EVA M A G N U S S O N
'Jag har faktiskt aldrig lidit
av att vara kvinna"
Vilka valmöjligheter har kvinnor pä jobbet ?
Och hur hanterar de sina erfarenheter av att verka i en förment
könsneutral organisation ? En närläsning av intervjun med, en kvinnlig
handläggare avslöjar att hennes manöverutrymme är mer begränsat
än hon först vill göra gällande.
"Jag har faktiskt aldrig lidit av att vara kvinna. Vad det b e r o r på, det vet j a g inte, m e n jag har aldrig upplevt det."
Inga är medelålders och har postgymnasial ut-bildning. H o n h a r arbetat länge på sin arbets-plats och har en ansedd position. H e n n e s omgivning skulle knappast uppfatta h e n n e som "förtryckt".
Inga var en av 20 kvinnor i offentlig för-valtning som jag intervjuade m e d j ä m n a in-tervaller u n d e r åren 1991-1995, när stora för-ändringar g e n o m f ö r d e s i offentlig verksam-het i Sverige.1
A n d r a gången vi träffades frågade j a g om Inga tyckte att arbetsklimatet för kvinnor på h e n n e s arbetsplats h a d e förändrats g e n o m åren. Det var då h o n gav mig svaret i det inle-d a n inle-d e citatet. Men varför sainle-de h o n att h o n al-drig lidit av att vara kvinna här? Ett sådant svar väcker ller frågor än det besvarar. Ar det för att hon har lidit av att vara kvinna på a n d r a ställen? Ar det för att det finns a n d r a som h a r lidit? Vad är det h o n har sett som inte h a r gällt h e n n e ?
Hur skapar kvinnor
sig själva på jobbet ?
I d e n här artikeln lyfter j a g f r a m kvinnornas sätt att tala o m jämställdhetsfrågor, eftersom jag tycker att det förtjänar särskild uppmärk-samhet. Jag reflekterar över vad detta kan sä-ga oss o m på vilka sätt kvinnor omvandlar
lev-da upplevelser till tolkade e r f a r e n h e t e r i d e n speciella miljö som arbetsplatsen utgör. Vad kan kvinnors sätt att tala om jämställdhet lära oss o m h u r kvinnor skapar sig själva som kvin-n o r i d e kvin-n svekvin-nska arbetsvardagekvin-n?
B a k g r u n d e n till mina r e s o n e m a n g finns bland a n n a t i tankegångar om "organisations-logik" som manligt d o m i n e r a d och m e d kvin-n o r som kvin-nyakvin-nläkvin-nda gäster; om d e kvin-n speciella u t f o r m n i n g e n av vardagslivet som problema-tik som skapas av kvinnors strukturella posi-tioner i samhället; och om h u r kvinnor ger giltiga uttryck för vad det i n n e b ä r att vara m o d e r n kvinna idag.2 Den kritiska
livshistorie-forskningens sätt att förstå människors berät-tande som mediering mellan individ, situa-tion och samhälle har inspirerat mitt förhåll-ningssätt till kvinnorna som berättare.1 När
det gäller analysmetoder har jag h a f t särskilt stort utbyte av de nya diskursanalytiska ström-ningarna inom engelsk socialpsykologi, där en maktanalys och d ä r m e d feministiska analy-ser har ett u t r y m m e .
Jag vill emellertid vänta m e d de teoretiska r e s o n e m a n g e n och först låta läsaren följa mig vidare i samtalen m e d kvinnan i citatet ovan och i den analys j a g har gjort av d e m . J a g har valt h e n n e s berättelser d ä r f ö r att de r y m m e r
motsägelser som är aktuella i m å n g a kvinnors "psykologi" på arbetet. Jag lyssnade d ä r f ö r vi-dare och valde u t ytterligare tillfällen när h o n å t e r k o m till t e m a t l i d a / i n t e lida och k ä n n a / i n t e k ä n n a i anknytning till att vara kvinna på arbetsplatsen. Så här såg Ingas mer
fullständiga svar ut p å m i n f r å g a o m h u r u v i d a d e t t a att vara kvinna h a d e f ö r ä n d r a t sig något g e n o m å r e n : '
Jag har faktiskt aldrig lidit av att vara kvinna. Vad det beror på, det vet jag inte, men jag har aldrig upplevt det. Det är klart att det är ju ett annat le-dargarnityr nu, än vad det var tidigare. Och jag me-nar, hade man äldre - kanske till och med betyd-ligt äldre - manliga kollegor, så...Jag menar, de var ju såna som, ja som man kan förvänta sig av män i den åldern. Det handlar ju lite grann om hur gam-mal man är också, fast inte så mycket, men lite, det finns med. Det hat ju alltid funnits /kvinnor på de
lägsta handläggartjänsterna/, men jag var ju den
första då som / f i c k en högre tjänst/ och det var ju väl-digt märkligt. Då var det ju bara män alltså och jag ju, under flera år. Men då fick man väl kanske lite grann puffa för att man fanns, annars så kunde man bli bortglömd vid små möten och sånt där, det hörde ju till.
- Fast inte nåt sånt där påtagligt. Inte mer än man kanske kände att man måste jobba mer än pojkar-na alltså, på nåt sätt. Men det kanske låg hos en själv, jag vet inte.
- J a , det är så svårt det här.
- Som sagt var, nån sån där väldigt manligt domi-nerad karriär har det ju faktiskt inte varit.
I en s e n a r e i n t e r v j u b e r ä t t a r I n g a h u r h o n h a r b ö r j a t r e a g e r a på orättvisor mellan h e n n e själv och j ä m b ö r d i g a och h ö g r e manliga kol-leger. Eller o m d e t är så att orättvisorna h a r b ö r j a t u p p t r ä d a först n u . . .
Jo, jag är i dagarna väldigt sur på att jag inte fick gå en kurs som jag har sökt. Och det var alltså sex stycken som sökte härifrån, tre kvinnor och tre män, och man väljer dä tre män! .. Det känner jag mig väldigt besviken på, alltså. Ruskigt besviken! .. Och så sen får man ingen - man får ingen förkla-ring, heller. Men - men så mycket kan jag väl säga om man ska se på det som utkristalliserar sig här, att det är en - för att uttrycka sig slarvigt - jag vet inte om du förstår vad jag menar, men det är en macho-, machostil här! I allra högsta grad, alltså. .. Ja, du förstår det...? Jag vet inte om vi har samma tolkning av det, men jag tror att du begriper vad jag menar. Så att det där ser jag som ytterligare
be-kräftelse på det.
J a g f r å g a d e litet s e n a r e vad Inga g ö r n ä r h o n blir så arg o c h besviken.
Nej, sån är jag ju inte, att jag... Nej men jag kan ju - jag pratar ju då med dom här kvinnorna, då, som...
- För att det där med grabbar, i all ära... Men det finns ju inga grabbar - alltså jag är ju, jag har j u all-tid varit tillsammans med män, jag har ju som jag har sagt föredragit män många gånger, kanske. Men det är inte - för närvarande så är det faktiskt ingen man som jag skulle kunna tänka mig att pra-ta såna här saker med. Det är helt fel män, från mitt sätt att se, alltså. .. Och vad det beror - det är väl jag som är sparsmakad, jag vet inte, men... Jag tänkte på det när jag gick hit i morse också -för att överleva, så ställer man faktiskt upp på saker och ting som egentligen inte är ens rätta jag! Och det är ganska ruggigt, alltså. .. Här är det ju då des-sa som jag betecknar som "macho-männen". Där det då är - ja, jag menar, det är väldigt mycket "ful-prat", det är såna vulgära saker så man håller på...! Det är inte min stil!!
- Ja, jag har aldrig egentligen levt i en sån miljö ti-digare, alltså. .. I själva verket så skrattar inte jag [åt skämten]. Det är hemskt att säga det, men jag gör inte det, det är enbart ansträngande, att slänga käft, alltså, i stort sett. •• Ja, det är en överlevnads-historia, det är det.
J a g f r å g a d e Inga vad h o n t r o d d e skulle h ä n d a o m h o n istället sa ifrån åt d e m .
Ja, det var det jag tänkte, nu kommer Eva att fråga om det! ..Ja, men alltså, det är hemskt att säga, att jag... Jag menar, vad skulle det finnas...? Man säger då "Ja tänk att du var så jävla trevlig...!", säger man då. "Det var ju verkligen positivt, alltså!" Tänkte väl mig som nån gammal hagga, då, förstås!
