Datoranvändning inom skola för de lägre åldrarna

Malmö högskola

Lärarutbildningen

SÄL-utbildningen

Examensarbete

Datoranvändning inom skolan för de lägre åldrarna

The use of computers in primary schools

Martin Dümmatzen

Svenska,svenska som andraspråk, engelska 60 p.

2007-06-13

Examinator: Katarina Lundin-Åkesson

Handledare: Pia Jäderquist

Sammanfattning

Mitt arbete är en studie av hur datorers plats i skolan har eller inte har förändrats under en period. Min hypotes har varit att det inte har skett någon större utveckling sedan 1999 då jag gjort en tidigare undersökning.

Det har varit olika orsaker till varför skolor inte har kommit så långt inom It i skolor men det har visat sig att det finns tre huvudorsaker. Tidsbrist hos pedagoger är den första.

Man väljer att arbeta med redan beprövade metoder eftersom det kan man redan. För det andra är resurser en orsak. Datorer och It-utrustning är dyrt och skolor har ofta ganska begränsade resurser. Det tredje är en viss ovilja och osäkerhet hos pedagoger. Som slutsats kan jag tyvärr konstatera att min grundhypotes att det inte har hänt så mycket sedan 1999 har besannats i alla fall till viss del.

Innehållsförteckning

1

Inledning

4

1.1 Syfte 5

1.2 Frågeställningar 5

2

Bakgrund

5

2.1 Vad säger läroplanen om datoranvändande? 5

2.2 Varför används inte datorer mer i undervisningen? 6

2.3 It-utveckling i samhället och skola 7

2.4 Vad gjordes i skolorna för att få fart på datoranvändningen? 8

2.5 It-samordnare 10

2.6 Itis-projektet 11

2.7 Skoldatanätet 12

2.8 Forskning om datoranvändande som pedagogisk metod? 14

2.8.1 Olika lärstilar och datorer 14

2.8.2 Olika hjälpmedel vid undervisning 15

3

Metod

15

4

Resultat

18

4.1 När tycker lärare och ledning att datorer har en plats i undervisningen 18

4.1.1 Lärare 18

4.1.2 Rektorer 21

4.2 Hur ser lärare/ledning på sina datorkunskaper 23 4.3 Tillgången till moderna datorer och bra program 24 4.4 Tillåter skolans budget inköp av moderna datorer och bra program? 24

4.5 Finns det några andra hinder enligt lärarna? 25

1 Inledning

Jag vill ta reda på varför användningen av datorer i de tidiga åren i skolan inte fått det genomslag som förutspåddes för ett decennium sedan. För åtta år sedan 1999 skrev jag tillsammans med en annan lärarstuderande ett arbete om hur man kan använda datorn som pedagogiskt redskap Datorn som pedagogiskt redskap (Dümmatzen & Gripstedt 1999) Redan då pratades det mycket om hur datorerna skulle komma in i skolvärlden och skapa nya

pedagogiska metoder och arbetssätt. I den studien intervjuade vi lärare samt en tillverkare av pedagogiska dataprogram. Vi tog även kontakt med en kommunal It-samordnare i

Landskrona. Vi gjorde även en mindre undersökning där barn fick använda ett program som vi lånat av tillverkaren vi intervjuat. Resultatet visade att användandet av datorer var i sin linda, att programmen fortfarande lämnade en del övrigt att önska vad det gäller det pedagogiska men att eleverna var väldigt förtjusta i att arbeta med programmen.

Men vad har hänt sedan dess när det gäller datoranvändningen i de tidiga skolåren? Den uppfattning man får när man är ute i verksamheten är att datorn inte lyckats bli det självklara redskap man förutspådde tidigare och vad jag nu åtta år senare alltså vill undersöka är om datoranvändningen har ökat, i vilken omfattning datorer används och i vilka pedagogiska sammanhang datorer används i undervisningen. Vidare om det finns det några reella hinder för den eventuella bristen på datoranvändning i de lägre skolstadierna och beskaffenheten av dessa eventuella hinder. Jag vill också undersöka vad som har hänt inom forskningen på området och ställa det mot vad lärarna och ledningen på de undersökta skolorna har för uppfattning om nyttan med datoranvändning i undervisningen.

När man för ett tiotal år sedan började tala om ”datorrevolutionen” inom skolan menade man att eleverna skulle kunna jobba mer självständigt och på sin egen nivå om de hade tillgång till dator. Barnen skulle med hjälp av datorerna kunna ta kommando över sitt lärande och jobba mer fristående från den traditionella lärarstyrda undervisningen där läraren var bäraren av kunskapen som skulle förmedlas till eleverna. Nu skulle de själva hitta och skapa sin kunskap och lärarens roll skulle vara mer handledande. Men den vanligaste formen av datorstödd pedagogisk verksamhet verkar fortfarande idag vara förhållandet 1:1 där specialpedagogen

sitter med en elev i taget och jobbar. Vad blev det av alla vackra ord och vad hände med det stolta ITIS-projektet? Lärkraft (KK-stiftelsens skriftserie, 2002)

1.1 Syfte

Syftet med mitt arbete är att försöka besvara hur lärare och ledning på tre skolor ser på användningen av datorer i undervisningen och förhoppningsvis få svar på frågan varför inte datoranvändningen slagit igenom mer än det gjort i grundskolans tidigare år.

1.2 Frågeställningar

-När tycker lärare och ledning att datorer har sin plats i undervisningen?

-Vad anser lärarna/ledningen om de pedagogiska fördelarna med datoranvädning? -Hur ser lärarna/ledning på sina datakunskaper?

-Har lärare tillgång till moderna datorer och bra program?

-Tillåter skolans budget inköp av moderna datorer och bra program? Ledning -Finns det några andra hinder enligt lärarna?

2 Bakgrund

2:1Vad säger läroplanen om datoranvändande?

När Lpo-94 skrevs hade datorer som redskap funnits i de svenska skolorna i cirka 10 år it för barn (Johansson, 1997). Vad som skilde var nu hur datorerna användes. Från att ha varit låsta under matematik och no-undervisningen kom nu datorerna att medverka i en rad ämnen. Ämnet datalära försvann och olika strävansmål skrevs in i läroplanen. Det tydligaste är under mål att uppnå i grundskolan, nämligen följande: ” kan använda informationsteknik som ett verktyg för kunskapssökande och lärande” ur (Lpo-94, Utbildningsdepartementet 1994) Det är ganska svårt att kringgå tydligheten i det målet. Det finns andra delar av Lpo-94 där datorn absolut kan ha en roll men då är det mer upp till pedagogerna att tänka ut hur. Det finns flera mål om omvärld och mångkulturellt samhälle. Där skulle datorn och Internet kunna spela en stor roll men är inte nämnt specifikt. Att informationsteknik skall ingå i

2.2 Varför används inte datorer mer i undervisningen?

En av de orsaker som nämns ofta som hinder är tid. Många pedagoger menar att tiden för att sätta sig in i först att själv kunna hantera datorn och även att sedan omsätta det till ett

pedagogiskt redskap saknas Ny i kl@ssen (Jedeskog, 2000).

En annan orsak som nämns ofta anknyter till ämnet tid. Det är bristen på support om något inte fungerar som det skall, att stå framför en klass med en dator eller projektor som krånglar upplevs av många pedagoger som oerhört frustrerande. Det är väldigt sällan det då finns någon som kan hjälpa till direkt. Då kan hela ens planering vara förstörd och lektionen kan i princip bli meningslös. Det gör att många undviker att använda datorn av rädsla för att det inte kommet att fungera som det är tänkt (Jedeskog, 2000).

