Betydelse av sagan för språkutveckling i förskolan

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Betydelse av sagan för språkutveckling i

förskolan

Importance of the fairy tale for linguistic development in

preschool

Majeda Darwiche

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Vanja Lozic

Abstract

Titel: Betydelse av sagan för språkutveckling i förskolan.

Författare: Majeda Darwiche

Syftet med examensarbetet är att belysa förskolelärares tankar kring sagor och varför sagor används i förskolan. Jag vill också illustrera hur förskolelärare arbetar med sagor för att stimulera språkutveckling hos barn. För att uppfylla mitt syfte har jag utgått ifrån följande frågeställningar: Hur resonerar förskolelärare kring hur sagan utvecklar barns språk? Vilka perspektiv tas upp av förskolelärare och varför arbetar de med sagor? Vilka är skillnader och likheter i förskolelärarnas arbetsmetoder när de arbetar med sagor?

Metoden som jag använt mig av i genomförandet av studien är kvalitativa intervjuer med två förskolelärare och två observationer på två avdelningar i en förskola. Jag har under studien använt mig av bandspelare vid intervjuerna och papper och penna vid observationerna. Utgångspunkten i denna undersökning är Vygotskijs teori som handlar om det sociokulturella perspektivet. Resultatet av min studie visar att sagor kan användas för att utveckla och främja barnens språk. Dessutom ger sagor möjligheter för barnen att lära sig om olika ämnen. Jag anser även att pedagogers arbetssätt med sagor är avgörande för hur barns lust och lärande ser ut. Den psykiska och fysiska miljön är mycket viktig att ta hänsyn till för att locka barns intresse för skriftspråk. Resultatet visar också att förskolelärarna arbetar utifrån barns tidigare erfarenheter, förutsättningar och intresse, vilka spelar en stor roll för att skapa ett meningsfullt och lustfyllt lärande.

Nyckelord: Språkutveckling, sagor, förskolelärare, sagoläsning, samtal

.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

1.2 Disposition ... 9 2 Tidigare forskning ... 10 2.1 Vad är en saga? ... 10 2.2 Sagans roll ... 10 2.3 Sagoläsning ... 12 2.3.1 Samtal ... 14

2.3.2 Den kreativa processen ... 15

2.3.3 Miljö- Sagostämning ... 15

2.3.4 Val av sagan ... 16

3 Teoretisk utgångspunkt ... 18

3.1 Det sociokulturella perspektivet ... 18

3.1.1 Språkutveckling ... 19 4 Metod ... 21 4.1 Metodval ... 21 4.1.1 Intervju ... 21 4.1.2 Observation ... 22 4.2 Urval ... 23 4.3 Genomförande ... 23 4.4 Etiska övervägande ... 25

4.5 Bearbetning och analys ... 26

5 Analys ... 27

5.1 Observation av avdelning Solen ... 27

5.2 Observation av avdelning Månen ... 29

5.3 Jämförelse av observationer ... 30

5.4 Intervjuer ... 31

5.4.1 Sagans roll och språkutveckling ... 31

5.4.5 Val av sagan ... 35

5.5 Jämförelse av intervjuer ... 36

5.6 Analys utifrån tidigare forskning och teori ... 37

5.6.1 Hur resonerar förskolelärare kring hur sagan utvecklar barns språk? Vilka perspektiv tas upp av förskolelärare och varför arbetar de med sagor? Vilka är skillnader och likheter i förskolelärarnas arbetsmetoder när de arbetar med sagor? ... 38

6 Sammanfattning och kritiska reflektioner ... 45

6.1 Fortsatt forskning ... 48

Referenser ... 49

Bilaga 1: Intervjufrågor ... 52

1 Inledning

Mitt examensarbete handlar om att se vilken betydelse sagor har för språkutveckling i förskolan. Jag vill undersöka vilka tankar pedagogerna har kring sagor och hur de arbetar för att främja språkutveckling redan i tidig ålder. Språket är ett viktigt redskap för att eleverna skall kunna klara sig i olika ämnen och vidare i sina fortsatta liv. Enligt Lpo94 (Lärarförbundet, 2005) är skolans uppdrag att få alla elever att behärska språket. Därför är det bra om man börjar arbeta med språkutveckling redan i tidiga år, vilket gör att man kan undvika läs- och skrivproblem i skolan. Förskolan skall uppmuntra och ta till vara alla barns nyfikenhet och intresse för skriftspråk. (Lärarförbundet, 2005). Vilka arbetssätt pedagogerna använder är avgörande för hur lust, utveckling och lärande hos barn skall se ut. Därför är det angeläget att lärare hittar metoder och arbetssätt som är effektiva för barns språkutveckling. Dessa metoder och arbetssätt skall anpassas efter varje barns/elevs förutsättningar då barn har olika bakgrund, kultur och erfarenheter.

Under min verksamhetsförlagda tid (VFT) i skolan har jag märkt att många elever har läs- och skrivsvårigheter och pedagogerna arbetar mycket med sagor för att utveckla elevernas språk och valet av sagor är mycket varierande för att fånga elevernas intresse. Detta har väckt min nyfikenhet och entusiasm för att fördjupa min kunskap genom att undersöka hur pedagoger arbetar med sagor och vilken betydelse sagor har för språkutveckling i förskolan. Jag intresserar mig för språkutvecklingen hos barn i förskolan för jag anser att språket hos barn måste utvecklas i förskolan. Detta kan ge de bästa förutsättningar för att undvika inlärningssvårigheter när de börjar skolan och i deras fortsätta utveckling. Eriksen Hagtvet (2006) hävdar att utveckling av barns språk sker under barnens första levnadsår genom den muntliga kommunikationen då barnen ser och får många positiva upplevelser av skriftspråket.

Taube (2000) påpekar att genom att barn i tidig ålder får möjlighet att lyssna på sagor främjas och stimuleras deras språkligamedvetenhet. Vi minns nog från vår barndom upplevelsen och hur det kändes under sagostunden då sagan gav oss tillfällen att finna något som riktar sig till oss. Utifrån min erfarenhet tycker jag att de flesta barn tycker om sagor, därför har jag valt att skriva om sagans betydelse för språkutveckling i förskolan. Jag vill fördjupa mig i något som jag har nytta av när jag börjar arbeta med barn. Något som barn tycker om och som utgår från varje barns intresse. Genom att arbeta med sagor får barnen möjligheter att utvecklas i sin

arbeta med och som jag anser är viktiga att ta till vara när man arbetar för att utveckla barns språk: Förskolan ska utveckla barns skapande förmåga och barns förmåga att förmedla tankar, erfarenheter i många uttrycksformer. Förskolan ska motverka traditionella könsroller och förskolan ska ge barn med annat modersmål än svenska möjligheter att utvecklas i det svenska språket och sitt modersmål. (Lärarförbundet, 2005).

För att jag ska få svar på mina frågeställningar genomförs undersökningen genom kvalitativa intervjuer med två förskolelärare och två observationer på en förskola. Utgångspunkten i denna undersökning är Vygotskijs teori som handlar om det sociokulturella perspektivet. Att arbeta med sagor kräver samspel och kommunikationer mellan barn och lärare, därför är denna teori relevant att använda då den poängterar vikten av samspelet och interaktionen mellan människor när det gäller lärande. Jag använder mig av litteratur som jag finner relevant för denna studie. Denna litteratur kommer sedan att tillsammans med teorin att kopplas till observationer och intervjuer.

1.1 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med detta arbete är att belysa förskollärares tankar kring sagor och i vilket syfte sagor används i förskolan. Dessutom vill jag illustrera hur pedagoger arbetar med sagor för att stimulera språkutveckling hos barn. Detta ger oss djupare förståelse om hur pedagoger resonerar kring hur sagan utvecklar barns språk. Därför är det viktigt att pedagoger har kunskap om hur barn utvecklas i språket och hur språkstimulering sker. Min förhoppning genom denna undersökning är att bidra till ny kunskap och få fördjupade kunskaper om hur förskollärare arbetar med sagor för att stimulera barns språkutveckling.

För att uppfylla mitt syfte kommer följande frågeställningar att användas i arbetet med undersökningen:

Hur resonerar förskolelärare kring hur sagan utvecklar barns språk? Vilka perspektiv tas upp av förskolelärare och varför arbetar de med sagor?

