Sida 1 av 54 Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Mj Nicklas Kamperhaug HOP 18-20
Handledare Antal ord: 17037
Aida Alvinius Beteckning Kurskod
(Per Skoglund) Självständigt arbete mastersuppsats, krigsvetenskap 2HO013 Hemvärnets samverkan med andra civila aktörer i det nya Totalförsvaret Sammanfattning:
Totalförsvar är en verksamhet vars syfte är att bistå samhället vid kris och krig och består av både militärt- och civilt försvar. Syftet med den föreliggande studien är att ge en djupare förståelse för den rådande samverkan mellan Försvarsmakten, Hemvärnet och det civila försvaret ur ett
totalförsvarsperspektiv. Totalt intervjuades åtta respondenter och datamaterialet analyserades induktivt med hjälp av den klassiska versionen av Grundad teori-metoden. Efter analysens genomförande valdes teorin om Collaborative Governance som slutligen jämfördes med resultatedelen och där operationaliseringen skedde först i diskussionskapitlet. Analysen av genomförda intervjuer resulterade i följande kärnvariabel: samverkan mellan ovannämnda tre aktörer kan förstås genom en aktörssynkroniserande process där man å ena sidan arbetar för en återuppbyggnad och ett upprätthållande av totalförsvarsförmågan i Sverige med ambition att kunna verka i kris och krig. Kärnvariabeln Aktörssynkronisering byggs vidare upp av tre överkategorier: Gynnsamma faktorer, Ogynnsamma faktorer och Förutsättningar för en ökad totalförsvarsförmåga som presenteras närmare i resultatavsnittet.
Resultatet diskuteras teoretiskt och empiriskt mot bakgrund av tidigare forskning. Mycket av tidigare forskning kan bekräftas av den nuvarande studien, med den grundade teorin med dess kärnvariabel i spetsen, vilken gestaltas i NIDAS triangelteori för samverkan. Teorin är i sig ett unikt teoretiskt bidrag. Uppsatsen avslutas med ett antal förslag för fortsatt forskning.
Nyckelord:
Försvarsmakten; Totalförsvar; Hemvärnet; NIDAS triangelteori för samverkan; Samverkan; Civil-militär samverkan; Grundad teori.
Sida 2 av 54 Förord
Den här studien var från grunden tänkt att föräras min gamla chef Generalmajor Roland Ekenberg, och det Hemvärn jag plikttroget har tjänat sedan examen från SU 07/08.
Men då aldrig en plan håller när den möter verkligheten så är fallet det samma under de här studierna på HOP 18-20.
Då vi befinner oss i ett Covid-19 år, så drabbades jag och min andra hälft av sjukdomen och kämpade med den i över tio veckor, för att sedan försöka att återhämta från den under en månads tid.
När vi äntligen tyckte att allt såg bra ut så drabbades jag och min fru av ett tråkigt cancerbesked, som helt tog luft och livslust ur oss.
Därför tillägnas den här studien och master arbetet min kära och djupt älskade fru, Marilene.
Sida 3 av 54
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 5
1.1 BAKGRUND ... 5
1.1.1 PROBLEMFORMULERING ... 6
1.1.2 VALD ANSATS, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 6
1.1.3 INOMVETENSKAPLIG OCH UTOMVETENSKAPLIG RELEVANS ... 7
1.2 MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR ... 8
1.2.1 CENTRALA BEGREPP ... 8
1.3 DISPOSITION ... 10
2. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 10
2.1 SAMVERKAN I KRIS, RISK OCH KRIG ... 10
2.2 GYNNSAMMA FAKTORER OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMVERKAN INOM TOTALFÖRSVARSOMRÅDET ... 11
2.3 HINDRANDE FAKTORER FÖR SAMVERKAN INOM TOTALFÖRSVARSOMRÅDET ... 14
2.4 SAMMANFATTNING AV FORSKNINGENS BIDRAG ... 16
3. TEORI ... 17
3.1 BESKRIVNING AV TEORI ... 17
3.2 KRITISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL VALD TEORI ... 20
4. METOD ... 21
4.1 FORSKNINGSDESIGN ... 21
4.2 DATAINSAMLING ... 24
4.3 DATABEARBETNING ... 26
4.4 ETISKA ASPEKTER ... 27
4.5 REFLEXIVITET, VALIDITET OCH RELIABILITET ... 27
5. RESULTAT OCH EVOLVERING AV MODELL ... 29
5.1 NIDAS TRIANGELTEORI FÖR SAMVERKAN ... 29
5.2 GYNNSAMMA FAKTORER SOM UNDERLÄTTAR SAMVERKAN: ... 32
5.3 OGYNNSAMMA FAKTORER SOM HINDRAR SAMVERKAN ... 34
5.4 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMVERKAN OCH ÖKAD TOTALFÖRSVARSFÖRMÅGA ... 37
6. DISKUSSION ... 40
6.1 TEORETISK DISKUSSION ... 40
6.2 METODOLOGISK DISKUSSION ... 43
6.3 FORTSATT FORSKNING INOM OMRÅDET ... 44
7. REFERENSER ... 45
HÄNVISNINGAR TILL KÄLLOR PÅ NÄTET ... 50
Sida 4 av 54 SOU OCH DS ... 50 BILAGA 1: Intervjuguide ... 51
Sida 5 av 54
1. INLEDNING
Det inledande kapitlet beskrivs kort en bakgrund, problemformulering med vald ansats, syfte och frågeställning, inom och utomvetenskaplig relevans, material och avgränsningar.
Inledningskapitlet avslutas med en redogörelse för centrala begrepp och en disposition över studiens upplägg.
1.1 BAKGRUND
Totalförsvar är en den verksamhet med syfte att bistå samhället vid kris och krig och består av både militärt försvar och civilt försvar, vars samverkan är av yttersta betydelse om
totalförsvaret ska fortsätta vara effektivt i framtiden. Den här studien avser att vara en
progression på en tidigare studie som genomfördes under våren 2018, med temat När Sveriges säkerhet såldes ut (Kamperhaug & Wigert, 2018). Det finns ett enormt behov att undersöka och utveckla det nya Totalförsvarets planering och förutsättningar. Särskilt viktigt är att studera samspelet mellan olika myndigheter, organisationer och aktörer som var en av slutsatserna i den tidigare studien (Kamperhaug & Wigert, 2018). När det gäller samverkan inom Totalförsvarssektorn och behov av utveckling av denna förmåga har general Anders Brännström uttryckt det enligt följande:
”De mindre goda exemplen är andra delar av samhället som antingen inte har insett att de behöver stöd eller inte har förmått ta till sig det stöd som har
erbjudits från andra delar av samhället. Medier har i dagarna uppmärksammat en del av skeendet. Budskapet är att de samhällsviktiga delarna av vårt samhälle behöver ta till sig de personella resurser som erbjuds från övriga delar av samhället för att vi ska kunna klara av krisen på ett optimalt sätt” (Brännström, 2020).
Citatet ovan uttrycker ett behov där hela samhället behöver involveras för att kunna bli motståndskraftigt om kris eller krig inträffar. Europas säkerhetspolitiska strategi har utmanats sedan Ryssland invaderade Georgien år 2008 och annekterade Krimhalvön år 2014. Det innebär att säkerhetsläget i Sveriges närområde har gradvis försämrats. Genom att involvera ett flertal samhällssektorer i Sverige i uppbyggnad av totalförsvarsförmåga hävdar man implicit att samverkan inom denna sektor är av stor betydelse (Regeringen 2015, Regeringen 2017 s. 21-22).
Sida 6 av 54 1.1.1 PROBLEMFORMULERING
Det gamla totalförsvaret byggdes kring Försvarsmakten och de statliga myndigheterna inom den kris- och säkerhetssektor som fanns i Sverige fram till 2000-talets början. Efter Kalla kriget tonades hotet från Sovjetunionen ner, vilket ledde till att behovet av ett stort och dyrt totalförsvar inte längre fanns. Det resulterade i en kraftig avveckling av en mängd
myndigheter samt av stora delar av Försvarsmaktens verksamhet (Bergström, Styhre & Thilander, 2014). Ett uttalat hot bedömdes inte längre existera vilket ledde till att en fortsatt existens av Totalförsvaret inte längre kunde motiveras.
Säkerhetsläget har emellertid återigen försämrats i Sveriges närområde. Detta kan förklaras med de så kallade Strategiska chockerna (Westerberg, et al. 2019) som inträffade under senare delen av 2000-talet. Invasionen av Georgien år 2008 blev startskottet, följt av annekteringen av Krimhalvön i Ukraina år 2014, till ett ökat säkerhetshot i Europa. Detta förstärktes ytterligare med Syrienkriget, som i sin tur skapade flyktingströmmar som utmanade de europeiska länderna på olika nivåer ekonomiskt, politiskt och humanitärt. Sverige har med anledning av den förändrade hotbilden återupptagit utvecklingen av ett nytt
Totalförsvarssystem. Utvecklingen av liknande system har varit en trend i många västländer som en följd av behovet av att omhänderta en komplex hotbild. I och med kravet att hantera ett försämrat läge ökade kravet på att samordna insatser och samverkan mellan olika aktörer (Kammel & Zyla, 2018, s.41–42).