När datorerna började komma på allvar i både hem och skolor pratades det mycket om

”persondatorer”. Förkortningen PC står även för ”Personal Computer”. När datorerna kom in i skolan var det den individualistiska inriktningen som gällde. Den sågs som ett stöd för den enskilda eleven och var sällan ett redskap för gemensamma diskussioner eller arbeten (Datorn i utbildningen nr 1 2006, hemsida) Det är något som har hängt kvar och fortfarande ser många på datorer som ett enskilt arbetsredskap. Det gör att resonemanget ofta är att man inte har tillräckligt med datorer för att tillgodose antalet elever. Vi är då kvar i tankegångarna kring datasalar där det finns en klassuppsättning datorer.

En hårddragning av hur det gick till när datorer infördes i skolan är att det i mångt och mycket gjordes ur ett teknologiskt perspektiv. Resonemanget var att datorer finns i samhället och därför måste de införas i skolan (Jedeskog, 2000). Det gjorde att många pedagoger kände att de inte var med och påverkade situationen. Det var styrt uppifrån och ”släpptes” ner i skolan utan någon pedagogisk diskussion. I KK-stiftelsens skriftsamling ”Lärkraft” talar Agneta Gultz om att datorn likt en ångvält bara dundrade in i våra klassrum (KK-stiftelsen, 2002). En del lärare kände då en ganska stark ovilja att ta till sig den nya tekniken. Datorn kunde även i ses som en konkurrent till elevernas tid. Det fanns tongångar som talade om att lärarens roll kunde förminskas (Jedeskog, 2000).

Fortbildning är en annan orsak till varför lärare inte tar till sig den nya tekniken. Datorerna kom in i skolan via datasalar för att sedan placeras ut i klassrummen. Sedan stod de där, många lärare kände att de inte behärskade tekniken och ännu mindre hur de skulle använda den som ett redskap i undervisningen. Många skolor gjorde då satsningar då personalen fick utbildningsdagar eller så tillsattes det It-grupper. Gemensamt för många av de satsningarna var att de var under en begränsad tid. Ofta var eller blev det ofta också rena teknikorienterade utbildningar. Personalen var så pass osäker på tekniken att det slukade all den tid som var avsatt och den pedagogiska diskussionen kom aldrig till stånd (Johansson, 1997). I många fall reducerades datoranvändandet till att reproducera redan gamla metoder, de användes till att skriva rent på eller som många säger ”som rena skrivmaskiner”. Visserligen blev det snyggt och man kunde lägga till en bild, men i grund och botten var det samma arbetssätt som tidigare (Datorn i utbildningen, nr 3 2006).

Som det är idag är det ingen diskussion om datorernas varande eller inte varande i skolan. Regering har genom Lpo-94 fastställt att de skall ingå i skolan trots att man inte riktigt kommit fram till hur. Det finns trots allt väldigt många duktiga pedagoger i hela landet som har tagit till sig det här och utvecklat arbetssätt kring datorer. Trots det är det inget som märks i de enskilda pedagogernas löneutveckling. Även om man har lagt ner mycket tid och kraft på att ta fram arbetssätt och skaffat sig kunskap anses det ingå i ens vanliga arbete, även om mycket av det har skett på eget bevåg utanför ordinarie arbetsuppgifter. Det kan vara en orsak till att många känner att det inte ”lönar sig” att lägga ner all den extra tid och kraft. IT och lärande nr 1 -07 (KK-stiftelsen 2007)

2.3 It-utveckling i samhället och skolan

När datorer började bli var mans egendom och alla delar av samhället började använda datorer ville även skolor vara med och använda den nya tekniken. Genast uppstod en del problem, vem skall vara ansvarig för den nya tekniken? Hur skall den användas? Till vad skall den användas? På de flesta håll köptes ett antal datorer in och sattes i en datasal. Sedan var det nästan uteslutande Ma No lärarna som tog hand om dem. Den satsningen hade sin grund i Lgr 80 som gav anvisning om att ämnet datalära skulle hanteras inom matematikämnet och då endast på högstadiet (Johansson 1997). Det specifika ämnet datakunskap började dyka upp i

skolorna. Detta är tiden runt senare halvan av 1980-talet. På den tiden var datorer ganska torftiga i sitt utseende och de krävde oerhört mycket av sina användare.

Att det sedan såg tråkigt ut gjorde det inte lättare att övertyga skeptiska lärare om att detta är framtiden.

Efterhand blev datorerna mer och mer lätthanterliga. Operativsystemet ”Windows” som de flesta av oss känner igen gjorde att istället för att behöva skriva långa ”strängar” med kommandon kunde man klicka på en figur eller ”ikon” på skärmen för att få datorn att göra det man ville. En ovidkommande detalj som jag ändå känner är viktig är att detta bildbaserade operativsystem redan fanns på ”Appledatorer” i början på 1980-talet men kopierades sedan av Microsoft. Då började datorn bli ett verkligt redskap som alla kunde använda. Ganska snart därefter tillkom det ljud till datorerna och när CD-ROM skivan sedan kom ut på markanden gick det en ”multimediavåg” genom landet. Helt plötsligt kunde var man sitta och titta på bilder, höra ljud, och se filmer i sin dator. Uppslagsverk blev helt plötsligt ”levande” och man kunde sitta hemma eller i skolan och se på djur eller platser som fanns på andra sidan

jordklotet. När sedan Internet blev ett fungerande redskap kunde man söka efter i princip obegränsad information. ”Cyberspace”, ”surfa på webben”, ”e-mail” och ”chat” blev

slagorden för den nya It-revolutionen som skulle förändra både samhället och skolvärlden. Nu har vi kommit fram till senare halvan av 1990-talet och datorer i hemmen börjar på allvar bli vanligt (KK-stiftelsen, 2002).

Skolor köpte in pedagogiska ”spel” och på vissa skolor fick barnen ta ”datakörkort” för att visa att de kunde hantera datorerna för att sedan kunna få använda dem ensamma. Sedan hände i de flesta fall ingenting. Luften gick ur alltihop både i samhället och i skolorna. Den så uppumpade It-bubblan sprack. I samhället gick massor med It-företag i konkurs. I skolorna blev man och rådvilla, var detta allt? Vad händer nu? Dessutom började de datorer som skolorna köpt in redan bli för omoderna att hantera de nya program som började komma ut på markanden (Johansson, 1997).

2.4 Vad gjordes i skolorna för att få fart på datoranvändningen?

Sverige var ganska tidigt ute med att anse att datorer kunde användas i skolan. Redan i början på 1970-talet började man skriva styrdokument och läroplaner kring datorer i skolan. Under 1980-talet tog den än mer fart. Paradoxen som uppstod var att samtidigt som styrdokumenten

och läroplanerna som togs fram syftade på en bred pedagogisk plattform, organiserades verksamheten med fokus på naturvetenskap och teknik. (”IT i skolan”, Myndigheten för skolutveckling).

Det gjorde att många lärare hade svårt att se vitsen med att använda en apparat som visade en svart bakgrund med fula gröngula bokstäver och som bara gick att skriva eller räkna på). Det var endast ett fåtal lärare som redan då såg potentialen. Datorerna samlades ofta i datorsalar som i många fall ansågs vara otillgängliga och kanske rent av onödiga. Datalära blev ett eget ämne som skrevs in i läroplanen (Johansson, 1997).

