”Omsorg för mig
är A och O”
KURS:Examensarbete för förskollärare, LEFP17,15 hp
PROGRAM: Förskollärarprogrammet
FÖRFATTARE: Vesna Graovac, Lina Hanna
HANDLEDARE: Gunvie Möllås
EXAMINATOR: Karin Renblad
TERMIN:VT21
En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver
innebörden av omsorgsbegreppet och sitt arbete med att
tillgodose barns behov av omsorg
Postadress Gatuadress Telefon Fax
Högskolan för lärande Gjuterigatan 5 036 - 101000 036162585 och Kommunikation (HLK)
Box 1026 JÖNKÖPING UNIVERSITY
School of Education and Communication
15 hp
Förskollärarprogrammet VT 21
SAMMANFATTNING
Vesna Graovac, Lina Hanna ” Omsorg för mig är A och O”
En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver innebörden av omsorgsbegreppet och sitt arbete med att tillgodose barns behov av omsorg
” Care means Alfa and Omega to me”
A qualitative study of how preschool teachers describe the meaning of the care concept and how they provide children’s need for care
Antal sidor: 30
Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) föreskriver att omsorg, lärande och utveckling ska bilda en helhet i förskolans utbildning. Forskning visar att det finns utmaningar i att se dessa aspekter som en helhet eftersom begreppen förklaras ibland som integrerade och ibland som åtskilda. Flera forskare betonar att omsorg som begrepp uppmärksammas otillräckligt inom forskning om förskola. Därför är syftet med vår studie att undersöka hur förskollärare beskriver innebörden av omsorgsbegreppet och hur de beskriver sitt arbete med att tillgodose barns behov av omsorg i vardagliga situationer. Studien utgår från kvalitativa intervjuer med sju förskollärare. Resultatet grundas på analyser ur ett omsorgsetiskt perspektiv och visar att omsorg beskrivs som ett viktigt, mångtydigt och brett begrepp av förskollärarna. Arbetet med omsorg kopplas till trygghet, bemötande, omvårdnad, sociala relationer och utveckling av barns självförtroende. Resultatet visar även betydelsen av förskollärarens förmåga att uppmärksamma och tillgodose varje barns behov av omsorg. Förskollärarens förhållningssätt beskrivs som ett omsorgsfullt bemötande, en förmåga att vara närvarande och vara medveten om sitt eget agerande och organiseringen av undervisningen.
Sökord: Förhållningssätt, omsorg, omvårdnad, relation, trygghet, undervisning i förskola, utveckling och lärande
Innehåll
1. Inledning ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 3
3. Bakgrund ... 4
3.1 Teoretiska tolkningar av omsorg ... 4
3.2 Omsorg i förskolans styrdokument ... 5
3.3 Omsorg i förskola ... 5
3.4 Undervisning i relation till omsorgsbegreppet ... 6
3.5 Lärande och utveckling i relation till omsorg ... 7
3.6 Förskollärares förhållningssätt... 9
4. Metod och analys ... 10
4.1 Metod ... 10
4.2 Urval ... 10
4.3 Etiska överväganden ... 11
4.4 Genomförande... 12
4.5 Teoretisk utgångspunkt i analys ... 12
4.6 Databearbetning och analys ... 13
4.7 Tillförlitlighet ... 14
5. Resultat ... 15
5.1 Innebörden av omsorgsbegreppet ... 15
5.2 Omsorg i relation till barnets lärande och utveckling ... 17
5.3 Strategier för att tillgodose barns behov av omsorg i undervisningen ... 19
6. Diskussion ... 22 6.1 Resultatdiskussion ... 22 6.2 Metoddiskussion ... 26 6.3 Vidare forskning ... 27 7. Referenser ... 28 Bilaga 1 Bilaga 2
1. Inledning
Under en diskussion om omsorgsbegreppet kom en av oss studenter ihåg ett exempel som hon hade varit med om när hon arbetade som vikarie inom förskolan. Förskolebarnen var på väg ut och barnen skulle ha varma kläder på sig för det var kallt ute. En förskollärare och vikarien hjälpte barnen med påklädning i tamburen. Förskolläraren sa till vikarien som försökte hjälpa ett barn med kläder: ”Låt hen göra det själv. De måste lära klä på sig själva”. Vikarien tittade på det lilla barnet och tänkte att hen är inte så gammal, varför ska jag inte hjälpa till? Barnet grät och det kändes jobbigt för vikarien som i den stunden hade många tankar i huvudet. Vikarien tänkte då att det måste finnas ett annat sätt att arbeta för att barn ska lära sig vara självständiga men ändå att få hjälp av vuxna när det känns jobbigt för dem. Det är också viktigt att kunna se andras känslor, behov och vara empatisk i sin bemötande av andra.
Enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2018) spelar omsorg en viktig roll för att grundlägga barns trygghet och självkänsla. Vidare framhäver läroplanen att förskolans utbildning ska präglas av att omsorg, lärande och utveckling bildar en helhet utifrån barns intressen, behov och erfarenheter. Vallberg Roth och Holmberg (2019) drar slutsatsen utifrån sin studie att det kan vara svårt att se den helheten i alla situationer. Undervisning, omsorg och lärande framträder ibland sammanflätande och ibland åtskilda i olika situationer. Även Löfdahl och Folke-Fichtelius (2014) betonar i sin studie att det finns svårigheter när det gäller att beskriva och synliggöra innebörden av omsorg. Det är viktigt att barn ska lära sig att vara självständiga och ha en bra självbild men hur gör vi som förskollärare för att nå dit? Våra erfarenheter och vår syn på barnet påverkar hur vi arbetar med att sammanväva omsorg och lärandet.
Under vår tid som vikarier på förskolan och som studenter i den verksamhetsförlagd utbildningen upplevde vi att omsorgen hamnar i skuggan av lärandet i förskollärarnas reflektioner. När vi studenter sedan reflekterade över vad omsorg är och dess betydelse i förskolan kom vi fram till att det inte enbart innebär att hjälpa till fysiskt, som till exempel att klä på sig. Det handlar inte heller om att barn ska lära sig vara självständiga på egen hand utan det är mer om hur vi är som människor, hur vi är mot varandra och vilka förebilder vi är. Det handlar om ömsesidighet och att vara medmänniska. Med andra ord
beskriver det vårt sätt att se på hur vi förhåller oss till varandra och hur vi visar omtanke om varandra (Löfdahl & Folke- Fichtelius, 2014). Ekström refererad i Skolverket (2020) lyfter fram att omsorg som begrepp inom forskning om svensk förskola inte har fått mycket uppmärksamhet. Vi anser att omsorg behöver uppmärksammas och reflekteras över mer i förskolans utbildning för att alla barn ska få sina behov tillgodosedda. Därför har vi valt att undersöka hur förskollärare beskriver vad omsorg innebär för dem och hur de tillgodoser barns behov av omsorg i undervisningen i vardagliga situationer.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver innebörden av omsorgsbegreppet och hur de beskriver sitt arbete med att tillgodose barns behov av omsorg i vardagliga situationer.
• Hur beskriver förskollärarna vad omsorgsbegreppet innebär?
• Hur beskriver förskollärarna omsorg i relation till barnets lärande och utveckling?
• Hur beskriver förskollärarna de strategier som de använder sig av för att tillgodose barns behov av omsorg i undervisningen?
3. Bakgrund
I kapitlet redogörs för tidigare forskning om omsorg, teoretiska perspektiv och beskrivning av ordet omsorg i de styrdokument som gäller för förskolan. Innehållet återfinns under följande rubriker: Teoretiska tolkningar av omsorg, Omsorg i förskolans styrdokument, Omsorg i förskola, Undervisning i relation till omsorgsbegreppet, Lärande och utveckling i relation till omsorg samt Förskollärares förhållningssätt.
3.1 Teoretiska tolkningar av omsorg
Omsorg betyder enligt Persson och Gustafsson (2016) att ta hand om barnet eller en annan människa på ett kärleksfullt och respektfullt sätt. Även Halldén (2016) menar att omsorg i förskolan innebär en omsorgshandling och ett etiskt förhållningssätt för att ta hand om någon och respektera den andre. Enligt Josefson (2016) innebär omsorg ett ömsesidigt förhållande mellan minst två människor och handlar om ett omtänksamt förhållningssätt och bemötande. Noddings (2013) beskriver den naturliga omsorgen som en omsorgsfull relation mellan människor som bryr sig om varandra. När det saknas en genuin omsorgsfull relation med individen som är i behov av omsorg behövs ett moraliskt reflekterande och ageranden utifrån etiska ideal. Detta kallar Noddings (2013) för etisk omsorg.
