Barns delaktighet och inflytande i förskolan : En kvalitativ studie om hur pedagoger tolkar barns delaktighet och inflytande

BARNS DELAKTIGHET OCH

INFLYTANDE I FÖRSKOLAN

En kvalitativ studie om hur pedagoger tolkar barns delaktighet och inflytande

SOFIA SANDSTRÖM DANIEL ÅSEVALL

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik

Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.

Handledare: Lolita Gelinder Examinator: Ingrid Engdahl

Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp

Termin VT År 2021

SAMMANFATTNING

_______________________________________________________ Författarens namn: Sofia Sandström & Daniel Åsevall

Barns delaktighet och inflytande i förskolan -

En kvalitativ studie om hur pedagoger tolkar barns delaktighet och inflytande Children’s participation in preschool-

A qualitative study about how educators interpret Child participation

Årtal 2021 Antal sidor: 29

_______________________________________________________ Syftet med studien var att undersöka pedagogers tolkningar kring barns möjligheter till delaktighet och inflytande i förskolan. Vi genomförde en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som metod. Resultatet visade på vikten av att som pedagog vara lyhörd och utgå från barnens intressen och behov för att göra lärandet lustfyllt. Demokrati sågs som en viktig del för barnens möjligheter till delaktighet och inflytande, men hos pedagogerna rådde det delade meningar om vad demokrati innebar i förskolan. Pedagogerna visade kunskaper kring hur arbetet med barns delaktighet och inflytande kan implementeras i praktiken, men stora barngrupper och bristen på personal försvårade arbetet. Resultatet visade att det fanns ett tydligt ”framtidstänk” där barnen ska formas till självständiga samhällsmedborgare.

Nyckelord: Delaktighet, inflytande, förskola, demokrati, professionsperspektiv, relationell teori, kvalitativ studie

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Begreppsdefinition ... 2 2. Bakgrund ... 2 2.1 Delaktighet ... 2 2.2 Inflytande ... 3 2.3 Demokrati ... 3 2.4 Förskolans styrdokument ... 4 3. Tidigare forskning ... 5 3.1 Förhållningssätt ... 5

3.2 Det kompetenta barnet ... 6

3.3 Vänlig maktutövning ... 6

3.4 Indirekt styrning ... 7

3.5 Demokrati i förskolans utbildning... 7

4. Teori ... 8

4.1 Relationellt perspektiv ... 8

4.2 John Deweys tankar kring utbildning... 9

4.3 Harry Shiers stege för delaktighet och inflytande ... 11

5. Metod ... 12 5.1 Forskningsansats ... 12 5.2 Metodval ... 13 5.3 Urval... 13 5.4 Genomförande ... 14 5.4.1 Steg 1 av analysen ... 14 5.4.2 Steg 2 av analysen ...15 5.5 Tillförlitlighet ...15 5.6 Etiska aspekter ... 16

6. Resultat ... 16

6.1 Pedagogers tolkningar kring delaktighet och inflytande i förskolan ... 16

6.2 Delaktighet och inflytande – grunden för demokrati ...17

6.3 Vikten av kommunikativa och sociala färdigheter ... 19

6.4 Arbetet med barns delaktighet och inflytande i praktiken ...20

7. Analys ... 21

7.1 Analys av pedagogers tolkningar kring delaktighet och inflytande i förskolan .. 21

7.2 Analys av delaktighet och inflytande kopplat till demokrati ... 22

7.3 Analys av möjligheter/svårigheter kring delaktighet och inflytande i förskolan ... 23

7.4 Stora barngrupper leder till problematik ... 23

7.5 Analys av arbetet med barns delaktighet och inflytande i praktiken... 24

8. Diskussion ... 25 8.1 Resultatdiskussion ... 25 8.1.1 Demokrati i förskolan ... 26 8.2 Metoddiskussion ...28 8.3 Slutsats ...28 Referenslista ... 30 Bilaga 1 Bilaga 2

1. Inledning

I förskolans styrdokument framgår det att barn ses som kompetenta individer,

kapabla att fatta beslut och det framgår även att de ska göras delaktiga i utformandet av deras utbildning. I Läroplan för förskolan står det skrivet att:

Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. Barn har rätt till delaktighet och inflytande. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen. (Skolverket, 2018, s.16)

Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) är uppbyggd av strävansmål, vilket innebär att pedagoger ska sträva efter att ge barn möjligheter att tillägna sig kunskap, utan ett specifikt slutmål. Strävansmålen kring delaktighet och inflytande i förskolans

läroplan (Skolverket, 2018) består av mål och riktlinjer som pedagoger ska efterfölja. Det är upp till arbetslaget att tolka strävansmålen, vilket kan medföra en variation av strategier för att möjliggöra det tilltänkta lärandet för barnen, som i sin tur kan innebära en variation rent kvalitetsmässigt. Hur lyder pedagogers tolkningar kring barns delaktighet och inflytande? Vilka möjligheter och svårigheter tolkar

pedagogerna att det finns i deras uppdrag gällande barns rätt till delaktighet och inflytande? FN:s konvention om barnets rättigheter (2018:1197) blev lag den första januari 2020, där barns yttrandefrihet och rätt att uttrycka sig framkommer i artikel 12 och 13. Det kan därav antas att barns delaktighet och inflytande beaktas i större utsträckning i förskolan. När barn erbjuds delaktighet och inflytande stärks de som individer och kan inse sitt egenvärde genom påverkan och inverkan på utbildningen (Arnér, 2009). Delaktighet och inflytande ingår i arbetet med demokratiuppdraget i förskolan, med en strävan efter att barnen ska få grundläggande kunskaper om demokratiska principer, för att kunna utvecklas till goda demokratiska medborgare. För att demokrati ska kunna existera behövs ett samspel mellan individer där alla är delaktiga. Genom demokrati och delaktighet ges barnen sedan inflytande i form av till exempel omröstningar. Hur tolkar pedagoger sitt demokratiska uppdrag och hur arbetar de konkret med det tillsammans med barnen?

Under våra praktikperioder på respektive övningsförskola fick vi erfara att det fanns goda kunskaper hos pedagoger om hur och varför barn ska få vara delaktiga och ha inflytande över förskolans utbildning. Som förskolan ser ut idag, med stora

barngrupper och brist på personal ges pedagogerna inte chansen att utöva sina färdigheter fullt ut. Skulle det kunna vara så att den allt högre belastningen på personalen kan komma att påverka deras förmåga att ta tillvara på de tankar och idéer som barnen besitter och att dessa kan riskera att gå förlorade?

Denna studie grundar sig i vårt intresse för barns delaktighet och inflytande i förskolan, då våra tidigare erfarenheter talar för att barn i praktiken inte ges delaktighet och inflytande i den utsträckning som styrdokumenten eftersträvar. Studien är av vikt för att synliggöra pedagogers medvetenhet kring barns delaktighet och inflytande. Detta då förskolans styrdokument poängterar vikten av att ge barnen chansen att påverka sin vardag och att pedagoger ska ta hänsyn till samt forma utbildningen efter barnens behov och intressen.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers tolkningar av barns delaktighet och inflytande som en del av demokratiuppdraget i förskolan. Nedan finns de frågeställningar som studien ämnar besvara.

• Vilka möjligheter respektive utmaningar tolkar pedagoger att det finns i arbetet med barns delaktighet och inflytande?

• Hur kan arbetet med delaktighet och inflytande se ut i praktiken?

1.2 Begreppsdefinition

Pedagoger- Innefattar alla verksamma på förskolan som arbetar i barngrupp.

2. Bakgrund

I detta kapitel reder vi ut ett par begrepp: delaktighet, inflytande och demokrati som är av vikt att förstå i relation till studiens syfte. Därefter redogör vi för förskolans styrdokument, det vill sägs läroplanen och skollagen.

