Till Kritiken av den Kvalitativa Metoden1
M A R G A R E T A B E R T I L S S O NS ociologisk Institut, Köpenhamns Universitet
N u när jag fått m itt anställningskontrakt som professor i D anm ark2, vågar jag öppet erkänna att jag blott har gjort en intervju under hela m in sociolo giska karriär.3 D en intervjun avskräckte till den m ilda grad att jag aldrig vågat m ig på ett sådant förfarande igen. Som två-betygs studerande i socio logi vid Lunds U niversitet våren 1965 deltog jag i ett fältarbete under den legendariske H arald Sw edners ledning.4 Jag skulle visst utföra 5 eller 10 intervjuer (kom m er inte ihåg så noga) och hade deltagit i processen att slum pm ässigt välja ut vissa om råden och addresser. M in huvudsakliga verksam het var förlagd till R osengård, det om råde som idag starkt dom ine ras av invandrare och som på 60-talet dom inerades av en annan skara em igranter, näm ligen de inflyttade svenskar som m an m ed en sociologisk beteckning kallar för ” urbana b y b o r” (G ans 1962). De intervjuer vi skulle utföra var i sanning om fattande. M annen och kvinnan skulle, såvitt de bägge existerade i sinnevärlden, sam tidigt utfrågas om sina kulturella aktiviteter. D et gällde teater- och m useum besök, bok- och tidskriftsläsning, alltm edan antalet böcker i deras hyllor sam t konstverk och övrig utsm yckning skulle besiktigas och klassificeras längs någon skala. Intervjuerna tog nog två tim m ar i anspråk. R edan vid den första intervjun kände jag skam m en spridas i m in kropp. Jag svettades och för varje fråga som skulle ställas bad jag om ursäkt. D et hela blev m er och m er pinsam t. - Jag ska röja en hem lighet, nu väl preskriberad! De övriga intervju-form ulären fyllde jag m er eller m indre ut på eget bevåg, ungefär så som jag trodde ip ’s själva skulle ha fyllt ut dem , m ed väl avpassade nyanser m ed tanke på de relevanta bakgrundsvariabler. De senare uppgifterna fanns ju redan förtryckta på form ulärets fram sida. D är stod det också att alla uppgifter var strängt förtroliga och att det var en vetenskaplig undersökning. D essa ord väckte respekt på den tiden. Jag vet inte om m itt tilltag näm nvärt påverkade reliabiliteten i undersökningsresulta ten. K anske var jag inte den enda som valde denna utväg? På den tiden fanns det gott om sociologi-studenter och det var nog svårt att kontrollera m ed vilket engagem ang de alla utförde sitt fältarbete. Sw edners studie om finkul tur blev ju m ycket känd. Ja, jag undrar nu i efterhand om det inte är den sociologiska studie som har haft m est genom slagskraft i Sverige. H ärom kvällen, när jag såg på svensk TV, hörde ja g att den nuvarande D ram aten- chefen tagit intryck av 60-talets finkultursdebatt.
Jag vill inte alls avfärda intervju-form en som m etod att insam la data. Det var bara så, att jag inte kände m ig väl tillpass m ed denna m etod då (och nog inte heller idag). A tt objektivera en annan m änniskas utsagor som ett led i 18 Sociologisk Forskning 4 • 1995
data-insam ling föreföll m ig då som nu djupt o-etiskt. D et var i tiden långt före m in bekantskap m ed M ichel Foucaults tes om sam hällsvetenskapernas inkräktande på individers privatliv. D et är i övrigt inte ett Foucault-perspek- tiv som vägleder denna fram ställningen, m en likt honom föredrar också jag m er ” opersonliga” m etoder att insam la och analysera data. E nkäten ger individen en m öjlighet att själv välja hur hon vill svara, och registerdata har jag inte heller någon svårighet med. Jag utgår från att det finns ett precist syfte bakom inhäm tandet av sådana uppgifter och dessa är ju som regel väl avgränsade. I arbetet m ed register-uppgifter ansvarar ja g inte själv för ” ansiktsarbetet” att inrangera den andre individen under en eller annan objektiverande kategori. M an skulle kunna säga att ja g som sociolog h ar en försm ak för det m er opersonliga förfarandet, något som i övrigt vägleder m ina kritiska kom m entarer om kvalitativ m etod.
M itt förhållande till kvantitativ respektive kvalitativ m etod genom gick em ellertid något som H egel kanske skulle ha kallat ” ett kvalitativt sp rån g ” , när jag som ung doktorand kom till U niversity o f C alifornia i Santa B arbara. D är utsattes jag för A aron C icourels dräpande kritik av sociologiska insam lings- och kodningsm etoder (Cicourel 1964). Vid denna tid hade ja g m ycket diffusa fram tidsplaner, m en av någon anledning hade ja g fått m ottaga ett U C -stipendium . Hade det inte varit för C icourels fram ställningsförm åga i redovisningen av sociologiskt tabell-m aterial, hade ja g nog aldrig fått lust att fortsätta m ed sociologi. Jag skrattade så att jag än en gång fick m agont, m en ångesten i R osengård hade i Santa Barbara bytts ut av skrattet - och faktiskt av nyfikenhet! C icourel fram ställde det sociala livets konstruktionsprocesser och sociologins dito klassificeringshysteri på ett sånt m edryckande sätt att m an i det närm aste förfördes. O m C icourel vid denna tid sades det i övrigt att han nog skulle vara fram gångrik i att sälja preventivpiller till nunnor. D et är nog m ed den analogin ja g bäst kan beskriva m itt eget (akadem iska) öde.