Ur omsorgsetiskt perspektiv innebär omsorg att det skapas en relation mellan omsorgsgivare och omsorgstagare (Noddings, 2012). Omsorgsrelation handlar om en ömsesidighet och förståelse för omsorgsbehov mellan den som ger och den som tar emot. Ömsesidighet innebär att omsorgsbehov bekräftas och besvaras vilket skapar en trygghetsrelation mellan omsorgsgivare och omsorgstagare. Rollerna är dock inte fasta utan de kan förändras beroende av den situation individerna befinner sig i. Behov av omsorg kan utryckas både genom det verbala språket och genom kroppsspråket. Omsorgsgivarens roll är att vara lyhörd för att kunna läsa av och se det behovet. Dialogen utgör en grund för denna relation. Enligt omsorgsetiken behövs en handling för att det ska uppstå en omsorgssituation. På samma sätt belyser Halldén (2016) att arbete med omsorg innebär att det ska finnas både fysiska och känslomässiga handlingar. Att agera omsorgsfullt betyder att samtidigt agera aktsamt och på allvar. Genom att visa omsorg och agera omsorgsfullt blir förskollärare goda förebilder för barn. Josefson (2018) definierar omsorg i förskolan som att förskolläraren ska ha ett omtänksamt förhållningssätt och ha förmågan att skapa ömsesidig kontakt och kommunikation med andra.
Omsorgsuppdraget kan uppfattas på olika sätt vilket framkommer i det exemplet som inleder examensarbete (se Inledningskapitlet). Förskolläraren i exemplet fokuserade på att barnet skulle kunna klä på sig själv medan vikarien tänkte på vilka känslor barnet utryckte och vilket behov hen hade i den situationen. Noddings (2012) betonar att omsorgetiken handlar om att ge barn förutsättningar för att utveckla en god självbild, självförtroende och integritet genom att vuxna visar att de ser barnets behov och bryr sig om barnet. Likaledes belyser Brodin och Hylander (1998) utifrån Sterns intersubjektivitetsteori om att självet hos det kompetenta barnet utvecklas genom ömsesidig kontakt, kommunikation och bekräftande samspel med andra. Josefson (2018) förklarar att relationer och möten mellan människor påverkar etiska val och handlingar samt hur människor ser på varandra. Det handlar om att vara involverade i andras liv och livssituation.
3.2 Omsorg i förskolans styrdokument
Barnkonventionen (Unicef Sverige, 2018) blev lag i Sverige 2020 (SFS 2018:1197) och behandlar barns mänskliga rättigheter. Barns bästa ska alltid komma i första hand när det gäller omvårdnad och trygghet. Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska utbildningen i förskolan utformas så att omsorg, lärande och utveckling bildar en helhet och utgår från en helhetssyn på barnet och barns behov. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) betonar att barns självkänsla utvecklas i förhållande till en trygg omsorg och därför har förskolan ett uppdrag att lägga grunden för varje barns utveckling. Det innebär att utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Vidare betonas det att utbildningen ska bilda en helhet där omsorg, lärande och utveckling skapar förutsättningar för barn att utvecklas till aktiva, kreativa, kompetenta, ansvarskännande individer och omsorgsfulla samhällsmedborgare.
3.3 Omsorg i förskola
Begreppet omsorg har alltid funnits i förskolans värld men hur det har tolkats beror på utvecklingen och förändringen av samhällets normer och värderingar. Under 1990-talet tolkade förskollärarna omsorgens roll som att vara beskyddande mot barnet medan idag handlar det om ett förhållningssätt och bemötande (Löfdahl & Folke- Fichtelius, 2014). Ekström refererad i Skolverket (2020) lyfter fram dilemman som fanns under en lång tid bland förskollärare i Sverige och som handlade om hur förskolans utbildning skulle
utformas, om den skulle vara en omsorgsinstitution, en plats för lärande eller båda delarna. Vid revideringen av läroplanen för förskolan år 2011 hamnade omsorgen i bakgrund och fokus sattes på lärandet. Läroplanen beskrev inte handlingar som bestod av omvårdnad, omtänksamhet, tillsyn och uppmärksamhet. I den senaste revideringen av läroplanen (Skolverket, 2018) har omsorgen återigen fått en större plats i förskolan vilket grundar sig på forskning som visar att omsorg ses som en förutsättning för lärande och utveckling.
Omsorg innebär att förskollärare har ett etiskt ansvar i allt de gör för att skapa möjligheter för barns trygghet och välbefinnande (Persson & Gustafsson, 2016). För att förstå relationen mellan omsorg och undervisning och vad det innebär för barns lärande och utveckling, behöver begreppen definieras och förstås. Josefson (2018) betonar att det är svårt att utrycka och beskriva innebörden av omsorgsbegreppet. Problemställningen i Josefsons studie behandlar frågan om hur omsorgens innebörder och praktiska uttryck kan förstås i förskolan.
Med utgångspunkt i en studie där förskollärare intervjuades om förskolans dokumentationsarbete drar Löfgren (2016) slutsatsen att omsorgsbegreppet i förskolan framkommer som underordnat i relation till lärande. Resultatet visar att förskollärarna sällan lyfter fram begreppet omsorg i dokumentationsarbetet och de gånger omsorgen nämns integreras den med lärande, exempelvis när lärande kopplas till värdegrund och sociala relationer. Även McCormick (2018) understryker att omsorg och lärande tolkas i förhållanden till värdegrund och sociala relationer. Analysen av observationerna i studien visar att barn är empatiska mot varandra, hjälpsamma och visar ansvar mot materialet och miljön i förskolan. McCormick undersöker omsorg på förskolan ur barns perspektiv. Författaren betonar att barn ses som subjekt inom omsorgsområden men att barnens röster saknas inom forskning om omsorg.
3.4 Undervisning i relation till omsorgsbegreppet
Eidevald och Engdahl (2019) liksom Vallberg Roth och Holmberg (2019) beskriver undervisning som meningsfull och omsorgsfull när förskollärare stödjer barn och sätter ord på det som sker. Genom att sammanväva omsorg och lärande i sin undervisning bemöter förskollärare varje barns unika behov av stöd och utmaningar menar Vallberg Roth och Holmberg (2019). I en studie med kvalitativ ansats undersöker författarna relationen
mellan undervisning, omsorg och lärande. Resultatet visar att det behövs mer utvecklad kunskap för att förstå och möjliggöra att omsorg och lärande skapar en helhet i förskolans undervisning. Eidevald och Engdahls (2019) studie lyfter fram diskussionen om undervisning i samband med förändringar i de nordiska ländernas styrning av förskolans utbildning. Studien beskriver den nordiska förskolemodellen som kännetecknas av en socialpedagogisk helhetssyn på barns lärande. I resultaten framkommer det att undervisning i förskola ska byggas på barns intresse.
Även Jonsson et al. (2017) lyfter fram undervisning inom förskola som ett centralt ämne för diskussion. Studien bygger på samtal i fokusgrupper där förskollärarna beskriver sin uppfattning om begreppet undervisning. Resultatet visar att förändringar som sker i styrdokumenten påverkar förskollärarnas syn på begreppet undervisning. I analysen framkommer att omsorg, lek, lärande och uppfostran behöver ses som en helhet i undervisningen vilket kan göra barns dagar på förskolan meningsfulla. Enligt förskollärarna samspelar barns kognitiva, emotionella och sociala lärande med varandra och skapar förutsättningar för barns utveckling. Däremot visar analysen att förskollärarna har skilda och motsägelsefulla argument och uppfattningar om vad undervisning innebär. Förskollärarna menar att det finns krav på att det ska vara hög kvalité på undervisning vilket kan innebära att fokus hamnar enbart på hur den presenteras utåt samtidigt som barns välbefinnande hamnar i bakgrund (Jonsson et al., 2017).
Löfdahl och Folke- Fichtelius (2014) studerar förändringar i förskollärarprofessionen i en kvalitativ studie av hur omsorg synliggörs i förskolans utvärdering och kvalité. Empirin hanteras utifrån teorier om utbildningspolitiska tankegångar och teorier om lärarprofessionalism där omvårdnad, omsorg och välmående är delar i förskollärarens uppdrag. Analysen av intervjuer med förskollärare och rektorer visar att det finns svårigheter när det gäller att beskriva och synliggöra innebörden av omsorg. Resultatet visar vidare att förskollärarna har strategier för att undvika utmaningar som omsorgsbegreppet medför genom att använda sig av begreppen undervisning och lärande.
