshus Andel småhus

Stockholm 968 524 73 27 Uppsala 159 229 58 42 Södermanland 131 522 54 46 Östergötland 211 761 57 43 Jönköping 156 441 47 53 Kronoberg 88 932 43 57 Kalmar 117 143 42 58 Gotland 27 902 37 63 Blekinge 74 292 43 57 Skåne 583 904 54 46 Halland 135 365 37 63 Västra Götaland 746 392 55 45 Värmland 137 097 46 54 Örebro 138 626 53 47 Västmanland 124 986 57 43 Dalarna 142 195 43 57 Gävleborg 139 599 47 53 Västernorrland 119 874 48 52 Jämtland 67 655 48 52 Västerbotten 127 756 51 49 Norrbotten 125 097 49 51 Hela riket 4 524 292 56 44 Antal hushåll

Det finns skillnader i hushållsstrukturen i de olika upplåtelseformer-na. I hyresrätt bor företrädesvis ensamhushåll. 65 procent av hushål-len i hyresrätt är ensamboende utan barn, varav 47 procent är

ensamboende hushåll som är yngre än 65 år. Hushållsfördelningen är den omvända i äganderätten. 76 procent av hushållen är samboende hushåll, varav 36 procent är samboende med barn och 40 procent är samboende utan barn. Hushållsfördelningen i bostadsrätt är liknande hushållsfördelningen i hyresrätt.

Vilka bor var?

41 % 5 % 20 % 34 % Hyresrätt Bostadsrätt Äganderätt Övriga

Ensamboende utan barn, 18–64 år Ensamboende utan barn, 65+ år Samboende utan barn, 18–64 år Samboende utan barn, 65+ år Ensamstående med barn Samboende med barn

47 % 10 % 18 % 6 % 8 % 11 %

Hushållens fördelning efter upplåtelseform

13

Det framgår av hushållsfördelningen att det finns stora skillnader i hushållsstruktur mellan de olika upplåtelseformerna. Ensamboende bor förträdesvis i hyresrätt och samboende i egnahem. Skillnader i försörjningsbörda måste beaktas för att kunna göra relevanta jäm-förelser av hushållens levnadsstandard. Det är vanligtvis svårare att försörja ett hushåll med en löneinkomst, jämfört om det finns två löneinkomster. Hushållens konsumtionsutrymme efter att boendet är betalt beräknas genom att ta skillnaden mellan disponibel in-komst och boendeutgift, sedan tas kvarvarande summa dividerad med hänsyn till hushållens sammansättning (konsumtionsvikt).

År 2010 var medianvärdet på konsumtionsutrymmet per konsum-tionsenhet efter boendet 109 000 kronor i hyresrätt, 159 000 kronor i bostadsrätt och 170 000 kronor i äganderätt.

Högst ekonomisk standard har samboende utan barn i ägande-rätt, 205 000 kronor. Lägst ekonomisk standard har samboende med 3 eller flera barn i hyresrätt, 76 000 kronor. Även ensamstående med barn i hyresrätt har lågt konsumtionsutrymme, 82 000 kronor.

Nivån på hushållets disponibla inkomst är den huvudsakliga förklaringen till hushållens olika ekonomiska standard, eftersom skillnader i hushållens boendeutgifter är relativt små.

Hushållens ekonomiska situation

Ensamboende utan barn, 18–64 år Ensamboende utan barn, 65+ år Samboende utan barn, 18–64 år Samboende utan barn, 65+ år Ensamstående med barn Samboende med barn

10 % 36 % 11 % 18 % 3 % 22 % Hushållsfördelning i äganderätt

Kontaktperson Jan Henriksson jan.henriksson@boverket.se 0 50 100 150 200 250 hyresrätt bostadsrätt äganderätt

15

Kommunerna ska enligt lag ha riktlinjer för

bostadsför-sörjning, men fortfarande är det bara en mindre andel

av kommunerna som följer lagen.

En ny plan- och bygglag trädde i kraft i maj 2011.

Boverkets uppföljning tyder på att inte alla kommuner

klarar lagens krav på max tio veckors handläggningstid

för bland annat bygglov. Förklaringarna till det är

personalbrist, rekryteringsproblem och kraftigt ökad

administration.

Det råder stor brist på kompetens inom plan- och

byggområdet och en stor andel av kommunerna har ett

behov av att hitta personal med rätt kunnande.

Läns-styrelser rapporterar att kommunernas kunskap om

detaljplanering minskar. Detaljplaner görs på fel sätt,

vilket resulterar i att färre detaljplaner antas och inte

går att genomföras.

Kommunerna ska enligt lag ha riktlinjer för bostadsförsörjning antagna av kommunfullmäktige under varje mandatperiod. Allt fler kommuner har aktuella riktlinjer sedan bostadsförsörjningslagen infördes år 2001, men fortfarande är det en mindre andel av kommu-nerna som följer lagen. År 2012 är det 39 kommuner eller 13 procent av kommunerna som uppfyller lagen att under nuvarande mandat-period har antagna riktlinjer. 74 kommuner eller 25 procent av kommunerna har riktlinjer som är antagna under förra mandatpe-rioden. Det är alltså drygt 60 procent av kommunerna som saknar eller har riktlinjer antagna år 2006 eller senare.

Kommunernas verktyg för att genomföra riktlinjerna är främst det kommunala planmonopolet, kommunernas översikts- och detaljpla-ner, kommunalt markinnehav i kombination med en aktiv markpoli-tik, marköverlåtelse- och exploateringsavtal, allmännyttiga kommu-nala bostadsföretag samt kommukommu-nala bostadsföretag.

Två tredjedelar av kommunerna saknar antagen policy för pris-sättning och fördelning av mark. Det är få kommuner som genom markanvisningsavtal styr inriktningen på vilka upplåtelseformer som ska byggas. Drygt 31 procent av kommunerna hade år 2011 antagit någon form av policy för prissättning och fördelning av mark. Av de kommuner som antagit någon form av markpolicy tillhör huvudelen – 40 procent – gruppen mindre kommuner.

Få riktlinjer

Kommunernas arbete för att genomföra riktlinjerna

Kommunernas bostadsplanering

och bostadsbyggande

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Bostadsmarknaden 2012–2013”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Bostadsmarknaden 2012–2013

– med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012

19

Saknar riktlinjer eller riktlinjer antagna före 2003 Riktlinjer antagna 2003–2006

Riktlinjer antagna 2007–2010 Riktlinjer antagna 2011–2012 Uppgift saknas

Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån påbörjades byggandet av cirka 25 800 lägenheter år 2011. Det innebär en minskning med 4 procent, jämfört med år 2010 då cirka 27 000 lägenheter började byggas. Genom ombyggnad av flerbostadshus 2011 tillkom ett tillskott i påbörjat byggande av ytterligare 1 500 lägenheter, vilket innebär att totalt påbörjades byggande av 27 300 lägenheter år 2011.

I Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät lämnar kommunernas uppgifter om planerat byggande, utifrån av kommunerna bedömda ”säkra” projekt. Uppgifterna för år 2012 indikerar på 22 500 påbörjade lägenheter. Det betyder fortsatt lågt byggande och innebär enligt kommunernas bedömning en minskning med 7 procent, jämfört med år 2011.

De tre storstadsregionerna svarar totalt för cirka 60 procent av det bedömda bostadsbyggande i år och nästa år.