Ett av problemen är helt klart att den pedagogiska diskussionen hade kommit i skymundan för teknik. Idén med datorer i skolan utgick inte från en pedagogisk tanke. Tekniken började komma i samhället och skolan skulle anpassas vare den ville eller inte. De tankegångar som ledde fram till att datorer skulle in i skolan kom från ett teknologiskt perspektiv. Eftersom datorer är effektiva i samhället borde de givetvis vara det i undervisningssyfte också var tanken. I boken Ny i kl@ssen beskrivs en situation där externa beslutsfattare har genomsyrats av detta teknologiska perspektiv där skolarbetet förutses bli mer effektivt med införandet av datorer (Jedeskog 2000). Datorerna ansågs kunna sköta ”rutinsaker” så att läraren kunde frigöras för att kunna vara mer av en pedagogisk ledare. Enligt det sättet att se på användandet av datorer så tillför de egentligen inget. Istället använder man dem till samma saker som man tidigare gjort med papper och penna.

När sedan datorerna blev mer avancerade började man se över vad datorer kunde användas till. Ganska snart kom även Internet med i bilden och då började många på allvar förstå att datorer är kraftfulla redskap. Problemet var dock fortfarande att tekniken fanns men

pedagogiken var inte i fas med den teknologiska utvecklingen. Det är nu runt andra halvan av 1990-talet som kommersiella intressen börjar smyga sig in i den pedagogiska datorvärlden. Pedagogiska ”spel” började dyka upp på marknaden. Man kan utan att ta i allt för mycket säga att dessa var av mycket skiftande kvalitet och av ännu mer varierande pedagogisk kvalité. Många var dock bra och en av de första i Sverige att tillverka dessa ”spel” var Gleerups förlag med säte i Malmö. De ansåg att man borde utnyttja det nya mediet och gjorde en serie med program som var kopplade till deras böcker. ”Talriket” som var deras serie matematikböcker fick ett pedagogiskt program kopplat till böckerna. Det programmet, till skillnad från så många andra, hade en gedigen pedagogisk grundtanke och var tillverkat i samarbete med ett

stort antal pedagoger. Det exakta antalet är hemligt men det var både geografiskt och

pedagogiskt skilda grupper som fick vara med i utformandet (Dümmatzen & Gripstedt, 1999).

Tyvärr var inte alltid de pedagoger som skulle köpa programmen lika insatta. Jag har inga belägg mer än vad jag har sett på de skolor jag har jobbat på men jag tror att man fick helt enkelt chansa och hoppas att programmen var bra. På många skolor där jag har jobbat ser man en hög repiga skivor med sedan länge ratade program. Programmen är allt från äldre bra pedagogiska program till program som man fick med sitt ”Happy meal” från McDonalds. Pedagogernas rådvillhet om vad som var bra och vad man skulle ha programmen till är nog en stor bidragande orsak till att datorerna mest användes som tidsfördriv eller som ”extra

uppgift” när man var klar med det riktiga arbetet. (Dümmatzen & Gripstedt, 1999).

2.5 It-samordnare

En satsning som gjordes i Landskrona kommun var att tillsätta en It-samordnare. Hennes uppgift var att köpa in och värdera pedagogiska program som sedan kunde användas i undervisning. Hon kunde även låna ut program så att olika pedagoger kunde testa om det var ett program som passade deras verksamhet. Idén var att om någon kunde göra en gallring innan skolorna köpte in de relativt dyra programmen skulle de inte hamna i den situation som jag tidigare beskrev. Genom att en kompetent pedagog som även är insatt i den tekniska biten utvärderade programmen, var tanken att pedagoger i kommunen kunde vända sig till någon som hade pedagogisk syn på programmen till skillnad från ekonomiska motiv. Tyvärr

fungerade inte idén som det var tänkt, i alla fall inte vid tiden av vårt besök. Eftersom hon var ensam och hade ganska begränsade resurser ledde det till att få pedagoger ens kände till att tjänsten existerade. Inga pengar var avsatta för uppsökande verksamhet. All kontakt med henne skedde genom att pedagogerna själva fick söka upp henne. Det är en uppgift som inte alltid är så lätt, pedagogers dagar är i regel välfyllda och att söka upp en tjänst som man inte vet existerar är ganska svårt. Idag vet jag inte om den tjänsten finns kvar i Landskrona. Även om kommunen inte ingår i den här undersökningen ansåg jag att det var ett bra initiativ som förtjänade en kortare beskrivning (Dümmatzen & Gripstedt, 1999)

2.6 Itis-projektet

Myndigheten för skolutveckling startade i samarbete med KK-stiftelsen1 1999 ett nationellt projekt vid namn It i skolan eller förkortat Itis. Inom det projektet var tanken att först låta pedagogerna fortbilda sig inom It. Projektet hade sitt ursprung ur skrivelsen Lärandets verktyg – nationellt program för IT i skolan som regeringen presenterade 1998, förkortat Itis. I den undersökningen visade sig att det största behovet var att fortbilda pedagoger inom It. Om inte pedagogerna visste vad de skulle göra är det svårt att undervisa andra med hjälp av It. Itis projektet startade 1999 och kom att omfatta cirka 1,7 miljarder kronor. Mellan åren 1999-2002 kom närmare 70 000 pedagoger att medverka i projektet. I förarbetet till projektet lät man göra en studie om hur Sverige placerade sig i jämförelse med andra länder vad det gäller användandet av It i skolan. Jämförelser inom EU och OECD gjordes och Sverige ställdes mot både sina nordiska grannar och övriga delar av världen. Ett av resultaten var att Sverige låg bra till vad det gällde datortäthet och väldigt bra till när det gällde Internetanslutning på skolorna. I Sverige går det ungefär 8 elever per dator i genomsnitt och i de flesta fall är de anslutna till Internet. Eleverna använde också Internet i högre grad än många andra länder i undersökningen. Vad undersökningen också visade var att trots hög dator- och Internettäthet i svenska skolor var lärarna inte lika vana eller pigga på att använda datorer i arbetet. Det är här Itis har sin startpunkt (It i skolan, Myndigheten för skolutveckling, hemsida).

De lärare som kom att ingå i projektet fick söka som arbetslag. I ansökningen fick man specificera ett projekt som man ville genomföra tillsammans med sina elever. Elevprojektet måste innehålla en del It användning. Det kunde vara i form av foto, filmer, eller mer traditionellt användande såsom att barnen fick lära sig hantera datorn eller Internet. När arbetslagets projekt blev antaget fick de lärare som ingick i arbetet varsin dator. Datorn ägdes rent juridiskt av kommunen men disponerades av de enskilda pedagogerna som om de vore deras egna. Detta var för att pedagogerna inte skulle vara utlämnade till att använda enbart sin respektive skolas datorer. Dessutom var det en del av kompetensutvecklingen då pedagogerna kunde öka sin datorvana genom att kunna disponera en dator i hemmiljön när de själva orkade och ville. Som sista del ingick det också att datorn efter tre år tillföll den enskilda pedagogen som ersättning för arbetet som lagts ner, eftersom varje projekt var tänkt att leda till en

kompetenshöjning inte bara för den enskilda pedagogen utan även för skolan och kommunen.

Pedagogerna fick under projektets gång varken någon ekonomisk eller ersättning i form av ledighet för den tid som lagts ner då datorn var tänkt att fungera som en morot. Tyvärr kom skatteverket att lägga sig i det hela och de som var med i sista omgången fick inte sina datorer eftersom det ansågs som en beskattningsbar förmån. KK-stiftelsen ändrade lite på

inriktningen en aning till nästa omgång projekt som kom att starta 2005. Då var inriktningen lärarstuderande och lärarutbildningar. Projektet skall vara under 10 år och kommer att kosta ca.100 miljoner kronor.