2.1 Delaktighet

Delaktighet kan beskrivas som ett kontaktnät där flera individer blir inkluderade i pedagogiska situationer och där individer får känna att de blir sedda och lyssnade på. Delaktighet sker i mötet mellan olika individer och kan därför tolkas som ett

“relationellt begrepp”. Delaktighet kan ses som en process där det blir en fråga om makt, när olika normer och maktrelationer ställs emot varandra. Denna process kan komma att jämna ut den maktskillnad som finns mellan barn och pedagoger i

förskolan (Dolk, 2013). Delaktighet ses ofta som barns rätt till att vara med och välja och bestämma i förskolan. Dock landar barnens möjligheter till delaktighet oftast i mindre val som till exempel om de vill leka ute eller inne, vilken frukt de vill äta eller vilken aktivitet de vill göra. Det är sällan barns delaktighet leder till nyskapande inom utbildningen. Barnen får göra val och vara delaktiga, men det sker inom

förutbestämda ramar som pedagogerna satt upp. I förskolan framkommer det inte att valet att inte göra ett val finns med som ett valbart alternativ, det är heller inte

2.2 Inflytande

Inflytande kan beskrivas som individers möjlighet till val, där deras åsikter får komma till tals och de ges möjlighet att påverka. Individerna får en möjlighet “att påverka genom formella demokratiska beslutsprocesser” (Dolk, 2013, s. 179). I en norsk vetenskaplig studie beskrivs vikten av att barn ofta i planerat lärande blir intresserade av någonting helt annat än det tilltänkta lärandeobjektet. Som pedagog kan detta bli en utmaning då den planerade aktiviteten ofta är kopplad till mål utifrån styrdokumenten. Då gäller det att pedagogen kan lägga om sitt fokus för att göra lärandet meningsfullt för barnen, genom att utveckla barnens visade intresse, vilket ger barnen inflytande över utbildningen. Studien drog slutsatsen att det är av stor vikt att aktiviteter på förskolan baseras på barns intressen, för att lärandet ska bli lustfyllt. För att detta ska vara möjligt behöver pedagoger vara lyhörda och öppna upp för diskussioner med barnen för att fånga deras syn på, och tankar kring utbildningen (Tholin & Jansen, 2012).

2.3 Demokrati

Demokrati i förskolan ska inte bara vara en del av specifika aktiviteter eller teman. I förskolan ska demokrati ses som en ständigt pågående process som genomsyrar hela förskolans utbildning (Skolverket, 2018). Svensk förskola vilar på en demokratisk grund, där grundläggande demokratiska värderingar samt respekt för mänskliga rättigheter ingår i förskolans demokratifostran. Det är ett komplext arbete, där

pedagoger genom tolkning av det demokratiska uppdraget i förskolans styrdokument behöver finna vägar att skapa en genomgående demokratisk arena för barn i

förskolan. Detta kräver att pedagoger noggrant analyserar och reflekterar kring styrdokumentens formuleringar om förskolans demokratiska uppdrag. Demokrati kan delas upp i två olika läger. Det första handlar om beslutsfattande demokrati, vilket innefattar rätten att göra sin röst hörd och på olika sätt få möjlighet till inflytande över beslut som ska fattas samt olika former av majoritetsval. Det andra lägret innefattar förhandlingar, samtal och diskussioner, då det är en viktig sida av demokrati att vilja ta ansvar, delta i samtal och kunna vara med i diskussioner. Demokrati i förskolan behöver anta en konkret form för att de värden och rättigheter som begreppet står för ska förankras hos barnen. Det kan bara ske i mellanmänskliga samspel (Hägglund m.fl., 2017).

Genom att vara delaktig får individen göra sin röst hörd, där individens åsikter blir respekterade och inkluderade i en gemenskap. Det är genom delaktighet som

individen sedan kan få inflytande, det vill säga möjligheten att påverka sin situation. Dessa två begrepp möjliggör en demokratisk process (Dolk, 2013).

2.4 Förskolans styrdokument

Svensk förskola lyder under skollagen (SFS 2010:800) och Läroplan för förskolan (Skolverket, 2018). Skollagen (SFS 2010:800) innefattar bestämmelser om barn och vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter. Kapitel 4 i Skollagen, (SFS 2010:800) behandlar bland annat barn och elevers inflytande över utbildningen. Kapitel 4, paragraf 9 i skollagen lyder ”Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla

utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem” (SFS 2010:800). I

ovanstående citat framkommer det att till exempel pedagoger i förskolan är skyldiga att ge barn inflytande över utbildningen och uppmuntra barn att aktivt delta i

planeringen av utbildningen. Vidare i kapitel 4, paragraf 9 framkommer det att barns form av inflytande ska avgöras efter ålder och mognad och lärare ska stötta och underlätta barns inflytande.

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller Barnkonventionen (Unicef, 1989) som den ofta benämns, innefattar bestämmelser kring alla barns lika värde och

rättigheter. Vuxna ska utgå från barnets bästa vid beslutsfattande som angår barnet, barns rätt till att leva och utvecklas och rätten att göra sin röst hörd. I FN:s

konvention om barnets rättigheter står det skrivet att “barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad” (SFS 2018:1197, Artikel 12). FN:s konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1197) innehåller inte några riktlinjer specifika för förskolan, men har legat till grund för barns rättigheter i barnfokuserade institutioner i över 25 år. Det ledde tillslut som tidigare nämnts att den blev lagstadgad första januari 2020. Konventionen om barns rättigheter har haft stor påverkan på svensk förskolan då läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) skrevs fram (Hägglund m.fl., 2017).

Läroplan för förskolan är i grunden influerad av FN:s konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1197) och genomsyras av barnets mänskliga rättigheter (Hägglund m.fl., 2017). Läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) bygger på strävansmål som ska ge barn förutsättningar för att till exempel utveckla

grundläggande förmågor, färdigheter och kunskaper som krävs för att bli en god samhällsmedborgare. Förskolan är med och lägger grunden för barns kunskaper om demokrati. Det innefattar bland annat att barn ska tillägna sig kunskaper inom social kompetens och samarbete. Enligt förskolans läroplan (Skolverket, 2018) ska

utbildningen grunda sig i barns individuella behov och intressen. Det är pedagoger som ansvarar för att identifiera och tillgodose dessa behov för att ge barn möjlighet till delaktighet och inflytande över utbildningen. Förskolan ska uppmuntra barn att våga sätta ord på sina åsikter och tankar för att ge dem möjlighet att påverka sin vardag. Det är upp till pedagoger i förskolan att synliggöra för barnen att de faktiskt har påverkat utbildningen (Skolverket, 2018). Barnen har rätt att få sin röst hörd och

komma till tals (Skolverket, 2018). Vidare står det i Läroplan för förskolan

(Skolverket, 2018) att alla barn har rätt till delaktighet och inflytande oberoende av kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, ålder, religion och sexuell läggning. Dessa styrdokument utgör tillsammans ramen för arbetet med barns rätt till delaktighet och inflytande.

3. Tidigare forskning

För att hitta tidigare forskning relevant för denna studie använde vi oss av

Mälardalens Högskolas söktjänst Primo. Vi använde följande nyckelord för att finna artiklar och avhandlingar: “förskola, barn, delaktighet, inflytande, demokrati, relationell” och “participation, democracy, children och preschool”. Tidigare forskning presenteras under rubrikerna förhållningssätt, det kompetenta barnet, vänlig maktutövning, indirekt styrning och demokrati i förskolans utbildning.

3.1 Förhållningssätt

Åsa Olsson (2019)studerar pedagogers föreställningar om det kompetenta barnet via den pedagogiska dokumentationen. Undersökningen kom fram till att det i

arbetslagen i regel fanns tre olika förhållningssätt när det kom till synen på det kompetenta barnet och att dessa ofta kunde samexistera. Det första var essentiellt förhållningssätt där barnets kompetens ses som något medfött. Den moderna pedagogikens fader Friedrich Fröbel förklarade detta förhållningssätt med att barn föds som ett frö som sedan gror och utvecklas till en blomma. Det andra var

relationellt förhållningssätt där barnets kompetens utvecklas genom socialt samspel med andra. Det tredje var ideologiskt förhållningssätt som innefattar en syn på barnet som kompetent, där pedagogerna strävar efter att följa det ideal som råder kring det kompetenta barnet, vilket blir en homogen syn på barn och kompetens. Undersökningen påvisade en näst intill romantiserad bild av det kompetenta barnet från pedagogernas sida. Denna artikel är relevant för studien då pedagogers syn på barn och deras kompetens präglar det egna förhållningssättet i praktiken, vilket påverkar synen på barn och deras möjligheter till delaktighet och inflytande.

När de verksamma inom förskolan utgår från barnens intressen vid planerandet av projektarbeten och aktiviteter och samtidigt ser till att göra dem delaktiga, kan det leda till att barnens kommunikativa och demokratiska kompetens utvecklas. Barnen lär tillsammans med sina kamrater när de undersöker och samtalar kring projekt och liknande. De får öva sig på att föra fram sina teorier och tankar, både till sina

kamrater och tillsammans med de vuxna. Att låta barnen vara delaktiga i planerandet av projektarbeten eller aktiviteter kan medföra en trygghet för barnen som sedan kan leda till att de vågar ge sig in i diskussioner kring ett ämne som de kanske annars inte hade vågat. Forskning visar nämligen att barn kan uppfatta det som en problematik att kommunicera kring ämnen som de inte känner till sen innan (Tholin & Jansen,

2012). En annan problematik som missgynnar barnens möjligheter till inflytande i utbildningen är barngruppens storlek och brist på personal. För stor barngrupp leder till att barnens individuella behov inte kan tillgodoses fullt ut då personalen inte räcker till och att alla barn riskerar att inte få sin röst hörd (Westlund, 2011).