M itt andra fältarbete, nu under Cicourels ledning, handlade om det språk liga rutinarbete som upprätthåller det äktenskapliga (eller icke-äktenskap- liga) sam livet m ellan kärlekspartners. M ed bandspelare skulle vi registrera hur sam boende personer klarade sin vardag. Sam livet ” intim iserades” m ed åtskilliga ” h o n ey ’s ” och ” you- know -1- love y o u ’s ” , vilka yttrades rep eti tivt. K anske var det erfarenheten från detta fältarbete som avskräckte m ig från det intim a sam livets diskursiva påfrestningar.
N åväl, m in am erikanska period om fattade inte blott en intensiv kontakt m ed den då spirande ” etnom etodologiska k u lten ” .5 D et fanns också in tensiva diskussioner m ed de num era legendariska förespråkare fö r sym bolisk interaktionism . Tam otsu Shibutani blev m in officielle handledare och hans vän och tidigare kollega från Chicago-tiden, A nselm Strauss, kom ofta på besök. H erbert B lum er blev en av m ina exam inatorer p å de förberedande Ph.D. -proven. Jag vill inte skryta m ed kanske num era arkaiserade koryféer, m en faktisk rym de m in am erikanska period på det personliga och in
tellektuella planet en intensiv exponering till ” kvalitativ m eto d ” tillsam m ans m ed några av den tidens m est kvalificerade utövare av densam m a. Jag vill också m ena att vi förde en bred och fördom sfri diskussion om den kvalitativa m etodens m öjligheter och begränsningar.6 D et är min tidiga bildningsbakgrund - kom binationen av kvalitativ m etod och vetenskaps/ kunskapsteori - som ger mig m od att tala om ” till kritiken av den kvalitativa m etoden” .
Punkterna i m in kritik är följande:
1) Ä r kvalitativ m etod icke- positivistisk?
2) G ör kvalitativ m etod anspråk på en annan rationalitetsform än kvantitativ m etod? Ä r den rent av icke-rationalistisk?
3) H ar den kvalitativa m etoden kvinnliga egenskaper?
4) Ä r den kvalitativa m etoden ” dekonstruktivistisk” och/eller postm oder nistisk?
D essa punkter ska slutligen sam m anfattas i en bekym rad konklusion: Vilka konsekvenser har den nu yppiga förekom sten av kvalitativ m etod för den sociologiska disciplinens utveckling i stort?
Ad. 1: Är kvalitativ metod icke-positivistisk?
I sam hällsvetenskapens historia, och sociologins i synnerhet, har det som bekant utspelats ett antal m etod-strider. Jag vill hävda att den första striden, den m ellan W eber och hans kontrahenter, bl.a. R ichert och W indelband, borde åtnjuta rangen som den m est betydelsefulla (Sw edberg 1990). Jag säger ” b o rd e ” , för i själva verket är det nog så att m ånga sociologer aldrig riktigt stiftat bekantskap med innebörden i denna den klassiska sam hälls teorins centrala Methodenstreit. K anske är det rent av så att det finns flera utövare av den kvantitativa m etoden än av den kvalitativa s. k. Verstehen-
m etoden som på allvar förstått den strid som W eber så m odigt utkäm pade. Hans avgörande insats var att göra upp m ed den tidens naiva em piricism (jag återkom m er till begreppet) hos den s. k. idiografiska historiefalangen, vars förkäm par m ed Rankes ord ville beskriva verkligheten als es wirklich
gewesen ist. I W ebers (ny)kantianska filosofi kan verkligheten aldrig återges
i sin helhet eller ursprunglighet, m en den kan, m ed hjälp av det historiska m eningssam m anhang vi kulturm änniskor vidareför, perspektiveras och gö ras m eningsfull för oss i sin ofullkom lighet (A gew all 1994). D et spännande m ed W ebers m etodlära ligger i hans kom bination av meningsadekvans och
kausaladekvans: i användningen av kvantitiva m etoder som t.ex. i Den
protestantiska etiken... ville han ju testa sam hällshistoriens m öjliga kausali-
tetskedjor. Som kantianskt skolad historiker och sociolog kunde han natur ligtvis inte tillstå att det finns orsak och verkan därute i verkligheten , men 20 Sociologisk Forskning 4 • 1995
en förutsättning för den m oderna positiva vetenskapen är dock att kunna ordna och arrangera (kvalitativ) data i m öjliga sam bandsrelationer. W eber var en tidig förespråkare för det som långt senare kom att gå under b e teckningen ” den nya h isto rien ” . Hans sociologiska m etodlära om fattar på en och sam m a gång en inlysande diskussion och m öjlig kom bination av kvalita tiv och kvantitativ m etod i att förstå kom plexa, m en m öjliga handlings- sam m anhang. Hans användning av kontrafaktiska villkorssatser, inte m inst i religionssociologin och i den kom parativa sam hällshistorien, kan väl idag sägas utgöra en vital del av den västerländska m änniskans reflexionsarv; i skenet av den protestantiska etikens lära om det m änskliga arbetets frälsande kraft förstår vi vår egen historiska situation.