3.5 Lärande och utveckling i relation till omsorg
Förskolan har ett uppdrag att samarbeta med hemmet för att barn ska få bästa möjligheter att utvecklas efter sina förutsättningar (Skolverket, 2018). Eftersom barnen spenderar den
mesta tiden av dagen i förskolan och föräldrar inte är fysiskt närvarande ses förskollärare som den som står för omsorgsgivande (Hagström, 2010). Hagström utgår från Bowlbys anknytningsteori och menar att när det finns en trygg miljö på förskolan vågar barn leka och utforska. Bowlby (2010) betonar att barn söker tröst, närhet och skydd när någonting känns skrämmande, obehagligt eller när barnet inte känner sig tryggt. Författaren beskriver detta som ett anknytningsbehov. Detta leder till att det skapas ett anknytningssystem till den omsorgsperson som barn har en känslomässig relation till. Anknytningsteori förklarar att när barnet har fått tröst och känner sig trygg igen kan det återgå till leken eller utforskande på egen hand. Vuxna har dessutom en roll att ge stöd och hjälpa barn att kunna hantera besvärliga situationer och reglera sina känslor (Bowlby, 2010).
Enligt Sheridan et al. (2009) visar internationell forskning att förskolans utbildning betraktas som mest effektiv för barns utveckling när omsorg och lärande inte särskiljs. Studien beskriver att förskolans höga kvalité karakteriseras av att utbildade förskollärare skapar hållbara relationer, interagerar med värme i kontakt med varandra och fokuserar på barns lärande. Förskollärare behöver ha förmågan att tolka barns meningsskapande och ha kompetens att främja ömsesidig kommunikation med barn. På samma sätt menar Singer et al. (2014) att förskollärarnas närvaro och miljön som präglas av goda relationer upplevs som stimulerande för barns lek och lärande. Studien visar dessutom att förskollärare som är närvarande finns tillgänglig när barn behöver närhet av en vuxen.
I en belgisk studie kommer Van Laere och Vandenbroeck (2018) fram till att det finns skillnad på hur personalen inom barnomsorg och förskolan ser på lärande och omsorgsuppdrag. Barn i Belgien som är yngre än tre år hör till barnomsorgsinstitutionen och när de är tre år och äldre börjar de på förskolan. Van Laere och Vandenbroecks (2018) studie genomfördes i form av fokusgrupper som bestod av olika yrkesroller i förskolans utbildning, såsom barnskötare och förskollärare. Deltagarna diskuterade om hur de ser på barns behov av omsorg och undervisning. Dessa två begrepp framkom som två separata områden och studiens deltagare valde att fokusera på enbart ett av dem. Resultatet visar att studies deltagare ser olika på sitt läraruppdrag beroende på vilken yrkesgrupp de tillhör. Förskollärarna fokuserar på lärandemoment och undervisning medan barnskötarna fokuserar på barns behov av omsorg. Förskolan i Belgien skiljer sig från förskolan i Sverige eftersom förskolan i Sverige har skollagen och läroplanen att förhålla sig till. Skollagen (SFS 2010:800) föreskriver att förskolan är till för alla barn från och med ett års
ålder. Läroplanen (Skolverket, 2018) understryker att omsorg, lärande och utveckling ska bilda en helhet i undervisning.
3.6 Förskollärares förhållningssätt
För att omsorgsfull kontakt och kommunikation ska finnas i förskolan behöver en förskollärare kunna identifiera och uppmärksamma barns behov. Det kräver att förskollärare har kompetens, kunskap och engagemang för att kunna ge barn det som barnet behöver (Brodin & Hylander, 1998; Persson & Gustafsson, 2016; Sheridan et al., 2011). Eidevald och Engdahl (2019) menar att förskollärarens förhållningssätt är avgörande för att undervisningen sker på ett omsorgsfullt sätt. När förskollärare är känslomässigt närvarande, erbjuder kroppskontakt och har en kärleksfull ömsesidig relation till barn skapas det förutsättningar för lärandet. Josefson (2018) betonar att förskollärare har ett ansvar att synliggöra omsorgsfulla handlingar genom att vara en förebild i sitt sätt att bemöta andra. För att analysera omsorg i förskola lyfter Josefson fram begrepp såsom förskollärarnas ansvar, förhållningssätt och möte med andra.
Persson och Gustafsson (2016) liksom Sheridan et al. (2011) menar att förskollärare behöver ha förmågan att vara emotionellt närvarande, lyhörda och ha förståelse för barn. Dessa kompetenser bildar en grund för möjligheten att stimulera barns lärande. När barn är i vardaglig kontakt med vuxna som är vänliga, förstående och rättvisa skapas det en förutsättning för dem att utveckla känslan av att vara accepterade, att tillhöra, att få respekt och vara engagerade. Enligt Sheridan et al. (2011) innebär omvårdnadskompetens att förskollärare har en förmåga att kunna se och visa förståelse för barns behov. Det handlar om förmågan att kunna tolka och bedöma barnets behov, planera, analysera och genomföra åtgärder som möjliggör barnets utveckling och lärande. Omsorgskompetens hos förskollärare synliggörs därmed genom förskollärarens förmåga att tillgodose barnets behov. Det som är avgörande för hur barn utvecklar och stärker sin identitet är förskollärarens förhållningssätt menar Sheridan et al. (2011). En trygg relation till förskollärarna påverkar hur barnet utvecklar sin sociala och kognitiva förmåga, det vill säga att barnen skapar en trygg självbild och nyfikenhet som leder till deras utveckling. Likaså menar Hagström (2010) att förskollärare behöver ha kunskap om och ha en förmåga att planera utifrån anknytningsbehov hos barn för att möjliggöra en trygg miljö för barnets lek och lärande.
4. Metod och analys
Följande avsnitt behandlar studiens metodval, etiska överväganden, genomförande, analys av empirin och tillförlitlighet.
4.1 Metod
Mot bakgrunden av vårt syfte att undersöka hur förskollärare beskriver omsorgsbegreppet och deras arbete med att tillgodose barns behov av omsorg i vardagliga situationer, valde vi att genomföra en kvalitativ studie. Mer specifikt genomfördes studien i form av kvalitativa intervjuer. Enligt Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) kvalitativa intervjuer kan användas för olika syften, exempelvis för att samla kunskaper om sociala förhållanden eller för att ta reda på enskilda människors känslor och upplevelser eller som i vårt arbete, ta del av förskollärarnas beskrivningar. Intervjun som genomfördes i studien har en semistrukturerarad form vilket innebär öppna frågor med möjlighet att ställa flera följdfrågor (Christoffersen & Johannessen, 2015). Anledningen till att vi valde semistrukturerade intervjuer var att de brukar upplevas mer som samtal och trevligare för alla deltagare.
Intervjuguiden skapades i syfte för att besvara de forskningsfrågor som studien byggs på (se Bilaga 1). Även om frågorna var bestämda i förväg behövde vi vara flexibla i vår roll som intervjuledare för att kunna ändra ordning på dem om samtalet krävde det precis som Bryman (2018) och Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) beskriver. Olika följdfrågor uppstod under samtalets gång beroende på vad de intervjuade förskollärarna berättade om. Enligt Bryman (2018) kan frågorna ändras i formulering och ordning beroende på hur samtalet sker.
4.2 Urval
Eftersom tidsplanen för examensarbetet var begränsad behövde vi överväga hur många respondenter som var rimligt för att få ett variationsrikt resultat (Christoffersen & Johannessen, 2015). Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) menar att det som är avgörande för att genomföra en kvalitativ intervju är vilka personer eller organisationer som intervjuas. Intervjustudier behöver planeras noggrant innan genomförandet och där funderade vi på vilken form av intervjuer vi skulle använda oss av. Vi valde enskilda intervjuer med sju behöriga förskollärare som arbetar i fem olika förskolor där vi tidigare
har vikarierat och förskolor där vi har genomfört vår verksamhetsförlagda utbildning. Urvalet grundades på förskollärares erfarenheter av att arbeta med barn i olika åldrar. Detta för att vi ville få en bredare bild av hur förskollärarna arbetar med omsorgsuppdraget i alla åldrar inom förskolan. Förskolorna valdes utifrån bekvämlighetskriterier vilket möjliggjorde för oss att boka in intervjuer i god tid. Bekvämlighetskriterier innebär att urvalet grundas på det som är mest bekvämt för forskaren (Christoffersen & Johannessen, 2015). Förskollärarna tillfrågades först muntligt och därefter skickades ett missivbrev ut.