3.2 Det kompetenta barnet

Synen på det kompetenta barnet handlar om att se barn som sociala individer, kapabla att forma och påverka sin vardag. Barnen tillägnar sig kunskap genom att aktivt interagera med varandra (Olsson, 2019), något som det relationella

perspektivet bygger på. Det är av stor vikt att pedagoger tillåter barn att få komma till tals och bli lyssnade på, samt att våga ge barn ansvar, vilket bidrar till att barn

utvecklas som individer och får en positiv självbild. Barn som blir lyssnade till och ges likvärdiga möjligheter i förskolan tenderar att i större utsträckning vilja delta i

förskolans undervisning (Samuelsson & Sheridan, 2004). Olsson (2019) menar att barn inom förskolan behöver utveckla vissa färdigheter, som till exempel

initiativtagande, sociala förmågor, flexibilitet och en förmåga att delta i leksituationer samt initiera till lek. Enligt förskolans styrdokument ligger det på pedagogens ansvar att ge barnen möjlighet att utveckla dessa förmågor. Vidare menar Olsson att det finns två läger för hur barn ska utveckla dessa kompetenser. Det ena menar att barn blir kompetenta i samspel med andra barn och i det andra lägret är det pedagogerna som fostrar och formar barnen till den normativa bilden av det kompetenta

förskolebarnet (Olsson, 2019). Olsson (2019) tar även upp att det råder delade meningar om att alla barn skulle vara kompetenta i sig själva utifrån en bild av det “ideala förskolebarnet”, att se barn som ej lyckats ta sig in i den sociala gemenskapen som kompetenta kan komma att ha negativ inverkan på barnet, då de kan komma att inte ges det stöd de behöver.

Olsson (2019) menar vidare att “diskursen om det kompetenta barnet kännetecknas av att barn och vuxna ses som jämlika (...)” (Olsson, 2019, s.4). Dock menar

Sörensdotter (2014) att vi vuxna alltid kommer vara i en maktposition över barnen, men vi kan som vuxna välja att dela med oss av makten för att göra barnen delaktiga. Genom “vänlig maktutövning” tillåter pedagogen en omförhandling av makten där barnen omedvetet formas utefter bilden av den goda samhällsmedborgaren

(Sörensdotter, 2014).

3.3 Vänlig maktutövning

Vänlig maktutövning är ett begrepp som kan användas i ovanstående sammanhang och det kan ses som en strategi för att forma, påverka, vägleda och reglera barns fostran på ett mjukare och mindre uppenbart sätt. Dock kunde Dolk (2013) i sin undersökning se att styrningen av barnen inte var så diskret som många pedagoger trodde. Vänlig maktutövning är precis vad begreppet uttrycker, vänlig med fokus på omsorg. Det blir en vänlig form av dominans, som inte blir uppenbar för de som styrs

(Bartholdsson, 2008). Dolks (2013) undersökning visade på att det inom förskolan fanns en oro kring att allt för mycket delaktighet och inflytande för barnens del skulle leda till att barnen övertog styrandet av verksamheten.Vidare menade Dolk (2013) att pedagoger såg en tydlig trend i att barnen börjat styra alltmer hemma och att vårdnadshavarna servade barnen och deras önskemål i allt högre grad, något som väckte oro hos pedagogerna. Dolk (2013) beskriver känslorna och oron kring att barn ska få för mycket respektive för lite delaktighet och inflytande och rädslan som

uppstår när delaktighet och inflytande som ses som en rättighet till bestämmande för barnen. Samtidigt blir det en slags “skendemokrati” då barn egentligen inte ges speciellt många möjligheter till delaktighet och inflytande inom de flesta områdena i förskolan. Barns möjlighet till delaktighet och inflytande inom förskolan landar oftast i olika typer av valstunder kring val om vad som ska ske under dagen, eller vilken aktivitet de vill göra på eftermiddagen (Dolk, 2013).

3.4 Indirekt styrning

När det kommer till barns delaktighet och inflytande över sin dag myntar Dolk (2013) begreppet indirekt styrning. Med det menas en strävan efter att barnen ska få

uppleva det som att det är de som styr och bestämmer när det i själva verket är pedagogerna som indirekt styr dem. Ett exempel kan vara när barnen ska få bestämma över vad de vill syssla med för aktivitet. Pedagogerna går då in och bestämmer vilka och hur många aktiviteter barnen ska få välja mellan samt hur många barn som kan befinna sig på samma station. Här ges pedagogerna möjlighet att styra, barnen så att till exempel inte samma barn alltid väljer samma aktivitet eller så att barnen delas upp efter pedagogernas önskemål utan att de själva reagerar över att de blivit styrda i sina val. Pedagogerna strävar efter att göra aktivitetsvalet lustfyl lt för barnen, en förutsättning för detta blir att minimera risken att barnen upplever sig styrda. Denna typ av val skapar förutsättningar för pedagoger att styra barnen utan att de märker något och pedagogerna riskerar inte att synliggöra sin makt som vuxen.

3.5 Demokrati i förskolans utbildning

Regeringen i Sverige har beslutat att demokratisk utbildning ska ingå i alla

skolinstitutioner, där strävan är att barn ska tillägna sig demokratiska kunskaper för att kunna utvecklas till aktiva demokratiska medborgare (Lindahl, 2005).

Lindahl (2005) definierar en demokratisk person som en självständig individ, som kritiskt granskar sin egen situation och väljer sin egen väg. I förskolan bör demokrati ständigt vara närvarande i utbildningen. Barn behöver känna att de har inflytande över sin vardag och möjligheten att aktivt delta i beslut, kopplat till olika aspekter av livet. Barn lär sig demokratiska normer och värderingar huvudsakligen genom

konkreta upplevelser. Det är pedagogers ansvar att vara goda demokratiska förebilder genom att anta ett demokratiskt förhållningssätt. Detta för att skapa ett intresse för

demokrati hos barnen. Förskolan är med och lägger grunden för demokratiska kunskaper, vilket kan leda till större förståelse och ansvarskänsla för samhället (Lindahl, 2005).

Lindahl (2005) beskriver pedagogers osäkerhet kring hur demokratisk fostran genomgående ska implementeras i utbildningen. Genom att de filmar sig i olika lärandesituationer kan pedagoger konkret synliggöra för sig själva hur de faktiskt arbetar med demokratiuppdraget samt hur det avspeglar sig på barnen. Lindahl (2005) menar att pedagoger som reflekterat över videoobservationer kring sitt eget och barns handlande i demokratiska situationer blir medvetna om hur de kan utvecklas som pedagoger. Videoobservationer synliggör brister och mönster och hjälper pedagoger att hitta nya vägar i demokratifostran (Lindahl, 2005).

4. Teori

Vi utgick från ett relationellt perspektiv med stöd av John Deweys teorier om

demokrati och utbildning. John Deweys teori om lärande innefattar barns inflytande och vikten av att barn får känna sig betydelsefulla (Dewey, 1999). Motivet till valet av det relationella perspektivet grundade sig i att delaktighet och inflytande kräver en social kontext där det kan ske och praktiseras. Det relationella perspektivet på lärande innebär att vi lär oss tillsammans i en social kontext. Förskolan kan genom denna teori ses som en arena, där relationer ständigt skapas och dessa relationer ger upphov till nya kunskaper i ett demokratiskt ge- och- ta- samspel mellan barn - barn, vuxen - barn och vuxen - vuxen. Varje deltagare bidrar med sina erfarenheter,

kunskaper och åsikter samt tar del av andras, och på så vis skapas ny kunskap.

4.1 Relationellt perspektiv

Inom det relationella perspektivet ses pedagogiska relationer som den i huvudsak viktigaste delen när en ser på utbildning och kunskap. Detta kommer före både de kollektiva och individuella förhållandena. ”Vårt synsätt baseras på ett antagande om den mänskliga existensen: att människan föds, utvecklas och förverkligas i relationer” (Aspelin & Persson, 2011, s. 14). Westlund (2011) menar att relationell pedagogik främst bygger på demokratiska relationer. Vidare menar författaren att vi människor formas utefter de relationer vi befinner oss i och skapar. Det är i dessa relationer som vi utvecklas till demokratiska medborgare med en positiv självbild, redo att tackla samhället och dess normer ur ett kritiskt perspektiv. När det kommer till demokrati väljer författaren att lägga stor vikt vid den demokratiska processen, där påverkan och individuella tolkningar inom relationer gör demokratin oförutsägbar (Westlund, 2011).