Var W eber inte positivist? Jag är m edveten om att begreppet ” p o sitiv ism ” rym m er de m est skilda innebörder och att det alltför ofta ges en pejorativ betydelse. Både W eber och D urkheim var goda förespråkare för den ” p o siti va m etoden” , m en W eber hade genom sin kantianska skolning ett m er reflexivt förhållande till den positiva m etodens användningsfält inom sam- hällsvetenskapem a.V etenskapsbegreppet genom gick på W ebers tid, inte m inst genom W ien-skolans logisk-positivistiska insatser, en tvättning, ja kanske kan m an kalla processen en ” av-ideologisering” . K onstruktionen av reflexiva metoder, inte m inst den logisk-experim entella, blev en förutsätt ning för att alls avgöra om något var sant eller falsk. R eflexionen ligger i insikten att ” fak ta” är ett relationsförhållande: inget är sant eller falskt i sig själv, m en bara i förhållande till en praxis, ett m etodiskt förhållningssätt. En explicit m etod är en förutsättning för att avgöra om något är sant eller falskt.7
Methodos är i övrigt ett grekiskt ord som helt enkelt betyder ” praktiskt
tillvägagångssätt” : att göra reda för sitt förfarande eller m er precist, för den väg m an vandrat. M etodologi betyder läran om skilda tillvägagångssätt i att nå ett mål. Inom vetenskapen förknippas ett sådant mål läm pligast med term en sanning. Sanningen är inte förutsättningslös utan den avhänger den väg m an vandrat: m etoden bestäm m er till dels det m an ser (och det m an inte ser). Därav följer den i m odem vetenskapsteori centrala tesen; att göra reda för sin m etod.
D et var och är W ebers kritik av det naiva återgivandet av verkligheten i dåtidens idiografiska forskning som vi borde lära något av. W eber var positivist i den betydelsen att han var fullt m edveten om behovet av reflexiva m etoder (beräknandet av m öjliga kausalitetsrelationer) för att kunna uttala sig i positiva fakta-satser om något i denna värld. Sådana satser har den egenheten att de kan bekräftas eller förnekas.
D et har som bekant funnits andra m etodstrider; den om hårddata och m jukdata på 60-talet och den idag ännu levande(?) om m anlig respektive kvinnlig vetenskap m ed im plikationer för vilka m etoder som är bäst läm pa des för det ena eller andra könet. Då jag senare kom m er in på kvinnlig och m anligt i m etodfrågan, uteläm nar jag det perspektivet här.
Striden om hårddata respektive m jukdata vidarefördes som del av det intellektuella arvet i m in egen generation, m en frågan är om den d is kussionen egentligen gav något utöver själva polem iken. D en debatten kom ju i övrigt att rätt snabbt uppslukas av den m arxistiska vetenskapskritiken, vilket resulterade i att striden om hårddata respektive m jukdata blev rätt så ointressant. D en em piriska data-diskussionen var inte precis centralt p lace rad i de teoretiskt sofistikerade kretsar vi om gav oss m ed i slutet av 60-talet. H är försökta m an inte slå fast ” was ist der F a ll” , utan m an sökte efter ” was liegt d ah in ter” .8
N är m an så på nytt ville approchera en yttre verklighet, skedde ett m ärkligt krum språng. M ärk väl, inte m jukdata m en det m an m ed ett gene- riskt begrepp kallade ” kvalitativ m eto d ” kom nu att förbindas m ed en förnyad positivism kritik. K valitativa insam lings- och analysm etoder ansågs vara icke-positivistiska - och följaktligen att föredra fram för förkättrade positivistiska m etoder.9 D et går inte att bortse från att den fem inistiska vetenskapskritiken främ jat denna beklagliga m issuppfattning och att en generation (eller två) av kvinnor har förletts att tro att de som utövare av kvalitativ m etod bedriver en annan, ja t.o. m. em ancipativ form av veten skap. I den fem inistiska vetenskapskritiken kom den m arxistiska utopin att fortleva, alltm edan den ideologiska klasskam pen eroderade inifrån. K lass kam pen övergick i könskam pen och striden gällde främ st den vetenskapliga (positivistiska) m etodens ” objektifiering” av den andra, dvs av kvinnan.
P roblem et m ed den kvalitativa m etodens falska historiem edvetande - att den är icke-positivistisk - kan faktiskt lätt resultera i att den istället blir pre-positivistisk! D et är faktiskt precis så jag tänker, när det hävdas att kvalitativa studier h ar ett m er intim t (och därför sannare!) förhållande till den verklighet som ska beskrivas. I den kvalitativa studien av det som säges vara m eningssam m anhang återges oftast ett överflöd av inform ation i hopp om att en sådan (tjock) beskrivning är sannare och m er verklighetstrogen än om en m edveten och begränsad selektion av data hade kom m it till an vändning. O bservatörens yttre position m åste m ildras så att också den ” an d ra” kan kom m a till tals. M an hoppas m ed sådana dialogiska m edel stå närm are den eller de m an studerar. I närhetsanspråket ligger, sägs det, ett im plicit sanningsanspråk.