Analys av textens
oavsiktliga budskap
Ingas berätlelser är mycket innehållsrika och kan analyseras på flera olika sätt, b e r o e n d e på syftet m e d analysen. E f t e r s o m j a g är intresse-rad av h e n n e s ö v e r v ä g a n d e n och syn på sig själv som kvinna i ett m a n s d o m i n e r a t organi-satoriskt s a m m a n h a n g , h a r j a g valt ett tillvä-gagångssätt som skulle k u n n a kallas socialpsy-kologisk diskursanalys m e d makt- o c h köns-perspektiv.6 J a g t ä n k e r redovisa mitt
tillväga-gångssätt ganska utförligt, e f t e r s o m mycket av insikterna u r d e n h ä r typen av analys egentli-gen inte finns e n b a r t i s l u t p r o d u k t e n , u t a n
snarare byggs u p p u n d e r arbetet m e d texter-na. "Diskursanalys" är inte något enhetligt be-g r e p p eller nåbe-gon enhetlibe-g m e t o d . Uttrycket används inom många olika discipliner, m e n kanske främst de som sysslar m e d språk. Inom psykologi h a r det blivit ett allt vanligare ord, parallellt m e d att fler forskare har börjat när-ma sig språkvetenskaperna.' Ett pionjärarbete som har fått stor betydelse inom feministisk psykologi utfördes av Wendy Hollway i hen-nes studier av sexualitetsdiskurser hos hetero-sexuella par.8 Michel Foucaults olika
använd-ningar av diskursbegreppet har varit en viktig inspirationskälla för T h e Discourse Unit vid Manchester Metropolitan University, där j a g också har hämtat idéer. Något som skiljer d e m från m å n g a a n d r a diskursanalytiker är en förankring i "radical psychology" som h a r mycket g e m e n s a m t m e d kritisk psykologi. Det bidrar till det starka inslaget av maktanalys. Vissa i g r u p p e n integrerar detta m e d en femi-nistisk analys.9
Dessa typer av diskursanalys utgår från att språket är så konstruerat att i n n e b ö r d e r kan skapas i en text o b e r o e n d e av den talandes el-ler skrivandes avsikter. En läsare kan ibland förstå a n d r a saker i en text än vad författaren avsåg. Den sociala världen framstår m e d ett så-d a n t synsätt som ett system av texter som kan avläsas från olika positioner. Uppgiften för diskursanalys är att studera de psykologiska processerna som de yttrar sig i texter, och att visa vilka tolkningsrepertoarer - eller diskur-ser - som de bygger på.1" "Diskurser" kan i
dessa s a m m a n h a n g förstås som "praktiker som systematiskt skapar d e objekt som vi talar om".11 Enhetlighet eller h e g e m o n i när det
gäller befintliga diskurser är inte särskilt van-ligt idag. Vi rör oss parallellt m e d m å n g a mot-sägelsefulla r e p e r t o a r e r för att förstå varda-gen, vilket k o m m e r till synes i våra sätt att för-stå och berätta om våra upplevelser. Därför är texter, inklusive tal, vid n ä r m a r e betraktande sällan så enhetliga som de kan se u t vid första påseendet. De vanligen motstridiga och splitt-rade kulturella resurser som texter skapas av kan ofta göras synliga via n å g o n av de olika analytiska vägarna till synliggörande av infly-tanden som finns tillgängliga. Här utgår jag från vad vi kan kalla Manchester-modellen för
analys och k o m m e r att beskriva m e t o d e n pa-rallellt m e d att j a g g e n o m f ö r den. Det första m a n då gör för att analysera en text som in-tervjuutdraget ovan, är att se vilka associatio-ner, tankar och frågor texten väcker.
Vilka viktiga subjekt
är bärare av diskurserna ?
Det första som slog mig i utdraget u r Ingas in-tervjuer, var att h o n var så m å n om att b e t o n a att h o n inte h a d e lidit, fastän j a g inte på något sätt h a d e antytt det i min fråga. När h o n be-rättar o m d e n diskriminering som h o n utsat-tes för i början av sin karriär, blir h o n osäker på o m det kanske bara var inbillning. Texten är full av sådana motsägelser. Det blir svårt för h e n n e att p r o d u c e r a någon helgjuten bild av h u r det var att vara kvinna.
Den text som k o m m e r ett halvår senare och h a n d l a r om nutid har en helt a n n a n ka-raktär. Nu är Inga förbittrad över att ha blivit förbigången. Plötsligt lider h o n av att vara kvinna på sin arbetsplats! J a g kan inte låta bli att u n d r a om det var sådant hon h a d e upplevt i början av sin karriär, m e n av olika skäl inte "konstruerat" som tydlig diskriminering, utan istället fått m e d sig som ett oscillerande min-ne, där det ibland kändes som o m det var orättvisor och ibland som o m "det kanske låg hos en själv".
Berättelsen om m a c h o - m ä n n e n väcker il-ska och sympati hos mig som läsare. Ska h o n behöva stå u t m e d sånt? När jag tittar närma-re på den, blir emellertid också d e n m e r komplicerad och motsägelsefull. J a g blir f u n d e r -sam över vad Inga gör m e d och av sig själv när h o n "överlever" i sin sociala situation på arbe-tet. Blir h o n k o m p r o m e t t e r a d ? Ar h o n bara ett offer eller medverkar h o n till något? Ingas m e t a k o m m u n i c e r a n d e m e d mig som inter-vjuaren kring diskrimineringsaspekterna är också intressant. Vill h o n h a min bekräftelse på att macho-män finns?
Dessa associationer bär jag sedan m e d mig som b a k g r u n d till de m e r formella stegen i diskursanalysen. Nu gäller det att försöka pussla ihop en bild av d e n värld som är förut-sättningen för texter som dessa. Världar be-står av föremål och a n d r a "objekt", som vi
tar i texten. Här finns t ex kvinnor, äldre manliga kolleger, kvinnor i början av karriä-ren, kvinnor som har kommit en bit längre i karriären, möten, ålder, kurs, tre kvinnor och tre män, (ingen) förklaring, chefen, ma-cho-stil, samma tolkning, ytterligare bekräf-telse, saker och ting, ens rätta jag, e n h e t e n , m a c h o - m ä n n e n , fulprat, (inte min) stil, en sån miljö, skämt, en överlevnadshistoria, gammal hagga.
Det syns i förteckningen att vissa av objek-ten antagligen är mer definierande för Ingas värld än andra. Man kan kanske börja ana vil-ka diskurser som håller samman dessa objekt. N ä r m a r e k o m m e r vi genom att leta u p p de viktiga subjekten i texterna; de som skulle k u n n a vara bärarna av diskurserna. Vilka vik-tiga kategorier av personer finns där? Här finns den kvinnliga tjänstemannen, den äldre manliga kollegan, chefer och ledning, macho-män och eventuellt en "överlevare", som skul-le k u n n a vara en senare version av den kvinn-liga tjänstemannen. För att få liv i dessa sub-jekt kan vi försöka rekonstruera vilka rättig-heter och skyldigrättig-heter subjekten har inom den referensram av regler som texten förut-sätter.
Kvinnliga tjänstemän: de fick rätt att nå d e n
nedersta karriärstegen. De har skyldighet alt "puffa" för att de fanns så att de inte blir bortglömda. De har skyldighet att också job-ba m e r än m ä n n e n . De har skyldighet att uppfatta detta f e n o m e n som sina egna fanta-sier.
Äldre manliga kolleger: de tycks ha rätt att se
ner på kvinnor ("som man kan förvänta sig av m ä n i den åldern.."). Det finns ingenting i texten om eventuella skyldigheter.
Chef, ledning: de verkar ha rätt att fatta beslut
utan att motivera dem. De har rätt att göra si-na kvinnliga anställda besviksi-na. De har rätt att välja sina manliga kompisar till f ö r m å n e r osv. Det finns ingenting i texten om eventuella skyldigheter.
Macho-män: de har rätt att "fulprata" trots att
kvinnor tar illa vid sig. De har rätt att mob-ba/trakassera kvinnor för deras utseende. De har rätt att tysta opposition genom att se till att o p p o n e n t e r inte vågar säga ifrån. De har rätt att tvinga andra att ställa u p p på sådant
som "inte är deras rätta jag". De har rätt att förvänta sig att alla ska skratta åt deras skämt. Det finns ingenting i texten om skyldigheter.
Överlevaren: hon har rätt att söka till den
att-raktiva kursen. H o n har skyldighet att stå ut med att inte få någon förklaring till kursurva-let. H o n har rätt att överleva genom att "ställa u p p på..." H o n tar sig rätten att inte skratta åt skämten - men döljer att hon gör det. Hon tar sig inte eller har inte rätten att ifrågasätta skämten. Hon har alltså skyldighet att inte stö-ra macho-männen.
Vilka kommer till tals
— och vad säger de ?
I de här texterna samexisterar uppenbarligen några olika versioner av den sociala värld vi rör oss i. Vi kan spåra versionerna g e n o m att f u n d e r a över yttranden som skulle k u n n a fäl-las i de aktuella s a m m a n h a n g e n och sedan tänka oss möjliga upphovspersoner till dessa yttranden (obs! att det n u handlar om våra eg-na konstruktioner i särskilt hög grad). Följan-de "yttranFöljan-den" tyckte jag verkaFöljan-de troliga uti-från intervjuutdragen:
1) En kvinnlig tjänsteman lider inte av att va-ra kvinna - oavsett vad det beror på.
2) En äldre man får bete sig h u r som helst mot kvinnliga kolleger.
3) En kvinnlig pionjär i karriären måste själv se till att hålla sig framme. Men kanske är det-ta mer en fråga om upplevelser hos en själv än något som finns i krav från omgivningen? 4) Det är tillåtet att missgynna kvinnliga an-ställda vid kursurval. En kvinnlig tjänsteman ska alltså inte räkna m e d samma f ö r m å n e r som män. Möjlig upphovsperson: enhetsche-fen.