Sedan det gamla totalförsvaret lades ned har det svenska samhället omformats på ett flertal punkter. En minskad statsförvaltning och ökad privatisering har ägt rum vilket skapar andra förutsättningar för ett nytt totalförsvar idag jämfört med det som fanns under Kalla kriget (Kommittén för totalförsvarsverksamhet, 2019, s.71–72). Mot bakgrund av ovanstående ämnar studien undersöka hur samverkan mellan Försvarsmakten, Hemvärnet och det civila försvaret upplevs utifrån de nya förutsättningarna. Dessutom stöttas behovet upp av tidigare forskning inom civil-militär samverkan (Kaneberg, 2012).
1.1.2 VALD ANSATS, SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Vid framtagandet av studiens forskningsproblem har Johan Alvehus fyra ansatser, Pusselbits-, nerifrån-, mysterie- och aktörsansatsen använts som utgångspunkt (Alvehus, 2018, s.21). För att kunna hitta rätt ansats är det också av vikt att, enligt Alvehus, besvara frågorna: vad, hur och varför, så att studie kan positioneras utifrån sammansättning, historia och kategorisering
Sida 7 av 54 (Alvehus, 2018, s.17, 32-4; Booth, et.al 2016, s.38-3). För att uppnå syftet har den så kallade nerifrånansatsen använts och den bygger främst på en induktiv metod (Alvehus, 2018). I studien avses den inledande fasen vara explorativ för att få en första förståelse för
frågeställningen, vilket lämpar sig för kvalitativ forskning. Den syftar till att ifrågasätta det som tas för givet och att utveckla nya teoretiska resonemang (Alvehus, 2018: s.67–68). Mot bakgrund av ovanstående resonemang är syftet med föreliggande studie att få en djupare förståelse för samverkan mellan Försvarsmakten, Hemvärnet och det civila försvaret ur ett Totalförsvarsperspektiv. Studiens utgångspunkt är induktiv och explorativ och leder till den breda centrala frågeställningen:
- Hur kan samverkan mellan Hemvärnet, Försvarsmakten och det civila försvaret förstås i en kontext av Totalförsvar?
Ämnet motiveras också av att Regeringen fastslår behov av ett starkt försvar och ett robust Totalförsvar:
”Det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden 2016–2020 är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. […] Med det läggs grunden för en ökad militär förmåga och en förstärkt förmåga inom totalförsvaret.” Regeringen (2017).
1.1.3 INOMVETENSKAPLIG OCH UTOMVETENSKAPLIG RELEVANS
Studiens inomvetenskapliga bidrag har som ambition att utveckla ny teori för att förstå samverkan mellan Hemvärnet, Försvarsmakten och det civila försvaret genom utsagor från FM:s anställda. Detta är en progression från en tidigare studie (Kamperhaug & Wigert, 2018, När Sverige säkerhet privatiserades) som har studerat samverkan från det civila hållet gällande det numerärt största civil-militär samverkanselement, nämligen Hemvärnet. Det bidrar till ämnet Krigsvetenskap såväl som andra samhällsvetenskapliga discipliner som studerar samverkan och dess dynamiker. Det är också metodutvecklande eftersom det använder sig av en induktiv ansats och utvecklar teori som sedan kan testas deduktivt.
Det eftersträvade utomvetenskapliga bidraget är att genom en utvecklad förklaringsmodell till påverkansfaktorerna kunna bidra till målet att öka Försvarsmaktens och Totalförsvarets mål om civil-militär Interoperabilitet. Denna studie skulle därför kunna användas som underlag
Sida 8 av 54 för vidare diskussion kopplat till utveckling och återuppbyggnad av Totalförsvaret. Det kan tjäna som utbildningsmaterial på olika typer av utbildningar och som underlag för en politisk diskussion av ämnet. Det bör påpekas att den framtagna modellen i studien kan
operationaliseras till en enkät och testas deduktivt på ett bredare urval av respondenter.
1. 2 MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR
Den här studien bygger på intervjuer som utgör primärkällor i uppsatsen. Genomläsning av litteratur inom civil-militär samverkan och den tidigare studien om samverkan (Kamperhaug & Wigert, 2018) ligger till grund för framtagandet av intervjuguiden. Efter analysen har författaren grundat en ny teori som kan förklara hur samverkan kan förstås. Kategoriseringen i resultatdelen utgjorde också en riktlinje för sökning av forskningsartiklar och teorier för det teoretiska ramverket. Det är den induktiva ansatsen att resultat styr också vilka teorier man ska använda för att förklara studiens fynd, har varit helt styrande. Till forskningsöversikten användes ett antal artiklar och böcker som är kollegialt granskade.
Studien omfattar enbart intervjuer från Försvarsmakten och Hemvärnet. Studiens fokus är samverkan och det är endast den militära synen som presenteras i uppsatsen. Detta är en viktig avgränsning som bör lyftas fram. Det är självklart att en mer holistisk syn hade varit om respondenter från samtliga samverkande myndigheter inkluderades men det har inte varit möjligt då Covid-19 pandemin utbröt och utgjorde hinder för bredare datainsamling.
1.2.1 CENTRALA BEGREPP
I kommande stycket presenteras centrala begrepp Totalförsvaret, Collaborative Governance (samverkansteori), Hemvärnet och samverkan. Dessa används i studien och behöver förklaras närmare inledningsvis i denna studie. Gamla totalförsvaret utgjordes fram till mitten av1990-talet av Militärt-, Civilt-, Ekonomiskt-, Psykologiskt och övrigt totalförsvar, fördelat på fem olika ledningsnivåer. Dessa nivåer är följande:
a) För högsta ledningen (Försvarsdepartementet ansvarade för samordningen). b) På central nivå (Försvarsstaben, 1937-1994/ Högkvarteret, 1994- och
Civilförsvarsstyrelsen, 1944-1986/ Överstyrelsen för civil beredskap, 1986-2002/ Krisberedskapsmyndigheten, 2002-2009).
c) På högre regional nivå (områdesansvariga myndigheter, dvs. Militärbefälhavare (MB) och Civilbefälhavare (CB)
Sida 9 av 54 d) På lägre regional nivå (Försvarsområdesbefälhavare (Fobef) och Länsstyrelse).
e) På lokal nivå (Kommunledning). Totalförsvaret avser rent definitionsmässigt samhällsviktig verksamhet som ska vara aktiv i händelse av kris eller krig. Detta innebär, enligt vad som har skrivits tidigare, att civila och militära myndigheter samverkar i gemensamma totalförsvarsoperationer (Kamperhaug et al, 2018; Lindeberg, 2017).
Dessa har till syfte att skydda och säkerställa samhällsviktiga funktioner (Riksdagen 1992:1403, Förordningen 2015:1053; Förordning 2015:1052, Förordning 2007:1266; Förordning 2008:1002; Lag (1994:1809) om totalförsvarsplikt). Men i fredstid ska myndigheterna samverka, öva och planera totalförsvarets verksamhet (Ibid.) Hemvärnet utgör ca 50 % av Sveriges militära försvar och utgörs av 22 stycken
utbildningsgrupper som har utbildningsansvaret för de 40 hemvärnsbataljoner som finns utspridda från Kiruna i norr till Ystad i söder. Dessa är fördelade på fyra (snart fem) militärregioner (MR).
Collaborativ Gouvernance innebär att flera aktörer, civila, offentliga, privata och/eller
militära är engagerade i ett samverkande system. Syftet med Collaborative Governance är att lösa uppgifter som man vanligtvis inte hade lyckats med på egen hand (Emerson, Nabatchi & Balogh, 2012). Governance åsyftar ett slags horisontell samverkan mellan olika aktörer som tillsammans ska kunna erbjuda någon form av välfärdsservice (Klijn and Koppenjan, 2012). Det går även att betrakta Governance som ett sätt för staten att skapa förutsättningar för samverkan så att de autonoma myndigheterna som ingår som samverkansparter kan styra vidareutveckling (Schütze, Meeuwisse & Johansson 2016:12). Inom Collaborative
Governance litteraturen har samverkan studerats och gynnsamma faktorer har diskuterats så väl som hinder för samarbete (Emerson, Nabatchi & Balogh, 2012).
Samverkansbegreppet är brett och kan definieras på många olika sätt. Det som är gemensamt för de flesta definitionerna är att flera aktörer ska lösa en uppgift tillsammans. I rapporten Samverkan under räddningsinsatser (Danielsson et al. 2013) definierades begreppet samverkan väldigt utförligt. Författarna fragmenterar ordet och lyfter fram olika former av samverkan som då inkluderar separation såväl som integration. I sin tur innebär det att
samverkan förutsätter någon form av gränsöverskridande aktivitet samtidigt som man ska lösa en gemensam uppgift. I denna uppsats används begreppet samverkan som en
Sida 10 av 54 gränsöverskridande aktivitet mellan de studerade myndigheterna och där kontexten är
Totalförsvaret.