” The m edia is the m essag e” var som bekant en central tes hos M arshall M cLuhan. Inom m etodologin har denna tes en stark relevans. I videokam e rans ljud- och ljussken får det talade ordet sekundär betydelse; icke-språk- liga uttryck kan ju inhägna språkliga sådana och m inim era respektiva m axi m era innebörder i det talade ordet. K valitativa studier blir ofta bärare av suveräna m aktanspråk: trots en påstådd dialektisk m ildhet hos observatören blir hon (eller han) i kraft av observationsteknikem as P anoptikon-karaktär m aktfullkom lig i förhållande till den eller det som studeras. V ideo-bandet kan ju spelas upp p å nytt, och på nytt - och sannolikt finns det alltid nya 22 Sociologisk Forskning 4 • 1995
infalls- och ton-vinklar på det insam lade m aterialet. M ed audiovisuell teknik orkestrerar, dirigerar och konstruerar observatören/interlokutören ” det verk lig a ” ; det är inte m oralen utan tekniken som sätter gränser för dess åter givande. Förvisso sökte A dorno i sin desperation över ordets instrum entella bestäm ning av det verkliga söka kom m a bakom det sagda och det skrivna till ett ursprungligt ” m im etiskt” förhållningssätt till tingen. M en då hade han ju läm nat sociologin och satt sig vid pianot. D en kvalitativa m etodens usurpe- ring av verkligheten - att gå från ” was ist der F a ll” till ” was liegt d ah in ter” - finner jag vara ett oroväckande inslag i m odern sociologi. Totalitära (holis- tiska!) anspråk lurar bakom det m juka nedslaget. D en positivistiska m eto dens reflexionsvinst i förhållande till sitt studieobjekt - att m etoden b e stäm m er vad som kan ses respektive inte ses - har beklagligtvis gått förlorad i dessa nyare (icke-positivistiska!) ström ningar. Sociologin riskerar därm ed att urholkas på rationalitetsanspråk - och den utvecklingen finner jag vara beklaglig.
D en klassiska m etodstriden inom sam hällsvetenskapen gällde ju st frågan om hur en m edveten m etodisk hållning gagnar handlingsvetenskapem as rationalitetsanspråk. U ppgörelsen den gången rörde den historiska skolans pre-positivitet: att studera en händelse eller ett skeende als es wirklich
gewesen ist. A tt finna ett reflekterat förhållningssätt till det objekt som skall
studeras och att klart och tydligt redogöra för ens tillvägagångssätt, är att visa respekt för studie-objektet. A tt definiera något som ” d a ta ” betyder att den förhandenvarande konstruktionsprocessen skall göras så explicit som m öjligt i syfte att kunna replikeras och därm ed avpersonifieras. I själva avpersonifieringen, så skulle nog W eber säga, ligger paradoxalt nog ett bem yndigande av det m oderna subjektet: att bestäm m a villkoren för p artici pation.
Ad 2: Den kvalitativa metodens rationalitetsanspråk: är
den icke-rationalistisk , prerationalistisk eller gör den
anspråk på alternativa rationalitetsformer?
I det pedagogiska syftet att utveckla skilda rationalitetsform er ska jag låna en känd m atrix från M ax W ebers rätts- och m orallära.
Sedan lång tid tillbaka finns det en snårig och kom plicerad diskussion om W ebers rätts- och m oralteori, vars detaljer jag inte kan redogöra för här, m en vars grundlogik kan ha ett visst vetenskapligt allm änvärde (B ertilsson 1995a: 1-38). W ebers tragiska syn på förhållandet m ellan rätt och m oral har i övrigt ett visst släktskap, om än ingalunda identiskt, m ed de tankelinjer som utvecklades av den skandinaviska rättsrealism en m ed bl.a. Axel H ägerström i Sverige. W ebers rättsteori går i korthet ut på att den m oderna rättens vetenskapliga anspråk fram förallt residerar i utvecklingen av den m oderna
form alistiska procedurrätten:sm e ira et studio... Den tragiska insikten hos W eber består däri, att strävanden efter form ell rationalitet, sådan den kom m er till uttryck i den m oderna procedurrätten, sannolikt står i m otsättning till substantiell rätts- och värdeteori. M ed substantiell rätt m enas bl. a. det som A lf R oss (och även A xel H ägerström ) kallade rättfärdighet (Ross 1953). M en substantiell rätt om fattar också flera andra rättsaspekter som t.ex. barm härtighet och om sorg. John R aw ls m onum entala och välkända verk A
Theory o f Justice (1971) är ett m odernt försök att i en starkt rationaliserad
form föra fram en naturrättsteori om substantiell rättvisa kring fördelningen av resurser och andra centrala livsm öjligheter i vad som går under be teckningen ett ” rättv ist” sam hälle. R aw ls teori har lett till ett fortsatt in tensivt m eningsutbyte bland m oralfilosofer om m eningsfullheten (det etiskt riktiga) i att på starkt rationalistiskt vis form alisera och universalisera vissa rättviseaspekter (M cIntyre 1981).
Figur 1
M ax W eber: R ationalitetsform er i rättsläran: R ätt och etik
Normativitet M ateriell rätt Form ell rätt
M etod *R ationella procedurer Etiska system naturrätt Expert-rätt Procedur-rätt ” m odem rä tt” Icke-rationella procedurer Situationsbundna faktorer - hänsyn till person
O rakel-rätt
(härtecken, handslag)
*R ationella procedurer = föm uftskontrollerade
M an kan faktisk föreslå att W eber anticiperade den diskussion som idag går under beteckningen ” libertarianism vs. com m unitarism ” . Den m oderna väs terländska procedurrätten lever enligt W eber i en a-gonia, ett spänningsfält, m ellan om sorg till person och om sorg till rättssystem ets form ella krav (B ertilsson 1995b). Skilda rättssystem har löst denna im m anenta spänning m ellan form ell och substantiell rätt på olika sätt; den anglo-saxiska ” com m on la w ” traditionen ser annorlunda ut än den kontinentala traditionen, och den nordisk-germ anska traditionen avviker från den klassiska rom erska civil-rätten. N ationsstaters distinkta kulturer m edlar m ellan system ets for m ella rättskrav och livsvärldens inform ella värdestruktur.
