SOM ATT JÄMFÖRA ÄPPLEN
OCH PÄRON?
- att jämföra olika modeller och aspekter av
gruppkohesion
Daniel Berggren
Björn Sandberg
Linköpings universitet Institutionen för Beteendevetenskap PsykologprogrammetPsykologprogrammet omfattar 200 poäng över 5 år. Vid Linköpings universitet har programmet funnits sedan 1995. Utbildningen är upplagd så att studierna från början är inriktade på den tillämpade psykologins problem och möjligheter och så mycket som möjligt liknar psykologens yrkessituation. Bland annat omfattar utbildningen fyra praktikperioder om sammanlagt 16 heltidsveckor. Studierna sker med hjälp av problembaserat lärande (PBL) och är organiserade i fem block, efter en introduktion: (I) kognitiv och biologisk psykologi, 27 poäng; (II) utvecklingspsykologi och pedagogisk psykologi, 36 poäng; (III) samhälle, organisations- och gruppsykologi, 56 poäng; (IV) personlighetspsykologi och psykologisk behandling, 47 poäng; (V) forskningsmetod och
examensarbete, 27 poäng. Parallellt med blocken löper ”strimmor” som fokuseras på träning i forsknings-metodik, psykometri och testkunskap samt samtalskonst.
Den här rapporten är en psykologexamensuppsats, värderad till 20 poäng, vårterminen 2004. Handledare har varit Elinor Edvardsson-Stiwne och Michael Rosander.
Institutionen för Beteendevetenskap Linköpings universitet
581 83 Linköping
Telefon 013-28 10 00
Avdelning, Institution Institutionen för beteendevetenskap 581 83 LINKÖPING Datum 2004 – 05 – 19 Språk Rapporttyp ISBN X Svenska/Swedish
Engelska/English Licentiatavhandling X Examensarbete ISRN LIU-IBV-PYD--04/090--SE C-uppsats D-uppsats Serietitel och serienummer ISSN
Övrig rapport
URL för elektronisk version
http://www.ep.liu.se/exjobb/ibv/pyd/2004/090
Titel
Som att jämföra äpplen och päron?
- att jämföra olika modeller och aspekter av gruppkohesion Title
Like comparing apples and pears?
- to compare different models and aspects of group cohesion
Författare
Daniel Berggren och Björn Sandberg
Sammanfattning
Studiens tvådelade syfte motiveras utifrån rådande oenighet och förvirring kring hur gruppkohesion bör definieras och mätas. Det första syftet var att konstruera och testa ett formulär avsett att mäta olika typer av kohesion.
Formuläret kom att innehålla 12 olika aspekter av kohesion baserade på tidigare studiers konceptualiseringar av begreppet. Formuläret undersöktes (N=404) utifrån frågeställningen: Vilka psykometriska egenskaper har
kohesionsaspekterna i formuläret? Formuläret uppvisade acceptabla psykometriska egenskaper. Studiens andra syfte var
att undersöka samband mellan formulärets olika kohesionsmått utifrån frågeställningen: Hur ser sambanden ut mellan
formulärets olika aspekter och modeller av gruppkohesion? Resultaten från 69 grupper tyder på att interpersonell attraktion
är en typ av kohesion som skiljer sig mycket från andra aspekter och modeller, om den alls är en aspekt av kohesion. Resultatet tyder även på att övriga kohesionsmodeller på olika sätt fångar ungefär samma fenomen. Slutligen diskuteras vilka kohesionsaspekter som utifrån resultaten kan liknas vid varandras, respektive vilka som bör hållas isär.
Nyckelord
ABSTRACT
Studiens tvådelade syfte motiveras utifrån rådande oenighet och förvirring kring hur gruppkohesion bör definieras och mätas. Det första syftet var att konstruera och testa ett formulär avsett att mäta olika typer av kohesion. Formuläret kom att innehålla 12 olika aspekter av kohesion baserade på tidigare studiers konceptualiseringar av begreppet. Formuläret undersöktes (N=404) utifrån frågeställningen: Vilka psykometriska egenskaper har kohesionsaspekterna i
formuläret? Formuläret uppvisade acceptabla psykometriska egenskaper.
Studiens andra syfte var att undersöka samband mellan formulärets olika kohesionsmått utifrån frågeställningen: Hur ser sambanden ut mellan
formulärets olika aspekter och modeller av gruppkohesion? Resultaten från 69
grupper tyder på att interpersonell attraktion är en typ av kohesion som skiljer sig mycket från andra aspekter och modeller, om den alls är en aspekt av kohesion. Resultatet tyder även på att övriga kohesionsmodeller på olika sätt fångar ungefär samma fenomen. Slutligen diskuteras vilka kohesionsaspekter som utifrån resultaten kan liknas vid varandras, respektive vilka som bör hållas isär.
Nyckelord: kohesion, gruppkohesion, sammanhållning, kohesionsformulär,
FÖRORD
Vi vill först och främst tacka alla studenter som deltagit i studien. Vi vill också tacka lärare och administrativ personal som varit behjälpliga med scheman, gruppindelningar, e-postadresser och på annat sätt förmedlat kontakter med de många studentgrupper som kom att delta i studien. Vi vill speciellt tacka Erika Garpeteg och Ingegerd Sandström som på olika sätt varit behjälpliga under datainsamlingen.
Ett tack riktas också till professor emeritus, Rolf Sandell, dels för några viktiga synpunkter tidigt i processen, men främst för att han ”smittat oss” med sitt lustfyllda förhållande till vetenskapligt arbete.
Detta arbete har drivits av stora doser lust och nyfikenhet. Utan våra handledare hade vi dock fått svårt att omvandla denna drivkraft på ett konstruktivt sätt. Ett stort tack riktas därför till våra handledare Elinor Edvardsson-Stiwne och Michael Rosander. Elinor tackar vi för konstruktiv och välbehövlig kritik och för ett stort stöd under hela processen. Michael tackar vi för att hela tiden trott på vår idé, och för att ha förmedlat såväl konstruktiva synpunkter som ett intresse för vår studie.
Slutligen vill vi tacka våra familjer för ett osvikligt stöd, stor tolerans och en beundransvärd förståelse, trots att arbetsdagarna blivit både många och sena. Tack till Åshild, Edvin, Frida och Vibeke för att ni på era högst egna sätt har förgyllt vår tillvaro och förmått oss att ta rast när vi som mest behövt det!
Linköping, maj, 2004
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SOM ATT JÄMFÖRA ÄPPLEN OCH PÄRON?
-att jämföra olika modeller och aspekter av gruppkohesion ...1
Kohesion - ett svårdefinierat begrepp...2
Kohesionsbegreppets olika skepnader...2
Interpersonell attraktion...3
Uppgiftskohesion ...4
Gruppstolthet...4
Motstånd mot upplösande krafter ...4
Attraktion till gruppen ...5
Social kohesion och uppgiftskohesion fördelat på attraktion till gruppen och gruppintegration ...5
Upplevd tillhörighet och känslor inför medlemskapet ...6
Depersonaliserad social kohesion...6
Sammanfattning av olika aspekter av gruppkohesion ...7
Kohesionsmodeller - en eller flera aspekter ...7
Jämförelser av olika kohesionskonceptualiseringar...10
Få jämförelser gjorda ...10
Jämförelser behövs ...10
Metodologiska överväganden vid jämförelser ...11
Syfte, frågeställningar och hypoteser ...12
METOD...13 Deltagare...13 Urval ...13 Undersökningsgrupper...13 Undersökningens genomförande ...14 Administration av formulär ...14 Etik...15 Konstruktion av formulär ...15 Kohesionsaspekter i formuläret ...15 Interpersonal attraktion ...15 Uppgiftskohesion ...16 Gruppstolthet...16
Motstånd mot upplösande krafter ...16
Attraktion till gruppen...16
Attraktion till gruppen – uppgift ...16
Attraktion till gruppen – socialt ...16
Gruppintegration – uppgift...16
Gruppintegration – socialt...16
Upplevelse av tillhörighet ...17
Känslor inför medlemskapet ...17
Konstruktion av item ...17
Databearbetning...19
Formulärets psykometriska egenskaper...19
Beräkning av samband...20
RESULTAT...21
Formulärets psykometriska egenskaper ...21
Sambanden ut mellan formulärets olika aspekter och modeller ...22
Hypotes 1 ...22 Hypotes 2 ...22 Hypotes 3 ...23 Hypotes 4 ...24 Hypotes 5 ...25 Hypotes 6 ...25 DISKUSSION ...27
Olika kohesionsmodeller fångar ungefär samma sak ...27
De socialt baserade kohesionsaspekterna – lika och olika ...28
Utvecklas interpersonell attraktion med tiden i kohesiva grupper? .29 Interpersonell attraktion kan vara något annat än gruppkohesion....29
Gruppstolthet = Känslor inför medlemskapet ...30
Metoddiskussion...30
Sammanfattning och vidare forskning...32
REFERENSER...33 Item som ingår i formuläret under respektive aspekt...Bilaga 1.