1.3 DISPOSITION
Inledningen utgörs av en kort redogörelse för problemet och dess bakgrund. Därefter presenteras syftet, forskningsfrågan och olika typer av avgränsningar. I näst kapitel presenteras forskningsöversikten och avslutas med att identifiera den kunskapslucka som motiverar denna studie. Därtill redogörs det teoretiska ramverket, Collaborative Governance som har till syfte att förklara studiens fynd.
Därefter presenteras metodkapitlet med fokus på forskningsdesign, metodval, analys och urval av respondenter. Efter metod delen presenteras resultatet med fokus på den framtagna grundade teorin. Avslutningsvis diskuteras studiens huvudsakliga slutsatser i relation till tidigare forskning och den valda teorin. Uppsatsen avslutas med förslag på fortsatta studier, referenser, tabeller och en bilaga med intervjuguide.
2. FORSKNINGSÖVERSIKT
I denna forskningsöversikt presenteras forskning om generell samverkan inom områdena risk, kris och krig. Sedan presenteras tidigare studier, nationella såväl som internationella
gällande gynnsamma faktorer som upplevs underlätta samverkan i civil och militär kontext. Dessutom presenteras aspekter som tycks förhindra framgångsrik samverkan. Avslutningsvis presenteras den kunskapsluckan som denna studie har för avsikt att uppfylla.
2.1 SAMVERKAN I KRIS, RISK OCH KRIG
Samverkan i risk, kris och krig tycks upplevas som en viktig faktor för ett effektivt krishanteringssystem. Inte minst gäller det allomfattande system som exempelvis Totalförsvaret som vid kriser och konflikter är beroende av ett välfungerande samarbete mellan de aktörer som ingår i systemet. Det dominerande synsättet inom forskningsområdet är att samverkan, samarbete och samordning av samhällets resurser minskar sårbarheten och ökar möjligheten att omhänderta komplexa problem (Bynander och Nohrstedt, 2020, s. 1).
Sida 11 av 54 Samverkan som det kommer fortsättningsvis att kallas i studien har studerats tidigare i en mängd olika studier (Scholtens, 2008; Deverell, Alvinius & Hede, 2019) där forskare
diskuterar graden av hur framgångsrik samverkan har upplevts eller vad det har påverkats av. Samverkan i det här sammanhanget är också en del av civil-militära relationer (CMR) vilket denna forskningsöversikt nu tar sitt avstamp i.
Kaneberg (2018) har tidigare studerat civil-militära relationer i sin doktorsavhandling Emergency Preparedness Management and Civil Defence in Sweden. Hennes
doktorsavhandling omfattar ett stort antal områden, där hon bland annat undersöker
krigsförberedelser, civilförsvar och dess beredskapsmöjligheter. Hon fördjupar sig i kris- och krigsförberedelser i synnerhet kopplat till underhåll och logistik, med faktorer som:
effektivitet, lyhördhet, flexibilitet och resiliens. Vidare fortsätter hon med att gå igenom krisplanering, vilka aktörer som hon anser viktiga, där Försvarsmakten utgör en viktig aktör tillsammans med de civila myndigheterna och aktörerna (Kaneberg, 2018, s.37-72). Dessa aspekter kan tyckas vara viktiga i ett samverkanssammanhang, där särskilt de ovannämnda, kan ses som påverkansfaktorer. Annan forskning (Hauxham & Vengen, 2005) påtalar i Managing to Collaborate: The theory and practice of collaborative advantage sju olika perspektiv på samverkan, där varje perspektiv kan användas var för sig. Deras sju perspektiv är: gemensamma mål, makt, förtroende, samverkansaktörer, förändring, ledarskap och ledarskapsaktiviteter (Hauxham & Vangen, 2004, s.191-200). De menar att det ska finnas balans och förutsättningar för att skapa effekt av samarbete. Strävan efter samarbete mellan aktörer kan i värsta fall leda till ett omvänt resultat där omfattande system blir trögrörliga och svåra att leda. Trots gemensamma målsättningar skapar aktörernas olika kultur, agendor och mål med samarbetet spänningar som förhindrar möjligheten att uppnå resultat (Huxham & Vangen, 2004, s.191–192). Denna del kommer dock att redovisas senare i
forskningsöversikten som ett ramverk för att förklara studiens resultat senare.
2.2 GYNNSAMMA FAKTORER OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMVERKAN INOM TOTALFÖRSVARSOMRÅDET
Tidigare forskning om gynnsamma faktorer poängterar särskilt samverkansofficerare som framgångsfaktor i samverkan mellan militära och civila organisationer. Detta har varit positivt vid krishantering såväl som vid internationell tjänstgöring vid samverkan mellan värdlandet och andra partnerländer i området (Alvinius, Danielsson & Larsson, 2010a; Alvinius,
Sida 12 av 54 Danielsson & Larsson, 2010b). Sammantaget har det lyfts fram att behov av
nätverksbyggande, trovärdighet, tillit mellan individer och strukturer, tydlig kommunikation och personkännedom är av vikt. Behov av dessa värden i kris och krig, är viktiga eftersom det råder ett beroendeförhållande mellan aktörerna och samverkan sker till ett pris. Någon aktör kan förlora något i sammanhanget (Alvinius, Danielsson & Larsson, 2010a; Alvinius, Danielsson & Larsson, 2010b). Därför kan en samverkansroll, eller i det här fallet en
samverkansofficer, agera som “spindel i nätet” och bidra till att skapa bra förutsättningar för samverkan. Ovanstående forskningsresultat stärks av Cameron (1987) som ett antal år tidigare har påvisat att toppstyrning under svåra och oklara förhållanden missgynnar hantering av olika händelser och skapar fördröjningar. Även vid den här typen av hinder underlättas och hanteras av välfungerande samverkansroller (Williams, 2002).
Vidare så gynnas hela samverkansprocessen av att deltagarna har god erfarenhet av att ha samarbetat tidigare. Vid tidigare samarbete har deltagarna eller aktörerna lyckats skapa god personkännedom och förstår vilka förmågor, kompetenser och kunskaper som den andra samverkansparten har. Nätverkande och samarbete sker i många fall under ordinarie
förhållanden vilket underlättar att man uppnår en god personkännedom och kontinuitet. På det sättet kan man arbeta mer effektivt i kris (Alvinius, Danielsson & Larsson, 2010b).
I andra studier finns gynnsamma faktorer även för strukturell samverkan, den som sker mellan organisationer. Bodin och Nohrstedt (2016) har studerat Västmanlandsbranden som inträffade år 2014 och funnit ett tydligt och bra exempel på samverkans utfall och erfarenheter från den händelsen. Det viktigaste har varit att alla inblandade organisationer och samverkansparter bidrar med sina expertområden och genom att underlätta för de andra organisationerna
kunskapsmässigt och resursmässigt. I de fall där det har fungerat har samverkansutfallet blivit bra (Bodin och Nohrstedt, 2016; Svedin, 2015). Hamilton, Fischer och Ager (2019) menar vidare att faktorer som kan underlätta vid svåra katastrofer är att de inblandade
organisationerna har en god förståelse för varandras svårigheter och ha vetskap om varandras beroendeförhållanden. Forskarna beskriver det som förekomst av “ömsesidiga ekologiska kopplingar”, vilket innebär att aktörer eller organisationer, som befinner sig inom ett och samma rum eller inom en stab, exponeras också för varandras handlingar och beslut. Genom denna exponering färgas man själv av i denna sociala interaktion, vilket forskarna benämner som en social-ekologisk anpassning (Hamilton et al., 2019). Försvarsmakten var en av de aktörer som befann sig i en sådan situation både under hanteringen av Västmanlandsbranden
Sida 13 av 54 och under branden i Ljusdal år 2018. Erfarenheterna från den senare visar särskilt att
Försvarsmakten och Hemvärnet var tvungna att anpassa sig till de andra organisationerna genom det så kallade riskstyrningssystem, vilket kräver en hög grad av anpassning under en kris (Hamilton et al., 2019). Andra forskare menar att även om olika organisationer som samverkar under kris är autonoma, har egna kulturer och uppgifter som skiljer sig från andras så kan de ändå samarbeta väl i ett nätverk när anpassningsförmågan är hög. Detta påverkar också engagemanget (Ansell och Gash, 2017; Bodin et al., 2016).
Förutsättningar för samverkan handlar inte bara om anpassningsförmåga och engagemang. Behov av tydliga regler och lagar är ytterligare en förutsättning som identifierats i
Danielssons studie (2016) som en viktig samverkansaspekt. Detta tydliggörs särskilt när autonoma organisationer med inneboende olikheter kallas in vid kriser där de måste lösa en gemensam uppgift (Ansell et al, 2010; Kapucu, 2011). Ett exempel är räddningstjänsten, polisen och sjukvården som alltid kallas in vid en trafikolycka. Vid en gemensam
uppgiftslösning är dessa organisationer väl samövade och har ett fungerande regelverk. Däremot kan myndigheter som ingår i Totalförsvarsförmågan behöva ha tydliga strukturer, regler och en policy att förhålla sig till redan innan man behöver samverka. Vidare så visar studien vikten av att öva tillsammans för att på så sätt skapa rutiner och kännedom om gällande strukturer innan något inträffar. Detta leder inte bara till en ökad medvetenhet om varandras kunskaper utan också om förståelse för varandras brister (Danielsson, 2016).