1.2 Disposition

Detta arbete är strukturerat i sex kapitel. Jag har redan presenterat det första kapitlet som innehåller genomgång av inledning, undersökningens syfte och frågeställningarna. Här får läsaren också insikt om teoretiska utgångspunkter samt vilka metoder som används i detta arbete. I det andra kapitlet presenteras tidigare forskningar som anses relevanta för studien. Detta följs upp av ett kort kapitel där teorin om det sociokulturella perspektivet beskrivs. Kapitel fyra tar upp den kvalitativa metoden och diskuterar arbetsmetoden av observationerna och intervjuerna som används i genomförandet av undersökningen. I kapitel fem redovisar jag observationer och intervjuer jag genomfört, samt presenterar jämförelsen mellan observationerna och intervjuerna. Därefter analyserar jag material med koppling till teori och tidigare forskning. Arbetet avslutas i det sjätte kapitlet med reflektionen över arbetet.

2 Tidigare forskning

I detta kapitel kommer jag att presentera och behandla olika tema som jag anser relevanta för undersökningsområdet och som tidigare har forskats i. Jag kommer att beskriva vad som utmärker sagan och jag kommer att belysa sagans roll för språkutveckling och hur sagan används. Detta är för att få ett vetenskapligt stöd för studien då man ser om det finns likheter och eller skillnader mellan resultat i min studie och vad tidigare forskning inom dessa områden säger. Vissa områden betonas i läroplaner och därför anser jag det är viktigt och lämpligt att anknyta till dessa och att de tas upp i denna studie då det krävs att lärare följer läroplaner i stor utsträckning.

2.1 Vad är en saga?

Eftersom mitt arbete handlar om sagan vill jag inleda texten med vad som skiljer sagan från andra typer av böcker. Den mest grundläggande lagen i sagan enligt Pramling och Asplund m.fl.(1993) är ”Det var en gång” och ”därefter levde de lyckliga i alla sina dagar” dvs. inledning och avslutning. Sagan inleds alltid med en presentation av huvudpersonen, tid och miljön, nämligen den börjar inte eller slutar med vad det är som händer. Sagan styrs av flera lagar. Sagan handlar ofta om komplikationer där det finns konflikter och ett mål som skall vinnas. Den bygger ofta på en dualistisk relation. Sällan uppträder det mer än två integrerande partner samtidigt, detta kan bero på sagans muntliga ursprung då det är svårt att återberätta sagan i form av samtal mellan mer än två personer. Tvåtal symboliserar sagan, t. ex ung och gammal, klok och dum. Sagan lämnar inte läsaren eller lyssnaren osäker om budskapet, den onda får sin dom och den orättvisa får sin upprättelse.

2.2 Sagans roll

I denna text beskriver jag vad olika forskare tänker kring sagan då en del av mitt syfte handlar om att belysa förskollärares tankar kring sagor och varför de arbetar med sagor. Dessa tankar som jag tar upp i denna text är relevanta för mitt syfte eftersom de visar hur man kan arbeta med sagor.

Att arbeta med sagor har stor betydelse för att utveckla språk och begrepp hos barn. Lindö (1998, 2009, & 2005) hävdar att hennes forskning om sagor har visat att barn som lyssnar på sagor utvecklar sin förmåga att återberätta en saga och att de spontant lär sig sagans struktur. Lindö (2005) betonar att sagor är språkutvecklande men endast om vi som vuxna vet hur vi ska använda sagor för att utveckla barns språk. Lindhagen (1993) tycker liksom Lindö att sagan är språkutvecklande. Att läsa sagor har två syften, dels för att stimulera språket vid direkt läsinlärning och dels för att stimulera barn till att fortsatta läsa och intressera sig för litteratur. Sagoläsning är stimulerande för både språkutvecklingen och språk medvetenheten. Barn som får kontakt med sagor i tidig ålder kommer så småningom att övergå till skriven text. (Lindhagen, 1993).

Enligt Tornéus (2000) behöver barn olika typer av kommunikationer och nära samspel med andra individer för att deras språk ska utvecklas. Barnen tillägnar sig kunskaper genom att undersöka omgivningen och använda sina sinnen och de kan tidigt använda sig av språket men de har svårt att förstå innebörden. Men när barn får rika möjligheter till att lyssna på sagor och berättelser kommer de att förlita sig på språket för att förstå. Sådana erfarenheter medför att barnen intar en kritisk inställning till det de lyssnar på och läser samt till att fundera över om de har förstått.

Vikten av att barn får höra sagor och vad barn får lära sig av sagor poängteras av Granberg (1998) och Benckert m.fl. (2008). Granberg framhåller att när barnen hör sagor får de kunskaper och information om moral och olika kultur. Genom sagor lär barnen sig uttal, nya ord, begrepp och meningsbyggnad. Barnen lockas fram till att aktivt lyssna och på så vis tränas deras förmåga till koncentration. När barnens intresse väcks för litteratur, kunskapskälla och underhållning får de en stark grund för träning i läsning och skrivning. Benckert m.fl. (2008) betonar att sagoläsning och berättande i förskolan är en viktig del i arbetet med språkutveckling. Sagor ökar ordförråd, förmågan till empati och utvecklar fantasin. Genom att läsa sagor för barnen får de se skillnaden mellan det man talar och det man läser. Barnen får genom sagor se ord och strukturer av grammatiken. Detta är ett led i läs- och skrivinlärning och barnen förstår på så vis sambandet mellan både språken.

bara uppmärksamma barnet på betydelsen av läsning. Den vuxne skall låta barnen själv upptäcka skriftspråket, det räcker att barn får bekräftelse och kommentarer. Ett exempel på hur barnen upptäcker skriften är när de leker och skriver på låtsas. De skriver olika slag av krumelurer på det de ritar. Fast (2001) hävdar att barn som lever i miljöer med rika böcker ofta har ett utvecklat språk. Barn som har fått höra berättelser hemma och i barnomsorgen läser alltid tidigt. Närbarnet låtsas läsa för sig själv är detta utmärkt för lärande. Att lyssna på sagor lockar barnen fram till att läsa själva. På så vis tränar barn sig i att återberätta sagan och lär de sig hur språket är uppbyggt och strukturerat. Svensson (1995) framhåller att barn imiterar vuxna genom att sitta med en bok och låtsas läsa för säg själv. Detta är utmärkt för att barn ska förstå vad läsning och skivning är.

Vilka av de här argumenten som förekommer i den studerade förskolan diskuterar jag i analysen.

2.3 Sagoläsning

I denna text presenterar jag hur användning av sagor sker, detta är viktigt för mitt syfte då jag vill se hur pedagoger arbetar med sagor och i vilket syfte sagor användas.

Enligt Lindhagen (1993) är sagoläsning centralen som består av tre komponenter, sagan, sagoläsaren eller berättaren och barnen, var och en har sin roll och de påverkar ömsesidigt varandra. Gruppens samspel influerar prestationer samt den sociala och emotionella utvecklingen. Trygga relationer utgör grunden för harmoni och kreativitet. En gemensam positiv glädje ökar intresse och lust att lära. Miljön i klassrummet och bestämda ritualer vid sagoläsning är andra viktiga element i sagoläsning. Sagoläsning fungerar som ett specialpedagogiskt redskap som stärker den sociala, emotionella och kognitiva utvecklingen. Sagoläsning fungerar också som ett redskap att förmedla olika kulturer. Genom sagoläsning får barnen möjligheter att relatera till sitt eget kulturarv. I samtal utifrån sagan får barnen tillfälle att lära känna andras perspektiv när det gäller kulturen.

Hur barnens motivation för läsning stärks beskrivs av Benckert m.fl. (2008), Lundberg och Herrlin (2003) och Lindö (2005). Benckert m.fl. poängterar att det är viktigt att involvera föräldrar i förskolans arbete. Det är betydelsefullt att visa föräldrar hur viktiga de är för sina

barn när det gäller språkutveckling. Man kan be föräldrar läsa eller berätta en saga för sina barn. Enligt Lindö (2005) har forskning visat att barn erövrar skriftspråk i hemmiljön där föräldrar läser för sina barn. Barn lär sig tala och kanske knäcker de den alfabetiska koden innan de börjar skolan. Lundberg och Herrlin (2003, s 63) menar att ”motivation är en viktig del i läsinlärning”. Barn som får en meningsfull upplevelse av läsning tar med sig detta i sitt minne. När barnen går till biblioteket och lånar böcker stärks deras intresse för läsning. Det finns ingen garanti att barnen kommer att läsa böckerna men själva handlingen att låna visar att barnen förstår vad läsning är.