SOM ATT JÄMFÖRA ÄPPLEN OCH PÄRON? -att jämföra olika modeller och aspekter av gruppkohesion
Föreliggande studie riktar sig mot den konceptuella oenighet och förvirring som råder kring begreppet gruppkohesion. Begreppet definieras och mäts på många olika sätt och relationerna mellan olika forskares konceptualiseringar är oklar vilket gör det svårt att jämföra forskning. Studiens övergripande syfte är därför att undersöka relationer mellan olika aspekter och modeller av gruppkohesion.
Kohesion är ett centralt begrepp inom det gruppsykologiska området. Många smågruppsforskare (Carron & Hausenblas, 1998, Cartwright, 1968; Evans & Jarvis, 1986; Hogg, 1992; Lott & Lott, 1965) framhåller till och med kohesion som en grupps mest centrala kännetecken. Utan åtminstone ett minimum av kohesion, slutar en grupp att vara en grupp och blir bara en samling människor utan inbördes anknytning (Bollen & Hoyle, 1990; Hogg, 1992). Kohesion har också väckt intresse i en lång rad angränsande forskningsdiscipliner (Hogg, 1992). Däribland inom organisations-, familje-, idrotts- , klinisk-, pedagogisk och den militära psykologin, såväl som inom sociologi, antropologi och andra socialvetenskaper (Carron & Brawley, 2000; Dion, 2000). Begreppet har bl.a. påvisats ha betydelse för gruppers prestation (Beal, Cohen, Burke & McLendon, 2003; Carron, Colman, Wheeler & Stevens, 2002; Dion & Evans, 1992; Langfred, 1998; Mullen & Copper, 1994;), intergruppskonflikter (Dion, 1979), terapeutisk förändring (Kipnes, Piper & Joyce, 2002; Yalom, 1995) och groupthink (Hogg & Hains, 1998; Janis, 1982; Rosander, 2003), så väl som indikatorer för organisationers fungerande såsom produktivitet (Greene, 1989), sjukfrånvaro (Keller, 1983) och individens välmående (Bliese & Halverson, 1996).
Kohesion kommer ursprungligen från det latinska cohaesus som betyder ungefär ”att hålla ihop” eller ”att klibba fast” (Carron & Hausenblas, 1998). Inom fysiken innebär kohesion ”sammanhållande kraft mellan olika delar av samma kropp” eller ”egenskap hos materiens molekyler att attraheras till varandra utan kemisk bindning” (Nationalencyklopedin, 1993). Psykologin och andra socialvetenskaper har influerats av hur begreppet används inom fysiken (Dion, 2000). Pionjärerna inom gruppdynamik, Kurt Lewin och Leon Festinger, introducerade kohesion som ett gruppsykologiskt begrepp på 1940-talet.
Dion (2000) ger en allmän beskrivning av kohesion som socialpsykologiskt begrepp. Han beskriver kohesion som de processer som i varierande grad håller samman och enar medlemmarna i en liten grupp (arbetsgrupp, idrottslag eller en familj) eller en större social enhet (ett företag, en organisation, en etnisk grupp eller ett samhälle). I den engelskspråkiga litteraturen används cohesion eller
cohesiveness synonymt med varandra (RAND, 1993). I denna uppsats används
begreppen kohesion eller gruppkohesion synonymt med de angivna engelska termerna. En starkt sammanhållen grupp benämns i denna uppsats som en kohesiv grupp, synonymt med engelskans a cohesive group. Andra mer lättillgängliga begrepp än kohesion finns visserligen på svenska, men inga av dessa är tillräckligt analoga med hur begreppet används i den engelska forskningslitteraturen. Begrepp som sammanhållning, lagmoral, företagsanda, gruppsolidaritet, vi-känsla och kåranda är alla målande uttryck för vad kohesion är, men fångar var för sig inte begreppets hela betydelse. Innebörden av begreppet kohesion är ändå lätt att ta till sig och ”känna igen” i verkligheten. Det har med andra ord god upplevd giltighet (face validity). Trots det har kohesion forskningsmässigt visat sig vara ett svårfångat begrepp (Dion, 2000; Hogg, 1993; Mudrack, 1989a).
Kohesion - ett svårdefinierat begrepp
Trots mer än ett halvsekels forskning råder allt annat än konsensus om vad kohesion är. Detta trots att alla forskare i någon mån påverkats av pionjärerna Festinger, Schachter och Back (1950) och deras ursprungliga definition av kohesionsbegreppet som ”the total field of forces which are acting on the members to remain in a group” (s. 274). Denna Lewininspirerade definition har inte bidragit till någon större enighet bland forskarna. Mudrack (1989a) menade att Festinger med kollegor snarare lämnat efter sig ”ett arv av förvirring”. Deras definition är nämligen så allmän att den närmast uppmuntrar till egna tolkningar. Tolkningar som ofta också är nödvändiga, då definitionen är så vid att den närmast är omöjlig att operationalisera, d.v.s. definiera begreppet i mätbara termer. Konsekvensen av detta är att var och varannan forskare skapat egna och ibland mycket olika operationella definitioner av kohesion. Då ingen definition eller modell av kohesion accepteras av majoriteten av forskarna, tillkommer med jämna mellanrum nya aspekter och modeller av kohesionsbegreppet (Cota, Evans, Dion, Kilik & Longman, 1995). Det enda som kohesionsforskarna verkar vara fullständigt eniga om, är att det sedan länge råder stor oenighet kring hur gruppkohesion bör definieras och mätas (Carron & Brawley, 2000; Dion, 2000; Hogg, 1993; Kipnes, Piper & Joyce, 2002; Mudrack, 1989a).
Kohesionsbegreppets olika skepnader
Här följer en genomgång av hur kohesionsbegreppet har använts i forskningen från Festinger et al. (1950) och framåt. Urvalet grundar sig på de betydelser av begreppet som blivit mest betydelsefulla inom smågruppsforskningen. Exempelvis utesluts modeller eller aspekter av begreppet avsedda för mycket specifika grupper. För en utförligare beskrivning hänvisas därför till Carron & Hausenblas (1998), Dions (2000) och Hoggs (1992; 1993) översikter.
Festinger et al. (1950) var tydliga med att understryka att de sammanhållande krafterna i kraftfältet kan vara av olika slag. De benämner speciellt tre olika krafter eller aspekter av kohesion som särskilt framträdande. Kohesion beskrivs i form av (a) attraktion till gruppens medlemmar (interpersonell attraktion), (b) attraktion till gruppens uppgifter eller aktiviteter (uppgiftskohesion) och (c) attraktion till den stolthet, status eller prestige som är förknippad med gruppen (gruppstolthet).
Interpersonell attraktion
Enligt Hogg (1992) är interpersonell attraktion, ofta definierad i termer av vänskap, den klart mest använda konceptualiseringen av gruppkohesion (Hogg, 1992). Under 1950- och 1960-talet behandlade forskarna kohesion nästan synonymt med interpersonell attraktion. Antagligen beror detta på att de inflytelserika Festinger et al. (1950) själva valde att operationalisera kohesion som interpersonell attraktion medan de helt negligerade t.ex. uppgiftskohesion och gruppstolthet. Schachter (1951) motiverade den mycket smala operationaliseringen, i relation till deras mycket vida definition, med att oavsett vad kohesionen är baserad på så är dess effekter de samma. Även om detta kan ifrågasättas i ljuset av senare forskning, förblev kohesion därför också länge behandlat som ett endimensionellt begrepp som företrädesvis operationaliserades som interpersonell attraktion (Hogg, 1993). Definitionerna såväl som operationaliseringarna av interpersonell attraktion kunde ändå skilja sig åt. Festingers et al. (1950) definierade denna kohesionsaspekt som ”an attraction to the group because of satisfactory relationships and friendships with other members of the group” (s. 274) och mätte detta genom ett sociografiskt index. Undersökningspersonerna fick svara på vilka tre personer de umgicks mest med. Respektive grupps kohesion beräknades sedan utifrån antalet inomgruppsval i proportion till gruppmedlemmarnas totala antal val. En annan vanligt citerad definition av kohesion som interpersonell attraktion är Lott och Lotts (1965) ”the number and strength of mutually positive attitudes among group members” (s. 259). Ett värde på gruppers kohesion sammanställs vanligtvis som summan eller medelvärdet av individernas attraktion till varandra i gruppen (Mudrack, 1989a).
Interpersonell attraktion är den första och mest studerade aspekten av kohesionsbegreppet (Hogg, 1992). Det är fortfarande vanligt att kohesion studeras som interpersonell attraktion, även om många forskare numera benämner det social kohesion (Dion, 2000). Värt att nämna är dock att social kohesion inte alltid används synonymt med interpersonell attraktion. Social kohesion är då ett något vidare begrepp där interpersonell attraktion ingår som en del, så också i denna uppsats. Utöver medlemmarnas attraktion till andra medlemmar avses då också en attraktion till gruppen som social arena eller dess sociala atmosfär.