5) Som kvinnlig tjänsteman blir man väldigt besviken över snett kursurval. Möjlig upphovsperson: kvinnlig tjänsteman i karriären -som har varit m e d om ett och annat nu. 6) Vulgära skämt är roliga. Skämtarens världs-bild är den som gäller. De som o p p o n e r a r sig tystas m e d uttryck för förakt. Andras världs-bilder behöver inte få utrymme. Möjlig upp-hovsperson: d o m i n e r a n d e manliga tjänste-män.
7) En chef har inga skyldigheter m o t sina an-ställda. Däremot får chefen välja ut kompisar till f ö r m å n e r av olika slag. Möjlig upphovs-person: enhetschefen.
8) De som tycker a n n o r l u n d a än macho-män-nen har rätt att göra det - om de håller tyst om det! Oliktänkande kan alltså överleva om de inte aktivt visar vad de tänker. Möjlig upp-hovsperson: d o m i n e r a n d e manliga tjänste-män.
9) En kvinnlig tjänsteman blir u p p r ö r d över att behöva höra m ä n n e n s fulprat. Men hon opponerar sig inte. Upphov: "överlevaren".
Vissa sätt att uttrycka sig står i skarp mot-sättning till andra i listan här ovan, m e d a n de överensstämmer väl m e d ytterligare andra sätt att tala. De som står i motsättning till varandra ingår inte i samma tolkningsrepertoarer, men det gör antagligen de som passar ihop. Här koncentrerar jag mig på de senare.12 De som
överlappar mest med varandra och därför passar fint ihop, tycks mig vara (a) 1 och 3; (b) 2, 4 och 7; (c) 2, 6 och 8; (d) delar av 3 och 5; och (e) 5 och 9. Dessa påståenden kan ses som yttringar av de diskurser eller tolk-ningsramar som är aktiva i den här texten. Nu gäller det att försöka placera d e m utanför tex-tens snäva ramar. Diskurser är ju ingenting som existerar i isolerade sammanhang, utan de är produkter av grupper, organisationer och samhället utanför. Vi behöver också hitta några lämpliga sammanfattande benämning-ar på dem. Jag hbenämning-ar prövat dessa:
(a) Individualiseringsdiskursen: "Kvinnor har
inga speciella problem m e d att slå sig fram här. Ibland känns det som o m m a n som kvin-na måste anstränga sig extra mycket, m e n det kan också vara e n b a r t subjektivt hos den enskilda - alltså ett personligt problem." In-dividualiseringsdiskursen är nog ganska all-m ä n t f ö r e k o all-m all-m a n d e i saall-mhället - ett slags könsneutral jämställdhetsdiskurs, som just på g r u n d av sin "könsneutralitet" blir tvety-dig.
(b) Den ansvarsfria chefsdiskursen: "Chefer har
inga särskilda skyldigheter mot alla sina an-ställda. De klarar sig j u bra själva, det syns. Det är d ä r e m o t bra att ha ett litet gäng m e d
vetti-ga killar omkring sig som man kan lita på och snacka med. Fruntimmer har alltid en massa griller för sig."
(c) Rå men hjärtlig stämning-diskursen: "Här har
vi en rå men hjärtlig stämning, och det trivs vi bra med! De som misstycker får väl gå någon annanstans. I varje fall ska de inte förstöra stämningen för oss vid kaffebordet m e d sitt kärringaktiga munsnörpande! Vi tycker folk ska få veta det. Vi tolererar oliktänkande, ba-ra de inte stör oss..." Den här diskursen före-k o m m e r säföre-kert sällan "officiellt", eftersom det n u m e r a är illegitimt att säga sådana saker i de flesta sammanhang. Däremot är den säkert in-te ovanlig i slutna kretsar, som t ex vissa ar-betsplatser.
(d) En underordningsdiskurs kan avläsas på ett
par ställen, m e n motsägs nästan o m g å e n d e av Inga. Det verkar svårare för kvinnor att ta sig fram, men den förståelsen av upplevelserna är inte riktigt acceptabel och skymtar bara fram i korta glimtar.
(e) Overlevardiskursen: Att veta en del men
ing-et säga; att rädda skinning-et. "Ding-et f ö r e k o m m e r flagranta orättvisor mot kvinnor här, och även rena trakasserier, men det är ingen idé att protestera mot dem, för då råkar man själv il-la ut." Man "vet" att det inte är någon idé att protestera öppet. Besvikelse - kanske för att man själv tidigare omfattade diskurs (a) här ovan?
Vilka valmöjligheter
har Inga på arbetet ?
Jag vill nu stanna u p p ett tag vid Ingas sätt att förstå sin situation på arbetsplatsen. Vilka är hennes val och dilemman? Vad kan h e n n e s berättelser säga om vad det är h o n har att "omvandla till tolkade erfarenheter" i sitt var-dagsliv? Kan berättelserna också säga något om hur hon gör detta - mot b a k g r u n d av de tolkningsrepertoarer som verkar vara aktiva i hennes vardag? Psykologi innebär just att om-vandla levda upplevelser till tolkade erfaren-heter i sociala sammanhang - och därigenom skapa och förändra oss själva som kvinnor
el-ler män.1 3 För d e t ä n d a m å l e t vill j a g titta litet
n ä r m a r e på n å g r a av Ingas y t t r a n d e n : ...annars så kunde man bli bortglömd vid små mö-ten och sånt där, det hörde ju till.
Inte mera än man kanske kände att man måste jobba mer än pojkarna alltså på nåt sätt. Men det kanske låg hos en själv, jag vet inte. - Ja, det är så svårt det här.
Inga h a r varit en p i o n j ä r som h ö g kvinnlig t j ä n s t e m a n o c h h a r u n d e r m å n g a år a r b e t a t i en mycket m a n s d o m i n e r a d miljö, d ä r h o n var ett av u n d a n t a g e n på g r u n d av sitt kön. För h e n n e " h ö r d e det till" att h o n regelmässigt blev b o r t g l ö m d n ä r d e t skulle kallas till mö-ten. Detta verkar h a varit på s a m m a g å n g vardagligt o c h f ö r v ä n t a t "det hörde ju till... " -o c h så -overkligt att d e t är tveksamt -o m d e t egentligen h ä n d e : "Men det kanske låg hos en
själv, jag vet inte." Ett f e n o m e n som är b å d e
vardagligt o c h overkligt är litet svårt att för-hålla sig till, för att uttrycka d e t milt. Vad kan det b e r o på att I n g a o m v a n d l a d e upplevelsen "bli b o r t g l ö m d vid m ö t e n " till e r f a r e n h e t e n "det k a n s k e låg hos en själv, j a g vet inte"? Vi h a r förstås b a r a tillgång till h e n n e s berättelse
i n u e t , långt senare, och vi vet inte h u r h o n då, för länge sedan, förstod dessa upplevelser. Vilka sätt att förstå stod d å till h e n n e s för-f o g a n d e n ä r h o n n u m å n g a år s e n a r e reför-flek- reflek-t e r a d e över sina upplevelser i b ö r j a n av kar-riären? O m analysen av hela m a t e r i a l e t h ä r är trovärdig, så skulle jag säga att h o n förstår si-n a upplevelser u t i f r å si-n "isi-ndividualiserisi-ngsdis- "individualiseringsdis-kursen". H e n n e s s k a p a n d e av e r f a r e n h e t e r s k e d d e i ljuset av en förståelse av livet på j o b -bet s o m gick ut på att d e t är d e n individuella f ö r m å g a n d e t k o m m e r an på, inte k ö n e t . Följaktligen är d e t lätt att bli osäker på o m d e t b e r o r på ens k ö n eller på n å g o t a n n a t -kanske n å g o t m e d d e n individuella f ö r m å g a n - att m a n inte blir kallad till alla m ö t e n . D e n kvinnliga t j ä n s t e m a n n e n kan till o c h m e d bli osäker på o m d e t verkligen var så att h o n in-te blev kallad lill alla m ö t e n . O m alla h a d e li-ka stora chanser, så k u n d e väl inte k v i n n o r förbigås vid viktiga m ö t e n ? O m e n kvinnlig t j ä n s t e m a n d å t r o d d e att h o n förbigicks, k u n -d e -d e t -d ä r f ö r s n a r a r e - i in-divi-dualiserings-
individualiserings-diskursens t e r m e r - h a n d l a o m h e n n e s e g n a fantasier.
Det är inte så lätt att integrera sådana mot-sägelsefulla upplevelser till en enhetlig bild av sig själv som kvinna i arbetsplatsens sociala värld. För att fortsätta att tänka i diskurstermer kan vi se d e t som att individualiseringsdiskur-sen döljer en u n d e r o r d n i n g s d i s k u r s . Inga h a r upplevelser som kan tolkas i t e r m e r av u n d e r -o r d n i n g , m e n d e t verkar s-om -o m h -o n f ö r e d r a r att tolka d e m i överensstämmelse m e d indivi-dualiseringsdiskursen: "..men det kanske låg hos
en själv.. 'Vilket h o n k o m m e r att göra, b e r o r
på vad som är diskursivt tillgängligt för h e n n e i d e n situation d ä r h o n b e f i n n e r sig. Det ver-kar i n t e som o m u n d e r o r d n i n g s d i s k u r s e n egentligen finns tillgänglig för Inga n ä r vi pra-tas vid i d e n första intervjun, trots att h o n be-rättar o m upplevelser som passar in. D e n är marginaliserad - d o l d - av d e n k ö n s n e u t r a l a individualiseringsdiskursen, som är d e n för-h ä r s k a n d e på för-h e n n e s arbetsplats.