FAKTA

Boverket fick i uppdrag att göra en översyn av lagen om kommunernas bostadsförsörjningslag. Syftet var att förtydliga det kommunala ansvaret och tydliggöra det regionala perspektivet. Boverket har redovisat uppdraget i jun 2012.

Under år 2012 har länsstyrelserna genomfört tematiska fördjupningar av de regionala analyserna av bostadsmarknaden. Teman var situationen för olika grupper såsom ungdomar, flyktingar och äldre.

FAKTA

Detaljplanen är ett verktyg för kommunen att förverkliga lokala politiska ställningstaganden om hur mark och vatten ska användas och hur bebyggel-sen ska utformas. Under år 2011 antogs 1 703 detaljplaner, vilket var färre än året innan. Det är främst stora och växande kommuner som antar nya detaljplaner. Under samma år var det 35 kommuner som inte antog någon detaljplan.

Kommunernas planerade bostadsbyggande

21

BME antagande säkra Utfall enligt SCB BME antagande säkra och osäkra

Kontaktperson Hans-Åke Palmgren

hans-ake.palmgren@boverket.se Förväntat bostadsbyggande, nybyggnad

I maj 2011 trädde en ny plan- och bygglag i kraft som en del i reger-ingens regelförenklingsarbete. Ett syfte med den nya lagen är att säkerställa att medborgaren ska uppleva en ”enklare plan- och bygglag” där den som ansöker om bygglov ska få svar senast inom tio veckor samt att kontrollen av byggandet skärps. Kommunernas ansvar för den fysiska planeringen är fortfarande ett av de grund-läggande syftena i plan- och bygglagen.

Boverket har – i enlighet med vårt uppdrag – följt upp och analy-serat hur den nya plan- och bygglagen har tillämpats i praktiken, även om det endast har gått ett år sedan den nya lagen trädde i kraft. Underlaget i uppföljningen är bland annat hämtat från sernas svar på Boverkets årliga plan- och byggenkät samt länsstyrel-sernas återrapporteringskrav inom PBL-området till regeringen. Alla kommuner klarar inte plan- och bygglagens krav på max tio veckors handläggningstid för ärenden om lov och förhandsbesked. Kommunerna anger att personalbrist, rekryteringsproblem samt kraftigt ökad administration som de främsta förklaringarna till långa handläggningstider. Den omfattande administrationen har lett till att många kommuner har höjt sina bygglovavgifter.

Många kommuner har börjat hitta rutiner för att kunna hantera de nya arbetsuppgifterna kopplade till nya lagen på ett mer effektivt sätt. En samkörd och välorganiserad kommunal organisation kan bidra till att förkorta handläggningstiderna och effektivisera proces-serna kopplade till plan- och bygglagen.

Ny plan- och bygglag

Enklare plan- och bygglag

Plan- och bygglagen i praktiken 2011

Vill du veta mer?

Läs hela rapporterna ”Plan- och bygglagen i praktiken 2011 – spaningar visar på utmaningar och möjligheter” och

”Kommunernas kompetensbehov för bygg-frågor i plan- och bygglagstiftningen”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2012:16

Kommunernas kompetensbehov för byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen

23

Kommunerna är kraftigt underbemannade och har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens för arbete med byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen. Detta kan i stor utsträckning förklaras av alltför kraftiga personalnerdragningar under 1990-talet i kombination med en stor pågående generationsväxling och att en ny mer personalkrä-vande plan- och bygglagstiftning nyligen har införts.

Boverket har under 2012 rapporterat till regeringen vilken kompe-tens som är önskvärd i kommunerna för handläggning av byggfrågor i plan- och bygglagstiftningen, sammanställt vilka utbildningsplatser som finns för att försörja behovet av kompetens inom området samt bedömt hur framtida behov av kompetens kan mötas. I rapporten gör Boverket bland annat bedömningen att kommunerna måste bli betydligt attraktivare som arbetsgivare och arbetsplats för att kunna locka till sig fler arkitekter och ingenjörer och att kommunerna behöver samarbeta mer om personal och kompetens. Boverket gör också bedömningen att verket måste förstärka och utöka sina väglednings-insatser till tjänstemän och politiker i kommunerna i samband med att PBL-kommitténs uppdrag upphör vid årsskiftet 2012/2013.

Alltför få kontrollansvariga certifieras, vilket kan leda till problem och i värsta fall byggstopp. Boverket har uppmärksammat regeringen på problemet. Övergångsperioden i övergångsreglerna har förlängts till den 30 juni 2013. Jämfört med det gamla systemet med kvalitetsan-svarig ställs det nu högre krav på den kontrollankvalitetsan-svariges kompetens genom utvidgade uppgifter och krav på självständig ställning till den som utför den åtgärd som ska kontrolleras. Boverket kommer att följa utvecklingen och analysera orsakerna bakom varför så få kontrollan-svariga certifieras.

Boverket har tagit fram allmänna råd om vad självständig ställ-ning för kontrollansvarig innebär.

Flera länsstyrelser rapporterar att kommunernas kunskap om detaljplanering minskar. Det visar sig bland annat i att det blir allt vanligare med planbestämmelser utan stöd i plan- och bygglagen eller otydliga planbestämmelser samt detaljplaner som inte går att genomföra. Enligt länsstyrelserna beror denna utveckling delvis på att många personer som anställts saknar erfarenhet av tidigare plan- arbete och att användningen av konsulter är stor. En lösning kan vara att utvidga länsstyrelsens ansvar att ingripa mot planbeslut till att också omfatta en kontroll av om de beslutade planbestämmelserna har stöd i plan- och bygglagen. Länsstyrelsens skyldighet att upphäva detaljplaner skulle då utvidgas till att också gälla formella fel.

Svårt att rekrytera med rätt kompetens

Fler kontrollansvariga behövs

Detaljplanering med skiftande kvalitet

Allt färre detaljplaner har antagits i landet de senaste åren och den trenden förstärktes under år 2011. Sedan 2008 har antalet sjunkit med ungefär 25 procent från 2 245 till 1 703 antagna planer. 764 detaljpla-ner antogs med enkelt planförfarande. Det är 45 procent av det totala antalet antagna detaljplaner och en fortsatt mycket hög andel. I 35 av landets kommuner antogs inte någon detaljplan.

Färre detaljplaner antas

Antagna detaljplaner 2005–2011 712 868 853 950 942 898 764 1 459 1 346 1 282 1 295 1 107 1 043 939 2 171 2 214 2 135 2 245 2 049 1 941 1 703 500 1 000 1 500 2 000 2 500 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

25

Översiktsplanen ska på ett aktuellt sätt ge uttryck för kommunernas syn på mark- och vattenanvändningen samt hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras. Boverkets analys visar att nästan en tredjedel av kommunerna har en kommunomfattande översiktsplan från 1990-talet. Antalet antagna översiktsplaner mins-kar och endast en tiondel av kommunerna följer PBL-kravet om en aktualitetsprövning av översiktsplanen minst en gång varje mandat-period. Boverket konstaterar att kommunerna behöver vägledning om hur aktualitetsprövningen bör hanteras.

Översiktsplanen spelar olika roll i olika typer av kommuner. Mest praktisk betydelse har planen i tillväxtkommuner med ett starkt exploateringstryck. När det gäller kommuner med negativ befolk-ningsutveckling och lågt exploateringstryck upplevs inte samma behov av en aktiv kommunomfattande översiktsplanering.