Uppgiftskohesion
Under 1970- och 1980-talet blev det allt vanligare att beskriva kohesion i termer av individens attraktion till gruppens uppgifter såsom Festinger, Schachter och Back föreslagit långt tidigare (Dion, 2000). Festinger (1950) beskriver uppgiftskohesion som hur attraktiva gruppens aktiviteter är för dess medlemmar, medan Mullen och Copper (1994) refererar till Back (1951) som beskriver uppgiftskohesion som i vilken mån gruppen gör det möjligt att nå, för medlemmarna, viktiga mål. Zaccaro (1991) hänvisar till Hackmans (1976) definition av uppgiftskohesion som: ”an attraction to the group because of a liking for or commitment to the group task” (Zaccaro, 1991, s. 387). Goodman, Ravlin och Schminke (1987) menar att engagemang i gruppens uppgift är en mer relevant kohesionsaspekt än interpersonell attraktion då den har en tydligare koppling till beteenden på gruppnivå.
Vanligt numera är att uppgiftskohesion och interpersonell attraktion (ofta benämnd social kohesion) studeras samtidigt. De behandlas då som separata kohesionsaspekter i s.k. multidimensionella modeller (Dion, 2000). Till skillnad från Schachter (1951), som antog att kohesionens effekter är de samma oavsett vad den baseras på, undersöks då de olika kohesionsaspekternas separata bidrag (Dion, 2000). Zaccaro och Lowe (1986) studerade exempelvis hur attraktion till gruppens uppgifter och interpersonell attraktion, enskilt och tillsammans, påverkar gruppers prestation.
Gruppstolthet
Attraktion till gruppen baserad på stolthet, status och prestige, har studerats klart mindre än de två andra kohesionsaspekter Festinger et al. (1950) föreslagit. I Mullen och Coppers (1994) metanalys av relationen mellan kohesion och prestation, konstateras att endast en bråkdel av forskarna studerat kohesion utifrån denna aspekt. I de fall kohesion operationaliserats som gruppstolthet, har de exempelvis beskrivits i ordalag som ”jag är stolt över min grupp”, ”vår grupp är viktig för den här organisationen” och ”gruppen är den bästa av sin sort” (Mullen & Copper, 1994). Den växande trenden att samtidigt studera interpersonell och uppgiftsbaserad kohesion, har inte inneburit något märkbart uppsving för Festingers tredje kohesionskomponent.
Motstånd mot upplösande krafter
Festinger et al. (1950) fick omgående mottaga kritik av Gross och Martin (1952) både för sin definition av kohesion och sitt sätt att operationalisera begreppet. Gross och Martin menade att definitionen var alltför vid och att kohesion hellre bör beskrivas i termer av gruppens motstånd mot upplösande krafter. De förklarade vidare att ”the emphasis is on the strength of the relational bonds between and among members under varying conditions of crisis” (Gross &
Martin, 1952, s. 554). De föreslog att detta kunde operationaliseras genom att utsätta grupper för allt starkare upplösande krafter och sedan studera vid vilken punkt de faller samman. Av etiska skäl har denna kohesionsaspekt knappt studerats alls (Dion, 2000). Brawley, Carron & Widmeyer (1988) kringgick de etiska problemen genom att rangordna potentiella upplösande krafter varvid undersökta grupper fick indikera när de hypotetiskt skulle upplösas.
Attraktion till gruppen
Evans och Jarvis (1986) har studerat kohesion som individens attraktion till gruppen något som tidigare gjorts även av Van Bergen och Koekebakker (1959). Enligt Evans och Jarvis (1986) fångar denna aspekt individens önskan att identifiera sig med och bli en accepterad medlem i gruppen. Fokus är snarare på medlemmarnas känslor för gruppen än på beteenden i gruppen. De specificerar alltså inte om attraktionen till gruppen har med t.ex. gruppens uppgift och aktiviteter eller interpersonell attraktion att göra. Evans och Jarvis omsorgsfullt utprovade kohesionsformulär, Group Attitude Scale (GAS), innehåller tjugo påståenden. GAS har hög intern konsistens (
α
>.90) och påstås ha god extern validitet. GAS är utprovat i första hand på olika typer av ”personal growth groups”. Enligt Evans och Jarvis är formuläret ändå användbart på de flesta typer av grupper och oavsett om grupperna har en tydlig uppgift eller ej.Social kohesion och uppgiftskohesion fördelat på attraktion till gruppen och gruppintegration
Carron, Widmeyer och Brawley (1985) har utvecklat en multidimensionell modell, Group Enviroment Questionnaire (GEQ). Som framgår av namnet är GEQ också ett frågeformulär. Modellen innehåller sammantaget fyra olika aspekter vilket åskådliggörs i Tabell 1.
Tabell 1
Översikt av Carron, Widmeyer och Brawleys (1985) kohesionsmodell GEQ
Uppgiftsaspekter Sociala aspekter
Gruppintegration Gruppintegration - uppgift Gruppintegration - socialt
Attraktion till gruppen Attraktion till gruppen - uppgift Attraktion till gruppen - socialt
Som framgår av Tabell 1 skiljer GEQ på social kohesion och uppgiftskohesion, vilket i sig inte är något unikt. Men denna modell går ett steg längre än andra modeller med denna uppdelning då den dessutom gör en distinktion mellan vad Carron et al. kallar gruppintegration och individens attraktion till gruppen. Själva nytillskottet jämfört med tidigare modeller är konceptet gruppintegration. Med gruppintegration avses gruppmedlemmarnas uppfattning om gruppen som en enad helhet. Gruppen kan vara mer eller mindre integrerad både beträffande sociala aspekter och beträffande hantering av gruppens uppgift. Attraktion till
gruppen i GEQ handlar om hur attraherade medlemmarna är av gruppen, beträffande antingen sociala aspekter eller uppgiften.
Formuläret GEQ, består av 18 item fördelat på de fyra aspekterna, har utvecklats genom en omsorgsfull process. GEQ har i i första hand utprovats på idrottslag men anpassade versioner av GEQ har också prövats i en rad sammanhang utanför idrottskontexten (Carless & De Paola, 2000; Carron & Ramsay, 1994; Chang & Bordia, 2001), med blandat resultat kan tilläggas. Carron och Brawley (2000) menade att flera av de misslyckade försöken beror på en bristande kontextanpassning av formuläret.
Upplevd tillhörighet och känslor inför medlemskapet
Perceived Cohesion Scale (PCS) är en tvådimensionell modell som utvecklats av Bollen och Hoyle (1990). PCS är liksom GEQ både en kohesionsmodell och ett mätinstrument. De två kohesionsaspekterna i PCS är (a) individens upplevelse av tillhörighet till gruppen och (b) individens känslor inför medlemskapet i gruppen. Upplevelsen av tillhörighet har både kognitiva och emotionella inslag och Bollen och Hoyle menar att denna upplevelse är grundläggande för en grupps existens. Om medlemmarna inte upplever tillhörighet till en grupp är det svårt att förstå hur gruppnormer, värderingar och andra gruppkarakteristika skall kunna påverka dem. Individens känslor inför medlemskapet i gruppen, som utgör modellens andra aspekt, summerar positiva och negativa emotionella värderingar av medlemskapet. De har valt denna aspekt eftersom de menar att känslorna inför gruppen har stora konsekvenser för motivationen i gruppen. I högre grad än övriga omnämnda kohesionsmodeller i denna studie är Bollen och Hoyles modell applicerbar både på smågrupper och mycket stora grupper. Bollen och Hoyle (1990) prövade själva ut PCS på mycket stora grupper nämligen en skola och ett mindre samhälle. Formuläret PCS innehåller sex item och finns i också en version anpassad för små grupper som Chin, Salisbury, Pearson och Stollak (1999) utprovat.
Depersonaliserad social attraktion
Hoggs (1992, 1993) konceptualisering av kohesion, depersonaliserad social attraktion, har en tydlig teoretisk utgångspunkt i ”self categorization theory ” (SCT) (Turner, Hogg, Oakes, Reichter & Wetherell, 1987). Utifrån detta perspektiv ifrågasätter Hogg (1992; 1993) starkt den traditionella synen på kohesion som interpersonell attraktion vilken han menar dominerat kohesionsforskningen. Enligt SCT är det reduktionistiskt att likställa grupprocesser med interpersonella processer, då det i hög grad är olika mekanismer som påverkar interpersonellt beteende respektive gruppbeteende. Hogg gör i enlighet med detta också en tydlig distinktion mellan interpersonell (personlig) attraktion och depersonaliserad social attraktion. Båda innebär att
känna positiv affekt inför någon, men den depersonaliserade sociala attraktionen är i mycket högre grad relaterad till grupprocesser såsom kohesion (Hogg, Hardie & Reynolds, 1995). Interpersonell attraktion är enligt Hogg (1992; 1993) attraktion till en unik person, grundad i en specifik interpersonell relation och baserad på en upplevelse av denna person som en särskild individ med tillhörande historia. Depersonaliserad social attraktion är i motsats till detta en attraktion till gruppens idé eller till gruppens gemensamma prototypiska bild och hur den reflekteras i medlemmarnas karakteristika och beteende. En prototyp är en kognitiv representation av gruppnormen eller gruppens stereotyp. Objektet för den positiva attityden eller attraktionen är alltså inte den unika individen, utan den grupprototyp som hon eller han förkroppsligar.