H u r k o m m e r h e n n e s sätt att o m v a n d l a upplevelser till e r f a r e n h e t att påverka h u r h o n skapar sig själv i f o r t s ä t t n i n g e n av livet? Att då och d å uppleva sig f ö r b i g å n g e n som kvinna, m e n inte veta o m h o n "får" tolka u p p -levelsen så, o c h att h a en o m g i v n i n g som mar-ginaliserar alla s å d a n a tolkningar, kan det tänkas h a n å g o n inverkan på d e n bild av sig själv p å j o b b e t som h o n dagligen skapar och u n d e r h å l l e r ? Skapar detta n å g r a diskontinui-teter i h e n n e s självupplevelse? A e n a sidan är h o n d e n f r a m g å n g s r i k a p i o n j ä r k v i n n a n , å an-d r a sian-dan an-d e n som förbigås - eller kanske än-n u värre, d e än-n som h a r faän-ntasier o m att h o än-n förbigås, som h o n inte vet o m d e är sanna? G å r allt d e t att f ö r e n a i e n upplevelse av att va-ra e n s a m m a n h å l l e n individ?
Inga byter diskurs
N ä r Inga o c h j a g träffades för nästa intervju, h a d e det h ä n t saker som h a d e spräckl indivi-dualiseringsdiskursen för h e n n e . H o n tog u p p d e t t a direkt i i n t e r v j u n s i n l e d n i n g , och var påtagligt u p p r ö r d :
Det är en macho-, machostil här! I allra högsta grad, alltså!
Paulina Wallenberg-Olsson, Skottsäker aftonklänning, kroppsskydd klass lA, 1993 (foto National-m u s e u National-m ) . Från utställningen "Klädd och oklädd", NationalNational-museuNational-m, våren 1996.
J a g f r å g a d e d å vad h o n g ö r n ä r h o n blir arg p å d e t t a o c h fick ett intressant svar.
Nej, sån är jag ju inte, ätt jag... Nej men jag kan ju - jag pratar ju då med dom här kvinnorna, då, som...
H ä r dyker tydligen m ö j l i g h e t e n att p r o t e s t e r a u p p ett ögonblick, och d e t blir d e n föreställ-n i föreställ-n g e föreställ-n h o föreställ-n svarar på - sådaföreställ-n är iföreställ-nte h o föreställ-n ! Inga b e h å l l e r p r o t e s t e n b l a n d d e kvinnor som liksom h o n är b e r ö r d a av orättvisorna. Ut-trycket "sån är j a g j u inte" säger n å g o t o m i vil-ken diskurs det är möjligt för Inga att k ä n n a sig h e m m a , och t a n k e n att h o n skulle säga ifrån är u p p e n b a r l i g e n f r ä m m a n d e för h e n -ne. H o n ser n u m e r a saker som h o n inte såg f ö r u t , m e n h e n n e s strategi är d e n s a m m a - att inte säga n å g o t högt. För h e n n e s del blir d e t möjliga ett slags passiv u n d e r o r d n i n g s d i s k u r s som j a g h a r kallat "överlevardiskursen". M e n vad är d e t Inga "överlever"? Ja, d e t verkar b l a n d a n n a t vara besvikelsen p å m ä n n e n .
N u b ö r j a r Inga n ä m l i g e n reflektera över sitt f ö r h å l l a n d e till m ä n , som g e n o m t i d e r n a h a r varit gott. H o n h a r som kvinnlig p i o n j ä r p å ett m a n l i g t o m r å d e identifierat sig m e d m ä n s n a r a r e än kvinnor, tycker h o n :
Jag är ju, jag har ju alltid varit tillsammans med män, jag har ju som jag har sagt föredragit män många gånger, kanske.
Det är mestadels m ä n som h a r varit h e n n e s jämlikar i j o b b e t , och d e m h o n h a r diskuterat m e d och h a f t utbyte av. M e n n u verkar d e t få ett tvärt slut. Män som u p p f ö r sig på d e t h ä r sättet vill h o n inte h a n å g o n n ä r m a r e k o n t a k t m e d i jobbet! N u finns d e t ingen m a n på ar-betsplatsen som h o n kan tänka sig att prata o m viktiga saker m e d . S e d a n k o m m e r ifråga-s ä t t a n d e t av d e t e g n a o m d ö m e t :
Det är väl jag som är sparsmakad, jag vet inte, men...
Detta k ä n n s igen f r å n h e n n e s tidigare farhå-g o r för att d e t kanske var h e n n e s e farhå-g n a fantasi-er att h o n blev f ö r b i g å n g e n . Förklaringen kan-ske finns e n b a r t i h e n n e själv. På vilket sätt är
d e t tillåtet för h e n n e att förstå sin besvikelse över m ä n n e n , egentligen? Ar d e t m ä n n e n som är "vulgära", eller är det Inga som är för fin-känslig? H ä r står två t o l k n i n g s m ö j l i g h e t e r e m o t v a r a n d r a — en u n d e r o r d n i n g s d i s k u r s och en "rå-men-hjärdig-stämningdiskurs". De som tolkar världen i t e r m e r av d e n senare, ser kan-ske Inga j u s t som ett av dessa kärringaktiga f r u n t i m m e r som s n ö r p e r på m u n n e n . Ar det så Inga vill se sig själv? O m inte - vilka alterna-tiv finns för h e n n e ? Vilka m ö j l i g h e t e r ger det h e n n e att skapa sig själv som kvinna i arbets-vardagen o m h o n f o r t f a r a n d e vill betrakta sig som "en av g r a b b a r n a p å avdelningen"?
Vad h ä n d e r m e d Inga o m h o n går i ö p p e n konflikt m e d sina m a n l i g a kolleger? J a g fråga-d e vafråga-d h o n t r o fråga-d fråga-d e skulle bli resultatet och fick svaret:
Ja, men alltså, det är hemskt att säga, att jag... Jag menar, vad skulle det finnas...? Man säger då '"ja tänk att du var så jävla trevlig...!" säger man då. "Det var ju verkligen positivt, alltså!" Tänkte väl mig som nån gammal hagga, då, förstås!
Att p r o t e s t e r a finns inte som alternativ för Inga, e f t e r s o m h o n då r ä k n a r m e d att utsättas för sarkasmer och trakasserier o c h u p p f a t t a s som "gammal hagga". H o n h a r nyligen sett a n d r a kvinnor p å avdelningen d r a b b a s på lik-n a lik-n d e sätt. D ä r f ö r säger h o lik-n galik-nska uppgivet
"vad skulle det finnas... V' Den som p r o t e s t e r a r
u t d e f i n i e r a r sig själv som e n omöjlig p e r s o n , en som är så avvikande att d e n inte b e h ö v e r tas på allvar. Protesten som sådan r ä k n a r h o n ä n d å inte m e d att få n å g o t g e h ö r för. I "rå-m e n - h j ä r t l i g - s t ä "rå-m n i n g d i s k u r s e n " e x i s t e r a r i n g e n u n d e r o r d n i n g av kvinnor, u t a n bara olikheter. En förståelse i t e r m e r av u n d e r o r d -n i -n g eller m a k t u t ö v -n i -n g h a r i-nge-n plats där. O c h olikheter tolererar m a n b a r a o m cle inte märks.
Det a n d r a handlingsalternativet, och d e t som Inga h a r valt, är "överlevandet".
För att överleva så ställer man faktiskt upp på saker och ting som egentligen inte är ens rätta jag! S i t u a t i o n e n är ny för Inga. För h e n n e är d e t första g å n g e n i arbetslivet som h o n "ställer
u p p på saker och ting..." på d e t h ä r sättet, sä-ger h o n . Det som skiljer I n g a idag f r å n Inga för ett halvår sedan är b l a n d a n n a t att h o n tycks h a övergivit "individualiseringsdiskur-sen" som huvudförståelse. Den tolkningsre-p e r t o a r som h o n n u istället h a r tillägnat sig kallar jag "överlevardiskursen", j u s t d ä r f ö r att d e n g ö r d e t möjligt för h e n n e att, trots att h o n ser orättvisorna, vara kvar i miljön utan att ställa till besvär vare sig för sig själv eller f ö r o m g i v n i n g e n . Inga finns m e d i d e sociala sam-m a n h a n g e n på j o b b e t , sam-m e n u n d v i k e r att ta aktiv del n ä r skämten blir för grova. H o n pro-testerar inte, m e n h o n skrattar inte heller åt skämten; istället döljer h o n ansiktet b a k o m en tidning.
Hur påverkas individen
av motstridiga tolkningar?
O m vi lyssnar litet till p å vad Inga säger här, kan vi kanske se en a n n a n möjlig i n n e b ö r d i h e n n e s berättelse:
..ställer man faktiskt upp på saker och ting som egentligen inte är ens rätta jag! Och det är ganska ruggigt, alltså. .. Det är inte min stil!