2.7 Skoldatanätet

Under andra halvan av 1990-talet började Internet bli en verklighet för allmänheten. Både inom skolor, yrkeslivet och i hemmen blev fler och fler uppkopplade. För att uttrycka sig lite humoristiskt gick en ”surfvåg” genom Sverige. Ord som online, chatt, mail och webben blev snabbt något som många kände till och använde sig av. Internet har otroligt många fördelar men även nackdelar. I början var Internet ganska mycket laglöst land. Vem som helst kunde lägga upp vad som helst och kontrollen var inte obefintlig men ganska knapp.

En av de enskilt största anledningarna till att Internet växte så fort är porrindustrin som såg en ny öppning. Genom att folk kunde sitta hemma och ladda ner sin porr kunde man hoppa över ledet att vara tvungen att möta en person när man skulle köpa den (Wikipedia, Internettporr)

Det ställer givetvis till problem för skolor och föräldrar, det är som att ha en porrbutik i skolan eller i hemmet. Ett annat problem som ganska snart visade sig var att mängden information på Internet ökade så fort att det i princip var omöjligt att övervaka. Varje uppkopplad dator är i realitet en källa till ny information. Eftersom sedan vem som helst kan lägga upp information blir det svårt att veta om den information man hittar är korrekt. Olika söktjänster började komma, Altavista var en av de tidigare men idag känner nog de flesta mer till Google. Google är en söktjänst där man kan söka på områden istället för specifika webbsidor. Då får man upp en lista på olika sidor som behandlar området (Wikipedia, Google). Problemet är fortfarande att det är upp till användaren att sålla bland informationen och se om den är korrekt eller inte. Det kan noteras att även Wikipedia är en källa som man får använda med försiktighet.

Inom skolan såg man ganska snabbt värdet av Internet, men de problem som nämnts ovan gjorde att många kände sig oroliga över att låta eleverna använda Internet. Även skolverket

såg problemet. När Internet på allvar började bli en verklighet på svenska skolor och i hemmen för den delen, startade Verket för skolutveckling 1994 en sida som kom att heta skoldatanätet. Tanken med sidan är att främja och stödja utvecklingen av It i undervisning. På sidan finns tips och idéer om hur man kan integrera It i undervisningen. Sidan är skriven för pedagoger men är indirekt tänkt att var riktad till elever (skolutveckling.se)

På sidan har man bland annat skapat en avdelning för informationssökande. En lista av ämnesrubriker länkar till olika sidor som behandlar det aktuella ämnet. Fördelen med den information man länkas till är att den är kontrollerad. Det gör att man kan låta eleverna söka själva och använda informationen utan att vara orolig för att den skall innehålla fel eller desinformation.

En annan del av sidan är ”kolla källan”. Det är en funktion som gör det möjligt att kontrollera om en sida man har hittat är en seriös sida. Det är ett verktyg som är mycket användbart bland äldre elever som då kan tillåtas söka mer fritt men ändå ha en möjlighet att se i fall

informationen de har hittat är korrekt. Det finns även en avdelning om källkritik och

upphovsrätt. Här finns också en avdelning kring nätmobbning, ett problem som tyvärr ökar. Sidan är riktad till lärare och skolbibliotekarier men har även en avdelning för elever. En annan underavdelning är Multimediabyrån där olika It-projekt runt om i landet

presenteras. Lärare kan gå in och se hur andra pedagoger har arbetat och söka inspiration och vägledning. Man kan även hitta kurser i hur man använder datorn på olika sätt, manualer samt arkiv med ljud och bilder som är fria att använda.

Givetvis har det kommit fram fler projekt runt om i landet för att främja datoranvändandet i skolan men jag har valt dessa två eftersom båda är nationella projekt som har stöd hos skolverket och verket för skolutveckling. Båda projekten har också haft stort genomslag och har varit beständiga.

2.8 Forskning om datoranvändande som pedagogisk metod

2.8.1 Olika lärstilar och datorer

Om vi tar avstamp i Howard Gardners teorier om att barn lär sig på olika sätt, det vill säga att vissa barn lär sig bäst genom att läsa, andra genom att höra och en del genom att se bilder. I sin första teori kom han upp i sju olika ”intelligenser” som han vill kalla det De sju

intelligenserna (Gardner, 1983). Gardners teorier har haft stort genomslag i skolorna och på lärarhögskolor runt om i landet undervisas det i hans teorier.

Datorn kan då få en självklar plats genom att den kan reproducera information på många olika sätt, den kan visa bilder, spela upp ljud, visa text och även visa filmer, allt i ett enda redskap. De elever som då har svårt att lyssna kan få se en text. Andra kan få samma information i form av att texten är inläst och så vidare. Genom att erbjuda den formen av variation av samma fakta kan elever välja att ta det till sig på det sätt som passar dem bäst. Olika barn väljer olika vägar, det viktiga är inte vilken väg de tar till kunskapen utan att de väljer en väg överhuvudtaget (KK-stiftelsen 2002). Internet sätter ytterligare en dimension till sättet att lära. Många kan tycka att Internet är väldigt ostrukturerat och svårt att navigera. Men de barn som jobbar bäst i ett mer holistiskt sammanhang kan få en helt annan möjlighet att finna det som tidigare bara presenterats i en stor textmängd (KK-stiftelsen 2002). Fördelen med Internet är också att den information man hittar, förutsatt att man gör ordentlig källkritik, är färsk och uppdateras ständigt.

Inom ”intelligenserna” finns även den sociala intelligensen. Det betyder att vissa barn har lättare att lära i samspel med andra (Gardner, 1983). Andra forskare pekar på samma sak. Datorn kan då vara ett redskap där barn kan dela med sig genom text, bilder och filmer.

Sociala situationer är ett redskap som inte skall underskattas (KK-stiftelsen, 2002). I skriften beskriver Daniel Schwartz, professor i pedagogik vid Stanford universitetet i USA hur han lät ett antal elever göra ett arbete kring påhittade fiskar i en årskurs 7 klass (jag vet inte om det är översatt till svenska förhållanden då det borde bli årskurs 6 eftersom barnen börjar i skolan tidigare i USA). Han lät ett antal barn jobba ensamma och resten fick jobba i grupper. Hans

resultat visade att de barn som jobbade i grupp hade mer abstrakta och detaljerade

beskrivningar än de barn som jobbat enskilt. När barnen jobbade i grupp reflekterade de mer över sitt arbete och en dynamisk lärsituation uppstod. Ett projekt vid namn LärIT kom fram till liknande resultat när man lät barnen arbeta på två olika sätt. Barnen fick lösa ett antal uppgifter två och två. Först fick de göra det på traditionellt sätt med hjälp av papper och penna. Efter en vecka fick de lösa liknande problem fast med hjälp av en dator och programmet ”Chefrens pyramid”. Det visade sig att samspelet ökade när barnen fick sitta framför datorn. När de fick lösa uppgifterna med hjälp av papper och penna var det tydligt vem som ledde arbetet. Vid datorn var det inte lika tydligt och båda reflekterade mer över varandras resonemang. Samspelet ökade och resultatet var bättre än vid den mer traditionella metoden. (KK-stiftelsen, 2002)

2.8.2 Olika hjälpmedel vid undervisning

Interaktiva skrivtavlor är ett redskap som börjar dyka upp i skolor. De är inte så vanliga än men det finns mycket med dem som kan bidra till den pedagogiska situationen i skolan. Tavlan i sig är en stor tavla som en White board, men med den egenskapen att den är en tryckkänslig datorskärm. Man kan skriva på den direkt med en motsvarighet till penna. Man kan lägga in bilder från dator eller andra källor. Den kan även visa film och användas som skärm när man kopplar upp sig på Internet. Här har vi ett antal olika sätt att presentera material i ett och samma redskap. Om någon elev är sjuk eller om det finns de i klassen som inte ”hänger med” att anteckna, kan man skriva ut allt som skrivits på tavlan. Elever med dyslexi kan få det texten utskriven direkt. Eleverna själva kan skriva på tavlan och göra presentationer som sedan kan skrivas ut och delas ut till övriga i klassen (”Datorn i utbildningen” nr 3 2006).