Det framkommer att sagoläsning i vissa tider kan vara mer passivt än den aktivt. Öman (1984) och Granberg (1996) belyser hur sagoläsning används och därmed spelar ingen aktiv roll. Öman har visat i sin rapport att i praktiken använder pedagoger högläsning som ett sätt att samla och lugna barnen, högläsning används ofta vid vilostund. Detta sätt av högläsning är mer passivt än det är aktivt och det spelar sällan pedagogisk roll. Granberg (1996) hävdar i sin tur att sagan i förskolan används för att stilla och lugna barn. Barn tycker att det är tråkigt när de sover och inte får höra sagans slut.

Även betydelsen av bilder tas upp av Eriksen Hagtvet (2006) och Wagner (2004). Det är viktigt att barn får se bilder och text när man läser för dem. Eriksen Hagtvet menar att små barn i förskolan är duktiga på att minnas bilder därför är det viktigt att visa bilderna för barn och peka på texten så att de förstå samband mellan text och bild. Detta utvecklar barns språkliga medvetenhet i ett meningsfullt sammanhang. Wagner tycker att barn lär sig vad läsning är när man läser och pekar på texten och bilder. På så vis lär barnen sig utseendet av bokstäverna och från vilket håll läsning går till.

För att locka barn till att lyssna på sagan och underlätta förståelsen för dem kan man använda sig av rekvisita. Lindö (2009). Rekvisita såsom handdockor och sagopåsar som innehåller olika figurer lockar barns uppmärksamhet längre tid, detta är särskilt viktigt för yngre barn. Med detta arbetssätt kan man få med sig alla barn, ge glädje till dem och skapa inlärning på ett naturligt sätt.

2.3.1 Samtal

Vikten av att barn förstår vad de läser poängteras av Sundblad, m.fl. (2001), Lundberg och Herrlin (2003) och Lindö (2005, 2009). Detta kan ske genom att föra samtal kring vad man läser. Sundblad, m.fl. (2001) framhåller att genom högläsning kan man skapa goda läsupplevelser. Att läsa högt för barn stärker barns förmåga att vilja läsa själva. För att utveckla läsning hos barn är det viktigt att de förstår det man läser. Lundberg och Herrlin (2003) menar att samtal kring det man läst är grunden för utveckling av förståelse. Utan förståelse av det man läser är ingen läsning, men om man för samtal med barnen kring det man läser, tar upp innebörden av nya ord, synonymer, motsats ord och använder text med bilder särskilt för barn i tidig ålder då det blir tydligare för dem. Lindö (2009) hävdar att det är viktigt att läraren inför högläsning har läst texten många gånger. Man ska planera för vad man ska samtala om och man skall tänka på när och var man betonar och pausar. Det är viktigt vid läsning att väcka barns lust och nyfikenhet för personer och innehållet. Detta kan ske t.ex. genom samtal om omslagsbilden och genom att få barn att fundera på vad sagan kommer att handla om.

Enligt Dysthe (1996), Lindö (2005) framhålls hur samtalet kring det man läst kan vara givande. Dysthe (1996) anser att dialog och samtal kring läsning är viktiga för utveckling och lärande. Dialog skapar olika stämmor som bidrar till att elever får tänka och reflektera vilket i sin tur medför att barnen lär sig av varandra. Författaren menar vidare att läraren ska vara medveten om hur samtalet förs för att bli givande och leda till utveckling. För att ge barnen möjligheter för reflektioner och tänkande är det viktigt att läraren under samtalets gång använder autentiska och öppna frågor som rör barns erfarenheter och intressen. Lindö (2005) poängterar att läsa innebär att förstå. För att underlätta förståelse är det viktigt att man använder innehåll som anknyter till barnens erfarenheter. På så sätt lockas alla barnen till att delta i samtalet. Men läraren ska vara observant så att alla barn får komma till tall menar Dysthe (1996). Lärare skall visa tilltro till vad barnen säger för att stärka deras självkänsla och självförtroende. Man skall uppmuntra alla barn att prata och det gör inget om man säger fel. Dysthe betonar att barnen ska mötas med respekt för vad de säger och att de ska få tid på sig att utrycka sig.

2.3.2 Den kreativa processen

Sagoläsning har också betydelse för att främja kreativiteten genom att stimulera skapandet, leken och fantasin. Lindhagen (1993) framhåller att barn måste få rika möjligheter till att få utvecklas genom skapande, lek och fantasi. Leken spelar en viktig roll för förskolebarns utveckling. Språket och tänkandet utvecklas tillsammans vid andra betydliga processer som lek och fantasi. Genom att ge barn tillfällen att leka kommer de att använda sin fantasi med hjälp av gamla kunskaper och erfarenheter som de har varit med om. Pramling och Asplund Carlsson m.fl. (1993) hävder att sagan ger många erfarenheter och upplevelser och stimulerar barns fantasi och kreativitet. Skapandet ger möjlighet till förståelse. Författarna framhåller att vuxna kan skapa förutsättningar för detta genom att material måste vara tillgängliga för barn. Detta kan ske genom att bearbeta sagan i lekens form. Man kan dramatisera sagan, måla den och forma figurer och miljöer från sagan i lera. Det är viktigt att se på barns bildskapande genom att barnen få rita vad de vet. Bilderna som barn har skapat reflekterar barns kognitiva utveckling.

Enligt Lenz Taguchi (2005) ska barns bilder, teckningar och målningar inte bara hängas på väggarna eller sparas i en pärm. Det är viktigt att pedagogerna samtalar med barnen kring det som de dokumenterar och sysslar med. På så sätt bli det mer synligt om hur barn tänker och dessutom ger detta möjligheter till att utbyta tankar och till att barn lär sig av varandra.

2.3.3 Miljö- Sagostämning

Den fysiska och psykiska miljön i klassrummet spelar en stor roll för utveckling av barnets språk, kunskap och personlighet betonar Lindö (1998) och Lindhagen (1993). Lindhagen menar att barnets identitet stärks genom känslomässig trygghet och därför ska personer som har kontakt med barn anpassa kommunikationen efter barnets behov och visa intresse för dem. På så vis lär barnen sig mest. Lindö framhåller också att miljön skall vara inbjudande till utforskning. Barnen skall ha utrymme till att samtala med varandra, de skall ha tillgång till böcker och andra laborativa material som är placerade i deras höjd så de kan nå och ta det de vill.

Lindö (2009) ger tips för hur man kan skapa en trygg miljö som fängslar barns uppmärksamhet. Inför sagostunden bör man tänka på allt omkring om hur man ordna stunden då det handlar om tid, plats, rekvisita och ritualer. Man kan skapa en sagohörna med tända ljus, kuddar, sätta på speciell musik och inleda och avsluta sagan med en ramsa. Man bör tänka på hur man sitter för att ha ögonkontakt med barnen så att alla kan se och så att barnen känner att de är sedda. Det är viktigt att barnen inte är för trötta, därför bör man tänka på tidpunkten för sagostunden. Genom att man varierar och anpassar röstläge efter karaktärer i sagan och använder sig av kroppsspråk kan man fängsla barnens intresse.

2.3.4 Val av sagan

Enligt Myndigheten för skolutveckling (2003) och Arnberg (2004) är det viktigt att välja böcker som passar barnens språknivå. Myndigheten för skolutveckling menar att en viktig förutsättning för utveckling av läsandet är att barnen har tillgång till böcker av varierat svårighetsnivå. Men lärarens roll är att vara medveten om hur dessa böcker skall användas så att de blir effektiva resurser. Böckerna skall anpassas efter barnens nivå i kunskap och språk. Arnberg tycker att böcker som innehåller bilder passar bra särskild när barn i tidig ålder. Detta underlättar deras förståelse och lockar fram intresse hos dem. Björk och Liberg (2000) tycker liksom Arnberg (2004) att bilder är viktiga vid läsning och att de lockar barns uppmärksamhet samt underlättar förståelsen.