I den nya plan- och bygglagstiftningen har Boverket och länsstyrel-sernas ansvar delvis förändrats. Länsstyrellänsstyrel-sernas tillsynsansvar har snävats in och skärpts. Boverket och länsstyrelserna har ett ansvar att följa upp och analysera erfarenheterna från tillämpningen av plan- och bygglagstiftningen och har dessutom fått en nytt ansvar att samordnat och i samverkan ge landets byggnadsnämnder tillsyns-vägledning.

Översiktsplaneringen spelar olika roll

Tillsyn, tillsynsvägledning och uppföljning

Kontaktperson Anna Andersson

Sverige är det land i Norden som under de senaste 50

åren har haft flest bostäder, räknat per 1 000 invånare.

Alla de fyra nordiska länderna har riktade stöd till

nypro-duktion men i olika omfattning. Sverige har två former

av äldrestöd, särskilda boendeformer och

trygghets-bostäder.

Från den 1 juli 2013 måste byggprodukter som

om-fattas av en harmoniserad standard ha en

prestanda-deklaration och CE-märkning för att få säljas inom EU.

Motivet till förändringen är att åstadkomma en fri inre

marknad för byggprodukter.

Boverket är en av 22 myndigheter som har ett

ut-pekat ansvar med tydliga delmål för genomförandet av

funktionshinderspolitiken 2011–2016. En första

uppfölj-ningsrapport är lämnad till regeringen i mars 2012.

Boverket fick i januari 2011 regeringens uppdrag att genomföra en analys av skillnaderna i utvecklingen av bostadsbyggandet i Sverige, jämfört med övriga nordiska länder. Det framgår av Boverkets analys att Sverige skiljer sig främst från de övriga nordiska länderna vad gäller utformningen av bostadspolitiken och plansystemen samt stöd till nyproduktion.

Av de nordiska länderna är det Sverige som under de senaste 50 åren har haft flest bostäder, räknat per 1 000 invånare. Finland hade år 1960 det lägsta antalet bostäder per 1 000 invånare, men nästan lika många bostäder som Sverige år 2010 och passerade under perioden förbi Danmark och Norge. Sverige hade 3 respektive 6 procent fler bebodda bostäder per 1 000 invånare än Danmark och Norge år 2010. Bostadsbeståndet

Utvecklingen i Sverige skiljer sig mot övriga Norden

Bostadsbyggandet i Norden

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Analys av bostads- byggandet i Norden”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2011:19 REGERINGSUPPDRAG

Analys av bostads-byggandet i Norden– huvudrapport

29

Det genomsnittliga årliga antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare räknat per årtionde var påtagligt högre i Finland under 1980-talet men också under 1990-talet, jämfört med övriga Norden. Även Norge hade under dessa två tioårsperioder ett relativt högt antal påbörjat byggande av bostäder, medan Danmark och Sverige hade ungefär samma låga nivå på byggande av bostäder.

Under 2000-talet minskade skillnaderna i antalet påbörjade bostäder mellan de nordiska länderna, men Sverige hade det lägsta antal påbörjade bostäder per 1 000 invånare.

En generell slutsats är att det är färre totalt påbörjade bostäder i Sverige, men att skillnaderna i antalet påbörjade i huvudstäderna är betydligt mindre. Det är alltså i landet utanför huvudstäderna det finns större skillnader i antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare. Bostadsbyggandet 200 250 300 350 400 450 500 550 600 1960 1970 1980 1990 2000 2010

Danmark Finland Norge Sverige

Den generella bilden av byggkostnadsutvecklingen i Norden är att byggkostnaderna mätt med prisnivåindex har varit högst i Danmark och lägst i Finland med år 1995 som basår och fram till 2009. Sverige har haft en lägre nivå på byggkostnaderna än Norge i början och slutet av perioden. År 2009 hade skillnaderna i prisnivåindex mellan de nordiska länderna minskat, jämfört med år 1995. Alla de nordiska ländernas prisnivåindex för bostadsbyggande hade sin topp år 2007. Efter år 2007 föll prisnivån i alla de nordiska länderna.

0 2 4 6 8 10 12 1980–1989 1990–1999 2000–2009

Danmark Finland Norge Sverige

Byggkostnadsutvecklingen

31

Byggkostnadsutvecklingen har varit kontinuerlig och relativt jämnt stigande över hela perioden. I mitten av perioden stiger dock öknings- takten i samtliga länder i Norden och 2008 avtar denna och blir till och med negativ för Danmark och Finland. Över hela perioden har kostnadsutvecklingen varit störst i Norge och lägst i Finland och där- emellan ligger Sverige och Danmark. Den svenska utvecklingen är kraftigare än den danska men mer modest än den norska. Utöver nivån liknar den svenska utvecklingen mer den norska än de övriga ländernas. I Sverige och Norge utmärks kostnadsökningen av en kraftigare ökning av materialkostnaderna, än vad fallet är med arbetskraftskostnaderna. 151 151 153 168 162 152 124 127 126 156 157 150 109 138 146 150 146 135 89 97 101 115 115 112 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Danmark Norge Sverige Finland

I analysen av bostadsbyggande i Norden behandlas utvecklingen av bostadsbyggandet, bostadspolitiken, produktionskostnaderna, finansieringsförutsättningarna samt plansystemen. Sverige skiljer sig från de andra länderna främst vad gäller utformningen av bostads-politiken och plansystemen samt stöd till nyproduktion.

Bostadspolitiken

Danska, finska respektive norska staten har olika syn på vilket sätt och med vilka medel som bostadspolitiken ska styra nyproduktionen av bostäder. Gemensamt för dessa länders bostadspolitik är emeller-tid att det offentliga, via olika institutioner, ska ha en aktiv roll. Våra grannländers bostadspolitik är uppbyggd på olika sätt men i grova

100 105 110 115 120 125 130 135 140 145 150 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Norge – Byggkostnadsindex Flerfamiljshus Sverige – Faktorprisindex Flerfamiljshus

Danmark – Byggkostnadsindex Flerfamiljshus Finland – Byggkostnadsindex Flerfamiljshus

FAKTA

Begreppet ”Faktorprisindex” som används i Sverige har samma betydelse som begreppet ”Byggkostnadsindex”, som övriga nordiska länder använder. Faktorprisindex mäter priser på de produktionsfaktorer (arbetskraft, material, maskinutnyttjande med mera) som används vid uppförandet av en byggnad.

Bostadspolitiken, plan- systemet samt stöd till nyproduktionen

33

drag finns det en huvudlinje som bygger på att bostäder ska byggas på marknadsmässiga villkor. Alla tre länderna bedriver en mer eller mindre aktiv bostadssocial byggpolitik vid sidan om marknadslinjen.

Plansystemet

Till skillnad från Sverige har Danmark, Finland och Norge en tydlig hierarkisk indelning i hur staten och regionerna aktivt deltar och hur styrning uttrycks i formella plan- och strategidokument. I våra grannländer har man skapat ett system där den statliga och regio-nala nivån får en tydligare plats i den kommuregio-nala planeringsverk-samheten. Den nationella planeringsnivån är starkast i Danmark och Norge. Regionplaneringen ligger till grund för kommunernas plane-ring i våra grannländer. Till skillnad från Sverige har våra tre grann-länder någon form av bindande kommunövergripande plan. Den svenska översiktsplanen är en rådgivande plan. En tydlig planhie-rarki har möjlighet att stärka detaljplaneringen.