3 Metod

3.1 Urval

För att kunna få en samlad bild av hur lärare och skolledare känner inför att använda datorer och It i skolan valde jag att koncentrera mig på tre skolor inom samma kommun. Detta för att likheter och skillnader skulle i möjligaste mån vara personbaserade och inte

kommunpolitiska. Jag valde tre skolor utifrån mina egna erfarenheter av alla tre skolorna och att de tre tillsammans visade på ett litet tvärsnitt på hur skolorna inom kommunen ser ut. Mitt mål var att intervjua en lärare och en skolledare på varje skola. På grund av svårigheter i att planera tid för intervju föll tyvärr en lärare bort.

Fördelningen av intervjupersoner blev tre rektorer och två lärare.

Skola 1 är en relativt stor skola belägen i den centrala huvudorten. Skolan har elever från f-klass upp till nionde f-klass. Skolan är delad på två olika lokaliteter, årskurs f-3 är belägen på ena sidan av en väg i en mindre del av skolan. Årskurs 4-9 ligger på andra sidan och är den större delen av skolan. Årskurs 4-6 har nyligen fått en helt ny byggnad där det har satsats mycket på It utrustning i klassrummen. Det var huvudorsaken till att jag valde den skolan. Här arbetar rektor 1 och lärare 1

Skola 2 är en mycket liten skola belägen utanför tätorten men tillhör ändå kommunen. Det är en mycket gammal skola i en liten by med ca 300 hushåll. När detta arbete skrevs var dock skolan stängd på grund av omfattande renovering. Vid intervjun koncentrerade vi oss på hur det var på skolan innan den nyligen påbörjade renoveringen startade. Här arbetar rektor 2.

Skola 3 är en mellanstor skola i utkanten av huvudorten. På skolan finns årskurs f-5. Skolan är relativt ny då den byggdes 1994 och har mycket gott rykte bland pedagoger och föräldrar i Lunds kommun. Här arbetar rektor 3 och lärare 2.

3.2 Datainsamling

För att göra min undersökning valde jag intervju som metod. Det gjorde jag för att jag ville ge personerna en möjlighet att kunna tala ganska fritt kring mina frågor. En stor del av arbetet handlar om hur man tänker kring arbetet med datorer. Enkäter ger mer fasta svar och lämnar lite utrymme för att ”sväva ut” i sina tankar. Mina frågor (bil.1) var förberedda innan

intervjun och personerna jag intervjuade hade inte fått se dem i förväg för att svaren inte skulle vara ”tillrättalagda”.

3.3 Procedur

Mina intervjuer är genomförda med hjälp av bandspelare. Varje intervju har skett i enrum med bandspelare. Varje intervju tog cirka fyrtio minuter att genomföra. Vid intervjuns början har jag informerat om vad den skall användas till och vad arbetet handlar om. I efterhand transkriberades intervjuerna för att lättare kunna bearbetas.

3.4 Tillförlitlighet

Eftersom mitt undersökningsområde är begränsat var jag noga med att försöka få så stor spridning som möjligt inom det lilla området. Jag valde medvetet skolor inom en och samma kommun för att säkerställa att skillnaderna kom från personerna och inte utifrån

kommunpolitiska skillnader. De tre olika skolorna valdes utifrån storlek och geografiska läge inom samma kommun för att försöka få ett ”tvärsnitt” av olika skolor inom kommunen.

Skolorna kände jag till sedan innan eftersom jag har jobbat på alla tre skolor vid olika tillfälle. Det gör att jag kände till både skolorna och de personer jag valde att intervjua sedan tidigare. Det kan i vissa fall leda till att personerna kan svara så som de tror att jag vill att de skall svara, men jag upplever det inte som om det var fallet.

När det var tid för intervjuerna blev det i slutänden så att en av lärarna inte kunde medverka och tiden tillät inte att jag letade upp en ny person att intervjua. Det gjorde att lärardelen av intervjuerna tyvärr blev mindre än vad jag hade hoppats.

4 Resultat

Resultatet presenteras utifrån frågeställningarna

4.1 När tycker lärare och ledning att datorer har sin plats i undervisningen?

4.1.1 Lärare

På de två skolorna jag har haft möjlighet att intervjua lärare följer deras svar ett liknande mönster. Även om de två skolorna är olika utrustade rent tekniskt är min uppfattning att arbetssättet är liknande vad det gäller datorer i undervisningen. Skillnaden ligger mer i frekvensen snarare än arbetssättet. Båda lärarna nämner dator tillsammans med en projektor som ett av de största användningsområdena. I princip är det inget annat än en tjusig overhead. Det andra användningsområdet som nämns av båda lärare är att använda datorer som en skrivmaskin där barnen har möjlighet att göra vad de själva uppfattar som fina arbeten. Båda lärarna nämner dock det att kvalitén inte nödvändigtvis är bättre men barnen får ett ökat engagemang när de känner att deras arbeten blir snygga. Det tredje användningsområdet båda lärare nämner är informationssökning via Internet. Inom det var båda lärare positiva men ändå restriktiva på grund av problemen med källkritik och vad som finns på Internet.

Om man bortser från Internet är det ganska tydligt att båda lärarna använder datorerna på ett redan känt sätt. Man utgår från vad man kan sedan tidigare och reproducerar det med ny teknik. Det ser visserligen ut som om man har fört in datorer och it men i själva verket är det inget nytt. Som lärare har de dock fått lära sig att använda datorn mer eftersom det är de som måste ”tillverka” bildspelen och liknande. Men för barnen har det bara blivit en kosmetisk skillnad. Likadant är det när eleverna skall skriva arbeten, det blir snyggare men innehållet är i princip det samma som om det skulle ha skrivits med papper och penna.

Det visar på att även om mycket forskning har gjorts inom it i skolan så har inte skolorna hängt med. När forskningen är i en nyskapande fas är skolor fortfarande kvar i en sorts infusions och reproduktionsfas. Skolorna har utrustats med datorer utan att tänka på vad de skall användas till. Utifrån ett teknologiskt synsätt har man resonerat att datorer finns i samhället så borde de finnas i skolan. Skillnaden är att i samhället har datorer för det mesta

införts för att fylla en funktion. I skolor har man infört datorer för att de finns och inte för att man hade en tanke på vad de skall användas till. Pedagogerna fick ett redskap som de inte visste hur de skulle använda. Vad värre är att det ofta inte heller har förekommit utbildning för pedagoger i någon nämnvärd utsträckning. Det är enligt mig den största anledningen till varför det är svårt att införa datorer på ett naturligt sätt i undervisningen.