N åväl, det är inte en rättsteoretisk diskussion som jag vill föra här utan snarare om, och i vilken utsträckning, spänningen m ellan form ell p ro cedurrätt och m ateriell rättviseteori kan kom m a till användning i syfte att kasta ljus på m etodologi-diskussionen sådan den har utvecklats inom socio login. Jag vill m ena att en analog m etodologisk spänning finns m ellan, å ena sidan, m etodologiska krav på rationalitet/form alitet och, å andra sidan, krav på substantiellt innehåll i em piriska undersökningar. M ed W ebers term inolo gi kan m an säga att a-gonian i den sociologiska m etodläran (som i rättsläran) ligger m ellan form ell m ål-m edel rationalitet och värde-rationalitet. D en senare kan m an ju kalla om sorgsrationalitet. Ju m er grounded theory, desto svårare att generalisera, form alisera och replikera. O m vänt kan m an säga, att ju m er form ell rationalitet i teori/m etod (ex. logisk-m atem atiska system ), desto tunnare och ytligare blir det substantiella innehållet. Från den klassiska experim entella teorin känner vi väl till spänningen m ellan inre och yttre validitet; ju m er kontrollerade de experim entella betingelser är, desto tunna re blir det substantiella innehållet. Ju m er okontrollerade villkor som t.ex. fältarbetet erbjuder, desto svårare att generalisera och att kontrollera vad som skett och inte skett. A lla som genom gått en elem entär m etod-kurs känner väl till denna diskussion. Låt m ig så i åskådningssyfte överföra rätts- och m oralfilosofins traditionella a-gonia till sociologins m etodologi-dis kussion:
Figur 2
R ationalitetsform er och m etod
M etod Icke form alitet F orm alitet
Rationalitetsformer Substantiell teori Logisk
” grounded th eo ry ” em piriska m odeller
*R ationellt förfaringssätt Icke-rationellt förfaringssätt
*1 betydelsen föm uftskontrollerade
D et som har om edelbart intresse för diskussionen här är skillnaden/likheten m ellan det som Florian Znaniecki kallade analytisk induktion och det m er gängse induktiva (enum erativa)förfaringssättet, statistisk induktion (Bertils- son 1986). Skillnaden gäller de olika rationalitetsförfaranden som kan åbe
A nalytisk induktion Statistisk induktion
Situationsbundna observationer
ropas i kvalitativ resp. kvantitativ metod. Z n an ieck i’s analytiska induktion har den egenheten att den kvalitativt studerar det enskilda fallet (eller kluster av enskilda fall) i syfte att göra m er generella utsagon, m edan det gängse induktiva förfarandet bestäm s av det statistiska urvals- och analysförfaran det.
O m den analytiska induktionen finns en om fattande diskussion; är den att se som inledningsfas till enum erativ induktion? K om plem enterar de två induktiva förfaranden varandra? Eller har vi i fallet med den analytiska induktionen att göra m ed ett kvalitativt annat förfaringssätt som konkurrerar m ed gängse statistisk m etod (H ughes 1979). I annat sam m anhang har jag uppm ärksam m at den nu klassiska kvalitativa m etoddiskussionen, och vill här blott anföra följande: Den analytiska induktionen kan, som bl a Ralph Turner har gjort gällande, utvecklas till ett logiskt sam m anhängande me- ningssystem och kan som sådant eventuellt också form aliseras. Vi talar då inte om generalisering” som i fallet m ed den enum erativa induktionen, utan om ” universalisering” . I det enskilda fallet (eller i serien av enskilda fall) strävar man efter att upptäcka/utforska ett m öjligt m änskligt sam m an hang: en handlingstruktur, ett helhetsförlopp eller ett kom plext m eningsfält. Däri ligger den analytiska induktionens validitets- och rationalitetsan språk. Ett klassiskt exem pel på analytisk induktion är H ow ard B eckers Becoming a
Marijuana User (1973:41-78). B ecker gör i sin beskrivning anspråk på att
beskriva ett allmänt händelseförlopp; så tänder m an på m arijuhana.
För den som tidigare sysslat m ed C harles S. Peirces filosofi om ab- duktionslogik har naturligtvis diskussion om analytisk induktion ett stort intresse. M en Peirce var först och främ st en logiker, och i sin vetenskaps filosofi ville han utveckla en m änsklighetens egen upptäcktslogik. Sådana anspråk ställer naturligtvis starka rationalitetskrav på vad m an ser och inte ser. Fenom enologer har likt Peirce sökt finna det universella i det enskilda (seende)fallet. Hos Peirce kom binerades fenom enologin (seendet) m ed en stark handlingslogik, näm ligen den som han själv utvecklade som prag- m aticism (som låg till grund för pragm atism en hos John D ew ey och W illiam Jam es). K om binationen av seendets och handlingens respektive anspråk ledde hos Peirce fram till antagande om kontrafaktualitet, det som skulle kunna vara fallet, om vissa handlingsvillkor hade varit förhanden. Idag talas det om trajektorier, d.v.s. om händelse-kedjor som aldrig har inträffat, m en som skulle kunna inträffa om vissa villkor vore uppfyllda etc. Jag kan inte här gå i djupet med vetenskapsfilosofiska spörsm ål, men blott föreslå fö ljan de: Den analytiska induktionen verkar till skillnad från den enum erativa induktionen vid tillfällen som aldrig fullt ut realiserats, m en vars grund struktur skulle kunna vara förhanden, givet vissa kontrafaktiska antaganden. Raw ls form alistiska rättviseteori bygger huvudsakligen på sådana kontrafak tiska villkor ( the original p o sition” ). D et finns, hävdar jag, en strukturell analogi m ellan rationalitets/validitetskraven i etisk-norm ativa system och 26 Sociologisk Forskning 4 ■ 1995
m otsvarande krav i analytisk induktion. Ju starkare krav på universal itet i observationen av ett fall (eller kluster av fall), desto m er är observatören hänvisad till teoretiska (kontrafaktiska) resonem ang i sitt seende. Istället för en ” tjo ck ” beskrivning får vi i det senare fallet en ” tu n n ” sådan (G eertz 1973). D et m etodiska förfarandet blir, för att nu låna term inologi från m odem konstteori, m inim alistiskt; de kontrafaktiska rationalitetskraven strä var efter att i seende-akten observera en struktur vilken vid tilläm pning kan avpassas till skilda situationer och ” ses” i m ultipla sam m anhang. Ett m ini- m alistisk-m etodiskt förfarande syftar ytterst till att m axim era seendets m ö j ligheter och därvidlag engagera såväl åskådare som det studerade subjektet. Jag kan se en poäng i att överföra m ini-m ax principen till den sociologiska observationsprocessen i syfte att accentuera rationalitetskraven i kvalitativ analys. Som i fallet m ed R aw ls rättviseteori eller B eckers m arihujana-rökare ställer rationalitetskraven i kvalitativ analys som villkor att dess utövare utvecklar logisk-analytiskt skarpsinne. M ed denna färdighet stim uleras rim ligen också det kreativa seendets m öjligheter.