Utifrån sin sagoforskning anser Lindö (2009) att det är viktigt att pedagogen väljer sagor som känslomässigt berör barn. Att känna igen sig i sagan, men också ägnar nya erfarenheter kring omvärlden vilket väcker barns intresse för litteraturen. Lindö skriver vidare att det allra viktigaste när man planerar att läsa en saga är att välja den som man själv är förtrogen med och tycker om för att den ska bli väl mottagen av barngruppen. Däremot tycker Svensson (1995) att barns intresse ska vara i fokus vid val av boken. Författare menar att det är positivt om barnet själv får välja den bok som det tycker om. Om bokens innehåll knyter an till barnets erfarenheter kan man använda detta som underlag i samtal. Barnen utvecklar sitt språk genom att berätta om en text som de känner igen sig i.

Enligt Pramling och Asplund Carlsson m.fl. (1993) samt Kåreland (2001) är det viktigt att pedagoger ska vara medvetna om valet av böcker. Det gäller här att pedagoger har ett syfte

eller en bakomliggande avsikt vid val av en saga, alltså vad barnen skall lära sig. Pramling och Asplund Carlsson (1993) hävdar att sagan kan användas på många olika sätt i undervisning. Sagan går att använda som ett tema för att utveckla barns förståelse inom ett område. Den kan användas om man skall lära barn om människor utifrån handlingen i text, natur och om man skall fokusera på matematik, läsning och skrivning. Kåreland (2001) menar att det är viktigt att barn i förskolan erbjuds olika urval av böcker som speglar värderingsfrågor t. ex om jämställdhet och könsmönster. Författaren menar att barn påverkas av innehåll och bilder de möter i boken. Barnen påverkas ofta av huvudpersoner vilket leder till att de lär sig om värdering och kulturfrågor som finns i samhället. När man läser denna typ av böcker för barn och samtalar kring dem blir det lättare för barn att förstå och ta andras perspektiv.

Det är viktigt att barn med ett annat modersmål än svenska får lära sig båda språken, menar Benckert m.fl. (2008), Ladberg (2003) och Skolverket (2002). Detta stärker barns lärande och identitet. Benckert m.fl. menar att det är bra om det i förskolan finns svenska barnböcker som är översatta till olika språk eftersom i dag finns flerspråkiga barn i svenska skolor. Det är även bra om det finns böcker med bilder som skildrar barn i och från olika miljöer vilket förstärker flerspråkliga barns identitet. Skolverket framhåller att det är viktigt i undervisning att anknyta till barnens språkliga och kulturella erfarenheter. Ladberg skriver att barns modersmålspråk är viktig att utvecklas. Flerspråkiga barn måste få stöd både i svenska och i sitt modersmål.

3 Teoretisk utgångspunkt

I denna text kommer jag att ta upp det sociokulturella perspektivet. Jag kommer i min studie att utgå från Lev Vygotskijs sociokulturella teori eftersom den ger översikt om hur barn utvecklas i språket. Att arbeta med sagor och språkutveckling kräver kommunikation och samspel mellan barn och vuxna, något som belyses i den sociokulturella teorin. Denna teori är av stor betydelse för min studie eftersom sagan är ett hjälpmedel för utveckling av olika kunskaper. Hur sagan används och i vilket sammanhang skapar mer eller mindre kunskaper.

3.1 Det sociokulturella perspektivet

Den sociokulturella teorin fokuserar på hur människor skapar sin utveckling och sitt lärande genom sin omvärld. En viktig utgångspunkt för detta perspektiv på människors lärande och handlande är att man lägger fokus på hur individer tar till sig och använder fysiska och kognitiva tillgångar. Tre viktiga element inom denna teori är samspel, språk och kommunikation. Dessa element är beroende av varandra och lärandet sker genom dem. I den miljön som jag studerar finns samspel och kommunikation mellan barnen och läraren, därför anser jag att detta perspektiv är lämpligt för den studien. Lev Vygotskij var en rysk språkforskare (1896- 1934) som ansåg att lärande sker genom att individer aktivt kommunicerar och samspelar med varandra (Vygotskij, 1978). Vygotskij menar att människan kan förstås utifrån den omgivning och miljö som hon befinner sig i. Utvecklingen sker från det sociala till det individuella dvs. från yttre till inre. Utvecklingen såsom problemlösning, språk och minne utvecklas genom att individen socialt skapar nya aktivitetsformer som sedan blir inre erfarenheter. Dessa erfarenheter gör att individen får reflektera vilket leder till utveckling. Vygotskij menade att barn är nyfikna och aktiva att utforska men upptäckter som barn gör, sker i dialog och samarbete med en annan människa. I det samspelet försöker barn förstå vuxnas instruktioner för att sedan använda dem och utföra aktivitet på egen hand. Detta samarbete sker inom ramen som Vygotskij beskriver den som ”närmaste utvecklingszonen”. Denna teori är en viktig del som ingår i det sociokulturella perspektivet och är byggd på en stödstruktur dvs. att lärande sker genom samarbete med kamrater och genom stöd av kompetenta vuxna. Eftersom barnen ingår i ett samspel och samarbete med lärare när de möter varandra anser jag att denna teori är relevant att koppla till

min studie. På så sätt kan man se hur barnen får det stöd de behöver. Vygotskij framhåller att det som jag lär med andra kan jag sedan göra själv. Mitt inre tänkande utvecklas av yttre tänkande tillsammans med andra. Vygotskij menade att yttre aktiviteter tillsammans med andra och med stöd av olika hjälpmedel och redskap i en specifik miljö hjälper oss att utvecklas i vårt lärande. De stödstrukturer som är effektiva för lärande är både den sociala interaktionen och olika slag av sociokulturella redskap. Det rör alltså, resurser såväl språkliga och fysiska som är tillgänglig för oss. (Vygotskij, 1978).

3.1.1 Språkutveckling

I den miljön som jag observerar finns en kontinuerlig kontakt mellan barn och vuxna. Barnen behöver stimulans och stöd av vuxna för att utveckla sitt språk. Vilket stöd barnen får är avgörande för hur utveckling av deras språk ser ut. Det sociokulturella sammanhang som vi lever i har stor betydelse för språkutveckling. Vygotskij (1995) menar att det sociokulturella perspektivet fokuserar på hur individen skapar sin förståelse för sin omvärld med hjälp av språket. Språket är ett socialt fenomen som är viktigt att utveckla hos barn för att de sedan skall kunna kommunicera med omgivningen. Barnets utveckling går från det sociala till det individuella. Vygotskij (1986) poängterade att barns språk från början är socialt och kommunikativt och att det sedan utvecklas till ett egocentriskt språk hos barn. Det sociala och kommunikativa språket utrycks när barnet söker sig till en annan individ. I förskolåldern blir det egocentriska språket ett viktigt redskap för utveckling av tanken. Det är genom språket som barn kan styra sina konkreta handlingar. När barnet t. ex räknar högt underlättar det tänkandet. Barnet klarar senare att tyst räkna för sig själv, detta innebär att barnets egocentriska språk nu har utvecklats till ett inre tal. När barnen behärskar språket bra utvecklas deras tanke.

Om pedagoger skapar situationer som främjar barns fantasi och kreativitet utvecklas barns lärande. Vygotskij (1995) menade att det inte finns motsättning mellan fantasi och verklighet. Han ansåg att ju mer rika erfarenheter barn från verkligheten, desto större möjligheter har de till fantasier. Barns erfarenheter vidgas beroende på omgivningen de befinner sig i. Barns fantasi är fattigare än vuxnas eftersom barnen har mindre erfarenheter som är grunden för

utveckla sitt språk. Författaren menar att dialog med en vuxen är en nödvändig förutsättning för inlärning. Genom samtal om text och bilder blir allt förståligt för barnen. Text och bilder skapar möjligheter för barnen till fantasi, vilket leder till utveckling av sitt språk och tänkande. (Vygotskij, 1995)

4 Metod

I detta kapitel kommer jag att beskriva vilka metoder jag har valt att använda mig av i min undersökning. Jag presenterar också urvalet, genomförandet och forskningsetiska övervägandet, samt varför jag valt just detta val att använda mig av i denna studie.