På grund av rådande situation med pandemi i samhället, kunde vi inte utföra intervjuer på plats och därför valde vi att använda oss av videosamtal. Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) poängterar att det finns en nackdel med användning av samtal i digital form genom att samtalet kan upplevas som formellt. Dessutom kan det ta lång tid för respondenterna att skapa en förtroendefull relation till intervjuledarna när intervjun utförs i form av videosamtal (Bryman, 2018). Eftersom vi ville att respondenterna skulle känna sig trygga och samtalen skulle vara trevligare för alla, intervjuade vi förskollärarna som vi har lärt känna under tiden vi vikarierade och under olika perioder av verksamhetsförlagd utbildning.
4.3 Etiska överväganden
Utifrån riktlinjer som har formulerats av Vetenskapsrådet (2017) tog vi tidigt kontakt med förskollärarna och frågade om de ville delta i studien. Ett missivbrev skickades ut för att informera förskollärarna om deras rättigheter och syftet med studien (Christoffersen & Johannessen, 2015), (se bilaga 2). I samband med utskicket av missivbrevet bestämde vi tider för intervjuer tillsammans med respondenterna. Samtidigt informerade vi deltagande förskollärare om hur intervjuerna skulle gå till och vilka verktyg som krävdes för att kunna utföra samtalen. Bryman (2018) betonar vikten av att intervjuaren ser till att tekniska verktyg fungerar inför samtalen.
I missivbrevet framkom det att deltagande förskollärare skulle avidentifieras i analysens empiri, studiens resultat och diskussion. Dessutom informerades förskollärarna om att de hade rätt att bestämma om de ville avbryta sin medverkan under intervjun eller om de inte ville att data skulle användas senare i studien. Respondenternas rättigheter upprepades muntligt vid genomförandet av intervjuerna. Under arbetets gång behandlades
respondenternas uppgifter på ett konfidentiellt sätt precis som Christoffersen och Johannessen (2015) beskriver. Vi informerade om att insamlad data och uppgifter om respondenterna endast skulle användas i vår studie och inte i något annat syfte. Dessutom beskrev vi att insamlad data skulle förvaras på ett säkert sätt så det inte kom på avvägar och att alla ljudfiler och videosamtal kommer att raderas när examensarbetet är godkänt.
4.4 Genomförande
Intervjuerna genomfördes via videosamtal och spelades in med hjälp av programmets inspelningsfunktion. Samtidigt använde vi oss av röstinspelning på våra mobiltelefoner för att försäkra oss om att inte någon information skulle försvinna. Under intervjuerna delade vi upp rollerna så att en av oss hade samtalsledarens roll medan den andra antecknade. Följdfrågor uppstod när respondenten berättade någonting som behövdes förtydligas eller utvecklas. Enligt Bryman (2018) skapas en tillitsfull relation mellan deltagarna i intervjun genom visuell kontakt och när respondenten upplever att intervjuledaren lyssnar på vad hen säger. Vi var tysta för att ge förskollärarna tid att tänka till och utrycka sig med egna ord. Efter det att intervjuerna var färdiga delade vi upp och utförde transkriberingsarbetet. Vi transkriberade ordagrant vad förskollärarna sa men hoppade över delarna som framstod som ”kallprat” eftersom det inte kändes relevant för analysarbetet. Uppehållen markerades med punkter. Vi skrev ut transkriberade texter i pappersform för att möjliggöra analysen.
4.5 Teoretisk utgångspunkt i analys
Här presenterar vi de begrepp som hämtats från ett omsorgsetiskt perspektiv och som användes som underlag för analys av studiens empiri. Begreppen valdes utifrån relevans för studiens syfte, forskningsfrågor och förskolans uppdrag. Dessa begrepp är: ett lyhört
förhållningssätt, omsorgshandling, dialog, omsorgsrelation och trygghet.
Ett lyhört förhållningssätt innebär att omsorgsgivare behöver ha en förmåga att kunna se
när barn är i behov av omsorg och kunna möta barn på deras egna villkor och där de befinner sig (Noddings, 2013). Samtidigt krävs det att omsorgsgivaren är närvarande för att kunna förstå och se barns behov av omsorg. Genom att ha ett lyhört förhållningssätt och agera omsorgsfullt mot andra skapar förskollärare en god förebild för barnen.
Omsorgshandling betyder att omsorgsgivaren uppmärksammar barns behov av omsorg
omsorgstagaren bekräftar den menar Noddings (2013). Då skapas det en relation vilken Noddings (2012) beskriver som en omsorgsrelation. För att skapa en god relation krävs det en aktiv pågående dialog. Den grundas på ömsesidighet och tillit som leder till trygghet hos barn. När barn känner sig trygga utvecklar de en god självkänsla, självbild, självförtroende och integritet (Noddings, 2012).
4.6 Databearbetning och analys
Vi delade upp databearbetningen och analysen av empiriskt material i tre steg: att sortera, att reducera och att argumentera (Rennstam & Wästerfors, 2015). Analysprocessen började med att vi lyssnade och tittade igenom videoinspelningarna flera gånger. Detta för att bekanta oss med materialet som framkommer i intervjuerna och för att se hur förskollärarna utrycker sig genom tal och kroppsspråk. Därefter användes ljudinspelningarna av intervjuerna för transkribering. Vi sorterade datan i olika områden med fokus på forskningsfrågorna i studien.
Nästa steg var att reducera empirisk data vilket innebär att göra medvetna val kring analysen av empirin, exempelvis att mot bakgrund av teori välja vad som är relevant av det insamlade materialet utifrån studiens syfte och forskningsfrågor (Rennstam & Wästerfors, 2015). Vi använde oss av färgpennor för att anteckna de teoretiska begreppen och markerade områden i det transkriberade materialet som stämde överens med respektive begrepp. Intervjuerna lästes en i taget och analyserades av var och en av oss för att kunna jämföra skillnader och likheter som uppmärksamdes i den insamlade datan. Detta gjordes för att se vilka perspektiv som framkom i empirin och för att skapa en ordning av insamlad data utifrån de teoretiska begreppen som vi har använt oss av som underlag för analysen. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att analytikerns tolkning av teori och empiri kan utveckla och skapa nya teoretiska bidrag för att pröva befintlig teori. En del av reduceringsprocessen innebar dessutom att välja bort information som var irrelevant för resultatet av studien. Alla respondenternas uttalanden ligger till grund för analysen av deras beskrivningar. Förskollärarna som deltog i studien avidentifierades och presenterades med kodnamn: F1, F2, F3, F4, F5, F6 och F7 i resultatkapitlet. För att skapa variation i texten har vi i resultat- och diskussionskapitlet benämnt studiens deltagare som respondenter och intervjuade förskollärare.
Sista steget var att argumentera och detta gjorde vi genom diskussion om empirin kopplat till annan forskning och litteratur som handlar om omsorgsbegreppet i förskolan. Rennstam och Wästerfors (2015) menar att genom att argumentera med hjälp av sitt eget material skapar studenter sitt eget bidrag till befintlig forskning och litteratur inom ett ämnesområde.
4.7 Tillförlitlighet
Enligt Vetenskapsrådet (2017) säkerställs kvalitet av en studie utifrån flera olika principer, bland annat tillförlitlighet. Det finns fyra kriterier för att uppfylla tillförlitlighetsprincipen i en studie: trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet och konfirmering (Bryman, 2018). För att uppfylla kravet om trovärdighet har vi i bakgrunden av studien använt oss av annan forskning och teorier kopplade till studiens syfte för att få en djupare förståelse inom ämnet. För att kunna ge en nyanserad bild av det vi undersöker har vi valt en relevant metod och följt metodens riktlinjer i processen (Bryman, 2018). Dessutom har vi valt att utföra flera intervjuer för att få olika perspektiv på vad omsorgsuppdraget i förskolan kan innebära för olika förskollärare. Under intervjuerna återkopplade vi med följdfrågor för att se till att vi hade uppfattat förskollärare rätt.
Pålitlighet innebär att läsaren får en bild av att studien är utförd på det sättet som det
beskrivs (Bryman, 2018). Vi har försökt vara transparenta genom hela arbetet och beskriva processen och val i metodavsnitt. Konfirmering enligt Bryman (2018) innebär att medvetet utföra studien utan egna värderingar i analysen. Detta har vi försökt genom att framställa resultatet av analysen på ett så sakligt sätt som möjligt vilket grundades på förskollärarnas uttalanden och inte våra egna åsikter.
Det godkända examensarbetet kommer att skickas till alla deltagande förskollärare som har önskat att få ta del av innehållet. Överförbarhet innebär att resultaten av studien kan överföras till ett liknande sammanhang (Bryman, 2018). Vår begränsade studie grundas på förskollärarnas beskrivningar och därför är det svårt att generalisera resultatet. Överförbarhet kan däremot uppnås genom att förskollärare som läser studien kan känna igen sig i resultatet.