Av diskussion ovan lär vi följande: ju slappare det logisk-rationella förfarandet i analytisk induktion, desto större blir dess om edelbart situa- tionsbundna innehåll. D et är m öjligt m an fortfarande kan kalla ett sådant icke-rationellt (och icke-intellektualistiskt) förfarande för m etod, m en själv är jag osäker på vad begreppet metod står för i ett dylikt sam m anhang. D et är m öjligt att det finns m eningssfränder som m ed ” tyst kunsk ap ” replikerar varandras betydelse-, relevans- och observationssam m anhang, m en ett så dant förfarande riskerar att ham na precis i den ruta som nog W eber skulle se som irrationell i den värdeteoretiska m atrisen. E tt sådant icke-explicerbart förfarande kan betecknas som ett slags frim urar-m etodologi; slutna sällskap reproducerar inre m ystiska m eningssam m anhang, vilka inte går att ” för y tterlig a” som m etodiska principer utan att själva m ystiken försvinner.
Visst kan den kvalitativa m etoden, utvecklad ovan som analytisk in duktion, försvaras i kraft av att dess utövare väl känner m etodens kom plexa rationalitets- och validitetskrav. D et kontrafaktiska seendets m öjligheter ger intellektuell spänst och stim ulerar kreativt tänkande generellt. M en ett kvali tativt m etod-förfarande som gör gällande att det är icke-rationalistiskt eller att det styrs av andra lagar än de som förnuftet råder över riskerar till slut att ham na i ju st frim u reri.10
ad 3: Har den kvalitativa metoden någon slags affinitet
(valfrändskap) med ett kvinnligt förhållningssätt till
tingens ordning?
Det vid jeg sgu ikke. Det är m ig i övrigt främ m ande att se distinktionen
kvinnligt/m anligt som vetenskapsteoretiskt fruktbar. Låt m ig i förklarings- syfte kort utveckla vilken innebörd begreppet vetenskapsteori har för m itt vidkom m ande.
V etenskapsteori är en bred term som i sig kan rym m a ett antal divergeran de m om ent. V etenskapssociologin och vetenskapsfilosofin utgör i dag två väsentliga byggpelare i det bredare fältet. Det finns flera övergångar m ellan det em piriska (sociologiska) och det norm ativa (filosofiska) angreppssättet, men det är viktigt, anser jag, att halla dessa åtskilda. D et som intresserar m ig personligen i den m er övergripande vetenskapsteoretiska diskussionen gäller sanningsbegreppet och dess skilda dim ensioner: sanning som koherens, konsensus, åskådning och/eller praxis. Ett antal strategier att nå fram till ett väl definierat sanningsbegrepp finns för handen i m odem vetenskapsteore- tisk diskussion.
I denna övergripande (norm ativa) diskussion om ett brett och eventuellt pluralt sanningsbegrepp kan jag inte se värdet av att införa en könslig distinktion. Den m odem a kvinnoforskningen rym m er i sig plurala fö r hållningssätt till det egna studieobjektet: könet. K önet bestäm m er inte vilket sanningsbegrepp vi skall använda, men det sanningsbegrepp vi väljer att använda, kom m er naturligtvis att påverka vår hållning till den könsliga problem atiken - i vetenskapen som i sam hället i övrigt.
ad. 4: Är den kvalitativa metoden de-konstruktivistisk?