Stöd till nyproduktionen

Alla de fyra nordiska länderna har riktade stöd till nyproduktion men i olika omfattning. Som huvudregel numera riktas stöden till vissa kategorier av bostäder. I Sverige har staten satsat på subvention av utbyggnad av två former av äldrestöd: särskilda boendeformer och trygghetsbostäder. I Finland finns en mångfald av olika stödtyper, medan man i Norge är beredd att lägga ner mycket resurser på en åtgärd som man ser som nödvändig för att klara en viss kategoris bostadsbehov. I Danmark är bostadsbyggande till största del knutet till det subventionerade byggandet. Stödet är till största del inriktat på att säkra tillgången på bostäder för mer eller mindre utsatta grupper.

Sverige och Norge har betalat ut minst i stöd till nybyggnad per capita. Finland har i likhet med Danmark ett räntebidragssystem som i huvudsak riktar sig till behovsprövade bostäder på en reglerad hyresmarknad. I Norge beviljas lån för nybyggnad även om den övervägande delen av krediterna för nyproduktionen finansieras på den allmänna kreditmarknaden. I Sverige, Danmark och Finland finns olika former av kreditgarantier.

Kontaktperson

Christina Johannesson

Regeringen har beslutat om en strategi för genomförande av funk-tionshinderspolitiken i Sverige under perioden 2011–2016. Strategin bygger på FN:s konvention om rättigheter för personer med funk-tionsnedsättning och de nationella målen för funktionshinders- politiken beskrivs i handlingsplanen ”Från patient till medborgare”. I strategin finns prioriterade politikområden och inom varje område finns konkreta mål som ska följas upp de närmaste fem åren.

Boverket är en av 22 myndigheter som har ett utpekat ansvar med tydliga delmål för genomförandet av funktionshinderspolitiken. I mars varje år ska de strategiska myndigheterna lämna en rapport till regeringen och till Handisam om hur de arbetar för att nå målen.

Fysisk tillgänglighet är ett prioriterat område i strategin och regeringen har beslutat om fem delmål för Boverket för att nå inriktningsmålet inom området fysisk tillgänglighet.

En första uppföljningsrapport är lämnad till regeringen i mars 2012. Där redovisas ingångna nollvärden, det vill säga att beskriva hur utgångsläget var när arbetet började 2011. Rapporten beskriver också planerade och genomförda aktiviteter under den inledande perioden.

Arbeta efter tydliga delmål Strategi för

funktionshinderspolitiken

Boverkets arbete med

funktionshinderspolitiken

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten Uppdrag om delmål, uppföljning och redovisning inom ramen för ”En strategi för genomförandet av funktions-hinderspolitiken 2011–2016”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2012:5 REGERINGSUPPDRAG

Uppdrag om delmål, uppfölj -ning och redovis-ning inom ramen för ”En strategi för genomförandet av funktions-hinderspolitiken 2011–2016”

35

På Boverkets webbplats finns en handbok om bostadsanpassnings-bidraget i digitaliserad form. Informationen om bostadsanpassnings-bidraget ha lagts ut i en webbhandbok tillgänglig även för allmänheten, vilket bör medföra att kraven på en mer enhetlig hantering över landet ökar. Webbhandbok för

bostads-anpassningsbidraget

Kontaktperson Lena Viberg Larsson

lena.viberglarsson@boverket.se

FAKTA

Enligt plan- och bygglagen ska enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och användbarhet avhjälpas i publika lokaler och på allmänna platser. Enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas så snart som möjligt, om det inte är orimligt med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna.

• Sex av tio fastighetsägare har antingen åtgärdat minst hälften av de enkelt avhjälpta hindren i sina lokaler, eller så anser de sig sakna hinder som behöver åtgärdas enligt föreskriften.

• När kommunerna inventerat enkelt avhjälpta hinder finns det flest hinder kvar att åtgärda på vårdcentraler, socialkontor och skolor.

• 31 av 290 kommuner uppger att de har inventerat sitt bostadsbestånd ur ett tillgänglighetsperspektiv.

De europeiska medlemsstaterna ställer egna krav på byggnadsverk. Boverket ger ut byggregler med undantag för vägområdet som Trafik- verket hanterar enligt den svenska plan- och bygglagstiftningen. För att kunna bedöma om byggprodukters egenskaper uppfyller kraven i byggreglerna har många olika nationella kontrollsystem och prov-ningsmetoder vuxit fram. De nationella metoderna utgör tekniska handelshinder, eftersom egenskaperna för en produkt måste verifie-ras på olika sätt för användning i olika medlemsländer.

Byggproduktdirektivet, 89/106/EEG, togs fram för att ta bort tekniska handelshinder i form av nationella provningsmetoder. Målet var att ta fram gemensamma sätt att bedöma och beskriva byggprodukter-nas egenskaper, främst genom harmoniserade standarder.

Direktivet genomfördes inte på ett enhetligt sätt inom Europa. Exempelvis valde Sverige, Finland, Storbritannien och Irland liksom Norge att inte kräva CE-märkning av byggprodukter i nationell rätt. I Sverige har CE-märkning i stället setts som ett sätt att bestyrka produkters egenskaper. Efter en översyn av direktivet föreslog EU- kommissionen att ersätta det med en mer styrande förordning, byggproduktförordningen 305/2011.

Nationella krav och tekniska handelshinder

Byggproduktdirektiv för att undanröja tekniska handelshinder

Boverkets arbete med

byggproduktförordningen

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Anpassning av svensk rätt till EU-förordningen om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter” och informa-tionsbroschyren ”CE-märk nu! Obligatorisk CE- märkning av byggprodukter den 1 juli 2013”. Läs mer om CE-märkning och marknadskon-troll på www.boverket.se

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2012:1 REGERINGSUPPDRAG Anpassning av svensk rätt till EU-förordningen om harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter Obligatorisk CE-märkning av byggprodukter den 1 juli 2013 CE-märk nu!

37

Byggproduktförordningen beskriver villkor för redovisning av pro- dukters egenskaper vid försäljning samt vilka ansvar olika ekonomiska aktörer har. Från den 1 juli 2013 måste alla byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard vara CE-märkta, annars får de inte säljas. Produkterna ska också ha en prestandadeklaration och en särskild deklaration av vissa farliga ämnen enligt EUs kemikalieförordning Reach. De produkter som redan idag är CE-märkta måste också för- ses med prestandadeklaration och särskild kemikalieinformation senast den 1 juli 2013. Produkter som redan lämnat tillverkaren för försäljningsledet får dock säljas slut.

Det är fortsatt frivilligt för tillverkare att begära ett ETA av ett EOTA-organ som denne kan CE-märka sina byggprodukter mot, om det saknas en harmoniserad standard.