5. Resultat
Resultatet presenteras under rubriker som utgår ifrån forskningsfrågorna i studiens syfte. Under rubrikerna behandlas förskollärarnas uttalanden kopplade till begreppen som hämtats ur ett omsorgsetiskt perspektiv: ett lyhört förhållningssätt, omsorgshandling,
dialog, omsorgsrelation och trygghet (Noddings, 2012, 2013). Följande forskningsfrågor
har varit utgångspunkt för studien:
1. Hur beskriver förskollärarna vad omsorgsbegreppet innebär?
2. Hur beskriver förskollärarna omsorg i relation till barnets lärande och utveckling? 3. Hur beskriver förskollärarna de strategier som de använder sig av för att tillgodose
barns behov av omsorg i undervisningen?
5.1 Innebörden av omsorgsbegreppet
Det framkommer utifrån den insamlade empirin att omsorg beskrivs som ett viktigt, mångtydigt och brett begrepp i förskolans vardag. Att omsorg ses som en grund i förskolan uttrycks av F1 och F2: ”Omsorg för mig är A och O”. En av respondenterna kopplar omsorg till trygghet och att vara medmänniska vilket framkommer i följande citat:
Det innebär att man som vuxen kan leva in sig i någon annans känslor, det innebär att barnen ska kunna ha en famn att komma till oavsett om de är ledsna eller bara behöver lite [vara nära]. (F3)
Relationen mellan trygghet och omsorg understryks dessutom av F4s förklaring: ”att barnen blir sedda, att de liksom har en famn och gå till”. Två av respondenterna knyter omsorgsbegreppet till barnets välbefinnande och omvårdnad under vistelsen i förskolan vilket framkommer i följande exempel:
Omsorg innebär att barn ska må bra och vara pigga, orka vara i vår verksamhet. (F5)
Det är väl rent praktiska saker, när barnen ska få i sig mat, att vi ger de mat, att vi ser till att de har tillräckligt mycket kläder på sig, att de har rena blöjor, att de inte ska skada sig. (F6)
För mig är omsorg mer än att bara göra den här grunden, alltså kramar, byta blöjor, mata de som inte kan eller dela deras mat, utan för mig är omsorg någonting djupare. (F7)
Respondenterna uttrycker att vuxna har en stor roll i att kunna upptäcka barns signaler och kunna erbjuda en famn när barnen behöver det. Det handlar om en förmåga att kunna bemöta barn på ett glatt, nyfiket, välkommande och omsorgsfullt sätt. Ett lyhört
förhållningssätt präglar respondenternas uttalanden om att se barnen och deras behov. De
intervjuade förskollärarna belyser sitt ansvar för att kunna lyssna på vad barnen kommunicerar både verbalt och med kroppsspråket för att kunna handla utifrån det. Genom att visa barn uppmärksamhet och omtanke tillgodoser vuxna barns sociala och fysiska behov menar de intervjuade förskollärarna. Ur ett omsorgsetiskt perspektiv kan handlingar som uppmärksammas av förskollärare och bekräftas av barn tolkas som
omsorgshandlingar. Detta leder till en trygghet hos barnen vilket utifrån empirin anses
som en grund för deras utveckling och lärande. Respondenterna betonar att det är viktigt att barn har vuxna som de kan lita på och kan komma till när de behöver närhet eftersom de vistas många timmar på förskolan. Förskollärarna tar över omsorgsgivarensroll under tiden barnen vistas på förskolan. Likaså lyfts vikten av vårdnadshavarnas trygghet i att kunna lämna sina barn på förskolan hos vuxna som de kan lita på. Vårdnadshavarna ska känna tillit till att förskollärare gör sitt bästa för deras barns välbefinnande menar respondenterna. Det framkommer även att arbetet med att skapa en trygghet börjar redan vid introduktionen och sedan försätter under åren som barn går på förskolan.
Enligt respondenterna utgör dialogen i arbetslaget en grund för att kunna bedriva en trygg och meningsfull verksamhet för barnen och för dem som arbetar på förskolan och vårdnadshavarna. Dialogen och ett omsorgsfullt bemötande med vårdnadshavarna skapar en förtroendefull och god relation vilket anses som det viktigaste av samtliga intervjuade förskollärarna. Även vid omsorgssituationer som består av dagliga rutiner såsom måltidssituationer, påklädning och blöjbyte lyftes dialogen fram som en betydelsefull del för att skapa en trivsam miljö och en omsorgsrelation. Dessa situationer beskrivs som ”lyxsituationer” för både barn och förskollärare eftersom det vid dessa tillfällen oftast är färre barn närvarande. På så sätt kan barnen uppmärksammas på ett annat sätt än när barngruppen är hel uttrycker respondenterna. Då uppstår meningsfulla möten mellan förskollärare och barn, men också mellan barnen själva. Vid de här situationerna
framkommer det att det arbetas mycket med att stärka barns självständighet, utveckla sociala relationer, empati, solidaritet och samarbete. De intervjuade förskollärarna menar att dessa situationer gynnar det enskilda barnet individuellt men också för utveckling av en känsla att tillhöra gruppen och hitta sin plats i den.
5.2 Omsorg i relation till barnets lärande och utveckling
I frågan om omsorg, lärande och utveckling som en helhet uttrycker respondenterna att begreppen går hand i hand. Den helheten ses som en trappa där omsorg bygger en grund att stå på för att kunna bedriva en undervisning och för att främja utveckling och lärande hos barn. Först måste det skapas goda relationer med och mellan barn för att de ska känna sig trygga och därmed utvecklas vidare, vilket framkommer i empirin. F1 utrycker att:
Känner inte barnen sig trygga och känner värme och den öppna famnen, så då kan man glömma undervisningen tycker jag, eller lärandet. (F1)
Grunden för barnets trygghet utgörs av en trygg miljö som skapas av alla som deltar i förskolans värld betonar de intervjuade förskollärarna. Förutom barnets trygghet lyfts det fram att vuxna måste vara trygga i sig själva för att kunna skapa en trivsam miljö på sin arbetsplats och vara bra förebilder för barn. Ett lyhört förhållningssätt belyses genom beskrivningar av förskollärarnas sätt att agera, visa gott självförtroende, empati och vara en god medmänniska. Detta framträder även genom att respondenterna uttrycker att de är närvarande i barns lek och utforskande där de visar intresse för vad barnen säger och gör samt uppmärksammar barnens handlingar. Barn lär sig och utvecklas när det finns vuxna som är nyfikna och närvarande menar de intervjuade förskollärarna. F1 förklarar att:
Och att barnen känner att jag är äkta med, inte att jag bara sitter här utan att jag är med och visar intresse. (F1)
I empirin framkommer det att omsorg och undervisning sker hela tiden i förskolan där förskollärarens medvetenhet är avgörande för processerna. Undervisning lyfts fram som en planerad situation där fokus sätts på barnets lärande. Omsorg framhävs inte lika mycket i dokumentation i jämförelse med lärandet och aktiviteter som är kopplade till planerad undervisning eller projektarbete. Däremot uttrycks arbetet med omsorg muntligt genom utvecklingssamtalen och i vardagliga möten med vårdnadshavarna. Enligt respondenterna finns omsorg alltid med i bakgrunden men det är ibland svårt att beskriva på vilket sätt det
framträder i de planerade aktiviteterna. Ett sätt att tolka hur omsorg lyfts fram i planerade undervisningstillfällena är att förskollärare visar medvetenhet om betydelsen av att kunna organisera undervisningsmiljön. Enligt alla intervjuade förskollärare organiseras planerade aktiviteter utifrån barns behov och intressen. Detta kan innebära att aktiviteter pågår under långa eller korta stunder, inomhus eller utomhus, osv.