När det gäller förutsättningar för framgångsrik samverkan inom Totalförsvaret så handlar det om ett flertal faktorer. Till exempel den ökade osäkerheten i Sveriges närområde till följd av Rysslands agerande (Simons, Manoylo, & Trunov, 2019), klimatrelaterade risker och
terrorrelaterade hot som pågår i västvärlden ställer nya krav på hela samhällets beredskap och förmåga (Regeringen 2015, Regeringen 2017 s 21-22). Dessa nya krav innebär att
yrkesverksamma inom kris- och säkerhetsbranschen behöver stöttas av yrkesgrupper som vanligtvis inte tillhör samma bransch från början. Det innebär i korthet att samtliga kan komma att behövas om kris eller krig kommer (Alvinius, 2019). I tidigare studier har man identifierat lärare som en sådan yrkesgrupp (Alvinius, 2019) men också socialarbetare och andra grupper som vanligtvis kännetecknas som vårdande (Oscarsson & Danielsson, 2018). Även frivilliga civila är en grupp som ses som en viktig grupp ur samverkanssynpunkt (Johansson, Danielsson, Kvarnlöf, Eriksson, & Karlsson, 2018). Slutsatsen är att samtliga
Sida 14 av 54 sektorer, branscher liksom befolkningen kan ingå i Totalförsvarsförmågan om behovet så kräver.
2.3 HINDRANDE FAKTORER FÖR SAMVERKAN INOM TOTALFÖRSVARSOMRÅDET
Det finns även forskning som pekar på ett antal hinder i samverkan inom civil-militära relationer. Det råder en övertro på effekten av enbart samarbete och samverkan vilket kan medföra att lösningen av den gemensamma uppgiften kan vara både trögrörliga och svåra att samleda. Trots gemensamma ansträngningar och försök till samverkan, skapar aktörernas olika kultur, agendor och mål med samarbetet spänningar som i sin tur förhindrar möjligheten att uppnå resultat (Huxham, Vangen, Hibbert, & Huxham, 2004, s. 191–2).
Christiansson (2018, s. 269) redogör för ett antal strukturella hinder i samverkan mellan olika aktörer. Till exempel kan det handla om byråkratiska, brist på kontaktytor och förståelse för varandras kunskaper, kulturer och kompetenser. Ett annat hinder som påverkar samverkan tycks vara olika uppfattningar om samverkansaktörernas status (Ek, Isaksson och Eriksson, 2017). I en tidigare studie i en civil-kontext identifierade man upplevd konkurrens mellan samverkansaktörerna, otydlig rollfördelning, otydliga gränsdragningar och otydligt ansvar som ett stort hinder för samverkan. Ett sätt att lösa detta problem, menar Ek, Isaksson och Eriksson (2017) är att sprida information och kommunicera mer flitigt med varandra. Jensen (2018, s.302-17) beskriver å andra sidan civil militära relationer (CMR) och även här
förekommer behovet av vertikal och horisontell informationsspridning i syfte att undanröja samverkanshinder.
Andra hinder som påverkar samverkan negativt i civil-militära relationer är brist på folkförankring vilket innebär att kännedom om den militära organisationens verksamhet i samhället har gradvis minskat sedan värnplikten lades ner år 2010. Totalförsvaret som koncept avvecklades år 2000 och en omorganisation av samverkande myndigheter tog vid. Tillsammans har dessa två avvecklingsprocesser bidragit till bristande folkförankring (Wallenius, Brandow, Berglund & Jonsson, 2019). För att kunna dra denna slutsats har forskarna kartlagt syn på folkförankring bland olika urvalsgrupper. Befolkningen i Sverige har visat sig besitta en begränsad kunskap om Försvarsmaktens verksamhet till följd av ovanstående avvecklingsprocesser och med anledning av att landet har varit förskonat från krig och väpnade konflikter under en lång tidsperiod (Wallenius et al., 2019). Detta är påverkande faktorer enligt studien allmänhetens förtroende och förståelse för hur
Sida 15 av 54 Försvarsmakten kan användas och hur den är tänkt att fungera under övergången från fred till krig. Denna brist på förtroende uppmärksammas i studien även i relationen mellan politiker och den militära ledningen. I fredstid är politiker och den militära ledningen mer
osynkroniserade, menar författarna till studien. En lösning på denna problematik skulle därför kunna vara mer samhällsinformation i samtliga sektorer om Försvarsmaktens verksamhet (Wallenius et al, 2019).
En annan studie i en svensk kontext har studerat hinder och möjligheter i samverkan med fokus på lika lägesbild och gemensam situationsförståelse (Danielsson, Alvinius och Larsson, 2014). Författarna gör skillnad mellan lägesbild, som är av en informativ karaktär och
situationsförståelse som är av yrkeskaraktär och präglas av olika yrkesgruppers kultur, språkbruk, rutiner och arbetsprocesser. Dessa olikheter i situationsförståelse samt bristande kännedom om varandras kompetenser vid samverkan utgör ett hinder när aktörer ska mötas och lösa en gemensam arbetsuppgift. Liknande tendenser uppmärksammades i studien När Sveriges säkerhet privatiserades av Kamperhaug och Wigert (2018) som också ligger till grund för denna uppsatsens problemformulering och syfte. Det är en förutsättning för samverkan att kunna arbeta utifrån en gemensam lägesbild, även om situationsförståelse är olika där man måste vara medveten om vad andra samverkansparter kan göra och vilka kompetenser de har. En annan studie av Wybo (2013) bekräftar bilden av vad som skapar hinder i samverkan och brist på kännedom om varandras rutiner och processer tycks vara ett sådant exempel. En aktuell studie om samverkan mellan olika statliga aktörer inom
krisberedskapsfältet har fokuserat på tjänstemän i beredskap och deras upplevda
samverkansroll när en kris inträffar. Tjänsteman i beredskap (TiB) är en relativt ny funktion i samhället vars roll är central vid krishanteringens inledande fas (Deverell, Alvinius & Hede 2019). Studien bygger på ett antal intervjuer med tjänstemän i beredskap från olika
länsstyrelser och regioner runt om i landet (dåvarande landstingen) samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Samverkan mellan aktörer från regioner och övriga aktörer upplevdes särskilt intressant att studera. Det fanns ett antal hinder i samverkan som gjorde att regionens TiB:ar hamnade i skymundan under samverkan. Maktförskjutning och maktåtertagande strategier identifierades i studien. Under tiden TiB:ar, i regionernas regi, upplevde sig åsidosatta så arbetade man fram åtgärder för att kunna återta en del av makten i en samverkanssituation. Att inte få tillräckligt med inflytande är ett centralt tema i studien vilket ledde till enorm frustration (Deverell, Alvinius & Hede 2019). Även studien av Kamperhaug & Wigert (2018) visar liknande tendenser avseende samarbetet mellan
Sida 16 av 54 myndigheterna Försvarsmakten, Trafikverket (nuvarande Transportstyrelsen) och Green Cargo. Maktobalansen i samverkan studerades också i internationell krishanteringskontext och bekräftas av ett antal äldre studier (Emerson och Nabatchi, 2015; Huxham et al. 2000). En sista utmaning i samverkan tenderar att diskuteras på samhällsnivå. Hur är samhället rustat och motståndskraftigt för att klara av en kris? Boin och McConnell (2007) har studerat ett antal problem i samhällets beredskap och motståndskraft (resiliens) i samband med orkanen Katrina. Forskarna har funnit att samhället inte är motståndskraftigt vad gäller infrastruktur, kommunikation eller återuppbyggnad. Det kan konstateras att om motståndskraften i
samhället är svag så påverkas också samverkan mellan myndigheter när en kris inträffar.