Hogg (Hogg & Hains, 1996; 1998) har undersökt depersonaliserad social attraktion genom att först låta gruppmedlemmarna beskriva typiska egenskaper och karakteristika hos gruppen för att på så sätt lyfta fram gruppens prototyp. Baserat på prototypen fick gruppmedlemmarna sedan skatta: prototypens attraktivitet, medlemmarnas likhet med prototypen och attraktionen till övriga medlemmar som representanter för prototypen.
Sammanfattning av olika aspekter av gruppkohesion
Ett urval av hur kohesionsbegreppet använts har nu beskrivits. De olika kohesionsaspekterna sammanfattas i Tabell 2.
Kohesionsmodeller - en eller flera aspekter
Som framgått har olika forskare och teoretiker lyft fram och betonat olika aspekter av vad som potentiellt kan hålla samman en grupp. Det råder heller ingen enighet kring om begreppet bäst beskrivs med hjälp av en eller flera aspekter, dvs. i en endimensionell eller i en multidimensionell modell. De endimensionella modellerna, som t.ex. den Evans och Jarvis (1986) utarbetat, innehåller en enda central aspekt som självständigt ska fånga kohesionsbegreppet. Andra som till exempel Carron et al. (1985) menar att kohesion bäst beskrivs i en så kallad multidimensionell modell, där två eller flera olika aspekter tillsammans fångar fenomenet.
Det är oklart om Festingers et. al. (1950) modell ska förstås som att den innehåller en eller tre dimensioner då den har tolkats på båda sätt. Deras tre aspekter har alltså både setts som tre separata kohesionskomponenter och som olika sidor av samma mynt. Schachter (1951) gav uttryck för det senare, då han menade att det inte spelar någon roll vilken av aspekterna som mäts då dess effekter är de samma.
Tabell 2
Sammanfattning av presenterade kohesionsaspekter med aspektens pionjärer, eventuella efterföljare och instrument
Kohesionsaspekt Pionjärer Exempel på efterföljare Instrument
Interpersonell
attraktion Festinger, Schachter & Back (1950) Lott & Lott (1965) Zaccaro & Lowe (1986) Uppgiftskohesion Festinger, Schachter &
Back (1950)
Zaccaro & Lowe (1986) Goodman, Ravlin & Schminke (1987) Gruppstolthet Festinger, Schachter &
Back (1950)
Zaccaro & Lowe (1986) Motstånd mot
upplösande krafter Gross & Martin (1952) Brawley, Carron & Widmeyer (1988) Attraktion till
gruppen Van Bergen & Koekebakker (1959) Evan & Jarvis (1986) GAS Attraktion till
gruppen – uppgift Carron, Widmeyer & Brawley (1985) GEQ
Attraktion till gruppen – socialt
Carron, Widmeyer & Brawley (1985)
GEQ Gruppintegration –
uppgift Carron, Widmeyer & Brawley (1985) GEQ
Gruppintegration –
socialt Carron, Widmeyer & Brawley (1985) GEQ
Upplevelse av
tillhörighet Bollen & Hoyle (1990) Chin, Salisbury, Pearson & Stollak (1999) PCS Känslor inför
gruppmedlemskapet
Bollen & Hoyle (1990) Chin, Salisbury, Pearson & Stollak (1999)
PCS Depersonaliserad
social attraktion Hogg (1992)
Hogg (1992) som själv har utvecklat en endimensionell modell, depersonaliserad social attraktion, var skeptisk till multidimensionella modeller som han ansåg vara svårtolkade. Han frågade sig om en grupp, som är kohesiv enligt ett mått men inte enligt ett annat, är en kohesiv grupp eller inte?
Cota et al. (1995) försökte lösa problemet med den stora mångfalden av aspekter genom att dela in dem i primära respektive sekundära aspekter. Primära kohesionsaspekter karakteriserar i princip alla kohesiva grupper, medan de sekundära aspekterna, bara gäller för vissa grupper. Då deras val av primära aspekter inte baseras på någon egentlig forskning på området, blir deras val dock ganska godtyckliga. Detta blir också tydligt då en av dem (Dion, 2000) några år senare presenterade nya egna förslag på primära aspekter och ytterligare bidrog
till förvirringen. Detta innebär dock inte att tanken om primära aspekter är felaktig utan att det behövs mer forskning på området.
Flera av de aspekter som presenterats i Tabell 2 ingår i multidimensionella modeller. En översikt av dessa ges i Tabell 3.
Tabell 3
Översikt över multidimensionella modeller och deras respektive ingående aspekter
Modell Upphovsmän Ingående aspekter Exempel på studier
Festingers 3D Festinger, Schacter & Back (1950)
Interpersonell attraktion Uppgiftskohesion Gruppstolthet
Zaccaro & Lowe (1986) Mullen & Copper (1990)
GEQ Carron, Widmeyer & Brawley (1985)
Attraktion till gruppen – uppgift Attraktion till gruppen – socialt Gruppintegration – uppgift Gruppintegration – socialt
Carron, Widmeyer & Brawley (1985)
PCS Bollen & Hoyle (1990) Upplevelse av tillhörighet
Känslor inför gruppmedlemskap Bollen & Hoyle (1990) Chin, Salisbury, Pearson & Stollak (1999)
Uppgiftskohesion
Interpersonell attraktion Zaccaro (1991) Uppgift/
social kohesion Mikalachki (1969) ª Gruppintegration – uppgift
Gruppintegration – socialt Chang & Bordia (2001) Notera: ª Carron, Widmeyer och Brawley (1985) beskriver Mikalachki som upphovsman. Den teoretiska uppdelningen av kohesion på uppgiftskohesion och social kohesion har operationaliserats på olika sätt av olika forskare. Olika aspekter har använts för att mäta social kohesion respektive uppgiftskohesion.
Utöver de multidimensionella modellerna som sammanfattas ovan i Tabell 3 finns också endimensionella kohesionsmodeller. I Tabell 4 ges en översikt över dessa endimensionella modeller.
Tabell 4
Översikt över endimensionella modeller
Modell Uppovsmän Exempel på studier
Interpersonell attraktion Lott & Lott (1965)
Attraktion till gruppen Van Bergen & Koekebakker (1959) Evan & Jarvis (1986) Depersonaliserad social
attraktion Hogg (1992) Hogg & Hains, 1996
Motstånd mot upplösande krafter
Gross & Martin (1952) Brawley, Carron & Widmeyer (1988) Festingers 1D Festinger, Schacter & Back (1950) Zaccaro & Lowe (1986)
I Tabell 3 och Tabell 4 återfinns Festingers et al. (1950) modell både som endimensionell och multidimensionell modell. Det kan kan tyckas underligt, men det beror på att modellen har tolkats på båda dessa sätt. Dessutom kan noteras att Interpersonell attraktion både använts som en självständig modell och som en delaspekt i modellerna som vi ovan döpt till Festingers 3D respektive Uppgift/Social kohesion.
Jämförelser av olika kohesionskonceptualiseringar
Få jämförelser gjorda
Kunskapen om hur olika kohesionskonceptualiseringar överensstämmer är mycket bristfällig, då forskning om detta knappt förekommit. Jämförelser av aspekter inom multidimensionella modeller har dock gjorts (Bollen & Hoyle, 1990; Carron et al. 1985; Chang & Bordia, 2001). Vid ett fåtal tillfällen (Brawley et al. 1988; Evans, 1978) har även enstaka kohesionsaspekter tillhörande olika kohesionsmodeller jämförts. Endast i ett par tidiga studier (Eisman, 1959; Jackson, 1959) har olika kohesionsmodeller jämförts. Dessa visade på mycket svaga eller ickesignifikanta korrelationer mellan de olika kohesionsmåtten. I den mest citerade jämförande studien (Eisman, 1959) som de flesta storheter på området refererar till (Cota et al. 1995; Dion, 2000; Dion & Evans, 1992; Hogg, 1992; 1993; Lott & Lott, 1965; Mullen & Copper, 1994; Paskevich, Estabrooks, Brawley & Carron, 2001), ingick dock så få grupper (N=14) att den statistiska kraften gjorde det svårt att få signifikanta korrelationer. Sedan dess har tillkommit många nya sätt att definiera och mäta kohesion. Men någon genomgripande empirisk undersökning av hur olika kohesionsmodeller korresponderar har inte gjorts på över 45 år.