På skola1 har ledningen varit tydlig med att datorer skall användas och det finns modern utrustning i alla klassrummen. Skolan är nybyggd och det har såklart bidragit till att man redan från början såg till att det fanns utrustning. Innan skolan byggdes har man även sett till att personalen har fått viss utbildning i hur man använder utrustningen. Datorerna har blivit en naturlig del i undervisningen. Enligt både ledning och lärare används datorerna regelbundet och barnen har blivit vana vid att de används. Rektorn på skolan säger: ”Jag tror inte det är så många lektioner som den inte på något sätt är igång”. (skolledare, skola 1, 2007-02-18)

Uttalandet styrks av lärare 1 men inte så kraftigt som rektorn menar. Enligt lärare 1 är det mer hon som använder datorn för att visa barnen saker än att eleverna själva får jobba med den. Det förstärker det påståendet att datorer mest används som ersättning för andra beprövade metoder. De används för att reproducera arbetssätt som man redan är bekväm med. Hon använder datorn tillsammans med en projektor som en slags förstärkt overhead,

bland annat när hon har glosförhör. Då har hon i förväg gjort ett bildspel med de olika orden. Men enligt henne själv har det visat sig effektivt. ”Det lägger sig ett sånt lugn när dom vant sig vid det” (Lärare 1, skola 1, 2007-01-22).

När det gäller vad barnen själva gör med datorn är det mycket presentationer och

renskrivning. Enligt henne tycker barnen att det är kul att få skriva sina arbeten på datorn eftersom det blir snyggt, eller som hon säger, barnen uppfattar det som fina arbeten. Hon kan däremot inte se någon större skillnad i kvalitén på arbetena. Enda skillnaden som hon påtalade var att många av de barn som tidigare varit svåra att engagera visar ett större intresse när de får arbeta med datorn. ”… det blir inte bättre arbete men dom tycker ju att det är roligare och det engagemanget är värt mycket” (Lärare 1, skola 1, 2007-01-22).

Barnen får även använda sig av datorerna för informationssökning. Då påtalar hon dock ett par problem som uppstår. Barnen är vana vid att använda Internet eftersom i princip alla har det hemma. Problemet är att de inte är lika vana vid att vara källkritiska. Det finns en

”övertro” hos barnen att det de hittar är korrekt. Sedan har de problem med att begränsa sitt sökande. Tiden används inte alltid till det som var tänkt utan de hittar något som de tycker är roligare och glömmer att det inte hör till ämnet.

För sin egen del använder hon datorn ganska mycket. Det är förberedelser inför lektioner och sökande av information som skall användas på lektionerna senare. Alla bildspel som hon använder gör hon själv.

På skola 3 finns inte samma tydlighet i datoranvändandet. Enligt lärare 2 som jag har intervjuat där används datorerna mycket sällan i undervisningen. Han säger själv att han använder det väldigt sällan. Lunds kommun har under det senaste året bytt datorsystem vilket har lett till att de program som han tidigare använt inte finns att tillgå längre. För ett par år sedan använde han en del färdiga pedagogiska program bland annat i historia, matematik och geografi. Men sedan omläggningen har det blivit mer sällan. Problem med tekniken är det som han ser som anledningen till att han inte använder datorer. ”Det är inte alltid det funkar, det här med tekniken. Det är nästan alltid man har kollat och när man väl skall använda det så strular det, det är mer regel än undantag” (Lärare 2, skola 3, 2007-03-20)

När lärare 2 själv beskriver hur han har använt och vill kunna använda datorer i

undervisningen nämner även han som första sak det att använda dator tillsammans med en projektor. På samma sätt som lärare 1 på skola 1 är det som bildförstärkare datorn används i första hand, eller åtminstone det första som man kommer på.

Andra arbetsområden som lärare 1 nämner är att använda datorn som plattform för informationssamlande där barn kan jobba enskilt eller i grupper. Datorn används som arbetsredskap både i insamlingsfasen och behandling av fakta och till slut även som ett redskap för att redovisa sitt material. Precis som lärare 1 på skola 1 anser han att barnen tycker det blir snyggare och engagemanget ökar om man får sitta med en dator snarare än med papper och penna.

Båda lärarna nämner som första användningsområde för datorer är att tillsammans med en projektor kunna använda det ungefär som en overhead och till viss del som ersättning för en white board. Båda anser att en projektor är mycket användbar även om båda använder det på ett sätt som ersätter tidigare arbetssätt.

När det gäller att låta eleverna arbeta själva med datorerna är det mestadels som en

skrivmaskin där man kan göra snyggare layout på arbetena. Båda menar dock att genom att eleverna får arbeta med en dator ökar engagemanget även om kvalitén på arbetena inte nödvändigtvis blir bättre.

Internet ser båda som ett användbart verktyg för informationssamlande men båda nämner också det problem som uppstår. Båda känner en viss osäkerhet inför vad barnen kan hitta och känner att helt fritt kan man inte släppa ut barnen på Internet.

4.1.2 Rektorer

Vid intervjuerna av rektorer var skillnaderna större mellan de olika personerna än vid

lärarintervjuerna. Synen på datorer var i mångt och mycket lika men det var ganska tydligt att både erfarenhetsnivå och ambitionsnivån var spridd. Alla tre använde datorn i hög

utsträckning när det gäller deras eget arbete men som främjare av datorer i pedagogiska sammanhang var det väldigt skiftande nivå. Även om alla tre uttalade sig om att datorer var bra redskap så var det bara rektor 1 på skola 1 som hade några konkreta visioner om hur han vill att det skall fungera. Han var överlag den som var mest kunnig inom ämnet och som också kunde sätta ord på sina tankar kring dator användandet. Alla tre var med olika grad dock överrens om att personalen behövde mycket mer utbildning inom It i skolan. Min uppfattning var även att alla tre rektorer hade en viss övertro på hur mycket deras personal faktiskt använde datorerna i undervisningen. Alla tre menade att datorer var bra redskap men med varierande grad var de inte helt klara över hur datorerna användes i undervisningen av personalen. Det som nämndes dock stämde dock överrens med det som lärarna pratat om, sökande på Internet, dator som overhead och som skrivmaskin. Även här är det tydligt att forskningen ligger flera steg före skolorna. Datorerna används inte som ett nytt redskap utan för det mesta som ett nytt sätt att göra gamla saker. Precis som med lärarna tror jag att det är utbildningen som saknas. Bara för att datorerna finns betyder inte det att alla rektorer

automatiskt vet vad de skall användas till. Mycket är utlämnat till hur stort intresse den enskilda skolledaren har för it och datorer.

Rektor 1 på skola 1 är mycket teknikintresserad och ser tekniken som en möjlighet till nya arbetssätt. Efter det att den nya mellanstadieskolan byggdes har han varit mycket aktiv i arbetet att utveckla datoranvändandet. Han har också en klar bild av hur pedagogerna

använder datorerna och i vilken utsträckning. Lunds kommun har under de senaste åren skaffat ett gemensamt datanät för skolor och kommun som heter Fronter. Under det arbetet har han skaffat sig mycket information om hur det är tänkt att användas när det är fullt utbyggt. När han började prata om Fronters möjligheter kände man hur han brann för ämnet. Han beskriver ett studiebesök han gjort i Kinnarp där de var tidigt ute med Fronter och som har varit en av pilotskolorna för just Fronter.