2.4 SAMMANFATTNING AV FORSKNINGENS BIDRAG
I ovanstående forskningsöversikt har fokus varit i att identifiera vilka gynnsamma aspekter och vilka förutsättningar som krävs för en framgångsrik samverkan generellt inom risk- och krisområdet och specifikt inom civil-militära relationer. Positiva aspekter såsom upparbetade kontaktytor, samverkansroller, tydliga strukturer och regler, kunskap om varandras
kompetenser samt gemensamma övningar är bara några exempel. Negativa aspekter som maktobalans och okunskap om varandra liksom samhällets bristande resiliens är exempel på vad som underminerar samverkan. Forskningsluckan som identifierades mot basis av den ovannämnda forskningsöversikten handlar om att det inte finns någon aktuell forskning om upplevelser av samverkan mellan Hemvärnet, Försvarsmakten och det civila försvaret i nutid. Studien sker under Covid-19 pandemin vilket ställer ytterligare krav på de samverkande parterna. Även om detta inte ingår i studiens syfte har respondenterna reflekterat över den osynliga fienden som Covid-19 utgör. Mot basis av tidigare studier som har skett innan pandemin och till viss del även före de omfattande skogsbränderna så är ambitionen att förstå samverkan mellan de ovannämnda tre aktörerna då deras representanter som utgör
respondenter i denna studie, besitter en fantastisk och ny erfarenhet från både samverkan och krishantering. Ytterligare en aspekt är att vi har ett förändrat säkerhetsläge inom och utanför Sveriges gränser. Totalförsvaret har rustats ner över tid men nu finns det riktlinjer,
indikationer och krav på att det behöver byggas upp igen. Samverkan är således en form av verktyg i uppbyggnaden av totalförsvarsförmågan vilket gör studiens syfte relevant
Sida 17 av 54
3. TEORI
I detta kapitel beskrivs teorin om Collaborative Governance av Emerson & Nabatchi (2015). Syftet med detta teoretiska ramverk är att kunna förklara studiens grundade empiri och diskutera hur de kompletterar varandra. Här presenteras de olika beståndsdelarna i teorin och kapitlet avslutas med en kritisk reflektion.
3.1 BESKRIVNING AV TEORI
Governance är ett samhällsvetenskapligt begrepp som beskriver hur samhällen, organisationer och individer styrs (Steen-Johnsen, Eynaud, & Wijkström, 2011). Den omfattar styrning på olika nivåer, från globala processer som beskriver hur stater styrs till organisationer och individer uppmuntras att agera (Ibid). Det är dock inte enbart Governance som fokuseras i studien utan Collaborative Governance som avser styrning av genom samverkan mellan olika aktörer. För studiens syfte valdes således samverkansteorin Collaborative Governance
Regimes av Emerson och Nabatchi (2015). Forskarna Emerson och Nabatchi (2015) beskriver Collaborative Governance utifrån ett antal aspekter som förklarar hur styrning genom
samverkan mellan olika aktörer kan gå till. Dessa teoretiska begrepp är:
a) systemkontext, b) drivkraft (drivers), c) samarbetsstyrd regim, d) samverkansdynamiker och e) samverkansutfall (Emerson et al, 2015). Dessa begrepp har sammanställts genom tidigare teorier och forskning och kan härledas ur en mängd teoretiska modeller (för vidare fördjupning se exempelvis: Bryson, 2006; Bentrup, 2001; Daniels & Walker, 2001; Milward & Provan, 2000; Leach, 2006; Emerson, 2009; Ansell & Gash, 2008). Vidare presenteras dessa begrepp närmare i den följande texten.
Med systemkontext menas en dimension som är överordnad andra i denna teori. Denna dimension influeras av ett antal aspekter och dessa kan vara politiska, socioekonomiska och/eller miljömässiga. Enligt Emerson, Nabatchi & Balogh (2012) så skapar systemkontexten möjligheter och restriktioner samtidigt som den influerar själva dynamiken i samverkan. Enligt en senare studie av samma forskare (Emerson et al, 2015) är grunden för systemkontext bestående av följande aspekter:
a) public service b) policys och lagar
c) socioekonomiska och kulturella faktorer d) nätverk
Sida 18 av 54 e) politiska maktrelationer samt
f) historisk bakgrund
Alla dessa faktorer samverkar med varandra och påverkar samverkanslogiken mellan olika aktörer.
Den andra dimensionen utgörs av samverkansregim som i sin tur är helt beroende av olika typer av drivkrafter eller drivers. Emerson, Nabatchi och Balogh (2012) menar att
systemkontexten kräver drivers för att samverkan mellan olika aktörer ska kunna fungera. Det finns fyra olika typer av drivers: ledarskap, viktiga incitament, beroendeförhållande och osäkerhet. När det gäller ledarskap så är den första nödvändiga drivkraften för en
framgångsrik samverkan. Det krävs en ledare som kan bistå med resurser, ha en
helhetsförståelse av samverkan och målet med det. Förutom resurser behöver ledaren ha både vilja och förmåga att samarbeta och att göra det på lika villkor utan att ta parti för någon. Neutralitetsfrågan är viktigt i det här sammanhanget. Utöver ledarskap är viktiga incitamenten en annan form av drivkrafter (drivers). Att identifiera ett problem såsom resursbrist, kan driva på en mer framgångsrik samverkan eftersom det finns en inneboende vilja att lösa olika typer av problem. Emerson, Nabatchi och Baloghi (2012) menar vidare att de viktiga incitamenten inte alltid behöver karaktäriseras av något negativt. De behövs för att kunna initiera ett samarbete eller samverkan. Beroendeförhållande en tredje drivkraft som förutsätter samverkan. Viljan till samhandling avgörs om parterna upplever att de är beroende av varandra och inte kan lösa problem på egen hand (Ibid.).
Dimensionen Collaborative Governance Regime eller den samarbtesstyrda regimen
inkluderar exempelvis handlingar och åtgärder där gränsöverskridande samarbeten utgör de rådande mönstren (Emerson, Nabatchi och Balogh, 2012). Det är i denna centrala dimension som samarbeten och de handlingar som leder till samarbete finns. Hur framgångsrik denna dimension blir beror på kvalitén av de handlingar som ingår i den. Den samarbetsstyrda regimen är cyklisk och fortgår hela tiden. Den är också beroende av vad de olika samverkande organisationerna, aktörerna och deltagarna har för agendor och vad man har för inställning till organisationskultur, regler, lagar och policys. Alla myndigheter och organisationer har sina egna regler och policys, som bygger på organisationens kulturella arv. Men det är viljan och handlingarna hos de olika deltagarna som är den drivande mekanismen i att göra något bättre enligt Emerson et al (2005).
Sida 19 av 54 Den tredje dimensionen - Dynamics och Actions (utfall) är två delar som ingår i detta
teoretiska ramverk och styr hur hela regimen utvecklas. Här handlar det om själva navet i samverkansprocessen och interaktionen mellan de olika samverkansaktörerna. Här understryker Emerson et al (2015), tre viktiga beståndsdelar som ingår i samverkans - dynamiken:
a) deltagande på lika villkor b) gemensam motivation och
c) förmåga till gemensamt agerande
Den första handlar om deltagande på lika villkor och den i sin tur innehåller fyra andra komponenter enligt Ehrmann & Stinson (1999). Dessa komponenter är: överläggning,
beslutsamhet, upptäckt och definition. Detta innebär att deltagande på lika villkor handlar om att de samverkande parter har möjlighet till överläggning av ärenden och möjlighet att fatta beslut, man måste ha tydliga mål och definitioner på det man gör och vart man är på väg samtidigt som det ska vara innovativt och leda till något nytt. Den andra delen, gemensam motivation bygger i sin tur på fyra andra faktorer enligt LeRoux & Blackmar (2012) och dessa är: ömsesidig förståelse, intern legitimitet, överenskommelse och förtroende.
Precis som det antyds handlar det om mjuka värden där förtroende ska byggas samtidigt som ömsesidig förståelse för olika kompetenser ska finnas. Allt detta skapar också en intern legitimitet som underlättar fortsatt samverkan. Den sista delen förmåga till gemensamt agerande bygger vidare på (Himmelman, 1994): resurser, kunskap, förfarandemässiga och institutionella arrangemang samt ledarskap. Här handlar det om rutiner, resurser och
möjligheter för att kunna samverka vilka understöds av det ledarskap som existerar. Den sista dimensionen är en möjliggörare och de andra beror lite på hur bra denna är. Man kan vilja samarbeta men om det inte finns resurser blir det svårt att genomföra. Det finns ett
inneboende beroendeförhållande mellan dessa dimensioner. Emerson et al (2015) menar vidare att de tre ovannämnda processerna är cykliska och att de förstärker eller försvagar varandra under tiden (Emerson et al, 2015). Samverkansutfall är den sista komponenter kopplad till den samarbetsstyrda regimen och anger summan av alla handlingar inom samverkan (Emerson et al, 2015). Utfallet består av tre delar: samverkanshandlingar, samverkansresultat och anpassning. Här handlar det om att kunna utvärdera hela processen, revidera den vid behov och lära sig något för framtiden. Den anger hur väl samverkan är genomförd och hur allt detta landar hos de inblandade aktörerna.
Sida 20 av 54 Figur 1: Inspiration av Emerson och Nabatchis ramverk för samarbetsstyrd regim, 2015.
3.2 KRITISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL VALD TEORI
Collaborative Governance är en mycket funktionell teori som kan förklara en del av den samverkan som förekommer mellan offentliga och/eller privata aktörer, myndigheter, företag, organisationer med flera. Det anger en förklaringsmodell för vilka som ingår i denna
samverkan, vad man ska göra och hur man ska genomföra det. Vilka resurser man har till förfogande och hur dessa ska användas på lika villkor för att nå en framgångsrik samverkan. Då studien utgår ifrån individuella upplevelser av samverkan i Totalförsvarssektorn är denna teori lämplig att använda för att jämföra den med det resultat som analyserar fram. Dock är det inte fullt tillräcklig. Det finns ett antal skäl till det.