Vi människor hade inte kunnat fortsätta existera utan andra människors existens (von Wright, 2000).En skulle kunna beskriva det relationella perspektivet med “no

education without relation”. Det krävs minst två aspekter för att förstå ett

pedagogiskt fenomen något som begreppet “relationell” indikerar (Aspelin, 2016, s.14). Några grundläggande begrepp inom det relationella perspektivet är

kommunikation, relation och interaktion. Förutsättningen för att dessa begrepp ska kunna existera i praktiken är mellanmänskliga möten. Dessa mellanmänskliga möten innebär att utbildning sker i en här och nu- situation mellan flera individer.

Människors relationer grundar sig i någon form av kommunikation som utbyts dem emellan. Interaktion kan ses som en tvåvägskommunikation där två individer aktivt samspelar sig fram till ett gemensamt meningsskapande (Aspelin & Persson, 2011). Utifrån ett relationellt perspektiv menar Olsson (2019) att barns kompetens gynnas av att delta i sociala processer med andra individer oavsett ålder, och det ligger på pedagogers ansvar att skapa förutsättningar och se till barns behov när det kommer till lärandet. Lärandet grundar sig i att pedagogerna är lyhörda för barnens tankar och intressen. Det relationella perspektivet handlar om att barn och vuxna

tillsammans i interaktion med varandra skapar ett lärande, där pedagogerna väljer att se barnen som subjekt vars åsikter och erfarenheter har ett värde. Aspelin (2016) menar att det finns två grundläggande förhållningssätt kring utbildning inom

relationell pedagogik. Det ena är pedagogiskt tillvägagångssätt, där läraren handlar efter tydliga mål för delaktighet och inflytande, genom att uppmuntra barnen att delta i kunskapande kommunikation. Lärarens mål blir att påverka och ge möjlighet till skapandet av relationer utifrån vetskapen om att alla individer är olika med

individuella behov. Det andra förhållningssättet är pedagogiskt möte, där läraren blir en aktiv del av det som sker när individer möts här och nu, utan att påverka genom styrning. Läraren uppmuntrar individens individualitet och egenhet här och nu och även för framtiden. I förskolans läroplan (Skolverket, 2018) står det att arbetslaget ska “förbereda barnen för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och

skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle” (Skolverket, 2018, s. 16).

4.2 John Deweys tankar kring utbildning

Utbildning bör inte ses som en förberedande process inför det stundande vuxenlivet, livet pågår här och nu, hela tiden, lärandet likaså. Som ny till världen behöver

individen social kontakt och interaktion i många olika sammanhang, med mer erfarna individer för att utvecklas till en socialt fungerande individ. Det är

överförandet av erfarenheter och kunskaper som samhällets existens och utveckling bygger på, vilket sker genom kontinuerlig utbildning och uppfostran mellan erfarna och mindre erfarna individer. Det som karaktäriserar ett demokratiskt samhälle är allmän rösträtt, vilket förutsätter att dess medborgare utbildar sig. Detta för att förståelse, intresse och engagemang för det demokratiska systemet ska kunna utvecklas (Dewey, 1999).

I en utbildning krävs det någon form av struktur som bärare och vägvisare genom kunskaperna. Strukturen kan se ut på olika sätt, vägledning som ämnar ta vara på

och i lärandet uppmuntra individens naturliga fallenhet, vilket blir ett samarbete mellan två individer. Kontroll som är ett mer negativt laddat begrepp och kan ses som att individens naturliga lärprocess motarbetas till fördel för en påtvingad och förutbestämd målprocess, för kollektivets bästa. Styrning kan ses som ett mellanting mellan vägledning och kontroll, där den styrande leder individen i en specifik

riktning, mot ett specifikt mål, men utan en förutbestämd process (Dewey, 1999).

För att ett samhälle ska kunna etableras krävs det en grupp människor, samförstådda och engagerade med ett gemensamt mål i sikte. Den enskilda individen behöver vara villig att sätta gruppens gemensamma mål framför sina individuella intressen, en gemensam hänsyn för gruppens mål och gruppens bästa är av vikt för samhällets uppkomst och fortlevnad. Ett avgörande verktyg som gör detta möjligt är förmågan att kommunicera, att på ett eller annat sätt kunna förmedla gruppen om sina samt intentioner och ta del av andras. Allt detta bygger på människans kommunikativa kompetens och möjligheten att göra sig förstådd samt förstå andra. Alla sociala företeelser där det utbyts kommunikation mellan två eller fler individer, ger upphov till nya kunskaper och erfarenheter och blir i sig bildande för alla parter. Det är i kommunikation med andra som den egna erfarenheten vidgas och nya kunskaper och idéer föds. Dock behöver det i kommunikation och samspel med andra individer existera en rättvis fördelning av maktpositionen, samt empati och hänsyn för den andre för att benämna en relation som social. (Dewey, 1999).

När det kommer till undervisning i det moderna samhället tenderar den att sträva efter att skapa individer utefter samhällets rådande behov. Det kan ses som att den formella undervisningen, det vill säga den kunskap och de färdigheter som

samhällsnormen pekat ut som viktiga och obligatoriska, kan komma att krocka med den självbild som individen skapat genom den informella undervisningen. Individen låter sig indirekt skapas till någon, istället för att följa den väg som den egna viljan och passionen byggt upp (Dewey, 1999).

Den sociala miljön och det sociala samspelet är i sig självt fostrande. De påverkar handling, tankar och erfarenheter hos individer, där intressen och ointressen föds. När en människa placeras i en ny grupp är första instinkten att bli omtyckt och passa in. Inom gruppen finns det då ett socialt klimat som den nya individen behöver anpassa sig till för att uppnå detta. Det är när den nya gruppmedlemmen har hittat sin plats inom ramarna för gruppens intressen och är delaktig i aktiviteter med gemensamma avsikter som individen blir en fullvärdig medlem av gruppen. Det handlar om att knäcka den sociala koden för den specifika gruppen. Om individen inte lyckas med det riskerar denne att hamna utanför den sociala gemenskapen. Genom livet möter varje människa olika sociala miljöer där olika sociala klimat råder. Det är upp till utbildningsinstitutioner att förbereda de unga för detta, utifrån varje individs erfarenheter och behov. Om det inte skulle ske, riskerar individen att hamna i konflikt med det egna “jaget” då ständig anpassning efter social miljö skulle bli ett faktum (Dewey, 1999).

4.3 Harry Shiers stege för delaktighet och inflytande

Shier (2001) hartagit fram en modell, delaktighetsstege som kan användas som verktyg för att synliggöra hur pedagoger gör barn delaktiga och ger dem inflytande över utbildningen. Varje steg i modellen innefattar tre frågeställningar, öppningar, möjligheter och skyldigheter. Öppningar menar Shier (2001) innebär att vara öppen för att bjuda in barnen i de olika stegen. Möjligheter innebär ett tillåtande och

stöttande arbetssätt, där barns delaktighet och inflytande uppmuntras. Skyldigheter däremot innebär att organisationen har implementerat arbetssättet som standard för verksamheten, vilket gör personalen skyldig att förhålla sig till det.

Figur 1: Shiers delaktighetsstege Efter Shier, 2001)

Steg ett i Shiers (2001) stege (se figur 1), lyssna på barnet innebär att när barnet tar initiativet till att uttrycka sig ska pedagogen vara lyhörd och uppmärksam på barnets åsikter. I steg två, hjälpa barnen till uttryckande handlar om att uppmuntra och stötta barnen att uttrycka sina åsikter. I steg tre, beakta barnens synpunkter ska pedagogen ta barnens åsikter i beaktning, dock innebär det inte att dessa alltid införlivas. Det är pedagogen som har det yttersta ansvaret över besluten som fattas med en skyldighet att motivera sitt beslut för barnen. Steg fyra, medverka under hela processen handlar om att göra barnen till aktiva deltagare, där de får vara med och påverka samt fatta beslut från början till slut. Detta kan leda till ökad självkänsla hos barnen samt ger grundläggande demokratiska kunskaper. I steg fem, fatta beslut med vuxna och ta ansvar råder en maktbalans mellan pedagog och barn kring de beslut som fattas.