När ett medlemsland har krav i sin bygglagstiftning som medför behov av relevant information om väsentliga produktegenskaper, ska detta behov kunna tillgodoses genom europeiska bedömningsmetoder i harmoniserade produktsstandarder. För det krävs mandat, dvs upp- drag från kommissionen till den europeiska standardiseringsorgani-sationen, CEN. Det behövs så kallad stödstandard för att åstadkom-ma en produktstandard som anger metoder för beskrivning av produktegenskaperna. När uppdraget är utfört med metoder för beskrivning av de egenskaper som medlemsstaterna reglerar, och anges samlat i en produktstandard, kan denna offentliggöras av kommissionen i den Europeiska unionens tidning (EUT) och bli en harmoniserad standard. De harmoniserade standarder som tagits fram under byggproduktdirektivet kommer att fortsätta gälla efter övergången byggproduktförordningen, men viss terminologi i dem kommer att bytas ut, efter hand. Även riktlinjer till underlag för att utfärda ETA kommer att kunna användas under den i riktlinjerna angivna tiden, även efter övergången. Under byggproduktförord-ningen kommer nya harmoniserade tekniska specifikationer att utarbetas av EOTA när harmoniserade produktstandarder saknas, och en tillverkare ser behov av att frivilligt kunna CE-märka sina produkter.

Det finns i dag drygt 400 harmoniserade standarder. När hela systemet är på plats beräknas det finnas cirka 600 harmoniserade produktstandarder. Till detta kommer bortåt 3000 stödstandarder med provningsmetoder etc. För byggprodukter som inte täcks av de harmoniserade standarderna den 1 juli 2013 införs inte något krav på CE-märkning.

Byggprodukter ska CE-märkas för att få säljas

Harmoniserade standarder fortsätter gälla

Byggproduktförordningen är tydlig med ansvarsfördelningen mellan tillverkare, importörer, distributörer, tredjepartsorgan och myndig-heter. Kravet på spårbarhet i teknisk dokumentation och att informa-tionen ska följa med produkten från tillverkare ända till slutlig kund tydliggörs. Det finns vissa undantag från prestandadeklaration och CE-märkning. Praxis får utvisa hur dessa ska tolkas.

Medlemsländerna kan bara lyfta behovet av att få harmoniserade standarder för bedömning av produktegenskaper som påverkas av sådana grundläggande egenskapskrav på byggnadsverk som listas i förordningens bilaga 1. I byggproduktförordningen har det tillkom-mit en helt ny grundläggande egenskap: hållbar användning av natur- resurser. Kommissionen har påbörjat ett arbete med att undersöka om sådana, i vissa medlemsländer redan befintliga krav på bygg-nadsverksnivå, kan översättas till mätbara egenskaper på byggpro-duktnivå.

Förordningen ställer krav som är nya för alla tillverkare av byggpro-dukter. De som redan CE-märker sina produkter måste ta fram pre- standadeklaration och kemikalieinformation, men de har troligen redan de flesta uppgifterna tillgängliga redan. Den stora utmaningen är att nå de som ännu inte CE-märker sina produkter, i synnerhet gäller det små företag. Boverket samarbetar med branschorganisa-tioner för att nå så många som möjligt och har sänt ut en informa-tionsbroschyr, hållt i egna seminarieserier och medverkat i andras samt förtydligat webbinformationen. Boverket avslutar årets infor-mationsinsatser med en annonskampanj om CE-märkning av byggprodukter. Målet är att undvika att byggprodukter drabbas av försäljningsförbud från den 1 juli 2013 bara för att tillverkarna inte nåtts av informationen om de nya kraven.

Ett utökat område

Kontaktperson Annika Wessel

annika.wessel@boverket.se Tydligare roller och ansvar

för olika aktörer

Nya krav ökar behovet av informationsinsatser

39

Mellan perioden 1990 till 2010 minskade antalet

bostäder per invånare i storstadsområdena och ökade

i övriga kommungrupper. Försäljningarna av allmän-

nyttiga lägenheter minskade dramatiskt, jämfört med

tidigare år.

Nästan var fjärde ung person mellan 20 och 25 år bor

kvar i sitt föräldrahem. Det är också många fler män än

kvinnor som är kvarboende hemma. Större och mindre

högskoleorter har brist på särskilda boendeformer för

äldre men kommunerna blir överlag allt bättre på att

klara särskilda boendeformer för äldre.

Boverket har uppdaterat en tidigare rapport till Socialdepartementet i syfte att beskriva dels bostadsmarknad och bostadsbyggande i Norden och dels regionala skillnader i den svenska bostadssektorn. Det framgår av Boverkets rapport att för de nordiska länderna tycks det finnas en samvariation mellan bostadsprisernas utveckling och bostadsinvesteringarna.

I Finland och Sverige föll bostadsinvesteringarna i början av 1990-talet. Utvecklingen för bostadsinvesteringar i Sverige sticker ut. Efter åren 1990 och 1991, med en omfattande skattereform och en omläggning av bostadspolitiken som följdes av en djup recession, föll bostadsinvesteringarna som andel av BNP markant. Från 1994 är bostadsinvesteringarnas andel av BNP lägst i Sverige. Det finns betydande nivåskillnader mellan länderna.

Bostadsmarknaden i Norden

Bostadsmarknaderna i Norden

och regionala skillnader

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Bostadsmarknaderna i Norden och regionalt”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2011:29 REGERINGSUPPDRAG

Bostadsmarknaderna i Norden och regionalt

43

Antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare har varit lägst i Sverige av de fyra nordiska länderna under åren 1993–2008. Åren 2009–2010 är byggandet dock något lägre i Danmark, där byggandet föll kraftigt i samband med det stora prisfallet i främst Köpenhamn. I Finland har byggandet varit förhållandevis stabilt och relativt högt sedan slutet av 1990-talet. I Norge har antalet påbörjade bostäder per 1 000 invånare varit jämförelsevis högt.

I Sverige skiftade byggandet nedåt i samband med borttagandet av de statliga stöden år 2007. I alla länderna minskade antalet påbör-jade bostäder markant i anslutning till och under finanskrisen åren 2008–2009. Minskningen från toppen 2006 var 75 procent i Danmark och cirka 65 procent i Sverige. I Finland och Norge var fallet mindre, knappt 35 respektive knappt 45 procent.

Påbörjat byggande 0 1 2 3 4 5 6 7 8 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 B os ta ds in v. , a nd el a v B N P

Danmark Sverige Finland Norge

På vilket sätt utbudet av permanentbostäder förhåller sig till befolk-ningens storlek benämns som bostadstäthet och mäts i antal bostä-der per 100 invånare. Vid årsskiftet 2010/2011 fanns i riket som helhet 47,9 bostäder per 100 invånare. En hög eller låg bostadstäthet säger i sig inte att det råder överskott eller brist på bostäder i den enskilda kommunen. Hur många bostäder som behövs för att den lokala bostadsmarknaden ska vara i balans varierar kraftigt mellan kommu-nerna och beror på hushållsstrukturen på orten. Små barn bor van- ligen ihop med en eller flera vuxna, medan många äldre pensionärer bor ensamma kvar i sin bostad. Förortskommuner med stor andel barnfamiljer behöver därför väsentligt färre bostäder per capita än glesbygdskommuner med åldrande befolkning.

Utvecklingen av bostadstätheten i sju kommungrupper under perioden 1990–2010 framgår av tabellen Antalet bostäder per 100

invånare, per kommungrupp 1990–2010. Bostadstätheten i

Storstock-holm minskade från 49,3 bostäder per 100 invånare till 46,8 medan bostadstätheten i de befolkningsmässigt minsta kommunerna ökade Regionala skillnader i bostadstäthet i Sverige 0 2 4 6 8 10 12 14 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 P åb ör ja de b os tä de r pe r 1 0 0 0 in vå na re

Danmark Sverige Finland Norge

45

från 44,9 till 48,6. År 1990 var bostadstäthet högst i Storstockholm och lägst i ”övriga kommuner med mindre än 25 000 invånare”. År 2010 var relationerna omkastade.