För det första tar inte teorin hänsyn till Totalförsvarssektorn och de myndigheter som har till uppgift att hantera kris och krig. För det andra tar inte teorin hänsyn till de påfrestande förhållanden som dessa, organisationer tränas inför. Denna uppgift att försvara nationen och att krishantera en uppkommen händelse medför att det behövs nya teorier som kan ta hänsyn
Sida 21 av 54 till det också. Ambitionen är att ställa studiens Grundade Teori och diskutera det mot
Collaborative Governance i syfte att se hur dessa kompletterar varandra. När det gäller operationalisering av forskningsproblemet och teorierna så har forskningsproblemet
formulerats öppet och induktivt i syfte att finna en teoretisk pusselbit. Val av Collaborative Governance blev till först när empirin var färdiganalyserad och sökningarna gjordes i databaser på ”collaboration”. En bred genomläsning av teorier resulterade i valet av denna teori vars komponenter kunde användas för att förklara studiens resultat men också leda till teoriutveckling. En teoretisk diskussion återfinns i slutet.
4. METOD
I detta kapitel beskrivs forskningsdesign, val av metod, datainsamling, validitet, reliabilitet, analys av intervjuer, etiska aspekter och självreflexivitet.
4.1 FORSKNINGSDESIGN
Studiens ansats skall vara induktiv och explorativ, då tanken med studien är att
förutsättningslöst tolka och analysera verkligheten och dess utmaningar, inom kontexten samverkan och totalförsvarsförmåga. Studien är kvalitativ och till viss del tolkande. Den är även interpretivistisk, har en ontologisk grund i att innebörd och mening skapas av de som deltar i eller observerar dem. I intervjuer är således både forskare och respondent med i den processen genom att respondenterna redogör för sin tolkning av fenomenet som forskaren tolkar utifrån sin egen förförståelse (Schwartz-Shea och Yanow 2012:40–41). Kontextens betydelse och forskarens reflektion kring denna lyfts fram i den tolkande metoden.
Reflexivitet och kontextualitet ger en möjlighet att bedöma tillämpligheten i resultaten de liknar, det en positivist skulle kalla generaliserbarhet (Schwartz-Shea och Yanow 2012:47– 48). I syfte att finna mening och djup, och genom valet av kvalitativ metod, har studien därmed inte avsikt att helt och hållet generalisera resultaten (David och Sutton 2016:86). Förutom att metoden har en tolkande ansats så är den i grunden induktiv och explorativ och använder Grounded Theory (GT) som analysverktyg enligt (Glaser & Strauss, 1967; Hartman, 2001).
Hartman (med ursprung i Glaser & Strauss, 1967) menar att tanken bakom GT i grunden är att generera nya teorier, som bygger på data, vilket gör att metoden leder till en mer
Sida 22 av 54 verklighetsbaserad beskrivning av fenomen som är relativt outforskade. Även om
Totalförsvaret är ett välstuderat fenomen finns det alltid nya frågor som kan belysas, utifrån nya förutsättningar och ingångsvärden. GT är en metod som skär rakt igenom det traditionella där man å ena sidan vill testa hypoteser som beskriver mätbara samband och som sedan prövas induktivt; och å andra sidan en hermeneutisk undersökning där insamlade data
induktivt generera en ny teori, med utgångspunkt i hur respondenterna upplever verkligheten eller olika fenomen (Hartman, 2001; Glaser & Strauss, 1967). Till skillnad från andra, mer teorikonsumerande metoder som har till syfte att pröva redan befintliga teorier (Glaser & Strauss, 1967). Glaser och Strauss (1967) menar att genom att använda GT som metod begränsar man inte forskaren genom strukturell stelhet, utan medför också möjlighet att vara kreativ och upptäcka nya nyanser av det studerade fenomenet. Men metoden är inte fri utan styrs av ett antal regler. GT -metoden ställer därmed krav på struktur, rigorositet och
systematisering, men tjänar även forskaren genom sin autonomi, vilket gör att metoden hela tiden ständigt jämför det teoretiska urvalet, den teoretiska kodningen och själva empirin (Glaser, 2014; Hartman, 2001).
GT -metoden är mest induktiv men har tydliga inslag av deduktion, i en växelverkande harmoni. Det är en gyllene medelväg som också fungerar som kritik mot de etablerade rent induktiva eller rent deduktiva ansatserna. Nackdel med deduktiva metoder är att forskningen använder redan etablerade teorier och testar dem empiriskt. Men den största nackdelen är att den fungerar dåligt i kvalitativa undersökningar, då de kvalitativa teorierna saknar
operationaliserbara och kvantifierbara termer (Hartman, 2001). Nackdelen med rent induktiva ansatser är att de förutsätter total förutsättningslöshet, vilket är egentligen inte ens möjligt. Människor gör alltid tolkningar mot bakgrund av sina erfarenheter och tidigare kunskaper. Enligt Glaser är GT-metoden en “inductive-deductive mix” och passar till att analysera allt från intervjuer, texter, siffror och bilder (Glaser, 1978). Glaser är noga med att påpeka att för GT-metoden kan allt användas som data (Glaser, 2007).
Metodvalet stärks ytterligare av att det finns lite forskning inom området, och i synnerhet kopplat till den här studien och dess frågeställning (Glaser & Strauss, 1967). Urvalsgruppen Hemvärnet, omfattar en del av Totalförsvaret som det inte tidigare har forskats på med denna studiens frågeställning, vilket ytterligare stärker motivet och behovet av att studera det. Resultatet med framtagning av en kärnvariabel som gäller för samverkan i inom
Totalförsvarskontexten är således ny. Denna typ av teoriutveckling diskuteras av både Glaser (1978) och Hartman (2001). Studiens avsikt är nämligen att i fortsättningen skapa en
Sida 23 av 54 acceptans och en förståelse för hur stort Försvarsmakten och Hemvärnets behov är avseende stöd från andra myndigheter och civila aktörer. Detta beskrivs i resultatet som är en teori men genereras ur kvalitativa intervjuer.
Som nämnt tidigare GT summerar den deduktiva och induktiva ansatsen i en växelverkan där de data som explorativt har kodats fram ur intervjuerna sammanställs. Resultatet av det analyserade underlaget (kodningen) leder fram till urvalet, av i vilka vi finner våra kategorier och underkategorier. Det teoretiska underlaget är deduktivt, men GT är i grunden induktiv, vilket styrks av det empiriska underlaget från de insamlade data (Hartman, 2001). Men utifrån hur Glaser beskriver det: “the focus of deduction is on more comparisons for discovery, not on deriving an hypothesis for verification” (Glaser, 1978). Denna process fortgår genom hela datainsamlingsperioden, fram till att den framtagna modellen kan styrkas. I nedanstående figur illustreras hur induktiv och deduktiv ansats samspelar med varandra i GT-metoden.
Figur 2: Inspiration från Jan Hartman, 2001.
Mot bakgrund av ovanstående är studien i sin helhet induktiv, men genom analys av intervjuer, genom framtagande av olika begrepp som leder till att man ställer fler frågor i kommande intervjuer blir det deduktiva elementet ett naturligt inslag (Hartman, 2001).
Sida 24 av 54 Under empiriinhämtningen samt analysen kommer forskningsprocessen kännetecknas av en iterativ process. Detta innebär att man rör sig mellan data och tidigare forskning i syfte att finna teoretiska relationer. Detta är vanligt i ett flertal kvalitativa metoder (Schwartz-Shea och Yanow 2012, s.27–9). Men särskilt viktig är det i Grounded Theory metoden (Hartman, 2001). Den iterativa processen lyfts alltså upp som ett bra alternativ till den grundade teorin och dess strävan av öppenhet gentemot empirin. I studien är teorierna tänkta att inspirera till en problemformulering inledningsvis men inriktningen till datainsamlingen är både iterativ och induktiv. Det innebär att man inleder med en intervju, modifierar intervjuguiden och anpassar till nästa intervjuperson med fler följdfrågor. Det är verkligheten snarare än teorin som styr forskningsprocessen. Teorierna kan antingen överges eller förändras i efter hand som empirin växer fram (Walsham, 1995, s.76).