Shier (2001) menar att pedagoger måste uppnå minst det tredje steget för att efterfölja FN:s konvention om barnets rättigheter enligt artikel 12 (2018:1197) som

Fatta beslut med vuxna och ta ansvar. Medverka under hela processen. Beakta barnens synpunkter. Hjälpa barnen till uttryckande. Lyssna på barnen.

innebär barnets rätt att uttrycka sina åsikter samt vara delaktig i de frågor som berör barnet.

Dewey (1999) tar upp vikten av mellanmänskliga relationer och interaktioner för att ny kunskap och erfarenheter ska uppstå. Tillägnandet av ny kunskap och nya

erfarenheter ligger till grund för ett demokratiskt samhälle. Det som gör relation, interaktion och demokrati möjligt är kommunikation, att på ett eller annat sätt kunna föra sin talan och förstå andra individers intentioner. Likt Deweys tankar kring

utbildning, bygger det relationella perspektivet även det på mellanmänskliga, demokratiska relationer (Westlund, 2011), där relation, interaktion och

kommunikation är bärande begrepp för kunskapande (Aspelin, 2016). Dessa begrepp är relevanta för barns delaktighet och inflytande, då delaktighet uppstår i grupp där varje individ blir inkluderad, sedd och lyssnad på. Inflytande sker även i grupp, där delaktiga barn får möjlighet att påverka sin situation genom sin röst och sina åsikter, vilket kan liknas vid en demokratisk process. I förskolan byggs relationer när barn och vuxna kommunicerar och interagerar tillsammans, där möjligheten för

delaktighet och inflytande bygger på en maktbalans mellan individerna i gruppen (Dolk, 2013). Det kan innebära att barn görs mer eller mindre delaktiga och ges mer eller mindre möjlighet för inflytande. Shiers (2001) delaktighetsstege kan ses som ett verktyg att mäta olika grader av delaktighet och inflytande, och synliggöra för vuxna hur barnen kan ges den delaktighet och det inflytande som styrdokumenten kräver.

5. Metod

I detta kapitel går vi igenom vilken datainsamlingsmetod vi har valt att använda oss av och varför. Vi redogör för hur vi samlat in det empiriska materialet samt hur vi bearbetat det. Vi kommer motivera vårt urval av respondenter och redogöra för val av analysmetod. Vi går även igenom etiska aspekter och våra ställningstaganden kring dessa.

5.1 Forskningsansats

Till denna studie bestämde vi oss för att använda en kvalitativ forskningsansats i form av semistrukturerade intervjuer som spelades in och sedan transkriberades. En kvalitativ forskningsansats innebär tolkning av resultat som samlats in med hjälp av vetenskapliga metoder, som till exempel intervjuer och observationer. Den insamlade empirin är ofta inom det samhällsvetenskapliga området (Bryman, 2018). Den

kvalitativa forskningsansatsen ansåg vi passa in på syftet för vår studie, då det var pedagogernas tolkningar och erfarenheter kring delaktighet och inflytande som vi ämnade ta del av för att kunna besvara studiens frågeställningar. Den empiriska data som eftersträvades till studien skulle enligt oss inte blivit mätbar och därav föll valet på en kvalitativ forskningsansats. Vår studie intog ett induktivt angreppssätt där vi

ämnade komma fram till ett resultat baserat på respondenternas tolkningar inom vårt valda ämne.

5.2 Metodval

Vi valde att genomföra semistrukturerade intervjuer med pedagoger i förskolan då vi ämnade undersöka pedagogers tolkningar kring barns delaktighet och inflytande i förskolan. Semistrukturerad intervju innebär att intervjuaren har en struktur med färdiga frågeområden till respondenten, där ramarna för utförandet är flexibla och öppna för eventuella följdfrågor (Bryman, 2018). Vi valde att spela in intervjuerna för att kunna gå tillbaka och lyssna flera gånger samt för att kunna transkribera

intervjuerna. Semistrukturerade intervjuer anser vi skulle kunna ge upphov till genuina och personliga tolkningar kring barns delaktighet och inflytande, då vi kan följa upp respondenternas resonemang med spontana följdfrågor.

Inom den kvalitativa forskningsansatsen finns det flera olika metoder vi hade kunnat välja för att samla in empiriskt material, där de vanligaste metoderna är intervju och observation. När det kommer till intervjuer finns det bland annat ostrukturerade och semistrukturerade intervjuer. I en ostrukturerad intervju är det inte ovanligt att intervjuaren enbart förhåller sig till en grundfråga och under intervjuns gång ställer de följdfrågor som uppstår. En ostrukturerad intervju har liknelser med en vanlig konversation mellan individer (Bryman, 2018).

5.3 Urval

Vi utgick från ett målinriktat urval i denna studie, då vi valde att intervjua verksamma inom förskolan som vi trodde kunde tänkas ge svar på våra frågeställningar på ett eller annat sätt. Målinriktat urval innebär att val av

respondenter grundar sig i att respondenterna besitter kunskaperna kring studiens forskningsfrågor (Bryman, 2018). För att få en helhetssyn på tolkningar kring barns delaktighet och inflytande valde vi att intervjua flera olika yrkesroller inom förskolan, som barnskötare, förskollärare och biträdande rektor. Vi valde att intervjua olika yrkesroller för att alla är beroende av varandra och arbetar tillsammans för barnens bästa, därför är det inte rättvist att bilda sig en uppfattning och enbart basera

resultatet på en yrkesrolls tolkningar av ämnet. De utvalda respondenterna bestod av tre barnskötare, fyra förskollärare samt en biträdande rektor. Dessa var stationerade på fem olika förskolor i en stad i Mellansverige. Nedanstående tabell (se tabell 1) visar hur vi benämner de olika respondenterna i resultatet

Respondent 1 Biträdande rektor

Respondent 3 Barnskötare Respondent 4 Förskollärare Respondent 5 Barnskötare Respondent 6 Förskollärare Respondent 7 Barnskötare Respondent 8 Förskollärare Tabell 1: Respondenter

5.4 Genomförande

Vi inledde denna studie med att skriva ett missivbrev där vi redogjorde för respondenterna kring studiens syfte. Utefter missivbrevet kunde sedan

respondenterna besluta om de ville medverka eller inte. Vi kontaktade våra tilltänkta respondenter via mejl där vi bifogade missivbrevet (se bilaga 1). Efter att samtliga respondenter tackat ja till att delta i studien bokade vi möten för intervjuer. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes på plats med majoriteten av respondenterna. Vi genomförde åtta intervjuer om ca 30 minuter vardera. Vi

genomförde fyra intervjuer var för att effektivisera arbetet. En intervju genomfördes digitalt med verktyget zoom då denna respondent föredrog digitala möten framför fysiska på grund av den rådande pandemin Covid-19. Fördelarna med en fysisk intervju är att kommunikationen får ytterligare dimensioner i form av kroppsspråk och ansiktsuttryck, vilket vi ansåg gynnade vår förståelse för de svar vi fick. Studiens intervjuer bestod av 10 grundfrågor (se bilaga 2). Vi valde att spela in ljudet under intervjuerna istället för att ta anteckningar, det gjorde vi för att kunna lägga allt fokus på att vara närvarande och uppmärksamma på respondenternas kroppsspråk och mimik (Bryman, 2018). Intervjuerna lyssnades igenom flertal gånger och

transkriberades sedan ordagrant. 5.4.1 Steg 1 av analysen

Vi läste materialet flera gånger för att få god kännedom om innehållet. Kodningen gick till på följande sätt, vi började med att starta ett dokument för varje

intervjufråga, där alla respondenternas svar på respektive fråga klistrades in. Det förenklade arbetet med kodningen, då det blev mer överskådligt och lätthanterligt med alla svar på samma fråga samlade. Sedan läste vi igenom de sammanställda transkriberingarna en fråga i taget och började skapa koder utifrån återkommande begrepp som kändes relevanta för syftet. Till detta användes märkpennor i olika färger, där alla färger fick en specifik innebörd. Det kunde till exempel vara gul - upprepningar, rosa - forskningsfrågor, blå - demokrati, orange - konkreta exempel. Dessa kodningar delade vi sedan in i kategorierna, delaktighet, inflytande,

5.4.2 Steg 2 av analysen

Efter att vi fått fram ett resultat så anlades våra teoretiska perspektiv för att fördjupa förståelsen av empirin. Denna del av analysen presenteras i analyskapitlet och under liknande rubriker som användes i resultatet. Vi valde att fokusera på tre

huvudbegrepp inom det relationella perspektivet, relation, kommunikation och interaktion, då vi ansåg dem som relevanta för vår studie. Vi analyserar även resultatet utifrån Deweys (1999) tankar om utbildning. För att analysera i vilken utsträckning barn görs delaktiga och ges inflytande, har vi valt att använda oss av Shiers (2001) delaktighetsstege som analysverktyg.