Jämförelser behövs
Kunskaper om sambanden mellan olika aspekter och modeller av kohesion behövs för att kunna jämföra forskning på ett adekvat sätt. En jämförelse av olika aspekter och modeller av kohesion kan exempelvis ge indikationer på vilka aspekter och modeller som är utbytbara och jämförbara med varandra vid metanalyser. En jämförelse kan också varna för vilka aspekter och modeller som bör hållas isär vid forskningsjämförelser.
Enligt Carron och Hausenblas (1998) är forskningen kantad av inkonsistenta forskningsresultat när kohesion knutits till andra variabler. Vissa studier uppvisar exempelvis positiva samband mellan kohesion och någon annan variabel, medan andra uppvisar negativa samband mellan samma variabler (Hackman, 1992). Detta kan naturligtvis bero på många olika saker, men mot bakgrund av den rika floran av konceptualiseringar av kohesion, är det ofrånkomligt att ställa sig frågan på vilket sätt de olika sätten att definiera och mäta kohesion spelar in. Valet av operationalisering av kohesion är en stor
potentiell felkälla när forskningsresultat skall jämföras. Ett exempel på detta är Stogdills (1972) metaananlys av relationen mellan kohesion och prestation. Mudrack (1989b), som i efterhand granskat metaanalysen, fann att bland de 25 ingående studierna förekom inte ens två likadana sätt att operationalisera kohesion! Risken är att äpplen jämförs med päron eller kanske till och med apelsiner.
Metodologiska överväganden vid jämförelser
Enligt Hogg (1992; 1993) finns det nästan lika många sätt att mäta kohesion som det finns kohesionsstudier. Kohesion har studerats både experimentellt och på autentiska grupper (Dion, 2000). Kohesion har studerats genom att observera overta beteenden såsom: gruppmedlemmars avhopp, närvaro, hur nära varandra medlemmarna sitter eller står, tecken på ömsesidig tillgivenhet, varaktigheten i en gruppkram när en terapigrupp avslutas, kommunikationsanalys för användningen av pronomen vi och jag (Hogg, 1992). Hogg understryker dock att i en överväldigande majoritet av forskningen är kohesion mätt med olika typer av frågeformulär och självskattningsskalor.
De aspekter och modeller som tidigare beskrivits har företrädesvis mätts med självskattningsskalor och är samtliga möjliga att operationalisera på detta sätt. Då denna studie syftar till att försöka jämföra aspekter och modeller baserade på tidigare studier, bör kohesion operationaliseras på ett sätt som efterliknar dessa så mycket som möjligt. I föreliggande studie används därför ett frågeformulär med en självskattningsskala som datainsamligsmetod.
Att jämföra olika aspekter och modeller av kohesion låter sig inte enkelt göras. Flera modeller och mätinstrument är framtagna för en specifik kontext, t.ex. för idrottslag. För att kunna jämföra modeller krävs därför att mätinstrument anpassas och utprövas för den nya kontexten. Tolkning och förståelse av nämnda modeller är en annan felkälla. Dessutom finns ofta språkliga och kulturella fallgropar att falla i då ett mätinstrument skall användas i ett nytt sammanhang.
En jämförelse av olika modeller och aspekter av kohesion är som beskrivits behäftade med metodologiska svårigheter. Denna studie vilar dock på en
övertygelse om att behovet av en jämförelse mellan olika aspekter och modeller av kohesion överväger de metodologiska svårigheterna.
Syfte, frågeställningar och hypoteser
Föreliggande studies syfte var tvådelat. Studiens första syfte var att baserat på ett urval av tidigare studiers konceptualiseringar av gruppkohesion, formulera operationella definitioner samt utifrån dessa konstruera och testa ett frågeformulär. Ambitionen är att, så långt det är möjligt söka efterlikna tidigare studiers operationaliseringar, samtidigt som språkliga och kontextuella modifieringar måste göras. Studiens andra syfte var att undersöka samband mellan formulärets olika aspekter och kohesionsmodeller. Sambanden kommer att undersökas dels i den totala undersökningsgruppen, dels relaterat till gruppernas storlek samt relaterat till den tid grupperna varit tillsammans. Samma data kommer att användas såväl för att testa formuläret som att undersöka relationer mellan formulärets olika aspekter och modeller av kohesion.
Frågeställningar:
Vilka psykometriska egenskaper har kohesionsaspekterna i formuläret?
Hur ser sambanden ut mellan formulärets olika aspekter och modeller av gruppkohesion? Sambanden undersöks dels i den totala undersökningsgruppen,
dels relaterat till gruppernas storlek samt relaterat till den tid grupperna varit tillsammans.
Följande hypoteser genererades utifrån den andra frågeställningen:
Hypotes 1: Interpersonell attraktion och attraktion till gruppen baserad på sociala aspekter bör korrelera högt med varandra. Teoretiskt så utgör interpersonell attraktion en del i vad Carron, Widmeyer och Brawley (1985) kallar attraktion till gruppen baserad på sociala aspekter.
Hypotes 2: Kohesion baserad på gruppstolthet och känslor inför medlemskapet bör korrelera högt med varandra. Utifrån den teoretiska analysen är gruppstolthet (Festinger et al, 1950) och känslor inför medlemskapet (Bollen & Hoyle, 1990) mycket lika varandra.
Hypotes 3: Socialt baserade kohesionsaspekter bör inte korrelera mer än lågt med uppgiftsbaserade kohesionsaspekter. Detta grundas på den vanliga uppfattningen att social och uppgiftsbaserad kohesion är separata kohesionsaspekter.
Hypotes 4: Interpersonell attraktion, uppgiftskohesion och gruppstolthet bör inte korrelera mer än måttligt med varandra. Denna hypotes vänder sig mot Schachters (1951) påstående att det inte spelar någon roll vilken aspekt i
Festinger, Schachter och Backs (1950) modell som mäts, då resultatet ändå blir detsamma.
Hypotes 5: Depersonaliserad social attraktion och interpersonell attraktion bör inte korrelera mer än lågt med varandra. Enligt Hogg (1992) grundar sig dessa båda typer av attraktion på relativt fristående processer.
Hypotes 6: Olika kohesionsmodeller bör inte korrelera mer än måttligt med varandra. Eisman (1959) fann i den senaste övergripande studien på området inte några signifikanta korrelationer mellan olika kohesionsmått.
METOD Deltagare
Urval
Ett bekvämlighetsurval (Bickman & Rog, 1997; Bryman, 2002) gjordes i den bemärkelsen att studentarbetsgrupper valdes framför andra typer av grupper utifrån sin relativa lättillgänglighet. Detta möjliggjorde en statistisk tyngd för arbetet. I övrigt baserades urvalet på Carron och Brawleys (2000) riktlinjer för utprövande av kohesionsmodeller i en ny kontext. För det första valdes grupper som var så lika varandra att samma formulär kan användas till samtliga grupper. För det andra valdes grupper så olika varandra som möjligt för att öka sannolikheten för variation i gruppernas svar. Därför valdes undersökningsgrupper ut som var olika på ett antal variabler, bl.a. sammansättning, gruppens livslängd, utbildning, längd på utbildningen etc.
Urvalet begränsades genom att grupper bestående av mindre än fyra studenter uteslöts. Dessutom uteslöts grupper som existerat i mindre än tre veckor. Att nämnda begränsningar gjorts beror på att det är tveksamt om formulärets innehåll är adekvat för dessa grupper. Item som formulerats i termer av ”De flesta medlemmarna i gruppen (...)”, kan vara svåra att svara på i grupper med färre än fyra medlemmar. Item som ”Jag försöker alltid ta mig tid att träffa gruppen (...)”, ”Jag ser sällan fram emot att träffa gruppen.”, kräver att gruppen har träffats flera gånger för att vara adekvata.
Undersökningsgrupper
Undersökningsgrupperna är studentarbetsgrupper inom ett universitet. En studentarbetsgrupp är en grupp som är en formell arbetsgrupp inom en utbildnings ramar, som består av studenter för vilka deltagande i gruppen i hög grad är obligatoriskt. Grupperna kan ha en handledare, projektledare eller liknande som dock bara ingått i undersökningen om denne själv varit student.
Tre typer av studentarbetsgrupper ingick i studien: basgrupper, handledningsgrupper samt projektgrupper.
Totalt 69 studentarbetsgrupper innehållande 404 studenter vilket ger ett medelvärde på 5,9 studenter per grupp (SD=0,49). 51 grupper var basgrupper, sju projektgrupper och 11 handledningsgrupper. Grupperna är fördelade på 17 olika klasser och åtta olika utbildningar hämtade från universitetets samtliga tre fakulteter. De tre fakulteterna har medicinsk, teknisk respektive filosofisk inriktning. Av de 69 grupperna kommer 26 från den medicinska fakulteten, 15 från den tekniska fakulteten och 28 grupper från den filosofiska fakulteten. Samtliga handledningsgrupper hör hemma vid universitetets filosofiska fakultet och samtliga projektgrupper från den tekniska fakulteten. Undersökningsdeltagarnas kön och medelålder presenteras i Tabell 5.