4.2 DATAINSAMLING
Källmaterial kommer i sin helhet att utgöras av primärkällor, detta i form av kvalitativa semistrukturerade respondentintervjuer (David & Sutton, 2019, s.111-14). Detta innebär att respondenterna i studien är selektivt utvalda utifrån vilken befattning- och erfarenhet de har inom Försvarsmakten (David & Sutton, 2019, s.197-98). Det som skulle kunna vara
ogynnsamt med just intervjuer som datainsamlingsmetod är respondenternas subjektiva sanning, samt att det är en tidskrävande forskningsprocess att genomföra intervjuer, transkribera dem samt koda och tolka data. Men fördelen med en intervjustudie är att det svarar väl mot syftet och att det ger en hög intervaliditet. Dessutom utforskas ämnet nära dess ursprung utifrån verkligheten (David & Sutton, 2019, s.33, 94, 120-1; Alvehus, 2018, s.52). Respondenter till studien har en anställning i Försvarsmakten och har erfarenhet av
totalförsvarsfrågor. Det är frågeställningen om hur samverkan mellan Försvarsmakten och civila myndigheter och organisationer som styr urvalet. Avgränsningen gjordes med hänsyn till Försvarsmakten även om civila myndigheter hade varit intressanta att studera. Detta kan utgöra underlag till fortsatt forskning. Totalt intervjuades åtta respondenter på Taktisk till Operativ nivå, från Bataljons och Utbildningsgrupp till personal på PROD RIKSHV på Högkvarteret. Bakgrunden till urvalet var att samtliga måste ha tillräckligt med erfarenhet av Totalförsvarsfrågor så att frågorna som ställs är relevanta. Författarens bedömning är att de olika befattningshavarna som har ställt upp på intervju också har. Snittåldern för deras verksamma - och erfarenhetsmässiga tid från Försvarsmakten och dess olika förband,
Sida 25 av 54 överstiger i samtliga fall 25 år (vilket är kvalitativt). Många har erfarenhet både från
krigsförband Militärregion (MR) och produktionsnivå, vilket innebär tre nivåer från produktion till insats. Detta antyder en bred erfarenhet bland respondenterna och skapar en möjlighet att begränsa antal intervjuer. Det är fullt tillräckligt att intervjua åtta personer i detta sammanhang då populationen av individer som jobbar med Totalförsvarsfrågor är relativt liten och som Glaser själv varnar för misstaget att samla in för mycket data men inte kunna göra en meningsfull analys. Färre bra intervjuer och en djupare analys är att föredra (Holton & Walsh, 2016).
Respondenternas ålder varierar mellan 49 till 61 år. Den könsmässiga fördelningen är en kvinna samt sju stycken män. I studien är samtliga respondenter anonymiserade med en viss relevant information förekommer för visa på en bredd av erfarenheter. Se tabellen nedan för mer information. De har även samtyckt till att det som spelas in kommer att offentliggöras i den här studien. Ingen av respondenterna har ställt något krav på att korrekturläsa intervjuerna innan delar av data offentliggörs enligt god forskningsetik om öppenhet och transparens (David & Sutton, 2019. s.58, 183; Jacobsen, 2017. s. 55, 93). Intervjuernas längd varierar mellan 35- 85 minuter, mycket beroende av den öppenhet och kunskap som respondenten haft. Intervjufrågorna återfinns i Bilaga 1.
Sida 26 av 54 4.3 DATABEARBETNING
För denna uppsats valdes Grounded Theory metod (Glaser & Strauss, 1967; Hartman, 2001; Glaser, 2014). Det är den klassiska varianten av Barney Glaser som används med ursprung i boken från år 1967 men med en viss uppdatering som gjordes 2014 och senare. I Grounded Theory metoden finns tre kända faser när det gäller att analysera rådata, det är den öppna fasen, den selektiva fasen och den teoretiska fasen (Glaser & Strauss, 1967; Hartman, 2001). I den inledande öppna fasen handlar det om att förutsättningslös läsa igenom all empiri med ambitionen att hitta meningsbärande enheter, känslor, tankar och mönster. Denna del kallas också för kodning. Detta görs när exempelvis intervjuer transkriberas i sin helhet. Men Glaser har i den senare publikationen (2014) hävdat att analysen av anteckningar (memos) är minst lika viktig. I den initiala databearbetningen lyssnades de inspelade intervjuerna noggrant och anteckningarna fördes för att lyfta just det som tycks vara relevant för syftet. Den öppna fasen innebär att efter att ha lyssnat igenom materialet, identifierades koder i varje enskild intervju. Dessa koder noterades i tabellform för varje intervju och kategoriserades i efterhand. Ett exempel på en kod kunde handla om att respondenter upplevde att de inte visste vilket mandat har det civila försvaret i relation till Försvarsmakten och Hemvärnet. Samling av citat med likartad betydelse sorterades in i en mängd koder som sedan sorterades in i följande kategori: oklar ansvars- och rollfördelning mellan olika parter. Nästa steg handlade om att samla ihop och gruppera alla kategorier i olika överkategorier. I exemplet ovan sorterades oklar ansvars- och rollfördelning mellan olika parter in under överkategorin Ogynnsamma faktorer som påverkar samverkan. Resterande kategorier sorterades sen in under överkategorierna Gynnsamma faktorer eller Förutsättningar för bättre totalförsvarsförmågan.
Den öppna fasen avslutas när inga fler nya aspekter kommer fram i datamaterialet. Då pratar man om en viss mättnad (Glaser & Strauss, 1967). I den selektiva fasen växte en kärnkategori fram. Det handlar om att se relation mellan överkategorierna och besvara syftet med studien. Vad handlar egentligen studien om? Vad är huvudangelägenheten i den? Varför är det på det sättet? Med dessa frågor identifierades därför svar på syftet om att nå en förståelse av
samverkan i en Totalförsvarskontext. Kärnkategorin handlade om en aktörssynkroniserande process för att bygga upp och upprätthålla en framtida Totalförsvarsförmågan. Kärnkategorin med sina överkategorier och kategorier placerades i en figur och benämns därefter som NIDAS triangelteori för samverkan. Modellen finns mer beskriven i Resultatkapitlet. Det bör påpekas att tyngdpunkten i analysen var både memos (teoretiska minnesanteckningar) och vanliga anteckningar som fungerar snarare som stöd för minnet (Hartman, 2001). Det är de
Sida 27 av 54 som står som grund för analysen och bygger också upp resultatdelen, utan att ange citat. Detta är en del av Grounded Theory som har blivit allt vanligare på senare tid (se exempelvis Burström, Starrin, Engström, och Thulesius, 2013). Rådata finns inspelad för spårbarhetens skull, men efter uppsatsen och studiens avslut kommer dessa intervjudata att raderas av etiska skäl, samt vad som är juridiskt gällande för GDPR utifrån beslut år 2020 (datum: 200930).
4.4 ETISKA ASPEKTER
Denna uppsats följer forskningsetiska principer som anges både i metodböcker men styrs av Vetenskapsrådet. Det är fyra huvudkrav som särskilt nämns (David & Sutton, 2019, s.51-6; Vetenskapsrådet, 2017): informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och
konfidentialitetskravet. Informationskravet innebär att man gav samtliga respondenter skriftlig och muntlig information gällande studiens design, syfte, mål och nyttjande. Det har
poängterats att intervjuerna genomförs på frivillig basis. Intervjupersoner har fått information att studien skulle användas för forskningsändamål det vill säga för den här uppsatsen.
Respondenterna fick dessutom information om att insamlat intervjumaterial skulle förvaras på ett konfidentiellt sätt och att all rådata ska raderas när studien är klar. Respondenterna har under analysen avidentifierats och anonymiserats. I uppsatsen förekommer inga
personuppgifter utan all presentation görs på gruppnivån. Information om arbetet har
sammanställts på ett sätt så att det är helt omöjligt att identifiera enskilda individer. Samtliga krav finns mer beskrivna i litteraturen (David & Sutton, 2019, s.58-9, 183-4).
4.5 REFLEXIVITET, VALIDITET OCH RELIABILITET
Den här studien utgår från primärkällor vilket utgörs av respondentintervjuer med erfarenhet från Totalförsvaret. Respondenterna väljs ut på grundval av att ha arbetat i staber och med många års erfarenhet i för studien relevanta befattningar inom Försvarsmakten. Därmed ökar validiteten då valet av respondenter är relevant för det undersökta syftet (Berg, 1998, s.47; David & Sutton, 2019, s.51). En risk som kan påverka resultatet i intervjuerna är min roll som officer och min medvetenhet om risken att påverka respondenterna i en viss riktning där de inte helt öppet berättar sin syn (Jacobsen, 2017, s.66, 155). Denna medvetenhet om risken har resulterat i att studien inkluderar en bredd av respondenter. Intervjuerna genomförs således enskilt och oberoende av varandra. Med en öppenhet rörande exempelvis studiens
Sida 28 av 54 urvalskriterier, intervjuunderlag, eventuell subjektivitet kan studien både replikeras och
verifieras av andra forskare, vilket ger god reliabilitet. Till detta tillkommer val av metod som utgår särskilt ifrån respondenternas berättelser och mindre av uppsatsförfattarens egna
tolkningar eller förutfattade meningar. Detta underlättades också av semistrukturerade intervjuer.