Fr.o.m. 2010 tas bostadsbeståndet fram med en ny metod. Detta innebär bättre kvalitet och aktualitet jämfört med den metod som användes perioden före 2010. I tabell 6 och 7 finns två kolumner med värden för 2010. Den andra kolumnen för perioden 1990–2010 är värden beräknade efter den nya metoden.

Förändringen av bostadstätheten ger en bild av hur balansen på den lokala bostadsmarknaden har drivits mot ett läge med brist eller överutbud av bostäder. Bostadstätheten minskade mellan 1990 och 2010 i storstadsområdena och ökade i övriga kommungrupper. Minskningen var måttlig i Storgöteborg jämfört med i Storstockholm och Stormalmö. Den kraftigaste minskningen av bostadstätheten i storstadsområdena skedde mellan 1995 och 2000 och minskningen var särskilt markant i Storstockholm. Bland övriga kommuner ökade bostadstätheten väsentligt mer i gruppen med de minsta kommuner- na än i de fyra andra kommungrupperna utanför storstadsområdena.

Kommungrupp 1990 1995 2000 2005 2010 2010

(ny)

Storstockholm 49,3 48,9 47,5 47,8 46,3 46,8

Storgöteborg 47,1 47,0 46,5 46,6 46,0 46,1

Stormalmö 48,9 48,5 47,9 47,7 46,2 46,5

Högskoleorter med >75 000 inv. 47,9 48,3 48,8 48,9 48,3 48,8 Högskoleorter med <75 000 inv. 46,6 48,2 49,4 49,7 50,0 49,0 Övriga kommuner med >25 000 inv. 46,2 47,7 48,7 49,0 49,2 48,3 Övriga kommuner med <25 000 inv. 44,9 47,0 49,0 49,8 50,8 48,6

Hela riket 47,1 47,9 48,3 48,7 48,3 47,9

Antal bostäder per invånare

Kommungrupp 1990– 1995– 2000– 2005– 1990– 1990– 1995 2000 2005 2010 2010 2010 (ny) Storstockholm -0,4 -1,4 +0,3 -1,5 -3,0 -2,5 Storgöteborg -0,1 -0,5 +0,1 -0,6 -1,0 -1,0 Stormalmö -0,3 -0,6 -0,2 -1,5 -2,6 -2,3

Högskoleorter med >75 000 inv. +0,3 +0,5 +0,2 -0,7 +0,3 +0,9 Högskoleorter med <75 000 inv. +1,6 +1,2 +0,3 +0,3 +3,4 +2,5 Övriga kommuner med >25 000 inv. +1,5 +1,0 +0,3 +0,2 +2,9 +2,0 Övriga kommuner med <25 000 inv. +2,1 +2,0 +0,8 +1,0 +5,9 +3,7

Hela riket +0,8 +0,4 +0,3 -0,4 +1,2 +0,8

Fr.o.m. 2010 tas bostadsbeståndet fram med en ny metod. Detta innebär bättre kvalitet och aktualitet jämfört med den metod som användes perioden före 2010. I tabell 6 och 7 finns två kolumner med värden för 2010. Den andra kolumnen för perioden 1990–2010 är värden beräknade efter den nya metoden.

Kontaktperson Hans-Åke Palmgren

hans-ake.palmgren@boverket.se Antal bostäder per 100 invånare, förändring per kommungrupp 1990–2010

47

Kommunerna kan sedan den 1 juli 2007 sälja hela eller delar av sina allmännyttiga bostadsbolag utan att behöva begära länsstyrelsens tillstånd. Under år 2011 sålde 57 kommuner sammanlagt 6 680 allmännyttiga lägenheter. Det är en dramatisk minskning jämfört med 2010 då det såldes nästan 15 000 lägenheter. Även i ett något längre perspektiv är det en kraftig minskad försäljning eftersom det sedan 2008 har sålts drygt 14 000 lägenheter eller mer per år.

Den största skillnaden i försäljningar har skett i Stockholms kommun med 1 700 sålda lägenheter år 2011, jämfört med 7 500 lägenheter år 2010. Under perioden 2009–2011 såldes inga allmän-nyttiga lägenheter i Göteborg respektive Malmö stad. Under år 2012 och 2013 planeras försäljningar i 62 kommuner och prognosen är att det handlar om cirka 6 400 lägenheter.

Ras i försäljningar av allmän-nyttiga lägenheter 2011

Försäljningar och köp

av allmännyttiga lägenheter

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Bostadsmarknaden 2012–2013”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Bostadsmarknaden 2012–2013

– med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012

FAKTA

Möjligheten att lämna in intresseanmälningar för att i Stockholm ombilda de kommunala bostadsbolagens hyresrätter till bostadsrätter begränsades ytterligare för åren 2011–2014 genom ett beslut från den 26 januari 2011. I korthet kan sägas att ombildningar bara kan ske i områden där det ännu inte råder en jämn fördelning av upplåtelseformer.

Stockholms stad Stockholms län exkl. Stockholms stad Hela landet exkl. Stockholms län

Antal bostäder

49

År 2009 och 2010 var det bostadsrättsföreningar som ungefär till 70 procent var köpare av sålda allmännyttiga lägenheter, medan resterande lägenheter till största del köptes av privata hyresvärdar. År 2011 var den största köparen av allmännyttiga lägenheter de privata hyresvärdarna (drygt 60 procent). Bostadsrättsföreningarnas andel av köpen var cirka 30 procent.

Bostadsrättsförening Privat hyresvärd Annan köpare Antal bostäder Köpare av allmännyttiga lägenheter Kontaktperson Assar Lindén assar.linden@boverket.se Köpare av allmännyttiga bostäder

Enligt kommunernas bedömning har andelen kommuner som klarar behovet av särskilda boendeformer för äldre ökat från 46 procent år 2008 till 60 procent år 2012. Bristen på särskilda boendeformer för äldre finns främst på större och mindre högskoleorter, där 25 respek-tive 34 procent av kommunerna uppger att de täcker behoven. Nästan 90 kommuner planerar att bygga cirka 2 900 bostäder under 2012 och 2013. Kommunernas bedömning är att merparten, 1 700 bostäder, kommer att byggas år 2012.

Kommunerna allt bättre på att klara särskilda boendeformer för äldre

Särskilda boendeformer för äldre,

seniorbostäder och trygghetsbostäder

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Bostadsmarknaden 2012–2013”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

2008 2009 2010 2011 2012

Behovet täckt 46 49 54 57 60

Täcker behovet genom planerad utbyggnad de närmaste två åren 39 38 32 27 26 Brist även efter planerad utbyggnad 14 12 10 0 12

Uppgift saknas 1 1 4 4 2

FAKTA

För att kunna bo i särskilt boende krävs en biståndsprövning och ett beslut av kommunen. Drygt 89 000 personer i åldern 65 år och äldre bodde perma-nent i särskilda boendeformer den 1 april 2011.