”Då visade dom hur dom hade jobbat där, dom hade inte ”rum” (virtuella klassrum mitt tillägg) men dom hade något liknande där dom då t.ex. la in en grej, dom gjorde första världskriget och då hade nån gjort en del av det, sen kom nån annan och fyllde på den här biten alltså hjälps dom åt och sen hade alla tillgång till det” ”. (Rektor 1, skola 1, 2007-02-18)

Det var helt uppenbart att han var ett steg före i tanken och hade visioner för hur han vill att det skall se ut när det är fullt utbyggt.

Skola 2 var som tidigare nämndes utlokaliserad vid intervjutillfället. Under intervjun koncentrerade vi oss mest på tiden fram till att skolan stängdes för renovering. Rektorn beskriver datoranvändandet som ganska högt när det gäller pedagogerna själva men att det är inte så ofta eleverna använder datorer. Enligt henne används datorerna mest som

skrivmaskiner av eleverna. Hon menar att barnen kan göra arbeten som ser fina ut eller som eleverna bedömer som fina. ”Det är inte så att man använder datorer så mycket till

information utan mer att skriva arbeten. Använder det som skrivmaskin” (Rektor 2 , skola 2, 2006-11-15)

Däremot har skolan en specialgrupp med elever med särskilda behov. Gruppen är sammansatt av elever med olika grader av inlärnings- och språksvårigheter. Där har pedagogerna använt datorerna i ganska hög grad.

”Men vi har enstaka elever som vi har släppt lös på datorerna som har gjort mycket med sin, som plötsligt har knäckt koder med alfabet och läsning och skrivning och för att stötta det har vi låtit dom eleverna arbeta mycket med datorer” (Skolledare, skola 2, 2006-11-15)

Internet ser hon som en tillgång men ser även att det kan finnas problem med användandet av Internet i undervisningen. ”För det första är det ju ett väldigt stort sökområde, alltså

möjligheter till att söka olika saker[…] dom kanske inte tittar eller söker på rätt sätt” (Rektor 2, skola 2, 2006-11-15)

Rektor 3 på skola 3 har inte varit rektor på just den här skolan så länge. Det gör att hon inte hunnit sätta sig in helt i hur det ser ut med datoranvändningen på skolan. Men även hon har en positiv syn på datorer och menar att det är ett bra redskap om det används på rätt sätt. Datorer skall inte vara något konstigt eller speciellt utan ett lärinstrument. ”Det är bara fantasin som sätter hinder för hur man kan använda datorn” (Rektor 3, skola 3, 2007-03-08)

Rektor 3 menar att datorn är ett pedagogiskt hjälpmedel precis som vilket annat som helst, den bör vara ett naturligt inslag i skolan. Enligt henne kan man ha väldigt mycket nytta till och med av de vanligaste programmen som i princip varje dator idag har. ”Excel, framför allt Excel där tror jag ju vi långt ifrån använder oss av allt som vi skulle kunna använda oss av” (Rektor 3, skola 3, 2007-03-08)

Hon berättar om en föreläsning hon hade varit på där man lyfte fram just Excel och hur bra det är att använda i matematikundervisning.

Alla tre skolledare ser vinster med att använda datorer i undervisningen. Alla tre var också eniga om att det idag inte används fullt ut. Men de menade också att det kommer det nog aldrig att göra för utvecklingen går så fort att när man har ”lärt sig allt” så har det kommit mycket nytt.

4.2 Hur ser lärarna/ledning på sina datakunskaper?

Med undantag för rektor 1 på skola 1 var alla eniga om att deras datakunskaper var bristfälliga. Inte så mycket i det tekniska, för där var alla ganska jämna utan hur man kan använda det i ett pedagogiskt sammanhang. Både lärare 1 och 2 påtalade bristen av fortbildning och alla Rektorerna sade att de kunde göra mer för att främja användandet av datorer i skolan. Men även när det kom till den rent tekniska biten var både lärare och rektorer överrens om att de kunde för lite för att känna sig bekväma att använda det i större

utsträckning. Där var rektor 1 på skola 1 den enda avvikande eftersom han är mycket teknikintresserad och kan ”styra” tekniken att göra som han vill. Han var inte begränsad av tekniken utan utvecklade sitt arbetssätt med hjälp av den.

Svaren visar åter igen på hur datorer har införts innan man hade någon idé om vad de skulle användas till. Både pedagoger och skolledare behöver utbildning i hur och till vad datorerna skall användas. Ett stort problem som även nämns längre fram tror jag är ekonomi. Datorer är dyra och blir snabbt omoderna. Men en ännu större kostnad är alla licenser för de program som skall köpas in. Det gör att det inte finns pengar till allt. Jag tror tyvärr att då är det utbildning för personal är det som stryker på foten först.

4.3 Tillgången till moderna datorer och bra program

Om man bortser från det faktum att utvecklingen inom It och datorer går mycket fort kan man nog ändå säga att inom det området jag har gjort mina undersökningar är tillgången på datorer kanske inte bristfällig men nära nog. Skola 1 är åter igen den skola som sticker ut eftersom den är nybyggd och med en klar tanke att utrusta klassrummen med It-utrustning. Dock skall det sägas att det är fortfarande lärarna som har tillgång till datorn mest i klassrummen och eleverna har tillgång till datorer i traditionella datasalar. De andra två skolorna har visserligen datorer i eller i anslutning till klassrummen men långt ifrån i den utsträckning som är

tillräcklig för att kunna använda dem kontinuerligt och som naturlig inslag. 2-3 datorer på en klass är det vanligaste vilket göra att man tar till datorerna som skrivmaskiner eller som extra uppgift när annat arbete är klart.

4.4 Tillåter skolans budget inköp av moderna datorer och bra program?

I undersöknings kommunen läggs budgeten upp för varje kalenderår och är baserad på skolpengen som i sin tur baseras på elevunderlaget. Vid varje budgetårs slut balanseras budgeten och eventuella återstående pengar går tillbaka till kommunen. Det gör att man inte kan spara pengar från ett år till ett annat för att bygga upp en pott eller buffert för inköp av dyrare material. Datorer är dyra och eftersom det sällan tillsätts några extra pengar för inköp av datorer blir det ofta så att datorerna hinner bli gamla innan de byts ut. Gamla datorer klarar inte att köra nya program vilket leder till att inköp av program också blir svårt. Även program är dyra, inte så mycket i inköp utan licenserna att få använda programmen är dyra. Det leder till att man undviker att köpa ett program för man har inte råd med licensen.

4.5 Finns det några andra hinder enligt lärarna?

Det största hindret enligt både lärare och skolledare är tekniken i sig själv. Antingen krånglar nätverk eller enskilda datorer, eller också kan personalen helt enkelt inte använda sig av den teknik som finns. I samtliga intervjuer påtalades det att om något inte fungerar tar det mycket tid och lust från det egentliga arbetet. Att det sedan ofta tar lång tid innan någon kan rätta till felet leder till att man hellre undviker att använda tekniken eftersom man känner att man inte kan lita på den. Många lärare känner sig inte trygga att använda tekniken.

5 Diskussion

Även om mitt undersökningsområde är ganska begränsat tycker jag att mina frågeställningar har följt det mönster som jag hade som tes från början. Forskning visar att It i skolan är en tillgång som tyvärr inte används fullt ut. Lärare och skolledare menar också att It är ett bra pedagogiskt redskap. Skolledare och lärare känner sig inte säkra på hur och till vad datorer och It skall användas. Det har uppstått ett glapp mellan forskningen och de som skall utföra det pedagogiska arbetet.