5.5 Tillförlitlighet

Till vår studie valde vi att utgå från Bryman (2018) som skriver om delkriterier för tillförlitlighet. Bedömningen av tillförlitligheten av en studie kan delas upp i fyra delar.

Trovärdighet där forskaren säkerhetsställt att forskningen har bedrivits enligt uppsatta regler och sedan rapporterat det färdigställda resultatet till deltagarna för att få en bekräftelse på att resultatet forskaren fått fram överensstämmer med verkligheten. Vår studies trovärdighet har tagits i beaktning då vi anpassat våra intervjufrågor efter studiens valda syfte, forskningsfrågor samt vald teori. Vi har förhållit oss neutralt till de svar vi fick från respondenterna då vi ej lagt in egna

värderingar eller åsikter i resultatet. Efter intervjuerna informerades respondenterna om hur de efter avslutad studie kunde få ta del av arbetet via DiVa portal.

Överförbarhet där forskaren ska sträva efter att återge en detaljrik redogörelse som sedan kan förse människor med data som med fördel kan implementeras i andra kontexter. Vi använde oss av ett målstyrt urval där valet av respondenter föll på pedagoger, verksamma i barngrupp. Studiens resultat återgavs detaljrikt med faktiska citat. Dessa två kriterier gör studien delvis överförbar. Då vi utgick från pedagogers unika tolkningar kring ämnet blir det svårt att motivera fullständig överförbarhet.

Pålitlighet innebär att forskaren intar ett granskande synsätt där det gäller att säkerhetsställa att det genomförs en tydlig redogörelse för alla de olika stegen i processen, som till exempel urval, forskningsfrågor samt motivering till val av

analysmetod med mera. Under rubriken ”genomförande” har vi utförligt beskrivit de olika stegen i forskningsprocessen, som styrker pålitligheten i vår studie.

Möjlighet att styrka och konfirmera där det tydligt ska framgå att forskaren inte låtit sina egna åsikter eller värderingar påverkat arbetet med undersökningen. Detta delkriterie har vi uppfyllt genom att fokusera på respondenternas tolkningar kring delaktighet och inflytande utan att låtas påverkas av egna åsikter och värderingar.

5.6 Etiska aspekter

I föreliggande studie har vi beaktat Vetenskapsrådets (2017) fyra forskningsetiska aspekter, det vill säga informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi har tagit hänsyn till informationskravet genom att alla deltagande i studien informerats i god tid om syfte och villkor kring studien. Vi uppfyllde informationskravet genom att respondenterna via vårt missivbrev

informerades om undersökningens syfte och de gällande villkoren för intervjun. Det framgick tydligt i missivbrevet att deras deltagande var frivilligt och att de när som helst kunde välja att avbryta intervjun, eller avstå från att svara på en specifik fråga. Samtyckeskravet innefattas av ett frivilligt godkännande från respondenten kring att medverka i studien. Samtyckeskravet uppfylldes i vår studie genom att

respondenterna gav sitt godkännande till att delta och spelas in.

Konfidentialitetskravet innebär att personliga uppgifter om de personer som deltar handskas med respekt och konfidentialitet. Detta uppfyllde vi genom att de inspelade intervjuerna fördes över från mobil till en lösenordskyddad dator. Efter avslutad studie raderas ljudinspelningarna och transkriberingarna. Enligt Vetenskapsrådet (2017) är det upp till oss som informanter att ansvara för att beakta respondenternas integritet. Nyttjandekravet innefattar att empirin endast får nyttjas i en specifik studie. I vårt missivbrev framgick det att empirin enbart skulle användas till vårt självständiga arbete och genom detta uppfyllde vi nyttjandekravet (Bryman, 2018).

6. Resultat

I detta kapitel presenteras resultatet av studiens semistrukturerade intervjuer.

Resultatet innefattas av respondenternas tolkningar kring delaktighet och inflytande i förskolan, vikten av demokratifostran samt vilka möjligheter och svårigheter som finns i arbetet med barns delaktighet och inflytande. I kapitlet återfinns även konkreta exempel på hur pedagoger utövar delaktighet och inflytande i förskolan.

6.1 Pedagogers tolkningar kring delaktighet och inflytande i

förskolan

När det kommer till respondenternas tolkningar kring barns delaktighet och

inflytande framkom det ett gemensamt mönster kring vikten av att utgå från barnens visade intressen när utbildningen planeras. Respondenternas svar kan även tolkas som att en lyhördhet för barnens visade intressen kan medföra att lärandet blir lustfyllt för barnen och att de känner att de har inflytande över utformandet av utbildningen. En kan även tolka utifrån respondenternas svar att det är av stor vikt att besitta förmågan att kunna ändra fokus i planerade aktiviteter, för att fortsätta följa barnens intressen och för att bibehålla deras engagemang.

- Det gäller att snappa upp deras intressen, man kan ju även skapa ett intresse om man gör en aktivitet som är rolig nog. (Respondent 6)

- Om jag tänker att jag vill vara inne och göra en aktivitet och det enda jag hör är att dom pratar om att solen lyser där ute, vad kan vi göra för aktivitet ute då istället? Att man hela tiden är lyhörd och lyssnar in. (Respondent 6)

- Man kan alltid ge barn tillfälle att vara delaktiga för att även om vi har en tanke till exempel med en aktivitet och vi tänker, det här vill vi! Så kan vi ge dem utrymme att påverka INOM våran tanke. (Respondent, 7)

Alla respondenterna uttryckte delaktighet och inflytande som viktiga komponenter i barnens vardag på förskolan. Respondent 1 valde att nämna läroplanen och

problematiken som kan uppstå kring balansen mellan vad barn ska och inte ska få bestämma över, samt hur stor påverkan barnen ska ges kring utbildningen. Detta tolkar respondenterna som en väl avvägd omfördelning av maktstrukturen mellan pedagog och barn. Begreppet rättvisa kom även upp till tolkning under intervjuerna, är det rättvist att alla får som de vill eller är det rättvist att barnet fått möjligheten att göra ett val? Respondent 4 talade om vikten av att få barn att förstå balansen mellan inflytande och att bestämma allt. Vidare menade Respondent 4 att inflytande inte handlar om rätten att bestämma, utan rätten att ges möjlighet att påverka.

- Vi vuxna har ju egentligen makten, men vi försöker ju ändå delegera ut så att alla ska få vara med och att alla är delaktiga i olika beslut och så. (Respondent 3)

- Det finns ju ingen som står över någon annan, det finns ingen ursäkt till att säga att du ska lyssna på mig för jag är vuxen. (Respondent 5)

6.2 Delaktighet och inflytande – grunden för demokrati

demokrati var lyhördhet - att alla barn ska bli sedda och lyssnade på och respekt - att lyssna till och respektera andras åsikter. Det framkom att flertalet respondenter ansåg röstning enbart vara en bråkdel av vad demokrati i förskolan innebar. Röstningen används ofta i samband med mindre val som till exempel vad

barngruppen ska heta, om de ska äta lunchen ute eller inne och vilken aktivitet de vill göra under eftermiddagen.

- Först och främst så är det ju det här med att bygga relationer, för mig är det

superviktigt att jag har fått ett barns respekt så att jag inte går runt och kräver respekt av dom, utan det ska vara ömsesidigt, att man jobbar sig till en nära relation.

(Respondent 2)

- Jag tänker att det är så mycket mer än att ”ja, nu har barnen fått rösta” då har vi arbetat demokratiskt, men demokrati är ju så mycket mer. Det handlar ju om att alla ska få sin röst hörd och man ska bli lyssnad på och visa respekt, alltså

värdegrundsarbetet tänker jag ingår i demokrati. (Respondent, 2)

Ett begrepp som framkom under intervjuerna var “skendemokrati” som beskrevs med att det i omröstningar i förskolan ofta är de vuxna som bestämmer de olika valmöjligheterna och därav kan barnen komma att berövas möjligheten till helt fria

val från deras sida. Majoriteten av respondenterna var överens om att det är de vuxna inom förskolan som sitter på en stor del av makten i slutändan.