Bostadsmarknaden 2012–2013

– med slutsatser från bostadsmarknadsenkäten 2012

Rapport 2012:8

51

Seniorbostäder är vanliga bostäder som är avsedda för personer över en viss ålder, till exempel 55 år och äldre. Det behövs inte något kommunalt biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen för att flytta in. Antalet seniorbostäder har ökat kraftigt under 2000-talet och uppgår enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till 32 600 bostäder år 2011. Hälften av seniorbostäderna ägs av allmännyttiga bostadsföre-tag. Enligt kommunernas bedömningar kommer 4 800 seniorbostä-der att påbörjas de närmaste två åren. En stor andel av nybyggda seniorbostäder (cirka 1 400 bostäder) planeras i högskoleorter med fler än 75 000 invånare.

Seniorbostäder

Antal bostäder

Stor-stockholm Stor-göteborg Stor-malmö >75 000 <75 000Högskoleorter

Övriga kommuner >25 000 <25 000

Nybyggnad Ombyggnad Omvandling

Seniorbostadsprojekt fördelade på nyproduktion, ombyggnad och omvandling av servicebostäder, förväntat påbörjande 2012–2013

Från och med den 1 januari 2010 kan investeringsstöd till äldrebostä-der även ges till trygghetsbostääldrebostä-der. Med trygghetsbostääldrebostä-der avses bostadslägenheter och utrymmen för de boendes måltider, samvaro, hobby och rekreation och där det finns personal som dagligen kan stödja de boende under vissa tider. Ett krav är att bostäderna ska innehas av personer som fyllt 70 år. Drygt 100 kommuner planerar att bygga drygt 4 000 bostäder under åren 2012–2013.

Det största antalet nybyggda trygghetsbostäder respektive om-vandling av servicebostäder till trygghetsbostäder planeras under perioden 2012–2013 i kommungruppen ”övriga kommuner med min-dre än 25 000 invånare” (450 bostäder i nyproduktion och 350 bostä-der genom ombyggnad). Lägst antal trygghetsbostäbostä-der planeras i Stormalmö, färre än 200 bostäder.

Trygghetsbostäder

Antal bostäder

Stor-stockholm Stor-göteborg Stor-malmö Högskoleorter>75 000 <75 000 Övriga kommuner>25 000 <25 000

Nybyggnad Ombyggnad Omvandling

Trygghetsbostadsprojekt fördelade på nyproduktion, ombyggnad och omvandling av servicebostäder, förväntat påbörjande 2012–2013

53

FAKTA

Den 1 juni 2007 trädde investeringsstödet till äldrebostäder i kraft. Stödet ska stimulera nybyggnad eller ombyggnad som innebär ett nytillskott av äldreboenden. Stöd ges till bostäder som räknas som särskilda boende- former enligt socialtjänstlagen och från och med den 1 januari 2010 även till trygghetsbostäder.

Stödet förlängdes vid årsskiftet till den 31 december 2014. Stödet söks hos länsstyrelserna. Stödet gäller för byggnadsprojekt som påbörjas mellan den 1 januari 2007 och den 31 december 2014 och som färdigställs inom två år från påbörjandet. För trygghetsbostäder gäller dessutom att de inte får vara påbörjade före den 1 oktober 2009.

Kontaktperson Annette Rydqvist

Boverket ska – inom sitt verksamhetsområde – följa utvecklingen av ungdomars levnadsvillkor. Uppföljningen utgår ifrån ett urval indikatorer som Boverket tidigare har identifierat i samarbete med Ungdomsstyrelsen. Eftersom gruppen unga är få i urvalet ger de urvalsundersökningar som finns tillgängliga begränsade möjligheter att dra säkra slutsatser.

År 2010 har nästan 70 procent av ungdomar i åldern 20–25 år lämnat föräldrahemmet och har någon form av eget boende. Drygt 30 procent av ungdomarna bor fortfarande kvar i föräldrahemmet. Drygt 40 procent av ungdomar i åldersgruppen bor i hyresrätt och har ett eget förstahandskontrakt. Fem procent bor i hyresrätt med andrahandskontrakt. Drygt 10 procent av ungdomarna bor i bostads-rätt och ett fåtal bor i villa.

En större andel kvinnor (48 procent), jämfört med andelen män (38 procent) bor i hyresrätt med förstahandskontrakt.

Ungas boende

Uppföljning av ungdomars levnadsvillkor

Ungdomars boende

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Ungdomars boende – lägesrapport 2012”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2012:7 REGERINGSUPPDRAG Ungdomars boende – lägesrapport 2012 32% 43% 5% 11% 4% 5% I föräldrahem Hyresrätt 1:a hand Hyresrätt 2:a hand Bostadsrätt Villa (äganderätt) Annat

55

Män är i större utsträckning kvarboende i föräldrahemmet än kvinnor. Andelen män som är kvarboende är 39 procent, medan motsvarande andel för kvinnor är 26 procent. År 2010 bor totalt knappt 217 000 ungdomar i åldersgruppen 20–25 år kvar i föräldra-hemmet. Av dessa är drygt 129 000 män och knappt 88 000 kvinnor. Nästan 60 procent av de kvarboende ungdomarna bor i egnahem (villa), drygt 10 procent i bostadsrätt och nästan 30 procent i hyresrätt. Med stöd av statistik från Eurostat över hur kvarboende ser ut i EU-länder får vi en referenspunkt för bedömning och perspektiv på svenska ungdomars kvarboende. Uppgifterna är från år 2008 och åldersindelningen är en annan, men det framgår tydligt att andelen unga vuxna som bor kvar i föräldrahemmet är väsentligt lägre i Sverige, jämfört med kvarboende i EU-länderna. I förhållande till genomsnittet för samtliga EU-länder var kvarboendet i Sverige 35 procentenheter lägre i åldersgruppen 18–24 år och 23 procent-enheter lägre i åldersgruppen 25–34 år. I Sverige var andelen kvar-boende i den senare åldersgruppen under 3 procent.

Skillnader i kvarboende mellan kvinnor och män

Kvarboende i föräldrahemmet i ett internationellt perspektiv

Land/År Andel kvarboende 2008

18–24 25–34 Samtliga EU-länder (27 länder) 77,0 26,0

Belgien 79,8 13,9 Tyskland 78,5 13,4 Irland 81,2 24,5 Italien 87,2 40,3 Österrike 71,2 22,5 Rumänien 83,5 36,6 Slovenien 94,8 49,7 Frankrike 61,9 10,5 Storbritannien 74,4 17,2 Grekland 76,0 46,1 Island 61,5 11,4 Sverige 42,2 2,9 Källa: Eurostat Kontaktperson Annette Rydqvist annette.rydqvist@boverket.se Andel kvarboende i föräldrahemmet 2008 i åldern 18–24 år respektive 25–34 år

Boverket analyserar vad minskad energianvändning kan

ge för ekonomiska konsekvenser. En samhällsekonomisk

kalkyl görs också för att analysera effekterna av en

energieffektivisering. Myndigheten utvärderar även

bygg- och fastighetssektorns miljöpåverkan utifrån ett

antal miljöindikatorer. Dessa indikatorer visar att

bygg-verksamheten står för större utsläpp än förvaltningen

av byggnader.

Boverket har också undersökt hur vanligt det är att

bostäder byggs i trafiknära lägen och därmed utsätts

för buller från väg- och järnvägstrafik över riktvärdet.