Metodologiskt sett bör det nämnas att Grounded Theory har egna krav på reliabilitet och validitet. Glaser och Strauss (1967) menar att en studie av god kvalité ska passa in (fit), fungera väl (workability), vara samhällsrelevant (relevance) samt vara modifierbar (modifiability). Dessa krav uppfylls om man som forskare arbetar förutsättningslöst och säkerställer dessutom att inte redan existerande teorier styr för mycket själva dataanalysen. En teori ska växa fram från empirin vilket också har skett. Med detta menas att teorierna som växer fram är djupt förankrade i verkliga berättelser vilket motsvarar kravet för att passa in (fit). Enligt Glaser och Strauss (1967) ska den framtagna teorin förklara ett existerande fenomen och problem vilket motsvarar krav för workability. Detta kriterium uppfylls genom den pedagogiska triangelmodellen som visar samband mellan överkategorierna, kategorierna och kärnvariabeln. Enligt Glaser och Strauss (1967) måste den framtagna teorin vara relevant för det område som studeras, nämligen för Totalförsvaret och inte enbart ha ett akademiskt intresse. Detta innebär att denna vetenskapliga metod är särskilt relevant för
professionsutbildningar. Studien är relevant för dem som arbetar inom Hemvärnet, Försvarsmakten och inom civilförsvaret då det beskriver deras aktuella erfarenheter av samverkan. För att studien ska vara modifierbar måste den teoretiska modellen kunna förändras om ny data tillkommer (Glaser & Strauss, 1967). Detta innebär att kärnvariabeln och överkategorierna kan fungera väl även i en annan liknande kontext där liknande
yrkesgrupper behöver samverka. Även om koder kan bytas ut mot andra likartade koder och respondenterna kan ha andra erfarenheter så ska teorin vara igenkänd och kärnvariabel blir till en viss grad generaliserbar. Intervjuerna utgick från en intervjuguide med semistrukturerade frågor och en del anpassade följdfrågor. Detta innebär som nämnt tidigare att studien kan upprepas vid en annan tidpunkt eller i en annan kontext.
Sida 29 av 54
5. RESULTAT OCH EVOLVERING AV MODELL
I detta kapitel presenteras den teoretiska modellen som växte fram ur insamlade data. Inledningsvis beskrivs teorin, som benämns NIDAS-triangelteori, och dess beståndsdelar generellt. Senare presenteras den pedagogiska modellen i form av en triangel och därefter definiera och förklaras teorins olika beståndsdelar i detalj.
5.1 NIDAS TRIANGELTEORI FÖR SAMVERKAN
Syftet med denna undersökning var att förstå samverkan mellan Försvarsmakten, Hemvärnet och det civila försvaret ur ett Totalförsvarsperspektiv. Analysen av genomförda intervjuer resulterade i att samverkan mellan ovannämnda tre aktörer kan förstås med hjälp av en empiriskt grundad teori och dess kärnvariabel. Denna kärnvariabel innebär en
aktörssynkroniserande process där man å ena sidan arbetar för en återuppbyggnad och ett upprätthållande av totalförsvarsförmågan i Sverige med ambition att kunna verka i kris och krig. Å andra sidan handlar aktörssynkronisering om att man identifierar ett behov av att upprätthålla vardagen, inte bara för den svenska befolkningen generellt utan också för civila såväl som militära totalförsvarsanställda individer så att de kan ägna tid åt
totalförsvarsuppgifter vid behov. Så samverkan mellan aktörerna handlar med andra ord om att skapa en gemensam förmåga att kunna verka i kris, krig och i vardagen. Samtliga
samverkansaktörer ska arbeta för en ökad motståndskraft där av begreppet synkronisering av aktörer i en gemensam process.
Aktörssynkronisering för att återuppbygga och upprätthålla totalförsvaret syftar till en känsla av gemensamhet mellan aktörerna som kan uppnås med en mängd olika åtgärder. Dessa kommer att redovisas nedan i texten. Dock är denna aktörssynkronisering i
samverkansprocessen inte helt friktionsfri. Det finns en mängd olika hinder identifierade i intervjuerna som hindrar att man samverkar effektivt och därmed så hindrar det också en uppbyggnad av Totalförsvaret i det långa loppet. Kärnvariabeln aktörssynkronisering för återuppbyggnad och upprätthållande av Totalförsvaret byggs vidare upp av tre överkategorier:
a) gynnsamma faktorer b) ogynnsamma faktorer och
Sida 30 av 54 Skillnad mellan gynnsamma faktorer och förutsättningar för ökad totalförsvarsförmåga är att gynnsamma faktorer redan finns och verkar för en bra samverkan medan förutsättningar för mer effektiv samverkan och ökad totalförsvarsförmåga behöver utvecklas längre fram. De utgör ett behov som intervjupersoner har identifierat och som behöver åtgärdas för ett bättre totalförsvar. Samtliga överkategorier kommer att redovisas mer detaljerat i den kommande texten med sina kategorier baserade på de minnesanteckningar som gjordes vid varje intervju. Citat används inte i denna studie eftersom en senare publikation av Glaser (2004) förespråkar att man bör undvika det till förmån för teoretisk analys. Att detta förfarande är beprövat visar en annan studie av Burström, Starrin, Engström, och Thulesius (2013). Presentationen av resultatet sker därför i kombination med redovisning av tidigare forskning för att bekräfta eller dementera tidigare slutsatser. En sammanfattning av denna studies forskningsbidrag sker först i diskussionskapitlets inledning. I nedanstående modell visas hur begreppen förhåller sig till varandra där kärnvariabel är central och kategorierna som bygger upp kärnvariabeln är utplacerade vid sidan om triangeln enligt figur 3 nedan:
Sida 31 av 54
Figur. 3: Översikt över NIDAS triangelteori för samverkan
Förutsättningar för samverkan och ökad totalförsvarsförmåga: a) Upparbeta gemensamma lagar och regler
b) Mer samövning och samordning mellan aktörerna
c) Inkludering av ett flertal civila aktörer som vanligtvis inte ingår i totalförsvaret
d) Behov av den civila befolkningens stöd
Samverkan mellan Försvarsmakten, Hemvärnet
och det civila försvaret kan förstås genom följande kärnvariabel: Aktörssynkroniserande process för återuppbyggnad och upprätthållande av totalförsvaret
Gynnsamma faktorer som underlättar samverkan: a) Förekomst av samverkansroller
b) Personkännedom, kontaktnät och nätverkande c) vilja, gemensamhet och beroendeförhållande mellan aktörerna
d) förekomst av stöd vid kriser från Hemvärnet och delvis Försvarsmakten till det civila samhället.
Ogynnsamma faktorer som hindrar samverkan: a) Resursbrist, personell såväl som materiell
b) Oklar ansvars- och rollfördelning mellan olika parter
c) Samhällets sårbarhet och brist på beredskap att klara av långvariga kriser
d) Yttre hot och gråzoner mellan kris och krig e) Bristande folkförankring påverkar attityd till gemensam samverkan
Sida 32 av 54 5.2 GYNNSAMMA FAKTORER SOM UNDERLÄTTAR SAMVERKAN
Synkronisering av aktörer mot ett mål, det vill säga mot ökad totalförsvarsförmåga tycks underlättas av ett antal gynnsamma faktorer som identifierades i analysen av empirin. Dessa faktorer existerar redan och framhölls som effektiva vid samverkan. Det kan handla om förekomst av samverkansroller som till exempel samverkansofficer, personkännedom och kontaktnät mellan olika samverkansaktörer, vilja att samverka samtidigt som man har insikt om att man är beroende av varandra och till sist existerande samverkan vid kris som
underlättar för civilbefolkningen och exempelvis hemvärnet vad man kan förväntas av varandra. I den nedanstående texten kommer varje kategori att beskrivas mer i detalj utifrån intervjusvaren.
a) Förekomst av samverkansroller (samverkansofficer)
Ett flertal respondenter poängterar att förekomst av samverkansofficer underlättar samarbete, samordning och dialog mellan olika aktörer. Genom att hålla kontakter med olika
myndigheter delas information snabbare mellan aktörerna och underlag till beslut både
synkroniseras och blir mer behovsanpassat. Samverkansofficersrollen tycks fungera väl, enligt respondenterna i uppbyggnaden och upprätthållandet av Totalförsvarsförmåga eftersom i deras roll ingår också att underlätta förhandlingar, att tolka lägesbilder och skapa en gemensam situationsförståelse. Kunskap om olika aktörers verksamhet bidrar till att
samverkansofficeren lättare kan överbrygga gränserna. Det är inte enbart i denna studie som samverkansofficer nämns som framgångsfaktor. Tidigare studier har lyft fram att
samverkansofficer skapar trovärdighet och tillit i internationella militära insatser (Alvinius, Kylin, Starrin & Larsson, 2014), samverkansofficerare fungerar väl i krishanteringssituationer (Kapucu, 2005; 2006)
b) Personkännedom, kontaktnät och nätverkande
Enligt respondenterna verkar personkännedom, kontaktnät och nätverkande väldigt gynnsamt för samverkan. Det är i och för sig inget nytt fenomen. Det är en av grundbultarna i äldre samverkans- och organisationsteorier att personkännedom och nätverkande krävs för att samarbete samverkan och samordning ska fungera mellan olika aktörer (Thompson, 1967; Webb, 1991). Genom att bygga upp ett nätverk, tillit och trovärdighet innan något inträffar är det lättare att lösa problem under krig och kris (Fors Brandebo, Sjöberg & Larsson, 2013).