Tabell 5
Undersökningsdeltagarnas kön och medelålder
Antal Procent Medelålder (SD) Median
Män 147 36% 25,2 (5,6) 23
Kvinnor 257 64% 28,1 (8,5) 25
Totalt 404 100% 27,0 (7,7) 25
Medelåldern i grupperna varierade mellan 19,5 år i gruppen med lägst medelålder till 50,0 år i gruppen med högst medelålder.
Grupperna hade vid undersökningstillfället existerat i genomsnitt 14,1 veckor (SD=10,2) med en genomsnittlig mötesfrekvens på 1,7 träffar/vecka (SD=1,0) och en genomsnittlig planerad fortsatt existens på 10,2 veckor (SD=10,4).
Undersökningens genomförande
Administration av formulär
När det hade bestämts vilka grupper som kunde vara aktuella för undersökningen kontaktades i de flesta fall studierektor, terminsansvarig lärare eller motsvarande för att få mandat att kontakta undersökningsgrupperna. Tillsammans med respektive klass gavs möjlighet att planera vid vilket tillfälle som undersökningen lämpligast kunde äga rum, både med tanke på undersökningsgruppernas och studiens planering. Grupperna kontaktades därefter via e-post och informerades om bakgrunden till undersökningen, föreslagen tidpunkt för formulärets distribution och några praktiska detaljer. Grupperna informerades om frivilligheten och anonymiteten i deltagandet. Samtliga formulär har distribuerats personligen av undersökningsledarna i syfte att kunna svara på frågor samt att förtydliga instruktioner. Deltagarna ombads fylla i formuläret individuellt, utan inbördes kommunikation. I samtliga fall fyllde deltagarna i formuläret samtidigt, i den miljö de normalt träffas i,
företrädesvis någon typ av grupprum. Av de tillfrågade grupperna var det endast en grupp som avböjde medverkan i studien.
Etik
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) har fyra forskningsetiska principer och två rekommendationer som bör uppfyllas av all samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning (Vetenskapsrådet, 2002). Samtliga krav och rekommendationer anses vara uppfyllda. Det s.k. informationskravet har särskilt beaktats genom tidig information via e-post till samtliga undersökningsdeltagare. Syftet och tillvägagångssättet med undersökningen har där tydligt beskrivits. Genom denna procedur har undersökningsdeltagarna också getts goda möjligheter att tacka nej på ett enkelt sätt via e-post. På så vis har också det s.k. samtyckeskravet uppfyllts.
Konstruktion av formulär
I enlighet med studiens första syfte konstruerades ett formulär innehållande 12 olika aspekter av kohesion baserade på tidigare forskning. Tidigare teoretikers definitioner och modeller har använts som utgångspunkt för att skapa operationella definitioner, vilka fungerat som en styrande ram vid konstruktion av item. Många kohesionsaspekter är tidigare operationaliserade i olika kohesionsformulär. Dessa har då använts som utgångspunkt för konstruktionen av item.
Samtliga item i kohesionsformuläret är påståenden om gruppen och individens förhållande till gruppen. Undersökningspersonen indikerar på en niogradig s.k. Likertskala, i vilken mån den egna uppfattningen om gruppen överensstämmer med påståendet om gruppen. Detta är antagligen det vanligaste sättet att utforma ett kohesionsformulär (Hogg, 1992).
Kohesionsaspekter i formuläret
Interpersonal attraktion. Interpersonal attraktion definieras här som: En
individs attraktion till gruppen baserat på attraktionen till de ingående medlemmarna och gruppmedlemmarnas attraktion sinsemellan. Definitionen utgår från Lott och Lotts (1965) och Festingers et al. (1950) definitioner. Item i formuläret har genererats ur den operationella definitionen. Några item har översatts och anpassats utifrån ett formulär av Zaccaro (1991) som också baseras på nämnda definitioner.
Uppgiftskohesion. Uppgiftskohesion definieras här som: En attraktion till
gruppen baserad på dess uppgifter samt upplevd möjlighet till individuell måluppfyllelse. Definitionen grundar sig på Hackmans (1976) och Festingers et al. (1950) definitioner. Några item har översatts och anpassats utifrån ett formulär av Zaccaro (1991) som också baseras på nämnda definitioner.
Gruppstolthet. Gruppstolthet definieras här som: En attraktion till gruppen
baserad på stolthet, status eller prestige förknippad med gruppen. Definitionen baseras på Back (1951) och Festinger (1950). Några item baseras på Mullen och Copper (1994) som gav exempel på item till nämnda definitioner.
Motstånd mot upplösande krafter. Motstånd mot upplösande krafter definieras
här som: Gruppens motstånd mot upplösande krafter med fokus på relationsbanden mellan gruppmedlemmar under varierande tillstånd av kris. Definitionen baseras på Gross och Martins (1951) definition.
Attraktion till gruppen. Attraktion till gruppen definieras här som: En individs
önskan att identifiera sig med och bli en accepterad medlem i gruppen. Definitionen baseras på Evans och Jarvis (1986) definition. De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Evans och Jarvis (1986) eget formulär Group Attitude Scale (GAS).
Attraktion till gruppen – uppgift. Attraktion till gruppen – uppgift, definieras
här som: Gruppmedlemmarnas personliga attraktion till målet med gruppens arbete och hur arbetet skall utföras. Definitionen utgår från Carron et al. (1985). De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Carrons et al. (1985) eget formulär Group Environment Questionnaire (GEQ).
Attraktion till gruppen – socialt. Attraktion till gruppen – socialt, definieras här
som: Gruppmedlemmarnas personliga attraktion till gruppen beträffande dess sociala aspekter. Definitionen utgår från Carron et al. (1985). De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Carrons et al. (1985) GEQ.
Gruppintegration – uppgift. Gruppintegration – uppgift, definieras här som:
Gruppmedlemmarnas uppfattning om gruppens likhet och närhet med avseende på dess uppgifter d.v.s. individens uppfattning om att gruppen har en gemensam syn på målet med arbetet och hur arbetet skall utföras. Definitionen utgår från Carron et al. (1985). De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Carrons et al. (1985) GEQ.
Gruppintegration – socialt. Gruppintegration – socialt, definieras här som:
Gruppmedlemmarnas uppfattning om gruppens likhet och närhet med avseende på sociala aspekter d.v.s. individens uppfattning om gruppen som en social
helhet. Definitionen utgår från Carron et al. (1985). De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Carrons et al. (1985) GEQ.
Upplevelse av tillhörighet. Upplevelse av tillhörighet definieras här som:
Individens både kognitiva och affektiva uppfattning av graden av tillhörighet till den specifika gruppen. Definitionen utgår från Bollen och Hoyles (1990) definition. De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Chins et al. (1999) formulär som i sin tur är en smågruppsanpassad version av Bollen och Hoyles (1990) Perceived Cohesion Scale (PCS).
Känslor inför medlemskapet. Känslor inför medlemskapet definieras här som:
Individens känslomässiga värdering av medlemskapet i gruppen. Definitionen utgår från Bollen och Hoyles (1990) definition. De flesta item är översatta och anpassade versioner av item ur Chins et al. (1999) formulär som i sin tur är en smågruppsanpassad version av Bollen och Hoyles (1990) PCS.
Depersonaliserad social attraktion. Depersonaliserad social attraktion
definieras här som: Gruppmedlemmarnas attraktion till gruppens idé eller till gruppens gemensamma prototypiska bild och hur den reflekteras i medlemmarnas karakteristika och beteende. Definitionen grundar sig på Hoggs (1992, 1993) teoribygge. Vissa item är inspirerade av den metod Hogg & Hains (1996, 1998) använt för att mäta begreppet.
Konstruktion av item
Item rörande de olika aspekterna genererades på två sätt beroende på om tidigare forskares kohesionsformulär kunnat utnyttjas. I de fall där tidigare forskares formulär inte kunde utnyttjas för konstruktion av item användes endast den operationella definitionen och bakomliggande teorin för att skapa item.
I de fall där ett formulär kunde användas som utgångspunkt för att generera item, beaktades Carron och Brawleys (2000) föreslagna riktlinjer för anpassning av ett kohesionsformulär till en ny kontext. Ett första steg innebar att gå igenom formuläret och behålla item som är funktionella även i den nya kontexten. Exempelvis bedömdes ett item som ”I am happy to be part of this group” (Chin et al., 1999) vara oproblematiskt att behålla och översätta till "Jag är glad över att få tillhöra denna grupp”.
Carron och Brawleys (2000) riktlinjer tar dock inte hänsyn till språkliga översättningar av formulär varför detta steg tillkom i processen. Först gjordes en så ordagrann översättning som möjligt. När dessa ej var tillfredsställande formulerades istället alternativa item som i större utsträckning bedömdes överensstämma med originalets innebörd. Brislin, Lonner och Thorndike (1973) ger en del översättningstips. De betonar den språkliga kontextens roll vid
översättning. De beskriver det som att ett ord är svårare att översätta korrekt än en mening och en mening svårare att översätta korrekt än ett helt stycke. Därför beaktades teorin bakom existerande item noga vid översättningen.