4.1 Metodval

Mitt syfte med denna undersökning är att belysa vilken betydelse sagor har för språkutveckling i förskolan, vilka tankar pedagogerna har kring sagor och hur de arbetar med sagor för att utveckla barnens språk. I min studie vill jag förstå lärarens förhållningssätt och se olika mönster i arbetet med sagor. Därför anser jag att den kvalitativa metoden är lämplig att använda mig av. Jag har valt att använda kvalitativ metod i form av intervjuer med observationer för att skapa en tydlig och bredare bild av hur pedagogernas arbetssätt ser ut. Patel och Davidsson (2003) poängterar att kvalitativ metod syftar till att få djupare kunskap genom intervjuer och observationer. Enligt Johansson och Svedner (2001) är den kvalitativa intervjun mycket viktig att känna till för att den tillsammans med kvalitativa observationer ger informationer som behövs för att förstå lärarens syn på undervisning, förhållningssätt, attityder, förkunskap och målsättning. Jag har valt att utgå ifrån Trosts (2005) antagande att den kvalitativa metoden lämpar sig väl om man är intresserad av att förstå hur människor reagerar, resonerar och vilka handlingsmönster de har.

4.1.1 Intervju

Genom kvalitativ intervju kan man ofta få positiva och rika resultat. Vid sådana intervjuer är endast frågeområdena bestämda, medan frågor som ställs ska vara varierande beroende på hur den intervjuade svarar. Kvalitativa intervjuer syftar till att få uttömmande svar, därför måste intervjuaren anpassa frågorna så att den intervjuade berättar allt hon har inom sig (Johansson och Svedner, 2001). Författarna menar att tonfall och pausering är mycket viktiga att ta hänsyn till så att man förstår allt som sägs. Patel och Davidsson (2003) menar att vid

och det är viktigt att intervjuaren under samtalet ger stöd till de intervjuade så att man så mycket som möjligt får ett rikt och positivt resultat. Därför har jag valt att använda mig av öppna följdfrågor så att jag kan följa intervjupersonernas tankar och få se klart vilken syn de har på olika ämnen.( Kvale, 1997). Johansson och Svedner (2001) menar att en kvalitativ intervju kan hamna i en strukturerad intervju eller bli en muntlig enkät. Detta kan hända om intervjuaren inte lyssnar och försöker förstå vad intervjupersonen säger, utan bara är inriktad på att ställa i ordning de bestämda frågorna. Det är också möjligt att samtalet blir osystematiskt. Därför är det viktigt att hålla balansgång mellan dessa risker. Kvale (1997) menar att när en kvalitativ intervju är halvstrukturerad innebär detta att den genomförs i typ av öppet samtal med fasta formulerade frågor. Fast jag valde att använda mig av fastställda frågor använde jag mig också av öppna frågor där jag kände att de intervjuade hade mer att berätta och där det behövdes utveckling eller förklaring. Detta för att de intervjuade skulle få berätta fritt utifrån deras egna tankar. Enligt Patel och Davidsson (2003) skall intervjupersonerna ges mer möjligheter att besvara frågorna utifrån deras åsikter och erfarenheter. Kvale (1997) menar att för att skapa ett positiv samspel är det viktigt att intervjuaren aktivt skall lyssna på vad de intervjuade säger och visa respekt för dem.

4.1.2 Observation

I min studie har jag valt att använda mig av observationer som komplement till intervjuerna och på så sätt får jag se hur pedagogernas arbete i verkligheten ser ut, samt för att se hur barnen agerar och jobbar med det som de gör, dvs. under och efter sagostunden. Min studie syftar till att se hur pedagoger arbetar med sagor för att utveckla barns språk. Därför anser jag att observationer kan ge mig djupare kunskap och då ser man samspelet i naturliga situationer. Detta får stöd av Repstad (1999) som hävdar att observation är ett sätt att se hur människor uppför sig i olika naturliga situationer. Observationer är värdefulla då de ger forskare möjligheter att se det sociala samspelet och den sociala processen. Patel och Davidsson (2003) framhåller att observationer är den bästa metod när man vill samla in informationer om beteenden i naturliga situationer.

4.2 Urval

Undersökningen har genomförts i en förskola som ligger i ett villaområde i södra Sverige. Förskolan består av tre avdelningar med färre antal barn med ett annat modersmål än svenska. På varje avdelning finns en förskollärare och antalet barn är mellan femton och tjugo. De är ett till fem år gamla. Observationerna genomfördes på två avdelningar och intervjuerna med två förskollärare som jobbar på de båda avdelningarna. Samtliga förskolelärare är kvinnor, och de är i ålder fyrtio till fyrtiotre år. Samtliga har förskolelärarutbildning och ingen av dem har läst någon kurs i ämnet svenska som andra språk. En förskolelärare har arbetat i förskolan i tio år och den andra i åtta år. Anledningen till detta val är att i denna förskola har jag tidigare jobbat, vilket jag anser ger trygghet för de intervjuade att berätta fritt om sina erfarenheter. För att det ska vara tydligt för läsaren presenterar jag kort namn på föreskollärarna och på vilken avdelning var och en jobbar: Laila jobbar på avdelning Solen och Jessika på avdelning Månen. Några barns namn framkommer i observationerna. Alla namn är fingerade. Min studie är av kvalitativ karaktär därför har genomförande skett med färre personer. Ryen (2004) framhåller att i kvalitativa intervjuer är urvalen ofta små. Informationen som man får är den som är viktig och inte mängden av intervjuer. Jag anser att man hellre fördjupar sig i något mindre och bättre än att man arbetar ytligt med något större.

4.3 Genomförande

Efter att jag hade bestämt område som skulle undersökas började jag formulera frågeställningar utifrån syftet. Jag läste litteratur som jag kände var relevant för min studie och sedan formulerade jag intervjufrågor från forskningsläge. Jag har genom telefon tagit kontakt med förskolan där jag tänkte genomföra underökningen. Jag berättade om min studie och syftet med den och frågade om det fanns någon möjlighet att få genomföra undersökningen hos dem. Dessutom informerade jag dem att pedagogers, barns och förskolans namn inte kommer att identifieras. Syftet med studien och intervjun skall klargöras för den intervjuade genom att berätta vad de kommer att användas till och den intervjuade skall få tillfälle att ge sitt samtycke till att delta (Johansson och Svedner, 2001). Personalen gav sitt samtycke och välkomnade mig. Föräldrarna har redan i början av terminen gett sitt

samtycke om att deras barn får delta i dokumentationer som kan användas för syfte av utbildning.

Undersökningen genomfördes under fyra dagar. Detta kom jag överens om med de intervjuade då de berättade när de har sagoläsning och vilka dagar jag får komma och intervjua dem. Observationerna skedde i två avdelningar. Jag valde att genomföra observationerna i dagarna där pedagogerna brukar läsa sagor för barnen. Sagoläsningen observerades utifrån hur pedagogerna arbetar med sagor under och efter sagostunden. Med utgångspunkt av Johansson och Svedner (2001) valde jag att genomföra observationerna före intervjuerna för att skaffa mig ett underlag för intervjuerna. På så sätt hade jag fått möjligheter att fråga pedagogerna ytterligare frågor än de jag hade och pedagogerna fick kommentera sitt förhållningssätt. Jag valde att använda mig av papper och penna och skriva löpande protokoll med mina egna ord men jag skrev dock några citerade meningar av observationerna. Rubinstein Reich och Wesén (1986) anser att genom löpande protokoll man kan skriva mer detaljer av observationer, vilka är nödvändiga vid små urval. Anledning till att jag valde att använda papper och penna var också att jag inte ville att barnen skulle bli för distraherade av videokameran om jag använde den. Vid observationstillfället var jag på förskolan två dagar. Den förta dagen genomförde jag en observation när barnen hade samling och sagoläsning. Läsningen tog cirka en halv timme och bearbetningen av sagan en timme. Den andra dagen genomförde jag en observation till på den andra avdelningen. Denna observation tog en timme med läsning och bearbetning. Jag kom till förskolan en stund före den tid då barnen skulle lyssna på sagor. Detta var för att lära känna barnen och för att barnen skulle vänja sig vid att jag var där. Vid sagostunderna satt jag utanför barngruppen och dokumenterade vad som framkom i aktiviteterna. Jag satt utanför barngruppen för att barnen skulle koncentrera sig på vad pedagogerna sa. När observationsperioden var slut diskuterade jag med pedagogerna vad som skedde under aktiviteterna. Detta samtal var givande för mig då det gav mig djupare kunskap och förståelse om deras förhållningssätt. Jag skrev ner ett sammanfattande protokoll av observationerna samt min tolkning av dem. Patel och Davidsson (2003) poängterar att när man blir klar med observationen är det väsentligt att man skriver en fylligare rapport av observationer.