Under mitt arbete har jag stött på olika tolkningar på vad det är som gör att man inte använder sig av It i det dagliga arbetet i skolor. En av de vanligaste svaren man får är Precis som Gunilla Jedeskog skriver i sin bok Ny i Kl@ssen (Jedeskog, 2002) att det inte finns tid att sätta sig in i den nya tekniken. Jag tror inte det är tiden som är det största problemet utan att pedagogerna känner sig osäkra inför den nya tekniken. Då kan det vara enkelt att skylla på tiden. Eftersom jag själv är lärare vet jag att det är mycket som skall in under en skoldag respektive en arbetsdag. Men jag kan också mena att det säkert finns möjlighet för de flesta att frigöra tid för att lära sig något nytt. Det kan ställas mot att andra typer av kurser med

pedagogiska inriktningar och idéer ofta tas emot med stor entusiasm.

För att arbetet med It skall komma igång tror jag att det måste tilldelas tid från ledningshåll som är ägnad för just arbete med It. Lika mycket som det finns tid för annan skolutveckling borde It ingå i det arbetet. I ett sådant arbete är det viktigt att det är den pedagogiska biten som är i fokus. Det är som jag nämnt tidigare inte ovanligt att det stannar vid tekniken. Datorer infördes så fort att man ofta glömde pedagogiken. Datorerna kom in i skolan som en ångvält. (KK-stiftelsen, 2002) Itis var en bra början för att öka teknikkunnandet bland

pedagoger. Tanken var att pedagoger skulle kunna lära sig tekniken samtidigt som de

genomförde ett pedagogiskt arbete (Myndigheten för skolutveckling, hemsida). Jag var själv med i ett Itis-projekt och måste nog säga att tanken var god men att resultatet inte alltid var i närheten av det som var tänkt. Det blev en engångssatsning som ofta dog samma dag som projektet var färdigt, sedan återgick man till samma arbetssätt som tidigare. Den kunskap som inte hålls levande glöms snabbt bort och då är det svårare att ta upp det igen vid ett senare tillfälle. Om It skall kunna bli ett redskap måste det användas kontinuerligt i det dagliga skolarbetet. Kortare projekt kan vara en ”vitamininjektion” i skolarbetet men i längden ger det inte så mycket. Rektorer borde vara tydligare i att det är ett mål i läroplanen som skall

uppfyllas. Som pedagog kan jag anse att det inte finns några ursäkter för att inte lära sig den nya tekniken, lika lite som vi kan välja bort andra saker som eleverna skall lära sig.

Barn idag är födda in i It-åldern, som det står i It för barn för dem är det inte konstigt eller nytt med datorer och Internet, det är deras vardag (Johansson, 1997). Vi pedagoger har enligt mig inte rätten att säga att det inte är något de får använda i skolan. Tidigare har man fasat in It i de lite högre åldrarna men jag anser att eftersom barn idag använder datorer lika naturligt, om inte mer naturligt, än böcker och tidningar borde datorerna vara lika självklara i de lägre skolåren som i hemmet och i samhället. Pedagoger idag måste helt enkelt ta till sig och lära sig den nya tekniken. Vår trovärdighet minskar om vi inte kan förnya oss. Eleverna går i skolan för att lära sig nya saker, om då pedagogerna som undervisar dem inte vill ta till sig nya saker sänder det enligt mig konstiga signaler.

Antalet datorer är också något som lyfts fram som ett problem i att införa It i skolan. Skolor för de lägre åldrarna har i många fall fortfarande relativt få datorer som är tillägnade elever. Pedagoger och skolledare har oftast tillgång till datorer när de behöver dem. Det sänder också konstiga signaler, personalen har tillgång till datorer men inte eleverna. Det faktum att skolor inte kan spara pengar från ett budget år till ett annat kan vara en av anledningarna till att man helt enkelt inte har råd att göra de investeringar som krävs. Då måste något annat stå tillbaka och i dagsläget tror jag att det är svårt att motivera det hos pedagoger och skolledare. Det är endast när en skola renoveras eller byggs ny som det sätts av dedikerade medel för It-utrustning. De pengar som behövs för att hålla en hög standard på It-utrustning ryms inte inom den budget som tilldelas årsvis. Det leder till att den utrustning man har inte bara är för knapp utan även ofta omodern. Om det bara finns en eller två projektorer som alla på skolan skall dela på, gör det att den måste kopplas in varje gång den skall användas. Många

pedagoger känner sig osäkra på hur man gör och låter hellre bli. Hade utrustningen funnits fast i klassrummen hade man kunnat undvika osäkerhetskänslan med att koppla utrustningen varje gång den skall användas. Om skolorna hade haft möjligheten att lägga undan pengar varje år tror jag att det hade sett annorlunda ut.

I It för barn står det om bristen på fortbildning för pedagoger inom It (Johansson, 1997) Även jag tror att Bristen på fortbildning är den orsak som är störst till varför många undviker att använda It. En kontinuerlig och pedagogikcentrerad fortbildning inom It skulle lösa alla de andra problemen. Pedagoger som får använda datorer regelbundet lär sig att hantera de problem som uppstår. Att koppla in utrustning är inte lätt första gången, men har man fått utbildning i hur man gör, kan man sedan koppla själv, gör man det sedan regelbundet så blir det inte ett problem. Det är inte svårare än att kopiera papper på en ny kopieringsapparat. Visst har den nya apparaten fler funktioner men i grunden är det samma grundfunktion. Likadant är det med It utrustning, har man lärt sig grunderna och håller det levande är det mycket lättare att bygga vidare. När den biten är klar kan man släppa tekniken och börja bruka den. Då kan man flytta fokus från hur man gör till vad man gör. Då kan du styra

tekniken att göra det du vill istället för att tekniken begränsar dig. När alla har en stabil grund att stå på kan pedagogiken styra arbetet, datorer och annat blir lika naturliga redskap som papper och penna.

För att vi skall komma till tror jag att det krävs en ny läroplan som är mer specifik när det gäller It. Idag sitter varje kommun och till och med i vissa fall enskilda skolor och arbetar fram olika It-strategier. Jag anser att det krävs en nationell strategi som omfattar alla kommuner om vi skall kunna få in It på allvar i skolor för de lägre åldrarna. Förutom

pedagogiska riktlinjer borde den även innehålla tekniska och ekonomiska riktlinjer för hur IT ska få plats i skolor i de lägre åldrarna. Varje enskild skola vet då vilka riktlinjer som finns och kan arbeta utifrån dem. Då kan man släppa stora delar av det praktiskt, tekniska och fokusera på pedagogik istället.

Litteraturlista

Andersson B. Interaktiva skrivtavlor Utmanande eller konserverande?

http://www.diu.se/nr3-06/nr3-06.asp?artikel=s14

Becker P. Släpp fixeringen av datorn som individuellt verktyg, Datorn i utbildningen nr1 2006

www.diu.se/nr1-06.asp?artikel=s2

Gardner H De sju intelligenserna Brain Books AB, Jönköping 1994 2:a upplagan 2:a tryckningen

Jedeskog G. Ny i Kl@ssen, Ekelunds Förlag AB, Solna 2000

Johansson A. C. iT för barn en teknikfri bok om IT-satsningar och förändringsarbete, Ekelunds Förlag AB Solna 1997

KK-stiftelsen. Lärkraft om forskning kring datorstött lärande, KK-stiftelsens informationsavdelning, Stockholm 2002

KK-stiftelsen It och lärande nr 1/07 www.kollegiet.com

Myndigheten för skolutveckling It i skolan

http://www.skolutveckling.se/digitalAssets/57736_ITiskolanstrategi_2003.pdf

www.wikipedia.se sökord: internetporr