Det som är "ruggigt" är kanske inte d e grova s k ä m t e n , utan det f a k t u m att h o n ställer u p p p å sådant som inte är h e n n e s rätta jag. Som överlevare hittar h o n n u en strategi att klara av situationen, m e n h o n påverkar d e n fortfa-r a n d e inte. Vad betydefortfa-r d e t föfortfa-r Ingas "psyko-logi", dvs h e n n e s o m v a n d l i n g av upplevelser till tolkad e r f a r e n h e t , att h o n n u finner sig själv i situationer d ä r h o n "ställer u p p på saker o c h ting..."? D ä r i g e n o m b i d r a r h o n antagli-g e n till att bevara dessa situationer. I n t e r v j u n ger inget direkt svar p å f r å g a n .
En indikation p å h u r s å d a n a e r f a r e n h e t e r påverkar, k o m m e r f r a m n ä r I n g a s e n a r e talar o m sin tilltagande upplevelse av f r ä m l i n g s k a p i n f ö r sin arbetsplats och sin känsla av att vara e n a w i k a r e .
Så att det är ju jag som är avvikande, egentligen. .. Man lider j u inte, men... Det är ju så här i den här frågan: ska man överhuvudtaget engagera sig på ar-betsplatsen eller inte?
Inga å t e r v ä n d e r ä n n u en g å n g till en variant av individualiseringsdiskursen i sina reflektio-ner. Det är h o n som tycker a n n o r l u n d a , så i n å g o n b e m ä r k e l s e ligger p r o b l e m e t hos h e n -n e . Samtidigt h a r h o -n i-nte slutat se vad före-t r ä d a r n a för "rå-men-hjärföre-tlig-sföre-tämningdiskur- "rå-men-hjärtlig-stämningdiskur-sen" gör, och h u r d e g ö r kön relevant g e n o m råa skämt och trakasserier. Men f r å g a n är o m h o n ser detta som ett av flera möjliga uttryck f ö r o r g a n i s a t i o n e n som ett k ö n s p r ä g l a t sys-tem, eller o m h o n individualiserar diskursen g e n o m att se d e n som typisk b a r a för n å g r a speciella m ä n . Det finns inte mycket i h e n n e s diskursiva o m g i v n i n g som skulle stödja en tolkning i t e r m e r av o r g a n i s a t i o n e n som ett könspräglat system.
För att f ö r d j u p a det provisoriska svaret på "psykologi"-frågan vill jag s t a n n a u p p inför Ingas i n t e n t i o n e r här. Vad är det h o n hela ti-d e n försöker u p p n å på sin arbetsplats? Flera av h e n n e s y t t r a n d e n kan n o g tolkas som teck-en på att h o n vill u p p n å d e t s a m m a som övriga aktörer, n ä m l i g e n frid och ro. Det ska inte bli bråk. De starka diskurserna j a g h a r identifierat i h e n n e s berättelser verkar inriktade p å sam-m a sam-mål: vissa potentiellt kontroversiella frågor ska inte göras synliga, särskilt inte organisatio-n e organisatio-n som köorganisatio-nspräglat system.14 O c h fastän I n g a
g å n g på g å n g lyfter f r a m observationer som ty-d e r på en viss typ av i n n e b ö r ty-d e r av k ö n i hen-nes organisation, så väljer h o n n ä r a p å varje g å n g att b e m ö t a dessa observationer m e d re-flektioner som tar u d d e n av d e m och gör hen-ne själv, eller möjligen n å g r a a n d r a individer, till p r o b l e m e t . Inga är b e r e d d att gå ganska långt för att u p p r ä t t h å l l a "fridsamheten". H o n vill vara e n fridsam person; f ö r h e n n e är d e t en viktig bild av h e n n e själv. D ä r f ö r verkar h o n ibland ganska hastigt flytta sig m e l l a n tolk-ningsrepertoarer. K o m m e r d e t att h a n å g o n inverkan p å vad för slags p e r s o n h o n skapar sig till i arbetsvardagen? O c h vad i n n e b ä r d e t för det k o n t i n u e r l i g a s k a p a n d e t av sig själv som p e r s o n att oscillera mellan motstridiga t o l k n i n g s r e p e r t o a r e r f ö r v a r d a g s h ä n d e l s e r ? Som feminist m e d en maktanalys av verklighe-ten i bagaget u n d r a r j a g över var m a k t e n be-f i n n e r sig n å g o n s t a n s - eller snarare vad det är för typ av m a k t som utövas och gör det själv-klart för Inga att d e t är "fridsam" h o n ska vara.
Socialt skapad fridsamhet
Ingas berättelser g e r oss ett e x e m p e l på d e t fe-n o m e fe-n som Michelle Fife-ne o c h Susafe-n Merle G o r d o n kallar "the social construction of
quies-cence" - d e n socialt s k a p a d e f r i d s a m h e t e n .1 5
Det h a n d l a r o m vad d e t är för n å g o t som sker n ä r m ä n n i s k o r inte protesterar. Det blir inte bråk; d e t ser l u g n t ut e f t e r s o m a k t ö r e r n a ska-p a r sig själva som ska-p e r s o n e r ska-på vissa sska-peciella sätt. Fine och G o r d o n m e n a r att en av uppgif-t e r n a för feminisuppgif-tisk psykologi b ö r vara auppgif-tuppgif-t lyf-ta f r a m o c h belysa d e t vi inte sörjer d ä r f ö r att vi inte vet o m att vi saknar det."'
"The social c o n s t r u c t i o n of q u i e s c e n c e " skulle kanske k u n n a översättas m e d "hur kvn o r skapas till att ikvnte vara till besvär". "Att ikvn- in-te vara till besvär" är ett uttryck som h a r ett o m e d e l b a r t i g e n k ä n n i n g s v ä r d e hos m å n g a svenska kvinnor, som h a r mycket n ä r a till att säga j u s t det. N å g r a u t d r a g f r å n ett p a r av mi-n a a mi-n d r a i mi-n t e r v j u p e r s o mi-n e r kami-n få illustrera:
Karbro: Då är man väl rädd att man ska vara nån sån
där gnällspik, då... Så man håller sig väl helst neu-tral, tror jag. Inte vara nån föregångare... Så lite feg är man... Men jag är ingen sån här i fronten, som går längst fram.
Solveig:Jag kan helt enkelt inte vara och hävda mig
så mycket där! .. Nej, jag vill inte.. Åtminstone inte på alla träffar och så där. Jag tycker hellre om att jobba och Så dom tycker nog att - j a g är liksom
ingen fara - jag är ingen risk för nån.
Margit: Jag är inte, jag är inte... Jag jobbar, jobbar,
jobbar och jag år ingen människa som sådär kan, "nä nu ska vi ändra på det där!" eller så.
J a g h a d e ställt f r å g o r o m vad k v i n n o r n a gjor-d e n ä r gjor-d e såg orättvisor eller blev a r g a p å g r u n d av o f ö r r ä t t e r m o t d e m själva. De talade d å på olika sätt o m f ö r m i g att "ofrid" inte var n å g o t d e strävade efter; det var n å g o t som d e u p p l e v d e s o m b å d e farligt o c h f r ä m m a n d e f ö r sitt e g e t sätt att vara. H u r s å d a n a förhåll-ningssätt till "frid" o c h "ofrid" u p p s t å r och u p p r ä t t h å l l s är viktigt att p r o b l e m a t i s e r a . Vi ska d ä r f ö r , som Fine o c h G o r d o n skriver, stu-d e r a och kasta ljus på stu-d e k r a f t e r som
kon-s t r u e r a r k v i n n o r kon-så att vi "inte vill vara till be-svär" e n s n ä r d e t är befogat.1' Att m a n inte
g ö r u p p r o r , n ä r m a n e g e n t l i g e n b o r d e , krä-ver e n förklaring.
J a g h a r i Ingas berättelser tyckt mig hitta ett antal d i s k u r s e r eller t o l k n i n g s r e p e r t o a r e r , som kan förstås som f ö r u t s ä t t n i n g a r n a för h e n n e s synpunkter. Vi kan då se I n g a som dels f ö r e m å l för, o c h dels f ö r m e d l a r e av dessa olika sätt att förstå verkligheten n ä r d e t gäller möjliga i n n e b ö r d e r av kön. Vi kan också se en f ö r s k j u t n i n g i h e n n e s e g e n förståelse över tid, f r å n "individualiseringsdiskursen" till "överle-vardiskursen", en f ö r s k j u t n i n g som för övrigt ser u t att h a gått ganska snabbt; f r å n ett inter-vjutillfälle till nästa. S e n a r e i n t e r v j u e r bekräf-tar därtill h e n n e s positionering. En 'overleva-re" som inte o p p o n e r a r sig b i d r a r till att un-d e r o r un-d n i n g e n fortlever, samtiun-digt som h o n är övertygad o m att d e t skulle vara omöjligt f ö r h e n n e att o p p o n e r a sig ö p p e t . Vad är d e t f ö r m a k t e r eller k r a f t e r som h i n d r a r h e n n e ?