Intervjuer genomfördes med två förskolelärare i förskolan där de jobbar. Jag var engagerad i att finna en trygg plats där alla de intervjuade kände sig hemma och ostörda (Repstad, 1999). Därför valde jag att intervjuerna skulle ske på förskolan samt att de spelades in. Men innan

jag började intervjuerna frågade jag pedagogerna om det finns hinder att använda mig av bandspelare. Jag berättade för dem att banden kommer att raderas när jag skrivit färdigt materialet. Avsikten med att spela in intervjuerna var att jag ville koncentrera mig på vad de intervjuade sade samt för att jag skulle kunna samtala med dem och komma med uppföljningsfrågor där det behövdes. Johansson och Svedner (2001) menar att tonfall, och ordval är viktiga för att förstå vad de intervjuade säger, därför är det bra att spela in intervjun och sedan skriva ut vad exakt som har sagts. Intervjuerna tog ca en timme och skedde i ett ostört rum där vi satt i lugn och ro. Vi samtalade kring aktiviteterna de gjorde vid observationerna. Jag utgick ifrån Kvales (1997) antagande, att frågorna vid intervjun bör vara öppna frågor så att de intervjuade svarar utifrån sina tankar och erfarenheter. De valda personerna intervjuades var för sig med samma frågor men också med varierade följdfrågor beroende på vad varje person svarade och där det behövdes förklaring och stöd. Repstad (1999) menar att vid en gruppintervju är det lätt att någon dominerar och tar från de andra när man säger sin synpunkt.

4.4 Etiska övervägande

I min studie har jag tagit hänsyn till och följt de etiska principerna och överväganden. Johansson och Svedner (2001) menar att man som forskare måste bygga sitt arbete på respekt för alla deltagarna. Författarna menar att de medverkande först måste ges tillfälle att ge sitt samtycke och tillstånd till att delta, samt att de har rätt att avbryta sin medverkan. Författarna beskriver de etiska principer som forskare ska följa:

Deltagarna har rätt till att informeras och få en tydlig beskrivning av syftet med undersökningen och genomförandet.

De ska ges möjligheter att fråga om undersökningen.

Deltagarna skall inte identifieras, dvs. att deras anonymitet skall skyddas. Om medverkande inte är myndiga skall man först få tillstånd av deras föräldrar.

Jag tog hänsyn till dessa etiska aspekter genom att jag informerade pedagogerna om syftet med undersökningen. Alla som deltog i undersökningen gav sitt medgivande på så vis kunde jag genomföra min studie. Pedagogernas, barnens och förskolans namn är inte identifierade,

Solen och Månen och pedagogerna jag intervjuade kallar jag Laila och Jessika. Jag informerade även pedagogerna att materialet kommer att förstöras efter att det har analyserats.

4.5 Bearbetning och analys

Med utgångspunkt av Patel och Davidson (2003) har jag valt att analysera materialet från observationerna och intervjuerna när de är färska i minnet. På detta sätt är det lättare för forskare att förhålla sig till sitt material då man minns allt som har skett från observationen eller intervjun. Allt material som framkom från intervjuerna och observationerna transkriberade jag direkt efter hand för att garantera att inte glömma bort viktiga detaljer. Efter genomförandet av observationerna gick jag igenom anteckningarna och sedan skrev jag en sammanfattning. Jag har valt att utgå ifrån vad Backman (2008) framhåller, att analysen innebär att forskare skall kunna tolka och utforma det som framkommit från intervjun och materialet ska tolkas och knytas till undersökningssyftet. Materialet som jag fick från de inspelade intervjuerna började jag avlyssna och skriva ner. När allt material var insamlat började jag leta efter svaren som tillhör ett särskilt tema. På så vis kunde jag också se likheter och skillnader i materialet och sortera ut dem i olika kategorier. Efter bearbetning valde jag ut svaren som har anknytning till mitt syfte och min problemformulering. Varje svar markerade jag genom att skriva namnet av temat som svaret tillhör. Detta underlättade mitt arbete vid analysen.

5 Analys

Inledningsvis kommer jag här att redovisa observationerna på förskolans avdelningar Solen och Månen. Jag kommer sedan att jämföra resultatet av observationerna. Därefter redovisar jag det som jag ser relevant för denna studie från intervjuerna. Innehållet från intervjuerna är strukturerat i förhållande till olika teman dvs. sagans roll och språkutveckling, sagoläsning, samtal och kreativitet, miljö, sagostämning, och val av sagan. Detta följs upp av en jämförelse av intervjuerna. Därefter kommer jag att analysera materialet utifrån syfte och frågeställningar av denna studie med anknytning till teorin och tidigare forskning. Men jag kommer också att koppla resultatet till läroplanen.

5.1 Observation av avdelning Solen

Det är fredagsmorgon, klockan är nio och på avdelningen finns förskolelärare Laila, två barnskötare och tolv barn i ålder tre till fem år. Barnen har samling.

I dag är det Laila som skall hålla samlingen och läsa en saga för barnen. Laila ber alla barn att samlas och sitta på mattan i en ring. Laila och barnskötarna sitter med barnen i ringen. I mitten av mattan finns tre tända ljus. Laila börjar samlingen med att hälsa på barnen, därefter ropar hon upp alla barnens namn samtidigt tittar hon på varje barn som svarar när deras namn ropas upp. Laila frågar barnen om vilken dag det är i dag och när de svarar att det är fredag frågar hon barnen vad detta innebär. Barnen säger att de är lediga imorgon. Alla barnen får i tur och ordning berätta om vad de kommer att göra på helgen och Laila är lyhörd för vad barnen säger. Efteråt säger Laila att hon nu ska läsa en saga för dem. Framför henne har hon en påse som innehåller sagofigurer och en bok. Men innan hon börjar läsa sjunger hon med barnen ramsan ”Pelle Plutt Plutt Plutt”. Hon ber sedan barnen att gissa vilken saga hon kommer att läsa.

- Jag vet, Grodan är ledsen, säger Viktor. - Peter och vargen, säger Rim.

- Ja Guldlock och de tre björnarna, säger Anton.

- Ja den har vi läst med Jessika, men hon hade inte sagopåsen med sig, säger Isak.

Laila frågar barnen om de vill lyssna på den och barnen svarar högt ” ja.” Laila frågar barnen om de kan berätta om vad sagan handlar om. Anton säger att den handlar om en flicka som gick vilse i skogen. Laila säger ” ja det är rätt” och frågar barnen om de vet vad det betyder att man går vilse. Moa säger att man inte vet vilken väg ska man ta och att man inte vet hur man hittar sitt hem. Laila säger ja och barnen ska lyssna på vuxna när de säger till barn att de inte ska gå långt själva. Hon frågar barnen om de har gått vilse någon gång. Några barn svarar ja. De börjar samtala om vem som har gått vilse och Laila är engagerad i vad barnen berättar. Sedan säger Laila till barnen att de nu ska få lyssna på hur Guldlock gick vilse. Laila börjar läsa ur boken genom att säga ”det var en gång…” och en barnskötare lägger påsen framför sig och börjar ta fram figurer som symboliserar personer från sagan. Alla barnen tittar på figurerna som barnskötaren med hjälp av dem dramatiserar vad Laila läser ur sagan. Man kan tydligt se hur barnen är fängslade och imponerade av Lailas sätt att läsa. Hon varierar sin röst och använder sin kropp för att karaktärerna i sagan ska bli synliga för barnen och för att förmedla känslor vid olika situationer. Laila avslutar sagan genom att säga ”snip snabb slut nu är sagan slut”. Laila bläddrar i boken och visar barnen sagans bilder. Alla barnen är nyfikna och vill se bilderna. De börjar samtala kring vad de ser. Laila frågar sedan barnen om de har förstått sagan och vad som är mest intressant i sagan. Hon tar upp olika begrepp och ord t.ex. stor, mellanstor och liten. Hon diskuterade också med barnen om att man inte får lov och gå in i andras hus utan att man frågar. Laila samtalar med barnen om hur många de är i björnfamiljen, hur många personer barnens familjer består av och var björnen lever.