- Barn ska växa in i vårt demokratiska samhälle, och förskolan bygger ju på

demokratiska värderingar. Men ibland så tycker jag mig uppleva att barnen i viss mån får uppleva skendemokrati. För det är oftast vuxna som ger valen. (Respondent 1) - Demokrati är ju att barnen får välja, vad vill jag? vad önskar jag? nu röstar vi, ska vi gå

till den platsen eller den platsen? Det är ju en viss mån av dem okrati naturligtvis. Fast valen kommer ju i många fall från de vuxna och kanske inte lika ofta från barnen. (Respondent, 1)

En annan svårighet med demokrati i förskolan var barnens förmåga att påverka varandra i sina val, de väljer gärna utefter vad kamraten vill istället för att utgå från sig själva. Respondent 7 beskrev ett exempel på hur de gått tillväga när de försökt förhindra barnen från att påverka varandra. Det handlade om valet av maträtter som skulle serveras. Detta inleddes med att barnen fick peka på en valfri gubbe som satt på väggen, dessa skulle symbolisera vad barnet tyckte om maten, det fanns en glad, neutral och ledsen gubbe. Därefter kunde de urskilja barnens favoritmaträtter och det genomfördes en omröstning där barnen fick gå in i ett rum en och en och lägga en legobit som röst på sin favorit maträtt. Resultatet av denna omröstning presenterades genom att alla bilderna på maträtterna lades fram på samlingsmattan och sedan staplades legobitarna upp på varje bild vilket respondenten menade gav en väldigt konkret och tydlig bild för barnen.

- Men sen är det ju så att om nån sa att ”jag vill att vi ska heta enhörningsgruppen” då var det ju fler som sa det också och tyckte att det var en rolig idé och ”hon är min bästa kompis” och så. Så även då blir det svårt, men vi har också försökt att vi tog in dom en- och- en och du vet så där, men på nåt sätt hade dom ”kuppat” mot varandra. (Respondent 2)

Barnen behöver öva sig på att de inte alltid kan få som de vill eller som de tänkt från början. När barnen fick uppleva större ansvarskänsla och blev trygga i sig själva, kunde det leda till starkare självförtroende och självkänsla hos barnen. En

respondent gav uttryck för att barnen genom delaktighet och inflytande utvecklade en vilja och medvetenhet kring sin egen påverkan, att deras åsikter spelade roll.

Intervjuerna visade att pedagogerna hade ett “framtidstänk” när det kom till demokrati, delaktighet och inflytande genom att de diskuterade med barnen kring dagens demokratiska samhälle och därav gav dem grundläggande kunskaper inför framtiden.

- Det är viktigt att man får se att det finns möjligheter att påverka, att det finns en mening med att göra sin röst hörd. För det gör det ju faktiskt, och det hoppas jag att man kan ta med sig för resten av livet också. (Respondent 4)

- Att det spelar roll att man påverkar oavsett om man gör nåt bra eller dåligt. Men också att man kanske vill påverka. (Respondent 4)

6.3 Vikten av kommunikativa och sociala färdigheter

Resultatet av studien visade på vikten av att pedagogerna är med och bygger upp barnens självkänsla, genom att lyfta dem och bygga trygga relationer. Det framkom att det är av stor vikt att barnen har någon form av kommunikativ färdighet för att kunna ge uttryck för sina behov. Pedagogerna ombads ge sina tolkningar om vilka färdigheter de ansåg vara nödvändiga för barnen, för att de ska kunna ges delaktighet och inflytande. Det fanns gemensamma tolkningar hos respondenterna när det kom till vilka färdigheter de ansåg vara av stor vikt för barnens möjligheter till delaktighet och inflytande. Framförallt talade de om de sociala färdigheterna, kommunikation och vikten av att barn får möjlighet att göra sin röst hörd, men även vikten av att lära sig lyssna på och interagera med sina kamrater.

- Ja den sociala kompetensen såklart och det får man träna sig till, alla kommer ju med olika erfarenheter hit, (...) vi tränar på det sociala och efter vi har mötts och vi alla finns och vi alla har fått våran plats så lockar man fram till att det ska finna s utrymme för att göra sig hörd, och då får man ju bemöta barnen på individnivå såklart.

(Respondent 5)

- Att man stärks att tro på sig själv för det första, att man får en bra självkänsla och att man liksom blir lyft i dom situationerna, att vi introducerar dom i sådana situationer där dom kan få bygga de här färdigheterna som saknas. (Respondent 6)

- Att dom får lära sig att lyssna, för vet dom inte hur dom kan lyssna, då kan dom ju inte veta vad andra tycker och då skapas ju inte den här demokratin, utan tar dom del av att dom måste lyssna mer, då tror jag att har man den färdigheten tror jag att man kan komma ganska långt med det. Och komma fram till beslut tillsammans. (Respondent 8)

Alla respondenterna menade att ansvaret för att barnen ska utveckla dessa

nödvändiga färdigheter för delaktighet och inflytande låg på dem. Genom att urskilja barns behov kan pedagogen i sin tur stötta barnet i dess utveckling av de nödvändiga färdigheterna som barnet behöver för delaktighet och inflytande. Pedagogerna såg delaktighet och inflytande som möjligheter för barnen att utveckla sina sociala

förmågor. Barnen fick lära sig att deras och andras åsikter var betydelsefulla samt att det var viktigt att bli lyssnad på och att lyssna till sina kamrater. De utvecklade sin empatiska förmåga och grundlade en god självbild för framtiden och möjligheten att utvecklas till en god demokratisk medborgare.

- Möjligheterna är ju att vi stärker de här barnen till en tryggare framtid för dom säger ju mycket, “nu är ju vi dom stora barnen på förskolan” och det dom efterletar och önskar i skolan, det är ju den sociala kompetensen, siffror och bokstäver det hinner dom lära sig, utan vi ska bygga grund för att barnen har social kompetens.

(Respondent 6)

När det kom till svårigheterna kring barns delaktighet och inflytande gick det att utifrån respondenternas svar urskilja att barngruppens storlek kunde leda till

problematik kring att göra barnen delaktiga och ge dem inflytande. Det blev svårt att låta alla komma till tals, då det blev mycket olika åsikter och tankar ju fler barn det var i gruppen. Det blev då svårt att tillfredsställa alla barns individuella behov. Under en intervju valde en respondent att tolka svårigheterna kring verksamhetens

bestämda tider. Hen pratade om vikten av att förklara för barnen varför de inte kunde påbörja en aktivitet, så att det blev tydligt för barnet varför det fick avvakta till efter lunchen, mellanmålet eller liknande. En annan svårighet som nämndes var att ge de tystlåtna barnen möjligheten att få komma till tals och få sina röster

hörda. Respondenten menade att det gällde att fånga upp väl valda tillfällen för att ge dessa barn chansen att göra sig hörda.

- Det är viktigt att kunna anpassa undervisning och miljöer utifrån barns behov och önskningar. Och det är just där svårigheterna ligger, att vi har många barn i verksamheten och behöver anpassa till alla barn. (Respondent 1)

- Barngruppens storlek, just om man har för många barn i gruppen och man ska försöka få att alla samtidigt ska få inflytande så blir det problematiskt och svårt just för att det kan bli så många olika åsikter och tankar. (Respondent 3)

6.4 Arbetet med barns delaktighet och inflytande i praktiken

Barnkonsekvensanalys som blev ett verktyg att använda i samband med större förändringar i verksamheten. Där blev pedagogerna barnens språkrör och bar ansvaret för att de förändringar som skedde blev till barnens bästa utifrån deras behov och rättigheter. Därför var det viktigt med lyhörda pedagoger som var observanta på vad barnen uttryckte och vilka signaler de utsöndrade. Ett annat exempel var Lärmiljöpromenader där barnen enskilt gick runt med en pedagog i avdelningens olika utrymmen och diskuterade och fotade vilka rum barnen trivdes bra respektive mindre bra i. Pedagogerna ställde relevanta frågor till barnen för att sedan kunna utveckla lärmiljön för alla barns bästa.

- För att fånga upp vad barn tycker, tänker, känner inför lärmiljön, och även vad barnen är intresserad av. Vad behöver vi tillföra i våra miljöer för att det ska utveckla barnens lärande. (Respondent 1)

Resultatet visade på att en förskola valde att arbeta med Mind map med barnens förslag på aktiviteter de ville tillägna sig åt under läsåret eller terminen. Respondent 2 menade att det för barnen blev mer konkret vad de hade haft delaktighet och inflytande över.

- Då kunde vi visa tydligt att, det har vi gjort och det har vi gjort, att dom har varit med och påverkat de olika aktiviteterna iallafall. (Respondent 2)

Respondent 5 valde att berätta om deras Aktivitetstavla där barnen själva fick välja mellan olika aktiviteter de önskade göra på eftermiddagen, detta gav även barnen chansen att i den mån det var möjligt få välja tillsammans med vilken kamrat de ville göra aktiviteten. Respondent 6 hade liknande erfarenheter av aktivitetstavlan, där hen såg möjligheter till relationsskapande. Detta då pedagogerna valde att placera ut barnen i nya konstellationer. Respondent 7 beskrev deras

Samtals/dokumentationsvägg, ett sätt för barnen att bli delaktiga i den pedagogiska dokumentationen. Barnen kunde gå tillbaka och studera sin utveckling och

tillsammans med pedagogerna kunde de återkoppla och föra diskussioner kring vad de upplevt eller skapat.