Disciplinerande föreställningar
Makt är långt ifrån alltid tydligt repressiv eller tvingande. Till vardags är d e t inte alltid så en-kelt att p e k a ut en specifik aktör som utövar m a k t över en a n n a n . H a r r i e t H o l t e r hänvisar till d e t t a n ä r h o n beskriver h u r u n d e r o r d -n i -n g e -n av kvi-n-nor över tid h a r f ö r ä -n d r a t s f r å -n att vara personligt utövad till att bli m e r oper-sonlig och institutionell, så att d e t är svårt att hitta n å g o n viss utövare.1 8 Makten h a r byggts
in i själva s t r u k t u r e n i samhället o c h d ä r m e d i dess symboliska manifestationer. Michel Fou-cault talar o m p r o d u k t i v eller "positiv" makt. Sådan m a k t är inte direkt o c h ö p p e t h i n d r a n -d e för sina subjekt, u t a n f u n g e r a r istället så att d e n k o n s t r u e r a r subjekt som vill vara på ett visst sätt. N ä r vi g ö r d e t som m a k t e n "vill" att vi ska göra, f u n g e r a r d e t som e n bekräftelse på d e t slags p e r s o n vi vill vara. Det upplevs som att m a n gör d e t t a frivilligt o c h som ett ut-tryck f ö r sitt eget väsen. Makt b e h ö v e r d ä r f ö r inte vara n ä r v a r a n d e o c h aktiv som sådan i n u e t för att k u n n a "utövas". D e n k o n s t r u e r a -d e in-divi-den står så att säga själv för maktut-ö v n i n g e n , b l a n d a n n a t via d i s c i p l i n e r a n d e fmaktut-ö- fö-reställningar.1'1
Nina Sandström, Längtan, 1995 (foto: Roger Nilsson). Från utställningen "Kyss min sko". Strindbergsmuseet, 1996.
De är mer eller mindre medvetna interna om-vandlingsprodukter hos den enskilda kvin-nan, som blir resultatet av vardagslivet i ett könsstrukturerat samhälle eller en könsstruk-turerad organisation. Disciplinerande före-ställningar bidrar till att kvinnor ger uttryck för sin könstillhörighet på det rätta kvinnliga sättet och inte går över gränsen till det okvinnliga. 20 Föreställningarna varierar
avse-värt; de f ö r e k o m m e r inte i någon viss enhetlig form. De ser olika ut i olika historiska perio-der och i olika samhällsklasser och etniska g r u p p e r inom samma land u n d e r samma pe-riod. Ofta är de inte särskilt explicita utan har f o r m e n av ganska vaga tankar eller känslor. Det kan vara sådant som vad man har lärt sig är "rätt" att göra - eller inte göra - när man är en viss typ av person (eller kvinnlig tjänste-man osv). Då är det ens egen bild av "den kvinnliga tjänstemannen" som är den discipli-nerande föreställningen. De disciplidiscipli-nerande föreställningarna som gäller kvinnor är många. Särskilt tydliga och lätta att känna igen blir de när det gäller kvinnokroppen.2 1
Gemensamt för föreställningarna är att de har en n o r m e r a n d e inriktning och att de ofta verkar utan någon synlig maktutövning. Det är den enskilda kvinnan själv som väljer eller väljer bort att göra det ena eller det andra. Ingen annan hindrar henne. Disciplinerande föreställningar har ett socialt och kulturellt ursprung i bland annat socialisation, men också i maktstrukturer i nutid, som på en viss arbetsplats. Det innebär att det antagligen finns vissa likheter mellan föreställningarna för kvinnor i samma miljö och klass. Samtidigt skapar varje kvinna sin unika blandning, som hon och h e n n e s omgivning emellertid ofta uppfattar som personliga egenskaper hos henne, som självförtroende, snarare än som disciplinerande föreställningar. Representa-tioner av sociala och kulturella krafter kom-mer då ä n n u en gång att uppfattas som indi-viduella problem, m e d individuellt ursprung. Disciplinerande föreställningar skulle k u n n a vara en del av svaret på h u r den socialt skapa-de fridsamheten kan upprätthållas utan att makt faktiskt utövas av någon ens på avstånd synlig makthavare.
Effekten av f u n g e r a n d e disciplinerande
fö-reställningar blir självdisciplin, vi I ket ytterliga-re bidrar till att makten osynliggörs. Självdis-ciplin innebär definitionsmässigt att det är personen själv som bestämmer sig för att göra eller inte göra en viss sak; det finns ingen an-nan person som står i vägen och hindrar. Re-sultatet blir att det går att prata om och skapa sin kunskap om vardagslivet i termer som ute-sluter makt och maktskillnader. För att åter-vända till Inga, så verkar hon ha en föreställ-ning om sig själv som en person som ska vara fridsam och inte ställa till bråk. En sådan fö-reställning fungerar antagligen disciplineran-de.
Talandet på gränsen
mellan individ och samhälle
Ett av mina syften m e d artikeln är att bidra till att skärpa den psykologiska förståelsen av vad det innebär att som kvinna leva i en könspräg-lad organisation där ingenting i den formella organisationen eller de gängse verklighetsför-ståelserna styrker en uppfattning av organisa-tionen som könspräglat system. En sådan psy-kologisk förståelse måste innefatta både indi-viden och h e n n e s omgivning och försöka fånga hur h o n omvandlar sociala förändring-ar till personliga förändringförändring-ar.""
Det är omvandlingen mellan samhälle och individ vi söker efter, och då är diskurser eller tolkningsrepertoarer användbara hjälpmedel. Talet finns både i och utanför individen, just i gränslandet mellan oss som individer och om-världen.'' Det gäller både vårt "tal" och de samhälleliga diskurser som vårt tal alltid för-håller sig till. Både vi själva och omvärlden på-verkar och finns m e d i lalet. Talet eller berät-tandet visar oss h u r medieringen mellan per-son, situation och samhälle ser ut, och kom-mer också att spegla lillbaka kritiskt på båda. Berättelserna går nämligen inte att reducera till vare sig personen eller situationen/sam-hället."'4 Vi kan använda berättelser för att
be-lysa både personen och situatio-nen/samhäl-let, i ljuset av varandra. Personen är inte iden-tisk m e d sina berättelser, men via sina berät-telser och sina berättarstrategier formar hon sig själv. När vi talar gör vi alltså alltid minst två saker: vi berättar något om oss själva, och
vi skapar d e n vi hela tiden håller på att bli. Och detta gör vi inom de tolkningsrepertoa-rer som görs tillgängliga för oss av de diskur-ser vi förhåller oss till. Därför kan talandet och berättandet ge oss tillgång till b å d e indi-viden och samhället.2 5
Mycket av det som har skrivits o m språk -och d ä r m e d talande - på senare år, har hand-lat om vad som litet förenkhand-lat kan kallas
språk-paradoxen: det faktum att a n v ä n d a n d e t av
språk samtidigt innebär både a u t o n o m i och u p p r e p n i n g av tidigare mönster. Den som ta-lar har kontroll över språket, samtidigt som h o n är f å n g e n i det. H o n återanvänder gamla b e g r e p p som har formats av andra, vilket ibland har uttryckts som att "diskursen talar g e n o m oss". Samtidigt gör talaren någonting nytt varje gång h o n talar; h o n berättar sig själv och skapar nya diskursmönster hela tiden. In-dividen är kreativ. Det här dilemmat - valet mellan att se individen som språkets slav eller som dess härskare - går inte att lösa på något enkelt sätt.26
Det kan istället vara givande att h a kvar d e n n a paradox i sitt t ä n k a n d e kring individer och språk, och d ä r m e d kring individers tän-kande, eftersom förbindelserna mellan språk och t ä n k a n d e är täta. Vardagsresonerande av det slag j a g har analyserat här, förstår vi i så fall bäst om vi samtidigt sex det som uttryck för individualitet och som uttryck för "hur diskur-sen talar g e n o m oss". O m vi d ä r f ö r försöker se Inga både som fri aktör och som "offer för dis-kursen", så får vi en mer komplicerad bild av h e n n e än vi annars skulle få. Det blir en bild som lyfter fram de d i l e m m a n som hon står in-för, som både fri och fånge i språket och län-kandet.
A e n a sidan väljer h o n att hålla tyst och in-te proin-tesin-tera m o t oförrätin-ter, varken i början av karriären eller i nuet. På så vis skapar h o n en förhållandevis fridfull situation åt sig själv. Det kan ses som en strategi hos en fri aktör som vill slippa bli inblandad i konflikter på ar-betsplatsen. När h o n på det sättet håller sig i n o m g r ä n s e r n a för det socialt accepterade och tillåtna, så innebär det också att h o n inte k o m m e r att tangera eller få syn p å dessa grän-ser. H o n h a n d l a r och tänker på sådana sätt som inte m ö t e r motstånd eller sanktioner,
och då kan h o n paradoxalt nog uppleva att h o n är fri, eftersom ingenting tycks h i n d r a h e n n e . Det kan leda till att de som inte tar sig några friheter upplever sig som friare än de som u t m a n a r gränserna. De senare k o m m e r ju att se ganska tydligt var gränserna b e f i n n e r sig, i och m e d att de slår e m o t dem.2 7
A a n d r a sidan verkar det vara otänkbart i de s a m m a n h a n g där Inga b e f i n n e r sig till var-dags, att h o n skulle protestera öppet. Ingen verkar göra det. I det perspektivet ser h o n sna-rare ut som ett offer, en som inte väljer själv, kanske på g r u n d av disciplinerande föreställ-ningar som hon h a r tillägnat sig o m "den kvinnliga statstjänstemannen" som en person som håller sig i n o m givna ramar. Ingas reak-tion när jag frågade h e n n e om eventuella pro-tester — "nej, sån är jag ju inte, att jag... " — kan kanske avspegla detta.