Själv finner jag det m eningslöst, ja t.o.m. m otsägelsefullt, att använda m etod-begreppet i sam m anhang m ed dekonstruktion. I dess anda ligger ju att rasera dom inerande diskurser, d.v.s. signifikativa sym bolfält och dito (språk)handlingar som klassificerar tingen på ett sätt och inte på ett annat. Att dekonstruera ett sym bolfält betyder ju att lösa upp sem antiska handlings- attityder och att se andra m öjligheter i tingens ordning och o-ordning än de som hittills har fått dom inera. Om vi med m etod, som jag redan antytt, avser ett praktiskt förhållningssätt som ska kunna redovisas, replikeras och där m ed visa vägen för senare observationer, ligger ju ett m otsatsförhållande m ellan dekonstruktion och m etod. Bägge kan inte existera sam tidigt: de- konstruktionen blir s.a.s. m eningsfull, när m etoden gjort sitt. D et faller sedan på m etoden att bygga upp det som dekonstruktionen rivit ner. Om dekon- struktionen cem enterar sig själv som metod, blir fallet analogt m ed m ot- ståndsprincipén inom rätts- och m oralfilosofin: om m otståndet görs till 28 Sociologisk Forskning 4 ■ 1995handlingsprincip, upphör m otståndet och blir auktoritärt. Om dekonstruktion ” m etodologiseras” , handlar det inte längre om dekonstruktion utan om konstruktion! I och m ed konstruktionen cem enteras ett nytt förhållningssätt och en ny social praxis vinner gehör; ett seendefält tar form. Visst har vetenskapen användning för dekonstruktion och för det som T hom as K uhn benäm nde paradigm skifte. Sådana brytningar leder till nya sätt att se verk ligheten, men här rör det sig om sällsynta och enstaka händelser inom vetenskapshistorien. Sådana händelser kan inte ” m etodologiseras” , ty då förlorar de sannolikt sin kreativa betydelse.11
Sammanfattning
Jag har ovan gett uttryck åt en del betänkligheter vad gäller den kvalitativa m etodens anspråk på att lägga grunden till en kvalitativt ny sociologi. Jag har im plicit också gett uttryck åt en del betänkligheter vad gäller den fem inistiska vetenskapskritikens anspråk i det att jag ifrågasätter att d i stinktionen kvinnligt/m anligt är vetenskapsteoretiskt fruktbar. M ed tidig skolning och m ed insikter i främ st pragm atisk filosofi, har jag utvecklat ett ledigt och distanserat förhållande till m etodologi. D et är typen av frågor och problem ställningar som avgör vilka m etoder m an använder och inte m etoden (eller för den delen könet) som avgör problem ställningar. M in egen genera tion fann en gång anledning att skarpt kritisera den rutinaktiga och slentrian m ässiga användningen av kvantitativa metoder. K ritiken gick då ut på att dessa m etoder inskränkte sociologins synfält.
Varför ska man inte på sam m a sätt kritisera utövare av kvalitativ m etod för att sätta m etoden i första hand snarare än att utveckla intellektuellt spänstiga frågeställningar och låta dessa bestäm m a vilka m etoder som ska användas. Jag befarar att den icke-reflekterade utbredningen av kvalitativ m etod, i synnerhet bland kvinnliga sociologer, i hopp om att denna m etod skulle vara icke-positivistisk, om sorgs-rationell, m er avpassad till kvinnors handlingsm önster, ja rent av de-konstruktivistisk har olyckliga konsekvenser både för kvinnors och sociologins vidkom m ande.
Faktisk kan vi redan skönja sådana konsekvenser. D isciplinen sociologi har idag svårt att hävda sig i den vetenskapliga universitetshierarkin och därm ed riskerar den att töm m as på resurser. Idag är det fram förallt ekonom er som m ed sina m ed rationella val-teorier lägger beslag på handlingsrationali- tet, m etodologi - och på resurser. Som sociolog beklagar jag den insnävning av det sociologiska vetande-fältet (inklusiva frågor om rationalitet och m etodologi) som till synes blivit resultatet av sam hällsvetenskapens inre specialisering och uppspaltning. U ppspaltningen blir inte m indre beklaglig när den åtföljes av en könslig rollfördelning. M en jag m enar att vi sociologer
är m edansvariga till denna splittring och till urholkningen av sociologins kunskapsanspråk.
De globala frågorna blir alltm er påträngande. V älfärdsstatens m öjligheter att överleva hotas av en fram tida utveckling m ed påtaglig skiktning m ellan rik och fattig. I takt m ed dessa yttre påfrestningar på vår jo rd och på vårt sam hälle förefaller sociologin att vända sig alltm er inåt till privatlivets hägn och skydd. En okritisk kultivering av kvalitativ m etod som den enda ” rik ti g a ” riskerar att utarm a disciplinen sociologi till studier i privat om sorg. Jag välkom nar att disciplinen lockar m ånga kvinnor - både som professorer och docenter. M en jag beklagar om kvinnornas intåg i sociologin sker på be kostnad av äm nets rationalitets- och kom plexitetsanspråk. I disciplinens historiska arv ligger en rik vetande-tradition, och det är denna tradition som ska föras vidare och utvecklas i ett m odernt sam m anhang. I den kvantitativa m etoden ligger ett im plicit kvalitativt antagagande om m änskliga h and lingar. D etta ” fru sn a” förlopp har då och då behov av explikation, av uppbrott så att nya seende-form er kan utvecklas. Sociologins m etodologiska styrka i förhållande till andra sam hällsvetenskaper ligger i dialektiken (om man nu vågar använda ett sådant förkättrat ord) m ellan det kvantitativa och det kvalitativa. D et är den spänningen vi skall vidareutveckla och utnyttja i fram tiden - och inte låta äm net splittras upp i en kvantitativ (m anlig) och en kvalitativ (kvinnlig) sfär. M en det jag har sagt är väl något självklart - m en även självklarheter behöver då och då dryftas.
N O T E R
1 Presentation vid Svenska Sociologförbundets Årsmöte. Vår Gård, 4 februari 1995. 2 Dock är mitt anställningsbevis inte undertecknat av dronningen eftersom jag inte är dansk
medborgare. Dessa arkaiska drag i den danska universitetsmiljön har onekligen sin charm. Förvisso uträttade jag ett antal marknadsintervjuer i mitten på 60-talet för Rank X eros,men fann på ett tidigt stadium att jag nog inte hade det engagemang och intresse för att marknadsföra den nya kopieringsmaskin som företaget rättmätigt kunde kräva.