Resultat visar att flertalet av samtliga bostäder totalt

sett uppnår en acceptabel ljudsituation.

Ny bostadsbebyggelse placeras ofta i tätorternas centrala delar och i sådana situationer är det angeläget att ta hänsyn till trafikbullret och att bullerfrågan finns med i alla delar av planeringsprocessen. Boverket har undersökt hur vanligt det är att bostäder byggs i trafiknära lägen och därmed utsätts för buller från väg- och järnvägstrafik över det långsiktiga riktvärdet 55 dBA. Särskilt fokus har lagts på att under-söka om det vid utformningen av bebyggelsen tagits hänsyn till bullersituationen.

Tillgång till tyst eller ljuddämpad sida, geografiska variationer och ljudmiljön utomhus i anslutning till bostaden är exempel på faktorer som studerats. Projektet har avgränsats till ljudnivåer utomhus vid flerbostadshus byggda under perioden 1998–2008. Under denna period byggdes totalt 137 200 lägenheter i flerbostadshus.

Slutsatsen är att det är relativt ovanligt med riktigt dåliga ljudmiljöer även om en jämförelse över tid visar en viss ökning av andelen expo- nerade bostäder under den tidsperiod som studerats. Kompensa-tionsåtgärder som tyst sida, högre ljudklass i fasadisoleringen och genomtänkta lägenhetsplanlösningar är verktyg för att förbättra möj-ligheterna till bra ljudmiljöer i alla nybyggnadsprojekt.

En jämförande analys har gjorts av det förhållningssätt som läns- styrelser och kommuner anger att de tillämpar för buller vid nybygg-nad av bostäder och de bostäder som byggts under den studerade perioden. Jämförelsen visar en liten överensstämmelse, det vill säga skillnaden varierar mellan policy och verkligt utfall i bostadsbyggandet.

Sammanfattningsvis är majoriteten av de bostäder som utsätts för ljudnivåer över riktvärdena utomhus, exponerade för måttliga nivåer i intervallet 55–60 dBA. Vid ett fåtal av samtliga nybyggda bostäder saknas kompensationsåtgärder eller att åtgärder inte vidtagits i tillräcklig omfattning. Boverket bedömer att flertalet av samtliga bostäder totalt sett uppnår en acceptabel ljudsituation.

Bullersituationen granskas

Undersökningens generella slutsatser

Trafikbuller och nybyggda bostäder

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Trafikbuller och nybyggda bostäder”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2011:10

Trafikbuller och nybyggda bostäder

59

Resultat från undersökningen visar att andelen vägbullerexponerade lägenheter har ökat något under perioden. Från år 2004 och framåt är andelen stabil runt 20 procent i genomsnitt.

20 procent av de lägenheter som byggts under perioden 1998–2008 exponeras vid någon del av bostaden för ekvivalenta ljudnivåer från vägtrafik över riktvärdet 55 dBA. Sex procent exponeras för mer än 60 dBA på trafiksidan. Av dessa bedöms av Boverket ett fåtal som riktigt dåliga ljudmässigt där tillgång till ljuddämpad sida eller ostörd utevistelse i anslutning till bostaden helt saknas. 67 procent av de bostäder som är exponerade över riktvärdet har tillgång till gårdsytor i anslutning till fastigheten med nivåer som underskrider 50 dBA.

Överskridande av riktvärdet 55 dBA sker nästan uteslutande i tätortsmiljöer. 77 procent av de bostäder som är exponerade över riktvärdet har tillgång till ljuddämpad eller tyst sida med ljudnivåer under 50 dBA. Flest bostäder med bullerexponering över 65 dBA finns i Stockholm och Skåne län.

Överskrider riktvärdet i tätortsmiljöer 0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3 0,35 Andel exponerade av

totalt byggda objekt Linjär (Andel exponerade av totalt byggda objekt)

Totalt 750 av de 970 objekten (77 procent) bedöms ha tillgång till ljuddämpad sida om högst 50 dBA. De 220 objekt där ljudnivån inte bedöms uppfylla 50 dBA på ljuddämpad sida, består av cirka 5 700 lägenheter. 160 av de 220 objekten är måttligt bullerexponerade med nivåer mellan 55–60 dBA på trafiksidan. 60 av de 220 utsätts för ljudnivåer över 60 dBA på trafiksidan.

Med objekt avses i rapporten en eller flera byggnader klassade som flerbostads-hus, vilka ligger inom samma fastighet.

0 100 200 300 400 500 600 700 800 55–60 61–65 >65

utan tyst sida med tyst sida

Kontaktperson Magnus Lindqvist

magnus.lindqvist@boverket.se

61

Boverket har tagit fram ett underlag inför Regeringskansliets arbete med att införliva EU:s energiprestandadirektiv i den svenska natio-nella lagstiftningen. Boverket ska göra ekonomiska konsekvensana-lyser av att minska energianvändningen i nya byggnader. Minskning-en ska ske i förhållande till de föreslagna Minskning-energikravMinskning-en i Boverkets byggregler 2011. Boverkets rapport redovisar hur långt man kan komma med energihushållningskrav tekniskt och vilka ekonomiska konsekvenser detta medför.

De energibesparande åtgärderna har beräkningsmässigt gjorts i två steg. Det som omfattas i steg ett är: bättre isolering av klimatskal inklusive bättre ytterdörrar och fönster, tätning av klimatskal och installation av värmeåtervinning av frånluften. De förbättrade egenskaperna har givits sådana värden att ytterligare förbättringar, med dagens kunskap, inte kan anses rimliga. Utöver dessa åtgärder har sedan i steg två värmeåtervinning från avloppsvatten, solfångare och solceller införts.

Lägsta möjliga energi- användning i nya byggnader

Lägsta möjliga energianvändning i nya

byggnader och kostnadskonsekvenser

Vill du veta mer?

Läs hela rapporten ”Lägsta möjliga energi-användning i nya byggnader och kostnads-konsekvenser”.

Boverkets rapporter finns på www.boverket.se

Rapport 2011:31

Lägsta möjliga energi-användning i nya byggnader och kostnadskonsekvenser

Beräkningarna visar att för småhus som uppvärms med fjärrvärme är det med åtgärder enligt steg ett tekniskt möjligt att komma ner till drygt 80 procent av de föreslagna kravnivåerna i Boverkets byggregler (BBR) 2011. För elvärmda småhus kan man komma ner till drygt 40–50 procent och för flerbostadshusen går det att komma ner till ytterligare något lägre nivåer. Om man vidtar fler åtgärder enligt steg två kan den specifika energianvändningen reduceras ytterligare. Beräkningarna är gjorda utifrån ett livscykelkostnadsperspektiv. Resultatet av beräkningarna visar att de förbättringar av byggnadens energihushållning som är tekniskt möjliga reducerar avsevärt den specifika energianvändningen i nya byggnader i förhållande till de föreslagna energikraven i BBR 2011. De investeringar som krävs för att uppnå förbättringarna är dock inte lönsamma ur ett fastighets-ekonomiskt perspektiv med hänsyn till förväntade framtida bygg-

0 20 40 60 80 100 120 Kiruna, klimatzon I Sundsvall, klimatzon II Uppsala, klimatzon III Lund, klimatzon IIII

BBR 2011 _{Småhus VP Småhus FJV}

Flerbostadshus VPFlerbostadshus FJV

Ekonomisk konsekvensanalys