Både offer och aktör
Den mest produktiva förståelsen av Ingas di-l e m m a skudi-ldi-le då inte vara att vädi-lja en av de två motstridiga lösningsförsöken av p a r a d o x e n , utan att teoretiskt h ä r b ä r g e r a båda. Då får vi f u n d e r a över vad dilemmat i sig kan i n n e b ä r a för Inga själv och a n d r a som h o n . Vad innebär det sålunda att samtidigt vara "offer för dis-kursen" och "behärska språket" i de situatio-ner vi har hört Inga berätta om? Att d ä r f ö r kanske ibland vara övertygad om att kön inte har någon betydelse för b e m ö t a n d e t som an-ställd eller arbetskamrat (individualiserings-diskursen), och ibland u n d r a om h o n kanske drabbas av sin könstillhörighet ändå (under-ordningsdiskurs).
Dilemmat är parallellt till h u r m å n g a kvin-n o r täkvin-nker och agerar kvin-när det gäller sexuella trakasserier. Celia Kitzinger och Alison Tho-mas, som har intervjuat kvinnor och m ä n o m deras syn på sexuella trakasserier, m e n a r att kvinnor ofta avstår från att se en oönskad "sex-uell" händelse som sexuella trakasserier. De gör det dels för att de d ä r m e d kan bevara en föreställning om sig själva som icke-offer, dels för att de då slipper ifrån d e obehagliga kon-sekvenser som blir följden av att definiera händelsen som sexuella trakasserier. Det är nämligen inte alltid självklart vilket som är
värst - att säga ifrån och d ä r m e d ställa till kon-flikt, eller att leva kvar i en oförändrad situa-tion. Det e n d a en kvinna då kan göra, m e n a r de, är att i varje given situation bestämma om etiketten "sexuella trakasserier" är i hennes eget individuella intresse eller ej och sedan handla utifrån detta. Och överväganden i nu-tid utifrån egenintressen gynnar inte allnu-tid kvinnor som g r u p p över tid.28
Bland det mest framträdande hos en para-dox är svårigheten att se och agera utifrån dess olika aspekter samtidigt. Vi tvingas i varje ögonblick välja en av aspekterna för att få en enhetlig och lugn bild av verkligheten. Samti-digt finns det alltid risk att den andra aspek-ten tränger sig på och stör den första verklig-hetsbilden. En annan möjlig förståelse av en händelse kanske gör sig påmind via någons berättelse eller på g r u n d av egna upplevelser. Då kanske vi pendlar till d e n n a andra bild el-ler förståelse. O m inget dramatiskt övertygan-de hänövertygan-der, kan vi emellertid snart pendla till-baka till den första förståelsen igen, eftersom den antagligen var den dominanta. Sådana svängningar är obehagliga och skapar lätt en osäkerhet på om det går att lita på sina egna intryck längre.29
Det är dock sällan vi pendlar mellan socialt jämnstarka förståelser. Det vanliga är nog sna-rare att en förståelse är dominant, medan oli-ka alternativa förståelser är marginaliserade. Oftast är det en "könsneutral" förståelse, som individualiseringsdiskursens, som är den do-minanta. Det innebär att det i en persons om-givning i allmänhet finns betydligt färre stöd för alternativen än för den dominanta förstå-elsen. Den dominanta förståelsen tar då lätt överhanden för personen så att h o n döljer marginaliserade förståelser för sig själv ge-nom att förstå sina upplevelser m e d oskadlig-gjorda innebörder. O m det går sämre för kvinnor än för män i karriären kan det tolkas som en effekt av kvinnors personliga egenska-per, alltså i individualiseringsdiskursen. Un-derordningsdiskursens förståelser i struktu-rella termer, alltså makttermer, blir på så sätt oanvändbara i samma sammanhang. De blir neutraliserade och kan inte aktualiseras sam-tidigt som individualiseringsdiskursens förstå-else, som just på g r u n d av sin dominans
upp-fattas som självklar och naturlig och därför får företräde. Som en följd av detta kan det fram-stå som om en viss organisation brister i jäm-ställdhet utan att det existerar någon under-ordning. Istället ser det ut som om det är skill-nad mellan kvinnor och män därför att de är olika... H u r kvinnor till vardags lever m e d del mysteriet kräver en närmare undersökning än vad jag har k u n n a t göra här med hjälp av Inga.30 31
NOTER
' Intervjun var den andra i en serie av sex intervjuer per person under tre och ett halvt år. Mitt syfte var att få en löpande närbild av kvinnornas arbetsvardag och hem-mavardag parallellt med dessa förändringar. Under-sökningen kommer att rapporteras i min doktorsav-handling.
2 Joan Acker (1990; 1992) har skrivit om
"organisations-logik". "Vardagslivet som problematik" är ett begrepp som Dorothy Smith (1987) har fört fram. Hanne Haa-vind har skrivit om kvinnlighetens förändringar och betydelsen av kvinnors strävan att ge giltiga, acceptabla uttryck för vad kvinnlighet innebär i deras speciella si-tuation (1992; 1994).
3 Se Ochberg & Rosenwald (1992).
4 Långt ifrån alla bland de mångtaliga formerna för
dis-kursanalys innehåller i själva sitt format ett hänsynsta-gande till maktskillnader och deras betydelse. De för-fattarejag framför allt har använt mig av är Banister et al, (1994); Burman, (1994); Edwards & Potter, (1992); Potter & Wetherell (1987); Wetherell & Potter, (1992). '' För att bevara Ingas anonymitet har jag förvrängt vissa
fakta och förkortat citaten något. När det gäller trans-kription av intervjucitat finns många olika konventio-ner, anpassade till avsikten med den analys man vill gö-ra. Här har jag av läsbarhetsskäl valt att förenkla texten något i jämförelse med det ursprungliga citatet. Vissa språkliga idiosynkrasier (ovanliga ordföljder som för-svårar läsningen osv) har jag rätat ut, men det är myck-et små förändringar dmyck-et rör sig om. Ingas text är inte framsagd i en obruten replik, utan den innehöll ur-sprungligen avbrott med kommentarer och frågor av mig. De har dock mycket litet att tillföra i samman-hanget, varför jag har lämnat dem utanför. För att mar-kera sådana brott i hennes tal har jag använt mig av ny rad och tankstreck (-). När det istället rör sig om en överhoppning i hennes egen obrutna text, har jag satt in ett par punkter (..).
6 Se särskilt Burman (1994b); Parker (1994).
7 Det är en komplicerad karta av inflytanden från olika
strömningar utanför disciplinen, som i stort sett följer "the turn to language" i övriga humanistiska och sam-hällsvetenskapliga discipliner. Det som skiljer är bland annat att psykologi som disciplin har reagerat
lång-sammare än de flesta andra akademiska ämnen på des-sa rörelser. Bland de mer kända pionjärerna är Kenneth Gergen (1985) och Rom Harré (Harré & Gillett, 1994).
8 Se Hollway (1984; 1989).
9 De medlemmar i gruppen som jag har haft tillfälle att
möta och inspireras av är Erica Burman (1994a;b) och lan Parker (1994).
10 "Diskurs" och "tolkningsrepertoar" används ibland
sy-nonymt av diskursanalytiker, men har delvis olika ur-sprung och litet olika betoning. Se t ex Wetherell (1986) och Wetherell & Potter (1992). Jag har uppfat-tat "diskurs" som det mer övergripande begreppet, som i dessa sammanhang ofta används för att beteckna fenomen på samhällsnivå - t ex "den medicinska dis-kursen" som Foucault talar om (1961; 1969). Begrep-pet är emellertid också användbart på mer lokal nivå, och används även av Wendy Hollway (1989). "Tolk-ningsrepertoar" användes bland annat av Gilbert & Mulkay (1984) i deras kända studie av biokemiforska-res sätt att förklara varför deras egna forskningsbiokemiforska-resultat var sanna och andra forskares var misstag. Där används tolkningsrepertoar som beteckning på en uppsättning principer som människor tar till för att framställa sig själva och sin verksamhet i den lämpligaste dagern, gi-vet ett visst socialt sammanhang. "Diskurs" är i så fall snarare förståelser som tvingar sig på oss med makt-medel, medan "tolkningsrepertoarer" är olika förståel-ser som vi till synes frivilligt väljer mellan efter vad som är mest fördelaktigt. Begreppen används dock inte på ett så stringent sätt att man kan upprätthålla en sådan distinktion genomgående. Wetherell & Potter (1992) använder dem ofta synonymt. Det gör jag också emel-lanåt i den individuella analysen i denna artikel.
11 Se Michel Foucault (1969, s 49).
12 Genom att koncentrera analysen på
överensstämmel-serna i texten, på bekostnad av motsättningarna, för-enklar jag analysen för att göra processen tydligare. Jag återkommer senare i artikeln till motsättningarna.
13 Se t ex Haavind (1994).
14 Den fjärde diskursen, som jag har kallat "en
under-ordningsdiskurs" (eftersom den är oklar, och det kan finnas flera olika varianter), är inte en av de starka dis-kurserna i hennes berättelser. Den skymtar ibland, ba-ra för att snabbt döljas av en mer dominant förståelse.