- Där har vi ju en tanke med hur vi sätter ihop dom då, för att se vad händer nu istället då? (…) då lyfter man ju också barnen i dom här olika sammanhangen och dom känner också att dom faktiskt kan hitta en annan kompis. (Respondent 6)

- Vi har en samtalsvägg i matsalen, och där pratar vi om hur veckan ser ut, eller dagen ser ut och pratar om vilken dag det är och hur är vädret är och månad och år och så och då har vi tagit med barnen, att barnen talar om, frågar sina kamrater vad är det för dag idag? Och det är ju också det här att man får känna sig delaktig och dom känner sig, känner sig stolta, man ser riktigt hur stolta de är när dom får stå där framme och fråga kompisarna och dom får räcka upp handen (...). (Respondent 7) Gemensamt för dessa exempel var att barnen gjordes delaktiga och gavs inflytande då dessa verktyg grundade sig i barnens intressen.

7. Analys

I detta kapitel presenteras en analys baserad på vårt resultat av intervjuerna. Resultatet kommer att analyseras med hjälp av det relationella perspektivet, John Deweys tankar om utbildning samt Shiers delaktighetsstege.

7.1 Analys av pedagogers tolkningar kring delaktighet och

inflytande i förskolan

Kunskaper och erfarenheter utbyts och utvidgas genom mellanmänsklig interaktion, samtidigt som kunskaper reproduceras och utvecklas mellan generationerna. Inom det relationella perspektivet är det främst relationer som ligger till grund för

lärandet. Pedagoger behöver vara lyhörda och se till barnens intressen och behov för att kunna ge barnen delaktighet och inflytande i förskolan (Westlund, 2011). Studien visade att pedagogernas tolkningar kring arbetet för att gynna barns

relationsskapande genomfördes genom att utgå från barnens intresse och

erfarenheter vid planerandet av utbildningen. I studiens resultat framkom det att pedagogerna tolkade lyhördhet och förmågan att kunna omdirigera planerade aktiviteter till förmån för barnens sidospår som viktiga beståndsdelar inom

delaktighet och inflytande i förskolan. Detta för att göra utbildningen lustfylld och på så vis bibehålla barnens engagemang. Lyhördhet och förmågan att omdirigera sin

planering till förmån för barns visade intresse kan tolkas genom Shiers (2001) delaktighetsstege, där det första steget är att lyssna på barnen och steg tre är att ta barnens synpunkter i beaktning. Det kan även beskrivas som att undervisningen är informell, då barnen får inflytande över sitt lärande till skillnad mot den formella undervisningen som ämnar att skapa individer i enlighet med samhällets behov. Dessa två undervisningsmetoder kan komma att krocka med varandra då ett barn i den formella undervisningen riskerar att berövas sin individualitet då de tvingas fostras till goda samhällsmedborgare enligt redan uppsatta normer (Dewey, 1999).

I resultatet framkom det att respondenternas tolkningar kring barns inflytande handlade om en väl avvägd balans av styrningen mellan barnen och pedagogerna. Där det var pedagogernas ansvar som vuxna att finna denna balans, så barnen gavs möjlighet till inflytande på en passande nivå. Det ansågs viktigt för pedagogerna att de vuxna fortfarande hade det större styrande ansvaret över utbildningens innehåll. Dewey (1999) hävdar att det i utbildande sammanhang behöver finnas en viss mån av styrning för att guida eleven genom nya kunskaper och erfarenheter. Där Deweys tankar om vägledning och styrning innefattar förvaltandet av elevens naturliga förmågor, eller att lärandet sker mot ett förutbestämt mål, men att vägen dit inte är given. Det relationella perspektivet förespråkar att pedagoger behöver vara

engagerade lyssnare för att kunna ge barnen delaktighet och inflytande. Det är vuxna och barn som tillsammans skapar ett lärande genom sin interaktion, där pedagogerna värdesätter barnen som subjekt (Olsson, 2019).

7.2 Analys av delaktighet och inflytande kopplat till demokrati

förskolan innefattade två viktiga faktorer, respekt och lyhördhet. Respondenterna menade att det var ett ömsesidigt givande och tagande av åsikter och erfarenheter i de olika relationerna i förskolan. Likt Deweys tankar att det är av stor vikt som enskild individ att kunna se till gruppens bästa framför sig själv och sina egna behov (Dewey, 1999).

Dewey (1999) menar att det demokratiska samhället kräver utbildade medborgare för att bilda ett fungerande demokratiskt samhälle. Resultatet av denna studie visade att det fanns ett “framtidstänk” hos pedagogerna när det kom till demokrati i förskolan. Resultatet av studien kunde tolkas som att pedagogerna hade en förståelse för vikten av att skapa en bra grund för barnen att passa in i ett demokratiskt samhälle. Denna grund skapade pedagogerna genom att de arbetade med barnen kring

demokratifrågor och visade på meningen med att få göra sin röst hörd, bli lyssnad till, möjligheten att påverka sin vardag samt vikten av att respektera kamraters åsikter. Detta tolkades som kärnan i demokratifostran. Vikten av möjligheten att göra sin röst innefattas i steg två i Shiers (2001) delaktighetsstege, där pedagogen ska uppmuntra och stötta barnen att uttrycka sina åsikter. Forskning visar på att barn gynnas av att tillsammans med andra individer få delta i sociala processer. Det skapar en lyhördhet

hos barnen där andras intressen och tankar tas i beaktande. Det relationella

perspektivet innefattas av ett lärande som sker i ett socialt samspel där allas åsikter och erfarenheter ses som värdefulla och skall respekteras (Olsson, 2019).

7.3 Analys av möjligheter/svårigheter kring delaktighet och

inflytande i förskolan

Studiens resultat påvisade att det fanns gemensamma förståelser hos pedagogerna kring vikten av vilka specifika färdigheter barnen behövde för att tillägna sig rätten till delaktighet och inflytande. Bland annat kommunikation och förmågan att göra sin röst hörd och lyssna på varandra. Vilket enligt pedagogerna kunde förbättra barnens självkänsla, öka deras känsla för empati och förståelse för att deras åsikter har betydelse. Likt pedagogernas förståelse har relationer en avgörande roll inom det relationella perspektivet. De är en avgörande del i vad som formar oss människor till demokratiska samhällsmedborgare med en god självbild (Westlund, 2011).

Kommunikation kan ses som en grundläggande del inom det relationella perspektivet tillsammans med dialog, interaktion och relation (Aspelin, 2016). Förmågan att kommunicera är av stor vikt för att kunna synliggöra vilka avsikter människan har med sina förehavanden. Den kommunikativa kompetensen blir även avgörande för att kunna tillgodose sig andras tankar och få en förståelse för deras intentioner. I sociala möten som innefattar kommunikation mellan individer, skapas möjlighet för kunskapande där individers erfarenheter möts och bildar nya kunskaper för alla inblandade (Dewey, 1999). Alla respondenter svarade att de ansåg att det låg på deras ansvar att se till så att barnen fick möjlighet till att utveckla dessa färdigheter. Av respondenternas svar kunde det även här utläsas att steg två i Shiers (2001)

delaktighetsstege uppfylldes. Detta kan också liknas vid Deweys (1999) tankar om att utveckling och lärande sker genom överförandet av kunskaper och erfarenheter, mellan de mer erfarna och mindre erfarna människorna, som i en förskolekontext skulle kunna tolkas som överförandet av kunskap mellan pedagog och barn.

7.4 Stora barngrupper leder till problematik

Resultatet av studien indikerade att pedagogernas tolkningar kring svårigheter när det gäller barns möjlighet till delaktighet och inflytande, landade i problematiken kring stora barngrupper och brist på tid. Under sådana förhållanden framkom det av intervjuerna att det tolkades som svårt att låta alla barn få komma till tals, då det i stora barngrupper blev för många viljor och behov som skulle mötas och tillgodoses. En annan problematik som framkom var att förhålla sig efter de bestämda tiderna i förskolan, som till exempel lunch, mellanmål, vila eller andra schemalagda händelser. Varför såg inte pedagogerna dessa händelser som tillfällen då barns delaktighet och inflytande skulle kunna manifesteras?

Det relationella perspektivet bygger på att det sker en interaktion mellan pedagoger och barn för att ett lärande ska ske, där alla barns erfarenheter och åsikter ska ha ett