De sjunger tillsammans Tre små björnar hoppade i sängen, en trillar ner…osv. De sjunger samtidigt som de använder sina fingrar för att visa hur många björnar som är kvar. Slutligen ber Laila barnen att skriva, rita och eller måla vad de vill från sagan eller forma figurer från sagan i lera. Alla material som barnen behöver är framför dem och barnen tar det som de vill jobba med. Medan barnen jobbar sätter Laila på lugn musik för att inspirera dem. När barnen är färdiga med sitt skapande samtalar Laila med barnen om vad de har gjort. Alla barnen får bekräftelse på att de är duktiga. Därefter hänger hon barnens teckningar på väggen och ställer deras skapelser av lera på en hylla. Detta är för att barnen ska se de konkreta saker som de har gjort och för att föräldrarna ska få samtala med sina barn och personalen, förklarade Laila för mig.

5.2 Observation av avdelning Månen

Närvarande under denna observation är förskolelärare Jessika och fem barn i ålder fem år. Denna barngrupp består bara av femåringar då de yngsta barnen vilar och sover. Jessika skall läsa boken ”Hemma hos Kråke”

Barnen sitter tillsammans med Jessika i en sagohörna i soffan. Bakom soffan finns tända lampor för att barnen ska kunna se vad Jessika läser. Jessika tar en bok ur en låda som finns vid sidan om soffan och säger att de tillsammans nu ska läsa boken ”Hemma hos Kråke”. Hon visar bilden på bokens omslag och berättar för barnen att Kråke bor med sin familj på Grävlingsvägen 10. De börjar samtala om var och med vem de bor. Jessika säger att de nu ska sätta fingret på ringklockan och gå in i Kråkes hus och se efter hur det ser ut där inne, ”pling- plong”. Hon börjar läsa, bläddrar i boken och visar bilderna för barnen. Medan hon läser pekar hon på bilderna och texterna. Hon förklarar ord som kan vara svåra för barnen. Hon anpassar även sin röst efter karaktären i boken och betonar där det behövs.

Ordet brandsläckare framkommer i texten

- Vet ni vad brandsläckare betyder?, frågar Jessika.

- Jag vet, om något börjar brinna släcker man det med en brandsläckare, säger Maria - Ja, det är rätt, säger Jessika.

- En dag när min pappa skulle steka kött så började köttet brinna, säger Filip.

Alla barn sitter stilla, lyssnar aktivt och ställer frågor om vad Jessika läser. Jessika är lyhörd på vad var och en säger. Plötsligt tar Martin fram en bok ur lådan och börjar prata med Ali om den. Jessika ser detta och ber dem att sluta prata med varandra för de stör de andra barnen. Jessika fortsätter läsa och samtala med barnen om bilderna som barnen ser. De ser en bild på Kråkes pappa medan han lagar pannkakor. Ali säger att hans pappa inte kan laga mat och att det är hans mamma som brukar laga mat. Jessika svarar att om din pappa hade lärt sig laga mat skulle han hjälpa din mamma. Jessika samtalar med barnen om att det är viktigt att pappa och mamma hjälps åt. Hon synliggör att det inte är konstigt att pappa lagar mat. Samtalet utvecklas mellan barnen och Jessika om vem som lagar mat hemma hos dem. Sedan börjar de samtala om vilken mat de tycker om.

Det framkommer i texten att Kråkes mamma vågar klättra i höga berg och att hon inte är rädd för någonting, utom för möss. Filip säger att han har en katt. Jessika frågar honom vad katten heter. Alla barn får berätta om vad de har för djur. Jessika tar sedan upp ordet rädd och samtalar med barnen om vad de är rädda för. När boken är slut frågar Jessika barnen vad de tyckte om boken. Barnen svarar att den var bra. Hon frågar även barnen om vad boken handlar om och vad olika ord som de samtalat om under läsningen betyder. Det verkar som om några av barnen inte har förstått bokens budskap. Därför tar hon upp några händelser som finns i texten och samtalar med barnen om dem. Därefter ber Jessika barnen att ta papper och färg pennor och skriva eller rita vad de tycker om boken. Hon förde samtal om vad barnen har ritat och därefter sätts barnens teckningar upp på väggen.

5.3 Jämförelse av observationer

Utifrån observationerna kan man se att Laila och Jessika har likheter i arbetet med sagor, dock kan man se lite skillnad mellan dem.

En likhet jag fann var att förskolelärarna på både avdelningarna Solen och Månen läste sagor som var planerade och som de själva hade valt. Integrationen av andra ämnen och områden fanns med i båda sagostunderna. Men jag som observatör kunde trots att Laila integrerade musik, sång och natur se att hon hade planerat sagan och syftet var att lära barnen om matematik. Medan Jessika inte hade uttalat syfte med läsningen, men integrationen av olika ämnena och områdena t.ex. svenska och könsroller föll sig spontant när hon samtalade med barnen om texten.

En likhet man kunde se var att både Laila och Jessika samtalade med barnen kring handlingarna och bilderna i texterna men samtalen skedde på olika sätt. Laila samtalade med barnen före och efter läsningen medan Jessika använde sig av samtal före, under och efter läsningen. Båda pedagogerna var aktivt lyhörda för barnens frågor samt ställde de frågor som berör barnens erfarenheter och vardagsliv, vilket uppmuntrade barnen att prata och delta i samtalet. Under båda samtalen lyssnade alla barnen aktivt på läsningen men med lite skillnad då man såg att två barn på avdelningen Månen började titta på en annan bok än den pedagogen läste. En skillnad var också att Jessika pekade på texten och bilderna under läsningen vilket Laila inte gjorde.

En likhet under observationerna var att både inledde läsningen med en ramsa. Men det fanns en skillnad vilken var att Laila avslutade sagan med en ramsa.

Pedagogerna var medvetna om val av den fysiska miljön, men detta var på olika sätt. På Solen satt hela barngruppen på en matta och Laila använde sig av tända ljus och rekvisita som sagofigurer. På Månen deltog fem barn i aktiviteten och de satt i en sagohörna i en soffa och bredvid soffan fanns det en låda som var fylld med böcker. Sagohörnan var belyst med lampor så att barnen skulle se texten.

Ytterligare en likhet var att både Laila och Jessika bearbetade boken efter läsningen och använde sig av artefakter, men detta skedde på olika sätt. Laila använde sig av musik, sång, färgpennor, målning och lera, medan Jessika endast använde sig av färgpennor.

5.4 Intervjuer

I detta avsnitt presenterar jag resultaten jag fått från intervjuerna med förskolelärarna. Med de intervjuerna ville jag få svar på mina frågor. För att frågeställningarna ska besvaras har jag använt mig av intervjufrågor (se bilaga1) som en guide för intervjuerna. Redovisningen av resultaten presenteras under rubrikerna för olika teman.

5.4.1 Sagans roll och språkutveckling

Laila talar om att böcker har en viktig roll i förskolan. Hon poängterar att utvecklingen av banens lärande sker när barnen har möjligheter att se böcker som kan användas i olika sammanhang. Laila påpekar att ”det är viktigt att böcker är tillgängliga i förskolan då de på så vis blir en naturlig del i deras vardag”.

Hon menar att barn blir medvetna om böcker vilket gör dem nyfikna på att bläddra i boken och försöka läsa på låtsas. Barnen lär sig på så vis hur språket låter på ett naturligt sätt. I Lailas värd kan sagan användas ”för att utveckla barns språk och för att synliggöra olika områden för barnen”.

Laila anser att ”läsning främjar barns språkutveckling och språklig medvetenhet”. Hon menar att när barn får lyssna på sagor lär de sig ”nya ord och begrepp”, vilket är viktigt när de ska börja i skolan. Hon menar att barns ordförråd ökar då de hör nya ord under läsning. När barn får höra många sagor får de lära sig olika begrepp och ord som vid sidan om, stor och liten. Hon anser att dessa ord är viktiga för barnen för att kunna förstå vad de andra säger och för att kunna utrycka sig.