En respondent kopplar omsorg till sitt bemötande och förhållningssätt i planerade undervisningssituationer. I ett annat fall kopplas omsorgsuppdraget till värdegrundsarbete och likabehandlingsplan. Enligt samtliga respondenterna brukar det uppstå ett oplanerat undervisningstillfälle under rutinsituationer. Ett exempel är en påklädningssituation i tamburen där barn ges möjligheter till att lära sig vara självständiga och utveckla sin självkänsla genom att kunna klara att klä på sig själva. Samtidigt interagerar barn med varandra och uppmanas att samarbeta för att få den hjälp de behöver men också för att kunna hjälpa sin kompis. Detta leder till att barn utvecklar tilltron till sin egen förmåga och förstärker sitt självförtroende, ”jag kan”. Förutom jaget utvecklar barn sociala relationer och sin tillhörighet i en grupp menar de intervjuade förskollärarna. Genom att barn frågar efter hjälp och får hjälp av sina kompisar skapas det en ömsesidig omsorgsrelation. Denna relation framstår inte enbart mellan barnen utan även mellan barn och vuxna vilket kan ses i följande exempel:
Jag hade ett sår i handen häromdagen och det var ett barn som såg det. Han direkt bara aj aj, uf uf och klappa på kinden. Lite så här så de har ju den omsorgsfulla, men kan de också visa att de vill ha omsorg från mig genom att komma och sätta sig i knät. (F7)
De intervjuade förskollärarna betonar att barn lär sig agera på ett empatiskt sätt när de har lärt sig att ge och ta emot omsorg eller ta hand om varandra. Detta tolkas som en omsorgshandling. Då respondenterna får frågan om hur de ser på barn som både omsorgstagare och omsorgsgivare framkommer det att barn ses för det mesta som omsorgstagare i relation med vuxna. Det är vuxnas ansvar att ta hand om barn och tillgodose deras behov betonar alla intervjuade förskollärare. Vidare lyfts vikten av att arbeta med omsorg och sociala relationer redan från början när barnen är små eftersom de lär sig i samspel med andra enligt respondenterna. Barn som omsorgsgivare beskrivs av flera respondenter som ett barn som är en bra kompis, medmänniska, har ett gott hjärta och visar empati och solidaritet mot andra barn. Enligt F2 handlar det om:
Medkänsla för de som finns runt omkring. Det handlar om en växel, ett växelverk i relation. /…/ den är lite grundbulten för att få ett samhälle som också är solidariskt och präglad av medmänsklighet. (F2)
En annan relation mellan omsorg, lärande, utveckling och undervisning betonas genom lek och uppfostran i förskola av respondenterna. Här lyfts återigen vikten av närvarande vuxna, att som vuxen vara medveten om sitt agerande och sina tankar om undervisning och sitt förhållningssätt. Detta framhålls även genom de intervjuade förskollärarnas uttalanden om att vara goda förebilder och omsorgsgivare för barn. En trivsam och inbjudande miljö krävs för att främja barns lärande, utveckling och skapa relationer menar samtliga intervjuade förskollärarna. Relationer mellan människor skapas genom en trygg omsorg, handlingar och en tydlig dialog. Respondenterna utrycker att omsorgen genomsyrar deras bemötande och förhållningssätt med andra. Det förutsätts att det finns en pågående dialog och ett reflekterande arbetssätt i arbetslaget för att kunna skapa goda relationer till sina kolleger och detta leder till förtroende och tillit till varandra enligt de intervjuade förskollärarna. Samtidigt betonas vikten av att vara tydlig i dialogen med barn för att skapa en öppen och god relation där barnen känner tilltron till de vuxna.
5.3 Strategier för att tillgodose barns behov av omsorg i undervisningen
Barngrupperna som de intervjuade förskollärarna arbetar med ser olika ut när det gäller storlek, åldrar och mångfald. Det framkommer i empirin att utmaningar som kan finnas i förskolans dagliga arbete och som kan påverka hur förskollärare tillgodoser barns behov av omsorg kan bero på ekonomi, andra resurser, tidsbrist, stress och hur personen mår dagligen. F3 förklarar:
Är du stressad vilket många förskollärare är idag så hinner du inte ge barnet uppmärksamhet eller omtänksamhet, det blir kanske inte den här tryggheten när du hinner kanske sitta med ett barn som du kanske hade hunnit om du hade varit lugn. (F3)
Fasta rutiner och tydlig kommunikation enligt respondenterna ses som betydelsefullt i förskolan för alla barns och personalens välbefinnande. Ett arbetssätt som framträder i empirin som gemensamt för alla intervjuade förskollärare är att dela upp barnen i små grupper. Detta för att skapa en ömsesidig omsorgsrelation med barn genom att uppmärksamma och bekräfta varje barn. Vissa barn har svårt att finna sin plats i större
grupper och då framställs arbetet i mindre grupper som meningsfullt menar flera av de intervjuade förskollärarna. Genom att kunna utrycka sina åsikter och känna sig sedda av andra, växer barn i sitt självförtroende betonar flera respondenter. F5 beskriver:
Vi ser ju att barn mår bra av det när de får vara i mindre grupper. Det är lugn atmosfär och vi är närvarande. Vi ser att barnen tycker att det är tillfredsställande för dem. (F5)
Att kunna se vad barnen behöver och vad de har för intressen är en grund att bygga sin verksamhet på betonar samtliga respondenterna. De menar att det är avgörande att vara
lyhörd i sitt förhållningssätt för att kunna se och förstå hur barn mår och vad de utrycker i
sin kommunikation. Förmågan att kunna tolka barns behov lyfts fram som ännu viktigare i arbetet med barn som inte kan uttrycka sig verbalt av olika anledningar. Enligt en av de intervjuade förskollärarna kan det finnas situationer när ett barn behöver göra någonting annat än det som pågår i en aktivitet. Då betonas vikten av samspel och öppen dialog mellan kollegerna för att kunna gå i väg med detta barn utan att avbryta den pågående aktiviteten.
En av de intervjuade förskollärarna använder sig av en strategi för att organisera så kallade lekgrupper. Syftet med lekgrupper är att barn får möjlighet att lära känna varandra på ett annat sätt och skapa olika betydelsefulla relationer. Det kan finnas barn på förskolan som har svårt att samspela med andra eller leker bara med en och samma kompis hela tiden och därför är lekgrupper ett sätt för barnen att kunna variera och lära känna flera kompisar menar förskolläraren. Alla respondenterna lyfter fram organiseringen av både fysisk och social miljö som en betydelsefull aspekt av omsorgsarbetet i förskolan.
Omsorgshandlingar framträder i att förskollärarna handlar utifrån barnens olika behov. F6
förklarar:
Vi har verkligen tänkt kring alla rum alltså vad har de för syfte. Är det bra att ha samling i ett rörelserum till exempel, där inne så är de på vana vid att hoppa och skutta och då kanske är det inte det optimala stället för att försöka samla in barnen. Utan att man har ett skalat rum ifall det är just vi ska ha en liten samling. (F6)
Det framkommer i empirin att rum är möblerade med låga bord och stolar så att barnen inte skadar sig och för att barnen ska kunna nå upp på sina egna villkor. Enligt flera av de intervjuade förskollärarna ser den fysiska miljön inbjudande ut och materialet finns
tillgängligt för barn för att stimulera och ge möjligheter till olika aktiviteter. Empirin visar att utmaningarna består i att kunna använda alla rum på bästa möjliga sätt eftersom stora ytor anses som inbjudande för spring. Respondenterna beskriver att det finns svårigheter i att kunna avgränsa dessa ytor vilket kan leda till skador när det blir för rörigt. Dessutom påverkar det barns koncentration och trygghet. De intervjuade förskollärarna menar att vissa barn upplever röriga situationer som skrämmande och jobbiga och det är därför viktigt för förskollärare att skapa en lugn atmosfär. Vid rutinsituationer undviks tillfällen där alla barn deltar på en och samma gång. Detta betonas i samband med strävan efter att ge varje barn den tid och uppmärksamhet hen behöver. Trygghet beskrivs av de intervjuade förskollärarna även genom att barn har fasta dagliga rutiner och oftast ”bestämda matplatser, att man vet vart man ska sätta sig så man inte står där och funderar om vad ska jag ta vägen” (F4).
Två respondenter konstaterar att omsorg alltid finns med i bakgrunden och det är därför det inte diskuteras och reflekteras över. Även andra respondenter utrycker att omsorg inte diskuteras under reflektionstid i arbetslaget. Dessutom framkommer det att omsorg inte syns lika mycket som lärandet i dokumentationen. Däremot kan dokumentationsprocessen leda till en omsorgshandling genom att barn medverkar i skapandet av dokumentation. En respondent beskriver hur barns självförtroende påverkas när de får dokumentera själva för att sedan visa det och återberätta för resten av barngruppen. En annan förskollärare framhäver vikten av att se hur barn agerar och att tolka barns reaktioner vid planerade undervisningssituationer. Exempelvis om barns intresse går åt ett annat håll behöver förskollärarna vara lyhörda för detta och kunna följa barnens tankar men ändå göra en lärorik och lustfylld situation av det.