4 Herman Schmid, min nuvarande kollega vid Roskilde Universitetsscenter, var min närmast ansvarige handledare.
5 Harold Garfinkel kom upp till Santa Barbara då och då, och så gjorde Melvin Pollner som i övrigt själv hade graduerat från UCSB. På den tiden läste vi blåkopior av den legendariska Harvey Sachs. Lösenkoden var att förstå djupsinnigheten i det enkla påståendet ”The baby cried, the mommy picked it up” . När jag så återkom till Sverige i mitten av 70-talet, användes just detta exempel som bevis på att den amerikanska sociologin hade ”flippat ut” . Det är svårt att leva i två världar, men det är också berikande.
6 Thomas Kuhn hade i övrigt publicerat den första utgåvan av The Structure o f Scientific R evolution 1972 och därmed kom det igång en intensiv diskussion om induktionslogiken, vilken också påverkade sociologin. Min amerikanska avhandling från UCSB (1974), The S ocial C on text o f D isc o v e rie s in Science, kom följaktligen att handla om denna proble matik.
7 Autopoiesis-begreppet hos Luhmann (1995) har just denna innebörd. Det är metodläran som karaktäriserar det vetenskapliga förfaringssättet, ty det är här som standard i form av system/omvärld fastställes. Konstens och musikens erfarenhetskod följer sina egna stan dard: det sköna och det goda bestäms i förhållande till en mer eller mindre explicerad kod.
8 Rubrikerna är lånade från Luhmanns avskedsföreläsning som professor i Bielefeld 1993. 9 Min kollega vid Sociologisk Institut på Köpenhamns Universitet, Svend Kreiner, talar om
tre olika förhållningssätt inom sociologin: kvantitativ metod, kvalitativ metod och icke kvantitativ metod. Han har problem med den senare och undrar om den alls ska kallas metod. Hans bekymmer har påverkat min egen syn, något som väl skymtar fram i denna presentation.
10 Frändskab och tro kan naturligtvis under kortare eller längre tid ersätta intellektuella rationalitetskrav. Det finns som bekant flera som idag hävdar att vetenskapen blott är en variant av religion. Men av Webers religionssociologi lär vi att religiösa symbolsystem kan graderas längs en intellektuell rationalitetsskala. Det vetenskapliga symbolfältet skiljer från det icke-vetenskapliga i det att det utvecklat metodiska reflexionsprinciper. Niklas Luh- mann har med en pertinent term kallat de senare för ” andra ordningens observationer” (Luhmann 1995).
11 I min avhandling (1974) The S ocial C ontext o f D isc o v e rie s in Scien ce, University of California, Santa Barbara, diskuteras bl.a. denna frågeställning.
L IT T E R A T U R
Agewall O (1994) ” Weber, kausaliteten och oändligheten” , S o cio lo g isk F orskning3: 57-78. Becker H (1973) O u tsid ers, New York: Free Press.
Bertilsson M (1974) The Social C on text o f D isc o v e rie s in S cien ce, Mimeo, University of California, Santa Barbara.
Bertilsson M (1986) ”On Znaniecki’s Methodology: Analytic Induction as Abductive Know ledge” in A C om m em orative B ook in H on or o f F lorian Z naniecki on the C enten ary of this B irth, (ed. Zygmunt Dulczewski) Poznan (37 - 49).
Bertilsson M (1995a) R ätten i fö rv a n d lin g, Stockholm: Nerenius & Santérus (1-38). Bertilsson M (1995b)” Antigone. Ett aktuellt drama” i Anshelm J (red.) I tid er a v u p p b ro tt,
Stockholm: Symposion (under utgivning).
Bertilsson M (1996) ”On a Method Called Verstehen: Hypothesis as a Case of Abductive Knowledge” , i (ed. R. Kwan et. al.), F estschrift f o r Tamotsu Shibutani, forthcoming Westwood Press 1996.
Cicourel A. (1964) M ethods a n d M easu rem ent in S o cio lo g y, New Jersey: Prentice Hall. Gans H. (1962) The U rban V illagers, Glencoe, Illinois.
Geertz C (1973) The Interpretation o f C ultures, New York: Basic Books.
Hughes J.A (1979) Sociologisk A n alys, U tforskningsm etoder,Wahlström & Widstrand, Stock holm (152-169).
Luhmann N. (1995) A u topoesis II, Udvalgte tekster, Aarhus: Politisk Revy.
Pierce Ch.S. (1990) P ragm atism och kosm ologi(inledning och redaktion; Margareta Bertils son och Peder Voetman Christiansen), Daidalos, Göteborg (7 - 36).
Rawls J. A T heory o f J u stice (1972) Harvard: the Belknap Press.
Swedberg R (1990) ” Weber och metodstriden” , Sociologisk F orskning 1:59-67.
A B S T R A C T
Towards a C ritique o f the ’ Q u alitative M e th o d’
This article is based on a plenary speech (Sw. Sociological Association) in which several critical remarks were directed against the frequent and popular use o f ’qualitative methods’ in contemporary sociology. The various types of remarks were: (1) Is the qualitative method anti-positivistic (2) Does it draw upon a different form o f rationality than the quantitative method (3) Is the qualitative method more suitable for women than for men, and finally (4) Is the qualitative method ”deconstructivist” and/or ”postmodern” ? The article ends with a critical discussion of which the possible consequences may be for the sociological discipline as such, when the qualitative method (or for that matter, women) come to dominate.