I enlighet med Carron och Brawleys (2000) riktlinjer anpassades också situationsreferenserna jämfört med originalet. Ord som ”lag” ändrades exempelvis till ”grupp”. Efter detta menar Carron och Brawley att forskaren bör stryka item som saknar upplevd giltighet (face validity). Item som saknade upplevd giltighet ströks vid konstruktionen. Slutligen menade Carron och Brawley att forskaren skall lägga till item som utifrån teorin är kontextuellt meningsfulla. Detta gjordes utifrån de tidigare beskrivna operationella definitionerna och tolkning av den teori som respektive aspekt bygger på. Dessa item måste naturligtvis också undersökas utifrån sina psykometriska egenskaper (se under Databearbetning) och kan, precis som övriga item, komma att strykas. När dessa moment var avklarade hade ca 100 item skapats. 100 item, dessutom inom samma område, bedömdes vara fler än undersökningspersonerna kunde belastas med att besvara. Antalet item reducerades därför genom två processer. Dels reducerades antalet item som teoretiskt kunde tänkas tillhöra en given aspekt, om det fanns för många item i den aspekten, dock inte till mindre än fyra item. Dels så ströks item som visade sig vara närmast identiska med varandra. Orsaken till att två item kunde bli så lika, var att de var genererade ur två olika, men näraliggande aspekters operationella definitioner eller ur två olika kohesionsformulär. Det ena eliminerades och det andra fick istället ingå i båda aspekterna.
Då överflödiga item strukits återstod 53 item i formuläret. Var och en av de ingående 12 aspekterna innehöll då minst fyra item, men vissa aspekter kunde dela item med en annan aspekt. Ordningen på de tolv aspekternas item randomiserades i formuläret.
Sist i formuläret placerades några frågor för att fånga ett urval av bakgrundsvariabler. Ett syfte med dessa var att i denna uppsats kunna beskriva hur vårt urval sett ut (se nedan). Ett annat syfte var att med hjälp av bakgrundsvariablerna ha möjlighet att dela upp undersökta grupper i olika kategorier. Detta utgjorde det administrerade formuläret.
Sista steget i formulärkonstruktionen är enligt Carron och Brawleys (2000) riktlinjer att med hjälp av empiri stryka item som statistiskt visat sig inte tillhöra aspekten i fråga. Item som i den första statistiska analysen inte visade sig tillhöra aspekten ströks därmed ur fortsatta beräkningar. Dessa strukna item hade nämligen en märkbart försämrande effekt på den interna konsistensen (Cronbachs alfa) i aspekten (se under Formulärets psykometriska egenskaper).
Detta resulterade i att 48 item ingick i de slutgiltiga beräkningarna. Av dessa 48 ingår sju item i två aspekter. Antalet item i respektive aspekt varierar mellan tre och sju. Item som ingår i formuläret presenteras i Bilaga 1 tillsammans med respektive aspekt.
Nästa steg i studien, var i enlighet med dess syfte, att testa formulärets psykometriska egenskaper och att pröva uppställda hypoteser.
Databearbetning
Frågeformuläret har bearbetats statistiskt. De statistiska analyserna har skett med hjälpa av Microsoft Excel 2000 och SPSS 11.5.1.
Formulärets psykometriska egenskaper
Följande beräkningar har gjorts för att undersöka psykometriska egenskaper för formulärets aspekter: medelvärde (M), standardavvikelse (SD), intervall, Intraclass correlation coefficient (ri) och Cronbachs alfa (α).
Medelvärde, standardavvikelse och intervall beräknades för respektive aspekt för att beskriva hur undersökningsgruppernas svar fördelat sig på den niogradiga Likertskalan. Medelvärde, standardavvikelse och intervall beräknades utifrån de 69 undersökningsgruppernas medelvärde på respektive aspekt. Gruppmedelvärdena kan anta ett värde mellan 1,0 och 9,0 då de beräknas utifrån den niogradiga Likertskalan. Intervallen redovisar de lägsta och högsta gruppmedelvärdet för respektive aspekt.
Intraclass correlation coefficient (ICC) beräknades för aspekterna för att få ett mått på i vilken mån respektive aspekt avspeglar något på gruppnivå (Kenny & La Voie, 1985). Om ICC är positivt och signifikant betyder det att gruppmedlemmar är mer lika varandra än icke-medlemmar. Om aspekten endast består av sinsemellan oberoende individers skattningar, dvs. att grupptillhörighet inte påverkar hur individerna svarar, skiljer sig inte ICC signifikant från noll. Vanligen antar ICC ett värde mellan ett och noll, men situationer kan även uppstå då ICC antar ett negativt värde, vilket då skulle innebära att gruppernas medlemmar är mer lika icke-medlemmar än varandra. ICC bygger på en jämförelse av mellangruppsvariansen och inomgruppsvariansen vilken beräknades med hjälp av One-Way ANOVA.
Cronbachs alfa är ett reliabilitetsindex för en uppsättning item som indikerar i vilken utsträckning dessa item mäter samma konstruktion, d.v.s. aspektens interna konsistens. DeVellis (1991) rekommenderar vilka gränser som bör användas för att acceptera Cronbachs alfavärden vid skalkonstruktion. Dessa beskrivs i Tabell 6.
Tabell 6
Gränser för Cronbachs alfavärden, baserat på DeVellis (1991) rekommendationer
Cronbachs alfavärden Tolkning
Över .90 Excellent .80-.90 Väldigt bra .70-.80 Acceptabelt .65-.70 Knappt acceptabelt .60-.65 Icke önskvärt Under .60 Oacceptabelt
I denna studie bedöms Cronbachs alfavärden i enlighet med DeVellis (1991) rekommendationer.
Beräkning av samband
För att undersöka samband mellan olika aspekter och modeller beräknades Pearsons korrelationskoefficient (two-tailed). Samtliga korrelationer har beräknats på gruppnivå utifrån gruppernas medelvärde för respektive aspekt eller modell. Tabell 7 Korrelationsklassifikation Korrelationsstorlek Tolkning .80 - 1.00 Hög korrelation .60 - .80 Måttlig korrelation .40 - .60 Låg korrelation .00 - .40 Mycket låg korrelation
Korrelationerna i denna studie klassificeras enligt Tabell 7. Dessa hållpunkter är något strängare än vad som är brukligt inom den psykologiska forskningen (Aron & Aron, 1999; Hinkle, Wiersma & Jurs, 1998). Orsaken till att de strängare gränserna i Tabell 7 är att samtliga korrelationer i denna studie rör olika aspekter av samma begrepp. En viktig utgångspunkt för dessa gränser är också Carrons et al. (1985) föreslagna riktlinje, att två aspekter som korrelerar över .80 inte tillför något unikt och distinkt. Utifrån Carron et al. är det då inte motiverat att använda aspekterna som separata mått.
Korrelationerna mellan olika aspekter beräknas både i den totala gruppen (N=69) och uppdelade i undergrupper. Uppdelningen baseras dels på hur länge grupperna varit tillsammans mätt i totalt antal träffar och dels på gruppernas storlek. Grupper med mer än fem deltagare kallas här för Stora grupper (n=40) och grupper med fem deltagare eller mindre för Små grupper (n=29). Grupper som har träffats mer än 15 gånger kallas för Gamla grupper (n=31) och grupper som har träffats 15 gånger eller mindre kallas för Nya grupper (n=38). Dessa variabler kallas fortsättningsvis kontextvariabler och de konstruerade grupperna för undergrupper.
Korrelationer mellan olika modeller beräknas enbart i den totala undersökningsgruppen. För de multidimensionella modellerna beräknas ett medelvärde för de i modellen teoretiskt ingående aspekterna. De endimensionella modellerna utgörs av endast en aspekt. Värdet på denna aspekt används som ett värde för modellen. Dessa värden används för att beräkna korrelationen mellan modellerna.
RESULTAT
Först i resultatpresentationen redovisas formulärets psykometriska egenskaper för respektive aspekt. Därefter redovisas samband mellan olika aspekter och modeller av kohesion utifrån de sex uppställda hypoteserna.
Formulärets psykometriska egenskaper
I Tabell 8 ges en översikt över de aspekter som ingår i formuläret tillsammans med respektive psykometriska egenskaper.
Medelvärde (M), standardavvikelse (SD) och intervall i Tabell 8 ger en beskrivning av hur gruppernas svar för delat sig för de olika aspekterna. De flesta aspekterna bedöms ha en acceptabel förmåga att differentiera mellan olika grupper. Värt att notera är dock att aspekten Upplevelse av tillhörighet har ett högt medelvärde (M=7,27) och låg standardavvikelse (SD=0,74), vilket tyder på att aspekten inte differentierar särskilt bra mellan höga och mycket höga gruppmedelvärden.