6. Diskussion
Diskussionsdelen består av följande rubriker: Resultatdiskussion, Metoddiskussion och Vidare forskning. I resultatdiskussion återkopplas studiens resultat till tidigare forskning, teori och våra egna tankar. Dessutom föreslogs hur studien kan användas i praktiken. Metoddiskussion redogör för våra val under studiens gång. Avslutningsvis presenterar vi tankar om en eventuell vidare forskning.
6.1 Resultatdiskussion
Syftet med studie är att undersöka hur förskollärare beskriver innebörden av omsorgsbegreppet och hur de beskriver sitt arbete med att tillgodose barns behov av omsorg i vardagliga situationer. Flera teoretiker och forskare behandlar och undersöker omsorg som ett av de centrala begreppen i förskolans utbildning. Josefson (2018) drar slutsatsen att omsorgsbegreppet kan beskrivas olika beroende på vem som tolkar, i vilka sammanhang det tolkas och vilka teoretiska perspektiv som står i bakgrunden för tolkningen. Vi har valt att tolka omsorg utifrån omsorgsetiskt perspektiv eftersom vi anser att detta perspektiv genomsyrar omsorgen i förskolan och handlar om förskollärarnas etiska engagemang att handla utifrån barns behov (Noddings, 2012). Vår tolkning grundas på respondenternas beskrivningar av sitt bemötande, förhållningssätt och förmågan att se och uppmärksamma barns behov av omsorg. I frågan om omsorgsbegreppets innebörd förklarar två respondenter att: ”Omsorg för mig är A och O”. En tolkning kan vara att omsorg präglar allt som sker i förskola oavsett om det är undervisning, bemötande eller rutinsituationer. Även Josefson (2016) uttrycker: ”Omsorg är ju nästan allt!” (s.232).
Alla respondenterna beskriver omsorgsuppdraget som en grund för förskolans utbildning. Undervisning, lärande och utveckling tolkas som beroende av arbetet med omsorg. Samtliga intervjuade förskollärarna menar att det måste skapas relationer mellan barn och vuxna för att skapa en trygghet hos barn. När tryggheten finns i barngruppen kan undervisningen ske och på så sätt skapas det förutsättningar för barns lärande och utveckling. Löfgrens (2016) studie visar att omsorg anses som komplettering till lärande när det handlar om barns utveckling i sociala relationer eller utveckling av självkänsla, självbild och självförtroende. Detta föreskrivs dessutom i förskolans läroplan där omsorg, lärande och utveckling ska utgå från en helhetssyn på barnet (Skolverket, 2018).
Omsorgsbegreppet kompletteras med andra begrepp såsom trygghet, välbefinnande och självkänsla. Trots att omsorgen har fått en större plats i läroplanen (Skolverket, 2018) finner vi fortfarande utmaningar i hur omsorg kommer till uttryck och tillgodoses i planerade undervisningssituationer utifrån de beskrivningar som förskollärarna gör.
Resultatet visar att arbetet med omsorg kopplas till rutinsituationer i förskolan. Sheridan et al. (2009) belyser att en positiv och trivsam atmosfär möjliggör mötesplats för samtal och lärande vid olika tillfällen under dagen, exempelvis måltidssituationer. Detta framhålls även i resultatet av vår studie genom att rutinsituationer upplevs som meningsfulla möten mellan barn och förskollärare. Respondenterna beskriver det som en möjlighet av att se och uppmärksamma varje barn individuellt samt att arbeta med att stärka barnens självförtroende, utveckla sociala relationer och samarbete med andra barn och vuxna. Detta tolkar vi som en handling av omsorg eftersom de intervjuade förskollärarna ser barns behov och handlar utifrån det för vidare utveckling och lärande hos barnen. Handlingen blir till en omsorgshandling när förskollärarens agerande bekräftas av barnen (Noddings, 2012). Vi tolkar att bekräftandet sker när barn upplever att de blir sedda och hörda. Relationen som uppstår vid detta tillfälle kan tolkas som en omsorgsrelation (Noddings, 2012). Författaren menar att en skillnad behöver göras mellan att anta vad barnet behöver och verkligen se barnets behov.
Vidare kan omsorg i relation till lärande och utveckling i förskolan tolkas som fostran. Detta synliggörs i resultatet genom respondenternas beskrivningar av att ta över vårdnadshavarnas roll som omsorgsgivare under tiden barn är på förskola. Hagström (2010) utgår både från Sterns intersubjektivitetsteori och Bowlbys anknytningsteori och belyser att förskollärare som omsorgsgivare har en stor påverkan på hur barnets trygghet, självbild och självkänsla utvecklas. Vi funderar på om det kan uppstå en problematik när ett barn inte tar emot en handling av omsorg av den förskollärare som är tillgänglig just vid det tillfället. På vilket sätt påverkar det barnets trygghet och självkänsla när hen inte får välja vem som ger omsorg? Hur kan en förskollärare hantera en sådan situation? Yttre faktorer såsom den allmänna dagsformen, stress, tidsbrist och ekonomi kan påverka förskollärarens arbete med att tillgodose barns behov av omsorg uttrycker även de intervjuade förskollärarna. Trots att det finns utmaningar framhåller respondenterna en medvetenhet om sitt förhållningssätt och sitt agerande för att tillgodose barns behov av
I organiseringen av sin undervisning lyfter samtliga respondenter vikten av att utgå från barns behov och intressen för att fånga upp och behålla deras fokus och lust att lära sig. Likaså framhäver Eidevald och Engdahl (2019) att undervisning som utgår från barns intresse skapar möjligheter för barns utveckling och det livslånga lärandet.
Som tidigare nämnts visar vår studie att det finns svårigheter i att beskriva hur omsorg framträder under planerade undervisningstillfällena. Fokus ligger på det som undervisas och vad barnet lär sig och inte på omsorg uttrycker respondenterna. Dessutom framkommer det att omsorgsbegreppet sällan diskuteras i arbetslaget eftersom det alltid finns i bakgrunden. Likaså belyser Josefson (2018) att det finns utmaningar med hur omsorg kan synliggöras för personalen eftersom det saknas en given definition av begreppet. Resultatet av Josefsons studie visar att omsorg i förskolan behöver synliggöras för att förskollärarna ska få en djupare förståelse av innebörden. Då ställer vi oss frågan, på vilket sätt kan omsorgsbegreppet definieras och synliggöras så att det framträder lika mycket som lärande och utveckling i förskolans undervisning? Vi anser att omsorg behöver diskuteras och reflekteras kontinuerligt i arbetslaget så att alla som verkar inom en förskola har en gemensam syn på vad arbetet med omsorg innebär. Vi tror att detta kan leda till ett mera likvärdigt sätt att hantera varje barns behov av omsorg.
Vidare framhävs tydligt i vår studie att omsorg inte prioriteras i dokumentation. Det framkommer att rutinsituationer beskrivs som omsorgssituationer vilka inte dokumenteras lika mycket som barnets lärande i planerade aktiviteter. Tre av de intervjuade förskollärarna delger sina funderingar kring detta och menar att de behöver bli bättre på att ta till vara och lyfta fram situationer där omsorg visas. Exempelvis att dokumentera när barn hjälper varandra eller får hjälp av vuxna vid påklädnings- eller måltidssituationer. Detta tycker vi är viktigt eftersom dokumentation används som ett verktyg för att utvärdera och utveckla förskolans utbildning vilket i sin tur påverkar hur förskolans kvalité ser ut. Eftersom omsorg enligt läroplanen (Skolverket, 2018) är en del av helheten i undervisningen anser vi att den behöver få mer utrymme i den pedagogiska dokumentationen.
Även då omsorg inte framkommer tydligt i dokumentation lyfts det muntligt vid den dagliga kontakten med vårdnadshavarna och genom utvecklingssamtalen menar
respondenterna. På så sätt synliggörs arbetet med omsorg samtidigt som det skapas en trygg relation mellan vårdnadshavarna och förskolepersonalen. Vår uppfattning är dock att det inte är tillräckligt att omsorgen enbart diskuteras muntligt. Sheridan et al. (2009) betonar att en god samverkan mellan förskolan och vårdnadshavarna gynnar barns lärande och välbefinnande. Vidare innebär det att hög kvalité kopplas till goda omsorgsrutiner vilka utrycks i respektfulla relationer mellan förskollärarna, barn och vårdnadshavarna. Samtliga respondenter i vår studie framhåller att vårdnadshavarnas respekt och tilltro till förskollärarna ses som betydelsefull och avgörande för en god och trygg miljö. Ur omsorgsetiskt perspektiv utgör dialogen en grund för att skapa en tillitsfull relation till vårdnadshavarna. Respondenterna belyser att en god relation innebär att vårdnadshavarna känner förtroende till förskollärarna för att kunna lita på att deras barn trivs och känner sig trygga på förskolan. En annan aspekt av trygghet framkommer när respondenterna talar om att känna tillit till sin egen förmåga och goda relationer i sitt arbetslag. Trivsam arbetsmiljö anses som avgörande för vuxnas välbefinnande vilket i sin tur påverkar atmosfären på förskolan och förskollärarnas förhållningssätt och bemötande. Trygghet i arbetslag skapar förutsättningar för meningsfulla reflektioner och diskussioner menar samtliga respondenterna.