15 Se Fine & Gordon (1992).
1 En kort språklig undersökning var belysande för mig
här. "Quiescence" definieras i Webster's New Collegiate
Dictionary (1977) som "the quality or state of being
qui-escent". Går vi vidare, finner vi att "quiescent" definie-ras som "become quiet; being at rest; causing no trou-ble or symptoms". På svenska skulle det närmast bli ord som fridfull, stillsam, oförarglig, inte till besvär - allt-sammans ord som är ganska bra beskrivningar av den "goda kvinnligheten".
17 Se Sampson (1993). 18 Se Holter (1984). 19 Se Foucault (1961; 1969).
20 Dvs det sätt som är det sanktionerade/goda i den
tids-period, den kultur och den samhällsklass där vi lever. Utformningen varierar, som bekant.
21 Se t ex Helander (1995); Klinghed (1994); Tseelon
(1995).
22 Se Haavind (1994).
23 Wetherell & Potter (1992) skriver mycket belysande
om detta.
24 Detta resonemang bygger på Ochberg (1992). 25 "Diskurser" och tal är inte allt här i världen, det kan
be-höva påpekas. Många sociala företeelser äger rum i det tysta, och människor drabbas ändå av dem. Men av var-je sådan företeelse finns alltid någon eller några möjli-ga tolkninmöjli-gar (diskurser), och dem drabbas människor också av.
26 jag har hämtat idéer till detta resonemang hos
Micha-el Billig (1991, s 8 ff).
27 Gareth Morgan (1986) skriver mycket belysande om
parallella fenomen när det gäller organisationers fun-gerande gentemot sin omvärld.
28 Se Kitzinger & Thomas (1995, s 39). 29 Se Smith & Berg (1987).
30 Min avhandling bygger på intervjumaterialet från den
här studien, som väcker många fler frågor än jag här har tagit upp. Jag tänker på metodologiska frågor i vid bemärkelse i intervjuundersökningar med feministiska förtecken (synen på subjektet, reflexivitet, synen på ob-jektivitet, forskarrollen osv.); etikfrågor; frågor om in-tervjupersoners "självpresentation" och retoriska avsik-ter med berättande, för att bara n ä m n a några få. Detta kommer jag också att behandla i avhandlingen.
31 Någon läsare kanske undrar hur det har gått för Inga.
Ja, hon har fortsatt sina funderingar om m ä n n e n och makten. Hon ser sin arbetsplats mer som ett könspräg-lat system idag än vid tiden för intervjuerna. Vid tiden för artikelns publicering var hon på väg att byta avdel-ning för att hamna i något lugnare vatten. Det kändes som en befrielse.
LITTERATUR
Acker, Joan, "Hierarchies, jobs, bodies: a theory of gen-dered organizations", Gender & Society, vol 4, 1990. Acker, Joan, "Gendering organizational theory", i Mills, A
& Tancred, I' (red), Gendering Organizational Analysis, Sage Publications, New York 1992.
Banister, Peter et al, Qualitative Methods in Psychology: A
re-search guide, Open University Press, Buckingham 1994.
Billig, Michael, Ideology and Opinion: Studies in Rhetorical
Psychology, Sage Publ, London 1991.
Burman, Erica, Deconstructing Developmental Psychology, Routledge, London 1994.
Burman, Erica, "Feminist Research", i Banister et al, 1994.
Edwards, Derek & Potter, Jonathan, Discursive Psychology, Sage Publ, London 1992.
Fine, Michelle & Merle Gordon, Susan, "Feminist trans-formations of/despite psychology", i Michelle Fine,
Disruptive Voices: The Possilnlities of Feminist Research, The
University of Michigan Press, Ann Arbor 1992. Foucault, Michel, Madness and Civilization: A History
Foucault, Michel, The Archaeology of Knowledge, Routledge, London 1969/1994.
Gergen, Kenneth, "The Social Constructionist Movement in Modern Psychology", American Psychologist, vol 40, 1985.
Gilbert, G Nigel & Mulkay, Michael, Opening Pandora's
Box: A sociological analysis of scientists' discourse,
Cam-bridge University Press, CamCam-bridge 1984.
I laavind. Hanne, "Vi måste söka efter könets förändrade betydelse", Kvinnovetenskaplig tidskrift, vol 13 nr 3, 1992. Haavind, Hanne, "Kj0nn i förändring - som fenomen Og som forståelsesmåte", Tidsskrift for Norsk
Psykologfore-ning, vol 31, 1994.
Harré, Rom & Gillett, Grant, The Discursive Mind, Sage Publ, London, 1994.
Helander, Maria, Om(-)formade kroppar: ett minnesarbete om
fem kvinnors erfarenheter kring konstruktionen av kvinnors kroppar. Examensarbete på psykologutbildningen,
In-stitutionen för tillämpad psykologi, Umeå universitet, 1995.
Hollway, Wendy, "Gender difference and the production of subjectivity", i Henriques, J et al, Changing the
Sul>-ject: Psychology, Social Relations, and Subjectivity,
Methu-en, London 1984.
Hollway, Wendy, Subjectivity and Method in Psychology:
Gen-der, Meaning and Science, Sage Publ, London 1989.
Holter, Harriet (red). Patriarchy in a Welfare Society, Uni-versitetsförlaget, Oslo 1984.
Kitzinger, Celia & Thomas, Alison, "Sexual Harassment: A Discursive Approach", i S Wilkinson & C Kitzinger (red), Feminism and Discourse: Psychological Perspectives, Sage Publ. London 1995.
Klinghed, Pia, Den konstgjorda kvinnligheten. Examensar-bete på psykologutbildningen. Institutionen för tilläm-pad psykologi, Umeå universitet 1994.
Morgan, Gareth, Images of Organization. Sage Publ, Lon-don 1986.
Ochberg, Richard I., "Social Insight and Psychological Li-beration" i Ochberg, R & Rosenwald, G (red), 1992. Ochberg, Richard I. & Rosenwald, George (red) Storied
Lives: The Cultural Politics of Self-Understanding, Yale
University Press, New Haven 1992.
Parker, lan, "Discourse Analysis", i Banister et al, 1994. Potter, Jonathan & Wetherell, Margaret, Discourse and
So-cial Psychology: Beyond Attitudes and Behaviour, Sage Publ,
London 1987.
Sampson, Edward, Celebrating the Other: A Dialogic Account
of Human Nature. Westview Press, Boulder, Colorado
1993.
Smith, Dorothy, TheEveryday World as Problematic: A
Femi-nist Sociology, Open University Press, Milton Keynes
1987.
Smith, Kenwyn & Berg, David, Paradoxes of Group Life,]os-sey-Bass, San Francisco 1987.
Tseelon, Efraat, The Masque of Femininity: The Presentation
ofWoman in Everyday Life, Sage Publ, London 1995. Webster's New Collegiate Dictionary, G & C Merriam
Compa-ny, Springfield, Massachussetts, 1977.
Wetherell, Margaret, "Linguistic repertoires and literary criticism: new directions for a social psychology of gen-der", i S Wilkinson (red), Feminist Social Psychology:
De-veloj)ing Theory and Practice, Open University Press,
Mil-ton Keynes 1986.
Wetherell, Margaret & Potter, Jonathan, Mapping the
Language of Racism: Discourse and the legitimation ofEx-ploitation, Harvester Wheatsheaf, London 1992.
SUMMARY
W h e r e g e n d e r a n d equality at work a r e c o n c e r n e d , o n e c a n n o t always trust o n e ' s senses or o n e ' s s p e e c h as a f e m a l e worker. It is o lien very u n c l e a r w h e t h e r events a re "actually" d i s c r i m i n a t i o n o r just accidents, or p e r h a p s d u e to p e r s o n a l shortco-m i n g s in oneself. Discursive d o shortco-m i n a t i o n niay shortco-m a k e an u n d e r s t a n d i n g of events in t e r m s of s u b o r d i n a -tion processes less likely to prevail f o r a w o m a n , in spite of r e p e a t e d o c c u r r e n c e s of t h e s e events a n d t e m p o r a r y i n t e r p r e t a t i o n s . A d o m i n a n t f r a m e of r e f e r e n c e - t h e " n o r m a l " o r g e n d e r n e u t r a l - may b e s t r o n g e r b e c a u s e of its s u p p o r t in l a n g u a g e , s t r u e t u r e s a n d social s u r r o u n d i n g s . T h i s affects t h e stories w o m e n tell a b o u t life at work, in t h a t t h e s e d i f f e r e n t f r a m e s of i n t e r p r e t a t i o n can b e seen to gi-ve rise to c o m p e t i n g a n d oscillating p e r s o n a l inter-p r e t a t i o n s of situations a n d events. U s i n g a discur-sive psychological a p p r o a c h , interview talk by fe-m a l e civil servants was in this artiele analyzed f o r i n c o n s i s t e n c i e s a n d c o n t r a d i c t i o n s c o n c e r n i n g g e n d e r equality in t h e w o r k p l a c e . T h e p a t t e r n w h i c h was discovered was i n t e r p r e t e d in t e r m s of l u d d e n g e n d e r s t r u e t u r i n g of o r g a n i z a t i o n s a n d t h e way such processes b e c o m e r e p r e s e n t e d in l a n g u a g e .
Eva Magnusson Kvinnovetenskapligt foru m
Umeå universitet S-901 87 Umeå