Jessika betonar att hon ”använder sagan för olika syften”. Hon använder sagan i första hand ”för att utveckla barnens språk”. Men hon talar också om att hon genom sagor kan ”belysa olika situationer som händer med barnen”. Hon använder sagor när hon jobbar med ett tema eller när hon ska lära barnen om ett särskilt ämne till exempel matematik eller natur. Jessika framhåller att de har en mångfald av böcker som de tar hjälp av. Dessa böcker varierar i svårighet och de används utifrån barnens nivå. Hon framhåller att barnen lär sig skilja mellan tal- och skriftspråk. ”När man läser för barn får de höra ord som man inte använder när man pratar”.

Jessika tycker att sagor inte bara är språkutvecklande utan att de är ett sätt för barn att träna sin koncentrationsförmåga. Hon antyder också att ”barns empati och fantasi utvecklas genom att lyssna på sagor”. Hon menar att när man belyser olika situationer från sagan kommer barnen att lära sig att ”sätta sig in i andras situation” och därmed utvecklas deras fantasi då de tänker efter vad de har hört.

5.4.2 Sagoläsning

Laila poängterar att det är viktigt att skapa en lugn och trygg miljö vid sagoläsning. Hon menar att bemöta barn med respekt för vad de säger och frågar är viktigt för att skapa glädje hos barn och för att göra det intressant för dem. I förskolan har de böcker som är från olika länder och som är översatta till svenska. Hon poängterar att det i förskolan finns barn med olika bakgrunder och kulturer, därför anser hon att det är vikigt att belysa barns olika kulturer utifrån dessa böcker när man läser för barnen. Detta är för att stärka barnens identitet och för att lära barnen känna till och respektera varandras kulturer.

”Vi arbetar med att få föräldrarna involverade i vad vi gör. Vi ber dem att läsa för sina barn varje dag.

Veckans boktipsare har vi varje vecka. Ett barn får ta med en bok hemifrån och återberätta för sina kompisar”

Laila berättar att de besöker biblioteket varje månad. Barnen väljer de böcker de vill och tycker om. Man ser att barnen blir mer engagerade av böcker när de går till biblioteket.

Hon antyder att sagoläsning ser olika ut, ”det kan vara planerat eller spontant”. Barn får lyssna på sagor när som helst om de inte har någon planerad aktivitet. Men vid planerad läsning sker det ofta vid samling då man vill lära barn om något och skapa en mysig gemensam upplevelse. Det framkommer också att Laila använder sagan i syftet för att ”lugna ner barnen”. Laila menar att det är bra att använda sagan vid vilan. ”Barnen slappnar av och lugnar sig när de lyssnar på en saga”. Ibland sker sagoläsning med hjälp av handdockor och sagofigurer. Med detta arbetssätt fångas barnen till att aktivt lyssna på sagan samt det blir lättare för dem att förstå innehållet i sagan, menar Laila.

Jessika berättar att hon är noga med att alla barnen blir sedda och bekräftade. Hon menar att när man lyssnar på vad barnen säger skapas trygghet hos dem. Hon antyder också att det är viktigt att alla barn lyssnar på varandra när man samtalar om sagans innehåll. På detta sätt lär barnen sig ”respektera andras perspektiv och de lär sig av varandra”.

Jessika framhåller att de berättar för föräldrarna om vad deras barn har gjort och vilken saga de läst. Barnens teckningar ”sätts upp på väggen för att barnen ska samtala med sina föräldrar”. Hon menar att barn blir mer sedda om de samtalar med sina föräldrar. Ibland sker det att barn får låna böcker från förskolan och läsa dem med sina föräldrar för att sedan återberätta för varandra vad de har läst.

Jessika berättar att de har ett planerat besök till bibliotek varje månad. Barn får låna böcker de tycker om men hon säger också att hon ”hjälper barnen att välja böcker som passar deras nivå i utveckling och som kan användas i olika syften”.

När det gäller val av tid för läsning poängterar Jessika att ”det sker i olika tider”. Hon menar att ”det kan vara i små grupper beroende på ålder och språkförmåga”. Hon påpekar att ”vid behov delar vi in barnen i olika läsgrupper beroende på var barnen står i sin utveckling”.

bestämmer sagan då hon vill belysa ett område och därför anser hon att det är bättre att hon är beredd för att veta och minnas vad hon ska säga.

5.4.3 Samtal och kreativitet

Laila talar om vikten av att skapa samtal och dialog med barn för att stärka deras ordförråd. Hon menar att hon samtalar med barnen kring texten före och efter läsning genom att hon tar upp betydelse av olika ord och ”ställer reflekterande frågor till barnen för att få de att reflektera och tänka efter vad som hände i sagan”. Detta är viktigt för att utveckla barnens fantasi och kunskap menar hon. Barns erfarenheter från deras liv kan relateras till handlingen i boken. På detta sätt lär barnen sig av varandra och de lockas fram till att prata och dessutom stärks deras självförtroende menar Laila.

Jessika framhåller att boksamtal är viktigt för att få barnen förstå olika begrepp och innehållet i sagan. Hon talar om att de ”ofta stannar upp och samtalar om texten”. Barnen pratar ofta om sina erfarenheter när de diskuterar innehållet.

Laila anser att sagoläsning utvecklar barns fantasi och skapande. Hon menar att de bearbetar sagans innehåll på olika sätt. ”Det kan vara genom att dramatisera sagan, rita, måla och arbeta med lera”. Hon menar att det är viktigt att barnen får skapa sig egna bilder. Barnen har tillgång till att klä ut sig och dramatisera sagan när de leker. Material finns i förskolan och är ställda på barnens höjdnivå för att ha möjlighet att ta det de vill. ”ofta ser jag att sagans innehåll speglas i barnens lek, där sitter de i en grupp och återberättar sagan”.

Jessika talar om att sagans innehåll ofta bearbetas genom att barnen får rita vad de tycker om sagan. Detta bidrar till att barns fantasi utvecklas. Därefter får barnen berätta om sina teckningar. Hon menar att genom att barnen samtalar kring vad de gjort får man möjlighet att se hur de tänker. Hon talar om att barnen har tillgång till material som är ställt i barnens höjd så att de kan ta det de vill ha.

5.4.4 Miljö och sagostämning

Laila säger att ”man bör tänka på miljön omkring när man läser för barnen”. Hon menar att den ska vara lockande för att barnen ska orka sitta och lyssna på sagan. Hon menar att hon ofta vid planerad saga använder sig av sagofigurer och tänder ljus för att skapa en rolig upplevelse. Barnen har tillgång till böcker och konkreta material som är placerade på deras höjd så att de kan ta det de vill jobba med. Laila berättar att vid sagoläsning med hela barngruppen sitter de ”på mattan i det stora rummet för att alla barnen ska se och kunna bli sedda”.

Jessika förklarar att ”det är viktigt att barnen sitter i en ostörd miljö för att alla skall kunna höra vad som sägs eller läses”. Hon talar om att de har en boklåda i sagohörnan. Där får barn sitta i soffan i lugn och ro och läsa. Jessika menar att barnen får välja vilka böcker de vill och titta på dem i den fria leken. På detta sätt erbjuder de barnen till läsning på ett spontant sätt.

5.4.5 Val av sagan

Laila säger att vid spontan läsning får barnen själva välja sagan men vid planerad läsning är det hon som väljer sagan. När hon väljer sagan utgår hon från en saga som hon är förtrogen med och som väljs efter vad barnen ska lära sig. Hon menar att det är ”viktigt att välja en saga som speglar värderingsfrågor, såsom könsroller och könsmönster då barnen påverkas av personer i sagan”. Med samtal kring sagans innehåll arbetar de med dessa bilder för att få barnen se olikheter och förstå olika perspektiv. Hon menar att hon ”väljer sagan som är rik med bilder för att barnen ska förstå innehållet”. Det finns olika slags böcker i förskolan som passar barnens nivå i språket och åldern.

Laila och Jessika talar om att det är viktigt att barn kan sitt modersmål men barnen som har svenska som andraspråk inte har undervisning i sina modersmål. Föräldrarna har inte begärt detta menar de. De tyder att de har en mängd böcker som speglar olika kulturer men de är bara på svenska.