Vikten av förskollärarens närvaro och medvetenhet om hur de bemöter olika situationer, miljöer och människor kopplas kontinuerligt till omsorgsbegreppet i resultatet. Att använda sig av sin lyssnande förmåga för att kunna uppmärksamma barns behov tolkar vi som att förskollärarna har ett lyhört förhållningssätt. Noddings (2013) förklarar att omsorgsgivare behöver vara närvarande för att kunna se och tillgodose barns behov. Vår tolkning grundas på att samtliga respondenter betonar betydelsen av att vara nära barn i deras lek och utforskande för att se och förstå vad barn kommunicerar och hur barn mår. Likaså understryker Singer et al. (2014) förskollärarens närvaro som avgörande för barns engagemang i leken. Studien visar att leken avbryts när förskolläraren lämnar rummet och barn följer efter. Förutom närvaro lyfts betydelsen av förskollärarens roll som en god förebild för barn. Förskollärarens sätt att visa och handla utifrån omsorg påverkar barns förståelse av vad omsorg innebär. Detta leder till att barn lär sig vara en omsorgsgivare genom att se hur förskollärarna hanterar olika situationer och omgivningen samt hur de bemöter andra människor. Därför anser vi att det är avgörande för förskollärares profession att en förskollärare ständigt reflekterar över sitt förhållningssätt och bemötande.
Avslutningsvis kan vi konstatera att vi kommer fram till ett resultat som visar att det finns utmaningar när det kommer till beskrivningar av omsorgsbegreppet. Detta framhävs även i tidigare forskning. Utifrån vårt resultat av empirin framkommer det att omsorgsbegreppet inte har en tydlig definition utan den beskrivs som ett mångtydigt och brett begrepp av de intervjuade förskollärarna. Omsorg kopplas till skapandet av en trygg miljö på förskolan, bemötande, omvårdnad, rutinsituationer, fostran, sociala relationer och utveckling av självförtroendet hos barn. Respondenterna lyfter betydelsen av omsorg för barns trygghet och välbefinnande samt att barns utveckling och lärande påverkas av hur trygga de känner sig på förskolan.
Det framkommer i resultatet att omsorg har en stor påverkan på trygghet och välbefinnande vilka anses som barns rättigheter i Barnkonventionen (Unicef, 2018; SFS 2018:1197). Intentionen med denna studie att uppmärksamma vikten av omsorg i förskolan. Våra förhoppningar är att omsorgsbegreppet i förskolan lyfts ännu mer, exempelvis genom att dokumentera omsorgsarbetet och synliggöra det genom systematiska kvalitetsarbetet. Vi vill även bjuda in till kontinuerliga diskussioner om omsorgsbegreppet i arbetslaget för att alla barn ska få en god omsorg och få sina behov tillgodosedda.
6.2 Metoddiskussion
För att nå vårt syfte gjorde vi en kvalitativ studie. Först tänkte vi göra intervjuer och observationer för att se hur det som framkommer i intervjun ta sig uttryck i praktiken. Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) menar att det finns en nackdel med att utföra endast intervjuer eftersom resultatet enbart byggs på intervjuarens uttalanden. Därför ses det som en fördel med att kombinera intervjuer och observationer. På grund av tidsramen som vi har fått för examensarbetet valde vi att fokusera enbart på att genomföra semistrukturerade intervjuer och undersöka hur förskollärare beskriver vad omsorgsbegreppet innebär och deras arbetssätt med att tillgodose barns behov av omsorg. Även om vi inte har genomfört observationer anser vi att respondenternas uttalanden gav oss en rik empiri genom deras beskrivningar av sitt arbetssätt och sin förståelse av innebörden av omsorgsbegreppet. De intervjuade förskollärarna använde sig av exempel för att vi skulle få en bredare och en mer nyanserad bild av hur olika situationer i deras förskolor kan tolkas och se ut som. Eftersom studien grundas på förskollärarnas beskrivningar finner vi att metoden som vi
valde var relevant för att vi skulle kunna besvara vårt syfte och våra forskningsfrågor. En annan metod skulle inte ha gett oss samma noggranna svar.
Vi har använt oss av citatformen i resultatet för att förstärka vår analys. Där har vi varit noggranna med att alla respondenter har fått lika mycket uppmärksamhet genom att vi lyfte fram deras uttalanden.
En annan diskussion uppstod gällande vårt förhållande till de intervjuade förskollärarna. En fördel med att vi kände respondenterna från tidigare var att vi kunde hitta respondenter snabbare vilket gav oss mer tid för att fördjupa oss i analysen av resultatet och diskussion. Det som blev en utmaning för oss var dock hur vi skulle förhålla oss objektiva i resultatet. Trots det försökte vi att vara sakliga när vi analyserade och diskuterade empirin, i den mån det var möjligt.
6.3 Vidare forskning
Vid genomförandet av intervjuer i vår studie ställdes en fråga om hur förskollärarna tolkar uttrycket ”barn som omsorgsgivare och omsorgstagare” vilket flera respondenter svarade på med ett ”Oj!”. Detta tolkade vi som en komplicerad fråga eftersom respondenterna tog mer tid på sig för att tänka och svara på den. Dessutom upplevde vi att det var lättare för förskollärarna att beskriva barn som omsorgstagare men att det finns utmaningar i att beskriva barn i rollen som omsorgsgivare. Vid sökningen av fakta om omsorgen kom vi fram till slutsatsen att omsorg får otillräcklig uppmärksamhet inom forskningsområden och det finns nästan ingen forskning om barns röster inom området. Därför väcktes det tankar hos oss att kunna utföra en studie om omsorgsbegreppet utifrån barns perspektiv för att se hur barn själva beskriver vad omsorg innebär. Detta skulle vara en kvalitativ studie som genomförs genom intervjuer med frågor som riktar sig mot barn.
Ett vidare steg i studien skulle kunna vara att göra observationer i barngrupper för att se hur barn uttrycker omsorg gentemot andra barn, vuxna och miljö.
7. Referenser
Bowlby, J. (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteori. (2.utg.). Natur och Kultur.
Brodin, M., & Hylander, I. (1998). Att bli sig själv. Liber.
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (3.uppl.). Liber.
Christoffersen, L., & Johannessen, A. (2015). Forskningsmetoder för lärarstudenter. Studentlitteratur.
Eidevald, C., & Engdahl, I. (2019). Introduktion till temanummer om undervisning i förskolan. Barn (Trondheim, Norway), 36 (3–4), 5–19.
https://doi.org/10.5324/barn.v36i3-4.2905
Ekström, K. (2020). Omsorg i förskolan är en förutsättning for undervisning. Skolverket.
https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/forskning/omsorg-i-forskolan-ar-en-forutsattning-for-undervisning
Eriksson- Zetterquist, U., & Ahrne, G. (2015). Intervjuer. I G. Ahrne., & P. Svensson (red.), Handbok i kvalitativa metoder (34–53). Liber.
Hagström, B. (2010). Kompletterande anknytningsperson på förskola.
[Doktorsavhandling, Malmö högskola, Lärarutbildningen]. DiVA.
https://mau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1404419/FULLTEXT01.pdf
Halldén, G. (2016). Omsorg i förskolan och omsorg om förskolan. I B. Riddersporre, & B. Bruce (red.), Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund (35–45). Natur & Kultur. Jonsson, A., Williams, P., & Pramling Samuelsson, I. (2017) Undervisningsbegreppet och dess innebörder uttryckta av förskollärare. Forskning om undervisning och lärande,
5 (1), 90–109.
https://forskul.se/tidskrift/volym-5-nummer-1-2017/undervisningsbegreppet-och-dess-inneborder-uttryckta-av-forskolans-larare/
Josefson, M. (2016). Omsorg som begrepp och företeelse i förskolan. I B. Riddersporre, & B. Bruce (red.), Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund (231–243). Natur & Kultur.
Josefson, M. (2018). Det ansvarsfulla mötet: En närhetsetisk analys av omsorgens
innebörder i förskolan. [Doktorsavhandling, Stockholms universitet]. DiVA.