Tabell 8
Översikt över formulärets psykometriska egenskaper
Gruppnivå (N=69) Individnivå (N=404)
Aspekter Antal item M SD Intervall ri α
Interpersonal attraktion 4 6,35 0,77 4,63-7,88 .18** .69
Uppgiftskohesion 4 5,66 1,16 2,63-8,06 .29** .78
Gruppstolthet 5 4,56 1,29 2,05-6,90 .28** .84
Motstånd mot upplösande krafter 4 5,43 1,11 2,25-7,78 .35** .71
Attraktion till gruppen 7 6,78 1,10 4,04-8,71 .38** .87
Attraktion till gruppen - uppgift 5 6,79 0,94 4,68-8,40 .27** .80 Attraktion till gruppen - socialt 5 4,90 0,87 3,00-7,10 .14** .67 Gruppintegration – uppgift 3 6,71 0,86 4,83-8,38 .44** .69 Gruppintegration – socialt 5 4,37 1,12 2,20-7,06 .26** .76
Upplevelse av tillhörighet 4 7,27 0,74 5,75-8,50 .20** .76
Känslor inför medlemskapet 4 6,28 1,44 2,88-8,86 .22** .88 Depersonaliserad social attraktion 5 6,29 0,89 4,60-8,35 .40** .77
Summa: 55ª
ª Summan utgörs av kvarvarande 48 item (av de ursprungliga 53) inklusive de sju item som förekommer i två olika aspekter (48+7=55). Antal item = antalet intems som ingår i respektive aspekt, M = medelvärde för respektive aspekt, SD = standardavikelsen för gruppernas medelvärdesspridning runt aspektens medelvärde, Intervall = min- och maxvärde för gruppernas medelvärde för respektive aspekt, ri= intraklass korrelationen och
I Tabell 8 är samtliga intraklasskorrelationer signifikant skiljda från noll och positiva. Detta betyder att alla aspekter, dock i varierande grad, fångar en variabel på gruppnivå. De aspekter som tydligast fångar gruppgemensamma uppfattningar är Gruppintegration – uppgift (ri=.44) och Depersonaliserad social attraktion (ri=.40). De två värden som i minst grad fångar en gruppvariabel är aspekterna Interpersonell attraktion (ri=0.18) och Attraktion till gruppen – socialt (ri=.14). I dessa aspekter är med andra ord individens uppfattning i högre grad oberoende av övriga gruppmedlemmars.
Cronbachs alfa ligger för samtliga aspekter över .65. Samtliga aspekter bedöms därför ha en acceptabel intern konsistens.
Sambanden mellan formulärets olika aspekter och modeller
Hypotes 1: Interpersonell attraktion och attraktion till gruppen baserad på
sociala aspekter bör korrelera högt med varandra.
Kohesion baserad på interpersonell attraktion utgörs i formuläret av Interpersonell attraktion och attraktion till gruppen baserad på sociala aspekter av Attraktion till gruppen – socialt. I Tabell 9 visas dessa aspekters korrelationer.
Tabell 9
Pearson korrelationer mellan Interpersonell attraktion och Attraktion till gruppen - socialt totalt samt beträffande undergrupperna
Interpersonell attraktion och Attraktion till gruppen – socialt
Totalt (N=69) .84** Stora grupper (n=40) .83** Små grupper (n=29) .85** Gamla grupper (n=31) .87** Nya grupper (n=38) .83** **p<.01
Av korrelationerna i Tabell 9 framgår att hypotesen bekräftas i den totala gruppen såväl som i undergrupperna. Sambandet mellan aspekterna Interpersonell attraktion och Attraktion till gruppen – socialt är högt och påverkas inte nämnvärt av kontextvariablerna.
Hypotes 2: Kohesion baserad på gruppstolthet och känslor inför medlemskapet
Kohesion baserad på gruppstolthet utgörs i formuläret av aspekten Gruppstolthet och känslor inför medlemskapet av aspekten Känslor inför medlemskapet. I Tabell 10 visas dessa aspekters korrelationer.
Tabell 10
Pearson korrelationer mellan Gruppstolthet och Känslor inför medlemskapet totalt samt beträffande undergrupperna
Känslor inför medlemskapet och Gruppstolthet Totalt (N=69) .88** Stora grupper (n=40) .87** Små grupper (n=29) .90** Gamla grupper (n=31) .83** Nya grupper (n=38) .93** **p<.01
Utifrån korrelationerna i Tabell 10 framgår att hypotesen bekräftas i den totala gruppen såväl som i undergrupperna. Sambandet mellan aspekterna Känslor inför medlemskapet och Gruppstolthet är konstant högt och påverkas inte nämnvärt av kontextvariablerna.
Hypotes 3: Socialt baserade kohesionsaspekter bör inte korrelera mer än lågt
med uppgiftsbaserade kohesionsaspekter.
De socialt baserade kohesionsaspekterna i formuläret utgörs av aspekterna: Interpersonell attraktion, Attraktion till gruppen – socialt, samt Gruppinitegration – social. De uppgiftsbaserade utgörs av aspekterna: Uppgiftskohesion, Attraktion till gruppen – uppgift, samt Gruppintegration – uppgift. I Tabell 11 visas de socialt baserad kohesionsaspekternas korrelationer med de uppgiftsbaserade.
Tabell 11
Pearson korrelationer mellan tre socialt baserad kohesionsaspekterna och de tre uppgiftsbaserade kohesionsaspekterna totalt samt beträffande undergrupperna
Socialt baserad aspekter Interpersonell attraktion Attraktion till gruppen – social Gruppintegration – socialt Uppgiftsbaserad aspekter A B C A B C A B C Totalt (N=69) .25* .35** .26* .33** .40** .28* .55** .64** .44** Stora grupper (n=40) -.04 .25 .33* .15 .41** .41** .51** .75** .57** Små grupper (n=29) .49** .45* .22 .43* .33 .23 .58** .56** .35 Gamla grupper (n=31) .49** .65** .44* .52** .68** .42* .53** .67** .47** Nya grupper (n=38) .10 .17 .13 .19 .18 .14 .60** .65** .41** A= Uppgiftskohesion, B = Attraktion till gruppen – uppgift, C = Gruppintegration - uppgift
Utifrån korrelationerna i totalgruppen i Tabell 11, bekräftas hypotesen med ett undantag. Aspekterna Gruppintegration – socialt och Attraktion till gruppen – uppgift, uppvisar nämligen måttliga korrelationer (r=.64, p<.01). Det finns också flera andra saker att uppmärksamma i Tabell 11. Gruppintegration – socialt skiljer ut sig från de två övriga sociala aspekterna genom att generellt korrelera högre med de tre uppgiftsaspekterna. Interpersonell attraktion och Attraktion till gruppen – socialt, som i Hypotes 1 visat sig vara mycket lika, påverkas också likvärdigt av den tid grupperna varit tillsammans. Det slående är att dessa aspekter i Gamla grupper genomgående korrelerar högre med uppgiftsaspekterna än i Nya grupper. Exempelvis uppvisar de i Gamla grupper upp måttliga korrelationer med Attraktion till gruppen – uppgift (B), tvärtemot hypotesen. I Nya grupper däremot uppvisar varken Interpersonell attraktion eller Attraktion till gruppen – socialt några signifikanta relationer med uppgiftsaspekterna. Slutligen kan noteras att Attaktion till gruppen – uppgift (B) är den av uppgiftsaspekterna som genomgående korrelar högst med de social aspekterna.
Hypotes 4: Interpersonell attraktion, uppgiftskohesion och gruppstolthet bör inte
korrelera mer än måttligt med varandra.
Interpersonell attraktion, uppgiftskohesion och gruppstolthet utgörs i formuläret av aspekter med samma namn. I Tabell 12 visas korrelationerna mellan aspekterna Interpersonell attraktion, Uppgiftskohesion och Gruppstolthet
Tabell 12
Korrelationer mellan Interpersonell attraktion, Uppgiftskohesion och Gruppstolthet totalt samt beträffande undergrupperna D E F Totalt (N=69) .49** .25* .51** Stora grupper (n=40) .50** -.04 .41** Små grupper (n=29) .51** .49** .65** Gamla grupper (n=31) .60** .49** .19 Nya grupper (n=38) .41* .10 .72**
D = Interpersonell attraktion och Gruppstolthet, E = Interpersonell attraktion och Uppgiftskohesion samt F = Gruppstolthet och Uppgiftskohesion
*p<.05, **p<.01
I Tabell 12 framgår att hypotesen bekräftas både totalt och i undergrupperna. Värt att notera är att korrelationerna varierar i undergrupperna. I Gamla grupper där Interpersonell attraktion ingår (D och E) uppvisar korrelationerna starkare samband än i Nya grupper. Även korrelationen Gruppstolthet och Uppgiftskohesion (F) är tydligt beroende av den tid grupperna varit tillsammans, men omvänt. I Gamla grupper finns ingen signifikant korrelation, medan korrelationen i Nya grupper är signifikant och måttlig (r=.72, p<.01).
